Senaste kommentarerna i forumet

....på ganska tråkiga sammanhang som jag stannat i därför att alkoholen var viktigare än festen, samvaron. ...Alkoholen var en drivkraft att ö h gå dit.
Nu låter det kanske som att jag varit på en massa fester med mkt alkohol....det har jag inte. Men har ändå varit i sammanhang där den förhöjning som alkoholen ger likdom varit en förutsättning för att ’stå ut’, ha roligt...
Det är orättvist.
Både mot de människor jag träffat - och mot mig själv ...
Det är inte äkta möten.
Har haft många äkta möten och mkt roligt ...även med alkohol ( och det är en sorgeprocess att tänka sig att det är över nu).
Men också skönt - och svårt - att se livet och samvaron för vad det är - utan den dimma av försoning som alkoholen sveper in oss i.

Nu ska jag ut och cykla en mil eller två ????????

Jag hör dig! Jag redigerade mitt senaste inlägg lite, får panik av tanken att ställa till det för någon annan. Det vill jag verkligen inte. Jag vet väldigt väl vilken negativ påverkan alkohol kan ha på ens liv, och är jätteglad över att jag just nu försöker förändra mitt beteende. Och märker att det höjer mitt generella mående massor. Tack för dina tips!

Angående boken låter den intressant, ska kolla upp den! Menar hon alltså att alla som dricker så småningom blir beroende? Aldrig hört en sådan teori tidigare. Men det är ju ett beroendeframkallande gift, så det är väl helt rimligt.

Hoppas du får en fin ledig helg!

...det låter så gott.
Så mkt gott det ändå finns i livet - både att äta och att vara i.
Tänker på PO Enquist...nu var det ett par år sedan jag läste hans självbiografi men jag tror att han skrev ngt om att det var leda som fick honom att dricka...
Tänker att leda är så farligt och kanske motsatsen till närvaro. Jag vet inte varför jag började dricka för mkt men jag har nog ofta haft en önskan efter ....förhöjning. Att livet ska vara ännu mer ..kanske inte storslaget - men mer innehållsrikt, fördjupat.
Att dricka dränerar livet på djup...och tröttheten som kommer av att man dricker är leda ( men man står också ut med ledan på ngt sätt eftersom man inte orkar begära så mkt av tillvaron).
Se Klart - du skrev ngt om att leva sin potential och att vi är rädda för det.
Jag tror det ligger en sanning där.
Sedan handlar kanske inte ’full potential’ om att göra storverk på ngt sätt ...utan mer om just närvaro. Att uppfatta nyanserna...se livets alla sidor - stå ut med verkligheten...och i den meningen också...så småningom..se förhöjningarna...som visst finns. Men som man får invänta...och som inte går att kontrollera.
Själv har jag en stark önskan efter att få tid att skriva och läsa. Det ligger inte på ett karriärplan....jag tänker inte att jag ska bli ngt stort:-)
Men jag längtar efter att få vara i det som är på allvar och på riktigt ...ännu mer.
Och efter sorglösheten och leken ...den som fanns när man var barn och som ju också handlade om att vara i nuet....fortsätta leka och fantisera. Utan tanke på att det skulle ’bli’ något.
En fin 1 maj önskar jag er alla här.
Med verklighet, närvaro och lek ??

Så gott med alla era inlägg!! Så tacksam:)

Idag känner jag mig verkligen hoppfull! Det blev dock alkohol men inte pga ångest...men idag blir det ingen alkohol!! När jag drack tidigare var det mycket för att livet var så tufft (som jag har berättat i ett tidigare inlägg) men eftersom drickandet var ett beroende så fortsatte jag. I grund och botten är livet så mycket bättre än vad det har varit tidigare men jag blir starkt påverkad av olika stämningar/situationer..som tex Corona och att ha ganska otydliga arbetsuppgifter på jobbet. Jag måste därför vara väldigt noga med vad gör jag istället för att känsloäta och känslodricka..vi pratade om det på viktväktarna i veckan...fast då handlade det om att äta...jag behöver återigen välja mig själv först i mitt egna liv!!

