Senaste kommentarerna i forumet

Så bra att du fick träffa någon som kunde plocka fram det där som låg väl bevarat inom dig??

Så gott att tårarna kom??

Och tack för att få ta del av din berättelse??

Så bra att du skriver här!

Vilken tuff situation du befinner dig i och jag tänker att du och egentligen hela familjen behöver mycket stöd?

Jag har inte jobbat på Socialtjänsten med barn och ungdom dock en kort period m familjerätt. Har genom mitt jobb gjort orosanmälningar vilket är min skyldighet precis som det var för den läkare du träffade.

Jag kan inte allt i detalj men lite övergripande. När soc får in en anmälan går man igenom den i arbetsgruppen och någon kommer att ringa upp dig/er för att bestämma möte m er. Det är ett avstämningsmöte, efter detta bestämmer man om man kommer att inleda en utredning. Om du är orolig för vad som kommer att hända finns det ngn personal där du är nu som skulle kunna stötta dig i en kontakt m soc för att få svar på dina frågor?

Soc finns för att hjälpa till och jag tänker att om du klarar av att berätta som det är så är det lättare för dem att ge stöd. Som förälder hamnar man i en mängd svåra situationer. Du har tre barn i olika åldrar som kräver olika saker. Det krävs mycket styrka.

Hoppas verkligen att du får hjälp nu och att du kan få en samtalskontakt. Är den kontakten inom BVC el Vuxenpsykiatrin?

Stor kram t dig?

Tack för era uppiggande och snälla kommentarer, uppskattas! :)

Tänker oxå att jag kommer fixa det här??

Att fixa att sluta dricka alkohol...det är bara att resan t målet går lite i kringelikrokar?men ju fler
alkoholfria dagar desto bättre??

Andrahalvlek...just den där diskussionen som jag hade m mig själv i em..var nog första gången...jag har haft många men inte just den..bra att ta m mig t nästa gång jag hamnar där??

Charlie70..gösen var verkligen supergod..som tur var fanns det lite över tills idag?

Även om det är helgdag så är det ändå en fredag och jag fixade det??

Nu ska jag gå och lägga mig...läsa en bok???

När jag läser din text, så igenkännande. Visst är jag vingklippt av livet, kan känna igen så mycket hos dig i mig själv. Har läst lite av dina skrivna ord och vet vad du talar om. Jag sökte psykolog för att få svar på varför jag träffar dessa män, det har varit några stycken genom åren som haft en viss problematik. Men jag har varit stark och stolt som person och det pga av en autoimmun sjukdom som jag fick i unga år och som har handlat överlevnad pga av flera blodförgiftningar och etc. Valde tidigt och det tackar jag min ungdom att inte bli min sjukdom, så jag har fightas. Svaret som psykologen sa var nog att det var dessa män som träffade mig, och det är nog tyvärr så... fick barn sent i livet och har levt ensam med dom men med en god relation till barnens far. Har också sökt mig genom årens lopp till meditation och yoga men nu sista året har jag inte orkat, när jag ska vara mamma, chef och så fortfarande förälskad i min svårt sjuka man. Har fått höra att jag inte är medberoende eftersom jag har sagt stopp, men även det här kostat, ibland även med en stor osäkerhet. Jag har varit möjliggörare eftersom jag har älskat festen, det gjorde nog att sjukdomen exploderade. Tog mina barn och mig själv ur den sits fast det kostar med folks blickar och tankar, misslyckas hon igen. Jag älskar/hatar mannen men har ikväll fått vetskap att han skickat snusk sms med sitt ex, som jag också vet har varit extremt turbulent och att hon är dömd av hans anhöriga, men jag vet vad han går för numer så jag dömmer inte henne så hårt längre, och att han i veckan berättade att han väljer alkoholen. Det gör ju så ont, men imorgon ska vi ha det där jobbiga samtalet att jag tror inte på oss längre, man skadar inte den man älskar. Sen hur jag kommer tillbaka efter det, det vet jag inte nu. Vet bara att jag har en massa juridiska saker att ta hand om och att ta ställning till. Samt behålla sinnesnärvaro för mina barn, att vara mamma. ❤

Min mormor var en mästerkock. På julafton stängde hon in sig i köket. Vi andra åkte pulka och spelade spel under tiden.

Vid ett visst klockslag slog hon upp köksdörren och sa ”varsågoda”. Minns fortfarande hennes stolta tonfall. Allt var perfekt - hemlagat från grunden, dukning, pynt. Magiskt.

När hon blev äldre orkade hon inte hålla den nivån längre. Vi föreslog knyte, men det var kalla handen. Då ville hon inte fira jul med familjen mer. Efter det åkte alltid hon och morfar och firade jul på hotell. Ensamma. Sorgligt ?

