Senaste kommentarerna i forumet

Tusen tack! ❤️
Trodde aldrig jag skulle klara så här länge men alla andra försök har nog varit ganska halvhjärtade för jag kan ju sluta närsomhelst eller hur det nu var...

Ja det får vi verkligen vara! Mänskliga chefer är svåra att hitta.

Jag är rätt folkskygg men klarar gruppträning. Har inte varit iväg nu på ett tag förstås så vi får se hur det går sen. Var ner en sväng i föreningens lokal o försökte rassla igång kroppen för 3dar sen men det gjorde mest bara ont..

En av mina söner har panikångest/depression så honom fick jag hämta i skolan lite då o då. Han klarar inte heller att äta när det blir rörigt och många människor på liten yta o förlorade 10kg på nåt år. Men nu studerar han ju hemifrån o det passar honom ypperligt!?? Han bara måste ha toppbetyg i allt o allt måste vara perfekt, vi undrar ibland vem han fått det efter?men det kanske i grund o botten är samma beteende som för mej gick överstyr och blev till missbruk.

Det bästa man kan göra för någon är att bara finnas där. Att försöka få fart på mej när jag inte är redo bäddar för katastrof och även tvärtom, när jag är på g. Försöker tänka på det när jag ska stötta sonen. Kanske bara säger att jag finns, men bollen ligger helt kravlöst hos dej.

Jag hoppas nu att kroppen läker o tar till sej effekterna av att alkoholen uteblir, ska bara få in i sinnet igen att vilja promenera. Tackade just nej till en kort promenad innan middan med ovannämnde son. Gick flera mil i veckan förut och älskade det. Vore också trevligt att bli sådär kär i löpning som man tydligen kan bli.
Det har inte hänt mej men jag drömde en gång att jag gillade löpning.. ?

Härligt att du verkar vara på lagom nivå av träning, man kan ju missbruka det mesta tyvärr. Jag har en lång väg kvar men ska ta vara på min sjukskrivning och vårda själ o sinne, promenera när andan faller på eller ligga i soffan om man har en bläh dag. Leva bara i nuet så gott det går och ge fan i alkohol så jag får nån ordning!

Tack för att du svarade på mitt inlägg!

Jag vet hur du känner dej och sen jobba och inte kunna åka iväg hem. Jobbar själv helg och kan inte heller åka från jobbet fören jag slutar. Känner en klump i magen när jag ska iväg å jobba sen har jag ingen som jag kan vända mig till på jobbet eller privat så det är väldigt gott att skriva av sig här och att ni förstår hur vi alla som lever med en missbrukare har det. Kramar till er.♥️

Men vad bra Soffi! Ha det så trevligt ikväll ☺️

Välkommen hit Kattis3!
Jo, igenkänningsfaktorn är hög här även hos mig...

Finns det ingen annan än föräldrarna du kan bo hos om du skulle åka hem till Sverige? Låter som om du behöver komma bort från där du är och hitta ett sammanhang där du inte bara är hemma. Och att mannen dealar om att låta dig dricka mot att du gör något för honom (om jag förstod dig rätt) ? Vill han verkligen ditt bästa då? Gör allt du kan för att lägga av, jag blir orolig och ledsen för din skull, du är värd att må bättre!

Hejsan. Nu är det helg igen och man vet vad som händer. Det är ju sol och fint väder och en stressig vecka då är man värd å dricka. Är så trött på att det alltid ska finnas en anledning att unna sig. Skulle någon gång vilja ha en vit och trevlig helg.

Har varit nykter ett tag och har jobbat med mig själv genom 12stegsprogrammet och med hjälp av min Sponsor. Nu hjälper jag andra som har samma problem. Har nu ett liv som är bättre än de bästa.

Den kom direkt till regeringskansliet:
Ansökan om att få dricka en städ-öl.
Ni vet ju hur det är med sådana ansökningar, det tillsätts utredningar, hålls förhör, diskuteras och debatteras...

Det kom iaf ett relativt snabbt svar:
Ansökan avslås då sökanden inte med tillförlitlig säkerhet kan lova att hon inte inkommer med fler ansökningar under kvällen om den första beviljas.

Nu var det bråttom! Jag skulle ju till systemet för att köpa vin till min älskade gubbe och nu gällde det att handla snabbt så att beslutet inte hinner överklagas och jag måste köpa vin OCH öl...

