Senaste kommentarerna i forumet

Det som är gjort är gjort och går inte att ändra på. Känner såväl igen mig i vad du skriver. Har gjort mina nära och kära så illa och mår själv illa av det.
Men varje ny dag är ett oskrivet blad och du kan ju göra något bra av dessa för ditt barn. Tror det är viktigt att tänka framåt på det vi kan påverka.
Och du, det är aldrig försent att förändra och påverka framtiden hur jävligt det än är.
Kämpa!!!!
Har själv äntligen trängt bort alla ursäkter, bortförklaringar och erkänt att jag är alkoholist och behöver hjälp. Ska ikväll på mitt andra AA möte trodde aldrig jag skulle våga men nu är jag här och jag ska kämpa, gör du det med!!!
Kram

En vardag mitt i helgerna, gårdagen var pyjamasdag, med film och soffa. Tur jag bor på landet så man kan rasta hundar i gummistövlar och långjacka med pyjamas under.
Nu skall man ladda om till nyår, helst hinna gå ned alla kilo som man ätit sig till under jul.
Adde varnar i sin tråd för att akta sig för belöningsåterfall, vilket är klokt att tänka på.
När nyår har gått så har jag prövat att vara nykter alla storhelger, så möter detta år nykter och med en massa lärdom om mig själv.
Nu gäller det att inte bli kaxig och glömma att denna sjukdom är livslång.
Så ser fram emot att möta det nya året, det sägs att vi går in i Vattumannenstidsålder där andlighet och ödmjukhet väntar.
Så vem vet världen kanske blir lite mjukare// kram Strula som även idag lovar att vara nykter vad som än händer❤️???

Det är bara att vänta ut viruset och nysa och fräsa ut så gott det går?
Sänder en krya på dig kram ?
Bra att du slipper vinsuget iallafall ?
???

Jag blev full på julafton. Framför min snart 15 åring. Inte arg, inte blödig utan glad och rolig. Sjöng. Hade mig. Mår hemskt nu! Fan! Kommer inte ihåg allt som vanligt. Mår helt enkelt piss. Trodde verkligen jag skulle klara bara lite. Jag trodde det verkligen. Men det gick inte. Ångesten river i mig. Jag har blivit en sån som förstör julen på grund av mitt drickande. Som tur var kunde jag "hålla" mig tills släkten gått hem. Men sen.. Fy fan. Pratat med barnet. Hen säger att det är okej, att det inte är någon fara. Men jag vet ju att det är det. Usch.
Skäms.

Usch för mig och att jag aldrig blir fri. Jag har inte tittat in här på ett bra tag. Livet har varit lite jobbigt för mig. Men jag har inte blivit full. Inte förrän i tisdags. Fan.

Kämpa på när du kommit så långt.
Jag tror på dig och det där med nyårsafton ska jag ta till mig.
Själv ska jag bort på middag till vänner jag ännu inte berättat att jag är alkoholist och måste helt sluta med drickandet. Men jag har hund som jag tar med mig och är en bra ”ursäkt” för att köra.
Själv är jag på dag 5 och ska på mitt andra AA möte ikväll.
Äntligen har jag erkänt för mig själv och vissa andra att jag är alkoholist och kan inte dricka A.
Kämpa på, ge aldrig upp!

Jag är helt däckad idag. Vilken fruktansvärt förkylning jag har fått, längesedan jag var så här sjuk. Känslan är ju tyvärr som att gå vrålbakis, som ett vaccum i både huvud och kropp.

Detta jul och nyår hade jag bestämt att skulle gå i ett sunt viloläge, med mycket träning, ingen alkohol. Bli pigg helt enkelt och komma tillbaka utvilad och med energi. Ibland känns det som det liksom inte är meningen. Nu är jag ju sjuk, det jag orkar är att gå med vovven. Det positiva är att det är lätt att avstå från alkohol, i mitt fall vin. Men lite lustigt är det eftersom de flesta människor säger att: äh, du behöver lite starkare drycker som tar död på bakterierna.

