Senaste kommentarerna i forumet

Jag går ju och pratar med en anhörigstödjare. Så skönt att få prata av sig och att få nya tankar på en del jobbiga saker.
Har gått i grupp och pratat med andra som har anhöriga med drog-och alkoholproblem.
Håller också på med mindfullness. Det är väldigt skönt och avslappnande. Och man kan försöka komma in på nya tankar.
Och så läser jag allt jag kan komma över i ämnet. Mycket som dom på anhörigstödjet rekommenderat.
Ska försöka komma igång och röra på mig mer. Men dör är jag inte riktigt än.
Försöker hitta på roliga saker med människor som ger mig energi.
Sedan kommer det ju verkligen ledsamma stunder. Och som du säger, så får det vara så, jag får landa i det och acceptera.
Hoppas du kan hitta något som passar dig Spinoza, så du kan gå vidare och må bättre.
Tror också att tiden kommer ge oss den lyckan vi vill känna.
Kram till dig Spinoza ?

Och den jäkeln ska levas nykter. Idag samlar jag barnen mina för en helg tillsammans. Imorgon ska granen kläs och tomtegröt ätas. Igår bakade jag lussebullar och glutenfria saffranskakor så att våra vänner, som kommer o klär granen med oss, får lite hembakt i magen.

Hann med skitmycket igår och hann aldrig ens känna minsta sug. Om en tanke på A kom distraherades jag av nästa grej som skulle fixas. Lite skönt att få en sådan dag!Sovit okej till på köpet.

Nu sparkar jag igång min fredag och fejkar min pigghet tills ögonen är öppna av sig själva o inte kräver tändstickor som stöd??

Kramen från LingonDamen

Du skriver så klokt o du får mig att le mitt i allt trots att det kan vara skav och oro som piskar.

Kramar om dig och viskar att jag tror på dig! Du har förmågan att välja den väg som är frisk och är den väg du behöver❤️ Ta en biokväll som distraktion från helgkväll som kanske lockar med A?

Kram igen

är dagen efter natten jag fick kraften att vända mitt liv.
Det tog en stund innan jag tänkte på det, liksom kom ihåg det, men sen fanns medvetenheten där. Kanske den största ’märkesdagen’ i mitt liv. Mitt största och mest smärtsamma beslut - att verkligen lämna. Gå min väg.
Idag slår regnet mot rutan. Då, för nio år sen, var det många köldgrader och höga drivor av snö. Gnistrande kall morgon när jag satt i bilen utanför min vän och funderade vilken tid jag skulle ringa på och be att få komma in. En lång, lång dag när jag läste här många gånger.
Så många gånger jag ältat detta här. Jag har behövt det. Jag har senare förstått att grunden till mitt medberoende finns från början i mitt liv i en familj där alkoholen var det normala men för mycket. För ofta och för mycket och resulterande i högljudd bitterhet och bråk. Senare även direkt våld vilket jag inte behövde vara närvarande i men mors berättelse smärtar ändå i mina öron och mitt sinne.
Skammen i insikten att jag valt samma väg som hon, var gift med en alkoholist, var en helt jävlig insikt och tung börda. Skam, skam, skam. Över så mycket.
Tack och lov har jag hittat vägar att bearbeta detta och mina egna tidigt inlärda, destruktiva sätt att hantera och dämpa oro. Idag har jag ett bra liv. I tacksamhet och gemenskap. Aldrig glömmer jag vad detta forum betytt för mig. Aldrig glömmer jag Carinas Bångs blogginlägg i februari 2011 om makt - vad jag är maktlös inför, och viktigare, vad jag själv kan välja att ta makten över i mitt eget liv.
Idag känner jag djup tacksamhet... och djup respekt för alla som kämpar, med beroende och medberoende. Jag lever i det som blivit mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.

