Senaste kommentarerna i forumet

Har insett att jag måste ta ansvar och få en ändring, sitter med ångest hela dagarna skapat av henne. Enda sättet att överleva den här varit med alkohol. Nu hjälper inte ens det. Behöver egentligen bara sticka men kan inte lämna barnen med henne en längre tid.

Jag dricker på tok för mycket och har gjort det i ett par år. Det börjar gå ut över jobb och relationer, samt att jag konstant har ont på höger sida av magen där levern sitter. Har tagit blodprover och gjort ultraljud men allt ser bra ut. Jag hoppas på att det "bara" är kroppen som protesterar mot den ständiga tillförseln av alkohol, men är orolig för att det skall vara allvarliga problem. Hursomhelst, jag vill sluta dricka som jag gör nu. Jag önskar att jag i framtiden kommer kunna ta 1-2 öl i sociala sammanhang men utesluter inte att behöva bli helnykterist. Jag har försökt själv, men alla mina försök slutar med att jag tillslut faller tillbaka med full kraft. Ungefär som att hålla andan så länge man kan, och sedan bli andfådd och andas tungt (om ni förstår liknelsen). Jag inser att jag behöver hjälp eftersom jag använder alkoholen för att slappna av och komma till ro. Dagen efter är jag ångestfylld, och såklart medicineras detta med en öl som tillslut blir 6-7 stycken. Det märks inte på mig, jag är skicklig att verka nykter.. känner mig aldrig full men blir bakis så i i helvete så det enda jag kan göra är att ta återställare och hamna tillbaks i hamsterhjulet. Var kan jag vända mig för diskret hjälp? Vill inte ha pekpinnar och dömande blickar, vill ha en konkret plan på hur man kan tackla livet utan alkohol

God kväll allihop.

Ångest hänger över mig igen. Mannen är ute. "Fikar" som han säger till barnen när de frågar vad han ska göra.

Han har varit borta i typ 4 timmar.

Hade vi varit skilda och bott isär hade jag inte varit ledsen nu. Men nu är jag det. Jag känner att det är svårt att leva med allt det negativa mannen ger och samtidigt verkligen inte kunna förvänta mig eller kräva nåt. Vi är ju inte ihop så jag får bara finna mig i att han drar ut (han gjorde så förut också men då kunde jag med rätta känna mig ledsen liksom). Det finns vissa fördelar med att vi bor ihop som jag försöker fokusera på för att orka med. Och för att orka med tanken på att han kanske kommer bo här till i vår om jag har otur.

Det är absurt hur jag lever. Och hur jag alltid levt. Men en man som plötsligt står i hallen med skor och ska ut. Utan att en enda gång kolla om det är okej. Men ska jag göra nåt utan barnen måste jag planera noga först. Tänk om jag bara skulle dra iväg? Skulle aldrig göra det ens för att testa för det vore elakt mot barnen.

Gör mitt bästa för att inte bli tokig på hemmet. Städar och försöker hålla det fint. Ett tag orkade jag knappt det men jag insåg efter nån månad att det skadar mitt psyke att inte fortsätta ta hand om hemmet. Men jag längtar VERKLIGEN till jag kan ordna här ordentligt.

Imorgon ska jag ut en sväng på kvällen. Då sa mannen direkt att han kan bjuda hit sin kompis. Men då sa jag faktiskt att han kan mysa med barnen istället. Kolla film och äta nåt gott. Jag ska vara borta så få timmar. Och den där kompisen är han ju med hela tiden ändå!!

Vi har trevliga stunder också, det kan jag medge. Och tur är väl det.

Nu andas jag i fyrkant medan han är ute och roar sig. Det stör mig att jag tänker på honom medan han just nu tänker på allt annat än mig. Och skulle han tänka på mig så är det av fel anledningar och leder bara till tjaffs. Så jag föredrar nog att han fortsätter att inte tänka på mig. Det är bättre så.

Ska bli så skönt den dag jag kan sluta lägga min energi på att vara irriterad.

