Senaste kommentarerna i forumet

uppenbarligen..
Jag har brottats och brottas med exakt samma dilemma.
I takt med att man tillfrisknar och inte längre tar samma skit så brukar jag antingen överreagera eller backa med ett,jaja lilla vän du är inte lika klok som jag.
Och när jag stannar i att inte markera så mår jag dåligt.
Och när jag markerar så får jag dåligt samvete.

Det enda jag kommit fram till när det gäller mig själv är att jag har bara rätten att dra en gräns runt mig själv.

När jag går igång om politik eller rasism eller vad det nu än handlar om så får jag verkligen bensin i systemet.
Och samtidigt,om man inte vågar stå upp för etik och moral vem är man då?

Om vi bara tigande tittar pånär andra säger och gör dumheter fegar jag då ur,eller är jag klok och värnar om mig själv och min egen energi?

Jag tror för min del att det handlar om att jag äntligen känner mina gränser, och för min egen skull likt ett litet barn behöver bli hörd och bekräftad i att det jag ser är sant.
Dvs en orättvisa,eller en felaktighet behöver jag springa med till någon som (förstås) håller med mig.
Då stärks jag i att jag har rätt att ha en åsikt.

Men det är ursvårt och det sätter igång många tankar om vad som är rätt och fel.
Alla måste ju som bekant ha rätten till sitt eget uttryck,likväl som jag har rätten till mitt.

Hej igen!
Jag förstod nu hur jag kom in i andras specifika trådar så har varit inne och läst nu om din resa. Väldigt starkt av dig att kämpa och kräva hjälp och stöd trots en arbetsgivare som inte möter upp. All styrka till dig! ❤️

Vaknar, gör omsorgsfullt en god frukost. Ännu en dag som är harmonisk från början.
I snart fyra veckor har både maken och jag (åter) börjat diciplinera våra alkoholvanor. Först helvitt ett par veckor, sen har vi bestämt att helt enkelt dra ned till rekommenderad nivå under riskbruksgränsen.

Alla onödiga glas ska bort, och de flesta dagar ska vara helt vita. Aldrig någonsin ska den rekommenderade veckoransonen överträdas. Helst aldrig mer än tre glas på en dag.
Alla glas bokförs.

Vi får se om det håller i längden, just nu känns det lätt och bra. Jag skulle påstå att ingen av oss har haft jättestora problem, inga återställare och minnesluckor, till exempel. Men vi har liksom aldrig disciplinerat oss, för att vi inte har tyckt att vi behöver. "Se upp för långsamt ökande alkoholbruk", sa företagshälsovården till mig för sådär 10, 15 år sedan, och kanske hade det varit bättre att börja bokföringen redan då.

Nå, bättre sent än aldrig. Helgen blir vit, sen har vi en utflykt på tisdag som vi ser fram emot, då blir det nog ett par glas vin.

Önskar alla eventuella läsare en trevlig helg!

Runt mina impulser att dra igång drama. Gör mig så osäker när jag ställs inför en situation. Är det på plats att markera sina gränser? Eller är det jag som är sugen på lite dramatik? Ibland backar jag kanske fast jag inte borde. Och ibland tar jag i så håret nästan blåser av på andra. Fast jag inte borde.. eller? En osäkerhet sprider sig i mig oavsett.
Tack för att ni delar med er och reflekterar, ni är så kloka ?

Varje morgon vaknar jag och tänker "NEJ, nu får det f-n i mej vara nog!!" Lik förbaskat sitter jag där på kvällen med en öl i handen.. Då är morgonens tankar som bortblåsta! Varför ska det vara såå otroligt svårt.. När jag mår så dåligt av alkoholen..

Hej Lantliv!
Tack för svar! Jag är egentligen inte alls orolig för att det inte ska gå rätt till. Jag litar på både min chef och min arbetsgivare. Arbetar statligt hos en stor arbetsgivare. Det jag just nu känner lite oro för är som sagt att de ska vilja att jag gör saker som jag kanske inte känner passar mig. Men mycket av den oron grundar sig säkert i att jag just nu inte riktigt vet vad som kommer hända.

Hur kom du till FHV? Och vad visade dina prover? Om du känner att det är okej att berätta Önskar dig detsamma! ❤️

Hoppas du fått en god kopp lussekaffe ☕ idag ?
Någon pepparkaka behöver du inte för du är så himla snäll ändå??.
Men såklart att du ändå kan äta några stycken denna luciadag.?
Önskar dig en fin fredag?
Kram ?

