Senaste kommentarerna i forumet

Har alldeles nyss hittat sidan. Läser och förundras. Känner igen allt. Trodde jag var så ensam. Tror ibland att det måste vara mitt fel på ngt sätt. Han mår ju så dåligt ofta, att han måste dricka. Det enda som får honom lugn. Lovar ofta att han ska sluta, men det räcker med att jag går en promenad, så är han slirig när jag kommer hem. Då är rösten sammetslen. Kommer du redan lilla gumman. Var det skönt i skogen. Låtsas jag det allra minsta om att han har druckit trots sitt löfte, så drar helvetet igång. På ngt konstigt sätt blir det mitt fel igen. Jag har förstört hans goda humör. Nu när han äntligen mådde lite bättre och tom kände sig lite glad. Det är som att gå på nattgammal is.

Så kämpigt med ångestattackerna?
Hoppas innerligt det blir bättre nu med ditt beslut och med den nya psykologen du fått?
Kram?

..kan dyka upp efteråt och knacka en på axeln, nu iform av ett + på gravtest.
Ett beslut togs i berusningen och resultatet är detta.
Min 7e dag utan a, har inte haft nåt sug speciellt.
Mitt knep har varit att lägga mig samtidigt som barnen, istället för att sitta uppe själv. (Alltid då jag drack).
Nu detta andra problem att orka handskas med..

Så sant. Jag borde verkligen veta. Olika känslor. Idag försöker jag gå lite bakom mig själv för att inte ha bråttom åt varken det ena eller andra hållet. Inte styra. Det får vara som det är. Svårt nog.
Be inte om ursäkt! I min forum-värld finns inte ordet svammel. I så fall skulle det bli tyst från mig. ?
Alla tankar uppskattas.
Jag tror att man kan flaxa iväg över horisonten både i den nyktra och alkoholstinna världen och för mig gäller nog - i livet- att landa med jämna mellanrum. Om det så bara är en tänk-stund ifred eller tank-stund här. Men att vara lite stillsam är nog ett behov att vara noga med för mig. Kram.

Känner mig låg...?

Känner mig väldigt låg idag och tårarna rinner lite lätt utmed kinderna....vet inte riktigt varför men tror att det är för mycket oordning just nu?

I köket just nu är det alldeles tomt min son och min man lägger nytt golv. Kökets innehåll m husgeråd, köksmöbler, kyl och frys mm är verkligen utspritt i hela huset...bara det är en prövning för hjärnan?
Dessutom är jag på riktigt orolig för Convid-19 att bli smittad att bli sjuk ...jag vet inte riktigt om min kropp skulle klara det? På jobbet försvinner de arbetsuppgifter som jag är anställd för pga ordinarie kurator är tillbaka. Jag är ju lasad och har då fått andra väldigt luddiga arbetsuppgifter? Det är ju liksom ingen kvick fix att gå ner 25 kg. Å när jag mår så här vill jag ju både dricka vin och öl samt äta och det funkar ju inte! Att sköta sina hälsa har ju varit viktigt även innan Coronan för att inte få diverse olika sjukdomar men det har varit lättare att hålla ifrån sig...Coronan finns ju där hela tiden?

Men om jag fixar en dag i taget med att vara nykter..då kan jag läsa och komma ihåg vad jag läser....titta på en serie och komma ihåg vad jag sett...jag orkar mer när jag är ute och cyklar och promenerar.. jag vill tro på ringar på vatten effekten...att positivt föder positivt...

Som jag skrev i ett tidigare inlägg där jag beskrev hur alkoholen kom in i mitt liv så var kanske de 40-45 första åren inte alls särskild mycket fyllda med alkohol inte heller i mitt föräldrahem. Jag växte upp i ett hem där jag var sladdbarn...yngst av fyra syskon. Mina föräldrar hade ingen god ekonomi men vi var självförsörjande med kött, ägg, mjöl, frukt och bär samt grönsaker.
På somrarna var huset fullt av sommarbarn fr Gbg och släktingar fr Skåne. Jag minns som om det alltid var folk hemma h oss. Mamma kokade alltid kaffe el lagade mat. Det fanns mycket kärlek i hemmet. Mina föräldrar kramade mig mycket men det var dåligt m bekräftelse....det har alltid funnits en jante på axeln som sagt...tro inte att du är någon/något.
Jag hade inte den där tron på mig själv och de pushade inte mig så att jag fick den. Hade även syster där jag aldrig räckte till. Så den där grundtryggheten har inte funnits inom mig och därmed en brist på självkänsla och självförtroende. Fast nu har jag kommit så mycket längre i mitt liv...å får jag bara behålla hälsan kommer jag bli mer och mer självständig utan att hela tiden behöva bekräftelse. Utan att förhäva mig får jag väl säga att jag är både insiktsfull och klok och medveten samt äger en viss kompetens ...grejen är väl på att jag är inte så bra att sätta mig själv främst i mitt egna liv.

