Senaste kommentarerna i forumet

Förmiddagen har avlöpt kanon, inklusive en videofika med en kollega. Nu ska jag cykla en runda på lunchrasten och ha en ljudbok i öronen ?

Grattis till insikten att du vill göra något åt ditt beteende. Jag lever också själv med barn, det är mycket skuld och skam man ska gå igenom innan man törs be om hjälp.
Skickar massor av pepp, och hoppas du fortsätter skriva här. Finns ingen som dömer, så lassa ur allt.
Önskar dig en lugn och fridfull dag 1.

Vaknade upp i morse ..hade försovit mig för att jag drack för mycket vin igår. Ännu en helg med alldeles för mycket vin , jag va full imorse ångest från helvetet och så trött på mig själv . Jag lever själv med min son på 8 år jag MÅSTE sluta för hans skull , men jag har försökt så många gånger men inte lyckats. Varenda helg så dricker jag en bag in box och ingen i min närhet förstår eller vet hur illa det är ..jag kan inte förstå egentligen att ingen har genomskådat mig ...men jag är mycket ensam så jag kan dölja det. Men jag har sån ångest nu ,,,jag vill inte leva så här ..Nu ska jag banne mig ändra på detta , I helgen ska jag inte klampa in på systemet ,,,jag vill vara nykter ..jag behöver all pepp jag bara kan få ...

Hej alla!
Dag 37 nu, över fem veckor utan att fly med hjälp av alkohol.
Varit en tung påsk, inte på grund av drickande men på grund av mitt mående.
Idag hade jag video möte med min psykolog, fick frågan - trivs du med ditt liv? Jag kunde inte svara det blev en alldeles för stor fråga. Sen jobb, men en panikattack gör att jag nu ligger i sängen och skriver detta. Kanske är jag för snabb tillbaka till jobb? Jag kanske behöver mer tid för mig själv? Jag vet inte alls... men panikattacker är läskiga och helt klart utlöst av situationen med jobbet - ett projekt som är väldigt försenat, delvis på grund av mig och delvis pågrund av andra orsaker! Men jag tar på mig allt och det känns inte bra just nu. Tidigare har jag kunnat fly iallafall på fredagar in i dimman och inte känna stressen men nu är jag ”naken” och det är skrämmande samtidigt som det är bra att möta dessa känslor nykter. Känner inget direkt sug men självklart en rädsla för post akut abstinens och att den bidrar till hur jag reagerar just nu. Ja livet är livet, jag ska hitta en väg tillbaka precis som förra gången. Tacksam för att detta forum finns och att jag är nykter idag. Hoppas alla har det bra,

.

.

Nu blev jag riktigt glad av senaste läsningen i din tråd! Underbart att du har hittat det där inre lugnet och får må bra! Harmonin är dig så väl förunnad. Kram

Passar på att skicka en liten hälsning till Odette också. Fint att se dig igen. Jag har tappat bort din tråd. Önskar så att du lyckas pilla upp livets knutar, en i taget, och att det rasslar till bland pusselbitarna så att de får falla på plats. Kram

Först, så härligt att läsa om dina dagar och din trygghet i nykterheten, Se klart!

Ser att flera, inklusive du, jobbar på att få en dräglig arbetsmiljö hemma. Det är ju helt klart inte lätt.

Själv fick jag jätteont i ryggen förra veckan när jag satt och jobbade vid köksbordet. Så kom jag på det! Jag bytte stolen mot en pilatesboll, då kan jag sitta och gunga och stärka ryggen medan jag jobbar :-).
Ryggen mår mycket bättre nu.
En liten varning dock! Jag råkade "sitta och guppa" under ett videomöte …. alla brast ut i gapskratt och mötet kom av sig en stund. Jaja, jag kan bjuda på mig själv, alla mår bra av ett extra skratt under dessa tider. :-D

Dessutom, ser ni en tant med en rent fantastisk, vältrimmad, timglasmidja på badstranden i sommar - då är det jag! ;-)