Ha en fin dag alla! Kraaam

Så bra du är och så glad jag blir att läsa vad du skriver.
Kör hårt och kämpa på och fuck A. Så mycket skit och elände den ställer till. Känner så väl igen det där förhandlandet för att ursäkta och glamourisera att dricka. Ändå vet man att ur detta kommer bara skit. En stunds avkoppling och syntetiskt välbefinnande för att sedan återkomma till verkligheten med all ångest och skit man både gjort och inte gjort.
Igår hade jag en tung och jobbig dag och mådde inte bra. Tur jag har min vovve. Vi var ute i skogen på en lång runda och det var skönt. Sen var jag så trött att jag inte orkade laga mat så jag åkte ut. Fick bli Max för där saknas ju frestelser.
Idag dag 5 känns det bättre och ikväll mitt andra AA möte. Det sporrar mig.
Fortsätt kämpa, jag tror på dig!
Kram

Grattis till dag 7! Så fint beslut du tagit! Jag hoppas kunna följa dig i nykterheten.
Jag är på dag 3. Hade en hemsk natt. Kunde inte sova. Kl 3 tog jag en sobril 5 mg som jag har undangömt sen en flygresa (Fobi).
Hoppas det var sista dygnet med abstinens. Nu vill jag bli ren.
Ska träna ikväll. Gå på AA imorgon.
Kram?

Har inget alkoholrelaterat att uppdatera om. Är totalt slutkörd mentalt men måste ta mig igenom allt bara. Lite i taget. Behöver en vilo-dag.

Är inte bjuden på någon nyårsfest, jag har inte frågat någon heller - då jag dels är rädd för att bli avvisad men även för att det är skönt att bara vara själv. Jag har varit själv på nyårsafton sedan 2011. De andra åren har jag ju dock haft flaskan. Så blir det inte i år. Fick höra att "så du firar nyår representerar ditt nästa år", kanske skulle gå till gymmet då, de har ju öppet till 01 ;) Det vore ju inte dumt om det kom naturligt 2020 liksom

Nu måste här fixas.

Väljer att inte dricka i dag. Istället gör jag vad jag måste och försöker att inte bryta ihop.

Usch ja...det är jobbigt så länge en förhandlar med sig själv. Hela 2019 (nästan) höll jag på så. Men den 20 dec bestämde jag mig: Nej, nu får det vara slut! Igår berättade jag för mina vuxna barn hur svårt jag har att se mig som alkoholist. Att jag har en kronisk sjukdom. Att jag kommer behöva deras stöd. Men de är underbara och jag känner verkligen deras stöd. Min kropper återhämtar sig så sakteliga nu. Detox. För 10 år sen märkte jag inte lika mycket om jag slutade dricka, men nu märks det överallt...symtomen har liknat influensa och det är först idag, dag 7 som det inte värker i kroppen längre :)

Lycka till med ditt beslut <3
Kram

Tack JoYo och Rolf! Ja, känslor måste få finnas. Trots allt. Och nej, utanför fönstret var samma evinnerliga lera som det varit hela hösten, det vita fick jag stå för själv :-). Blir kanske så hela vintern, att vi får stå för det vita själva? Skönt om ni hjälper mig då, tungt ansvar att bära! ;-)

Jag har haft en omtumlande natt. Den började med att jag gick och lade mig med funderingar om hur det går ihop att jag är högkänslig för andras känslor och tankar medan jag har så svårt att tillåta mig egna känslor. Samt att jag funderade över hur jag ska klara att hantera ett möte med min mor över helgen.
Under natten har ett antal pusselbitar fallit på plats. -Herrej-vlar! Är det så det hänger ihop? Det förklarar ju också varför jag omfamnade alkoholen så varmt redan i tonåren.
Lite kryptiskt för er kanske, men jag sitter fortfarande något perplex över samband jag tror att jag funnit. Får se om jag vill/orkar utveckla dem senare.

Allt gott till er alla!