Sagt och gjort, jag for iväg och handlade, öhm …. tre flaskor vin.
En röd och två alkofria bubbel :-)

Tittade på klockan och insåg att -Herregud, jag måste ha kört alldeles för fort hit *skäms* tur att det inte var fartkontroll..
men *skratt* kan ni se kvällstidningsrubriken:
Medelålders kvinna fast för fortkörning.
Kvinnans förklaring -Jag hade bråttom till Systemet för jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol.

Det är tydligen inte slut på dumheter som man kan göra även om man inte dricker...

Nu har jag jobbat fyra dagar på min arbetsplats. De allra flesta av mina vanliga fika- och lunchkompisar jobbar hemifrån. Det är sjukt ödsligt i lokalerna.

Kvar är två mellanchefer vars stress stressar mig oerhört mycket, även om jag bara uppfattar den på avstånd i vårt kontorslandskap.

Kvar är också min egen stressade chef, näst högsta chefen, som igår sa till mig ”jag får dåligt samvete bara jag ser dig”.

Orsaken är att hon för 1,5 vecka sa ”vi måste sätta oss och snacka ihop oss”. Det har inte hänt än - för hon har inte haft tid. Och jag tänker inte varken krusa eller jaga henne.

Jag svarade henne väldigt lugnt: ”Det är lugnt, jag jobbar på. Jag kan ta egna beslut”.

Och det gör jag. Jag är van att ta egna beslut, även om ramarna just nu känns lite extra sladdriga så ett ord eller två från henne hade hjälpt mig i mitt arbete.

Men ett stressat beslut från henne gjort med vänster armbåge har jag ingen nytta av, då kan det kvitta. Då får jag hitta mina bollplank på annat håll.

Varje dag den här veckan har jag deltagit i våra morgonmöten. Inte för att det berör mina faktiska arbetsuppgifter, utan mer för att visa min närvaro och mitt intresse för verksamheten. Idag efter morgonmötet sa min chef: ”Du behöver väl inte delta på mötena, vi blir för många i rummet med tanke på smittorisken.”

Då höll jag på att gå hem direkt. Sen sansade jag mig och jobbade på som vanligt större delen av dagen. Och i eftermiddag har jag förberett mig för att jobba hemifrån från och med måndag.

Så nu ska jag hem och möblera om lite så att mitt köksbord ska bli mitt nya skrivbord. Jag ska låna dotterns kontorsstol och ockupera hela köksbordet med mina papper.

Jag har skapat två nya videomötesgrupper: videofika och videopausgympa. Jag hoppas och tror att kollegor hänger på efterhand.

Jag funderar också på vilka rutiner jag ska ha. Jag tror att det blir en rask promenad innan och efter arbetstid, och en cykelrunda på lunchrasten.

Plus videopausgympa på förmiddagen och videofika på eftermiddagen. Eventuellt bokar jag in videolunchdejt med någon kollega.

Det ska nog bli bra ?

Stolt sak du vara! Tre veckor utan alkohol är jättebra! Det är den allra första tiden som är absolut värst och dem har du ju redan passerat, så GRATTIS!
Och, vad bra att du är här, där du kan få massor av stöd och tips och chans att skriva av dig eller ställa frågor.

Varm kram!

Ja det är svårt det där med panikångest. Har haft det själv under en sommar för ca 15 år sedan då jag var helt säker på att jag hade en hjärntumör. Minns det så väl, min pappa hade en bok om naturläkemedel och jag läste att det var bra med ingefärs-te. Det är det jag minns att jag satt med mitt te och bara andades dag efter dag hemma hos pappa. Tror mest de hade en symbolisk effekt det där te't men även om det var placebo så kom jag ur det tillslut. Min lillebror har haft svår panikångest också nu under ca 1 års tid och vi nära har kämpat för att stötta honom med det är väldigt svårt att ge någon hjälp. Han har ganska nyligen kommit tillbaka till jobbet tack och lov med hjälp av ganska starka mediciner och han har också slutat dricka alkolhol.
Har du lika jobbigt även om du inte har folk runt omkring också eller kan du hitta några promenadstråk där du kan vara för dig själv?

