Senaste kommentarerna i forumet

Sambon dricker 6 utav 7 dagar.
Jag vill lämna men gör det inte om jag inte vet att jag får vår dotter på heltid. För han kommer inte låta bli att dricka bara för att han blir ensam med henne varannan vecka eller vad han kan kräva.

..har du i mig Berra ❤️!
Finns inget bättre än att ta del av dina
(nyktra☺️!) betraktelser ?!
Sluta aldrig skriv här! M
Eller snarare..; så länge du vill skriva och dela med dig av dina reflektioner och klokskap här, är jag evigt tacksam ?❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tänker på alkohol hela tiden, speciellt på kvällar. Känner ett sug, brukar normalt inte göra det. Tror jag gör det bara för att jag bestämt mig för att lägga ned helt. Känner mig tung i huvudet också. Blir det så om man är nykter en helg och är van att dricka fre,lör?

Helt sjukt det här, när släpper det här. Jag inser att jag är beroende. Konstant sugen på nåt. Fy fan

Första veckan gick förvånansvärt bra, tror det kan vara för att jag äntligen inser att jag aldrig mer kan dricka, aldrig mer i hela livet.

Nästa helg är fullbokad med aktiviteter, från morgon till kväll, samma med förra helgen. Jag behöver det, min rastlöshet har förmågan att ställa till det för mig.

Här har det visserligen druckits andra dagar också mentisdagar är en sjuhelvetes drickardag, börjat bli! Så har legat här sen kl 18 med barnen....vi tog en tidig i säng-dag för kunna mysa ordentligt innan vi skulle sova. Ja, d är lite det d får heta istället för att mamma vill inte va i närheten av pappa när han är full eller barnen för den delen....

Åhhhh dessa kvällar hatar jag mitt liv

Jag hinner bara svara kort, men du kan fundera om du kan vända dig till en diakon eller präst. De är ofta goda lyssnare och har hört det mesta. Har absolut tystnadsplikt. Du kan också skriva av dig här, det har hjälpt mig och många andra. Varm hälsning och kram / mt

Förstår kanske inte hur det fungerar här än men det var i alla fall jag som startade denna tråd.

Jag undrar om det finns någon hjälp att få som anhörig? Alanon finns inte i närheten av min stad så det är inget alternativ.

Finns något annat?

Jag vill inte få hjälp med hur jag ska få min anhörig att sluta. För det går inte, jag har provat allt förutom att skvallra till dennes arbetsgivare som då skulle, vad jag förstått det som, behöva erbjuda rehab.

Jag vill bara få hjälp genom att få tala ut om allt. Rensa mina tankar och mina skuldkänslor och rädslor. Jag har hållit detta missbruk hemligt för allt och alla genom hela mitt liv. Det är mitt livs största hemlighet som nu börjar väga tungt och påverka mig negativt i mina relationer.

Har tidigare gjort några trevande försök att skriva här. Läst mycket och inspirerats mycket av alla likasinnade som kämpar?
Har druckit för mycket. Balanserar från o till.
Tack för att ni finns ?

Det gör du helt rätt i och vi har det vääääldigt lika du o jag!
Det är samma här, man vågar inte...man vet inte vad man ska få ta del av! Men här börjar det bli ett måste...finns ingen framtid här som det ser ut...tyvärr! Men kan bara inte se mig själv med honom på det här sättet resten av mitt liv, tragiskt

men den är inte alltför högljudd. Den mer surrar i bakgrunden. Märkligt hur gärna hjärnan (Dvs jag själv!) vill lura mig att svika mig själv o det löfte jag gett mig själv. Varför vill jag på ett plan utsätta mig för de fysiska o psykiska men det alkoholbruk jag haft ger? Varför respekterar o älskar jag inte mig själv nog att tysta det begäret? Blir jäkligt lack på det! Varför ska inte jag tycka om mig själv o respektera mig själv? Jag gillar ju mig själv! Och tycker att jag är en alldeles lagom och fantastisk människa bakad i ett och samma stycke; nog fan ska jag väl kunna älska mig själv såpass att längtan att döva mina sinnen tystnar?

