Senaste kommentarerna i forumet

Tack fina ni! Jo det har varit mycket lättare att stå över vinet de senaste veckorna men jag har ju inte nått målet om att skippa "skiten" helt det är mängden som minskar och minskar hela tiden. Jag har blivit förändrad och jag känner en förändring det kommer förhoppningsvis att bli ännu bättre, eller den inställningen måste jag ha.

Idag är det Lucia, träning står på schemat (lunchträning). Handling och packning inför morgondagens julresa till landet. Ha en fin vit och ljus Lucia!

Kraaam

Känner din energi ändå till mitt vardagsrum :-)! Min man skulle heller aldrig hänga med mig på en vit månad men nu dricker han väldigt kontrollerat. Hans stora problem är mat och motion, självklart även alkohol som whisky och öl. Han skulle aldrig stötta mig eftersom han inte tror på mig. Jag skulle bara bli narrad typ.

Grattis till dag 4! Gå in här och läs och skriv så fixar du detta och kom ihåg: en dag i taget. Man får inte döma och var för hård mot sig själv. Även om jag inte skriver varje dag försöker jag läsa och uppdatera mig. Hjälper massor! Ha en fin helg och fredag! Kraaam

Godmorgon Dee?

Tack för ett fint inlägg!
Blev jätteglad och hoppfull av det??
Önskar dig en mysig lussemorgon och en fin fredag.
Kram?

Ville bara säga hej och säga att du är en fantastisk kämpe som så målmedvetet och troget hållit fast vid dina rutiner!
Och härligt att höra att det gett ett så bra resultat ??
Önskar dig en mysig lussemorgon och en fin fredag?
Kram ?

...eller natten till första fredagen utan A.
Känner mig stark pigg och glad. Full av tillförsikt. Men såklart förhandlas det inne i hjärnan. Såg all denna reklam för rödvin på tv. Genast kom tanken: ett par glas skulle jag väl fixa? Men så började jag gå igenom all skit som A har inneburit för mig de sista åren: Så många kvällar jag somnat bort, så många lördagsförmiddagar jag segat bort, så många dater med min min man vi druckit bort, biofilmer jag inte minns handlingen på, bråk med man och barn, så mycket skakiga nätter, dålig sömn, ångest, viktproblem, flera semesterresor jag druckit bort, grillkvällar jag minns i en dimma, gjort bort mig för vänner, glömt vad jag pratat med barnen om kvällen innan, kört bil för snabbt inpå. Och detta smygande: kaffekoppar med vin bakom gardinen, pantburkar i stora säckar inlåsta i ett förråd, boxar i klädgarderoben, ännu mera kaffekoppar, gärna svarta så det inte syns...
Så det får räcka nu!
Tar såklart en dag i taget.

Jag har definitivt kommit en bit på vägen mot en sundare konsumtion och inställning till alkohol. Ärlighet mot sig själv och anhöriga är oerhört viktigt för att lyckas ändra sitt beteende. Jag har en underbar fru som jag är rädd att förlora. Läste i din tråd att du också är på rätt väg igen. Utan det här forumet skulle jag inte kommit så här långt. Ser fram emot mot träffen i februari. Jag följer gärna med på en fika och eftersnack. En dag i taget ??
/Mrx

Ja det här med känsla och förnuft går inte alltid hand i hand. Tänker när jag läser att du tror eller kanske vet att mannen i ditt liv mår väldigt dåligt av att inte vara tillsammans med dig attt det kanske inte behöver vara så negativt. Har upplevt att må riktigt, riktigt dåligt kan vara motivationen till förändring. När jag är stark, vilket jag inte alltid är, då tänker jag när jag upplever att min son mår dåligt - så bra nu kanske han blir motiverad till förändring.
Kram ?

....och känner igen mig själv. Vad bra att få reflektera genom andras konversation. Det blir mer konkret när jag kan lösa om hur du kämpar och UllaBulla coachar/frågar. Men frågan är HUR man jobbar med den där ensamhetskänslan ??? Jag tänker ofta på den men undrar om man ska låta tiden ha sin gång eller om det finns övningar?
Och till syvende och sist är ju ingen av oss mer än en människa med fel och brister och underbara egenskaper. Vem har sagt att det bara är vi medberoende som känner så här? Tror många individer runtomkring oss kämpar med samma sak men inte är lika självreflekterande. Kram och jobba på med julstöket :-))).
Blade Runner

Förstår precis hur du menar när det gäller 10 kontakter och ändå ensam. Den ensamhet som jag känner är konstig. För jag ÄR inte ensam. Mina barn bor hemma och jag har fina/härliga/roliga stunder och samtal med dom varje dag, var på semester i sol och värme med en väninna för ett par veckor sedan mm mm. Tror det jag definierar som "känner mig ensam" egentligen är "ett tomrum". Som uppstår när jag inte fyller livet med drama, "ta hand om plus plus" mm. Får klura på hur jag skall täppa igen det där hålet på ett sunt och bra sätt.

