Senaste kommentarerna i forumet

Får tårar när jag läser raderna ..Så sanna ord .. Jag är Stark .. Har Också varit på botten och vänt ❤️

Tittar tillbaks till början av din tråd och ser att jag skrivit till dig men jag kallade mig Mimmla då. Kom inte ens ihåg mitt gamla alias så det fick bli ett nytt!
Ett år och en månad har jag varit nykter. :-)
Behövdes ett par volter till innan jag insåg att jag behövde hjälp. Mannen hade en flaska rom - 75 cl - som jag tyckte han behövde hjälp med att tömma. Så jag tömde den åt honom. Det blev inte så bra...Men det blev vändningen för mig.
Trodde ALDRIG att jag skulle fixa ett helt nyktert liv, men det gör jag. Och du med! :-)
Kram

Var det kanske en varningssignal, känslan av att ha läget under kontroll. Igår var alla verktyg nerpackade i en låda nergrävd på okänd plats...Jag var döv, ingenting nådde fram när ? dök upp och bjöd på glögg som jag ju inte tycker är så gott egentligen, inte bara 1 utan ....4-5 . Urk!
En stressad situation som fick mig att ge efter.
Idag har jag inga problem att låta bli . (38-7)

"Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är,
att acceptera dess kraft
och ta del av den

Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit"

Citat: Marie Fredriksson Anthony

Ville bara säga det..?,!
Hinner inte med mer skrivande just nu. Fullt upp, men det är bra?! Ingen tid för tanke
på a ?!
Kram!
/Fibblan ?.

att en pause låter rimligt och klokt. Så du får andas och ladda batterierna. Lider med dig och förstår hur smärtsamt det måste vara. Ens barn är ju en del av en, ens hjärta liksom. Men DU ska orka också. Kram och styrka ♥️

Jag behöver också ert stöd och pepp. Kan jag hoppa in här, eller ska jag starta en ny tråd?

Han ringde nyss, och meddelade att han tänkt klart. Det var ”oss” det var fel på. Alkoholen hade ingen del i det hela. SP han meddelade kallt, att det var slut mellan oss

Hej Pellis ?
Har läst lite i din tråd. Du skrev att din man har diabetes 1, det har min man också. Och dricker alldeles för mycket, äter för mycket och rör sig typ inget... och jag som längtar efter ett liv med träning och bra mat och ingen Alkohol.. Jag följer din tråd vidare. Ha det fint!
Kram Frissan

Vilken mysig morgon du hade ☕?!
Hoppas resten av din dag också blev bra, trots regn och rusk?!

Kram?!
/Fibblan

Mkt tankar och känslor i omlopp, uppåt och nedåt och hit och dit. Tid för eftertanke är väl inte så dumt när året närmar sig sitt slut??! Skönt att du är kvar på tåget ??!
Jag sitter här med??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Du är stark och gör bra steg i rätt riktning! En advokat är bra att ha till hjälp, de kan stå för en röst av objektivt, kunnigt och okänslomässigt hanterande av saker när man själv bara vill ge med sig för att man inte vet eller orkar tänka vad man borde göra. Styrkekram!

Tack för dom orden ❤

Ta en paus för din egen skull, om det är så du känner. Du har säkert gjort allt och mer därtill för att hjälpa och finnas till hands, utan att det ändrat nåt och du mår allt sämre. Men ett svårt beslut att förmedla till sitt barn! Styrkekram till dig, tyvärr är man maktlös tills missbrukaren själv väljer att vilja hjälpa sig själv.

Visst är det så, hon är ju inte helt nöjd när man blir lite för full. Ganska säker på att hon är missnöjd med mycket och hennes livssituation. Jag kan hjälpa henne genom att sluta dricka, men då vill jag ha något tillbaks - inte bara bråk och smutskastning. Det är ju inte så kul när man varit nykter en stund och är helnöjd och helt utan belägg blir kallad för värdelös. Hon anser att jag är överkänslig och inte ska reagera som jag gör, det är djävligt svårt när man är HSP. Men jag ska försöka, ska försöka ignorera varje elakhet, men när hon är elak mot barnen blir jag faktist riktigt lack och det tål jag inte att se.

Jag måste lägga om livsstilen med alla rutiner totalt för att komma ur alkoholens klor, att bara sitta hemma med tristessen gör ju att det blir helt omöjligt att inte dricka. Jag har en tid bokad med läkare nästa vecka och funderar på om jag ska kapitulera där eller inte, tiden är för en åkomma jag tror är alkoholrelaterad men inte vågad erkänna förr....