Men...jag var ju på vårdcentralen igår och träffade en så himla noggrann läkare!! Ställde massvis av frågor..alltså hur många som helst...Han berättade att han var hjärtläkare i sitt hemland (Syrien..väldigt välutbildade läkare som kommer därifrån) ...vilken tur för mig!! Han kollade blodtrycket, lyssna på lungor, tryckte på magen och till sist togs även ett EKG. Vi hade först pratat om levervärdet...i ett levervärde ingår tre olika mätningar/siffror..han visade och förklarade väldigt noggrant och jag låg inom referensramen på två av tre...och det tredje endast lite förhöjt. Jag blev så glad!! Blodtrycket var ngt förhöjt men han sa att det kan gå upp och ner pga alkoholen. Och det sista han pratade om var livsstilen...ingen alkohol, noggrann med saltet, inte rött kött gärna fisk två, tre gånger i veckan samt frukt och grönsaker. Givetvis även träning/motion!! Även om värden var bättre så kvarstår min alkoholproblematik men det kändes så gott!!

Det blev ännu bättre när en specialistsjuksköterska från internetbehandlingen ringde...och nu har jag två samtal inbokade..ett med en psykolog och det andra med en läkare...det känns fantastiskt bra!! Jag känner mig verkligen peppad!!

Och, nej det blev ingen grillning igår Charlie70 det regnade hos mig men det blev smörstekt gös med potatis, grön sparris och vaxbönor. Så himla gott!! Beträffande köksrenoveringen så går den sakteliga framåt...idag kom sonen hem för att hjälpa till....men kombinationen far och son går inte alltid ihop...båda egna på sitt eget lilla vis. Min man har varit i byggbranschen i nästan hela sitt liv varav 20 år som snickare men slutade för nästan 20 år sedan...min son jobbar nu som snickare och jag gjort så i ca fem, sex år. Min man har väldigt svårt till att lyssna på sonen emellanåt... och just nu är dem inte sams...kan man säga...kul...eller inte?? Tror jag tar vår hund ut på en promenad så jag kommer ifrån det här....

Ha en fin första maj alla:)

Ett boktips till dig: ”Tänka klart” av Annie Grace.

I den boken dissekerar hon bland annat myten att det finns en specifik missbruksgen och att alkoholism är en sjukdom eller någon typ av allergi.

Hon hävdar istället att alla kan dricka sig till ett missbruk - om de utsätts för alkohol i tillräcklig mängd tillräckligt länge. Samma sak som för cigarettrökning och droganvändande alltså. Drog som drog. Över tiden ökar alltid intaget.

När man når stadiet för missbruk är dock olika för alla - för en del går det snabbt, för andra tar det väldigt lång tid.

Myterna om missbruksgen och sjukdomsteorin hävdar hon är ett sätt för alkoholister att ”gömma sig” bakom en sjukdom - och för ”måttlighetsdrickare” att gömma sig bakom föreställningen om att det händer alla andra än en själv.

Hon menar att alla som dricker alkohol befinner sig på en tidslinje på väg mot ett missbruk som är så pass gravt att sluta dricka helt är det enda sättet.

Mycket intressant bok!

Du kan låta bli att beskriva vad och hur du dricker, hur många flaskor vin du har köpt och hur trevligt det ska bli att dricka ikväll.

På det här forumet finns det personer som får panikångest bara av att tänka på bolaget. Som bokstavligt sitter på sina händer tills bolaget har stängt för att de ska lyckas vara nyktra ännu en dag.

Det räcker att du skriver om du lyckas med ditt kontrollerande drickande eller inte, utan detaljer om cava och fina dyra viner ur beställningssortimentet.

Jag har läst boken om Kjell-Olof Feldt och hans fru också - och sett och hört dem båda hos Malou i TV4. Han befinner sig solklart i ett förnekande missbruk. Och hon är solklart medberoende.

En mardröm vore ju om någon här på forumet som hållit sig nykter i x antal dagar plötsligt börjar tänka ”kan hon så kan nog jag också.”

De flesta har nog av att kämpa med sitt eget inre sug.

Hej! tack för att du påpekar det, det var inte min mening att skriva förhärligande, jag tycker det tongivande i mitt senaste inlägg (om du syftar på det?) var fokus på det positiva med att inte dricka, men med inslag av att jag önskar ett "mellanting" för den stora mängd individer som ändå befinner sig någonstans i mitten av ett problematiskt drickande och ett önskemål om 100% nykterhet. Jag skrev inte att det var gott eller trevligt med cava, utan att det var ett positivt tillfälle eftersom det präglades av måttlighet och något jag ville pröva.

