Senaste kommentarerna i forumet

Förstår precis hur du känner eftersom jag är i samma skede i livet.
Dagar med blandade känslor av ilska, sorg ledsenhet, förvirring och tvekan på om man kommer att orka och klara av hela sträckan frsm till mål.
Vi kommer att göra det även om det kommer att kännas jobbigt och svårt vissa dagar. Men det kommer all tid en ny dag och den kan bli bättre.
Kramar från Azalea?

Hej bästaste Märthan
Fan vad kul att höra att du är på G!
Tror 2020 kommer bli ditt år ❤️
Kram Sigge

Det finns inga ursäkter för våld av något slag. Oavsett fysisk eller psykisk.
Håller med Skrållan om att det vore fint om du hade någonstans att åka så du inte blir behandlad på detta sättet.
Men stanna hos oss, vi finns här.

Nu vet jag inte var i Sverige du bor men där jag bor var det inte en vit jul utanför fönstret. Men du valde en vit egen Jul. Så modigt och starkt mötte du dina känslor utan att ta till A som sköld. Att du har passerat ditt mål och fortsätter att välja ditt långsiktiga välmående framför det kortsiktiga stundens sötma inspirerar. Jag är fast besluten att klara mina 100 dagar och tror att jag redan nu ska sätt upp nya nyktra mål efter dessa 100 dagar.
Tack för att du fortsatt skriver och dela med dig.

God fortsättning och hoppas att helgen varit vilsam!

Jag har missat att du ska ut på äventyr, GP! Vad roligt, berätta!

Tankarna som kretsar kring A kommer att suddas ut och till slut blir det bara ett a, en krumelur bland en himla massa andra krumelurer. Ju fler situationer som vi tar oss igenom där alkoholen inte närvarar, desto mindre roll kommer den att spela. Kruxet är väl när man tycker att man har avdramatiserat det och just därför tänker att man väl kan ta ett socialt glas. Det funkar helt säkert ganska många gånger - och det är kanske inte ens gott eller ens behagligt - men sedan flyger den där djävulen i en igen. Beroendehjärnan hittar vägar till träsket och då flyger analyserna all världens kos. Jag tror att det är superviktigt att ha något annat att försvara och måna om som är större än det egna livet, för att kunna hålla sig på rätt sida. Människor som vill en väl, till exempel.

På omvägar har jag fått höra att min brors dotter har krävt att han slutar dricka. Nu har han accepterat att gå till en beroendeklinik. Jag tror inte på det förrän han verkligen har gått dit och att han har träffat någon som han inte kan lura. För luras, det kan vi! Vi lurar alla, i alla fall så länge vi har ett någorlunda fungerande socialt liv, förutom dem som ser oss berusade. Men prataprataprata tror jag verkligen på. Och fysisk ansträngning. Min hårt tränande son har beslutat sig för att bli min PT. 2020 ska bli himla mycket bättre än 2019.

Sköt er - och sköt om er.
/Gojan

Så inspirerande att läsa. Jag förstår det du beskriver. Jag har också dämpat alla känslor, särskilt ilska, med alkohol. Vi ska komma ihåg att våga vara i alla känslor. Känslor kommer och går, vi behöver inte slåss emot dem. Snarare observera dem, surfa på dem, acceptera dem, låta dem försvinna.
Tack för en viktig påminnelse!

Dag 5
Kunde inte sova i natt igen. Får inte ordning på tankarna då de far åt alla håll. Känner mig trött och utmattad dock inte lika fullt som för några dagar sedan. Jag vägrar ligga i sängen och vrida mig, vill att det är en plats där man somnar. Tittade på Mr.Robot på Netflix tills jag var tillräckligt trött och att mina tankar inte längre spelade någon roll. Sov till kl 12 idag. Det här är en trend som jag behöver bryta. Imorgon blir det väckarklocka och gå upp kl 08 avsätt hur trött jag är. Jag behöver rutiner. Trots nattens bekymmer hade jag energi idag och tog tag i ett projekt som blivit liggande i två år, frosta av frysen. Är grymt nöjd! Jag har även bestämt mig för att ta tag i träningen i går blev det en kort löprunda på 3km och idag en lättare crossfit-träning med en egen påhittad WOD. Suget efter A kommer då och då men min vilja att må bra överträffar just nu varje tanke att ens ta en öl, även fast de stirrar på mig i kylskåpet. Är märkbart lättirriterad och stör mig på att min sambo och jag inte kan samarbeta. Vi tenderar att spegla varandra, är jag sur blir hon sur och då blir jag än mer sur. *suck*. Just nu tänker jag det får vara så, jag kan inte lösa hennes bekymmer just nu, jag behöver se till mig själv och vad jag behöver.

