Senaste kommentarerna i forumet

efter din kommentar..
även om "mitt" inte vart i närheten av hur du verkar ha haft det så ser och känner jag ändå sååå mkt likheter!! man känner hur hela världen rasar när man famlar efter bortförklaringar. man känner hur fruktansvärt misslyckad man är. man skäms. (just skammen... usch..) Jag har gjort andra dumheter tidigare i vårt förhållande som inte hade med drickande att göra men skammen är densamma. Och den kan verkligen kvitta. Dessutom får man antagligen jobba resten av livet för att mannen ska tro på en igen.. om det nånsin kommer bli så. Min man hittade min gömda box.. han var nog polishund i sitt förra liv.. du verkar ha "klarat dig" länge? har aldrig någon sagt nåt? luktade du inte? barnen?

Känner (som du kanske såg på det jag svarade dig) som du att "aldrig mer" känns oerhört jobbigt.. Jag själv tror att jag kommer lyckas hitta tillbaka till ett sunt förhållningssätt till alkohol.. men i nuläget säger ju mannen "aldrig mer" och DÅ tror jag det kan bli problem... Men en dag i taget.. bygga upp allt igen.. hitta tillbaka till mig själv.. få må bra..

Hejja oss!

Ja Mirabelle,ja Det får duga?
Tack för att du skrivit här.Och jag känner mig välkommen måste jag säga.Det är när jag vågar sluta slå på mig själv som jag märker att det faktist funkar att vara mig själv.Det går upp och ner på resan måste jag säga.Efter en skit period så kommer en visare ,bättre,gladare tid.Det svänger.Vi duger Mirabelle G-S?
Jag ska titta om du har någon tråd och läsa i den.
Kram Pilla

Jag har nog missat era svar här så här kommer ett uppdaterande.
Vi har inte gått på några AA-möten.. Jag vill verkligen inte. Jag vet inte vad jag ska sitta där och säga då jag inte helt kan identifiera mig med begreppet alkoholist... Det kan nog uppfattas som provocerande? Fel? Jag vet inte..? Jag slutade helt och tvärt dricka iallafall när jag gick med i programmet här på sidan. Inget sug. (Jo, när solen kom fram hade ag velat dricka lite rosévin.. men jag köpte pepsi och alkoholfritt vin istället) och har genom min kontakt här på sidan insett att jag kanske snarare lider av en rätt djup depression snarare än andra "stämplar".. I detta har för mkt alkohol blivit min egenmedicinering.. Men kanske ändå inte såpass att jag isåfall kan kallas "tillfällig alkoholist" ..förstår ni hur jag menar?? Jag vill verkligen hitta tillbaka till en mer sund balans... Jag borde kanske ringa VC och be att få antidepressiva utskrivna.. Men just nu försöker jag bli lite gladare av att hitta tillbaka till träningen som brukade ge mig så mkt förr!

Jag skrev ett långt brev till min man. Om hur jag känner. Om hur jag mår. Om den här ensamheten som tärt på mig i sååå många år. Han tog det väldigt bra men det känns ändå inte som att vi har samma framtidsvision. Medans jag vill hitta tillbaka till mitt sunda glada jag. Den som väljer att dricka ett glas rött till restaurangmaten för att det är GOTT, snarare än "vane-glas för att det är fredag"... Han tänker att vi aldrig ska dricka någonsin mer resten av livet. Jag kan känna att det är en stor växel att dra när jag preciiiiis sökt den här hjälpen och försöker lägga pusselbitarna på plats och hitta mönster och orsaker.

Allting känns så himla trasigt.
Jag tror han har pratat med några människor runt oss utan min vetskap (precis som han gjorde med barnen) och jag ogillar verkligen att han tar sig den friheten. Särskilt som han då refererar till mig som sin gravt alkoholiserade fru. Jag fattar att jag framstår som någon som har blindlappar på och vägrar ha självinsikt. Men självinsikt är något jag verkligen fått sedan jag började vända mig själv ut och in här... Allt jag återkommer till är hur himla trasig jag är på insidan, hur det aldrig fått komma fram till utsidan/ytan.

Vi har så olika grundsyn på mycket i livet ska tilläggas. Han är uppvuxen med föräldrar som är äldre och pingstvänner. Jag är uppvuxen med yngre föräldrar som alltid haft stort umgänge och middagar osv..

just nu vet jag varken in eller ut..

Starkt jobbat, jag följer dig och hejar på.