Med egna reflexioner.
Jag gick ju i några år hos medberoendeterapeut.

Där minns jag specifikt en av gångerna när jag beklagade mig över min mycket lugna trygga förankrad i sig själv sambo.

Min vilja att fly lugnet för att det skavde så hemskt.

Mina impulser att få dra igång cirkus och kalabalik då han inte bidrog med nått kryddstarkt.

Men så bra,sa hon.
Stanna i det och pina ut panikkänslan och tomheten.

Och det har varit många gånger jag gråtande skapat någon typ av kaos,men han bara tittar på håller om och tycker om mig ändå.

Dvs jag har inte ett smack för mina drama aktioner.
De lamdar tillbaka på mig själv som ett uppblåst tuggummi där bubblan spricker..

Så visst är det svårt och gör ont när man är tvungen att göra upp med de delar av sig själv man vårdat så ömt för att de gett en ngon sorts tillfredsställelse,om än inte alltid sund.

Men,detta handlar om mig,jag menar inte att peta i öppna sår.
Bara igenkänning och en sorts påminnelse om hur det sett ut för mig.

Det blir säkert fint!
Tack för igenkänning. Också det är fint att dela? / mt

Så grym du är!! Heja dig!
Kram Frissan

Helgen har väl gått ganska bra. För fort.
Fredagen gick bra.
Lördagen var hemsk. Var på julfest med folk som drack väldigt mycket. Jag körde. Annars hade jag svepts med. Folk beter sig hemskt. Fulla, fula, stinkande, odrägliga, pinsamma, bråkar, super och gör konstiga saker. Som nykter var allt så tydligt. Jag har själv varit den där pinsamma på dansgolvet. Nu såg jag hur det ser ut!! ? Och onödigt. Det händer inget mer än pinsamheter.
Idag, bråk med bakfull man ? Han var en av de pinsamma igår. Idag sämsta humöret. (Jag svepte två mellanöl i panik.) Är det vår relation eller alkoholism? ........

Tack för dina ord! Även om din man inte tror på dig gör jag det och vi andra här inne ?
Körde barnen till skolan imorse och slogs av en tanke som jag blev så glad av så jag höll på att köra i diket: Inte en enda tanke på ”fredag=alkohol” på hela morgonen hittills!!! När hände det senast?? Kommer ej ihåg. ? blev så glad. För det mesta har jag planerat upp min lediga fredag utifrån när jag kan börja dricka. Först städa, sedan en löprunda, hämta barn fr skola och så vid 16-17 då är det dags att få slappna av och ta de första glasen. Just idag känns det så främmande och inte alls lockande. Mycket tack vare alla starka fina människor här inne!! Idag ska bli en pigg, ljus och nykter luciadag!? Det är vi värda eller hur? Kram ?

Tack för dina ord! Även om din man inte tror på dig gör jag det och vi andra här inne ?
Körde barnen till skolan imorse och slogs av en tanke som jag blev så glad av så jag höll på att köra i diket: Inte en enda tanke på ”fredag=alkohol” på hela morgonen hittills!!! När hände det senast?? Kommer ej ihåg. ? blev så glad. För det mesta har jag planerat upp min lediga fredag utifrån när jag kan börja dricka. Först städa, sedan en löprunda, hämta barn fr skola och så vid 16-17 då är det dags att få slappna av och ta de första glasen. Just idag känns det så främmande och inte alls lockande. Mycket tack vare alla starka fina människor här inne!! Idag ska bli en pigg, ljus och nykter luciadag!? Det är vi värda eller hur? Kram ?

Hej The Frog!
Troligtvis är provtagningen för att ge referensvärde inför ett troligtvis kommande förslag och erbjudande om rehabilitering. Jag är precis i startgroparna för rehabilitering via arbetsgivaren på företagshälsovården. Om du tycker det är läskigt och undrar om saker och ting går rätt till, ta kontakt med facket. De kan vara med, stötta och hjälpa dig att bevaka dina rättigheter som arbetstagare.

Önskar dig en fin Lucia och helg ❤

Välkommen hit och vad fint att du kommer få stöd. Skämmigt på ett sätt, men kanske skönt att få hjälp till förändring. Det finns ett bra program på den här sidan där man på egen hand kan få fundera och reflektera. Kanske kan du ha stöd av det oxå?
Tillsammans med alla här så är du inte ensam <3

Någon här som varit med om samma? Att bli skickad till företagshälsovården av chefen. Vad hände? Hur var det?