Härligt med påhälsning från er tjejer! Jag har det psykiskt jättekämpigt just nu. Är inne på femte sjuk-veckan. Börjar bli frisk, men på jobbet vill de inte ha tillbaka mig förrän jag har varit HELT symptomfri i minst två dagar. Och småkrasslig efter en svår infektion kan man ju vara hur länge som helst... Jag krisar rejält. Identitetskris. Jag är ju den som aldrig är sjuk. Den som alltid är på jobb och håller ihop kaoset när andra kommer och går. Det är ju så larvigt egentligen att Hamna i existentiell kris av att vara sjuk. Istället borde man vara glad och tacksam att man inte är en av dem som ligger i respirator. Njuta litet av att skrota runt utan BH och pilla sig i naveln på obestämd tid. Hur många gånger har jag inte önskat mig just det? Men nej, ångesten kryper innanför skinnet. Varje liten symptomkänning spär på ytterligare, eftersom det betyder minst två dagar till hemma. Tänker att nu skiter jag i det här och går till jobbet ändå. Men där finns orubbliga grindvakter, och tur är väl det. All heder till grindvakterna.

Grattis till 8 dagar! Över en vecka!

Angående "aldrig mer" så tänker jag inte så nu. Jag tänkte "aldrig mer" när jag försökte ta mitt beslut att göra ett nytt försök att bli nykter, men det var för stort, det stod i vägen.

Så nu får jag dricka när jag vill igen :-).
OM jag VERKLIGEN VILL.

I fredags när jag trodde att jag ville ha en städ-öl påminde jag mig själv om en kontrollfråga jag lärde mig i höstas.
Vill du verkligen ha EN öl?
Ja.
Mår du bra av EN öl?
Njae… första glaset/ölen gör mig nog egentligen lite stressad... det är efter tredje glaset som jag når det där lugnet jag vill ha nu...
Kan du säga stopp efter tre glas?
Nej.
Så - vill du ha EN öl?
NEJ.

Man behöver verkligen inte tänka "aldrig mer".
Det är du som väljer bästa sättet för dig, hur du når framgång.

Nu fortsätter vi en dag i taget in i vecka två, eller hur?

Kram!

8.15 ringde telefonen. Hade stängt av väckarklockan. Det var det planerade mötet med beroendekliniken som ringde mig. Väldigt effektivt och bra, detta med telefonmöten i stället för möten IRL måste jag säga... Även om allt går bra på papperet så tycker jag det är oerhört värdefullt med denna kontakt. Någon som hör av sig och kollar hur det går. Nästa gång hörs vi i juni så det är ingen tät kontakt jag har, men det blir en hållpunkt till i något som trots 4 månader måste betraktas som ett skört läge. Mina provsvar är fina. Det var de förra gången också. De har alltid varit bra. Eftersom jag är i en utmattning har det tagits en del prover på mig under det senaste året och de har varit bra hela vägen UTOM B-Peth som jag tog förra våren och som då var något förhöjt. Lärdom: Man kan dricka på ett icke-önskvärt sätt UTAN att det syns på blodprov.

Tyvärr ledde min försovning till att 14-åringen försov sig från första lektionen. Jobbigt. Men, jag gläds åt att jag sovit sunda timmar och inte försovit mig p.g.a. alkoholen i alla fall. Det har ju också hänt om jag säger så.

Du undrade om vi har pratat, jag och 14-åringen, Andrahalvlek. Nej, det har vi faktiskt inte. Jag har försökt föra hänselsen på tal och velat berätta om vad jag gör för att det aldrig ska hända igen. Han har inte varit intresserad på det sättet. Jag har då backat. Vill INTE trycka ner något i halsen på honom som han inte är intresserad av eller redo för att ta emot. Det viktiga jag gör nu är att bevisa för honom VARJE DAG att jag är någon att lita på. Jag gjorde fel - men nu gör jag rätt. Jag visar för honom att det går att rätta till misstag genom att göra. Inte genom att prata (eftersom han uppenbarligen inte är redo för det än). Jag tänker att detta är en erfarenhet vi kan ha med oss tillsammans framöver. Han är lugn, klok, intelligent och fin. Men även han kommer att göra misstag antar jag. Då kan jag använda mina erfarenheter och vår gemensamma erfarenhet när vi pratar om dem. Lite tankar från min sida bara...

