Senaste kommentarerna i forumet

Idag vaknar jag upp till dag 12 nykter. Jag mår inte bra idag, jag känner mig ledsen och uppgiven. Har tid på kliniken idag för ozonbehandling av min PMDS. Pmds:en som jag tyvärr känt av de senaste dagarna. Men det är jättesvårt för mig att veta vad som är vad. Pmds påverkar hjärnan så att allt kan kännas nattsvart och totalt hopplöst. Den kan ge symptom som trötthet, ont i kroppen osv. Allt detta har jag haft de senaste dagarna och jag har funderat på om det är att jag slutat med vinet, eller är det den allmänna livssituationen eller är det pmds. Just nu lutar det mot att det nog främst handlat om pmds. Det innebär att den inflammation som jag har som skapar pmds har smugit sig tillbaka?

Jag lyssnar på alkispodden, bra tycker jag. Jag har gått med i en hemlig grupp som handlar om att hålla sig nykter på FB. Jag funderar på om jag ska besöka ett AA möte här i stan. Jag är inte helt framme än med AA mötet men jag är nyfiken. Inser att sluta med alkohol kommer innebära en stor förändring i mitt liv. Främst en förändring socialt, jag kan inte umgås med människor som träffas kring att dricka alkohol. Det är som bäddat för att jag ska falla dit igen. Just nu i alla fall behöver jag träffa människor som inte dricker i alla fall när vi träffas.

Nikotinet, jag har varit rökare sen snusare nu suger jag på nikotintabletter. Går i tankar kring om jag är redo att sluta med nikotinet? Kanske blir det för mycket på en gång.

Min hjärna går på högvarv dessa dagar när tanken var att jag och vi i familjen skulle få möjlighet att vila. Att må såhär är ingen vila alls, bara en kamp och tror jag bara letar efter en utväg att få må bra. Är så less på att må dåligt!!!

Har i alla fall en förhoppning att om jag håller mig nykter, fortsätter behandla min pmds och tar hand om mig själv att det kommer att ljusna så småningom. Jag tycker att även jag är värd att få ha ett bra liv, hela månaden, året om. Forsätter en dag till nykter i alla fall?

och nu är det Dag 6 redan. Idag kommer de vuxna barnen och firar jul hos mig - har lagat mat och förberett det mesta.
Känner mig väldigt frusen och inser att kroppen håller på att ställa om. Läste igår att det tar 4-6 veckor innan provsvar blir normala igen....jag trodde det skulle ta mycket längre tid så det var väldigt positivt. Tänk, bara 6 veckor tills min lever jobbar normalt igen :) Stackars lilla lever som jag har misshandlat dig!

Jag vet att det kommer en pärs för mig när det har gått ett tag och nykterheten har blivit det nya normala. När jag saknar ruset och flykten och börjar förhandla med mig själv om A. Men ska försöka gå tillbaka och läsa detta inlägg då, för att stärka mig.

Läste även om de mediciner som kan förebygga återfall. Skulle kunna vara något för mig. Jag är inte negativ alls. Har tagit Antabus för många år sedan och det fungerade väldigt bra. Men det kommer en tid efter Antabus....
Ha en fin Annandag Jul alla därute!

Nu har man lyckats......... hålla sig nykter över julafton o juldagen och det känns bra.

Men jag saknar något i livet, mår ofta bra på förmiddagar för att bli lite uttråkad mot eftermiddagen varje ledig dag. Är väl inte direkt alkohol jag saknar. Kommer inte på vad jag ska göra bara?

Nu har man ju handlat nu tv, Xbox o massa spel. Kan ju inte fortsätta i den här takten med prylar direkt.

På lördag blir det fyra veckor nykter, tänker att jag fortsätter vara nykter efter det. Kommer kännas mega menlöst om jag dricker inser jag iaf.

Tror jag måste byta ut lite delar i mitt liv?

Det där med pirret och se fram emot håller jag med om. Vet att ibland har jag blivit besviken när jag väl druckit.

Bra jobbat Janus! Jo jag funderar också på att gå. Ska kolla idag när nästa möte är.
Det bästa med AA tycker jag är att ALLA verkligen kan gå dit. Det är kanske till AA-möte jag ska åka när jag är på väg hem från jobbet och blir frestad av Systembolaget....hm...det låter som en bra idé.