Vet inte om det är samma typ av missbruk för dig men jag har också missbrukat träning i många år. Så fort jag kom ur en period av att dricka så började jag tokträna för man får så mycket ny energi och jag har alltid velat få träningen som en del av livet. Sen har jag kraschat in i väggen gång på gång för att jag inte haft rimliga mål och kanske hade läst nån ny träningsbok och så var jag tillbaka i soffan med glaset om och om igen.
Har gått hos psykolog sedan min sjukskrivning och var nästan säker på att jag varit bipolär, men nu efter ett halvår med minimal konsumtion alkohol och rätt nivå av träningen så har allt äntligen börjat plana ut sig. Mycket kommer nog i att jag tränat på mina krav också. Låta en dag vara blä och lägga sig i soffan. Mackor fungerar som kvällsmat. Ge tid för att ta det lugnt, läsa en bok. Försöka förstå vad som är viktigt för mig i livet och vara den jag är.

Härligt att höra om din chef, jag har också en toppen-chef som var fantastisk när jag kraschade. Han kom hem till mig när jag var sjukskriven och vi pratade mycket om vad som hänt och nu har vi en jättebra dialog på jobbet också och jag kan berätta när en dag inte är så bra. Det ska vi vara väldigt glada för att ha såna chefer!

Jag tycker att du är livsbejakande, och inte ett dugg flummig.

Du vill utvecklas och bli en mer harmonisk människa - det är underbart. Fler skulle göra så - ta kommandot över sitt eget liv.

Man kan inte förändra någon annan. Man kan bara förändra sig själv - och föregå med gott exempel.

Och du föregår verkligen med gott exempel JoYo ❤️

Ja visst är det så! Och när jag tänker tillbaka finns det inte många nyktra veckor under de senaste 20 åren, knappt innan heller för den delen...
Under graviditet och amning har det inte blivit en droppe men sen var jag igång igen.
När man lever med en likasinnad sabbar man för varann också, många gånger har jag fått ett vinglas i handen utan att ha bett om det elr ens tänkt tanken. Och lika många gånger är det jag som serverat alkohol utan närmre eftertanke. Ingen av oss klagade nånsin över det, snarare gnällde om det inte fanns nåt hemma. Och hemma fanns det inget för det dracks ju upp hela tiden.
Det du skriver om träning är också så sant så sant. Jag har i långa perioder ”missbrukat” även den och håller nu på att lära mej att promenader och lagom mycket träning tar mej framåt. Dock tar jag mej knappt ut ens med sällskap pga min panikångest... Trivs bra i hörnet längst in vid väggen i min säng.
Blev sjukskriven ytterligare 4v idag så då ska jag träna på att faktiskt komma ut ur mitt hörn och jag har en chef som sagt att det inte spelar nån roll hur lång tid det tar innan jag mår bättre, bara jag kommer tillbaka.

Två underbara dagar så bra. Det finns kanske hopp om att någon gång i framtiden kan ni ha en bra relation, även om ni inte kommer att leva tillsammans. Något jag haft nytta av är att tänka på att vi är på olika vägar jag och min son. Man måste tillåta det för att människor ska växa även om man är jätterädd att mista personen. Vi vet inget om framtiden och ofta blir den mycket bättre, än vi med våra katastroftankar, kan tänka oss.

Är varken flummig på in eller utsida men tycker så mkt om dina inlägg och din inspiration! Trevlig flummig helg ♉️☯️⚛️ ?

Jag är helt ny här och fastnade i din läsning så jag brände vid min helt nya kastrull...
Det är som att läsa om sej själv mer elr mindre. Ångest, depression, utmattning o högkänslig hör till vardagen. Medicinerar med antidepressiva men delade gärna en box med maken en vanlig tisdag typ
Jag har inte alkoholmissbruk med mej från barndomen mina föräldrar var helnykterister. Morbror var däremot alkoholiserad och bipolär.
Jag kraschlandade för 3v sen och är sen dess nykter, tror inte jag kan dricka måttligt och bara ibland helt enkelt. Med mej på resan har jag maken som också helt låtit bli alkohol lika länge som jag. Vi sabbade för varann tidigare men sporrar varann nu istället.
Vi har försökt dra ner på alkohol i så många år men det slutar alltid i fylla o på senare tid även bråk. Har 3 barn som bor hemma som hört mer än det borde ha behövt. Skäms oerhört över det men är samtidigt stolt över de vita veckorna.
❤️❤️❤️

Undra på att vi beter oss som vi gör.. ? Sitter still och bara matas med krumelurer och swipar framför ögonen!