Hatar mitt barn när han är påverkad, fast egentligen älskar jag honom. Det är därför det blir så smärtsamt. Hatet blir lika starkt som kärleken. Efter drygt 10 år i missbruk och ett oräkneligt antal besvikelser känns det som att nu är det slut, nu säger jag upp kontakten med min son.. Drogfri är han som många andra underbar. Alla tycker om honom, men när han är påverkad finns inte längre den personen där och jag hatar den person han blir. Det är väl rädsla för vad som ska hända om jag säger upp kontakten som är jondret, men känner att jag vill kunna planera mitt liv och sluta hoppas gör man ju inte i alla fall inte som förälder. Men detta innebär en berg och dalbana. Tycker jag senaste halvåret kunnat hantera besvikelser och ändå gå vidare med mitt liv, men idag är det inte så. Att ta steget att ta en paus känns rimligt, kanske inte säga upp kontakten, men börja med en paus och säga att jag hör av mig om och när jag vill ha kontakt. Berätta varför och om hatet jag känner när han är påverkad. Vad tycker ni alla som kämpar denna smärtsamma kamp. Det är för djävligt att behöva ha det så. Kram till er alla ?

Min son har diagnostiserats med öppet ryggmärgsbråck och ska opereras i 10 timmar i februari. Han har skolios, saknas ben i ryggraden mm. Idag 11/12 kom det brev från polisen igen. Jag ska på ytterligare kompletterande förhör kring det jag skrev ovan. Jag orkar snart inte ta emot fler negativa beslut/informationer. Allt går åt helvete just nu. Jag vill fly med alkoholen men jag vet att det bara är en ridå, en sminkning. Mina problem försvinner inte.

Utvecklade ett problematiskt förhållande till alkohol i samband med en ny relation som startade för några år sedan.
Som i de flesta förhållanden och nya familjekonstallationer stötte vi på svårigheter och utmaningar som testade vårt förhållande rejält. Såhär i efterhand kan jag se att jag kompromissade bort mina egna värderingar och behov alldeles för mycket. Svagt.
Bråk, intriger, manipulation och maktspel blev vardagsmat . Oftast var jag åskådare men även indragen många gånger. Min oförmåga att hantera konflikter och att stå upp för mig o mitt barn blev så frustrerande att vinet oftare blev en tröst. Maken tog till vinet för att stå ut och vi inbillade oss nog att konflikterna skulle lugna sig med tiden. ?Men vinet ger ju även mod.mod att tala utan att tänka.
En dag inser jag att elakheter och lögner smugit sig på.oacceptabelt beteende tillåts av mig. Mina gränser har flyttats rejält.fårstår inte hur det gått till.? Dessutom befann jag mig för andra gången i en total utmattning.
Avhållsamhet från alkoholen blev prio ett. Maken anser inte att han behöver ändra sina dryckesvanor alls. Vilket försvårar för mig. Det går för det mesta bra. Men att ha det så nära , lättillgängligt är ibland mycket svårt.
Särskilt när han är sur och bråkig.
Skäms över att jag varit så svag och blivit en så sorglig person. Längtar tills min styrka kommer tillbaks och livet känns ljusare.
Har kommit en bra bit på väg. ?
Men mycket återstår . Vill verkligen inte hamna i dåliga vanor igen. Rädslan för detta hjälper och jag är på min vakt.
Det var lite om mig för den som orkat läsa ?

Din sambor dricker nästan alla dagar i veckan och du har försökt på alla sätt att påverka honom. Du har tagit ett beslut att du vill lämna honom men känner oro kring din dotter. Du vill ha henne heltid då du inte litar på att han kommer vara nykter då han har henne. Har du haft kontakt med kommunen? Det kan finnas möjlighet till familjesamtal eller liknande? Kanske har ni redan testat eller att han inte vill? En annan idé är att ringa dem och höra hur du kan göra och om det finns stöd att få i er situation med dottern. Det låter hur som helst som du behöver få veta säkert att har han dottern är han nykter och något stöd utifrån kanske kan hjälpa till med det.
Hur ser ditt stöd ut, vänner, bekanta eller professionellt? Du känner ju dig själv bäst såklart, många gånger är det skönt att i alla fall kunna ventilera och sortera tillsammans med någon. Jättebra att du skriver här!

Hoppas du får flera svar och att du hittar något här som blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har startat ett par trådar här på forumet och kommit en bra bit in i din förändring, 10 dagar nu utan alkohol. Starkt jobbat. Trots att du har mycket tankar på alkohol och känner av fysiska symtom så har du klarat 10 dagar utan.

Det du beskriver kan nog flera känna igen sig i, med att känna sig tung i huvudet och ett sug på alkohol. Dock är det svårt att säga säkert om det är alkoholen eller om det är annat. En idé är att uppsöka vården för att utesluta annat, där har du också möjlighet att diskutera medicinskt stöd om du skulle vilja, om det är så att det är abstinens du upplever eller möjlighet om du vill att fråga kring medicinskt stöd när det kommer till suget. Vet inte alls om du är hjälpt av det eller intresserad, det känner du ju bäst själv såklart.