Santorini – Tack för att du skriver och lyssnar. Jag håller med dig, det är för mig en utmaning att ge upp alkoholen. Ruset har jag lättar att göra upp med, det kan jag var utan, tror att jag kan få ut mer glädje av andra saker som träning, det ger mer lycka än vad ett tillfälligt rus gör, jag har så bitter erfarenhet av alla bakfyllor så det är inte värt det längre. Det jag har svårare att göra upp med är att A är en smakförstärkare i både drycker och i mat. Jag älskar mat och dryck för smakens skull och att leva resten av livet utan att kunna använda A som smakförstärkare är för mig ett fattigare liv. Tyvärr har det sin baksida att man blir påverkad och så fort jag blir det så trampar jag upp gamla spår i min hjärna som lockar idén om att även ruset är en bra idé. Jag hör och ser vad du skriver. Jag behöver bearbeta detta. Ett glas och tripp, trapp trull så är man där i samma gamla hjulspår och jag avundas ditt definitiva beslut. 7,5 år nykter är ett tydligt bevis på ett recept som fungerar, är uppriktigt glad att höra detta. Ska foka på vad jag får av att sluta dricka, ska göra en bucket list av mina vinster ?

Åh herregud, hur länge ska man palla? I alanons program ska man glömma och lyfta blicken och se framåt, enkelt javisst om han tog och blev normal. 3 dagar kvar på behandlingen, 12 steg, jävligt jobbigt för honom men han har ju ett stöd 8 Tim om dan, jag då som har blivit utsatt för all skit. Önskar så att någon sa, nu blir det bättre, nu blir ni lycklig. Men det kommer nog inte hända... läste precis igenom det jag skrivit, det är ju helt sjukt det man har fått gå igenom under dessa 2 å. Bla har han ett ex som han tycker jätteilla om, som jag såg i påsk att han svarat i sms, han berättade då att hon sms varje storhelg. Hör hans tfn plingar jättemycket nu och kan inte låta bli att tänka, är det hon? Vågar inte fråga, för då kanske han blir upprörd och måste börja supa 3 dagar innan avslut på behandling. Och så har jag fyllt i försäkringskassan sjukanmäla, det har han heller inte klarat av pga att det tär så hårt på självkänslan. Så nu är han utan pengar... sina barn sms han och skrev att dom inte skulle komma, för det blev bara bråk mellan oss och han hade inte tid riktigt...

Suget kom kl 16:30.
Sen igen vid 19:30.
Och nu känns det ganska ok.

Jag inser att det är beroendet som viskar till mig. Att jag överdriver. Att jag inte är alkoholist. Att jag gillar att dricka lite rödvin.

Jag vill komma en bra bit längre den här gången. Hålla mig nykter längre tid. Tillräckligt för att hinna ta tillbaka en del av mitt förstånd som känns kidnappat av alkohol-fan.

Den gången jag höll i ca 53 dagar var jag så bestämd. Jag argumenterade inte med mig själv. Det var bara ”nej!”.
Så jag försöker nu vara bestämd. En vit månad måste jag fixa. Sen får jag dricka hur mycket jag vill. Men en vit månad kan jag väl ge mig själv, börja det nya året med en detox.
Ja, jag vill detoxa mig själv.
Jag vill se hur bra jag kan må, helt ren ifrån giftet.
Inte argumeneta, inte känna efter. Bara bestämma! Nej. Nej. Nej.

Läste lite av dina inlägg ikväll. Så fint beskrivet och så bra gjort. Vilken resa du gjort. Underbart

Läste lite av dina inlägg ikväll. Så fint beskrivet och så bra gjort. Vilken resa du gjort. Underbart

Julen var den bästa någonsin, drack en liten guldkant, pyttelite glögg... aldrig varit så nykter på åratal... gillart!

Inte druckit dagtid, stort för mig, mindre på kvällarna, så totalt mkt mindre! Glad för det..

Det går åt rätt håll ändå ??

