Senaste kommentarerna i forumet

Härligt Soffi! Jag visste att du skulle fixa det!?? Nu kommer du må ännu bättre när den stenen är spräckt. Antar att du sprang runt och nynnade på ”Macken” låten hela dagen i går?

Ha en underbar helg!

Kram

Oj vad blandade känslor det blev nu!
Du är också här igen... Så tråkigt.. Men så bra!

Blir glad om du slår följe med mig igen!
Kram!

Bra att du kontaktat läkare! Och du klarar det här! För mig hjälper det att ha goda mineralvatten hemma och att tänka på hur skönt det är att slippa vara bakis och ha ångest . Och att promenera/jogga men det kanske man inte får på grund av Corona där du är?
Kram och ta hand om dig!

Tack alla för att ni finns här för mig <3 !

Jag hade en riktigt mysig kväll igår tillsammans med min gubbe :-).

Innan han kom såg jag till att öppna den första flaskan alkofritt och slå upp ett glas. För vad är mer pinsamt än att prata med honom om att jag behöver sluta dricka? Jo, det är att ha öppnat en flaska alkofritt och sedan ändå välja att dricka vin med honom, det visar ju på problem i kvadrat.
När han kom skålade vi in helgen som vi alltid gör, jag kände mig glad :-). Så såg han lite undrande ut …
-Men varför dricker du vitt vin?
-Det är alkoholfritt. Jag måste ta tag i mina sömnproblem och mina hormonrubbningar, de var ju bättre när jag inte drack så jag tror att de beror på alkoholen, det är ju värt ett försök iaf att hålla upp ett tag igen.
Jag såg besvikelsen dra förbi i hans ansikte "ska jag behöva dricka vin ensam igen" men han sa bara -Jaha...
No big deal.
Jag skulle kunna slå på mig själv för att jag inte berättade hela sanningen, på sikt hade det ju varit bättre...
Men jag väljer att vara snäll mot mig själv, även idag, jag behöver tid för att landa i full trygghet i mitt beslut att inte dricka och det jag sa var ju helt sant om än inte hela sanningen. Nu får jag tid och nästa helg behöver jag inte vara orolig över att det kan komma någon fråga om varför jag inte vill ha vin.

Efter det åt vi gott och tittade på en bra film, jag njöt av att sitta nära den jag älskar med huvudet på hans axel och det var så skönt att slippa dricka! Slippa dricka och samtidigt hålla igen för att inte dricka för mycket så att jag avslöjar mig....

Så om någon därute har samma vånda som jag hade över att "outa". Försök att inte förstora upp det som jag gjorde och skjut inte upp det för länge för då växer problemet till nästan oöverstigliga höjder.
Nu har jag iaf lyckats "portionera" upp det och tagit första dosen. Det är sådan LÄTTNAD!

Kram alla!

Jag e också här igen...minns att vi följdes åt en del i höstas. Ville bara säga hej o vad imponerad jag är av dig som tagit tag i situationen igen. Nu ska jag också försöka göra det.

Ja jag vet att du vet hur det är, jag tackar min lyckliga stjärna att jag gick nu. Efter "bara 2år", tror kanske att jag kunde göra det snabbt eftersom min mans sjukdom blossade upp mitt framför ögonen på mig och det blev en chock i att inte förstå va som var felet. Det jobbiga är att jag fick aldrig det fina ( visst har vi haft det fint, men sällan längre en någon vecka) i vårt äktenskap, vara stolt och lycklig utan bara bli utsatt för kränkningar, halväckligt sms till ett ex som han hatade, försvinnandet, ilskan. Sova i annat rum el i soffan... Ja du vet. Hade vi haft den fina grogrunden så hade det säkert varit svårare. Men jag drömmer så att vi kan få det, att vi får vara lyckliga tillsammans. Just nu är man så ledsen inne i själen, men med en 11 och 13- åring tänker jag bara visa det lugna och trygga och bekräfta med att mamma mår bra, att jag tycker det är skönt. Att vi har tagit en time out från vårt hem. Hur har det gått för din man, blev det värre när du gick, har du fått frid och kunnat gå vidare? ❤

Efter att under flera veckor ha sovit lite mer normala 6-8 timmar per natt har jag i natt sovit timmar igen. Exmaken är utskriven från sin karantän. Tre intensiva barnveckor är slut. Då sover jag tydligen. Jisses vad skönt.

