Senaste kommentarerna i forumet

❤️/ mt

Nu har jag bestämt mig för att dra ner på drickandet. Målet är att inte dricka på vardagarna. Har gjort det i flera år mer eller mindre. Det måste bli ett slut på det.
Kroppen orkar inte mer. Vill lyckas med det.
En fråga: hur lång tid tar det innan prover visar att man dricker mindre??

Jag har iaf skurit ned på drickat rätt mkt nu, inte druckit på elva dagar innan det två veckors uppehåll. Har haft sig, varit deppad, irriterad, arg osv. Nu helt plötsligt som en blixt från klar himmel så känns det enklare i ganska långa stunder.

Tänker på dig och din sits försök vara nykter tre fyra veckor så kanske du kan tackla din fru bättre!

Sen en annan sak för att inte bara smutskasta din fru, det kan vara så att hon märker att du dricker mkt och därför beter hon sig som hon gör. Hon kanske mår jättedåligt av att du dricker hela tiden. Har du tänkt på att du kanske bör en del av ansvaret. Hon kanske inte törs ta upp det med dig av någon anledning?

Kan vara så att man måste tänka 180 grader här?

Du har varit nykter 3 månader, bra jobbat! vad är det som har hjälpt dig att det har gått såhär bra? Du har fått mer energi till att fokusera på vad du mår bra av och hur du vill leva ditt liv. Det låter som jättebra motivation att fortsätta med denna förändring framåt. När det kommer till din särbo ser du att han behöver ta tag i sina alkoholvanor och du kommer nu om jag förstod rätt gå ur den relationen som en del i att lyssna på vad du vill och vad du behöver. Inte en lätt sak då ni varit tillsammans dygnet runt en lång tid. Du har börjat få panikångest och det låter som du inte alls mår så bra just nu. Hur ser ditt stöd ut i övrigt?

Bra idé att skriva här på forumet som ett sätt att få stöd. Ibland behöver man skriva flera gånger för att få svar. Hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt i din fortsatta förändring av alkoholen och att välja det du vill i ditt liv.

Igen, varmt välkommen!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej alla ni fina starka modiga där ute.
Jag har känt mig som i ett vaccin. Jag har kämpat med att hålla ihop sömmarna för att inte spridas i bitar i vinden. Nu är jag inne i en annan fas. Jag tror jag känner ren och skär sorg. Sorgen sitter centrerad koncentrerad och mycket kompakt i hjärtat. Sorg över att verkligheten och vad som kunnat vara är så väsensskilt. Har svårt att känna ilska längre stunder. Det känns som att jag tillåter mig att vara ledsen. Inga tårar, bara kompakt sorg. Jag tror att det är bra. Jag vågar vara kvar i den känslan och det känns inte som att jag går upp i atomer och tappar kontrollen. Mannen har börjat vela prata efter 10 dagar av påhopp och lögner om mig till hans närstående. Jag har sagt att jag slutar betala hans kreditkort nu men står för mat, husrum, försäkringar, abonnemang osv osv tills allt är löst. Jag har sagt att jag drar av det på bodelningen och han säger att det är okej ( nästa gång han är full kommer han ta tillbaka det). Jag har satt den lilla gränsen med kreditkortet. Han lägger all skuld på mig. Han vägrar förstå att hans missbruk slitit itu relationen och äktenskapet. Jag har varit hos en alkoholterapeut, det var väldigt bra och jag ska få hjälp där framöver i mitt nya liv. Jag ska försöka få med. Jag vill sälja så snart som möjligt så att jag kan köpa en lägenhet och börja få ro. Innan dess är allt ett öppet sår och jag kommer ju vara vilsen även efter det men har då ändå tagit steget att flytta isär. Små steg i rätt riktning.....tror jag.
Kram Blade Runner

Välkommen till forumet. Du har startat en tråd här, bra gjort! Kanske har du läst ett tag innan du tog steget att också skriva?

Många kan nog känna igen sig i det du skriver i din rubrik "kommer jag att lyckas". Att skriva såhär på ett forum och öppna sig som ett sätt att kanske bestämma sig för en förändring eller ett sätt att få stöd utifrån för att öka sannolikheten att just lyckas. Modigt och klokt gjort.