Hej
Fan vad bra att julen är slut snart då!
Imorgon är en ny dag, en ny dag att göra skillnad för dig och ditt liv.
Framåt !!
Kram Sigge

Å vad glad jag blev för dina ord!
Har haft hyfsad koll på alkoholen ett tag men jag bryter alltid ihop och blir ett fullständigt vrak på julen.
Å vad gör en idiot som jag då..... länsar
vin hyllan.?

Å vad glad jag blev för dina ord!
Har haft hyfsad koll på alkoholen ett tag men jag bryter alltid ihop och blir ett fullständigt vrak på julen.
Å vad gör en idiot som jag då..... länsar
vin hyllan.?

Fy så hemskt, det är inte ok att han slår dig, tänker jag med en gång, när jag läser din text.
Har du ingen du kan åka till när han blir våldsam? Har du det så ofta, att han slår dig?
Fortsätt skriv här. Du kommer få många goda råd och du slipper känna dig ensam i det här.

Hej Triste
Välkommen hit, härligt att du hittat hit och skapat en egen tråd, det tyder på en styrka! Du ska inte ta ngn skit, inte okej på ngt sätt. Han ska behandla dig på ett sjysst sätt. O - tolerans mår psykisk & fysisk misshandel!!!
Hursomhelst här inne finns det så mkt visdom, så surfa runt och läs och skriv av dig. På din fråga ... så JA sprit lockar fram en människans sämsta sida. Neandertalaren tar över.
Sprit är livsfarligt !!
Kram Sigge

Jag tycker att mitt ex blev personlighetsförändrad ju mer han har druckit. Inte vad han drack. Jag har ju lämnat min man. Så här i efterhand, vi har varit isär i 7 månader nu, så trodde jag aldrig att jag skulle klara av det. Men tiden går, det gör mindre ont nu. Längtar efter mannen, men den mannen jag vill att han ska vara.
Ta små steg i taget. Börja tänka på dig själv. Gör saker du gillar. Så tror jag att du känner dig starkare med tiden.
Fortsätt skriv och läs här. Du kommer få många goda råd.

Jag har läst om så många som lyckats separera och sätta ner foten.
Vilken styrka. Jag kan själv inte finna den. Det gör så ont. Jag har kuvar mig så mycket så jag själv snart inte vet vem jag är.
Min man har gått från att bara dricka öl till att börja dricka sprit. Han blir elak mot mig då. Har någon nån erfarenhet av detta att man kan bli mer personlighetsförändrad av sprit än öl?
Jag är tacksam varje dag att jag har detta forum som tröst. Jag är verkligen inte ensam.
Kram

Det är en lång väg jag gått för att komma hit. När jag tog avsked och vände mig om så valde jag medvetet att inte kasta en blick över axeln, utan jag fäste blicken på vägen framför mig och började gå.
Benen kändes något darriga men jag stegade på. Tron gav mig kursen dit jag skulle, och det jag visste var att tvivel inte fick ta kommandot.
De första dagarna, den första veckan gick jag non stop. Som för att få ett försprång, ett lagom avstånd.
Min väg låg öde. Svart asfalt bredde ut sig som ett hav, de vita strecken som kom med jämna mellanrum längs med vägens körbana var som skummet på vågens topp. Det var varmt, gassande sol och jag var på väg genom ett ökenlandskap.
Efter någon veckas vandrande, mot ett ännu okänt mål, stannade jag till för att dricka lite vatten. Känslan jag hade var att packningen fortfarande kändes lätt och att tiden gick både långsammare men blev mer abstrakt.
När jag var mitt uppe i mitt beroende var tiden något jag ofta reflekterade över, och något jag ska reflektera många gånger om på min nyktra resa. Det var som att tiden bara försvann i takt med att jag drack. Tid, rum och person blev till en geggig sörja som var svår att urskilja. Det var så förargligt, för här var den tidigare så punktliga jag helt opunktligt plötsligt. Jag minns att varje avtalad tid visste jag exakt hur långt tid jag behövde avsätta för att hinna ta mig dit men det var som att jag inte kunde släppa glaset. Det gick bara inte. Varje gång jag skulle gå hemifrån på slutet så kunde jag inte förmå mig att sluta dricka, halsa i mig vinet, för jag var livrädd för att det skulle dröja så länge att jag hann nyktra till innan jag fick dricka mer. Jag ville inte ur ruset, för då var jag tvungen att känna efter.
Så jävla fruktansvärt rädd för att känna.
Tid nuförtiden är enkel att relatera och planera ihop. Min frihet är återvunnen och jag reflekterar ofta över att tid i nykterheten känns så mycket längre än tid tidigare. Jag har funderat över varför 1 timme känns så mycket längre nu än tidigare - kanske det har att göra med att jag nu är närvarande med alla mina sinnen och inte i monolog med mitt vinglas, trugande sippande på det trots att magen vill få ut innehållet jag tvingar i den?
Min frihet är enkel att bryta ner i nykterheten. Friheten för mig kan vara så enkelt som jag beskriver ovan - jag är inte längre fjättrad kring ruset.