Hursomhelst är det sista jag vill SÅKLART att på något vis verka triggande. Jag anade från början att hela mitt förhållningssätt kan vara det, om inte triggande så i varje fall provocerande, men eftersom det verkar finnas fler här inne som tänker som jag - och att forumet är till även för oss som väljer att förändra vårt drickande men inte sluta, så slog jag bort den tanken lite. Ni som är mer införstådda med forumet och de som befinner sig här får gärna rätta mig om jag har fel, och komma med förslag på hur jag kan förändra mitt sätt att skriva!

Hoppas du mår bra annars, Andrahalvlek?

Det där positiva är en liten åkomma jag har som oftast är till min fördel, men som också kan provocera andra.

Härligt att du visar uppskattning!

Kram ?

Hur bestämmer man sig för att sluta dricka? Och hålla det?

Har ju minskat emellanåt. Köpt mindre mängd. Mindre förpackningar. T o m dem med typ 2 dl vin... inte ens gott. Druckit färre dagar.
Plågad provat varannan vatten och och ett glas i timmen och max tre glas per tillfälle.
Inte nöjd, låt mig dricka! Låt mig fly in i dimman. Problemet bara eskalerade hela tiden.

De sista dagarna jag drack var det inte ens tillfredställande och jag insåg att jag var på väg in i nästa stadie av alkoholismen. Så jag valde att sluta.

Det var en måndag och jag åkte till systemet den dagen. Köpte whisky åt maken. Hade ju druckit upp hans whisky.

Talade om för familjen att nu var det slutdrucket. Startade tråden här och nu när jag läser mina första inlägg så förstår jag att jag hade rätt mycket insikt
redan då.

Har läst på mycket. Har ett visst mått av postakut abstinens. Faktiskt glad för det för det fick mig att förstå hur allvarligt mitt missbruk var och hur det skadar mig.
Man måste påminna sig regelbundet. Så som de säger i alkispodden, slutar man gå uppåt i rulltrappan åker man nedåt. Tillbaks till alkoholträsket?

Det spelar ingen roll om man varit nykter i så 7 år, man kan börja dricka igen om man glömmer sin läxa.

Lite tankar?
Har mina barn hemma det är så skönt. Tänker på att jag skall prata med dem om mitt missbruk och höra hur de mår med tanke på det. Viktigt de får ventilera och jag med?

Kram till alla, ni är bäst?????

Du är verkligen en pärla:)

Du är så positiv och se möjligheter i så mycket! Så härligt att läsa!

Kram:)

Starkt jobbat och hoppas dagen blir bäst

I min hjärna med livlig fantasi passar din målande beskrivning bra ?
Det tog lång tid innan mina känslor saktade av eller om det var jag som vande mig att känna på riktigt.
Men tillåt dig att vila både kropp och själ behöver det.
Ha en fin kväll och hoppas havet ligger lugnt ❤️??// kram Strulan

Åh Vinäger:)

Blir också så berörd av ditt inlägg...oj, vad du kämpade igår kväll...men du fixade det! Stort Grattis till det!!

Och du...du svamlar inte alls...det är så intressant att läsa din berättelse...och jag känner igen mig i mycket...Hoppas att första maj blir en fin dag:)

Kram:)

Hej odette, känner igen dig från ”förr”, är oxå åter härinne och blir glad att du fortsätter att kämpa.

Och det regnar ute. Det låter som ljudet utanför mitt sommarlovs semesterboende. Lika ruggigt i luften, samma dofter, samma trötthet, melankoli och begränsningar till vad man kan företa sig, men också en trygghet i långsamheten.

Jag är nedkyld och sätter på mig en extra tröja istället för att värma mig med ett glas vin.
Jag sätter på pigg musik (Tijuana Brass Band Party) istället för att ta ett glas vin.
Jag fortsätter att sysselsätta mig med mitt "Was Gij" pussel, istället för att ta ett glas vin.

(Förresten har jag ju inget vin kvar inom räckhåll....vet inte just nu hur jag känner angående det.)
Minut för minut.

- - ?