Berätta gärna lite mer hur det är för dig så kan vi ge dig mer stöd längs vägen.Hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Heja dig med!! Jag läser en bok ”promille” som jag laddat ned via biblioteket. Skriven av ”Promilletanten” (Anna, tror jag hon heter). Den är bra! Jag måste sysselsätta mig med läsning, träning och annat för att avvänja mig från alkohol. Min hjärna försöker övertala mig att dricka. Emellanåt tänker jag övertygad att ”jag ska dricka lite på helgens julfest.” Är så hjärntvättad av alkohol. Nästa stund nästan skriker jag ”nej” som svar i tankarna. Nej nej nej. Alkohol blir aldrig bra för mig. Jag vill ge barnen en bra jul. En nykter mamma. Förra julen var jag en berusad tomte. Ingen unge vill ha en berusad mamma som tomte. Fy.
Vi ska vara nyktra. Kram?

Antonia, det där känner jag igen! Undrar om inte upprorskänslan är en drivande del i ett missbruk/beroende av vad det nu är man övernyttjar. Man vet ju att man gör fel och att man gör sig själv illa,men treårstrotset måste bara få ösas ur. Å treåringar har ju inte hunnit bli särdeles förnuftiga än...

Jag stångades med en terapeut för många år sedan och det klokaste som jag har haft användning av var:

Tänk dig att du har alla dina åldrar i dig. Du har treåringen som kastar sig på golvet i frustration. Du har tonåringen som är astrött, obstinat, ifrågasättande och en besserwisser. Du har tjugofemåringen som har hunnit få lite perspektiv på livet etc. Alla de finns och de visar sig då och då och alla har sina roller och syften. Men! Om du nu vore ett företag, vem av alla dessa skulle du då anställa som VD?

Jag gillar sådana där konkreta föreställningar. Jag får ansikten på mina beteenden och kan koppla ihop mina reaktioner med liknande och göra mönster. Å andra sidan kan det blir för mycket av det där när mitt kontrollbehov slår till på nätterna.

I natt var en vidrig natt. Ni vet, en sådan där när man knappt sover, men drömmer och liksom vet att man drömmer. Jag låg på rygg, med huvudet mot en glasruta. Vi var högst upp i ett höghus och allt hade blanka, skinande ytor. Jag vet inte vilka som var i rummet, men situationen var hotfull och det hade med min bror att göra. Jag skulle kastas ut med huvudet före, men inte förrän min skalle hade krossat glaset. Det var ett tjockt glas. Jag kunde inte röra mig, inte heller skrika. Till slut får jag ändå ur mig att de ska få tummen ur, för jag vet att jag måste våga släppa taget om livet. En liten del av mig vet ju att det är en dröm, men skräcken är ändå verklig.
Jag vaknade av att jag skrek på riktigt när jag föll tusen våningar ner och jag var dynblöt av svett.

Efter en dusch vid tretiden i morse, somnade jag om och hoppades på att jag skulle få vara i fred nu när jag hade varit så modig i förra drömmen. Men icke. Jag jagades av att mina föräldrar la över ansvaret för min bror på mig, att svägerskan ringde mig och bar telefonen nära min bror, så att jag hörde hans röst. Han hade en liten, tunn röst och det var vidrigt att han var utom räckhåll. Precis som i verkligheten hade han brutit med mig och därför kunde jag inte ge mig till känna. Jag tvingades på sätt och vis titta på (lyssna på) när han gick under.

Endast tre veckor har gått sedan min bror bröt med mig. Det känns som en evighet. Jag är ändå förvånad över hur det tär på mig - vi har i princip aldrig haft en vardag tillsammans eftersom han är så mycket yngre än jag. Under 3-4 veckor innan dess, härjade han med mig och mina föräldrar och ända sedan dess har jag sovit skruttdåligt.

Mina sömnsvårigheter är grundorsaken till att jag har druckit för mycket. Innan brorsan brakade loss, hade jag faktiskt hittat det som Antonia beskriver ett par inlägg upp: harmonin. Nu känns det fanihelvete att jag ger en självisk skitunge makten att störa och förstöra. Jag dricker inte, men jag sover heller inte. Och om jag sover, ser ni ju ovan hur hjärnan bråkar.

