Senaste kommentarerna i forumet

Bra och stark jobbar! Stort grattis!

Mvh

Vi kämpar vidare! Dag 1 snart avklarad ☑️☺️!
Men visst är det tråkigt att räkna om.. men vi får tänka som du sa, dag 1 är INTE ruta 1?!

När det kommer till mannen min, så tror inte jag att han greppar vidden av mitt problem. Det är längesen jag blev berusad och ställde till det på ngt vis, så han tänker nog att det är lugnt och att det går på rätt håll det här. Och det gör det ju också. Men det jag behöver få fram är att för mig är det verkligen slut med alkohol. Att jag vill leva ett liv utan. Han har nog mestadels tyckt att jag förstorar upp det till ett större problem än var det är. Att det inte är så illa ställt med mig. Och kanske jag inte heller alla gånger velat erkänna hur jag sliter..
En sån som vill vara stark. Visa att jag kan. Klarar mig själv.
Typiska drag..
Nåja, dag 1 snart till ända..?!

Många varma kramar till dig också
Stormenlilla ??!
Nu grejjar vi det här!
/Fibblan ?.

Också ni två långvariga forumvänner! Kram och Adventsglädje till er båda ❤️?❤️ / mt

Grattis ❤️??

Mina 3 ord är: Nykter, lever och kan gå ?

Andra advent idag. Jag brukar inte bry mig om advent så mycket för att jag alltid har tyckt att julen är ganska jobbig.
Men idag har jag tänkt på dig. Du tycker om advent och julen. Och du har det så tufft.

Så jag skickar en varm och julig adventshälsning. Bara till dig.
Kram

Först, tack FinaLisa och Javelin! Ja, jag njöt av dagen och jag tänker en hel del på läkningen som pågår...

Ja, dagarna rullar på utan större missöden. I fredags var jag dock på ett ganska jobbigt projektmöte, var sen dit och ställde mig på första bästa parkering i all hast. När jag kom ut, kl 15 en mulen decemberfredag, var jag ganska mör i skallen och tänkte att lite vin en fredagskväll vore gott "som på den gamla goda tiden". Dessutom insåg jag att jag parkerat precis utanför systemet. Bingo! Liten brottningsmatch men jag kom därifrån utan något som kluckade och klirrade bredvid mig i bilen.
Började då fundera på att jag borde kanske skriva någon lista över vad jag försakar och vad jag vinner om jag fortsätter vara nykter. För att vara lite förberedd inför ett eventuellt nytt mål efter dag 100.
Till att börja med så har jag försakat att dricka den tillåtna mängden vin sedan jag beslutade mig att dra ner. 14 helger ger 14 flaskor vin, öhh, det tar väl nästan ett par veckor att ta igen.
För att inte tala om ifall jag skulle försöka ta igen hela mängden som jag försakat om man utgår ifrån sommarens konsumtion; typ minst 95 flaskor vin och 14 flaskor whisky alt gin... Urk.. jag mår illa :-s
Jag går miste om många lugna förmiddagar där jag inte kan göra så mycket mer än att vänta. Vänta på att känna mig hyfsat säker på att vara tillräckligt nykter att ge mig ut.
Jag håller inte igång huvudet med huvudräkning. Alla dagliga ekvationer och beräkningar över konsumerad mängd alkohol, trolig förbränningstakt och antal timmar sedan jag började dricka... Hjärnan ska ju hållas igång :-/
Jag missar också spänningen i att hålla utkik efter poliskontroller när jag kör bil och hjärtklappningen när jag blir invinkad till vägkanten. Hjärtmuskeln mår väl också bra av att jobba lite extra ibland?
Lördagsmiddagarna med gubben då, jo han saknar nog lite att vi inte längre delar en flaska vin. Men jag tycker att vi har lika trevligt som förut, iaf oftast..
Övrigt socialt umgänge har dock fått stryka på foten helt, orkar inte umgås med folk när jag inte längre kan komma hem och stänga ner hjärnan efter. Här har jag ju faktiskt ett issue på riktigt.
Sedan är ju det här med alla läkeprocesser som jag inte längre kan stoppa. Att få tillbaka sömnen är väl inte så illa, mer än att jag nu, från att inte ha kunnat sova nästan alls, har ett jättebehov av att sova. Och det här jag märkte alldeles häromdagen att jag kunde bli varm! Sedan jag slutade dricka har jag frusit såååå, men nu verkar ju kroppen faktiskt komma igång så smått! Det kan jag stå ut med.
Men mentalt... ...
Fick i våras diagnosen "svår PTSD". Var väl bland annat det som fick drickandet att eskalera så under sommaren och som i sin tur utmynnade i att jag insåg att jag måste dra ner.
Nu kan jag inte längre dränka alla Flashbacks som skickar mig tillbaka in i trauma. Men det är kanske dags. Det är nu över 10 år sedan... Valet står nu alltså mellan att lida mig igenom och försöka bearbeta ren och skär dödsångest eller, om jag börjar dricka igen innan bearbetningen är klar, troligen så småningom dricka mig till döds. Så går det alltså om man låter dimridåerna och alkoholglömskan skingras en stund...