Skönt med en liten vardag emellan helgerna. Jag halkar ur mina rutiner och blir lite vilsen. Magen likaså, mycket jag äter och dricker som jag aldrig gör annars.
Bara för att det är jul och ska vara på det viset...?
Det enda jag inte dricker är förstås alkohol. Så bra beslut av mig ??
Ha en fin fredag alla vänner ?

Kramar ???

att du har din egen lägenhet, så klokt och så skönt.
Jag tror, i backspegeln, att jag gick och han vände väg ganska i sista minuten. Jag hade också nått ’the point of no returen’ - framförallt för egen del, det viktigaste - så jag var väldigt klar över att det var slutdrucket. Vid två tillfällen var vi överens om att dricka ’två sociala glas vin’ och båda gånger fortsatte han följande dag. Det var precis vad jag behövde för att sätta ner foten och konstatera att noll är det som gäller. Att jag insåg det.
Jag hade då ett intressant och krävande arbete och alla ’yttre’ möjligheter att välja mitt eget liv och det underlättade. Nyckel till god väns hus hade jag länge. Det var just de där många goda åren bakåt och framförallt hans uppenbara vilja att vara nykter som var avgörande till att jag stannade.
Vårt liv är ärligare nu, om än inte alltid lätt. Jag har jobbat mycket, säger mycket! med mitt ’vuxna barn’ som absolut var roten till att jag inte såg vart det var på väg och min mångåriga maktlöshet. Jag har släppt mycket ansvar åt många håll. - På det sättet är jag tacksam. Jag har fått lära mig mycket om mig själv även i relation till andra. I nuläget har vi också två bostäder, inte som tillflyktsort utan mera av praktiska skäl.
Såja - nu gav du mig input till en tillbakablick. Det är bra för mig att skriva, det stärker mig och läker. Forumet har varit min livlina och nu är det min .... plats för vila och reflektion.
God fortsättning! / mt

Hej

För ett år sedan hade jag akut leversvikt, på grund av dels alkohol, men även troligen bakterieinfektion, samt lunginflammation. Jag hade druckit för mycket periodvis, under en tid. Nu för en vecka sedan var jag på ultraljud av levern för att kolla hur den återhämtat sig, läkaren jag var hos för ett år sedan sa att det sannolikt skulle finnas en viss cirros. Men tydligen hade den återhämtat sig fullständigt och var helt frisk och normal enligt ultraljudsläkaren. Nu väntar jag på att höra från min tidigare läkare, som då för ett år sedan sa att jag aldrig kommer att kunna dricka alkohol igen, att jag skulle "se min lever som allergisk" samt "1 droppe är en spik i kistan".

Jag har inte haft svårt för att hålla mig borta från alkohol det senaste året, och jag vill inte börja dricka igen. Däremot så vill jag inte känna att jag inte dricker för att jag inte "får", utan för att jag själv väljer det. Samt att jag hade velat kunna ta ett glas champange på nyår, eller en öl på sommaren. Jag vet bara inte hur jag ska kunna fråga denna läkaren angående detta, han kommer ju säkerligen inte vara positiv till det.

Någon som har något råd? Någon tanke?

Jag har svårt att klara av vardagen. Alla måsten ett krävande liv. Jag är så pressad av min livssituation. Då kommer den lilla saten fram och säger "ta den lättaste vägen" "idag känner du dig glad men du skulle må ännu bättre om du dricker lite" hur ska man göra när man inte klarar av det vardagliga livet pga stress å press? Aldrig känna sig lugn. Jaga efter något men vet inte vad. Sträva efter att må bättre men det man söker har bara infunnit sig antingen med alkohol eller medicin. Jag har fart illa i mitt liv och har tappat tron på att känna mig lycklig. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?

Den kväll avslutas i en dubbelsäng hos mina närmsta vänner...jag ringde upp henne utan att säga nåt o hon kom! Jag behövde inte ens säga nåt för hon hörde allt...alla skrik, alla hotande ord och hon kom! Hon o hennes sambo kom o hämtade mig o mina barn och jag kommer aldrig mer bo med honom! Jag kan inte, jag vågar inte....jag vill inte mer.

