Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas på att något verkligen är annorlunda den här gången. Insikten, reflektionerna, programmeringen. Tänker att det är din tur nu. Som du har kämpat, i förtvivlan många gånger. Då flera forumvänner verkar vara på väg att hitta lösningen, receptet, för ett nyktert liv, läser jag in en försiktig optimism i ditt senaste inlägg. Åh, vad jag unnar dig att lyckas nu, JoYo. ?

Många kramar till dig

Vilken härlig känsla. Tror att du håller på att ringa in vad som triggar dig. En förutsättning för att lyckas. Jag hejar på dig.

Kram ?

Tror också på att våga prata om sitt missbruk. Jag är brutalt ärlig - här, på forumet. Utanför det är det bara min man som vet, men inte ens han får veta precis allt. Tycker att du är modig som törs stå för vad du gjort, trots tuffa situationer. Respekt!

Lycka till med allt. Kram

Underbar läsning,finaste Fibblan. ? När man inte hinner hänga här för att man håller på att ta hand om sig själv är det ett gott tecken. Du har kommit så långt vad gäller insikter och analyserande. Du har nog hittat kärnan nu. Och jag läser och peppas lite i taget. Så stolt över er nu, forumvänner.

Haha, log stort när jag såg din liknelse med Lysistrate. Det finns många sätt att strejka på, men en del är helt klart mer effektfulla än andra... ?

Kram till dig

Vad fint att du ser din chefs initiativ som en positiv möjlighet, att du är tacksam över att det kom upp och att du förhoppningsvis kommer att få hjälp att göra en förändring. Du försöker vara snäll mot dig själv och se det här som en möjlighet men känner dig inte så stor och stark just nu. Gissar att det också kan kännas skrämmande, även om det är en positiv vändpunkt? Modigt av dig att skriva här i forumet, så ärligt och öppet om dina känslor. Skriv gärna mer! Ibland tar det ett par dagar innan en ny tråd tar fart, det är bara att fortsätta skriva!
Återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har läst om flertalet här som lämnat där deras ex fått ha barnen ändå trots socialen inblandad.
Det sägs att man ska göra allt för att skydda sina barn samtidigt som de som styr o ställer säger att ALLA barn har rätt till båda föräldrarna.
Om det inte sitter någon o övervakar honom i hemmet när han då är ensam med henne så är det ju inget som kan bevisa att han har druckit iheller. Knappast något han hade erkänt.
Och självklart hade han sagt att det är klart att han inte dricker om han är ensam med henne. Och de som inte känner honom lär tro på den lögnen. Jag vet hur det hade varit så aldrig i livet.

Läste igenom mina två senaste inlägg (dom långa). Och ja the drama queen is back! Det är ju själve den!? Ska försöka att bara kila på lugnt och fint nu utan massa dramatiska tankar, inlägg och upplägg. Lugn och fin, ett och två bara gå.

Äntligen verkar det vara din tur. Din tur att ha fått känna nykterheten ljuva sötma under en längre period. Förhoppningsvis för alltid. Stora ord, kanske, men din övertygelse är grundmurad nu, så vad som än händer kommer du att vara nykter i det långa loppet. Det är jag övertygad om.

Massor med kramar, finaste Lisa! ?

Blir så glad över att läsa att du kan stå över alkoholen utan att behöva kämpa just nu. Kanske starten på ett nytt och naturligt lugnare liv. Håller tummarna. Det är du värd.

Kram

Vet inte hur mycket skit man kan ta, ursäkta att jag skriver om saker som inte direkt handlar om alkohol men som ändå påverkar mig. Nu har jag för andra gången på en vecka blivit fysiskt attackerad av henne, rivsår på armarna och blev slagen. Förra gången fick jag använda våld själv för att få henne att sluta, denna gången lyckades jag ta mig ur det utan. Var helt nykter så har full koll på hela händelseförloppet.

Nu är du tvåbent, som vi brukar säga. Är en milstolpe när man kämpat i motvind länge. Grattis och heja dig!

Kram

Vet inte om det stämmer det du säger. Skall smälta det lite och känna efter. Hujedamig, för två veckor sedan kände jag mig kristallklar i tankar och känslor. Jo förresten jag tror du har rätt. Känt mig jätte ensam den senaste tiden. Som du säger lätt att knyta an på det sätt man känner bäst. För att döva tomhet och ensamhet, fylla på med sånt man inte borde fylla på med typ lidande mm. Kanske inte min mamma som är "värre" än vanligt utan jag som är det. Och den här "hata jul grejen" jag känner varje år kanske är samma sak egentligen. Något att våndas över och plågas av!? Stackars-mig-med-min-taskiga-barndom typ. Fy fan va jobbigt! Tack snälla snälla underbara du för din brutala ärlighet. Uppskattas ska du veta!

56 dagar kvar, klarat dubbelsiffrigt 11 dagar när denna är slut. 1100 kr sparade. ? Bra bra! Ingen julfest i kväll, är trött efter bravader igår som var helt crazy ??? Ibland råkar man se mänsklighetens baksida och dessa hemska människoöden som finns.... fy bubblan.