TACK Andrahalvlek, Kattis3, Kaveldun, Se klart och Varafrisk för era kommentarer i min tråd. De värmer som vanligt!

Kram!

Jag känner igen känslan av fritt fall. Jag hoppade ju själv för ett tag sedan. Jag brydde mig inte ens om att försöka utlösa någon fallskärm...
Jag landade så skönt och mjukt, något underbart, varmt omslöt mig, jag blundade och stannade kvar … tills jag märkte att jag sjönk. Jag öppnade ögonen och upptäckte -HELV**E! jag har landat i kvicksand!
Jag satt fast där jag inte kunde finnas till hands för nära och kära, inte lösa ett enda av de "riktiga" problemen och ju mer jag kämpade ju mer sjönk jag.
Idag så tacksam för att jag klarade att ge upp och bara sträcka ut armarna för att få hjälp upp ur sanden.

Jag hoppas därför innerligt att du har en fallskärm och att du löser ut den - säg ifrån att du behöver få vila ett par dagar för att orka i längden! Det kommer att uppskattas, att du tar långsiktigt ansvar.

Om du redan kraschlandat.
Tänk inte "fuck it!", ligg inte kvar! Be om hjälp att resa dig innan du börjar sjunka!

DU är viktig! DU är stark! DU är BRA som gör så gott du kan.
Du kan inte frälsa värden ensam, men du kan hjälpa till - om du är nykter.

KRAM!

Hej och välkommen hit!
Och Grattis till dina dagar i klarhet?
Jag har själv trott att jag varit tråkig för att jag inte dricker alkohol just nu men idag tycker jag det är så skönt att inte vara berusad!
Om inte du själv tänker på ditt eget bästa,vem gör det då??
Låt andra tycka och himla.Bara du vet vart du vill.
Kram Pilla

Grattis till 72 dagar!!

Och tack för berättelsen om hur en fin och stark familj klarar svårigheter genom bra samarbete samt vikten av att ta vara på erfarenheter. Vacker så att det gör ont!

Jag försöker verkligen också lära av mina erfarenheter - även om jag är lite "seg i kolan", fast på ett bra sätt :-).

Skönt att du kommit till en punkt där du känner att du kan trappa ner upprustningen lite, vilket ju inte alls är det samma som att missköta sin arsenal för den vet jag att du har kvar och bevarar i bra skick!

Härligt!
Ha en bra dag på hemmakontoret!

Du ska veta, Varafrisk, att jag har varit i dina skor under åtminstone 10 års tid innan jag tog steget. Den där veligheten kring att man vill kunna dricka normalt, eller stå utanför Systembolaget när jag bestämt mig för att i helgen ska jag vara nykter, men ändå gå in och så är jag DÄR igen. Eller i perioder, lyckas att inte dricka något och det var ju då det berömda beviset på att jag kan dricka normalt.... Hit och dit. Fram och tillbaka. Jag har aldrig haft några issues med min hälsa. Men varit rädd för att jag skulle få. Men, jag har varit trött på att alltid vara trött. Trött för att jag blivit väckt varje natt av min flicka någonstans mellan 4-8 gånger. Trött för att jag druckit. Trött för att jag arbetat mycket. Trött för att jag rest mycket i arbetet. Trött för att jag hade merparten av ansvaret för arbetet hemma och med barnen. Tröttheten levde jag med och till slut visste jag inte vad som var vad. Det var inte förrän jag fick den där blicken från min 14-åring förra året som jag kände att NU får det vara bra. Där var min botten. Jag vill bara ge dig en stor varm kram och säga att det kommer att gå bra. Fortsätt kämpa med det DU behöver för att komma dit du vill. Nu ska du ju ta nya blodprov. Kan det hjälpa dig?