Jag behöver strategi och även preppa mig själv för att veta att det verkligen är dags. Om jag bara hoppar av drickat utan någon plan håller det max ett par dagar. När jag är redo delar jag med mig men just nu fokuserar jag bara utan att skriva för mycket, dock har jag redan startat nykterheten vilket känns bra.

Umgås när vi kan, min ”kille” och jag..I hans hem finns mycket alkohol, men jag känner inget sug.Han dricker inte när jag är där..Han tycker det är skönt att vara nykter också..Däremot har jag livlig fantasi..Tänker att ingen hade märkt om jag druckit..Fast då fortsätter jag att rulla filmen framåt..Med mitt tidigare liv i många dåliga minnen..Fylla, plufsighet, arga, ledsna barn, och detta ständiga dåliga vardagsmående..Tyckte på den tiden att jag mådde hyfsat..Men då visste jag inte hur bra jag kunde må och hur fräsch jag kunde bli?..Hade gärna visat före och efter bilder..5 år äldre men känner mig 10 år yngre!! Saknar jag något idag? Nej, absolut inte den äckliga lukten av alkohol, inte heller fyllesnack, inte alla alkoholrelaterade krämpor..Hoppas på ett långt friskt och mysigt liv..Kram??????????

Ny i gruppen efter att många gånger på egen hand försökt dra ner på alkoholen. Nu börjar folk dra sig undan, jag mår dåligt och bestämde mig i söndags att sluta helt! Det är alltså dag 4 utan alkohol! Jag har inget större sug efter alkohol, ännu kanske jag skall säga, men har problem med att jag kan sakna ett gott glas vin. Tyvärr smakar inte de alkoholfria speciellt gott! Jag har också problem att bryta rutiner. Inte ta en sväng om systemet när jag är ute och handlar, inte smyga iväg så fort jag får chansen! Men jag har bestämt mig för att det ska gå!

Jag är inte inne på forumet så ofta nu för tiden. Hoppas du ska trivas med din flytt ? Vi är nog alla litet sopiga på olika vis, var till mans sådär. Det är väl det vi måste lära oss att acceptera och omfamna i någon slags självmedkänsla. Bara att erkänna sina brister och tillkortakommanden för sig själv ”Jahapp, sån är jag, so shoot me” är så befriande att viljan att dricka släpper taget. Sen är det säkert meningen att man ska jobba på sina brister och bli en mer fullkomlig människa, i dessa själv-coachningens tider, men jag personligen har ingen lust alls. Det får duga som det är, med sopighet och allt ?

Minns den boken, nu har det väl inte varit hundra års drickande men ibland känns det så.
Hundra dagar i frihet kan vi åtminstone vara helt säkra på att vi har, and counting.
Grattis oss! ❤️

Jag tog så steget, på hans födelsedag och allt. Flyttade till huset som har varit på G och som bara stod och väntade. Kommer hem från tantträffen, han hade supit (eller festdruckit, inte dövat ångest som han sa till den han drack med och som övrigt är min systers sambo, som trodde att dom över ett glas kunde gå till botten med det onda, så dumt!) Inte städat undan tomflaskor, grinig. Jag var vass, för nu kunde han byta bort jour, fara 10mil tur och retur till bolaget och sen dricka... Men han kunde inte byta bort jour för min son, som var plnaerat för då fick han inte veta någon tid 2 dagar senare. Han sa jag skulle flytta, han var så arg och tyckte det var hemskt att han fick säga till sin mamma att han inte visste vart jag var, Jesus, han visste vart jag var. Jag började packa, och försökte prata lugnande, han sa att det är väl onödigt att vi skulle vara vänner. Han menade att det hade väl ingen betydelse, vi skulle ju bara träffas en timme till på banken. Åker hem dagen efter hämtar mer, han är lugn, hämta cyklar idag till barnen, han är lugn och hjälper mig pumpa däcken. Han tycker nog att det är skönt att jag är borta. Nu ska det bli intressant att se vad som händer, tror han var till AA i måndagskväll, en känsla då jag mötte honom eller så var han bara iväg 10 mil tur och retur och köpte mat. Men vad tror ni, vad händer nu? Blir allt bara värre med drickandet, eller kommer han att skärpa sig och försöka få tillbaka vänner och leva livet som vanligt, eller får han uppvaknadet och skärper sig. För i min värld är han bara i steg 1, iaf är inte steg 4 gjort i handling. Han tycker såklart att det är mitt fel, att det är jag som inte ställt upp. Tack ännu en gång Adde och bo1995

Läser också ditt första inlägg ibland. Påminner mig om att det är ett modigt och konsekvent arbete som ligger bakom ett liv i frihet.
Tack!