Tänker inte dricka idag heller. Även om tankar på det kommer farande här o där. Min broms är fortfarande i och jag tänker fortsätta kämpa för att förändra mitt alkoholbruk✊ Ett delmål i taget. Det är en process som tar tid och jag försöker att ha tålamod o inte begära att allt ska vara klappat o klart i förrgår! ?

Kramen från LingonDamen

.

Jag är så beslutsam i allt jag gör men inte i detta fall...

Jag vet inte varför egentligen varför jag inte gör slut. Nu har jag slutat oroar mig så mkt för att barnen kommer fara illa om de är hos honom. Tror allt läsande på detta forum har gjort mig tryggare.

Men ändå gör jag inte slut. Jag tror att jag varken orkar eller vågar. Vågar pga att jag inte orkar med allt skit som lör komma av det. Som att det vore bättre nu.

Hade ett snack igår kväll också. Han säger att han vill fortsätta. Jag sa att jag inte vet.
Han sa att han inte känner sig älskar tex pga att han inte sover i vårt sovrum sedan flera år tillbaka. Men det har ju väldigt naturliga förklaringar som snarkning, småbarn och ryggont.
Jag bäddade då rent i alla sängar oh flyttade om saker och erbjöd honom stora sovrummet. Han flyttade tillbaka alla sina saker och tackade nej till att sova med mig.
Så här är det jämt. Ett problem uppstår, jag löser det men lösningen behagar inte honom. Och sedan kände han sig som en idiot. Tydligen ofta som det är mitt fel att han blir en idiot.

Han vill iallafall inte söka familjeterapi men nu får jag nog gå ensam för jag behöver det....

Den där känslan av att man bara vill skrika allt vad man har rakt ut på morgonen är hemsk....men du fick kanske ut lite av din frustration av att säga iallafall de orden! ?

Nä, jag vet ärligt talat inte vad han tänkte med....eller vad han trott?! Att allt skulle bli lättare på nåt sätt? Att jag bara skulle kasta mig i hans famn? Ärligt, det är det sista jag vill överhuvudtaget. Har svårt att se mig själv va med en till man i heeeeela mitt liv just nu!

Hur tänker du på ditt liv? Framtiden?

Jag tog mig till ett slutet AAmöte idag. Vilken skam, ”jag är ju inte alkis”, hjälp så jobbigt det var. Men vi behöver nog stödet av andra. De rekommenderade att bara fortsätta gå. Trots alla mixade känslor. Står du ut än?

Varit på AA.
Förvirrad.
Ska gå igen.
Jag inser att jag inte klarar det här ensam.

Tack! Ja nykterhet verkar vara viktig i vår sjukdom. Det blir extra märkbart när man varit nykter ett tag.

Hypomanier är hemska med alkohol. Det är som om hjärnan ständigt säger: "Nu ska du ut och festa, annars missar du allt roligt, fest fest fest" eller om man är på dåligt humör så tänker hjärnan "Nu måste du ta ett par öl för att lugna ner dig". Hypomanin ställer verkligen till det, ofta, för mig. Men denna gång ska JAG vinna, inte sjukdomen! Ha!

Daulio är en bra app. Jag gillar att man kan ha sina egna events där, så att man inte måste välja mellan de som finns där.. det finns så mycket jag inte gör enligt deras lista, och så mycket jag lagt till, t.ex. musikproduktion, jobbet osv. Dock har jag bara kört den drygt en vecka, eller dag 10 nu, så vi får se hur jag orkar hålla i den. Den påminner mig strax innan läggdags nu så jag tror att jag kommer köra på den ett tag till.

Åh nej vad jobbigt med Stevens-Johnsons Syndrome. Jag var också på väg att få den, tror jag, så jag avbröt lamotriginet direkt. Aldrig mer. Sen fick jag Seroquel som gjorde mig aggressiv och irriterad. Jag skällde ut min son för att han ville ha ett glas vatten. Då insåg att seroquel inte var nånting för mig, och avbröt den då också. Antagligen lockade den fram antingen en sjuk ångest eller hypomani hos mig, men jag avbröt den. Litium fick jag sen, och har haft i flera år nu. Jag älskar litium. Så jävla bra medicin. Jag har problem med sköldkörteln sen barn (struma), så jag fick bara höja dosen levaxin i takt med litiumet. Voxran är lite speciell - kan ge panikattacker, men kan hjälpa med fokus.. så det blir panikattacker, minskad depression och ökar fokus eller minskade panikattacker men ökad depp och minskad fokus för mig där. Pest eller kolera.