Så jag behöver er ..verkligen..era kommentarer t mina inlägg gör skillnad??❤️

Haha jag skrattar när jag tänker på dessa visslande män... min man visslar inte direkt falskt men svårt att utröna. Får mer skräckfilms-visioner av det där visslandet, minns inte nu vad filmen heter.
Jag vet däremot att jag inte tycker man/någon ska ha dåligt samvete för utebliven passion, finkalibrerade känslor som ju behöver sin tid och utrymme. Men även om samtal kring detta kan vara lite knepigt så tycker jag det hjälper. Ofta är det så mkt föreställningar och gissningar. Och det är lika jobbigt för den som tillfälligtvis känner för ”lite” som tvärtom. En av de få ämnena när det ju inte finns rätt och fel.
Hoppas du har en vilsam söndag, kram.

Oj så mycket klokskap du skriver.Igenkänningsfaktorn är stor på alla punkter utom en.Jag har ingen man.Han gick bort av svår sjukdom för 10 år sedan.Det va det som gjorde att mitt alkoholmissbruk accelererade.Tog emot hjälp.Va nykter 5 år.Livet vände men tog fel beslut och börja dricka igen.Nu är jag fast besluten att sluta dricka.En dag i taget.

Så klokt att dela upp processen i 3 delar.Först inse att man inte tål alkohol.Sedan ta ett beslut om att sluta och inse att man inte kan dricka något mer.Jag pendlar själv mellan 2 och 3.Förstår att man inte ska va sp hård mot sig själv och inse att det tar lite tid att få ordning på sig själv

Så klokt att dela upp processen i 3 delar.Först inse att man inte tål alkohol.Sedan ta ett beslut om att sluta och inse att man inte kan dricka något mer.Jag pendlar själv mellan 2 och 3.Förstår att man inte ska va sp hård mot sig själv och inse att det tar lite tid att få ordning på sig själv

Jag känner såväl igen ilskan över att allt förväntas av mig och inget av honom. Det är så sjukt orättvist! Men det beror ju på att det inte går att utkräva nåt ansvar av honom, att ingen längre förväntar sig att han ska stå för det han säger. Du kan tycka hur mycket du vill att han också ska dra sin del av lasset, men han kommer inte att göra det. Och det är ju det som är problemet - om han gick att lita på, gjorde sin del, drog sin halva av lasset, då hade ni ju inget problem. Nu är han en stor, opålitlig jättebebis, och då är det du som får rådda rubbet. Det är orättvist och det är fel men det finns inget annat sätt, just nu. Han har checkat ut från sitt ansvar. Du kan skrika dig blå om att han ska skärpa sig, men det kommer inte att hjälpa. Lägg den energin på dig själv och barnen istället. Stor kram!

Jag har också dålig broms när jag börjar dricka. Det gäller att se upp med alla fall gropar. Jag köper endast den mängd jag anser är lagom för mig att dricka. Är det slut så är det bara att gilla läget. Jag har haft långa helt vita perioder sedan jag började skriva och läsa här på forumet. Jag vet innerst inne att jag mår absolut bästa av att inte dricka alkohol överhuvudtaget. Ändå gör jag det ibland. Jag har som mål att kunna ta kontroll över min konsumtion. Har aldrig haft fysiskt sug eller problem att avstå alkohol.

På din rekommendation. Hans skildring av hur alkoholen svärtar ner allt, särskilt ett på så många sätt avundsvärt liv. Liksom våra, vi här som ofta har det bra, även om det kanske inte är tjusiga våningar i Paris och premiärer. Vad jag vet.
Dagen här bjuder på kyla men också en väldigt lat förmiddag. Stillar min häftiga själ... ha en fin dag!

