Senaste kommentarerna i forumet

Fika på en klippa vid havet låter ju fantastiskt!! Vi ska bara fika på ett Espresso house, lite mindre romantiskt, haha! Känns konstigt för i alla mina andra relationer (och hela mitt vuxna liv) har alkohol alltid haft en oerhört central del. Med mitt ex byggde hela vår relation mer eller mindre på aktiviteter kring alkohol, och jag avskydde det så mycket. Kändes så... ihåligt och falskt.

Kul att läsa, tror det är jätteviktigt att förbereda sig på när det känns tråkigt, att ha en strategi då. Jag är tillbaka nu på min tredje dag som alkoholfri. Denna gång gör jag detta med mycket mer respekt för hur jävligt alkohol är och hur jag måste ha en mer genomtänkt strategi, inte bara tänka att "det känns ju bra idag, det kommer fixa sig, jag har ju egentligen inte så stort problem så klart jag kan säga nej".... jag vet nu att mitt beroende gör att jag verkligen har svårt att säga nej, därför måste jag ha större respekt för det. Och förbereda mig. Och inse att det kommer vara ett livslångt medvetandegörande av mitt eget handlande. Inte ett livslångt LIDANDE, utan vara FRI men medveten om att alkoholen kommer försöka locka, både när man har roligt och tråkigt, när man bara minns det roliga dryckesstunderna och inte bakfyllorna, bråken, ångesten, tårarna, ensamheten.
Jag har upptäckt quitlit, böcker om att sluta dricka som är otroligt inspirerande och får det att kännas lätt och roligt, befriande. Läser nu Sober Curious, den har verkligen varit revolutionerande för mig.
Ta hand om dig!

Låter som kanonbra strategier!

Ser fram emot min första nyktra dejt så småningom ? Fika på en klippa vid havet tror jag att jag ska föreslå.

Jag har ingen dejt på gång, drömmer lite bara ?

Alltså nu ska ni få höra nåt sjukt, jag ska gå på en dejt imorgon och nu har jag sagt att jag vill ändra från att ses på en bar som planerat till att ses på ett café som inte serverar alkohol!!! Hihihi, känner mig alldeles fnissig, har ALDRIG haft en nykter dejt förut! Känns så häftigt att prova, och att han inte känner mig, så jag kan säga att jag är en person som inte dricker och han kommer tro att det alltid varit så! Sjuk känsla. Och SÅ stolt över mig själv, för jag har insett att barer är en miljö jag inte fixar att vara i just nu. Glad!! :)

Jag har fått många goda råd och bra tips här och det var ett som verkligen fastnade som jag tänker mycket på: ta hand om dig själv. Till exempel äta bra, träna, umgås med de man tycker om och göra det man mår bra av helt enkelt.

Jag har bestämt mig för att laga mer nyttig mat och försöker strukturera upp veckan så att jag vet vad jag ska äta varje dag. Är inne på dag tre och än så länge funkar det fint ? Träna är något jag alltid gjort och idag blev det ett riktigt tufft pass. Som jag älskar det! Men det är inte bara att göra saker som jag mår bra av som påverkat mig denna veckan, jag har även försökt att reflektera över vad och varför jag gör saker och känna tacksamhet för det jag har som är bra i mitt liv.

Så, kort sammanfattat: jag har en bra vecka helt utan alkohol. Underbart!

Är det mest passande ordet, jag kunde hitta??!
Starkt. Är ett annat.
Kärlek.
Ärlighet.
Du har det som krävs för att en gång för alla programmera om hjärnan ??❤️!
Tillsammans fixar ni det här ?!
Jag hejar på med själ och hjärta ❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Jag tror tyvärr att förskolan inte gjort nån anmälan. Men nån hjälp vill han inte ha! Det är ju minsann inget fel på honom, det är alla andra det är fel på... Total förnekelse.

Tyvärr har vi inte några mor/farföräldrar som kan hjälpa oss.
Min sambo har knappt kontakt med sina föräldrar. Han har inte heller några nära vänner. Han har sitt jobb (som han lyckas sköta, fråga mig inte hur), och det är hans enda sociala nätverk.

I kväll slocknade han 18:30 i soffan. Där ligger han än och snarkar...

Och jag är ledsen över att jag inte kan skydda ungarna från detta elände.

Tydligen har han en kanal på Yotube också. Måste jag kolla in. Det är kanske lättare för mig att förstå honom med lite bilder som hjälp ?