Ja, jag gillar mitt jobb. Men jag saknar t.ex. att jobba fysiskt som när jag jobbade som plåtslagare. Mindre att tänka på, mindre utbränd, bättre hälsa och fysik. Jag skulle inte vilja byta tillbaka egentligen, pga ryggen, men det vore kul att prova det på deltid sen nån gång när sjukskrivningen börjat gå ut (kommer inte hända, deltidssjukskriven hela mitt vuxna liv, mer eller mindre, var faktiskt pensionerad ett tag också med aktivitetsersättning). Vad var det för sorts butik du ansvarade för?

Julen kan vara knepig och jobbig för många av oss av olika anledningar. Jag tycker att du tänker på dig själv i första hand denna jul och gör precis så mycket/lite du själv känner att du orkar göra. Annars finns risken för utmattning där och knackar på dörren. (men god jul, säger jag lite försiktigt ändå..)

Har en bra dag i dag och det har ni hjälpt mig med? I dag kommer yngsta gullunge och vi ska klä granen med äldsta gullunge. Ser sååå mycket fram emot det! För att svara på lite frågor... Jag och mitt ex har väl en helt ok relation. Han vet hur jag kan vara och är inte orolig. Det är pappas flicka så han ringer henne minst en gång per dag när hon är här. Och då hade han märkt om det skulle varit nån drama här. Bara pinsamt för MIG att han ska veta allt... MEN det är en smäll jag helt enkelt får ta! Och det kan verka som att det kan komma något bra ut av detta. Väntar på ett samtal som den förra som ringde, sa skulle komma. Om drog och alkohol terapeuten som jag gick hos för några år sedan. Får jag en chans igen så går jag med på allt han föreslår! Hoppas bara jag får många fler såna bra dagar som i dag. Med en hand som är obrukbar har jag endast surfplattan och ALLA farm-spel att roa mig med? Det var mig! Hur är det med er alla? Skickar många kramar!

Tack för alla fina svar!

Just ångest, oro och suget är vad jag kämpar med just nu.. De fysiska biverkningarna har varit värre andra gånger jag försökt sluta så det är rätt skönt.
Mitt största problem är att jag är en beroendepersonlighet av rang - jag missbrukar allt jag kommer över som tillför tillfällig njutning. Tyvärr blir det utan undantag skadligt och problematiskt i längden.. Nu föll jag dit rätt hårt på alkohol, men jag ser det ändå inte som problemet är alkohol utan kampen är att försöka förändra min läggning att klamra fast vid dopaminhöjande substanser/aktiviteter.

Jag vet inte ens om det är möjligt? Är det bara så att detta är min personlighet eller kan jag må bra även utan dessa beroenden? Jag får helt enkelt utforska och återkomma! Även om jag för alltid kommer behöva vara beroende av det enda och det andra för att inte packa ihop psykiskt så tänker jag att loppet inte är kört - jag kan i sådana fall försöka styra om mot "nyttiga" aktiviteter istället för självdestruktiva beteenden.

Ta upp träningen, börja meditera, hitta nya intressen och hobbies.. Det känns både tomt och spännande på samma gång. Tomt eftersom jag i princip har levt för aktiviteter som tillåter att jag får dricka och dessa måste nu avbrytas. Spännande för att det (förhoppningsvis) låter mig upptäcka andra glädjeämnen i livet.

Beroenden är hemska, men även hemskt intressanta. Att ta en middag på krogen med vänner utan att få ta en (+5) öl - vad ska jag med det till? Som att ge sig upp i skidbacken utan skidor, helt meningslöst! Sitta i solen och njuta utan att vara lullig och flytande i tanken, varför då? Så fungerar min beroendehjärna... Inget är kul utan "grädden på moset"..