Ja visst är det ett dilemma att våga skriva sin ärliga reflektion. För mig är det något bra att få uppriktiga reflektioner även om det svider lite och man känner sig påkommen och ertappad :-) Uppriktighet bottnar ju i välmening och också livserfarenhet. Hoppas du får en riktigt fin dag med barnbarnen MT! Önskar också alla en riktigt fin Luciadag! Kram

Hej och tack för svaret! Ja, självklart känns det skrömmmande och läskigt samtidigt som jag ser det som en möjlighet till förändring. Det jag är mest rädd för just nu är att läkaren jag ska träffa ska vara dömande på något sätt. Men tänker samtidigt att om man arbetar på FHV med dessa frågor så är man inte det men rädslan finns där ändå.

Sen är jag rädd för att de, läkaren och kanske min chef, ska ha tankar om vad jag behöver och ska göra som inte stämmer överens med vad jag känner och tänker att jag behöver. Just nu vill jag få läkarbesöket ”överstökat” så jag kan ta saker och ting därifrån istället för att gå och grubbla.

Jag loggade in här den dagen då allt kändes vidrigt. Den dagen då jag landat i att det fanns två vägar att gå; Nedåt eller Uppåt. Jag valde uppåt.
Det har inte gått många dagar, men jag känner i mig att jag grundligt fattat beslutet att göra en förändring.

All förändring går genom olika faser, man är omedveten, man är ambivalent och man kommer till ett beslut. Efter beslutet återstår att göra förändringen och därefter att bibehålla förändringen utan att trilla dit (lite förenklat). Jag har länge befunnit mig i ambivalensen - stor del för att jag gjort mitt beslut så svart eller vitt: Antingen eller, på eller av. Det har gjort att jag stannat alldeles för länge i en negativ situation - jag har nu bestämt mig för att jag inte vill vara där, för att jag förtjänat annat och klivit över i "beslutsrutan". När beslutet väl landat i mig känns förändringen så enkel.

Jag är inte i ett "maniskt förändringsljus" som jag ibland känt tidigare när jag försökt förändra: Då har jag lagt upp stora planer och hållit mig vid dessa med vitnande knogar och beslutsamt sinne. Där jag är nu är beslutet varmt och välkommet, jag vet vad jag måste göra och jag gör det med glädje. Jag vill inte längre, jag orkar inte längre -
Jag förtjänar bättre.

Jag är glad jag tagit beslutet och jag är stolt över att jag insett att mitt värde är högre än vad jag tidigare trott.

Glad idag <3

Ungefär ’att jag vågar skriva så bara till dem som tål det’. Det tänker jag ofta på som ett dilemma. Jag vet hur jag själv vred, vände och bände när jag var ny här. Så tacksam ändå för dem som stod på sig i sitt, Adde var en av dem. En annan är inte här sen länge men min fb-vän. De som både förstod men ihärdigt påminde mig om att se på mig själv.
Jag har också känt hur min medberoende-sida kan poppa upp i relation till en del som skriver här. Aj, aj så stark den är den inlärda instinkten att ta hand om och visa ’den rätta vägen’.... trots insikten och övertygelsen att alla måste göra sina val och hitta sin egen väg.
Fick bara lust att skriva det här. Ha en fin Luciadag alla / mt
PS Idag ska jag baka pepparkakor med barnbarnen. Den dag jag vände blad i min livsbok började min väg bort från hemmet med att lämna pepparkaksdegen på barnbarnsfamiljens trappa och meddela att de får baka hemma... det var planerat att baka hos oss just den dagen. När jag minns det förstår jag själv vilket stort och tungt steg jag tog. Så tacksam att jag hade kraften. DS

Sovit nästan tolv timmar! Somnade på soffan igår, redan vid sextiden. Jag somnar typ ALDRiG på soffan. (Eh jo, men då har jag druckit alkohol och det hade jag INTE igår) Antar att kroppen behövde sömnen. Hade värk i hela kroppen som om jag n influensa bosatt sig men kände inget annat. Idag har jag mindre värk och det är ju gött.

❤️Triggervarning nedan för dig som vill undvika att läsa om fortsatt alkoholanvändning i förändringsarbetet en gör.❤️

Inatt kommer min ❤️ på besök för helgen. Imorgon blir det middag och ost o vin. Mitt mål är att inte överkonsumera och inte heller konsumera på känslan Nu kan jag ta igen för alla nyktra dygn. Det tror jag kommer vara den största utmaningen för mig, men jag har inte misslyckats förrän jag testat och reflekterat mitt beteende.