Helgen är i princip oplanerad. Jag ska fortsätta med mina hemmaprojekt i låg takt. Det är väl någon form av vårstädning jag håller jag på med. En sådan rev jag av på en dag eller två förr i tiden. Nu har jag grejat i en vecka och är fortfarande inte klar.

Har funderat en hel del på sommarsemestern med barnen. Bokade redan förra året Spanien i tre veckor, men den resan är ju bara att glömma (inklusive pengarna för de svindyra flygbiljetterna antar jag). I stället har jag googlat en hel del på campinggrejer. Bestämde mig för att köpa en hammock som visst är da thing nuförtiden. Flickan blev eld och lågor när hon hörde om detta! Jag förmodar att vi inte bör resa inom Sverige i heller - i alla fall kan jag tänka mig att vi Stockholmare inte kommer att tas emot med någon större värme i andra landsändar förrän om x antal månader. Vi får helt enkelt hålla oss inom länet och som tur är finns det ju mycket fantastisk natur även här!

Nykterheten rullar på i sin gilla gång. Jag har ju inte mycket i mitt liv som utmanar den i heller. Inget arbete som stressar mig och inget umgänge med andra familjer eller fester. Funderar mycket på hur det blir när allting återgår till det normala. När jag arbetar heltid igen och covid-19 har lugnat sig och vi börjar umgås som förr igen. Kommer jag att riskera att trilla dit då eller har jag hunnit skaffa mig tillräcklig immunitet för att känna med lätthet att alkoholen inte tillhör mig längre? Det återstår att se.

Kram!

Jag hängde här en del i höstas. Jag drack inte på 3 månader o mådde kanon. Har inte direkt haft omfattande alkoholproblem men definitivt riskkonsumtion. Efter 3 månader började jag dricka igen o tänkte att jag skulle hålla mig till 2-3 glas vid valda tillfällen. Nu är jag tillbaka där jag var innan de 3 månaderna. Dricker varje fredag o lördag o ofta 1-2 dagar till per vecka. På de vardagarna jag dricker kan det bli 1/2 flaska-0.5 liter vin. På helgerna mer. Jag har oxå bredvid detta stora problem med min rygg o smärtor som gör att livet känns deppigt. Jag har fått medicin utskriven men äter jag den så kan jag inte dricka. Därför äter jag den inte...när jag skriver det så fattar jag ju att jag har problem. Har en möjlighet att kanske få vara smärtfri men väljer att dricka istället. Jag skäms o känner mig kass. Jag vet inte vad jag ska göra. Har svårt att se att jag ska vilja vara nykter för alltid. Fast det är egentligen det jag önskar mest av allt; att vara nykter o nöjd med det. Ska ha gäster ikvlll o har vin hemma....så idag kommer det inte bli en nykter dag. Står i valet o kvalet att från med imorgon börja med min medicin o genom det tvingas vara nykter....ursäkta svamlet. Har bara massa tankar just nu....

FinaLisa, jag kan bara instämma i vad Fibblan säger. Hoppas innerligt att du i allt elände får möjlighet att ta hand om DIG i dag!

Stor kram!

Jag lärde mig något bra här och det är att jag som inte är utbildad inom medicin ska skriva här längre.

Det är så bra att dessa frågor kommer upp och att du får fler svar. Jag med min adhd behöver en extrem tydlighet och jag tycker inte alls att det är tydligt att ordet undvika betyder farligt. Sen är jag också en sådan människa som går till botten med allt det som jag tycker är viktigt, för min egen del att gå till botten med.

Jag har deltagit i två begravningar där en ung man och min vän avlidit pga psykofarmaka och alkoholmissbruk.

Jag ser omgivningar som inte förstår, inte tar sig tid att förstå och som inte vill se eller förstå.

Jag orkade bara läsa delar ur boken "Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse" av Peter Gøtzsche och vad jag tycker om den tänker jag inte skriva om här.

Jag väljer att släppa taget om att tro att jag kan bidra med något just nu.

Alla människor är ansvariga för sig själva. Många borde ifrågasätta quick fix (snabba lösningar) lite mer och fundera på livssvalen.

Även det är upp till var och en, att välja och fundera. Kanske den som själv får uppleva konsekvensen av att bli riktigt dålig eller sjuk av medicin förstår och innan dess är det omöjligt att veta.