Oavsett brukar många beskriva att suget minskar efter en längre tids nykterhet, sedan brukar det vara väldigt olika hur lång den tiden är.

Det låter verkligen som detta är en förändring som är viktig för dig och du har redan fått många insikter, du vill inte känna dig beroende och du kommer må bättre på sikt.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vilka steg du tagit, varit nykter på egen hand efter flera års regelbundet drickande, wow! Du har nu funderingar kring hur länge du kommer känna dig som du gör nu och som du kopplar till att vara nykter efter så lång tid. Jättesvårt att svara på, bra som du gör att fråga såhär i ett forum. Flera kan säkert dela sina upplevelser med dig kring det. Det är nog många som känner igen sig i ditt mående och bara det kanske kan vara en hjälp i sig, det låter också som du vill veta lite för att kunna se ljuset i tunneln lite mer. En fundering jag får är om du skulle vara hjälpt av att uppsöka vården, det finns hjälp att få oavsett om ditt mående beror på abstinens eller annat. Att göra en förändring av sina vanor som du gör nu är många gånger tillräckligt tufft i sig.

Vet inte alls om det är något för dig, men om du vill finns även ett par telefonlinjer att ringa (du kan vara anonym)

www.alkohollinjen.se 020-84 44 48

eller Nationella Njälplinjen (psykiskt mående), via 1177:

https://www.1177.se/Stockholm/om-1177-vardguiden/hjalplinjen--tillfalli…
0771-22 00 60

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa på forumet, ibland kan det ta lite tid innan man får svar.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Klokt att du söker efter den hjälp du tror passar dig bäst. Tyvärr har vi inga direkta rekommendationer så, kanske att du kan få tips av någon annan här inne. Det var kanske din tanke med ditt inlägg. Jag ser att du startat en till tråd och får lite respons i den, hoppas det blir ett litet stöd för dig längs vägen.

Om du ringer den beroendemottagning/ eller mottagningar som kan finnas där du bor kan det kanske vara så att de vet vad som finns tillgängligt gällande internetstöd för alkohol där du bor?

Vi har, om du inte sett det redan, ett självhjälpsprogram här, dock ej med läkarbesök.
https://alkoholhjalpen.se/programmet

Kanske kan det vara något att börja med att testa?

Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet också såklart!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Han ska väl skita i vem du ligger med. Och det enklaste sättet att se till att det blir så är att inte berätta det för honom. Dessutom: Du kan inte förvänta dig "normala" reaktioner från honom, för han är inte frisk. Sluta tro att han ska skärpa sig, börja bete sig "normalt", börja bete sig som en vanlig kompis gentemot dig. Det kommer inte att hända, och du drar bara ut på det. Det finns inget sätt du kan bli fri från den här personen utan att ni blir ledsna/sårade/övergivna båda två. Den tiden får du bara lov att ta dig igenom, och det gör du INTE genom att lura dig själv att ni är "bästa vänner". Lek med dina andra kompisar ett tag nu.

Jag ska dricka måttligt. Igen. För ett tag sedan tog jag 100 vita dagar och började sedan dricka måttligt. Det fungerade jättebra tills ca 2-3 månader sedan då mitt liv började jävlas och jag hanterade känslorna på “det vanliga sättet”. Vin. Ett eller två glas varje kväll och sedan en flaska varje fredag och lördag. Utöver det så har två helger varit fester där jag inte kunnat sluta dricka i ett försök att döva ångest. Det har resulterat i att jag betett mig så illa att jag riskerar att åka ur eller få sanktioner som förbud att delta vid träffar i min enda sociala krets, Föreningen. Troligtvis får jag veta först efter helgerna beroende på när styrelsen har möte och diskuterar mitt “fall”. Den här gången har jag alltså satt mig själv i en än mer ångestladdad situation genom att försöka dämpa ångest. Vin.

Så nu startar jag om med rn ny vit period för att koppla om hjärnan. Sedan blir det jäklar inga boxar. Det ska bli planerade inköp efter förutbestämt helgintag varje vecka istället. En flaska vin eller några cider.

Till helgen har jag tre alkoholfria cider och ett Natureo rödvin att gotta mig med istället! Nu jävlar!

Att sätta gränser ekonomiskt. Betala inte en spänn till av hans konsumtion på kreditkort. Bra att du ska träffa advokat. Låter klokt att sälja huset nu, även om det nu skulle innebära lite mindre pengar för huset. Det är ju först då du kan gå vidare ordentligt. Tycker du verkar ta jättekliv i rätt riktning. Heja dig Bladerunner! Kram