Lite rörd att du blir glad när jag mår bra? idag har jag bakat bröd för första gången o så gott det blev. Brukar baka ganska ofta för det kan jag. Jag njuter att paniken håller sig på avstånd även om jag ibland bara ska gå ut med hunden kan känna att det får inte hända nu. Så kommer den där gnagande ångesten men den går över. Måste ändra mitt tankesätt. Har du några tips? Skrev i din tråd precis. Du klarade gårdagen och jag är så glad för din skull, att du slipper börja om idag utan kan fortsätta din resa. Kram?

Jobbat Vinäger ? igår kväll var jag uttråkad. Vaknade glad idag men sen kom ngn konstig slags ångest. Jag blir lätt yr när jag har det vilket såklart förvärrar känslan. Men nu är den över och jag känner mig ganska duktig. Skammen och ångesten är ganska bra saker att luta och tänka på när man känner sug. Det är ju sååå inte värt det eller hur!! Stor Kram???

...hur ser du dig själv i förhållande till alkholen nu? Vilka förändringar vill du göra?

Jag drack också var och varannan dag (njae...mer varje än varannan). Jag drack inte som tonåring, var till och med nykterist. (Ouuppps....livet är fyllt av besynnerliga vägar). För min del innebär Valborg heller inga direkta utmaningar (utöver det vanliga strävsamma beroendet).

Ja, arbetsplatsen är inte trygg, men jag hoppas och vill tro att det ska bli bättre. Efter en del turer under det senaste året söker jag nu nya tjänster och ska träffa läkare på måndag. Det måste bli bra. Tack för din omtanke.

Åhhh...."Han såg mig när han drack". Så kände jag mig också när jag drack ibland. Att jag faktiskt VAR mer närvarande...inte i "måsten" eller i "att-göra-listor". Skrev något om det här i gruppen och någon skrev, klokt, att den där närvaron nog främst låg hos mig, hur upplevde mina barn det egentligen? Var de verkligen lika tillfreds? Jag förstod vad de menade och tänkte att de nog hade rätt. Du lyfter ändå lite i detta som jag kände, att närvaron de facto KAN kännas på riktigt, för båda parter. Måste verkligen fundera på hur jag ska kunna vara närvarande utan att ha tummat fast själen i kroppen med ett glas vin innan.

Mina fyller snart 15 och 16 år.

Är det suget som är störst? Eller triggas du av situationer eller positiva/negativa känslor?
(Vet att det är en klurig fråga, men programmet här inne fick mig att få klarhet i vad som faktiskt var sannast för mig och vad som i och med det innebär mina största utmaningar).

- -?

Hoppar in i en nygammal liknelse om båten och hur jag som kapten på skutan, ska kryssa och styra den som bäst..

Eftersom jag tänker mycket i bilder, så är metaforer och att visualisera, många gånger till stor hjälp för mig..☺️.
Och nu har jag alltså stött på patrull igen..?.