Kram alla

Han har varit ute med en kompis och kom precis hem as packad! Och mumlade något om att han gjort något test med kompisen för adhd. han sluddrade och var osamhängande. Jag sa att du kanske snarare skall gå till vårdcentralen om du tror att du är deprimerad osv. Han sluddrade vidare om något annat. Var på jag säger jag går och lägger mig nu. Jag har inte kommenterat hans fylla och tänker inte göra det. Är det fel? Det slår bara bakut när jag gjort det tidigare. Jag orkar inte. Jag känner mig ganska tom. Han var som sagt super full när han kom hem men hade ändå med sig mer öl som han började trycka in i kylen.. Nu sår han och svär inne på toaletten och säger fuck you. Jag tror att det är riktat mot mig och för att jag inte är intresserad av att lyssna på honom just nu. Gör jag rätt som ignorera och stänger ute? Och andra sidan är han förjävlig just nu... Jag är så himla trött. Kommer jag stå ut? Kommer jag orka ta mig ur det här om det är det enda som kommer att hjälpa mig. Jag är så trött.

Åå, så roligt Vinäger ?
Vad nyfiken jag blir?
Ha det så jättekul och njut av helgen ?
Kram ?

Jag och många andra är också väldigt glada att du tog det steget du tog för 9 år sedan.
Vi kanske inte hade fått privilegiet att ha dig här annars.

Sagt det förr men säger det igen.
Du står för stabilitet, trygghet och värme för mig.
Just det har fått mig lugn så många gånger vid oro.
Det har alltid känts som en helande varm hand.

Jag ville bara passa på att tacka dig för det.....

Kram

MM

Hej alla!

Jag är här liksom ni andra pga mitt förhållande till alkoholen.
Druckit kan man säga i tiotals år, men aldrig sett mig själv som alkoholist.
För mig är/har alkoholen varit ett sätt att ”koppla av”! Jag vet inte hur ett liv utan alkohol
skulle se ut! Det har varit och är dock min högsta önskan att sluta dricka.
Har tidigare jobbat mycket, ett jobb med mycket resande, utlandsresor, representation och därmed alkohol.

Är senare även utbildad terapeft med inriktning på beroende (ironiskt nog). Jag kan ställa mig till skaran som säger, ”du skall göra som jag säger, inte som jag gör”!
Arbetat flera år med missbruk av olika former!
Jag har verktygen men inte förmågan att själv sluta dricka! Detta är min mörkaste hemlighet, att jag själv dricker.

Jag har varit utbränd vid flertalet tillfällen, sjukskriven i perioder, vägrat se roten till problemen.

Har fortsättningsvis ett fungerande liv tack o lov, fru, vuxet barn och allt fungerar trots mitt drickande.

Mitt drickande forsätter typ två kvällar i veckan, hemma i soffan.
Av ngn konstig anledning (lyckligtvis) har jag så gott som aldrig gjort bort mig, aldrig druckit så minnet försvunnit, men ändå druckigt mängder. Min fru anar inte att jag dras med detta dilemma, tror hon inte eg vet hur mycket jag i själva verket dricker.

Jag mår verkligt dåligt i min situation, men verkar inte kunna ta mig upp ur denna!
Otaliga är de fredagskvällar jag best mig för att inte dricka för att sen hitta mig i kön på
systembolaget, and this go on and on and on...
Om jag uttrycker mig rakt på sak så har jag tråkigt om jag inte får dricka, det är som jag vet en verklighetsflykt, en destruktiv sådan, men alkoholen har alltid funnits där, som en ”ventil”.
Skaffa en hobby, ja, men vilken, har inget eg intresse? Gå ut och gå, ja det gör jag men sen?

Har miljoner gånger bestämt mig för att detta är sista gången, känns säkert igen!
Jag har sett vad alkoholen ställer till med, på väldigt nära håll iom mitt arbete, men det är som det ändå inte går hem, ”för jag är ju inte alkoholist”?!

Jo, jag är alkoholist!

Jag skriver här, för att få ngn form av gemenskap, jag vill och skall göra förändring!