Bland annat har han publicerat ett inlägg som handlar om hur coronakarantänen eventuellt påverkar drickandet.

Och tack för dina fina ord?! Det behövs inga hjärtan, för jag känner din värme ändå?!
Och jag blir också glad över att höra att det ljusnar bort horisonten även för dig ???! Det är tufft att känna sig ensam i slit och kämpande med nykterhet och alla upp- och nedgångar som det ofta innebär..?, men resan här i "vidare livet" har ju inte varit spikrak för mig heller..?. Den är ju sällan det..vägen till nykterheten..

Men nu är jag riktigt på banan måste jag säga ??❤️! Jag skulle kunnat vara kvar i förändra sitt drickande, men det kändes mer rätt här, eftersom jag inte längre vill förändra mitt drickande. Jag dricker inte längre alkohol. Punkt. Och för min del känner jag mig lugnare här på något vis. Det är inte samma flöde och olika intryck kring hur man ska/kan förhålla sig till den fördömda alkoholen..alla vill ju inte sluta helt. Och jag märkte att för mkt prat kring alkohol snarare ökade fokus på det jag allra minst ville fokusera på. Så, precis som du gjort nu, gjorde jag också. Tog en paus från forumet och kom igen med nya tag?☺️! Just nu känns läget stabilt som sagt, men man ska aldrig säga aldrig I guess..

Jag tänker också tillbaka på vilket fantastiskt stöd vi var för varandra då?! Och din målande beskrivning av nyponrosen ? (kvinnan på planet) bär jag fortfarande med mig ?!
Och vi hjälps åt när du redo, tänker jag! Denna sommar ska vara vit som snö☑️. På insidan iaf, utsidan får gärna anta en gyllenbrun ton..☀️?!
Massor med kramar ❤️!
/Fibblan ?.

Jag skulle såklart föredra om han inte dricker alls men jag har ingen kontroll över vad han gör och tänker inte bry mig om det. Han får göra som han vill. Jag har bara kontroll över mig själv och mitt eget beroende och jag väljer att inte dricka idag ?

Exakt, de flesta tar oftast ett glas för mycket när de väl dricker och det tar emot att sluta eftersom man mår sämre när alkoholen lämnar kroppen och därför vill fylla på med mer.

JoTack, Soffi jag har mått bättre idag. Bra till och med. Blev lite för ivrig i mitt sökande på nätet efter föreläsningar, böcker och dokumentärer så hjärnan slog bakut och jag fick lov att ge mig ut på en lång promenad trots att det blåste halv storm, jag fick ta i för att ta mig fram, var rejält trött när jag kom hem men solen sken och jag fick ny energi.
Tänker att jag får ta det lite lugnare och kanske lyssna på e t t avsnitt i tex. alkispodden och läsa e t t kapitel om dagen. Måste ju smälta, tänka över det jag fått till mig också.
Jag har ganska många intressen som kan distrahera mig, om jag bara kommer ur den här "alkisdeppen", Har ju inte mått så bra av att druckit för mycket en tid. Men nu när det våras kanske livsandan vaknar till liv igen. Det finns massor av jobb i trädgården, jag odlar lite också och driver upp lite plantor inomhus som sen ska ut i växthuset. Sånt mår jag bra av att pyssla med.
Jag vet att jag är dålig på att stötta andra, tycker kanske inte att jag har så mycket att komma med. Men tänker ibland att jag borde mera för jag blir ju själv glad när någon tittar in här. Kram.

Så är det. Balansen behövs. Historiskt jobbade vi på fälten och med djuren hela dagarna. Sitta vid en dator hela dagarna är vi inte skapta för ?

I början av den här tråden var det någon som skrev något att det var ännu värre om man kombinerade alkohol med antidepressiva tabletter. Då skrev jag att jag inte trodde mina föräldrar tog sådana. Jag hade fel. Fick idag av en slump veta att mamma tar antidepressiva tabletter. Hon sa något om två olika tabletter och att hon behövde till apoteket för en av dem. Kan man kombinera olika sådana eller hörde jag fel?
Egentligen är väl detta ganska väntat så blev inte direkt förvånad.

Stort grattis till tre nyktra veckor!

Berätta gärna mer om din nyktra resa, om du vill förstås ?

