Senaste kommentarerna i forumet

annat tips är julkryssning till Helsingfors ! Allt serverat bara ät och sov !!!

Sex månader in i förhållandet och du får brottas med allt detta. Är detta vad Du vill ha? Tänk på dig själv tycker jag. Han måste ta hand om/ta ansvar för allt från sorg till problem med alkohol. När det gäller att ha en partner med alkoholproblem: ja det är så det är. Var väldigt rädd om dig själv och ditt mående, bejaka dina egna behov. Lätt att ikläda sig rollen som terapeut, sjuksyster, mamma mm. Brukar sluta i sorg, bekymmer och bitterhet. Sorg över att det inte blev som man hade hoppats på. Bekymmer för att livet med en beroendeperson skapar bekymmer både praktiskt och känslomässigt. Bitterhet över att man sätter in långt mer än vad man får tillbaka, tid som aldrig går att få igen. Kram

Vilken jobbig situation. Förstår din irritation men kanske det här kan hjälpa dig? Förhoppningsvis kan du få hjälp!?

Idag är jag ynklig. Ångest.
Känner mig så ensam. Vill ha en vän bredvid mig i detta. Någon att kämpa tillsammans med. Mannen kommer inte hålla många dagar innan han ”borde få unna sig en öl eller två.”

Jag ska kämpa. Jag ska besöka AA. Kanske ensamheten slutar där.

Ser nu i efterhand att det verkar som att jag är förbannad på den som gjorde orosanmälan och socialtjänsten. Det är absolut inte så! Är självklart väldigt tacksam att någon bryr sig om min gullunge, såpass mycket att göra en orosanmälan! Det skulle säkert behövt göras många fler för barn som råkar illa ut. Och det är bättre att göra en anmälan om man är osäker än ingen. Men nu var inte det fallet just här. Och i min sits just nu så får det mig att må ännu sämre. Bara jobbigt att allt måste komma upp IGEN när jag försöker lägga det bakom mig. Och att mitt ex behöver veta vad jag gör eller inte gör när gullunge är hos honom. Tycker det är min ensak och ingen andras så länge mina barn inte råkar illa ut.

Hej ?
Viljan försätter BERG!
Du vill ju verkligen få till en förändring, du ”skriker” ut NYKTER, vill vara NYKTERIST!
Ibland tror jag att vi underskattar oss själva. Vi är mycket starkare än vad vi tror.
En dag i taget! Du väljer, ditt val. Men om du verkligen verkligen VILL så kommer du att fixa det. Det är jag bergis på.
Kram fylld med positiva energier och vilja av stål!

Jag träffade min sambo för 6 månader sen.... på en finlandskryssning....och han var såklart full..... jag blev kär på plats! Sen dess har det varit turbulent.... Jag anade att han var alkoholist men ville inte riktigt se det. 3 månader innan vi träffades dog hans flickvän i cancer.... (ja, jag vet.... det var för tidigt för honom att ge sig ut... och jag borde ha vetat bättre... men jag gjorde inte det). Sen dess har han varit hos mig och allt var bra. Han skulle sluta dricka.... han fick återfall några gånger och sist drack han så mycket att han kände hur kroppen protesterade... det skrämde honom.... Nu har han varit nykter i 5 veckor och han mår bra fysiskt. Han tycker om att han kommer upp på morgonen på helgen och att huvudet är klart.... men.... han har det så jobbigt med tankarna i huvudet.... sorgen säger han har lagt sig men allt annat som har hänt honom kommer tillbaka nu, hans rädslor och osäkerhet spökar och på kvällen är han helt slut. Han somnar tidigt och orkar inte göra mycket... sexlusten är också borta..... Han pendlar mellan lycka och depression.... och det går snabbt.... Ni som levt igenom denna process, är det så det är

Tack Siggestardust69. Jag ska nog hitta dit igen. Jag skriker efter hjälp nu. Går hos terapeut men det är ett långsamt arbete. Jag behöver mer hjälp. Behandling. Har kollat runt idag och tagit kontakt med behandlare. Men det är så dyrt. Och att fråga chefen? Nää!
Jag vill bli nykterist. Inte dricka lite ibland. Det funkar inte. Nykterist. Nykterist. Nykterist. Snälla hjärna- programmera om dig till nykterist. Jag kanske kan lura mig om jag intalar mig tillräckligt. Trött. Men det finns hopp.