Men jag ska göra ett försök att kryssa mig igenom de vassa klipporna och det stormiga havet, genom att skriva lite här..
Vet knappt var jag ska börja, men det har blivit uppenbart senaste tiden att helgerna är svårare att navigera. Inte för att jag är så sugen på alkohol. Inte på ett medvetet plan, åtminstone. Jag känner inget begär efter giftet som sådant, men just kombinationen rastlöshet och trötthet, ställer verkligen till det för mig..?. Vaknade med ångest, trots att jag sovit bättre i natt än på hela veckan. Första vassa klippan försökte jag hantera genom en stunds meditation. Men det lilla lugnet som infann sig, blev kortvarigt. Det räckte med en bränd pannkaka, och så forsade tårarna som ett vattenfall..och samtidigt drar de negativa tankarna iväg som vildhästar inombords. Att jag är sämst som inte lyckas hålla ihop, hur liten, svag och misslyckad jag är som ett ens kan hantera en sådan pytteliten motgång.. Men jag har återigen sansat mig nu. Styrde undan det skäret också..?. Och jag tror jag har kommit fram till vad som rev upp stormen denna gång. Det enkla men också svåra skälet till varför det blir så här ibland, inte minst på helgen är att jag inte tillåter mig vara som jag är och känna som jag gör. Såklart att jag är trött efter en veckas jobb (även om den var en dag mindre just denna vecka☺️). Såklart att jag behöver en paus, tid för vila och återhämtning som alla andra! Varför har jag då så otroligt svårt att tillåta mig det?!? Jo, för jag har så sjukt höga krav på mig själv. Nu när jag varit ifrån barnen under större delen av arbetsdagarna, vill jag förstås ge dem fullt fokus när vi är lediga. Och så blir jag ledsen och besviken på mig själv som inte kan uppbåda den energin som krävs. I mina dryckesdagar hade jag mkt väl kunnat ta till ett glas vin för att liksom kicka igång motorn. Kraven sänktes och lugnet infann sig, men ändå kändes det också som att mer energi strömmade till. På kort sikt upplevde jag att det gjorde mig till en bättre mamma..! Sjukt när man ser tillbaka på det! Tacksam att jag inte lever i den villfarelsen längre iaf. Och även om det skulle ligga ngt lite i det i det kortsiktiga perspektivet, så vet vi alla tyvärr alltför väl, vad det leder till på lång sikt.
Så jag håller i rodret och i byssan finns varken rom eller annat alkoholhaltigt ☑️, så jag står här uppe på däck, och halar både in- och ut segel, efter bästa förmåga ?! Det bästa av allt är att min 2e styrman, faktiskt såg att det var lite väl mycket för en kapten att rodda allt själv under stormen. Så han klev in och tog över rodret för en stund..?❤️. Kaptenen har härmed gått ner i kojen, för lite vila..☺️! Hur underbart var inte det! Tacksam för det❤️! Kan t.o.m se hur det verkar ljusna bort horisonten nu. Tar mig nog upp på däck om en stund. Men nu ska jag bara ta till vara på tillfället som gavs mig?! Så kan vi va alle man på däck till fredagsmyset sedan??! Tacksam för mina små martroser också?, så fulla av liv och energi?! Det är jag också. Men ibland tar energin slut, och då får man tanka upp. Det är det jag gör nu ☑️!
Vi hörs!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Mm, kanske värt att prova ? Mina snarkningar beror nog mest på att svalget blivit slappt med åldern. Detta förfall med åldern ?

Tack för hälsningen Mulletant ?

Kram ?

Med all respekt så tycker jag faktiskt att det är lite vanskligt att skriva förhärligande om drickande på ett sådant här forum.

Faktum är att ytterst få (kanske 1 på 99) som druckit sig till ett missbruk klarar av att dricka kontrollerat. I alla fall inte i längden. Och det blir en nästan daglig kamp.

Det vet jag dessutom av egen erfarenhet eftersom jag själv försökte dricka kontrollerat i höstas, men jag valde att sluta helt eftersom det inte funkar.

Jag blir inte ett dugg läskad när du skriver om hur gott och trevligt det var att dricka cava, men det finns det kanske andra här som blir.

Det allra bästa och mest framgångsrika för oss problemdrickare är att sluta helt och aldrig ta första glaset.

Du har all anledning att vara glad och stolt!
Din beskrivning av kvällen berör mig på djupet. Så starkt att du klarade det.
Ta hand om dig nu.
Kram?

Det vill jag verkligen skicka till dig telepatiskt idag ❤️

Det är en tuff resa du har påbörjat - rannsakans slingriga stig. Kuperad som sjutton med många fallgropar och dolda skygglappar.

Men den resan är nog nödvändig att göra - för din skull ❤️

Kram ?

Ja okej, lite spretig problembild då (som för mig)! Jag är inte så snabb/speedad utan mer en melankolisk drickare tror jag. Och ibland eller ganska ofta har jag känt att jag inte dricker så mycket för att döva känslor, utan också för att "filtrera och få fram" känslor. Att det blir en stunds reflektion och klarhet för mig som annars har lite svårt att sortera känslolägen, eller som kan vara ganska så nollställd.

Grattis till arbetslösheten, får man väl säga då! Låter som något värt att slippa, den där arbetsmiljön. Vet du vad du vill göra nu? Hur känns det inför helgen?

Jag träffade barnens pappa när jag var 20 år. Innan honom hade min längsta relation varit max tre månader. Sen skrällde jag till med 24 år.

Men jag minns en devis från min ungdom: ”Ju mer desperat man är, desto mindre är chansen att hitta någon.”

Så försöker jag tänka nu.

Kram till er båda ?