Så tacksam att jag har ett nytt jobb som väntar i framtiden i alla fall! Utan det hade jag nog inte haft mycket motivation alls att ens tänka på att vandra vidare på en nykter alt "normaldrickar"-väg.

Nåväl, finns tid kvar att fundera över en vit jul eller inte. Än så länge nyktra funderingar.
Jag vill ju till 100 dagar :-)

Nu har jag varit helt ifrån alkohol i 1 vecka, så skönt!
Jag är pigg och glad, har spenderat dagen med familjen och bara levt.
Imorgon drar vardagen igång och stressen kommer tillbaka men jag ska inte falla tillbaka, jag ska passera bolaget varje dag utan att stanna, jag ska vila mig från stressen på kvällarna, inte skjuta upp den med alkohol.

Så skönt att skriva av sig här, berätta för nån som vet hur det är.
Hoppas du mår bra Fibblan.

Från mig också ! Tänk om du och barnen skulle åka bort någon jul där allt redan är fixat och bara slå sig ner. Finns många fina krypin uppe i norr med julotta om man vill och häst och släde och så. Så gjorde jag förra julen och det kändes skönt

Blir varm när jag ser ditt senaste inlägg. Fan vad du är värd att må bra. Från en annan som har en krokig väg så blir man så glad när man ser när måendet går upp. ❤️

Visst är tanken sjuk miss lyckad, att man själv faktiskt varit en del av masspykosen? Tack och lov vi kom ut ur det!!

Jag har ju inte varit i krogmiljö på många år (bara på finare restauranger och aldrig senare än kl 21) men nu när jag fick se lite av det igen så svindlar det nästan för mig. Min man (snart ex) lever i den miljön regelbundet. Och då inte bara i bar och restaurang utan han är ju ute på krogen på uteställen där folk går för att dricka och dansa. Ungdomar och omogna vuxna. I den miljön som är sååååå obehaglig för mig lever min man. Bara den tanken får mig att känna att vi INTE passar ihop. Och vad i hela helvete får han ut av det???? Vara dyngfull men några kompisar och 250 främlingar? Istället för att vara hemma med sin familj? Jag kände nu att hade jag sett honom ute skulle jag antagligen fått se en hel del saker jag inte borde se. SJÄLVKLART stöter han på tjejer i den miljön. Allt annat är fullkomligt otänkbart känner jag nu. Varför skulle han annars söka sig till en sån miljö? Han är väl inte så galen i dansgolvet att det därför han inte kan hålla sig därifrån?

Nej. Det är lurt. Och med tanke på hur han ser sanningen på ett annat sätt än jag så kan han säkert helt uppriktigt och ärligt säga att han aldrig stött på någon tjej. Men om jag skulle se honom skulle jag säkert tycka annorlunda. Och dessutom gör han massa skit när han dricker. Han har sagt vidriga saker till mig som han aldrig skulle säga nykter. Han har betett sig fruktansvärt mot mig och barnen pga alkohol. SJÄLVKLART har han varit olojal mot mig ute på krogen. Det är så självklart. Men eftersom att inget man gör när man är full räknas så har han inte gjort nåt.

En man som lever i den miljön är inte en man för mig. Inte ens om han hade varit en bra man i övrigt. Jag klarar inte av den stora kontrasten mellan mig och det.

Jag vill leva helt annorlunda.