Nå, det var skönt att få sätta ord på allt.
Sköt om er!

Du har funderingar kring prover i samband med alkoholen. Vi ger generellt inte medicinsk rådgivning här på forumet utan för tryggast svar är det alltid bäst att prata med någon inom vården.
Det finns flera olika prover som kan tas och det ser olika ut med olika prover. Du nämner exempelvis den som mäter CDT. Det går inte att ge ett rakt och säkert svar men jag kan beskriva lite kortfattat och hoppas det på något vis blir hjälpsamt för dig.

Det finns flera olika prover som används inom vården, en del för att försöka se hur konsumtionsmängden ser ut andra om levern kan ha påverkats. När det kommer till dessa prover är det effektivaste att få ner värdena till ett normalt värde att vara nykter. Vad som är normalt är individuellt och en helhetsbedömning av en läkare behövs. Det finns också mediciner som kan påverka dessa värden och vad som är ett förhöjt värde kan vara olika mellan personer.

Det kan ta allt mellan 2 - 5 veckor eller mer av nykterhet för att få ett normaliserat värde. CDT som du nämner brukar vara 3-5 veckor.

Det var som sagt lite genomsnittliga svar, hoppas det ändå på något vis blev hjälpsamt för dig. Det bästa är som sagt om du träffar en läkare och får en helhetsbedömning och där kan fråga kring dessa prover.

Nu fick du lite information, vad tänker du själv kring det här?

Om du vill få stöd kring din förändring här av oss och andra användare får du gärna berätta lite mer om det så kan vi försöka finnas här som ett stöd.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har börjat din förändring av dina alkoholvanor och kanske som ett sätt att stärka ditt beslut skriva här. Bra gjort! Du ringar in att det är enklare att ta ett beslut när du är en bit ifrån de dagar där du vanligtvis dricker (helgen om jag förstår rätt) och ju närmre du kommer desto mer vacklar beslutet. Det är nog många här som kan känna igen sig i det. Nu var det ett litet tag sedan du hittade hit och skrev detta inlägg, hur går det för dig nu?

Du beskriver att det som motiverar dig att ta dessa beslut är att problemen blir fler, mindre energi till ditt arbete och mindre pengar. Kanske ytterligare saker som gör att detta känns viktigt för dig?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas du hittar lite som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Yes, har klarat mig i 3 veckor nu.

Idag har jag åter fått bevis för hur störd missbrikshjärnan är. Kommer att fira jul på annan ort, så jag kommer inte att ta min medicin på VC som jag annars gör. Vi pratade om det på VC idag. Det räckte för att den där jäkla tanken på att det kanske går att lura och möjliggöra för ännu en fylla ska vakna till liv. Fasiken så frustrerande! Så jag gjorde det enda rätta: Berättade om planeringen för maken, så att möjligheten till en ev lucka i den medicinska behandlingen tas bort.

Jag behöver verkligen jobba med de där sjuka tankarna spm letar möjlighet till alkoholkonsumtion.

Du startade ett par trådar här på forumet och berättade lite om din påbörjade förändring. Hur går det för dig nu? Fortsätt gärna skriva och läsa här om du tycker det är hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du skrev det här inlägget för ett tag sedan, ibland kan det ta tid innan man får svar och det kan vara bra att skriva flera gånger så ens tråd syns igen bland senaste inläggen.

Det hörs att du funderat mycket kring vad alkoholen tar från dig, framförallt de gånger där du gör saker du inte minns och det påverkar relationer och som du skriver ditt rykte. Du nämner också att du gått på andra droger, de har du då klarat av att sluta med, bra jobbat!

Alkoholen har kanske varit ett sätt, om jag förstår dig rätt att försöka nå ett liknande rus som med dessa samtidigt som du helst skulle vilja vara helt fri även från den. Kanske hitta till ett bra mående, feststämning eller liknande på andra sätt.

Du har tidigare varit vit en period och mådde bra av det. Vad tror du skulle passa dig nu?

Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet om det är hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har varit här ett tag och skrivit lite och fått några svar. Det känns skönt att inte vara ensam i detta skriver du. Det är nog flera här som känner igen sig i det. Berätta gärna lite mer om hur det går för dig, när och om du vill så kan vi försöka ge dig ytterligare stöd.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Den där oron du beskrev känner jag igen, har också föräldrar som har ett osunt förhållningssätt till alkohol. Att aldrig slippa oroa sig, att alltid få hjärtat i halsgropen när dom ringer på helgen. Men vi måste ju ta ansvar för oss själva, lova oss själva att våra barn inte ska behöva känna samma oro.

Grattis till 1 år, jag är påväg dit med, fast det har bara gått strax över en vecka.

Har gått o blivit sjuk. Läkaren kunde inte hitta vad det är. Men hade en förhöjd snabbsänka. Ont i rygg som strålar ut i mage. Jag fick penicillin. Idag mår jag bättre. Men jag hatar att jag kopplar allt till alkohol. Att det är alkoholen som gör detta. Kan det vara det? Jag har ju inte druckit något på över ett år. Jag vill kunna släppa alkoholen helt. Vill liksom att det kan försvinna ur min hjärna.
Kanske jag ska acceptera att jag inte kan dricka mer? Liksom sluta? Blir det lättare för hjärnan då? Jag blir trött av att ständigt ha dessa tankar. Men samtidigt finns det ju en del som har klarat det. Och då blir jag irriterad. Varför kan inte jag?!
Samtidigt som jag är medveten om att jag har det i släkten, alkohol är inte bra för någon, det skapar massa skit och tar onödig energi. MEN jag vill kunna vara runt det, jag vill kunna festa utan det, jag vill kunna vara runt berusade människor utan att tänka på det. Blir och är knäpp av detta.
Hoppas ni alla mår bra därute ?

Heja dig JoYo! Vi hjälps åt. Jag är på min tredje dag, vi tar en dag i sänder. Har också kämpigt.. framförallt hur jag ska klara detta utan min man..jag fixar inte att ha A hemma och låta bli.. jag behöver nån mer som backar upp mig. Det får bli du och ni andra här inne. Kram❤️

från MT och Ullabulla. Ta hand om DIG nu. Du förtjänar att ha det bra och stabilt. När du tar hand om dig själv så känns inte eventuella "pekpinnar" så mycket för då är du trygg i dig själv och dina beslut. Tror som Ullabulla att torrdocka är bra för dig. Själv har jag avhållit mig totalt sen jag bröt upp från mitt förhållande. En tjej kompis utnämnde mig häromdagen till Guld-nunna" ?? Mår jättebra av det och när/om man sen väl går in i en relation kan det nog bli riktigt bra. Stå upp för dig själv nu Troja och bry dig om dig själv ♥️ Och om detta engångsligg nu inte kändes så bra i efterhand: låt inte det få dig att deppa och känna ånger. Se det som en viktig lärdom och gör annorlunda från nu och framåt. Kram

Jag känner igen mig i så mycket.
Ditt ex är beroende av alkohol vilket har pajat er relation.

Du har bara några veckor efter avslut,trots fortsatt kontakt haft ett engångsligg.
Jag tänker varför?

Vad fyller det för syfte att ha tillfälliga sexuella relationer för just dig?

Vilka behov får du tillfredsställda förutom de sexuella (förhoppningvis?)

Jag säger inte att du gjott fel eller att ditt ex har rätten att reagera eller styra dig.
Men när du hörde rykten för någon månad sen att han gjort något liknande så blev du upprörd.

Det gör ont vid avslut.
Banden är kvar även om man färnuftsmässigt gjort slut så är ju känslorna kvar.

Lägg dig i torrdocka troja.
Ta hand om dig själv och de känslor som uppstår av tomhet och saknad.
Tills de ebbar ut och försvinner.
Om du kan och förmår vill säga

Hejsan bästaste Strulan65!
Jag har lästt din resa fr samtalet med din arbetsgivare fram till dd. Vill bara säga att du Inger sådan kraft, vilja, hopp, du är en förebild för måååånga här på forumet!
Du gör skillnad både för dig själv och andra ❤️.
Så bara fortsätt att vara den fantastiska versionen av dig sjölv. Kommer följa din fortsatta resa!
Respekt !
Kram siggestardust69