Mina slutord i denna tråd och forum får bli.

Kämpa för det som är viktigt för dig, i ditt liv och bry dig om andra, men inte så att du själv går under. Dina erfarenheter kan du göra något bra med, för dig själv eller andra. Kämpa för det du tror på, inte för att synas och få bekräftelse. Ta hand om dig! Vem ska annars göra det? Psykiatrin proppar gärna i dig piller och hur farliga är inte de?

Jo, en sak till. Ifrågasätt. Ifrågasätt gärna det jag skriver som inte stämmer för dig som läser detta.

Ifrågasätt de läkemedel du kan få utskrivet alltför lätt, ifrågasätt vad din omgivning säger om det inte klingar bra i dina öron. Ifrågasätt och be om källa.

Vad som är rätt för mig behöver inte vara rätt för någon annan.

Det viktiga för mig är att inte vad du väljer. Du ansvar för dina val i livet, som jag ansvarar för mina.

Ansvar har vi alla, över våra egna liv. Oavsett om vi är utbildade inom medicin, är politiker eller något annat.

Vi är alla människor, däremot så tilldelas vi olika villkor och då utgår jag från kunskap. Det är många som gör exakt som doktorn säger, men när doktorn har gått i pension och sliter med alla piller hen skrivit ut och börjat fundera över om det varit riktigt, då uppstår ett möte mellan människor som är intressant. För då är vi människor igen och inte doktor och patient.

Vem bestämmer i ditt liv?

Härligt att vakna nykter!
Härligt att läsa era kommentarer! Jag ler med hela hjärtat och blir glad. ?

Solen skiner och en heldag ute med barnen väntar! Tänk sån tur! Tur att jag fick den här chansen att vara nykter! Känns nästan som att en högre makt har hört mina böner om hjälp. Jag har bett om hjälp för mina barns skull, om jag själv inte vore förtjänt av nykterheten. För mina barns skull, hjälp mig att vara nykter, jag behöver hjälp.
Med åren har jag sakta sakta fått det stöd, de insikter jag behövt i rätt fas. Tagit ett steg i taget. Trillat tillbaka. Rest mig igen. Jag har en stark känsla i mitt jag om hur jag vill vara. Nykter. Jag vill vara en stark person, jag vill vara ett självklart stöd för mina barn och de goda människor omkring mig. Mina barn ska slippa känna vilsenheten och ensamheten jag känt, då min egen mamma försvann in i alkoholismen. Mina barn ska inte få veta hur den tomheten känns. Den erfarenhet jag egentligen uppskattar, som fått mig att tänka, den empatin kan jag ge mina barn med oändlig kärlek och empati. Det finns fler sätt att uppfostra bra människor. Än det dåliga jag fick uppleva. Min barndom var fylld av galenskap, våld, alkoholism. Narcissistisk pappa och neurotisk mamma. Gjorde att jag aldrig mognade mentalt med deras hjälp. Jag frös till is. Det har tagit många år att tina mentalt. Nu börjar jag känna värmen gentemot mig själv och inte bara lyssna på andras känslor. Jag jobbar med att smälta samman men den flicka som blev misshandlad fysiskt och mentalt. Den flickan jag har lite på avstånd, som frusit till is. Hon måste få mogna och läka tills det känns som jag. När jag kan känna vad som hände henne, när jag kan känna att det var jag, att det är jag, då kan jag släppa mer. Lite i taget. Med hjälp av min underbara ängel, terapeuten. Hon är en ängel jag träffade på vägen till tillfrisknande. Jag är så tacksam. Idag är en skön dag.
?

Ja vila i det att du nu i dag mår bra. Njut. När man lämnat får man ta varje tillfälle i akt att njuta av att det är lugnt. Det kommer säkert bli bra. Vill bara skicka en varm kram från mig, som vet vad du går igenom?

Jag tänkte till från början den här gången. När jag började skriva här förra året tog jag samtidigt kontakt med beroendeklinik. Jag träffar en sköterska då och då. Får ta blodprov och så. Det var stor skam och ett stort steg att trava dit men inget jag ångrar. Jag behöver den backupen för att bibehålla nykterheten. Har också tagit steget och kontaktat AA. Det senare är en längre historia som jag beskriver i min tråd. Vet inte om min erfarenhet är representativ för AA. Men jag har inte gett upp dem än. Kanske bara var så att jag kom till en grupp som inte var rätt för mig.