PO Enqvist får göra mig sällskap idag.

Å, låter verkligen vackert; en slänt blå av blåsippor!

Jo tack, det är okej med mig, men vi är i en svår situation inom familjen (ej alkohol).

Nordäng, jag påminns då och då om den fina dikten du la ut förut; om att du står på stranden och tittar ut över vattnet, att du lägger fina minnen och dåliga minnen i var sitt paket, som du låter segla iväg på vattnet. Du målade upp det så bra, jag kunde föreställa mig. Även din reflektion, den inger hopp - gång på gång. Tack!

Idag ska jag göra som du; gå en promenad och njuta av både sjön och sipporna. ???
Vårliga, varma hälsningar från mig till dig

Om att hålla i. Strategier. Mål.

Först av allt, än en gång, stort tack för fantastisk respons. Så mycket samlad erfarenhet det finns här.

Fibblan, tänker att du menar att vi "håller igen" när vi är nyktra i festliga sammanhang. Tror att jag förstår, men för mig var omständlig lika med dryg. Glad och sprallig är jag oftast ändå. Har inga problem med att vara nykter på fester. Kanske var det inte alls det du var ute efter...

Kaveldun, skriv precis vad och så mycket du vill. Dina ord är alltid tankeväckande. Och du, vilken ynnest att ha en förstående och stöttande partner. Tur att vi har vett att uppskatta dem.

Åh, Skillnaden, tack för att du tittar in och lämnar en hälsning ibland. Du ska veta att jag tänker på dig. ? Det smärtar mig att dina tankar gått mot A-intag, men gläder mig mycket att du slog bort dessa. En långpromenad är bra mycket bättre. Hoppas innerligt att sjukdomar inte härjat med dig lika mycket nu. Du är så värd att få må bra.

Ok, nyktra tankar var det.

För mig funkar forumet som en ventil. Förutom min man är ni de enda som känner till min situation. (Just det, min husläkare fick reda på hur det var för ett och ett halvt år sedan då jag slog i min botten och till och med drack handsprit. Gången efter jag träffade honom var allt frid och fröjd och det tror han nog fortfarande.) Men förutom dem är det bara ni.

Liksom russinen i kakan plockar jag det bästa ur alla kloka ord. För mig är igenkänning viktigt. Har svårt att ta till mig något jag inte kan relatera till. Därmed inte sagt att jag inte får några aha-upplevelser här, för det får jag verkligen. Många. Älskar när någon skriver något jag aldrig tänkt på.

Det lustiga är att det är hos olika personer med olika bakgrund jag hittar gemensamma beröringspunkter.

Hos några hittar jag liknande bakgrund. En tuff uppväxt innefattande låg självkänsla. Föräldrar som inte klarade av ett fullgott vuxenansvar. Lite känslan av att vara ett maskrosbarn.

Hos en del hittar jag likartat dryckesmönster. Att dricka av tvång och vad som helst som finns tillgängligt.

Hos andra hittar jag igenkänningen i livssituationen. Man, utflugna barn (även om en del är jojo-barn och flyttar hem emellanåt ?) barnbarn, bra jobb som innefattar ledarskap (detta gäller nog flesta här...), prestationsprinsessor och -prinsar samt ekonomisk stabilitet.

Hos ytterligare andra hittar jag liknande tankar om vägen till att bli nykter. Vad jag behöver. Strategier. Kan inte alls tänka mig vissa saker, trots att det uppenbart funkar för andra.

Slutligen hittar jag gemensamma personlighetsdrag hos några här. Utåtriktad och med en stor portion humor, även om jag märker att jag visar mycket mindre av den varan här än ute i det verkliga livet.

Ibland dyker det upp någon där så gott som allt stämmer. Men för det mesta klamrar jag mig fast vid alla som har något av det jag vill ha. Girigt suger jag i mig allt jag kan tänkas ha nytta av och lämnar resterna.

Och jag tänker att det är detta som är forumets storhet. Att få dra nytta av varandras erfarenheter. Att få pepp av likasinnade. Att de tankar man själv lyckas få på pränt förhoppningsvis kan vara till stöd för någon annan.

Har sagt det förr, många gånget, så mycket klokskap som detta forum besitter är svårt att hitta någon annanstans.