Hoppas du får en fin Annandag Jul nu :)
Kram

Hej igen! Tack för svar, har inte varit in här på länge. Låter som vi har väldigt lika situation Izzy. Min bror är över 50 och föräldrarna flera år över 70..Sjuklig mamma dessutom. De pratar inte längre med mig om hur de har det. Förstår och vet att de har det sjukt jobbigt..Jag har ingen kontakt m min bror, jag kan inte prata m honom utan att han blir arg. Det är väldigt "synd om honom" ifall jag skulle föreslå att han tex skulle hjälpa till m hushållet el sin situation..Inte ska väl stackars han behöva göra något..Väldigt frustrerande att vara på sidan om och inte kunna påverka. Gjorde det tidigare då han hamnade på hem, men sedan återkom han t föräldrarna och jag har inte alls varken kunnat framförallt inte fått påverka. De vill ha kontrollen och tror att de kan påverka..Han har missbrukat i många år, troligen betydligt längre än det jag sett i ca 14 år. Han blev också sjuk o fick morfinpreparat, men drack nog en hel del mer än sunt även innan utan att det märktes utåt för oss på sidan om. Vet inte vad han tar för något idag eller hur ofta eftersom jag inte träffar honom..jag misstänker droger.
Vad bra att få höra dig berätta hur du som förälder har och haft det, gros 19. Starkt av dig att kunna göra något åt din situation. Det är nog det enda man kan påverka, alltså sig själv o sitt liv, när det gått så långt antar jag..
Jag får inte heller föräldrarna att ta hjälp av varken föreningar, soc el samtalskontakt tyvärr..De tror ju att de gör det enda rätta. Jag förstår att det är lätt att hamna där, ens barn är ju alltid ens barn. Men jag känner mig bortvald ibland o då känner jag mig löjlig. Vet ju att det inte är mina föräldrars mening. Jag bjuder hem dem ibland och träffar dem på det viset iaf..
Känns extra jobbigt nu kring jul att inte ha en "normal" familjesituation..

Vill bara tillägga, det är första gången jag också lever ensam. Och då antar jag att jag är mycket äldre än du. Har bara vuxna barn.
Trodde aldrig detta om mig själv.
God natt. Sov gott

Tja, jag vet inte om det är så att ”kan du så kan jag”. Jag vet vilka styrkor jag har och detta känns inte som ett av dem, men det kan ju vara för ty jag aldrig prövat att gå denna väg, jag har aldrig levt ensam. Bion var toppen och barnen glad och nu ska vi sova. Tack för ditt stöd som betyder så mycket. Kram

Det första steget är värst, Blade Runner. Kunde jag, så kan du. Jag har tvivlat många gånger, och gör så ibland nu också. Men som någon sa, man längtar efter den mannen man vill han ska vara. Och den mannen finns inte längre. Alkoholen har kommit emellan, och du kan inget göra. Du kan ju bara styra ditt eget liv.
Kämpa på, det blir bättre. Kram?

Första dagen i mannaminne som jag inte dricker på juldagen. Hade alltid det som en storfestardag då jag började dricka efter lunch. I dag - inget. Och det har varit så jädra skönt.

Så har valt att inte dricka i dag, och inte i morgon heller för den delen :)

Jag tänkte att det kanske var dags att flytta tråden nu..eftersom jag börjar öppenvårdsbehandlingen den 6 januari.
Det är både spännande och lite läskigt, ser fram emot att få lära mig så mycket som möjligt..och eventuellt skaffa mig nya vänner.
Har nu upplevt min första helnyktra jul på väldigt många år, och det känns faktiskt väldigt bra.
Dels känns det bra att kunna ge barnen en nykter mamma, och det känns bra att gå igenom allt utan filter.
Det är tufft emellanåt...men samtidigt så är det en utmaning att lära sig att hantera livet nykter...än vad det kastar åt en.

Hej,
Visst var det omtumlande på mötet. Men jag är så himla stolt att jag gick dit. Kändes så skönt att kunna dela varandras erfarenheter utan att skämmas.
För jag skäms också och funderar på vad jag ska säga till min omgivning. Från festprisse till helt torrlagd. Till dom närmsta kommer jag säga som det är. Sen är bara frågan vem som är de närmsta. Har så här långt även berättat för syrran och fick bara positiv uppmuntran.
Jag känner absolut att AA kan vara en stor hjälp i mitt framtida arbete för nykterhet.
Eftersom du själv kände positivt till AA ta tag i det direkt för så här i början av tillnyktringen är man skör och det är lätt att man åker dit igen. Minsta motgång och man hittar alla möjliga skäl till att ta till flaskan. Hjärnan är uppfinningsrik. Och har jag väl börjat vet jag hur det slutar och det är aldrig gott. Så stå på dig och kämpa. Du kommer fixa det och må så mycket bättre.
Kramis