Nu har jag vandrat 384 dagar. Landskapet skiftar, jag har för länge sedan lämnat den där asfalterade vägen med de vita strecken mitt i vägbanan. Vägens karaktär har förändrats otaliga gånger, ömsom stigande, ömsom sluttande. Till en början misstänkte jag att jag var på väg uppför ett stort berg, men jag har med tiden insett att ett berg vore orealistiskt att bestiga när man är kroniskt sjuk - det är ju inte så att jag klättrar upp för något för att möta Jesus och bli helad, så jag gjorde medvetet om mitt manus lite så att det skulle passa bättre in på en livshistoria.
Ett skiftande landskap, längs med trollska stigar och karga ökenlandskap, upp och ner i berget och fantastiska grönskande vidder.
Där jag äger tiden. Och mina känslor.

-

Gjorde en utvärdering på alkoholhjälpens självhjälpsprogram idag och det var nog första gången sedan jag blev nykter som jag verkligen såg hur jävla illa det var med mig - jag låg den 7/12 2018 på självskattningstestet 6 pinnhål ifrån botten på testet. Min färg var mörkröd. Hade jag inte ljugit i det där testet (som jag pinsamt nog gjorde för att jag tänkte att resultatet skulle bli lite bättre och då hade jag ju lite mindre problem) så hade min markör hamnat på bottenplattan för hur illa det kan va.
Det berörde mig innerligt.
Hur tid, tålamod och målmedvetenhet kan skapa ett fullgott och värdigt liv åt mig.
/Dee.

Har varit en fin jul, jag har valt mig själv och mina barn. Julens bästa var jättelång, härlig och glad frukost med mina söner på julafton. Valt bort julkalas som får mig att koka av ilska, gråta och känna sorg och frustration. Kanske beror dom känslorna på mig och mitt "dramabehov" men då har jag åtminstone inte gett mig själv tillgång till detta. Kanske kan jag i framtiden gå på dessa kalas utan att känna massa sorgsna saker, kanske inte. Det ger sig. Mina barn är vuxna och har långtifrån varit hemma hela helgen. Jag har fyllt dom ensamma stunderna med långa promenader, läst en jättebra bok, tittat på film. Även drömt lite om framtiden. Så vart på roadtrip (igen) för att hitta det perfekta stället på landet att ha en sommarstuga på. Istället för att älta gammal skit har jag tänkt på vilka kriterier som är viktiga när det gäller min framtida sommarstuga. Kommit fram till max fyra mil från stan så alla lätt kan komma och hälsa på. Nära en sjö så jag kan ägna mig mycket åt min favorit sysselsättning: att bada oavsett väder?. Att det finns grannar på lagom avstånd, inte "packade som sillar ställe" men dock grannar att prata lite med och kanske umgås med spontant och naturligt. Och mycket natur och skog runt omkring för det är mitt absoluta favorit ställe att vara på. Ringat in två områden som motsvarar det jag önskar. Kollade även prisstatistik på avslutade försäljningar och upptäckte att det ena området är riktigt prisvärt. Känns så bra att ha ägnat tid till denna lilla framtidsdröm. Från att ha drömt lite planlöst så vet jag nu lite mer konkret vad och var jag söker. Efter denna helgen är det mer en plan än en dröm?
Känner mig ganska harmonisk. Lärdom: skönt att ha det lugnt, jag kan själv styra så att det ÄR lugnt, ensamhet kan vara något väldigt bra om man väljer att fylla den med bra saker.
Att komma ihåg när man känner sig ensam på ett jobbigt sätt:
Jag är inte alltid ensam
Det är inte farligt att känna sig ensam och ledsen, man kan bara stanna helt lugnt i känslorna för dom är inte för evigt.
Man kan tänka på och värdesätta bra stunder man haft när man inte var ensam
Bra tillfälle att passa på att spåna och planera lite för framtiden, inger hopp.