Det känns ok, sovit här i 6 nätter nu. Hade tur och fick hyra det här huset månad för månad. Möblerat, fräscht så jag behövde bara ta hit mina personliga saker. Sov första natten själv, sen kom sönerna. Yngsten har varit skeptisk men jag tycker det börjar lätta, mutat med Saccosäck och igår sa jag att bli vi kvar här i sommar kan det nog bli en ny studsmatta. Han är lätt att köpa för stunden ;) själv har jag varit helt slut, som bakis, tog time out från jobbet hela veckan, nästa fick jobba 2 halvdagar, men det var också ok, fick chans att berätta och få det gjort. Jag gråter inte och är ledsen på det sättet, men jag tycker det är otroligt sorgligt alltihopa. Ena stunden är jag arg, sen är jag nyfiken med en klump i magen, vad gör han, har han någon ny på gång, super han, är han lycklig.. han hör inte av sig, utan jag har sms för att hämta mer grejer, han är lugn och han är hemma. Behöver hämta mer men drar mig för jag känner ett lugn här. Så skönt att slippa vara uppe i det där, aldrig få en kram, ett förlåt el visad kärlekshandling. Han säger att han håller sig undan, för han har märkt mitt ogillande. Skulle så gärna vilja ha facit så jag kan veta något om framtiden.... Jag berättar för folk, som sagt vi bor i en liten by och han är inflyttad 45mil härifrån. Berättar att spriten är problemet, och att jag måste få vila. Psykologen tycker det är rätt väg, det är ju inte vi anhöriga som har sjukdomen men vi blir sjuka. Och är det så att han tillfrisknar så blir det ju också bra, för då vet folk vilken resa han gjort och kommer få respekt för det.
En annan sak, min äldste son har varit glad och sprallig, frågade om något känns lättare, han funderade och sa kanske det. Någon skrev att tom barnen blir medberoende, fast dom inte vet om det. En lördag morgon, det blåser och jag ska ut och kratta löv, skön känsla. Hoppas nu bara att allt får kännas bra ❤

Välkommen åter till oss! Jag har också saknat dig märker jag även om uppehållet inte varit så länge. Det är en guppig väg att bli nykter. Jag har, precis som du beskriver, pendlat mellan känslan av prestationer som jag har "belönat" mig med alkohol och känslan av värdelöshet i bakfyllan/dagen-efter-känslan. Numera unnar jag mig en kick om dagen och det är första snusen. I natt har jag sovit jättemånga timmar igen. Nu sitter jag här med mitt te. Läser hos er och känner igen mig då och då. Du kommer att fixa detta!

Kram!

Åh va härligt, jag LÄNGTAR tills jag också kan säga 10v som nykter!❤️

Var till vc igår o träffade läkare. Ny nu IGEN. Men han var lyhörd och jättebra och tillsammans knåpade vi ihop nytt läkarintyg och sjukskrivning 4 v till.
Jag kunde sen landa här hemma och sen fick vi en hel del gjort maken o jag. Ni vet, borra o få upp saker på väggarna, flytta på grejor o sånt där som man inte orkar varje dag. Och ja han är också nykter!?

Känner att vi har lite samma tänk han o jag för min nykterhet är mitt ansvar och hans får han stå för men överenskommelsen är att inte fälla den andra och köpa hem och fresta varann. Så igår provade vi nya alkoholfria öl. Är barnsligt förtjust i IPA och så glad att jag kan fortsätta unna mej den smaken. Med sinnet i behåll? Inga dumma beslut elr bråk och vaknade så skarp som man nog kan när man är utmattad. Vilket är förvirrad och sluddrig eftersom det är min vanliga status just nu...

Nu är jag ”utkastad” på balkongen med kaffe i solen eftersom det är 2 saker jag gillar och sen ska jag själv skjutsa dottern till stallet och umgås med de andra mammorna medan barnen har hoppning. Bara där kommer det bli endorfiner och man övar omedvetet på knipövningarna? Sen får vi se när vi kommer hem, kanske blir en liten runda om det inte gör ont nånstans. Jag ska banne mej fixa klart i hallen innan jag landar i sängen igen i mitt alldeles egna hörn längst in mot väggen där ingen kan ta mej. Barnen får gärna komma in om dörren är öppen annars vet de att jag inte klarar av nåt kläng o tjat och det går bra de är ju stora nu, minsta blir 11 om en månad så de klarar sej även om jag tar en timeout.
Trodde aldrig när jag satt där o karvade i mej själv att jag nånsin skulle se framemot dagarna igen, men de ångestfria tillfällena är guld värda och jag ser till att ha små små måsten här o var, för klarar jag dem har jag segrat över mej själv.