I min storfamilj - där min mamma och mina ex-svärföräldrar, ex-svåger/svägerska med barn och barnbarn också ingår - har vi alltid haft knyte. Och vi värmer och fixar julbordet gemensamt. Så vill jag ha det - alla bidrar.

Efter att jag blev utmattad första gången fick jag aktivt träna på att inte städa och fixa innan vi fick gäster. Ursvårt.

Men så mycket trevligare det blev när jag kunde spara min energi till att umgås istället för att städa.

Mrx, funderar på samma som du just nu..? och kommer till samma slutsats; nej, det är inte värt det. Mår mycket bättre utan!
Nu kör vi utan tycker jag!
Kram ?

Har tänkt på dig idag ❤️

Kram ?

Att läsa och ditt humör smittar! Kanske blir det en springtur imorgon. Heja dig, och din kraft! Kram.

Saknar din röst här på forumet ❤️

Kram ?

... fortfarande, och klarare med tiden, de tillfällen som blir extra jobbiga. Att fixa middagar- då är det egentligen inte i första hand trevligheten jag triggas av utan just de där stunderna när det ska räknas baklänges på; bröd i ugnen, dukningen, salladen blandas med dressing, värma tallrikar, (but why) vilda barn. Fläkten av, servetter fram, värma såsen om fem minuter. Idag gick det ganska bra för att jag ändå kommer nån vart i att lämna över till andra (men inte heller jätteenkelt för ”andra” när jag tidigare velat göra allt själv) men framförallt att strunta i varma tallrikar, andas. Djupt. Titta ut över regnet. Vara stilla.
Det är som en kraftig storm går igenom mig de stunderna. Jobbigt.
Jag har lätt att se alla möjliga överkrav, att säga det till mig själv är ingen större hjälp. Det är andra mekanismer än rationella och handlar mer om att jag ”gör mig ensam” när saker blir tuffa.
Stora som små.
Därför är det faktum att jag skriver här, berättar och tar del av era berättelser och framförallt får och kan ta emot både omsorg och snälla ord från er.
En verkligt stor sak för mig.
Ingen tanke på att dricka.
Läser här. Vad många vi är, påväg mot bättre och forumet en bekräftelse i sig på att det går att både glädjas, vara allvarlig, och känna livet lycka-rusa, helt nykter. Kram kämpar-kompisar.
Ni är bäst. ?

Länge sen du skrev nu. Hoppas att det betyder att du har fullt upp med nyktra aktiviteter.

Kram ?

Tystnad här på forumet brukar tyvärr inte betyda att hälsan tiger still ? Hoppas att det är så i ditt fall!

Kram ?

Härligt Vinis, dag läggs till dag och vi kämpar tillsammans. En dag i taget

Det var klokt att du inte drack cider.
Suget kommer gärna när det är någon situation när man tidigare druckit. Man lär sig hantera det. Det är bra att hålla sysselsatt, gå en rask promenad tex så försvinner det.
Hoppas du sover gott sedan?

Nice att du är så positiv, det smittar av sig. Att fokusera på fördelarna med nykterheten och att aldrig ta första glaset är verkligen två framgångsfaktorer i nykterheten.

Kram ?

I eftermiddag har suget efter a varit stort! Ledig, fint väder och sug efter vin. Vi har inget hemma så det var ju lugnt. Kom på att vi hade cider hemma och funderade faktiskt på att öppna en. Sambon klippte gräset och tänkte att han märker nog inget om jag dricker lite cider. Men sedan kom jag på mig själv jag har ju lovat mig själv att inte hålla på att smussla så här. Och en cider hade blivit flera. Så jag tog en kopp kaffe i stället. Är så glad för det nu! Känner mig trött idag så ligger redan i sängen. Ännu en nykter dag!

Så härliga metaforer du bjuder på? ⛵?‍✈️?? jag gungar med och försöker hålla i mig så gott det går...?

Men det är ju så att det är inte bara vårt yttre universum som påverkar våra liv, vi har ju också ett inre universum.
Där pågår ju en verksamhet som vetenskapen inte kan förstå eller förklara fullt ut. Vi kan ha teorier om varför man en morgon kan vakna deppig (nästan självmordsbenägen vid PMS eller klimakteriet) trots att man gick och lade sig hyfsad lugn till sinnet kvällen innan...?
Så det är inte så lätt att hantera sitt känsloliv när det börjar storma. Men visst är det skönt att då kunna lämna över rodret till någon annan en stund??

Hoppas du får en lite lagom guppande och njutbar helg Fibblan!?
Kram ?