Från att känt mig ensam om mina problem så har jag nu min makes stora och starka stöd. Jag har ju berättat för honom tidigare, erkänt och blivit påkommen med smygsupandet, men han blev bara arg en stund och sedan en uppmaning om skärpning och sedan var det liksom slutdiskuterat och allt återvände till det normala... för honom.
Men jag drogs ju fortsatt med en skam utan dess like och de tillfällen när han kommit på mig med mina glas som jag gömt spelades upp i huvudet ideligen som en film och plågade nästan livet ur mig, skammen var så stark att jag knappt kunde se honom i ögonen, jag låg vänd ifrån honom i sängen och ville inte vara i hans synfält, bokstavligt talat drog jag täcket över huvudet och ville bara försvinna.
Jag slutade prata och svarade bara på tilltal, jag ville bara vara på jobbet så jag slapp vara hemma och skämmas.
En dag tog han tag i mig och ville veta varför jag var så nere, varför jag inte sa något och krävde svar för annars kunde han inte hjälpa mig menade han.
På något sätt lossnade allt då, jag berättade hur jag kände mig, hur man liksom avskyr sig själv efter vad man gjort och ställt till med, alla svek mot honom när jag lovat sluta smygsupa osv...Det var skönt att lätta på hjärtat, få berätta och mötas av förståelse och någon som lovar hjälpa mig.
Så nu har vi infört förändringar här hemma, det är på mina initiativ och jag har utformat reglerna, maken är helt med på detta, stöttar och ser till att det efterlevs till 100%
Jag vill dricka några glas på fredagen och några på lördagen och bara i hans sällskap, han serverar. Sedan är det slut. Punkt.
Dagen efter vinet (som ju varit mitt stora problem med att fortsätta drickandet) vill jag inte att han ska spana in mig och behöva fundera på om jag ser lullig ut eller ej, då blåser jag i alkoholmätaren på morgonen och visar honom att det står 0.00, sedan blåser jag innan läggdags för att visa att inga nya intag av A har skett under dagen.
Först var han besvärad och tyckte att jag inte alls behövde blåsa för han litar på mig, men jag stod på mig och sa att jag VILL blåsa, både för min och hans skull.
Jag har talat om att man inte kan lita på en alkis, så han finner sig i att jag blåser.
Det är lite humor över det hela, "dags för blåsning" konstaterar jag och tar fram apparaten och blåser lite nu och då :D
Vilken sporre det har blivit, jag har kunnat dricka några glas vin, nöjt mig med det. Varit pigg på morgonen och har inte alls känt av vinet sedan kvällen innan.
Förut så har man ju själv fyllt på och mest stått vd den där jävla boxen och "kranat" som Gudrun Schyman sa :D, och då har det inte stannat vid ett par glas, ett par liter snarare.
Så här har vi kört några veckor nu och det fungerar för oss/mig, för en utomstående låter det väl galet sjukt, men det må så vara, så länge det fungerar så kör vi så här.
Så himla skönt att vi är två om det här, man har någon att kämpa med och dela "en dag i taget" med <3

Vilken skillnad på dina inlägg på endast 2 dagar. Fredagsinlägget vittnade om styrka, positiva energier och glädje! Läs det igen.
Du hittar dit igen, tror på dig!
Framåt!
Kram

Jag vet inte hur jag ska bli av med det här alkoholmissbruket. Jag drack lördag och söndag. Nu - ångest. Har inte kunnat sova inatt. Tankarna maler och maler. Känner mig utbränd av jobbet. Jobbtankar och drömmer om jobbet. Känns övermäktigt.