Kramkram

...lite hastigt.
Det låter så jävla ( ursäkta:-) skönt.
Nykter utan tvekan.
Blir fylld av tillförsikt av att läsa det.
Nu ska jag kavla ut alla dun ...( eller några av dem ...lite lagom försiktigt/tillitsfullt) och jobba och inte glömma balansen.
??

Ibland känns det som om livet bara rullar på nu, inget är ångestframkallande men inget är euforiskt heller. Vet inte, det är väl egentligen bra tänker jag. Det är snart ett år sedan min mamma, mitt allt, min bästa vän dog...

Allt gick så fort, från att vi inget visste, tills hon tog sitt sista andetag tog det 3 månader. Jag känner att det kryper i mig, årsdagen närmar sig och jag har fortfarande inte förstått att hon är borta. Jag har dövat all sorg med a. Ibland har det gjort så att jag inte har brutit ihop och ibland har det hjälpt mig att kunna gråta.

Just nu känns allt som en nedräkning mot årsdagen, någonstans hoppas jag att det kanske känns lite lite lättare när dagen har varit. Då har jag varit med om allt en gång.

Inget hade varit lättare om jag nu samtidigt drack, då hade jag dessutom haft ångest för det. Så, i med och motgång, idag kommer jag vara nykter. Kram på er! Rosa

Kram, Charlie

Hjärntvätt pågår, funderar på att stärka också.
Det blir ju så snyggt om man stärker tvätten på gammalt hederligt vis :-)

Kram <3

Jag har nog inte svårt för nånting längre, inte heller kapitulationen.. har haft mina vändor med den minst sagt skrattretande inställningen att vilja vara så ”individuell” när man slutat som en del av kollektivet alkisar 50+
Men inser att det inte är något att skämmas för det heller. Kanske tvärtom en god erfarenhet att slippa vara någon särskild alls. Ha en fin dag.

Så heter en serie små häften som man kan köpa från SCAA, Svenska Rådet för Alkohol- och Beroendefrågor. Man kan även, som jag gjort, köpa en samling utav dem alla. De handlar om ex vis återfall, medberoende, förnekande osv. ?

Uppe före ? idag igen. Skjutsat sonen. ?

Idag ska jag hämta svärmor och skjutsa henne till sjukhuset så hon kan vara vid svärfars sida. Pga corona får endast en person besöka svärfar vilket innebär att min man inte hunnit ta farväl. Jag har lite svårt att förstå denna förhållningsåtgärd. Svärfar har ju eget rum och ska dö i cancer när som helst men vi får alltså inte åka dit och ta farväl. Vem är det man ska ta hänsyn till? ?

Du får gärna skriva i min tråd du vill men du får nog fler svar om du skriver i din egen! Jag kommer hit och hejar på förstås. Du är verkligen inte ensam i detta?

Dag tre här
Sovit 10 timmar hårt inatt. Vaknade vacker men mörbultad i skallen..

Har en undran.. Ska jag ha en egen tråd, eller ska jag fortsätta här? Inte så van att skriva i forum och annat. Jag vill så gärna kunna ha en kommunikation med er andra eftersom det hjälper så mycket.. Bättre att få bekräftelse här än i vinet....

Här skiner trots allt solen idag och kaffet smakar underbart ☕☀️

Startar jag morgonen 1,5 timme tidigare- kopp tre avklarad.
Piggheten i morse nästintill olidlig för den oinvigde. Min man är van nu ?
Jag hoppas det skapar en lucka för att röra på mig mitt på dagen för min hjärna behöver mina bens promenad.
Idag är jag nykter utan att tveka, det skulle störa min inte feng shui något dramatiskt om någon tvingade mig.
Så skönt! Kram på er.

Repetera, repetera, repetera. Eller som jag brukar säga: Allt man övar på blir man bättre på.

Kram ❤️