Ville inte vänta tills du svarade i min tråd. Har läst ikapp och: fan så många stora kramar till dig. Det är mycket att känna och att gå igenom. Förstår att det måste vara otroligt svårt när det finns hemma när det är akilleshälen. Det är tråkigt att han inte verkar ta till sig det. Även om jag inte vill döma så kan jag tycka att när någon verkligen framställer hur utanför ens kontroll det är, så måste man lyssna. Försök att prata med honom om det igen kanske? Man kan tycka att någon ska klara något, det gör ju mina vänner också. Men så går det inte eftersom att min relation till alkohol är annorlunda. Som det är för dig också. Jag hoppas att det kommer bli lättare hemma i den aspekten, du förtjänar det så mycket ❤️.

Kände exakt likadant som du med att man känner att man inte förtjänar stöd när man inte kan hålla uppe men precis som du sa till mig igår: vi tröttnar inte.

Idag börjar du och jag på vår dag 1. Tillsammans. ❤️❤️

Om utekvällen..Precis så uppfattar jag också fulla folk som nykter..Det värsta är att jag varit likadan..Sicken tur och skicklighet lim, att vi vänt från fyllelivet till ett liv fyllt av det friska..????

Hipp hipp hurra fan vad du e bra !!
Mina 3 ord:
Hälsan
Kontroll
Självkänsla
Kram fr Sigge

Tack för peppen miss lyckad ❤️

Igår var jag ute på restaurang och även i en bar. Det var födelsedagsfirande så jag bestämde mig för att klara av en sån miljö även om jag ogillar den.

Jag undvek fylleblickarna så gott det gick. Alltså herre min skapare. Folk såg ut som levande döda i ögonen. Det var mycket länge sedan jag såg ett stort kollektiv med den blicken. Jag ser min man ibland och har väl inbillat mig att bara han ser ut så. Men det är ju halva stan. Grå, stirrande och bortkopplade ur själen. Mycket läskigt.

Jag hade tack och lov två nykterister (wow!!!) i mitt egna sällskap. Vi delade en flaska alkoholfritt bubbel. Det var så underbart med likasinnade. Resten av vårt sällskap drack alkohol men det gjorde inget.

Jag kom hem ganska sent och mannen var låg. Han tyckte nog det var jobbigt att jag gjorde nåt utanför hemmet som dessutom innehöll ett uteliv bland mycket folk. Men jag ska inte fokusera på det. Idag var han glad igen och han har gått ut. Hans frihet är tillbaka ?

Det var en jättefin kväll igår i alla fall och jag är så stärkt i mitt beslut om evig nykterhet. Så lycklig!!! Jag lider med de som lever i masspykos och tror att alkohol är livets tröst och lycka.

Idag känns det bra i hjärtat.

Kram ❤️

Det är verkligen slöseri med mig, mitt liv och min tid!!
Lyssnat på "skål ta mig fan", i dagarna. Blir på ngt sätt provocerad av tanken på att man måste nå sin botten..
Jag vill ju ha ett stopp på det här, men inte tillräckligt tydligen..?. Inte dragit mig själv i skiten tillräckligt mkt eller? Inte utsatt mig själv och de jag älskar för "tillräcklig" skada? Jag är fed up men ändå så stängde jag av förnuftet och bara hängav mig till giftet igår. Nåja, man får ju alltid en ny chans. Varje dag, varje timme kan jag ta andra beslut än jag gjorde igår. Och jag vet ju att det blir oändligt mkt enklare när vi inte har ngt hemma. Jag vill inte ha möjligheten, tillgängligheten precis runt hörnet. Det blir inte bra för mig. Två ggr har jag tagit återfall sedan jag tog nya tag denna hösten och båda gångerna är det för att det finns hemma. Detta är givetvis ingen ursäkt. Men en förklaring. Jag är inte stark nog att stå emot då. Har, som sagt, försökt förklara detta för min man, men jag verkar inte nå fram. Eller så tycker han att jag ska klara av det här. Det tycker jag också. Och hans, säg två "överblivna" öl, kan stå i kylskåpet i en och en halv vecka, men så plötsligt kommer dagen, tillfället, minuterna där tillfället gör tjuven. Fast i boken säger författaren också, att tjuven gör tillfället. Skit samma.
Jag är nykter nu, och så ska jag förbli ?! Säger som många tappra medkämpar; jag ger aldrig upp! Ta mig fan! Jag ska visa ?, mig själv och mina jag ? att jag minsann ska vinna. Igår vann? slaget. Jag kommer att vinna kriget! Och jag gör det genom att lägga ner mina vapen, på ett sätt. Kapitulation, acceptans. Jag är bra. Jag är god. Jag vill mig väl❤️! Återfallet brutit innan det knappt hann börja..?!
Tji fick ?! Tänker inte underlåta mig till att trampa hans fotspår. Här är det JAG som STYR! Och jag ska inte hänge mig åt en massa dumma tankar om mig själv. Det är det ? vill.