Må väl, Haddock

Ikväll har jag helt glömt varför i hela världen jag väljer att inte dricka alkohol. Men jag vet ju ATT jag har valt det. Och jag brukar ha jäkligt goda anledningar bakom beslut jag fattar. Så jag håller till godo med Loka crush även ikväll. Tungsinnet och orosmolnen som låg över mig tidigare i veckan har iaf skingrats. Det blir som det ska bli med det mesta, oavsett om man förpestar tillvaron med oro och ångest eller inte. Så jag satsar på inte. Go’ fredagskväll alla forumvänner!

till de 9 åren!

Precis som Adde skriver, så går åren fort. Det är snart 3,5 år sedan du skrev den första hälsningen i min tråd "Tredje gången gillt".
Jag väljer fortfarande dagligen att behålla makten över mitt liv, och att undvika det första glaset.

Nu jädrar osar det jävvlar anamma ? Och det är ju som du skriver... Det enda rätta är att andas och pilla upp livets knutar, en i taget. Istället för att pimpla vin och trassla till knutarna ännu värre. Kram

Skit i tidsbegränsningen min kära ? Det onda går över. Det goda går över. Själva livet går över. Men inte idag ? Håll i glädjen och njut av medvinden du har skapat. Det är du värd ❤️

Låter som en perfekt helg! Skönt att ha slutet på renoveringen i sikte ? Kram

Ok. Helg o eftermiddag är en kombo som får min A-hjärna att skrika och inte bara veckodagsviska som den gör på eftermiddagarna. Fräser tillbaka; ”Håll käften! Jag har redan bestämt mig att vara nykter!” Funkar sådär men får mig att fnissa lite just nu iaf?

Kollar min statistik i min logg o ser följande mönster. Inget Nobelpris till mig för upptäckten men viktigt mönster för mig att se;
Tog steget hit i oktober. Drack alkohol 8 av månadens dagar med ett snitt på 4,75 glas o drack som mest 6 glas på en dryckesdag. Det var en signifikant minskning av antal dryckesdagar och mängden jag konsumerade.
I november tappade jag bort min Stig och syns tydligt. (Jag förde in i efterhand o risken finns att jag drack större mängder än jag minns men försökte vara helt ärlig när jag loggade)

November innebar 14 dryckesdagar och ett snitt på 5,85 glas o som mest drack jag 9 glas.

December är hittills helnykter.

Inser att det spelar roll för mig om jag sätter mål och aktivt följer upp. Och att jag gör det varje dag under en lång period för att inte tappa fotfästet igen. Och göra det även om jag gör det; för då kanske jag inte trillar så illa utan konsumerar mindre mängder? Känns som att mitt val att använda det här forumet, loggen och programmet skyddar mig från att släppa allt o låta A-hjärnan ta över allt.

I walk the line, this weekend as well✊❣️

över att läsa att vänner o man inte kan supporta dig. Gör de likadant med en diabetiker? Säger men Guuuu, så trist! Måste du vara så hälsosam? Ta lite socker nu!

Alkoholsjukdomar är potentiellt livshotande o diabetes är det definitivt....

Hoppas att du får en fin helg o hittar stöd i vardagen. Annars så är vi många här att luta sig på eller bara få babbla av sig hos!

Läser hur du kämpar o blir glad över att du får lite medvind! Hoppas att du väljer den väg du mår bäst av i helgen??? Och varmt lycka till med det spännande som hänt i ditt liv!

I dag har det hänt en massa överraskande positiva saker. Håller på att spricka av glädje. Av en överdriven rädsla för att bli identifierad vill/kan jag inte gå in närmare på det hela. Men bra är det - j-vligt bra till och med.

Och vet ni, det är jag själv som är orsaken till allt det goda som äntligen fått fart. Lite (läs mycket) stolt känner jag mig allt.

Känns lite tråkigt att behöva skriva så kryptiskt, men jag är riktigt nojig ibland.

Nu ler världen mot mig igen. I kväll ska jag på tjejträff med ett jättegäng härliga vänner. Gissa vem som erbjudit sig att köra... *Viftar med handen i luften*

Det är härligt att må så här himla bra, om än glädjen må vara tidsbegränsad. Men hallå, då är det ju ännu viktigare att fånga och ta vara på känslan. Tanka energi. Hoppas jag kan överföra lite av min sinnesstämning till någon.