Att vara en ny-nykter alkoholist känns ibland som att vara sin egen värsta fiende, känslan igår var att jag sov med en pistol under kudden ungefär. Jag måste skydda mej mot mej själv..

Tack för du berättar! Bara att ta nya tag ju fast det känns trist just nu?
Jag har då återerövrat mina kvällar... haha de är precis lika bra utan alkohol. Men mornarna är såå mycket bättre än förut ? Kram

Ja vi är ett gäng. Kommit många nya nu. Jättebra för här får man mycket stöd och pepp?
Några av oss vill dricka mindre. En del är som jag och vill sluta helt. Jag var så less, så besviken på mig själv och faktiskt arg så jag slog spiken i kistan för alkoholen och det har jag inte ångrat. Var på väg in i djupare alkoholism märkte jag.
Min strategi var att fylla på mitt liv med sådant som ger mig tillfredställelse känslomäsigt. God musik, mat, motion. Berättat för nära och kära och fått bättre relation till dem, fokus är inte på alkoholen längre. Läst på om vad alkoholen gör med hjärna och kropp. En viktig del i tillfrisknandet för att förstå vad som händer när man slutar dricka.
Älskar nykterheten så skönt att se sig själv i spegeln varje morgon och känna självrespekten komma tillbaks?
Finns mycket att säga!

Det råd alla ger är att ta ett beslut varje dag att inte dricka den dagen. Känns lättare så!?

Välkommen hit o kram?

Torn, Se Klart, Andrahalvlek, VaknaVacker och Wasabi!
Tack för att ni skriver.
Ni ska veta att jag tänkt väldigt mycket på er/ detta forum - och känt skam och skuld ( att bara tystna sådär....mitt i ett väldigt viktigt samtal). Jag brukar tänka att jag är en ganska vänfast människa....men när jag väl hade passerat gränsen - och druckit - så kunde jag inte förmå mig.
Ja - expert på skuld - det är jag. Och dålig på att be om hjälp - visa svaghet - på riktigt - nog kan jag gnälla och klaga ibland - men att visa svaghet i meningen ’att verkligen be om hjälp’ - det sitter så långt inne.
Jag har haft en extraordinär arbetssituation ( och haft väldigt svårt för att släppa jobbet också när jag kunde vara ledig) och till slut så drack jag - bland vänner. Ingen visste att mitt mål är att vara nykter...bara jag....och plötsligt kändes det självklart att unna sig det där bubblande vinet.
Och hur var det att dricka då? Jo - en stunds vila - absolut. En stunds ansvarslöshet och befrielse från alla tankar.....Efter två glas kände jag den välbekanta känslan av ’nu vill jag ha mer...jag är inte nöjd’ ( ibland när jag varit nykter så kan ju tanken om att dricka lagom komma upp....men det är inte en väg för mig - det är helt uppenbart).
Och dagen efter .....den är trött och grå. Morgonen är kidnappad ( tyckte det var så fint ...det någon skrev att morgonen är de nyktras kvällar. Det är då vi känner livet i oss). Och så kände jag ju så starkt att jag är inne i något som jag inte styr över - det är skrämmande. Jag vill verkligen inte dricka mer - jag vill så oerhört gärna vara stabil i min nykterhet. Jag tror helt ärligt att det är det absolut viktigaste beslutet jag kan ta - och leva efter - för att resten av mitt liv ska bli så gott som jag vill att det ska vara.
Jag har hanterat många människors oro ...dessa veckor.
På ett sätt har dessa veckor varit lite som en skrattspegel - kring hur jag är - goda sidor och besvärliga sidor - svagheter. Jag har känt mig ’duktig’ och behövd ...och samtidigt värdelös ( att vakna efter att ha druckit). Detta schizofrena liv som är alkoholistens. Världar som inte går ihop.
Nu ska jag läsa era trådar. Jag vågar inte lova någonting ...men en dag i taget - det går. I dag ska jag läsa här. Och jag ska vara nykter. Funderar också på att söka någon annan typ av hjälp - vet inte riktigt vad/hur - AA kanske?
Ha en fin lördag!