...säger jag också.
Här finns ett bra stöd - många vettiga människor som delar samma problematik.
Och det är också skönt att skriva i sin egen tråd....nästan som en dagbok.
En dag i taget ...det går upp och ner - jag har inte så lång nykterhet än men känner mig väldigt klar över att nolltolerans är det som gäller. Jag vill inte lära mig dricka lagom...för jag tror inte att jag kan det. Och i mitt fall ( är 58) känns det också som att livet går fort...Jag ser slutet:-)
Och vill inte slarva bort det som är kvar.
Livet är ju ändå otroligt - även om det verkligen både är härligt och besvärligt. Men säker på att härligheten ökar ( och det besvärliga minskar) om vi som har problem med alkohol låter bli att dricka.
Lycka till!

Jag e sån jävla kung!
Jag har bestämt mig och denna gången kommer jag lyckas för att jag har nolltolerans!

Alltså ärligt, min träning... Att inte dricka alkohol gör att jag inte får uppehåll efter en fylla och lägger av.

I morse curlade jag strikt med stång på 38kg, drar 12x3 på 30kg hantelpress. Allt efter typ 2-3 mån. Detta gjorde jag inte ens när jag tränade som mest i 25 årsåldern. Då festade jag dom fan vilket pajade mina resultat.

Life is good. Mitt sinne är i ett lugn.... jag är tacksam för livet och att jag är frisk!

Moving on!

Yes!!!!!!

Så kul att fler använder morgonen som ett vapen!

Känslan att både gå och lägga sig klar och bara vanligt ”trött” för att sedan vakna tidigt utan huvudvärk och känna hur energin stiger efter en kaffe är tamejfan ooooOooslagbar!!!

När barnen blir äldre ska jag flytta ut i en stuga och gå upp 05:00 och elda i veddpisen och dricka kaffe varje morgon o läsa bok! Thats life!!! Haha

Tack för att du skriver att du har utretts, då vet du säkert vad det innebär. Vissa symtom kan bero på diagnoser och vissa är vad de är. Alkohol förstärker mycket. Jag blev så förvånad över att få veta att det är ett mörkertal som missas i vården. Det är väldigt vanligt att människor med bipolära diagnoser missbrukar alkohol och/eller droger.

Ja, det krävs maniska eller hypomaniska perioder för att bli diagnoserad med bipolaritet, den finns dock i många nivåer. Jag tänkte att när han försvann en vecka så vet du kanske inte hur han mådde. Plötsliga beslut, att köra onykter, att vara arg skulle kunna vara tecken, men det behöver det förstås inte alls vara.

Att din man inte hade kontakt med sin pappa och att pappan senare dog pga missbruk måste sätta spår. Hoppas att han tar hand om det en dag. Jag har förstått att män verkligen behöver bekräftelse från sina fäder eller en annan manlig förebild.

Jag mår bra och är i god balans i min bipolaritet sedan flera år. Symtom och medicinfri sedan flera år efter många år med mediciner. Jag har gått på en hel del smällar, gjort väldigt tokiga saker, kraschat och rest mig igen. Jag slutade dricka alkohol för 11 år sedan och så har jag gjort många livsstilsförändringar under årens lopp. Jag umgås mest med mig själv, några få och riktigt bra vänner, har studerat distanskurser de senaste åren och någon enstaka kurs där jag träffat andra regelbundet. Jag är en oerhört social varelse, men blir extremt trött av sociala sammanhang då jag ger så mycket av mig själv. Därför behöver jag vistas i naturen som jag gör. Jag umgås helst med människor i skogen med inslag av tystnad och meditation. Under coronatider så har jag kunnat hjälpa vänner med stresshantering genom mindfulnessövningar i skogen. När jag är i den rollen så är det svårt att förstå att jag ens har varit så sjuk i bipolär sjukdom som jag var förr. Fast utan den sjukdomserfarenheten så tror jag inte att jag hade sökt mig till den livsstil jag lever idag. Jag lever som jag lär och jag lever i harmoni.

Jag träffar en del vårdgivare i privata sammanhang och alla vet min historia. En del av dem som arbetar med patienter som jag varit, säger att de skulle välja att leva på det sätt jag gör istället för att bara ta medicin, om de själva skulle bli sjuka. Tyvärr är landet Sverige inte där att de erbjuder alternativa behandlingar. Jag förstår idag att jag har haft tur som har kunnat prioritera min hälsa och konsumera träning och kurser inom yoga och mindfulness.

Tidigare så hade jag bara mitt sikte på att bli medicinfri och anledningen var att jag ville bli en mamma. Det blev jag inte. Jag valde en man som drack, fast jag förstod det inte då och det dröjde totalt 11 år innan jag blev fri från mitt medberoende.