åker du kollektivt kanske...? Så var det ändå någon nytta med ditt genrep ikväll :)
Kram

Tror detta är första julen på väldigt länge som jag känner mig lugn och nöjd. Inga drakar bara skumma tomtar och en jäkla massa must, fått ett lugn i mig som jag gillar.
I morgon skall jag få vara hemma, gjort slut på mitt sociala konto och behöver hundar, skogen och lite ensamhet.

Men haft två härliga dagar där jag faktiskt mitt i all matlagning och stress gillat det. Kom hem ikväll och insåg att jag inte träffat juldemonen och inte haft en tanke på att fly.

Tack för era hälsningar och önskar er en god fortsättning på helgen// kram Strulan

❤️?❤️?❤️?
Jag har hittat något sätt att känna att jag fattat rätt beslut och jag kämpar med att vara kvar i ledsenheten och klarar det ganska fint men drabbas ibland av jobbig ångest men också av känslan att jag inte alls kommer klara detta och det i sin tur får mig att tänka ” Vad har jag gjort ”!!!!
Jag har ju alltid vetat att den dagen jag tar steget blir det ännu jobbigare men på ett annat sätt och jagvkänner inte att jag har alla verktygen som behövs men de kanske kommer på vägen. Tack för att du påminner mig om att jag genom detta visar barnen rätt väg. Kram

en mysig bio-kväll. Ja visst är det klurigt att vara människa och framför allt mamma. Man vill sina barn det allra bästa! Du har lärt dina barn väldigt viktiga saker genom hur du agerar och sätter gränser runt er. Man brukar ju säga barn gör som man gör och inte som man säger. Så även om det är svårt att förklara allt med dom rätta orden så visar du genom det du gör. Det i sin tur skapar trygghet. Du kommer klara detta, om några månader kommer det kännas lättare. Att våga vara kvar i "det ledsna" har varit min största utmaning tror jag. Blev jag ledsen trodde jag att jag hade fattat fel beslut men så behöver det ju inte alls vara. Hoppas ni får en fortsatt skön helg. Kram

Du har så rätt...ikväll är jag orolig för min stackars kropp...min lever...min urinsyra som far ner i tårna och ger mig gikt ibland...jodå, jag är en sån som läser och googlar en massa...ikväll kollade jag vad som händer i kroppen vid abstinens...det var inte så himla smart, plötsligt fattar jag varför folk åker in på torken/behandlingshem....då hjälper det inte att ha en låtsaskompis som man kallar Syster Anna....skrämmande att jag har tagit såna risker så länge.

men, men...jag hoppas att jag kan somna gott ändå. Bäst av allt är i alla fall att jag somnar NYKTER igen <3
Kram

Mina egna minnen från första mötet var att jag sneglade förskräckt på folk omkring mig...hörde dem prata om "MIN Gud så som jag upplever hen" och andra grejer som jag aldrig hört förut :) De pratade också om några böcker...stora boken pratade de mycket om....nu har jag både stora och lilla AA-boken liggande i en byrålåda och det fanns en tid då jag läste regelbundet i dem....men det har varit så himla svårt att koppla ihop min bild av mig själv med AA! Nu har flera år gått sen mitt senaste AA-möte och jag sitter här och saknar gemenskapen runt bordet, delningarna (som jag heller inte fattade mycket av första gången) och jag vet att jag kommer att behöva stöd i min tillnyktring, precis som du och så himla många andra....

Det som är bra med AA är att det är så konkret. Eftersom du har pratat med din dotter och hon är glad för att du ska gå så blir det lätt för henne att fråga dig hur det går med AA? t.ex. Inte lika lätt att säga: Jo det är så att jag sitter och chattar på ett Internetforum med andra alkoholberoende....det låter inte lika starkt liksom!