Så fint och pricksäkert du beskriver din målbild och din övning som ger resultat.
Promenader, närhet till naturen, böcker , håller med om att det är det bästa som finns. God fortsättning och tack för att du fortsätter att dela med dig av din resa.
Kram Blade Runner

Tack tack tack. Läste precis om din ”jul” och skrev på din sida. Vilken bergochdalbana vi åker i. Tacka tusan för att vi har svårt att fokusera på oss själva när vi gett allt till någon annan och tappat bort oss själva på vägen. Så häftigt att följa din resa parallellt med min, upplever att vi har väldigt mycket gemensamma erfarenheter. Vi ska klara det här !!!!!
Nu åker jag iväg med barnen x i x dagar på en minisemester och jag tänker blocka exet på min mobil så att han inte kan förstöra denna resa också. Du förtjänar det bästa och du kommer att hitta dit, vi gör det tillsammans.
Kram .

Skickar stor kram och du är så stark som kämpar! Kram ?

Fy f-n för hur vidriga de kan vara. Känner med dig och blir ju arg när jag läser hur vi har det. Låter som att din och min exman är samma person. Ibland undrar jag om det finns mer än alkoholen för de har fått hela verkligheten om bakfoten och oavsett vad man gör eller inte gör så hittar de fel och skall vara genomvidrigt elaka. Ikväll har jag fått pepp av en fantastisk vännina och just nu känner jag mig bara arg på exmannen. Ingen får behandla dig och dina barn så där och nästa jul kanske ni ska resa bort tillsammans. Jag har precis förstått att exmannen dejtar ( en månad efter att skilsmässan gick igenom). För mig känns det ofattbart att man griper efter nya relationer när vi har 20 år bakom oss och han sa för en vecka sedan att han älskade mig och ville att vi skulle gifta oss igen ( tre timmar senare var jag psykopat och ond igen). Önskar att jag fick ge dig en kram på riktigt men du får en artificiell istället. Försök bli arg och håll kvar känslan så att du kan ta dig ur ”tycka synd om mannen” träsket.
Blade Runner

..och det ringer fortfarande i mina öron.
För två timmar sedan var det fullt ös i vårat hem, delar av tjocka släkten trängdes i vårat kök, det är alltid högljutt när alla försöker överrösta varandra, vi var ”bara” 14 personer men det kändes som en hel skolklass höga på socker.
Dammet har lagt sig och vi har hunnit plocka undan en hel del, men diskhon är full och väntar snällt på sin tur i maskinen.
Man ligger ständigt en maskin efter hela tiden känns det som, alltid fullt i hon.

Jag både älskar och hatar julen på samma gång.
Älskar att umgås med de mina, men inte all hysteriskt plockande och jagande som det innebär.
Vi umgås alltid på båda sidor av släkten, både frugans och min, julafton ena gången, och annandagen den andra.
Juldagen är ett andningshål mellan stormarna, då vi återhämtar oss lite, sen på’t igen.
Dottern med barnbarn har bott hos oss konstant sedan i måndags, så det har varit full fart hela tiden med barnskrik och hundar.
Tiken löper och hanen får kåtslag och är knappt mottaglig för en åthutning, så där får man jaga honom hela tiden.
Han är helt förändrad varje gång han känner lukten av henne, han äter knappt heller.
Hon biter sönder sina blöjor och vi har fläckar tamigf_n överallt.
Har jag sagt det att jag är en kattmänniska?