Jag får träffa andras barn och är glad för det. Jag har upplevt det största i livet, att återhämta mig från denna sjukdom och lärt känna den så jag kan bromsa alla skov i tid. Jag har alltid tagit behovsmedicin, men det behövs väldigt sällan och om jag behöver så tar jag gärna medicin igen, för jag vill aldrig någonsin vara sjuk i ett bipolärt skov igen. Det är det värsta jag varit med om. Det är dessutom livsfarligt.

Jag har ett jäkla driv, men jag har också lärt mig att inte köra på, då jag föredrar ett balanserat och hållbart liv. Det kostar nämligen på och då menar jag inte bara i ekonomin, utan i energi och livslust.

Vingklippt säger du, det sa min psykolog till mig som jag gick till för att skaffa verktyg då jag var medberoende. Det är verkligen ett ord som säger mycket och hos mig skapade det sorg. Låt dina vingar växa ut igen! Skräddarsy dem för dig, låt dina vingar föra dig dit du vill. Det låter som du klarar av mycket. Lägg allt fokus på dig. Lätt för mig att säga, nu när jag fått distans för det medberoende jag själv levde i.

Jag är fri idag och har ett liv. Bara det att andas varje morgon och känna att jag kan forma min dag. Jag mediterar 10 min varje morgon och affirmerar min dag. Det kunde jag inte göra när jag levde med mitt ex.

Jag tycker att du är stark och modig. Fortsätt bära huvudet högt. "Gå ut och var glad igen". Lyssna gärna på Ulf Lundells låt och jag hoppas att du kan få kraft av den. Jag har fått det.

Det är inte lätt, men skriv din lista på hur du vill ha det, som du planerar arbetet som egen företagare. Vad du behöver, vad du vill och gör en sak i taget.

Ta hand om dig! Det är du värd! ❤

Fibblan och Vinäger, det värmer och glädjer mig att ni finns och bryr er ??

Jag är så trött på mig själv och mitt velande och smådrickande..??

Har inte den rätta "knycken" att få igång min motivation.
Har dock inte druckit några mängder under veckan, inte blivit berusad, bara lite lummig men ändå så onödigt...

För tillvaron har ju ändå blivit bättre senaste veckan, jag har läkt, min sambo mår bättre och vi kan klara oss utan hemtjänstpersonal igen. Även om det blivit jobbigare rent praktiskt så är vi inte beroende av främmande människor längre.

Men nu har jag bestämt mig igen att ta ett rejält tag och inte göra det så enkelt och slappt för mig.
För det är sant när man säger att det är väl ingen konst att låta bli att dricka om man inte känner något sug...
Så nu blir det en mental kamp några dagar och banne mig andra bullar!!
Utan alkohol! Helst med kardemumma!

Dag 1 idag?

Kramar
???

Alkoholfri första maj - frivilligt. När tusan hände det sist? Svaret är, när jag var 20 och första gången insåg jag hade alkoholproblem och försökte sluta dricka. Det gick ju så där, och nu är det 16 år senare. Sjukt. Men jag är väldigt glad att jag nu är alkoholfri och kan njuta av livet på ett annat sätt. Bland annat genom att träffa den jag dejtar, eller ja....det är väl mer friends with benefits. Hehe. Men häftigt att vi aldrig druckit alkohol tillsammans.

@Rosa76, menar du Alkohollinjen när du skriver A-linjen? Den har jag bara ringt en gång, min första nyktra dag när jag var så i botten. Hon jag pratade med var bra, sa att bara för att jag försökt sluta förut betyder inte det att jag inte kan lyckas nu. Precis vad jag behövde höra och det stämmer :)

Om du menar AA så ringer jag in på onlinemöten, superbra. Man pratar med andra som har en önskan att sluta dricka. Stärker mig jättemycket att muntligen sätta ord på mitt beroende med andra som har samma erfarenhet och förstår.
Kram!

Denna dag har varit förhållandevis bra. Har vilat och återhämtat mig från snedsteget igår. En cykeltur mellan regnskurarna blev det idag. I övrigt har jag vilat, funderat, läst mm.

Jag tror att ensamheten, avståndstagandet och oron för corona gör mig mer orolig och med tätare ångestpåslag. Denna osäkerhet. Börjar fundera på livet och dess mening. Jag börjar bli tokig snart om inte något händer så att livet kan återgå till någon sorts normalitet. Längtar efter sociala möten, närhet, gå på konserter, simma i badhuset mm.

Jaja, inte mycket att göra åt situationen. Det blir tidigt i säng ikväll. Behöver en god natts sömn för att kunna vakna vacker imorgon.

Godnatt till er alla.