Så inspirerande att läsa om hur alla ni har det nu och hur ni kämpar. Jag behöver pepp och stöd för att börja mitt nya fria liv idag... Hur har ni gjort?

Jag mar sa daligt. Drack fran morgon till kvall igar. Blev nog 5 flaskor vin. Vakna, dricka, sova och repeat. Blir ju inte ens full langre. Vaknar inte med bakfylla. Extrem angest dock. Ringde lakaren igar och fick nagot angestdampande utskivit. Idag ska jag inte dricka

Usch, det låter verkligen så jäkla tungt och kämpigt?. Och så allt skit som följer med dessa tuffa omställningar..kass sömn..upptagenhet kring alkohol. Som ju inte är konstigt alls. Klart att både kropp och själ vill fly instinktivt. Bara få sova, bara få en paus från oro och alla tankar som snurrar och känslor som far iväg med en...

Det är helt förståeligt att man i ett sådant läge förlorar fotfästet för ett tag. Och det har ju inte ballat ur fullständigt på något sätt. Fyra tillfällen, varav igår var slutpunkten. Idag är du redo att fejsa verkligheten ?. Den är fortsatt tuff, men det säger mig att du fått tag i ytterligare lite mer kraft i dig själv trots allt. Jag tycker du ska känna dig stolt över dig själv?❤️! Dels över hur ändå lyckats hålla kontakten med dig själv och din inre kompass under tiden - du har inte hamnat helt galet?! Du har den spärren! Och dels nu, när du står beredd att till varje pris inte ta till alkohol-flyktvägen. Jag skulle vilja uppmuntra dig till att ta din flykt till skogen eller havet i dag ?☀️??! Bara få komma ut och låta naturens läkande kraft få omsvepa dig???!
Oavsett vad du bestämmer dig för att göra i verkligheten idag, så fokusera på saker som får dig att må väl! Ta hand om DIG❤️, gör det DU behöver?!
Fint att höra ifrån dig?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Pilla att vi slutat med detta gift! Tänk vad alkoholen gjort med oss. Så bra du ser det där... en process till dess man liksom inser att det är dags att sluta.

När man frågar något är det fint att få svar så tack Pilla för det??

Ja tack, har druckit en mugg kaffe och nu blir det en till. Så gott☕? Kram!

?Tack Fibblan, Charlie och Mirabelle,? jag är ok men inte mer..
De senaste veckorna har varit en rejäl pärs och jag har tagit stryk som man säger.
Min hjärna har blivit stressad och jag har fått svårt att fokusera och tappar minnet titt som tätt.?
Min sömn är helkass och även om jag sover så vaknar jag aldrig utsövd. Oron ligger bredvid mig i sängen känns det som.?

Men hursomhelst så måste detta nya liv hanteras.
Hemtjänsten är ju en fantastisk hjälp men fy för att helt plötsligt bli helt beroende av att någon annan måste hjälpa till för att få upp min sambo på morgonen. Eller att sätta sig på toa...

Under dessa tre veckor efter min operation och sambons försämring har jag dagligen tänkt på alkohol.
Men jag har "bara" druckit vid fyra tillfällen och inga större mängder, bara stillat oron.
Men igår efter tre cider 7%, kände jag att nu får det vara bra.
Jag måste fejsa verkligheten och ta tag i mig själv så jag inte hamnar helt galet.
Inatt drömde jag sådana tydliga flyktdrömmar.
I den ena drömmen var jag i någon äldre vänlig mans sällskap som tydligen hade privatchaufför och jag blev skjutsad och uppassad precis efter mina önskemål.
I den andra drömmen träffade jag en jättegullig tjej på en fantastisk rolig fest ? vi hade så kul!

Ja, vi får väl se vad verkligheten har att erbjuda mig idag, någon alkohol blir det iallafall inte!
Det är säkert som amen i kyrkan ?
Kramar ???

Ja köpa vin...
På slutet kunde jag inte gå in på systemet utan min man fick göra det kom jag på nu när du skrev om din flashback igår.För jag skämdes.Satt där i bilen och glodde som ett fån.?
Känns som man måste igenom det här också i detta klara tillstånd.Hoppsan,Nu skrev jag mycket i din tråd.Sorry!
Nu dricker vi kaffe?
Kram Pilla