Jag har försökt förut men inte såhär målmedvetet och med det här verktyget som stöd. Här ser jag ju i text vad som skett, känts och hur jag resonerar. Här skäms jag inte. Här finns ventilen som gör att mitt ev misslyckande inte behöver vara orsaken att fortsätta dricka som jag gjorde tidigare. Här är min förändring och här tar jag mig själv på allvar och gör det på ett kärleksfullt sätt. Så det så.

Nu ska fredagen jobbas, barn kramas hej då, mat inhandlas och tillagas o därefter invänta min fina man. Längtar efter att få vila mitt huvud på hans axel, känna hans doft o prata och fnissa; få vila hos honom.

Ta hand om er denna fredag. Jag ska ta hand om mig❣️

Kloka ord! Ja att må dåligt kan föra något gott med sig. Jag kom till en vändpunkt, där nere på botten för två år sedan och har jobbat mycket med mig själv för att jag ska få det bättre. Igår kände jag att jag var tillbaka på ruta ett men det är jag ju så klart inte. Man blir så trött på sig själv bara när man lurar in sig själv i något man inte ska vara i. Känns som Barbamamma som försöker se smal ut, hon trycker in magen och då pyser det ut där bak. Kanske konstig liknelse men framsidan av mig gör rätt men så gör jag saker bakom min egen rygg utan att riktigt fatta själv. Tack snälla förr reflektioner, så värdefullt. Kram

Ja det är så otroligt värdefullt att få andras reflektioner och tankar. Man vaknar upp. Nej jag undrar också hur man jobbar med den där tomheten/ensamheten. Jag har ägnat mycket tid åt att verkligen umgås med mig själv. Inte bara vara själv utan behandla mig själv som en riktigt bra vän. Det har gjort att jag inte är lika impulsiv längre. Jag gör inget desperat löngre typ kontaktar exet när jag känner mig ensam. Tror som du att vi jobbar ovanligt mycket med oss själva. Säkerligen många som känner ensamhet. Skillnaden är väl vad man gör åt den tror jag. Och så den där hemska känslan som jag hat-älskar: lidandet, drama-sökande. Som i sin tur skapar tomhet om det är lugnt för länge. Tack för pepp och reflektioner, betyder mycket. Fick julgranen klädd igår och ett par klappar till sönerna inhandlade. Check på den :-) stor kram tillbaka

Usch och fy och bövelen. ALLT som kan gå fel har verkligen gått fel de senaste dagarna. Inbrott på kontoret och stulen dator, idiotiska snickare som har tummen mitt i handen, breakdowns runtomkring mig av oproportionerlig art, total inre mental kollaps. Jag orkar verkligen inte mer just nu.

Men, jag dricker inte. Inte ett jädra dugg. Har varit på 3 julbord och inget alkoholaktigt i glaset. Ingen A när faster var på besök, när päronen har druckit öl och vin på kvällen.

Har införskaffat mig ett årskort på ett gym i nya staden. Behöver inte betala själv då det går via jobbet och kommer inte börja förrän det lugnar ner sig lite i mitt liv. Men ser knasigt nog fram emot det lite. Har gått ner några kilo till av att äta bra mat och undvika onyttigheter. Och det känns så bra.

I dag börjar flytten till lägenheten lite smått. Det är sjukligt mycket att flytta och fixa i lägenheten också innan det är beboeligt. Men man blir ju lite sugen att flytta in direkt. Har dock inget internet - så då är det strunt samma typ :) Måste ha internet för att fungera!

Önskar alla där ute en fin Lucia. Detta blir sista dagen för mig innan jullovet på jobbet. Är så skönt!

Väljer att inte dricka i dag, istället försöker jag att inte fastna i min panik och strunta i detaljerna.

Jaa Daggan, vad lika historier vi har. En del skåpsuper, en del gömmer, en del dricker på helger, en del jämt. Vilket gift det är. Hur drickandet än ser ut, så blir ju vi anhöriga väldigt påverkade. Man blir arg och ledsen. Mot slutet av vårt äktenskap så orkade jag inte bry mig. Blev helt känslokall. Satt på vår andra våning och tittade på tv. Hörde att han gick i trappan, och ramlade. Jaha, där ramlade han, tänkte jag. Jag gick inte och tittade ens. Orkade inte bry mig. Ja det är mycket vi får gå igenom när vår andra hälft älskar alkoholen.