Önskar att ni alla får en fin helg. Förhoppningsvis A-fri, men om inte så vet ni ju att det kommer många nya dagar att vara nykter på.

Tack än en gång för fina kommentarer.

Kramar från en vimsig men välmenande vän. Ni vet, hon den där Berg-och-dalbane-Vinäger

De alkoholfria ölen är riktigt goda tycker jag. Kan dock få känslan att varför dricka det här om jag inte får känna min buzz? Men! Eftersom jag är nykter när jag har den tanken kan jag lättare välja att mota bort den och fortsätta min mer hälsosamma väg. Komma ihåg känslan att vakna utsövd o ha ork till så många fler grejer i livet❣️

Heja dig och din förändringsväg! Du bestämmer hur du gör din förändring och andra gör på sitt sätt? Räkna som du vill o fira dina segrar med varma kramar till dig själv!

Ha en go helg!

Inte ge upp, det kommer en dag då du sitter mjukt och skönt långt fram i vagnen. Och vägen dit får du ta som den är, lite hit och lite dit.
Huvudsaken är att du är med ?
Kram, ha det fint i Blekinge?

Premiär ikväll Fibblan?
Det måste man vara nykter för att hänga med i iallafall ?
Vet inte hur många fredagskvällar man suttit vinmosig i huvudet och försökt hänga med och lösa frågorna....?
Oftast helt meningslöst...
Men ikväll är det godis och a-fria öl som gäller.?
Då måste ju chanserna öka med 100% att åtminstone kunna något ställe de är på väg till..?

Hursomhelst hoppas jag att du får en fin kväll, fina Fibblan? oavsett om du är framför TVn eller någon annanstans!
Kram ?

Vad bra skrivet Gojan, det där stämmer väldigt bra in på mig också. Jag lever med en fru som aldrig är nöjd och hela tiden kritiserar allt jag gör, jag har äntligen kommit fram till att vad jag än gör eller gjort så spelar det ingen roll. Jag kan eller orkar inte ta på mig hennes välmående, hon får helt enkelt ta sitt eget ansvar. Troligen leder detta till separation, men jag lever hellre livet ensam och lugn än med någon annan som stressar ihjäl mig varje dag. Ledsen för instick i er diskussion.

Tack för att ni får mig att minska min ufo-känsla!

Min oro handlar inte om att andra ska råka ut för katastrofer och jag får omedelbart dåligt samvete över att jag inte oroar mig för sådant...:) Min oro/ångest handlar uteslutande om annat som jag inte kan påverka, dvs sådant som redan har varit. Jag kämpar mig genom nätterna med det omöjliga, nämligen att skriva om historien. Om jag bara hade agerat annorlunda, hade människor inte mått dåligt, etc. Men jag kan också elda upp mig över illa formuleringar, milda kränkningar eller rädsla för att uppfattas felaktigt/negativt, och till slut får jag svårigheter med att urskilja vad som är sant och vad jag har fantiserat ihop. Min värld krymper och jag analyserar frenetiskt på micronivå. Därför behöver jag insomningshjälp då och då, och tidigare har alltså alkoholen hjälpt mig att bryta detta oändliga och fullständigt lönlösa ältandet. Nu använder jag naturmedel istället, för jag har lärt mig att sömnbrist gör mig sårbar och i sårbarheten fattar jag dåliga beslut.

Träning, som många nämner, vet jag av erfarenhet att det också tar bort mitt hjärnsnurr. Jag har alltid varit som snyggast när jag har mått som sämst! :) Men nu får jag vara inte ändan ur vagnen, mer än ridningen en gång i veckan. Fast det skänker spänst i knopp och kropp, framför allt självförtroende eftersom jag märkligt nog är orädd på en hästrygg. Det mesta annat är jag skiträdd för, men inte ett halvt ton med egen vilja.