Så snällt av dig. Jag är på min 3:e dag. En ynka tredje dag. Jag vågar inte gå ”all in”. Men jag hoppas också att dessa insikter ska klonka in i djupet snart. Redan idag var jag sugen på alkohol på julmiddagen med jobbet. Strategi- att köra! Så slipper man tänka. Jag hade väldigt roligt! För jag KAN ha roligt och vara social nykter.
Önskar dig också långsiktig nykterhet. ??

Kolla vad grymt! Jättebra att kika in bara för att skriva en snabb uppdatering. Ska bli bättre på det jag med.

Du grejar det här ❤️. Se till att ta hand om dig och få återhämtning i allt julstök.

Stor kram

Läst ikapp nu och herregud vad jag beundrar din viljestyrka! Förhandladet är det jag alltid åker dit på så det är så otroligt stort att du lyckas övervinna tjatandet i hjärnan.

Att vakna nykter. Utan ångest och bakfylla. Det har fått en helt ny mening.

Stolt över dig! Stor kram

Skriva så till de som (kanske) tål det.
Alla har vi ju rätt att svikta och svaja.

Att vara och känna sig ensam är svårt och speciellt om känslan sitter i över tid.

Jag vet en dag då jag hade uppemot 10 yttre kontakter med människor som står mig nära.

Inte hjälpte det.
Jag var ensammast i världen ändå.

Och när man är där nere och knappt får luft så är det så svårt att gå åt andra hållet.

Någon,oklart vem måste bära skulden till att jag mår såhär.
Låt se..osv.
Men jag talar bara utifrån mig själv.
Vi känner inte varann.
Men om din känsla påninner om min så är den inget att leka med.

För mig handlar det om ett vuxetbarnproblematik som glatt studsat fram nu när jag åtminstone bitvis har koll och kontroll på medberoendebiten.

Och skriv på.
Jag tror att det måste få komma ut☺

Det är det vi alla måste tänka. Vi följs åt, stöttar varandra.

Stor kram

Är dags att börja inse att jag i början av nästa år måste säga farväl till min terapeut. Han har blivit en sådan viktig person för mig, ett ställe att vara helt ärlig på.
Idag pratade vi mkt om hur viktigt min fyrkant är för mig, men att jag har gjort den lite större.
För mig funkar det bäst när träning, mat och sömn fungerar, börjar jag slarva så får jag det jobbigare.
Har lagt ned mkt tankar på hur jag fungerar och vad som triggar igång mig.

Tio månader har gått och det är en ny kvinna som växer fram och är spännande att följa sin egna resa.

Vill passa på att tipsa om att beroendepodden släpper extra avsnitt nu under december, kan vara ett bra stöd.

Många kramar till er// Strulan ?❤️?

Vad kul att jag råkade se ditt inlägg nu. Så glad för din skull. Att ta hjälp är inget nederlag, tvärtom. Det visar på styrka och mod. Så värd du är detta nu.

Ser fram emot att ses i februari.

Kram

Min man är den mest stöttande och förstående person som finns. Konstigt nog får det motsatt effekt. Jag skyddar honom för att jag tycker att han är värd en friskare fru. Något han aldrig skulle hålla med om, jag har privilegiet att bli älskad för den jag är. Jag skäms när jag tänker på hur jag smusslar och låtsas.

När jag var på botten för ett år sedan visste han allt. Nu vet han ungefär hälften, typ det jag berättar. Då det sällan eller aldrig blir några skandaler kring mitt drickande är det lätt att dölja mängden.

Om du har en man som inte förstår och/eller stöttar dig får du ännu mer respekt från mig vad gäller din kamp. Är så imponerad av alla som fixar nykterheten trots frånvaro av pepp hemma. Det ger mig samtidigt en känsla av att jag är värdelös. Trots hundra procent uppbackning fixar jag det inte som jag borde. Något jag får jobba med...

för att du och Vinäger ( m fl) tänkte på mig. Det gick inte utan hjälp, så nu har jag börjat med antabus på vårdcentralen för att slippa tänka på alkohol. Så underbart att somna nykter och vakna nykter. Inne på vecka tre nu. Då är det läge att tänka på framtiden och träffen nästa år, vill gärna se er igen och förhoppningsvis fler som man kollat under alla år på forumet. Ska börja skriva lite här nu, när hjärnan börjat återhämta sig efter att ha varit marinerad i alkohol så länge. Kram!