Tack alla, alla nuvarande forumvänner och de som var aktiva då. En del finns ännu kvar här... Så viktiga människor i mitt liv ❤️
Allt det bästa önskar jag er, alla. / mt

PS Jag läser, som vanligt, en dagstext ur nån 12-stegsbok, just idag i ’Mod att förändra’: ”Ingen kan kontrollera alkoholens smygande följdverkningar eller dess makt att förstöra det vackra och anständiga i livet... Men en makt har vi (fått av Gud), och det är makten att förändra våra egna liv.” DS

...krispig och vit helg! Även om jag kämpar och inte lyckas sådär helhjärtat bra så hjälper det mig massor när jag kliver in här på morgonen och läser. Jag blir glad, jag blir berörd, kan liksom inte slita mig från datorn. Förut kände jag mig misslyckad över att jag inte lyckades så att säga men grejen är att jag faktiskt kämpar på, ger inte upp. Den här fantastiska känslan av att vakna pigg och fräsch på morgonen, den är ju alldeles underbar!

Ta hand om er i helgen vart ni än befinner er! Själv ska jag ut och resa en tripp till södra Sverige. Blir spännande, har aldrig varit i Blekinge i hela mitt liv och det ska bli roligt! Kraaam

Jag tror också på nollkontakt, det mår jag bäst av. Det som är lite knepigt är att dottern träffar X:et regelbundet och då blir det inte helt lätt att låta bli att fråga om honom,
Men jag har pratat med dottern och förklarat varför jag inte frågar och hon förstår.

Det som jag tycker är jobbigast med att vara ensam är alla tankar som snurrar runt. Men jag tänker att det kanske är så det får vara just nu och att jag inte ska aktivera mig alltför mycket på helgerna utan låta allt landa.

Skönt att höra att du börjar hitta tillbaka till dig själv Skrållan. Vad gör du mer konkret för att jobba med dig själv, jag skulle behöva lite inspiration!

...dagarna pinnar iväg! En dag i taget! Det där med att fokusera på dagsiffrorna tyckte jag också var jobbigt, ända tills jag kom till det tvåsiffriga och blev stadig på två ben, det var najs! Trevlig Helg Odette och Kraaam

...du förmedlar! Det här kommer du fixa galant Allic! Grattis... De första dagarna är ju värst sen tror jag att man bara hänger med i flowet. Grattis till dina vita dagar! Kraaam

Det är skönt att läsa om ditt lugn och omsorgerna om dig och din fru. Just idag är en speciell dag i mitt liv. Nio år sen jag lämnade min man - och kom tillbaka. Till ett nyktert liv. Han kunde när som helst, även under tiden han drack, ha skrivit lika fint och kärleksfullt som du men under lång tid tog alkoholen överhanden över allt.
Han vände sitt liv och idag har vi det ärligare än någonsin. Inte alltid enkelt men sant - och sunt. Det lugna liv jag planerade för i ensamhet har vi gemensamt idag.
Håll taget och ta hand om dig! Hoppas hon tar hand om sig (förutom den hjälp hon behöver pga det gipsade benet). Att var och en tar hand om och ansvar för sitt liv är vägen till sann gemenskap. Så tror jag.
Allt, allt det bästa till er? / mt

Har varit "nykter" eller snarare inte full i 5 månader nu. Det går så jädra bra. I kväll ska jag ha en lugn kväll i min gamla lägenhet. Nya lägenheten bör vara klar med all renovering nästa vecka. Så detta blir lite av ett hej då, fast jag behåller den lägenheten med för nu. Ska dricka cola och kanske någon A-fri öl, äta popcorn och packa. Ren och skär njutning känner jag.

Väljer att inte dricka i dag. Ska njuta av mina framgångar och inte motgångar istället

Ny härlig morgon, pigg och fräsch. Sååå nice! ❤️ Idag är utmaningen större än igår, å andra sidan är det ju en helt vanlig dag idag... det är i morgon det är ledigt. Hoppas på att komma hem och hantera dagen precis som vanligt. Vet att jag inte kommer dricka nån A, men är lite lätt oroad för hur tuff maktkampen kommer att vara. As röst kan vara så ohyggligt stark och övertygande, det låter så bra det han säger... men jag är starkare ?? Nu kör vi - Happy friday! ?