Det låter otäckt likt min "krasch" från i höstas. Hade tagit några glas innan familjen gick och la sig. Kände hur ångest och förtvivlan bara dränkte mig och jag började klunka sprit. Det som hände den natten blev det värsta som hänt i mitt liv men också starten på ett nytt liv. Blev också sjukskriven, först heltid 3v precis som du, sedan 50% under 2 månader.

Nu har det gått snart ett halvår sedan dess och jag har aldrig mått såhär bra, men.. för att citera en mening från ett gammalt inlägg: "En vardag utan alkohol blir lugnare, enklare, piggare, stabilare, det vågar jag lova men inte direkt mer spännande, gladare, roligare, lyckligare. Det ansvarar vi själva för genom det vi fyller det med och jag tror det är huvudsaken för att lyckas förändra sitt drickande"

Därför tror jag det ofta är väldigt svårt att förändra sitt drickande på lång sikt, för man måste rannsaka sitt liv och göra förändringar i sin vardag. Att dricka är en flykt från verkligheten och man behöver då ta tag i sin verklighet.
Överlag verkar det som att våra egna krav är bland den största boven, och brist på fritidsintressen och att göra saker man tycker om regelbundet.

Vill att du ska ta med dig en sak. Ångesten som du beskriver är med största sannolikhet pga alkoholen. Långvarigt och regelbundet drickande, även om man tycker att det är lite per gång, på oren svenska, "fuckar upp" hormonerna i hjärnan. Nästa alla som dricker för ofta har problem med ångest, sen dricker man mer för att dämpa den, och hjulet är igång.. Det kan ta en tid innan balansen rättar till sig i huvudet.
Mitt återkommande tjat här på forumet är motion och träning, därför att det är en väldigt stor del av lösningen för mig. Motion i alla dess former är en fantastisk ångest-dödare. Hemligheten, säger jag, är att börja på den lägsta nivån man kan tänka sig och sen låta det bli en del av veckan, det räcker att börja med 2 dagar i veckan!

Välkommen hit, fortsätt skriva så kommer du snabbt få många nya vänner här! ?

Jag är helt ny här. Halkade in på sidan igår utan att minnas hur. Känner igen så mycket!

inte så mycket hopp men det är bra att du säger att det är ett bra tecken. DET ger mig hopp. Så från hopplös till hoppfull på några timmar tack vare dig och Andrahalvlek, när ni säger att det kommer gå bra.

Tack ❤️

Tack! Jag kommer att skriva av mej, rått och naket o precis som det är.

Jag läser hopp i ditt inlägg
Att inte veta var man ska börja nysta är ett bra tecken
Betrakta haveriet från utsidan en stund. Så gör jag med kaos.
Sedan börjar man med en sak i taget en dag i taget
Så svårt och så enkelt ?

Vill kika in och säga Hej till dig i din fina tråd här?‍♀️
Här hos mig rullar det runt flashbacks från den gamla dåliga tiden.Känner du igen det?
Vi är väl på God väg nu!?
Kram Pilla

Torsdagen 26/3 jobbade jag kväll och när jag kom hem hade maken just öppnat en flaska övergott rödvin. Vi triggar/ triggade alltid varann till att det var ok att dricka vin. Men den kvällen skulle inte bli som andra vindränkta kvällar för något tog över inom mej när alla andra somnat.
Jag ville bara få tyst på ångesten som skrek i huvudet, lite värre än vanligt som alltid efter att ha hällt i sej vin alltför snabbt. Kändes som att jag drömde när jag klädde på mej och gick ut i skogen med en kökskniv som jag hackade o rispade mej med. Ville jag dö? Mest ville jag vara utan ångesten som ständigt skriker inom mej dygnet runt men eftersom jag inte vet vad döden innebär kunde jag ju testa den? Eller? Svarade tillslut efter flera timmar i tlf. Maken hade ringt o ringt när han märkte att jag var borta men jag kunde knappt se displayen för allt blod. Blod! Jag hade alltså skurit så det blödde! Men det gjorde ju inte ont? Det där förstår jag ff inte då jag hoppar till o tjoar så fort nåt känns lite mer än vanligt...
Jag bad själv om att få skjuts till psykakuten så där hamnade vi, jag syddes med 15 stygn, fick samtala lite och sen en stelkrampsspruta. Kniven hade jag tappat bort. Sjukskrivning 3v. Mina första helt nyktra veckor på lång lång tid.