Ännu en nykter helg går mot sitt slut. Jag är så tacksam för att jag återigen är på rätt väg. Förhoppningsvis för alltid. Men nöjer mig med det viktigaste:

En dag i taget.

Ha en fin söndag!

Kram till er alla

Hej
Ja känner så väl igen mig i det du berättar. Och när man läste här för första gången så slog tanken att Man verkligen inte är ensamen. Här får man bra med tips och råd från alla snälla människor. Så bra att du hittade hit.
Ha en bra dag kram

Att du känner som du gör beror på att dignalsubstanserna i hjärnan sjunker drastiskt när du slutar med alkoholen.
Dopamin, serotonin och endorfin. De har boostats av alkoholen. Den kroppsegna dopamintillverkningen stoppas t om helt för alkohol ger sådan dopamindusch så det är inte undra på att man blir vissen o låg efter man slutar.
Men det blir bättre. Ge hjärnan naturligt dopamin. Promenera som du gör, lyssna på god musik som du blir knottrig av?, krama din partner, ät god mat, åk o njut av någon fin utsikt gör sådant du älskar!

Det blir bättre. Ge det tid, det kommer och det är så skönt. Jag är fortfarande trött men jag mår OTROLIGT bra nu efter fyra månader. Så värt det?
Heja dig!!!
Kram??

Hej
Ännu en helg man kunnat avstå vinet . Är ganska stolt över mig själv ändå att jag kan stå emot. Lite lättare kanske eftersom man inte umgås med några just nu.
Kram

Det där med belöningar har definitivt ändrat karaktär känner jag. Belöningen är numera att vara klar och pigg i huvudet, att kunna njuta av allt som finns runtomkring, att slippa känna sig sig fången i alkoholen i form av planerande, dåligt samvete och att må illa, att känna en ren ärlighet gentemot livet, nära och kära och vänner/grannar. Jag är helt nöjd så!

Igår när jag jobbat mig rejält trött i trädgården, nöjd och glad, tänkte jag på den belöning jag brukar unna mig. Vin. Utan sug bara ett konstaterande att det brukar vara så.
Jag kände inget behov av att belöna mig med något att dricka eller äta för den delen. resultatet av min insats är en belöning i sig. Även om jag just i detta fall får vänta på slutresultat, att skörda det jag planterat och sått så var dagens mål uppfyllt. Kan man inte nöja sig med det?
I och med det så får jag också öva mig i tålamod.

Hej! Det blir snart bättre, nu gäller det att härda ut, ta dag för dag. Promenader har du ju märkt att det hjälper. Det är viktigt att ha saker att fördriva tiden med. Jag märkte att när man tog tag i något som man egentligen inte orkade ta tag i, så kändes det väldigt skönt när man väl fått gjort det. Och vips så hade tiden tickat på också.?

Bra kämpat, och kämpa på, Snart lättar det ordentligt!

Kram

Kul att du skriver här igen. Längesedan nu.

Vet ju att du, precis som jag, har en fantastisk man. Tänk vilken förmån det är i kampen mot den vita livet.

Ibland får jag dock dåligt samvete på grund av detta. Jag som har det så bra, hur kan jag ens tänka tanken att dricka.

Men vi vet ju också att i alkoholen finns en stark motståndare. Som vi håller på att besegra. Nu har vi tagit ännu ett kliv i kampen. Förhoppningsvis det slutgiltiga.

Tack för fina ord hos mig. ?

Som sagt, jag är glad att du är tillbaka.

Kram kram

Varm kram till dig. ?

Jag eftersträvar nån sorts balans, men just nu krävs en rejäl omstart, diskuterar med frun jag med. Problemet för mig är att jag inte kan ta 1-2 öl, jag måste fortsätta. Enda alternativet är om jag tar 1-2 öl sent på kvällen så att jag blir avbruten för att jag måste lägga mig

Vad härligt att läsa. Lördagen, tillsammans med fredagen, är oftast den svåraste dagen att vara nykter på. Och det klarade du. Med bravur.

Grattis! Är så glad för din skull. Ta hjälp av att du klarade "eldprovet", det vill säga helgen, och tänk att då borde måndagen vara lite mindre jobbig.

Önskar så att du får känna lite lugn inom dig.

Många kramar till dig ?