Hej där ? Så glad att jag hittade din tråd. Vet att jag följde dig i början, mars-april nånting. Jag var less på A och tog en vit månad i april. Dina inlägg var så inspirerande att läsa. Jag var inte redo att sluta helt så trots att april gick överraskande enkelt att helt avhålla sig så fortsatte jag i maj, juni...och så vidare. Men nu är det nog läge för mig att lägga ner A för gott... finns inget mellanting för mig. Har nog börjat inse det nu. Så nu är jag här igen på forumet och läser alla er andras grymma segrar och hoppas att jag också kan sälla mig till denna skara. Men är ju rädd.. tvivlar på mig själv och hur man ska kunna ställa om sin hjärna osv. Acceptans att man aldrig kommer vara en normaldrickare är väl en slags början..
Så glad att du är kvar här och vad jag förstår så är du fortfarande helnykter. Så grymt!!???
Kram

Känns som 2 veckor...

Vad skönt det låter att du kunnat vara måttfull på utlandsveckan. Du skrev tidigare att ni är öppna mot varandra med alkoholen och jag och min man är i samma läge. Min man är måttfull och jag är den med A problem. Vi pratar öppet om mina problem och hur vi vill att intaget ska ske, kontrollerat och i varandras sällskap och det har fungerat bra, så vi fortsätter på den inslagna vägen.
Om några veckor åker vi till värmen och då med all inclusive, men vi har redan bestämt hur vi vill att det ska vara med alkoholen, måttligt och kontrollerat som hemma, sköna dagar med promenader och ladda batterierna.
Hoppas jag lyckas lika bra, tack för att du inspirerar :)

Imorgon åker vi hem efter en härlig vecka med sol och värme. Jag har druckit alkohol varje dag. Dock i betydligt mindre mängd än jag brukar på utlandssemester. Jag har inte känt något behov av att supa mig full. Jag har istället känt att alkoholen inte längre har samma plats i mitt liv. Jag har varit nöjd med ett par öl vid poolen på eftermiddagen och nått glas rött på kvällen. Under tidigare resor har konsumtionen varit hur mycket bira som helst och nån flaska rött varje dag. Har fått beröm av min fru och jag känner mig stolt som en tupp. En dag i taget ?

dagar slår dysterheten till med full kraft.
Regn, grått, modlöshet, ensamhet, svårt att ta beslut.....kort sagt en kanondag att supa ner sig på.

Men just idag tänker jag inte göra det utan bara stanna ett tag i självömkan, liksom frossa i det, innan jag måste återvända till livet.

Inte blir det bättre av att en artist jag följt genom hela livet går bort och lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig fast jag aldrig kände henne personligen. I början av hennes karriär var jag ju aktiv, hyfsat "normal", alkoholist dvs jag kunde fortfarande dansa till musiken och njuta av det. Sen spårade det ur totalt för mig. Kommer inte ihåg om/hur jag reagerade när hon blev sjuk ??

Eftersom jag alltid hittade orsaker till att dricka så hade ju en sån här dag bara varit en av alla dagar när jag drack. Jag har använt alla ursäkter som går att läsa på forumet för att skylla på mitt krökande och i morgon hade jag haft en annan ursäkt. Min beroendesjukdom går aldrig över men för alkoholens del så kan jag hålla mig frisk genom att inte ta det första glaset. Men jag är också sockerberoende och det är ett jävla krigande mot den delen av beroendet. Tidigare har jag struntat i det men i och med att jag fick diagnosen diabetes 2 så har det blivit ett problem. Att amputera fötter och ben som en följd av diabetesen har ju bara en ev fördel : Dödsboet kanske kan pruta på kistkostnaden då det går åt mindre material då jag tar mindre plats ?

Att beroendet tar sig olika uttryck glöms ofta bort, tyvärr. Hos läkarna är det urusel kunskap, de skriver helst bara ut ett piller så fixar det sig...tror de. Att se helheten är inte deras paradgren.

Men nu återvänder jag till soffan och tänker absolut inte gå ut i skitvädret som är !
Och återvänder till fina minnen och tänkvärda texter med hjälp av : https://www.youtube.com/watch?v=ARvSDkcm0k8