Nu hem till mannen och mysa, ska verkligen anstränga mig att lyssna på honom och intressera mig för honom. Pepp pepp till mig själv ❤️

Så kul, du låter så himla uppåt?
Härligt att vinna över fanskapet? så kan han stå där övergiven och ful i synen.
Du dansar iväg?hemåt vacker och fräsch som en nyponros ??
Härligt Pellis ?
Kram ?

Jag är också häpen över hur fort det går!!!
Tiden går fort men framgångståget ? ??? tuffar på ganska lugnt och skönt.?
Och julen är inte så stressig för mig eftersom mina barn är vuxna och har inga egna barn.
Så lite lagom julpynt och lagom med mat så är jag nöjd.
Godis är svårt att hålla på en lagom nivå och lakrits som är min favorit, är ju inte så bra för magen i för stora mängder. Men jag får skylla mig själv om jag äter för mycket?
Ha en fin torsdag ?
Kramar ???

Det kommer nog snarare bli sådana här lite snabba instick från mig nu.
Hektiskt..märks att julen både nalkas och lackas??✨?!
Så ett särskilt tack för dina ord FinaLisa, för nu kommer verkligen en period där det gäller att inte ladda ur ngt utav batterierna?!!
?!
Nykter ☑️!
Tack och hej, och så iväg på nästa grej..!

(Börjar med rimmandet redan nu så kanske man hinner jobba upp förmågan..?!)
Ha det fint kära vänner och fortsätt ta hand om er också?!
Kram!
/Fibblan ?.

När man ligger hemma sjuk så kommer tankarna. På ALLT. Har inte tillåtit mig att vara hemma o sjuk sen jag började jobba. Bara kört på. Tanken på pengarna. Kanske en mani i det också? Allt eller inget liksom..
Jag har nu hållt med alkoholen över ett år. Mitt mål var ett år. Men eftersom jag har tankar på att jag kan förändra det och kunna dricka igen på ett normalt sätt fortfarande, så börjar jag undrar. För det är något som tar min energi.. jag jobbar mycket ja. Innan drack jag för att slappna av när jag kom hem. Till slut blev det en vana. Och jag tyckte det gav mig energi.. behöver tvätta, behöver laga mat, behöver göra bokföring.. m.m.. då blev det lite lättare med alkohol. Helt sjukt! Och att träffa killar.. mycket lättare om man druckit lite.. tills mängden ökar. Gick från vin till whisky eller sprit. Dock drack jag inte lika mkt då, för då kom ju ruset mycket snabbare. I genomsnitt 3 ggr i veckan i ca 3 år.. så sjukt! Jag som alltid varit vaksam på alkoholen o ändå hamnat där. Där jag inte skulle hamna. Men, nu är det som det är. Dags att skaka av sig offerkoftan. Jag vill bli pigg inifrån och ut.
Min strategi har varit att göra allt även om det är alkohol med. Det har varit tufft. Min kille festar ofta och mycket. Men han har kontroll. Även om det spårar ibland. Men jag älskar honom så mycket. Jag kämpar för mig, honom och hans barn. Och andra i min närhet. Drömmen hade ju varit om han drog ner på konsumtionen. Eller slutat. Känns lite lättare då. Samtidigt så är det mitt val att inte dricka. Jag kan mycket väl tänka mig ett liv utan alkohol. Men hjärnan säger annat. Den accepterar det inte. Hur når man dit? Blivit mycket inspirerad av Santorinis tråd. Det går ju att leva alkohol. Man måste bara inse det också. Att man inte tål det. Men för mig som är blyg och vågar knappt säga hej på kalas är det jobbigt. Men det kanske går o träna upp.. jag vill liksom inte leva helt i ensamhet.. men jag vill inte heller supa ihjäl mig. Jag vågar nog inte prova. På ett sätt trivs jag med att vara nykter.
Någon som kan känna igen sig? Hur tar man sig framåt? Känns som om jag har fastnat.
Tacksam för er här inne. ?

Tjo AM
Kommer ihåg dig från förr! Du är en klippa , som peppat alla här på AF tidigare! Starkt av dig att ge fan i alkoholen! En sak är säker, du fixar dina problem bäst med en nykter och klar hjärna.
Allt kommer lösa sig, ta det lugnt och hämta kraft!
Du fixar detta ?!
Kram Sigge

Ja min fru också.... Igår körde jag. Ställde bilen utan för systemet. Tog min plånbok, steg ur bilen. Gick mot dörren. Vände 3 meter innan. Satte mig i bilen och körde hem. Alkoholen är en vän, ingen fiende. Jag har lovat mig att aldrig fly, gör mitt bästa. Att fly med alkoholen, ja det dövar men det hjälper inte.

Förhöret flyttat till efter helgerna då min advokat fått rycka ut på en häktning.

Jag mår psykiskt dåligt, stressad av allt på mitt jobb som lärare nu. Glömmer saker, hittar inte ord mm. Imorgon ska jag göra magnetkameraundersökning av min hjärna då jag fick ett krampanfall för 2 månader sedan.

Om du nu klarat att klippa banden till exet.
Har du möjligen stärkt de mindre bra banden till din mamma?