Att var och en tar hand om och tar ansvar för sitt liv, tror jag också är fundamentalt. När jag snurrar i vad jag kunde ha gjort annorlunda, brukar jag bryskt få säga till mig själv: Men lilla Gojan, det går inte an att bära andra människors ansvar på det viset! Om jag ändå inte lyssnar, ryter jag i att det inte anstår mig att förminska en annan människas egenansvar. För om jag inte tror att andra är kapabla till att agera självständigt, så omyndigförklarar jag ju dem. Ja, ni fattar ju att jag har fullt upp så fort jag inte tvingas in i att tänka på annat: jobb, mat, städ, barn, husdjur, ridning. Jag måste fylla min tid med strukturerade tankeverksamhet, för annars faller jag in i tankekvarnens tunga malande. När jag för 15 år sedan började längta efter något annat i livet, handlade känslorna framför allt om att jag var så satans trött på att stå i centrum i mitt eget liv. Det kändes inte meningsfullt att ägna mitt liv åt "bara" en relation med en annan vuxen människa som ju de facto bör kunna klara sig själv. Jag behövde behövas av någon annan och jag kände att jag hade kapacitet att ge tid, värme och visdom, faktiskt, till någon annan. Så efter 35 år av mega-ego, blev jag alltså mamma. Men när jag tappar styrfart och faller in i tankekvarnen, då återfaller jag ju till mega-ego-tiden: hur JAG kunde ha gjort annorlunda, hur JAG känner, etc. Den som jag är så oändligt trött på och en egenskap som jag dessutom tycker är rasande o-snygg.

Det vore intressant att höra om ni har några fiffiga trix för att bryta negativa automatiska tankar.

Kram!

När jag äntligen ser ett litet litet ljus långt där borta så måste dom ju ringa för att meddela mig om att det har inkommit en orosanmälan på mig. På en fredag kl 13... För något som hände för 2 månader sen... Jag hade inte barn den kvällen, var 100 % barnledig. Då måste jag väl få dricka om jag vill? Ja, jag har ett problem men inget som drabbar mitt barn. Den dagen det faktisk gör det (om det går så långt), så kommer jag att säga till själv! Att jag inte kan ta hand om mitt barn! Jag vill inte för allt i världen att hon ska råka illa ut för att jag är en fullständig idiot! Så nu blir det alltså möte med mitt ex på soc. Kanske även dottern som inte vet något om detta. Bra att dom berättar för en 11 åring som har jobbigt med pubertet och andra saker, vad hennes mamma håller på med när hon är hos sin pappa. Orkar inte med detta... Det var dagens ventilation!

Mulletant. Samtidigt finns det ju hjälp att få så att man inte behöver gå helt vilse. Som nykter alkoholist ser jag också det viktiga i att lämna alkoholister i fred. Att inte "störa" tillfrisknandet genom att fortsätta med sitt kontrollerande beteende. Det är så viktigt att få bli nykter för sin egen skull och hitta sina egna verktyg. Att mötas av misstänksamhet och kontrollerande beteende ökar ju risken för att man själv återfaller i gamla mönster...

hur otroligt svårt det är att släppa taget och att fokusera på sig själv - den enda jag kan förändra. Jag vet det av egen erfarenhet och jag ser det upprepas här.... om och om igen. Det är nog så att alla måste göra sin egen resa, göra sin egen insikt och erfarenhet.
Jag önskar dig lycka till sessi med att hitta och finna dig tillrätta i det liv som är ditt!

En fundering - det skulle vara lättare att följa dig om du skulle skriva i samma tråd. Det skulle - antar jag - även göra det lättare för dig att följa din egen resa. Den viktigaste.

I all välmening! Kram! / mt

att de inte håller på det där med mobiltelefoner...:-( Jag har inte varit på behandlingshem, gick på behandling en gång i veckan men jag minns att man just då - och särskilt i början av behandlingen - var så uppe i allt det nya. Hjärnan gick på högvarv. Just då ville jag bara vara ifred och jobba med mig själv. Frågor från mannen var ett stort irritationsmoment. Det går ju inte att kortfattat förklara vad det är man går igenom och energin räckte inte till för långa diskussioner...
Jag hade varit tacksam om jag fått vara ifred under min behandling men självklart är det svårt för anhöriga att förstå...