På julafton fick vi dela upp oss eftersom delar av släkten (hennes alltså) är allergiska (läs simulanter).
Så vi firade hemma under dagen själva, och åkte på kvällen till svägerska med familj utan jyckar.
Eftersom de flesta vuxna ville ta något med alkohol under dagen och vi har en bil som har fler än fem säten så ploppade vi in alla i vår bil, men hallå!, alla klapparna då?
Hakade på släpet och sjukt nog så fyllde vi det helt med klappar, ja det är ett överdåd minsann.
Men säkringen gick i skallen på mig när jag skulle koppla på det, hade det utlånat senaste gången och han som lånade det verkade glömt att lossa på elkablaget och säkerhetsvajern när han åkte iväg, för båda var trasiga.
Och farbror blå stoppar en direkt om man kör med nedsläckt släp, så det blev till att börja mecka släp i finkläder, regn och en pannlampa, behöver jag säga att jag var högst irriterad när alla andra tjatade på hur det gick hela tiden.
Finbyxorna hade stora lerfläckar på knäna resten av kvällen, och varje gång var jag förbannad när jag såg dem.
Högst tveksam om jag ska låna ut släpet framledes, trodde inte att det skulle gå att ha sönder på så många sätt,
Men man skall aldrig sluta förvånas över att det sista klantarslet är ännu inte född.
Nåja nog om det.

Annars så blir det alltid lite friktion med frugan när det skall dukas fram med maten.
Hon är alltid irriterad över att jag inte hjälper till tillräckligt mycket, men kan heller inte lita på att jag gör det tillräckligt bra heller.
Så hon skall sköta sitt och samtidigt kontrollera att jag gör rätt, och blir irriterad när hon får frågor som hon ännu inte har ett tillräckligt bra svar på, ska potatiskastrullen stå längst fram på spisen, med locket på eller med hushållspapper inuti?
Nej det ska inte vara vare sig matskedar eller kaffeskedar i rörorna, utan dessertskedar, och inte de vanliga utan de som ligger i finservisskåpet....
Hur ska en man överhuvudtaget kunna vet något sådant?
Jag menar att så var det inte förra gången, så det är inte konstant, inte en rutin, en regel utan alltid ett undantag på något sätt.
Nu tycker ni säkert att jag är larvig, men i mitt hushåll vet man aldrig var sakerna är längre.
Kaffet till exempel, kan ligga i en helt ny burk i ett helt annat skåp än det gjorde förra gången, och har det legat så i två veckor så har det observera ”alltid” gjort det.

Okey jag hade ett annat utbrott under juldagen, dottern hade gjort en jättefin fotokalender med barnbarnet på.
Frugan tjatade om att hon behövde en spik, en liten spik, hade hittat hammaren men ingen spik.
Så hon bad mig hämta i garaget, och jag visste var lådan låg på ett ungefär.
Men det låg en massa bröte i vägen fram till hyllan längst in i garaget, krukor och grejer som vi tagit in för vintern osv.
Så jag gav henne ett lite kraftigare häftstift i stället, men det dög ju inte för det var ju grönt!
Nej, det ska var en spik, en liten spik!
Jag sträckte mig så långt kan kunde men nådde inte riktigt lådan, tappade balansen snuddade vid plastlådan med småspik i som ramlade ner i golvet och sprack med ett par tusen småspikar i som nu låg utspridda över en kvadratmeter med trädgårdsprylar och dessutom så trampade jag sönder ett antal lerkrukor för att ta emot mig ifrån själva fallet.
Nu kom det en hel del högt utskrikna ord med inriktning på könsdelar från garaget.
Nu förstod hon att jag verkligen inte hade varit lat utan verkligen hade försökt att nå den där lilla j-vla spikj-veln.
Så hon smög tyst ut i garaget för att hjälpa till och städa, men jag skrek att det där kommer att ta tid att ordna upp, utan får ligga till nästa garagestädning som brukar bli runt mellandagarna varje år, men inte detta året då det redan är uppbokat.

Så som ni ser så tär julstöket en hel del på mitt tålamod, allt är inte bara glöd och glam.
Jo jag är evinnerligt trött på julen, ofta till och med innan den ens har hunnit börja.
Annandagen som det är idag är oftast den dagen då jag ser med ljusning på allt stökande, ska bara se till att alla andra jobbiga traditioner runt nyårsfirande också har gått förbi så återgår allt till det vanliga igen.