Du ska börja med att låta din hjärna läka. Var snäll mot dig själv - ge dig själv bra kost, motion, vila och sömn. Och gärna skratt också ❤️

Tänk inte för stort - tänk här och nu. Stäng av tv-nyheterna och titta på komedi-serier.

Du kommer ut ur den dimman så småningom, och då kommer du att tag i det du behöver ta tag i.

Men just nu ska du ägna dig åt att läka.

Men om han nu måste dricka i samma hus som du, även om det sker i källaren, så kan han vara rejält bakis.

Jag tror också att de allra flesta som dricker alkohol så sakteliga glider mot det allt mer destruktiva missbruket.

Det är ytterst få som kan säga ärligt ”jag kan dricka eller låta bli, det kvittar”.

Just nu lyssnar jag på Marianne Cedervalls femte bok om Anki och Tryggve på Gotland. Feelgood-light-crim typ. Lättsmält.

Jag förstår vad du menar men så känner jag inte. Jag hatar alkohol och vad det gör med människor. Det är en extremt beroendeframkallande drog och jag vet hur känns att vilja ha mer när man väl har börjat. Alla har sin egen resa så jag ser mer på honom som ett bevis på mig egen nykterhet men det är inte ”gott åt honom”. Så skulle i alla fall inte jag vilja att han tänkte om mig när jag hade tagit ett återfall även om han absolut inte är på samma nivå som mig. Han är min man och jag älskar honom. Hoppas att det här ger honom lite insikt i vad det är för skit han dricker. Jag ser det som att alla faller tillslut i alkoholen om än väldigt långsamt för många men snabbt för andra - som oss.

Vad för feelgood ska du lyssna på? Jag läser ”Den som haver barnen kär” av Viktoria Höglund. Den är helt okej men språket kunde vara bättre.

Efter snart tio nyktra veckor kände jag mig lite ”mätt”.

Att den senaste ljudboken är på brittisk engelska och att det sista kapitlet handlade om kvantfysik (tror jag ?) bidrog nog också. Vad har kvantfysik med nykterhet att göra liksom? Ja, det fick jag aldrig lära mig eftersom jag förstod typ nada.

Idag började jag lyssna på en typisk feelgood-bok igen på Storytel. Femte delen i Marianne Cedervalls serie om Anki och Tryggve på Gotland. Att återigen få höra Anna Maria Källs väna röst var ren njutning ?

Jag tänker fortsätta läsa två kapitel ur boken ”Tänka klart” varje kväll och somna till 30 min av ”Skål! Ta mig fan”, men i övrigt behöver jag släppa in röster om annat än nykterhet i mitt inre.

Jag hämtade cykeln idag, tjoho vilka rejäla däck den har fått!

Köpte lott också ? När sista rutan skulle skrapas hade jag chans på 100.000 kr, men det sket sig förstås.

Trodde inget annat heller. Tur i spel har jag aldrig haft. Jag tror däremot på tur i bemärkelsen att jag tror på ödet. Flera val jag har gjort i livet har ändrat min ”väg” så pass radikalt att endast ödet har kunnat vara inblandat.

Jag tror på skyddsänglar också. Även där har jag några gånger haft marginalerna så tydligt på min sida att allt annat vore omöjligt än att jag hade en skyddsängel vid min sida.

Eller så beror det på att jag är en gräsligt positiv person, som alltid ser glaset halvfullt istället för halvtomt. Som alltid ser lösningar när andra ser problem. Som alltid tänker ”jag hade tur i oturen” hur illa det än har gått liksom.

Det fanns alltid något positivt att välja att lyfta fram, någon liten möjlighet att göra det bästa av situationen.

Det är min personlighet, så har livet format mig. Att jag då i perioder kan bli så deprimerad att allt är nattsvart, att jag knappt tar mig ur sängen, och helst bara vill dö - hur kan det ens gå ihop?

Jag vill aldrig bli deprimerad igen och är det alkoholen som orsakar depressionen så ska jag slippa det.

Jag väljer att tro att jag inte kommer att bli deprimerad igen. Blir jag det så får jag hantera det då, precis som jag har hanterat det alla tidigare gånger ända sen tonåren.

Den glädje och energi du sprider omkring dig kan väl inte lämna någon oberörd. Inte ens en cykelreparatör! Tack för pepp i min tråd ?