Men nu har jag lyckats med en hel utekväll med att endast dricka alkoholfri öl och jag var mäktigt förvånad över vilken intern LÖGN jag har levt efter - det var lika kul utan 5 starköl i blodet, jag hade samma självförtroende om inte MER eftersom jag visste att jag inte skulle behöva ångra vad jag sade dagen efter, full kontroll!

Men... baksidan är just kontroll. Mitt sätt att få luta mig tillbaka och släppa kontrollen ett tag var alkohol. Hur hittar jag nya vägar dit?

En insikt jag tar med mig nu efter 4 dagar som nykter är att jag behöver inte alkohol för att må bra.. MEN... just nu behöver jag alkohol för att inte må dåligt. Det är det jag får jobba på nu.. Efter detta har jag en handfull andra destruktiva beteenden, beroenden osv som jag behöver bli av med - men detta måste få prio nu.

Jag siktar på tre veckor fullt nykter och sedan får vi se.. OM jag känner att det är okej (och det skall vara ett väl medvetet val) kommer jag försöka ta 2st öl en fredagkväll hemma med sambon. Finns minsta tecken på mersug så är det stopp där och då är det 6 veckors nykterhet som gäller.

Skulle det misslyckas - 12 veckor... osv... skulle jag behöva dubbla till 24 veckor så är det liksom ingen mening med att hålla på längre, då är det bara att överge tanken på att det någonsin skulle fungera.

Menmen.. det ligger långt fram i tiden och just nu behöver jag bara fokusera på att ta mig igenom julen utan att trilla dit.

Funderade mycket igår kväll och under natten. Om jag bara slutar dricka så blir det nog bra, jag måste lära mig att hantera min frus humör osv. Klockan åtta i morse var det dags igen, svarade inte rätt på en fråga jag inte ens fick en sekunds betänketid på. Dö blev det hus i helvete, sen gjorde hon upp en lögn om att jag skrattat åt henne när en app på teven inte funkade men jag i själva verket skrattade åt appen och hur dåligt den måste varit programmerad. Sista dumheten var tydligen att hur kan jag slösa så mycket tid på att gå med barnen till skolan då det går mycket fortare med bilen, detta trots att barnen frågat om vi han gå. Får sen skit för att jag gick med dom då en av dom hade nya skor och nu är de förstöra efter att gått i regnet och hon han inte se dom ordentligt innsn vi gick, till historien hör att det började regna först efter att jag kom hem.... ni hör ju. Jag pallar inte detta längre. Pallar inte att dricka heller.

Tack. Ord som jag verkligen behövde höra just nu.

Så skönt att hitta fler med samma mönster. Känns ju så ensamt för det mesta. Du verkar veta vad jag menar och jag tänker att om andra klarar det så kan jag ?

Tack❤️ Ja, jag har en man som har exakt samma beteende som jag. Han är också trött på A och vill sluta men tror inte han är där jag är just nu.. har alltid varit jag som drar tåget om du förstår. Men jag måste nog göra min resa själv först o främst, kan ej förlita mig på honom...
Tack för pepp

Tack Pellis och FinaLisa för förståelse och engagemang ?!
Just nu känns det inte svårt att säga nej tack till alkohol på dessa tillställningar och jag har faktiskt varit på två jul-happenings redan och sagt nej. Men efter den ena drack jag ju hemma sen.. så nja. Även om jag lyckades på plats så brast det ju sedan. Men har man inget hemma, eller har det inlåst ?, så ska det lösa sig de kommande tillfällena framöver också?! Det är verkligen det som är det avgörande nu. Begränsa tillgång och efterfrågan! Det sistnämnda är jag på god väg med och tillgången får jag/vi strypa när jag kommer hem från jobbet ☑️!

Önskar er alla en fin dag ☀️!
Kram
/Fibblan ?.

Snart är du här! Det är bara att hålla iiiiii! Berätta för alla att du inte dricker längre och få din man att hjälpa dig. ?

Knaskattens liknelse är på sin plats.... Humle, tänk på alkohol som den där skvätten i skålen under toaborsten..?
Blää..!!
Tänk vad mycket bättre du mår om du dricker något godare och utan alkohol!!
Kämpa på!??
Kram ?