I alla fall jag gjorde så.
När jag stärkte mig själv genom att sätta gränser åt ett håll så sipprade det ut via andra kanaler.

Och att i det bli mer ensam just för att mam varit så duktig på att bygga dyssiga relationer är också tufft.
Alla behöver vi gemenskap och höra till.

Och om man just genom att vara behjälplig får tillgång till gemenskap så är det väldigt svårt att hitta nya sätt att knyta an.
Man kan ju inte kapa allt runt sig.

Och ju sämre jag mår/mådde ju mer har jag ett behov av att förfasa mig,få bli arg orolig osv.
Dvs knarka på någo annan känsla än meningslösheten och tomheten som är den tyngsta för mig att förhålla mig till.

Bättre sparka hit och dit i någon sorts syfte att häva sig upp.
Men det är så jag fungerar när jag sjunker.

Jag kanske bara är ute och cyklar?

Nu är julen på G... Och syrran ville köpa något på systemet till mig och sambon när vi ska träffas senare i dag... Hur tackar jag nej? Hon är allt annat än vad jag är, hon skulle aldrig fatta, vi är som natt och dag. Vad svårt allt plötsligt blev nu som jag tyckte saker började rulla på lite igen. Fick tid för mitt orosanmälan-möte på tisdag. Är faktisk inte like frustrerad och nervös för det längre. Det hände! Jag blev full, skärde av mig sener och muskler i handen, fick operera, gipsa, ligga i fyllecell helgen efter. Men det är gjort och inget kan sudda ut det! Får bara ta det och känner att jag kommer fixa detta. Jag är en väldigt ärlig (lite för mycket ibland) och kommer inte försöka rosenmåla något. Till och med damen från soc började skratta i telefonen när hon ringde för att meddela mig om orosanmälan. Tror hon blev förvånad över hur öppen och ärlig jag är. Ingenting kommer väl ordna sig om jag sitter här och ljuger eller lossas väl?? Kramar från mig!

Jo jag brukar gå tillbaka ibland
Jag gjorde det för att vara där jag är nu.

Jag har kommit fram till att jag inte vill gå tillbaka till honom.

Alla vi som är här har haft trevligt med sina män och kvinnor. För mig så vänder jag mig hit för att skriva de dåliga om just honom och hur bråken uppstått och påverkat mig, och det har hjälpt mig att komma vidare trots vi ff är vänner.

Vi har en relation utanför alkoholen, pratar om allt mellan himmel och jord.

Alla vi har stannat kvar olika länge till våra män/ kvinnor
Jag ser inte mig själv som ett undantag.

Det är små steg till jag behöver ta men i det stora hela är jag helt ok idag.
Vi är inte tillsammans
Vi bor inte ihop
Vi är inte förlovade
Vi har ingen intim relation

??

Att hålla humöret uppe i december som vanligt. Men fattar ändå varför nu. Åker mammas berg-och dalbana... igen. Lackar mot jul och hon ringer nu typ 18 gånger om dagen. Första samtalet kl 10. Hon slirar på rösten och frågar "Hur mååår du? Jaha det blev ett glas rött till havregrynsgröten kan man räkna ut då?
VILL göra som mina bröder: låta bli att svara och fnissa åt hennes vindrickande på konstiga dagar och tider. Men KLARAR inte att göra som dom. Det är FAN inget att fnissa åt. Börjar undra om dom är psykopater. Varför dras jag med just under denna månad. Allt går ju så bra annars när det gäller att jobba med mig själv. Det är som att ramla i starkt forsande vatten som man inte kan simma i. Och varför har den j-vla kärringen börjat dricka också. Det räckte med att hon är psykiskt knas. Satte in julgranen igår och har gett mig den på att den ska kläs idag. Mata på, fokusera på rätt saker. Men fy vad allt är extra onormalt just nu.

Vaknade lugn idag efter en lugn natt. Skönt.
Nykter torsdag o en renare kropp o knopp!

när det gäller människor man älskar aldrig går att komma över eller ta bort. Men man kan nog lära sig att hantera sorgen och förhålla sig till den på ett sätt som gör ens eget liv hanterbart. Håller med dig att man typ sitter ihop med sina barn. Behöver inte vara jättestora dilemman innan man som förälder skall påverkas. Är det stora saker som i ditt fall så blir det något som äter upp en in ifrån. Har märkt med mig själv att när man slutar hoppas på förändring hos någon annan känns det lättare. Ett sätt att skapa lite distans och gränser mellan sig själv och den andra personen. Och också blir det som att åtminstone mentalt lägga över ansvaret där det hör hemma. Förstår dig verkligen. det är oerhört svårt när det gäller ens eget kött och blod. Ha inte dåligt samvete när det gäller din "avundsjuka" på mamman med sonen som dött av missbruk. Har haft liknande tankar och känslor runt min mamma. Lättare att sörja någon som är död än att sörja någon som lever destruktivt. Den innebär ju inte att man vill att personen skall dö utan man önskar sig ett lättare sätt att sörja. Många kramar från en mamma till en mamma ♥️