Måndag morgon, innan klockan ens hunnit bli 9 har utbrotten haglat. Redan helt förstörd. Jag jobbar hemifrån mycket, det är ett helvete. Morgonens möte blev jag tvingad att sitta på mute första minutrarna då ungarna och frugan skrek och bråkade, gick ut och bad dem sluta bråka och vara lite tystare och blev idiotförklarad och skulle ta mitt djävla möte någonstans... Satt och funderade innan allt detta hände om jag skulle klara detta bara genom att på något sätt hantera henne annorlunda och ignorera allt elakt, men det går inte efter att blivit skriken och svuren åt. Det började redan innan detta med att jag tydligen hade lagt i plastgranen i fel ordning i lådan och när hon plockat upp den när jag inte var med så hade hon satt i fel del först. Att ens orka dra upp en sån sak, det ör det jag inte blir klok på. Allt, precis allt, oavsett hur viktigt, oviktigt, litet eller stort ska tas upp - allt ska kritiserar, precis allt. Jag är nog på väg att tappa det helt och jag har så mycket ilska i mig över detta och snart rinner det nog över, det känns inte långt borta att bara klippa till henne. Jag vill verkligen inte dit och om hon inte kan skärpa sig (vilket hon inte kan) måste en av oss ut ur huset. Jag har tills nyligen lyckats tygla och dämpa all den ilska och alla dessa känslot med alkohol, men inte ens det hjälper längre.

Tack Fina-Lisa, ja känslan av återtagen kontroll är fan amazing! ??

Jag har saknat dig här. Så fint att du kör dina barn, jag förstår att det uppskattas på fleras sätt. Ont gör det att läsa om allt du har att kämpa med. Jag hoppas Livsstegen ger dig klarheter och ro. Frid och sinnesro. Det är så bra att du fortsätter göra bra saker fast du har att kämpa med. Varm hälsning / mt

Ha en fin arbetsvecka - eller bästa möjliga?
Puss på kinden? / mt

Bra jobbat?!
Jag föll ju som du vet. Men tar nya tag idag. Det är det fina i kråksången..?! Aldrig försent. Alltid en ny chans. Denna gången håller det?!

Vad härligt o höra att du redan märker av flera fina fördelar?!
Lyckönskningar ? inför veckan!
Hejar på?!

/Fibblan ?.

Så häftigt FinaLisa?!
Tack för fina ord hos mig i helgen?!
Bättre till mods idag?! Hoppas du vaknat på rätt sida och att det blev en fin julkonsert och julmysigt hemma???️?!
Önskar dig en fin dag!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Dagen igångkickad och vid gott mod, trots dålig sömn. Skönt o lämna helgens tunga känslor bakom sig!
Kärlek och respekt till mig själv, till dig och till alla som behöver fylla på med en dos?!
Önskar er alla en fin dag?!
Kram!
/Fibblan ?.

Godmorgon Lingon!
Det blir en bra måndag det här tror jag, för både dig och mig?! Jag har sovit helkass, men mår under förutsättningarna väl ändå ☺️. Helgens misslyckande och jobbiga känslor lämnar jag bakom mig ☑️.
Skönt du sovit gott och vaknar med samma beslutsamhet som du somnade med?!
Ha en fin dag☀️!
Kram!
/Fibblan ?.

Vaknar utsövd och bestämd. Också idag håller jag löftet till mig själv att vara nykter. Tänker inte bryta löftet till mig själv om jag så ramlar ner i en vintunna!

Ok, här fick mitt skämt mig att stanna upp o fundera; skulle jag verkligen det? Absurd tanke eftersom sannolikheten för scenariot är noll. Men hann känna doften o tanken på en kallsup och ett längt uppstod. Jävla dumt skämt med andra ord.

Eller så kan jag konstatera att jag kan hantera tanken på A utan att agera på tanken o längtan. ✊

Nu ska jag ha en måndag i december. Det tror jag blir en bra en?