Imorgon är det en kort liten enda arbetsdag kvar för den här veckan, och vet ni...
Som jag skrev förra gången hade jag lite ångest inför måndagen, ett svårt och tungt arbete låg framför mig.
Det blev uppskjutet till imorgon, och det som det normalt behövs tre man till får jag nu ordna med helt själv.
Men vet ni?, trots allt skit det innebär med ett helvetiskt slit så räds jag inte morgondagen.
Jag vet att jag kommer att fixa det, några klämda fingrar och svordomar senare, och dessutom ganska skönt att komma ifrån julstöket.

Någonstans inuti mig finns det en ensamvarg som behöver lite egentid med sig själv.
För ibland blir det lite för intensivt med allt umgänge alldeles inpå mig, och jag behöver både yta och luft för att må riktigt bra.
Ensam är stark, ja ibland så.

Lite granna som med alkoholen, ett högst personligt val som väldigt få utifrån kan påverka.
Övertygelsen måste komma inifrån, och beslutet tar man oftast helt ensam, även om den påverkar alla i ens närhet.
En persons beslut som påverkar många andra, man måste vara stark men man behöver också stöttning ifrån andra.
Det är därför forumet funkar så bra, ni vet inte vad jag heter egentligen men vet ändå vem jag är.

Och ett läglig hälsning kan vara dubbelbottnad just nu...
God fortsättning säger man just nu i dessa tider....
God fortsättning på er nykterhet är ännu mer viktig...
Finns fortfarande inga bra anledningar till att välja att dricka alkoholen, vare sig jular eller nyår.
Även om ens tålamod sätts ideligen inför nya prövningar..

Berra

Min alkohol mätare dräger samma som polisen har visar 0.7. Jag nattar nu och vaknar garanterat utan bakfylla imorgon.

Efter löften om ingen alkohol på julen så blev det inget infriat.
Barnen kom hem lver julen. Sonen bir 20 mil bort och dottern 15 mil och hon flyttar till USA om en månad för att gifta sig med en amerikan.
Detta kändes som lite sista julen tillsammans och vi försökte hålla förväntningarna nere att det skulle bli okej, mer räknade vi inte med.
Julafton kom och vi åkte hem till honom vid tre. Barnen väckte honom dom då låg och sov efter 1/4 dels 70:a whiskey.
Sen startade terrorn..... Jag var ett djävla svin typ 12 gånger, jag har stulit 300000?!? typ 10 gånger och hot om att han kommer vara död och ni kommer inte ha nån pappa om en vecka minst vid 15 tillfällen. Vi skulle sticka därifrån, ta maten och stick.....Så höll det på tills maten äntligen var klar och vi satte oss att äta. Han slafsade i dig och sätt med mat i hela ansiktet för att till slut somna vid matbordet. Allt detta när han sitter mitt emot sin amerikanska svärson.
Då dukade vi av och åkte därifrån. Vi det läget var hela flaskan tom, det tog 3 timmar.
Arga,besvikna, ledsna och massor med olika känslor trots att vi visste att detta kunde hända åkte vi hem till min lägenhet vilken jag tack och lov har och försökte få npgon liten julstämning fast den var svår att hitta.
Jag kan ta att han är elak och arg mot mig men att utsätta sina barn för detta är så fruktansvärt och jag skäms över att vi ens åkte hem till honom.
Nästa år ska vi inte fira jul alls känns det som. Det får vara på annan ort med barnen och hoppas på att man kan njuta tillsammans utan all press om att julen ska vara perfekt, vilket den sällan blir utan bara njuta av varandras sällskap.

Önskar er andra fina själar en God fortsättning på julen och sänder er flera kramar var??Azalea

Tack Sigge för ditt svar och tack för att ni finns så man kan få råd och stöd.
Kram

Tack Skrållan ♥️ jag ska verkligen försöka göra saker jag gillar för att hitta styrkan.
Kram