Jag tycker om mig själv ändå!
Fuck a-?! Fuck alkohol!
Nu kör vi ?!
Kram!
/Fibblan?.

Ja, in med ljus i tillvaron nu i advent.
Igår gick jag en långpromenad, plockade lite svamp som blev till en kvällsmacka till maken och mig, ihop med en Easy Rider IPA (0,4 procent, så himla god!). Blev lite hög på att det fortfarande går att plocka trattkantareller denna milda december.
Har precis som du, GP, känt mig lite upp och ned i veckan och sysselsatt mig med att fundera över om inte en flaska rödvin eller tre skulle göra tillvaron trevligare.
Men i morse vaknade jag så himla harmonisk, utsövd och lugn i varenda cell i kroppen, och tänkte på hur sällan man gör det efter en flaska vin föregående dag.
Tvingar mig ut på promenad även idag, trots ruskväder.
Ha det fint, hoppas ljuset i tillvaron hittar till er!

av grattishälsningar !!!!! Känslan av att ha gått runt ett år är stor !! Så glad att du gjort det !!

Tiden
Ärligheten
Nyfikenheten

Maxad självbevarelsedrift är vad jag tänker på, när jag får kika in i era livsavsnitt. Tänk, vad vi kämpar för att få leva väl!

Jag är begåvad med ett barn, som tyvärr har fått ärva likheter med min hjärna. Det gör så ont att lyssna på när han snurrar in sig i självkritik och hopplöshet och i ett sådant förtvivlat ögonblick, frågade jag honom:

-Hur skulle du ha tänkt om en kompis sa samma sak till dig, som du säger om dig själv?
Efter en stunds eftertanke, mumlade han att det nog inte hade varit en människa värd att kallas kompis.

Nä, precis så. Varför tillåter vi att vi själva - eller en partner - definierar oss på ett sådant avskyvärt sätt? Skulle en främling stega fram till mig och säga att jag inte hade ett livsvärde, hade jag ju bett personen dra dit pepparn växer, skakat av mig och gått vidare.

Så, nog nu! Var era egna bästisar, helt enkelt. Sätt ner foten mot alla människor, inklusive er själva!, som säger taskiga saker till er.

Lev nu, dö sen, hälsar jag genom Petter och skulle så himla gärna vilja lyfta bort alla sunkiga, blöta yllefiltar som har hängts över oss.
In med ljuset!

Du symboliserar styrka, mod och klokhet en hjälte mitt ibland oss ❤️??????kram Strulan

Vad härligt det låter, miss lyckad ?
Ha en fin söndag med lilla bebisen ?
Kram ?

Sänder en stor varm styrkekram ? full av förståelse och medkänsla.
Har varit där tusentals gånger själv och vet hur det känns.
Men vi båda vet ju att det bara är att ta nya tag och svinga sig upp på tåget igen ? ????.
Fibblan, du är en så fin människa så slösa inte bort dig själv på ?
Kärlek ? och styrkekramar ???
???

Hej Alla:)