Vakna med det mantrat❣️

Det är en fejk it ’til u make it för min del fortfarande... Jag tror inte riktigt på det men har bestämt att tro på de som gått före mig i ångesträsket o badat i självförakt; det enda som kan få mig att bli torrare om fötter, kropp o själ, är att börja förstå att jag är värd att älskas o respekteras. Precis som jag älskar o respekterar andra. ✊

Låtom oss kicka måndagen på plats nu?

...med del 2! Så himla härligt att läsa hur bestämd du är. Ingen kan rubba dig, du står stadigt! Jag kommer absolut att följa din nyktra resa.

Jag har aldrig nått någon botten liksom men behöver verkligen ta itu med mitt liv. Har hängt här inne i ganska många år men aldrig riktigt lyckats vara spiknykter en lång sammanhängande period. MEN är på god väg och ger inte upp! Ha en fin dag! Kraaam

Godmorgon, nu startar del 2 på min 14 dagars snurra. Usch, ska tillbaks till ”brottsplatsen” där jag för en vecka sen spårade ur totalt, kastade inredning, slog sönder fin och dyr inredning, gjorde hål i taket och jo kastade blommor in i fönstret.... allt detta när kvällen var över, en jättetrevlig kväll med ett annat par. När de gått då började jag supa... jo men visst hällde i mig en vinare och gick bananas. Varför? Ingen anledning alls, jag bara spårade... jag som är en hyfsat högt uppsatt chef inom ett väldigt aktat företag. Vem är jag?? Tydligen två helt olika människor. Fy fan vilken ångest att ens tänka på det ?. Nu ska jag tillbaka, han lovar allt är återställt och jag behöver inte ens tänka på det. Ehhh nääää men lätt då ?. Vill inte, vill bara stanna här hemma hos mig själv i min egen säng, själv. Men jag har lovat... jag kommer.

Puh, en stark påminnelse. Never again. Som det känns nu är det helt onödigt att dricka, det kommer inget positivt ur det över huvudtaget. Såg att det kommit alkoholfritt bubbel, kanske läge att prova? Har absolut inte tänkt klart överhuvudtaget kring hur jag ska hantera alkohol framöver. Men att vakna till den ångesten, vad sa jag, vad gjorde jag, hur kom jag hem?? Det orkar jag inte med igen. Aldrig mer! Tyvärr tror jag att när jag väl tagit första glaset så har jag dragit ur pluggen och då kan det följa 10 eller oräkneliga glad efter det utan att jag kan hindra det. Jag kan vara en aning seg på att ta första glaset (kanske för att jag vet att sen är det klippt?) men sen är det nedförsbacke... varje gång.

Men nu är det måndag och en massa jobb att sätta tänderna i. ??

Nej, jag tycker det är skönt o ha nån att ”prata” med så du får mer än gärna skriva hör....om du vill såklart!

Så himla tråkig avslutning på din helg....varför ska de alltid sabba för?
Men det glädjer mig att höra att din träff med vännerna blev bra! ❤️

Här har det varit lugnt med alkoholen sen i tisdags när han hade drickarkvällen, men alltså han ör ju på sånt pisshumör så det finns inte, det beteendet går ju också ut över alla andra och jag känner en stark bismak.

Vad gäller den inneboende kompisen så bor han kvar än, han verkar koncentrera sig ordentligt på jobbet och är inte hemma så mkt.
Men jag känner en oro, stress över att/om att han ska flytta....på nåt sätt så är han en sköld mellan oss som gör att det ändå blir lite lugnare här hemma. Dumt jag vet....för i torsdags (o detta gör mig så obekväm) var att han efter en utekväll (tors/fre) skickar ett sms om att han sover borta över natten. Skriver ok, lycka till med ev. Tjej ?. Men får då tillbaka att, skulle aldrig följa med nånannan tjej än dig hem! Varpå han efter det ber så jättemkt om ursäkt men att han menar d han skriver och att han alltid kommer finnas för mig och mina barn.