20 år tillsammans och snart 1 år ifrån varandra, skilda. Har under detta året kämpat med mannen som vill ses, skriver fina meddelande, vill fortsätta som att allt är som vanligt. Som tur är nu, så har vi inga barn ihop, som naturligtvis gör det svårare för dig.
Mitt ex, som ditt, trycker på massa ömma punkter, för att få fortsätta som vanligt, och kunna fortsätta dricka.
Jag har det jag skrivit här som tröst när allt är tungt. Läser och vet att jag inte vill ha tillbaka det livet. Jag har åkt färdigt på berg- och dalbanan.
Nu när han skriver, så låter jag det gå en stund, skriver det JAG känner och vill. Oftast skriver han då inget alls till svar.
Jag tänker att du hela tiden kan läsa vad du skrivet här och hur det varit, samtidigt som du lugnt kan tänka vad vill du.
Går du tillbaka, så får du kanske din man du älskar, men du får ju också den andra personen. Han som dricker, han som tycker det är ok att bli full.
Det är inte lätt, men det blir bättre, du kommer bli starkare.
Sen har ju din man en chans att visa att han vill ha dig. Han kan ju bli nykter på egen hand.

Hoppas du lät honom ynka i sin ensamhet ?

Vi kanske blir som en del dryga ex-rökare kan bli, som hatar röklukt och skriker ”usch och fy” om en rökare kommer i närheten ?

Du som är ledig, om än ofrivilligt, har all tid i världen att chilla och ta det lugnt och ta den här resan i maklig takt. Hellre rätt än snabbt!

Jag jobbar ju heltid så jag får ta alla tillgängliga pauser och ägna en stor del av kvällar och helger åt det här nykterhetsarbetet.

Och det gör jag så gärna! All-in som sagt. Eller som jag också brukar säga: Jag gör ingenting halvdant.

Men idag började jag faktiskt lyssna på lite feelgood på Storytel. Efter snart tio nyktra veckor behöver jag nog inte impregnera mig med nyktra argument flera timmar varje dag.

för stöttning, ni är så himla bra! Rosa76, jag beklagar att du förlorade din mamma. ?

Jag tittar in här för att visa min tacksamhet, jag läser och känner mig omhändertagen. Det är fortfarande tufft. Blir mer och mer nedstämd för varje dag. Dag 19 idag och jag är kanske otålig, men jag väntar på att livet ska börja. Corona-viruset och dess offer tar på psyket. Jag vet inte vad det var som tog så hårt med Adam Alsing men jag börjar tänka. Om jag har 3 veckor kvar, vad är jag nöjd med? Vad har jag åstadkommit? Det enda jag kommer på är att jag uppfostrat 2 underbara döttrar. Det är ju fantastiskt, jag menar inte så. Otroligt tacksam! Men vad har jag gjort, för att bidra till en bättre värld, känna meningsfullhet och passion? Det hemsöker mig. Att jag inte är klar än, jag kan inte vara klar än! Jag har ju inte ens börjat. Det måste finnas något bättre. Det här är mitt största problem utan alkohol. Har ingen aning om vem jag är eller vad jag tycker om. De stora frågorna kommer nu och jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja nysta.

Att börja dricka igen lockar inte alls. Jag är inte rädd för att frestas. Tanken att dricka dyker upp per automatik, jag tänker att det var ju inte dödstråkigt hela tiden, men inte ens börja dricka vill jag. Jag välkomnar det nästan bara för att få visa hur bestämd jag är. Jag vet att det är därför jag mår så här. Jag har aldrig känt mitt riktiga jag pga alkoholen. Det är bara så fruktansvärt sorgligt att man börja skapa sig själv när man levt ett halvt liv. Hur kan jag vara en förebild åt mina barn när jag inte är någon.

Förlåt, men jag är så uppgiven. Ett svamligt inlägg som är skrivet i etapper. Var ska jag börja?

Kram ?

"Det bästa sättet att få ett proplem att växa är att skjuta upp det" Det visdomsordet tar jag med mig.
Håller med ovanstående om att du är så bra på att skriva och så generöst delar med dig av dina tankar, din klokskap. Det är inte alla som har den förmågan.
Jag är säker på att du kommer klara av fredagens utmaning , att prata med gubben din, alldeles lysande. ?

För oss som har supit oss till ett alkoholmissbruk finns det inget mellanstadie tyvärr.

Det är antingen dricka och må dåligt, eller bli nykter och må bra. När man slutar dricka beror på hur länge man står ut med att må dåligt.