Hej igen,
Vad gäller vad man ska säga till andra, har jag kört ”förlängd vit månad” och ingen bryr sig nämnvärt. Det som är bra att komma ihåg är att minimera energin kring vad som handlar om andra/ och ha kraften till dig själv. Den behövs, och vi har inte råd att slösa den på vad andra tänker, tycker eller tror. Att bli nykter är att också bry sig om sig själv, mest. Kan kännas ovant för många av oss. Bra kämpat! Kram.

Ska väl vara den starkaste- som i kraft?
Jag känner mig urstark när jag tar mig igenom tråk- och gammeldagarna,inte blundar för eller låtsas. Apropå se klart.
Vi har mycket spännande framför oss. Kram!

Kan jag verkligen rekommendera. 85 avsnitt totalt, och i flera avsnitt har de gäster.

Det finns en massa AA-möten online nu. Man laddar ner appen Zoom och kan delta på videomöten. Lite sugen är jag faktiskt ?

Efter nio nyktra veckor är jag 100 procent övertygad om att det är tusen gånger lättare att låta bli att dricka helt än att dricka lite.

Är man alkoholist väcker alkohol mersug efter mer alkohol. Så är det bara. Så jag har förlikat mig med tanken att aldrig ta det första glaset.

På riktigt! Jag tar till mig av era fina råd!
Tack alla fina medkämpar! Det känns lite lättare att vara låg. Jag vill upp. Helt rätt att jag behöver fysisk aktivitet. Tränat 2 gånger i veckan men skulle behöva bryta av och göra nåt annat. Springa/simma/yoga/dansa kanske.
Tacktacktack för att ni stöttar!!??

Tack vänner, för uppmuntran, och att ni alltid finns där och plockar upp ångestfyllda rop i etern. Jag har slutat gråta och ler igen. Det finns ju liksom inget annat att göra än att härda ut, med såväl viruset som katastroftankarna. This too shall pass. Konsekvenserna får man hantera sen, och de blir knappast så katastrofala som de är i mina tankar. Jag har blivit en mästare på att missbruka min fantasi, särskilt i tider av impotent frustration. Något man absolut borde sluta upp med.

Kikar in på forum och saknar din röst... Hur har du det? Kram

Där i ligger nog räddningen. Jag är rätt säker på att skulle jag ha tillgång så skulle jag använda den till fullo. Särskilt nu när vardagslivet rasar samman, ekonomin oroar, liksom läget på jobbet och hälsan hos nära och kära. Och man har massa tid, oändligt med tid att bara må skruttigt i olika grad och vänta på bättre tider. Alkoholens lindring lockar och frestar, men är bara sten på börda, det vet vi ju. Summa summarum - ingen tillgång är lagom tillgång. Kram på dig!

Tack för alla positiva kommentarer. Grattis Torn till dina 100 dagar. Tack för alla fina tips man får av alla fina medmänniskor. Blir så glad

Kram till er alla

Det ger mig lugn och själsfrid att vara här och läsa hos dig. Trots frustrationen, skräcken som hotar i bakgrunden, så travar du stadigt vidare, samtidigt som du gör balanserade överväganden för framtiden. Jag tänker att jag tar rygg på dig ? Kram

Idag tar jag med mig det här citatet in i min vardag:

”En ynnest att inte behöva tveka.”

Känner likadant ❤️

Tack för grattisar! Jag tycker 100 dagar känns overkligt, sett till mina förväntningar i januari.
Overkligt bra. Vissa dagar overkligt trött. Andra- overkligt pigg.
Igår var en mellandag, reflekterade lite över det, åt lite glass, frös, tampades med jobb.
En perfekt kväll (som de flesta...) att dricka vin. Gjorde såklart inte det.
Alla nyktra dagar är sannerligen inte proppade med visdom eller välmående.
Nästa- denna fas hoppas jag kunna vara friare! Inte så liksom hårt bunden av att klara av det nyktra. Jag vill inte vila mer utan komma igång med energi och kraft. Trött på att klara av, önskar lite mer fart framåt. Nykter idag. Helt självklart, tack för det, en ynnest att inte behöva tveka.

Vill bara säga att jag tänker på dig och vi finns här när du behöver.

Kram!