Känner igen mig i så mycket av vad som skrivs här på forumet. Minns inte när jag skrev första gången men skriver lite då och då och det beror mycket på om jag har druckit alkohol eller inte. Mitt förnuft förstår att jag behöver sluta med alkohol helt och hållet men min känsla är inte riktigt där. En person som jobbar på rådgivningscentrum i stan där jag bor sa att man behöver sex veckor för att man ska kunna känna sig riktigt klar i knoppen och här på Alkoholhjälpen rekommenderar man tre vita månader för att kroppen/organen ska kunna återhämta sig (jag tror iaf att det var så). Jag känner en stor längtan av att kunna vara alkoholfri och har gjort det under lång tid (dvs längtat) men nu mer än tidigare. Vad jag som tidigare har sett som fördelar är att kunna läsa en bok, kunna hänga med i tex en TV-serie, inte skriva inlägg på Facebook som jag inte dagen efter kommer ihåg att jag har skrivit och inte skriva tråkiga sms..jag vill lägga ifrån mig mobilen och fokusera på verkligheten. Men vad jag framför allt längtar efter nu är återhämtning!! Känner mig så otroligt trött och nedsatt i min kropp. Grejen är att nu när jag känner att jag behöver vara fri från alkoholen är suget större ….och jag känner stress inför högtiderna som närmar sig...inte för att köpa julklappar, laga mat mm mm utan stress för ensamhetskänslorna/utanförskapskänslorna....och jag har massvis av tid..har utflugna barn, ingen släkt som jag direkt umgås med och nätverket är sparsamt en total kontrast mot vad det var för några år sedan. Det är en lång historia som tar alldeles för lång plats för att skriva om här...men jag har en man och mina barn samt svärdotter. Så jag vill försöka fokusera på en dag i taget, på vad jag har, och jag tror att träning och frisk luft, naturen är bra ...Så idag klarar jag dagen utan alkohol och hoppas även på morgondagen..på tisdag har jag födelsedag..kanske tar ett glas vin istället för fem...åh vad jag vill lyckas!!

Ha en fin söndag även om den där jag bor är väldigt grå regnig:)!!!

Be inte om ursäkt för inspel i min tråd Nystart! Det är väl därför vi är här för att dela med oss, kommentera och stötta? ?
Igår föll jag ner i ett svart hål av ångest och meningslöshet. Kände mig redo för träfracken och funderade länge över bästa sättet att döda mig själv. Det känns bättre idag men inte helt klockrent direkt. Att jag är så ostadig är ingen nyhet, det är bara så hemskt jobbigt med dessa oförutsedda svängningar i min hjärna. Bästa medicinen mot detta är hård träning. Åker till träning nu innan jag spricker av rastlös ångest.
Sköt om er.
Ingen dricka idag förutom 1,5% mjölk.
?
GP

För att du delar med dig♥️ Ja man är inte ensam om dåliga upplevelser från barndomen. Skönt att dela med varandra men också sorgligt att vi är så många som har liknande erfarenheter. Känner precis som Du besvikelse på mig själv och dåligt samvete gentemot mina barn. Mina upplevelser från barndomen har till viss del upprepats när det gäller mina barn. FAST jag tänkte när jag var tonåring att när jag får barn ska dom ha det bästa livet fritt från skit. Skönt för er att ni i år har ett tryggt ställe att fira jul på. Hoppas innerligt att du och dina barn kan stanna kvar hemma men ni har en bra plan B. Än en gång tack för att du delar dina upplevelser. Kram ♥️

365 dagar
Vägs ände.
Tystnad.
Jag har förbrukat mina val. Mitt hopp. Min kropp. Deras tillit. Våra relationer.
Missbruk. Tog en sekund att skapa. En evighet att ta sig ur.
Jag hade inget val, ville jag i alla fall välja att se det som då, men faktum är att jag har massor av val att göra. Varje dag.
Jag väljer att vara nykter. Jag väljer min hälsa. Jag väljer att vinna tilltro.
Kampen har stundom varit hård det här året. Inte över att vara nykter - det som varit en kamp är det känsloliv jag nu väljer att varje dag möta. I mina sinnes fulla bruk. Utan att toppa känslor av glädje och lycka. Utan att dämpa känslor av sorg, ängslan, ångest, stress och oro.
Det är däri min kamp har funnits. Och finns.
Men jag lever. Jag vågar möta. Bemöta. Känna. Acceptera. Finnas. Och se.

Jag väljer att känna tacksamhet över att jag har överlevt. För mig var det alltid en fråga om liv och död. För mig har det varit blodigt allvar. För min sjukdom hade tagit mitt liv. Om jag inte hade druckit mig till skador som lett till en dödlig utgång. Om jag inte valt att kliva ner från mitt fönster kvällen innan.
Jag väljer att spendera min dag tacksam över att jag hittade modet. Och min inre styrka.

Dela min 1-års dag med mig genom att reflektera och skriva tre ord, bara tre ord, över vad du är tacksam över här nedan så jag kan få dela din tacksamhet idag med dig!

Mina är:
* Modet
* Styrkan
* Tiden

Ett extra tack till en väldigt speciell person som var den första jag vågade säga som det var till: Li-Lo.

Mod och styrka,
Dee