Ja det är en sorg. Just nu funderar jag -3 mån nykter, sen kan jag dricka normalt igen?Kanske kan jag redan nu???Allvarligt, min hjärna är kidnappad!!!

En sak i taget, helt rätt. Nu vilar jag ut pmdsen så jag kommer ut på andra sidan och försöker lägga förhandlingarna med mig själv åt sidan.

Underbart väder här idag! Men jag vilar efter ozonbehandling som gav mig lite smärta i livmoder. I morgon tar jag nya tag.

Inte kul med förkylning men om det hjälper dig att hålla dig borta från vin så är det kanske inte så dumt. Själv pimplade jag mig igenom alla typer av sjukdomar.

Ha det fortsatt bra i Spanien☀️Kramar

Tack Loppan och TessMa för er omtanke!

Ja, på något vis gick det att ta sig igenom julen nykter. Ironiskt nog var nog framgångsfaktorn att jag mådde dåligt på ett sätt som är perfekt att dricka på... Det hjälpte mig att vara på min vakt och väckte fightern i mig.

Det svåraste var inte ens att tacka nej till alkohol, utan att jag inte kunde förklara varför jag var så ledsen och nedstämd. Ingen verkar förstå att jag kan vara det utan att veta varför.
Men det går ju inte att klandra någon för, jag har varit hos tre eller fyra psykologer som inte heller verkar förstå hur jag hela tiden måste "analysera baklänges".
Någon som känner igen sig i att man får kroppsliga symptom först, sedan får man leta efter känslan för att först därefter försöka förstå varför?
Det normala är ju typ: Chefen är dum - jag blir stressad - jag får ont i magen.
Jag funkar typ tvärtom: Jag har ont i magen - analys; har jag ätit något dåligt eller blivit magsjuk eller är jag kanske stressad? - ok, jag är nog stressad, varför då? tänka, tänka... jo men chefen var ju ganska orättvis igår... För att ta ett väldigt enkelt exempel.
Och det här gäller på sååå många områden och alltför ofta hittar jag inte svaret på varför. Blir jättetydligt nu när jag är nykter. Förut har jag ju druckit på de flesta kroppsliga symptom utan att ens försöka förstå och komma åt orsaken. Ont i magen - ett glas vin hjälper nog! Spänd i axlar och nacke - lite vin får mig att slappna av! Huvudvärk - ah, dags för ett glas! Nedstämd - inget piggar upp som ett glas vin! Sjukt...

Så, julen har gjort det än tydligare. Min resa handlar inte så mycket om att "bara" låta bli att dricka, den handlar mer om att våga se allt jag tidigare dränkt. Eller.. vissa trauman är jag ju väl medveten om att jag varit med om.. men kanske dags att också erkänna att de påverkat mig starkt.. Så verkar det ju finnas en del som jag förträngt ännu bättre, så att jag inte ens minns...

Usch! Det här lät kanske tungt...
Men, på något sätt känns det bra! Varje dag som jag kommer till bredare och eller djupare insikt om varför jag måste, nej, VILL fortsätta vara nykter är en bra dag.
Idag kan jag till och med känna ett skönt lugn, ett lugn som kommer av att jag är nykter!

Läs tillbaks i din egen tråd. Livslust. Glädje. Eufori. Energi. Du sprakade här på forumet i din nykterhet.
Du har svaren där i din tråd - svart på vitt.
Lita på att DU kan ta dig dit igen.

Kram

MM

Jag blir så imponerad av alla klokheter du skriver och som jag behöver som vägvisare och tröst. Att känslor kommer och går stämmer så bra och när jag kämpar så med att tillåta mig vara ledsen och sörja och lärt mig att inte springa iväg och fly från den känslan så känns den inte alls så farlig längre. Det är som vädret som skiftar och blåser upp till storm och sedan mojnar och molnen skingras och solen värmer. När jag har kraft tar jag små steg i rätt riktning och när jag är tyngd av sorg vilar jag i stunden. Nu ska jag och barnen ut på en fyradagarsresa och det ser vi fram emot. Tusen tack för att du tar dig tid att läsa och kommentera och komma med klokheter. Kram Blade Runner