Så summa summarum, denna gör att jag känner mig obekväm på 2!! Plan i mitt egna hem. En sambo som super och älskar flaskan mer än mig. En ”kompis” som jag trodde hade blivit en bra nära vän som nu vill mer. Jag orkar inte ....visst man kanske ska känna sig glad för uppskattning men detta gör mig livrädd! Jag vill nog inte att han bor kvar ändå...

Jag följer med på din idé om att gå i ide, tycker det låter bra! Gärna hela vintern ?
Eller att kunna knäppa med ett finger så man slipper allt bara för att för en stund få känns lite avslappnat lugn i sitt liv

Vad kul att göra att det får så bra med din nykterhet, hejja hejja!!
Dem perioder jag håller mig nykter mår jag som allra bäst, så förstår precis. Dock aldrig klarat mig längre än 5 månader (bortsett från min graviditet) Men jag har olika faser runt mii drickande. Nyktert, till att ta ett par glas ibland till att dricka typ dagligen (under hypomanier) Men spelar mindre roll egentligen, för vill inte ha skiten i mitt liv. Man mår bara ”bra” på det på kort sikt..minuter inland. Sedan triggar det ångest och allt möjligt hos en. Så jag antar att man bara får kämpa vidare, ta en dag i taget och vara glad/nöjd för varje nyktra dag som går.

Ja Daylio har jag med sedan ett par månader sedan, innan dess skriv jag dagboksanteckningar i iMoodJournal. Har kört ganska flitigt under ett par år och det är väl där framför allt som man har funnit sin självinsikt. Sina sårbarheter/riskfaktorer, depressioner och hypomaner.

Skönt att medicinerna funkar på dig. Önskar att dem hade gjort det på mig med. Åt Lamotrogin för ett par år sedan, höll på att utveckla något som heter Stevens-johnsons syndrom, det är en allvarlig hudsjukdom, så fick sluta tvärt. När jag åt Lithium fick jag kraftig påverkan på min sköldkörtel som bidrog med massa problem för mig..pallade inte alla dem biverkningarna. Mådde riktigt dåligt tyvärr. Fram tills för 5-6 år sedan åt jag en en adhd-medicin vid namn Attentin. Hjälpte mig oerhört med koncentrationen och ens inre stress, inser jag nu i efterhand. Men nu får jag den inte utskrivet av min nya läkare, för hon vill främst fokusera på min bipolaritet. Voxra är också en medicin jag ätit innan och den är grym. En av dem bästa medicinerna jag ätit även om insättningen var hemsk, kräktes dagligen i två veckor. Men jag kom ur min depression, som var ganska svår, på endast några veckor. Denna sluta jag med när jag mådde som bäst..för trodde jag inte behövde den längre. Ganska klassiskt kanske. Den medicinen har varit på tal igen att börja med i kombination med en psykosmedicin. Det är kravet för att man är bipolär, ja du vet ju själv hur det där funkar. Men har inte börjat än..lite rädd för eventuella biverkningar, rädd för att må ännu sämre än vad jag redan gör just nu. Men som sagt, testa voxra, jag tycker det är en bra medicin och jag tror/hoppas den kommer funka på dig med.

Vilket bra jobb du har, drömmen med psykiska sjukdomar som oss, att kunna jobba hemifrån. Själv slutade jag mitt jobb som butiksansvarig för ett par månader sedan när depressionen tog överhand. Jag sade upp mig för jobbade bokstavligt talat sönder mig på den arbetsplatsen. Men nu ska jag börja ett nytt jobb efter årsskiftet som är lite mer praktiskt lagd..tror det kan bli riktigt bra!

Då har vi lite samma upplägg kring barnen, mitt barn är hos sin pappa varannan jul, dvs denna. Nyår är han hos mig och då åker vi till min syster och hennes familj. Julen i år vet jag inte riktigt än. Blivit inbjuden till två-tre ställen, men ska jag vara ärlig så tycker jag inte riktigt om julen. Vanligtvis brukar jag fly utomlands, men i år orkar jag dessvärre inte resa..så ja man får se hur allting blir