Men men...idag har jag förberett för morgondagen då båda mina barn plus en flickvän kommer hit och firar jul i efterskott. Ser så mycket fram emot det och har köpt varsin fin julklapp med hög mysfaktor åt dem. Eftersom jag gillar att laga mat är det vad jag har gjort hela dagen - drack en liten flaska julmust under tiden - kändes väl....inte så festligt, men bra mycket bättre än att vingla runt i köket onykter. Jag är NYKTER och det är kväll - dag 5 :)
Nyfiken på hur det har gått för dig. Kände direkt när jag såg ditt nicknamn Janus att jag kände igen mig - på ytan ett ansikte - därunder ett helt annat.
Kram

Börja sätta små men för dig betydelsfulla gränser kring dig själv och barnen och gör något ett par gånger i veckan som du mår bra av tex läs en. Ok, ta en promenad, lyssna på musik du tycker om.
Du blir van att bli arg och besviken på honom och det är en trygghet i sig. Jag som precis lämnat och nu är ensam med barnen vet inte riktigt hur jag ska fylla det tomrummet nu. Du får kämpa på och skapa dig en målbild av hur du vill leva och sakta ta ett ett i taget i den riktningen.
Kram Blade Runner

Att ge upp alkoholen är svårt. Det är helt okej att sörja. Jag liknar relationen med alkoholen som med ett destruktivt förhållande. Det är svårt att bryta fast man vet att man måste. Alkoholen är en dålig vän. Den lovar så mycket men man blir ständigt sviken och misshandlad. När man blivit beroende finns det tyvärr ingen annan väg än att sluta. Det finns såna som menar att man kan lära sej att kontrollera sitt drickande. Tja, jag känner ingen som lyckats. Jo det kan gå en tid och kanske åratal. Med då blir det just det, ett evigt Kontrollerande. Vad är lagom och vad är för mycket. Om man slutar blir man fri. Och tro mej, det är en känsla som uppväger sorgen. Så småningom.

Du har helt rätt i att du inte ska försöka styra din sambos drycker. Jag missförstod. Att hålla sej nykter är helt ens eget ansvar.

Det stämmer att jag vet vad jag pratar om. Annars skulle jag inte skriva så tvärsäkert. Nu har jag varit nykter i 7,5 år. Gjort flera försök tidigare, klarade 1,5 år innan jag trodde att jag var botad och kunde ”ta ett glas”. Flera års nedförsbacke innan nästa försök som höll några månader. Då skulle jag på en veckas semester i södern och tyckte att om jag dricker en vecka på semestern så räknas inte det utan jag slutar igen då jag kommer hem. Den resan blev fem år med ökande missbruk innan jag nådde botten. Så jo, jag vet precis vad det handlar om. Både botten och vägen upp igen. Det är inte värt risken att testa om jag kan ta ett glas. För det är ju inte ”ett glas” eller ”en öl” vi menar? För mej är glaset alltid halvtomt.

Lycka till! Jag vet att du kan. Ta den tid du behöver, sörj och var förbannad. Men sen kan du försöka fokusera på vad du FÅR om du slutar dricka. Vad du vinner istället för vad du förlorar?

Detta forum känns som min trygga hamn när jag upplever det första julen någonsin som skild. Jag måste säga att jag klarat av det förhållandevis bra och stundvis varit glad och kunnat känna lycka med barnen. Men också en sådan enorm saknad efter den där mannen som inte längre finns och som hatar allt med mig nu. Jag känner mig så otroligt ensam och vilsen och ledsen men vet att många har det så här men tvivlar på min egen förmåga att klara det och att räcka till för barnen. De har så många frågor och jag besvarar dem so en lugn vuxen men tvivlar ju själv. Det är så sablans svårt att leva, att vara människa. Sträckläste Schulmans ”Glöm mig” igår kväll när alla somnat och det för ju inte saken bättre men snart ska jag och barnen iväg på bio iallafall och det ser jag fram emot. En dag i taget, ett steg i taget.
Blade Runner

Och dessutom tränar jag på den soliga ö där jag befinner mig?. Men, behöver lite inspiration. Skulle du kunna dela med dig av dina bästa tips för att behålla nykterheten? Om du tycker det är ok vill säga.

God Jul fina Katten?

Jag hittade ingen parkering efter att ha kört 30 min för att hitta AAmötet. Körde hem igen....?

Tjo Svagis
Mitt tips är ”no worries” ta det dag för dag!
Njut av nuet & måla inte FAN på väggen innan det ens hänt. Bygg på dagar & dig sjölv, så ser du till att hålla FAN stången OM han dyker upp!
Underskatta inte dig själv, du fixar det ?.
Ha en fortsatt skön kväll
Kram Sigge

Hej igen,
Tack för att du skriver. Känner igen mig i mycket.
Ska nu iväg till AA.
Skriver mer sen.
Kram