När jag var aktiv alkoholist och redan långt innan, nästan från den gången jag debuterade med alkohol, hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att det gick att gå ut och käka middag och catcha up med en gammal kär vän utan att ta ett glas vin eller två.
Men det går. Det jag trott var så svårt var ju världens enklaste sak att göra.
Jag är långt ifrån nattens drottning och hon som man går ut med för att ta ett glas efter jobbet en helt vanlig vardag och kommer hem halv två på natten helt aprak längre, men jag försöker att komma ur min skyddade bubbla så sakteliga, ungefär som en fjäril tar sig ur sin puppa och måste torka vingarna, lite i det stadiet är jag efter mitt första nyktra år.
Varje gång jag försätter mig i riskfyllda miljöer, som det faktiskt innebär för mig att gå ut och äta en middag med en gammal vän efter jobbet, så behöver jag göra min stategi och plan vattentät. Jag tänker att jag säkrar upp oavsett hur jag mår och jag ser också att med tiden kommer de där säkerhetskontrollerna bli mindre och mindre. Det får bara lov att ta tid helt enkelt. Och jag ska göra säkerhetskontrollen noggrant och ta tid när jag utför den för att hitta eventuella läckage i mitt skrov innan jag ger mig ut.
Idag märkte jag, eftersom min arbetssituation som jag tidigare nämnt är ohållbar med min manliga kollega, att jag gick runt och och irriterade mig nått så vansinnigt. Hade jag inte varit uppmärksam nog hade jag inte hört den där tysta, späda tanken i mitt huvud som viskade tyst, knappt hörbart att jag skulle kunna prova med ett glas ikväll. Det skadar ju inte.
Som tur var hade jag som vanligt klivit upp med mitt dagliga löfte om "aldrig första glaset" så jag var snabb nog att reagera och agera när jag hörde tanken. Och resonera med mig själv. Genast plockar jag fram min mentala för och nackdelslista med att vara nykter och tänkte på det löftet jag givit mig själv och på att jag dagen innan hade gjort upp en plan att berätta som det var om hon frågade varför jag inte skulle ta ett glas till middagen istället för den läsken jag planerat att beställa in.
Jag stämde också noga av med mig själv - min sinnesstämning är avgörande för hur jag kommer att klara det som innebär riskfyllda miljöer för mig, mår jag det minsta dåligt eller inte har pejl på mina känslor, kan detta innebära att jag faktiskt tar första glaset.
I alla fall vill jag tro det.
Men det kändes bra, jag fick kontroll på den lilla späda rösten omedelbart och jag kände mig i balans ändå, om än irriterad på min situation.
Jag var rustad och visste precis hur jag skulle berätta för min vän att jag är nykter alkoholist, så planen var vattentät.
Men, döm av min förvåning när vi sätter oss ner på restaurangen och tar in varsin dricka till att börja med, då jag beställer 7up först och hon tar en Ramlösa!
Jag trodde fan inte det var möjligt och det slutade med att jag nästintill kläckte ur mig "haha, men ska du inte ha dig ett glas vin?!" men hejdade mig i sista sekund.
Frågan om varför jag inte drack alkohol kom inte, och vi hade så jävla trevligt ikväll - det var så behagligt bara!
Och jag är så himla tacksam!

Att få känna att man för första gångerna i sitt liv går ut för att möta upp en gammal vän som man tidigare alltid umgåtts med i alkoholsammanhang och vara genuint fokuserad på att det är själva mötet mellan oss som är det viktiga, det tar fan livet till en ny nivå!
Helt plötsligt lyssnar jag, och jag njuter av att få dela med mig och ta emot - nyktert, klart och helt utan monolog med mitt glas som på den gamla aktiva tiden.
Wow!

/Dee

Saknar dig här. ?

Förstår din kamp lust vs plikt. Men du är väluppfostrad, precis som jag, och vill göra avslutet juste. Det viktigaste är att du gör det, avslutet alltså. Du har precis radat upp precis alla anledningar till att avsluta och gå vidare.

Hoppas att du hittar något som känns bra och att du mår hyfsat i livet i övrigt.

Många kramar

Du går från klarhet till klarhet.

Så inspirerande att följa dig.

Kram

Jo alanon och anhörigprogram på Nämndemansgården har hjälpt mig mycket och mestadels kan jag hantera situationen ganska bra. Känslorna hänger dock inte med riktigt. Även om jag gör rätt så är det ändå väldigt plågsamt. Men gränser som du skriver om behöver jag hjälp med. Tack ?

Keep up the good work!

Du är så bra.

Kram

Vilken mardrömssituation du hamnat i. Känner din ångest rent fysiskt. Så många känslor. Vanligtvis utsätts vi för en sak i taget, men det här...

Självklart vet du att du möter både dig själv och din familj bäst nykter. Det stora är att du inte bara vet det, utan att du också gör det. Det är stort! Du är värd all respekt. Från djupet av mitt hjärta önskar jag dig all lycka du kan få vad gäller allt du räknat ut för.

Många många kramar

Tack söta du? Om något ska ens börja rulla så är ärlighet a och o tycker jag. Varför är du inte öppen mot din man? Förstår han inte? Har något av ett sånt problem här hemma...