Jag har lite funderingar, min särbo missbrukar både alkohol och amfetamin. Jag ringde till jobbet och pratade med dem, eftersom han sa att han inte kunde ta sig ur missbruket på egen hand.
Dom gjorde en oros anmälan till soc, och soc gjorde hembesök i fredags. Jag har inte hört något ifrån honom sedan soc var där, så jag misstänker att han är på behandlingshem.
Hur fungerar kontakten på behandlingshem?
Får dom ha kontakt med yttervärlden. Tusen frågor virvlar runt.

Du har all rätt att vara orolig över er situation därhemma.

Har du försökt prata med honom om detta när han varit nykter?
Hur är han när han är hemma?

Kära Humle, jag tror på dig, du är definitivt på väg mot dina mål och ett skönt mående.
Du skriver det så bra helt på egen hand.
Du har koll.
Du tror på dig själv.
Du förtjänar precis allt du önskar.

Tänker på dig, kämpa på!
Kram GP!

Trodde aldrig att jag skulle behöva slriva en sådan här sak.. och ber om uraäkt i förväg för flummigt och lååång inlägg.

Jag är bara 28 år, lever med min man sedan ett antal år tillbaka och vi har dessutom 2 barn tillsammans.
När vi träffades festade vi gärna tillsammans på helgerna och då hade jag inte en tanke på att det skulle komma en dag när jag kände att det blev för mycket.
Min man dricker absolut inte varje dag, men minst 1 gång i veckan dricker han och då är det inte "bara en öl" som han så gärna försöker intala både sig själv och alla andra att det bara ska bli.

Idag skulle han bara ta nån öl vilket slutade med 5 öl och en flaska rödvin innan klockan blivit 20.00 och då är det bara torsdag och han ska jobba imorgon..
Nyss ringde min mobil, han är på väg in med ambulans till sjukhuset för att han ramlat och skadat benet så han behöver röntkas.. Detta är inte första gången jag får ett samtal om att han är på väg till sjukhuset för diverse skador som skett på fyllan..

Den senaste tiden har han dessutom varit borta från jobbet i slutet av veckan, mer eller mindre varje vecka i nån månads tid. Allt på grund av att han druckit en onsdag/torsdag och sen inte orkar komma upp eller är för bakis för att jobba. Han skyller på diverse sjukdomar eller att barnen är sjuka!!

Han har erkänt själv (med alkohol i kroppen) att han har problem och vissa utekvällar har han även tagit till någon form av andra droger för att öka ruset/spänningen.

Men jag vet inte längre hur jag bäst får honom att lyssna och förstå? Hur gör jag för att på bästa sätt hjälpa honom?
Jag orkar inte vara mamma till två små och ta ansvar för honom också.

Jag vet att jag måste våga stå på mig mer, är tyvärr en riktig fegis när det gäller konfrontation och konflikter men samtidigt är inget annat än mina barns trygghet och lycka viktigast!

Tror mest jag vill skriva av mig för att ens förstå, för ibland tänker jag för mig själv att jag överdriver och att det inte är någon "fara"...

Och på tåget..???️
?❤️!
Kram
/Fibblan ?.

Tack för peppen Fina Lisa! ?

Idag har A vaknat ur sin slummer, fortfarande trevande och frågande... en öl? Det som är kvar i Bib? Det är sååå lite att det inte ens märks ju... jo det märks och det ska inte vara nåt mer sånt. Punkt.

Det är nu det gäller... eller i morgon, det finns 5 öl, en vinflaska och lite kvar i en Bib... i morgon är det fredag. Det gäller verkligen att sysselsätta sig med saker. Springa en sväng, träna, hänga med kidsen och vad jag nu kan hitta på?

Min kropp känns fräsch, utan plufs och pigg. Min hjärna känns fräsch och skarp. Jag har massor med jobb framför mig i helgen och jag har inte tid att tänka på annat än barn och jobb egentligen. Jag kommer fixa det!! ?????

Det går mest upp, men ibland blickar jag tillbaka och saknar den mannen jag blev kär i.
Känner att det bästa för mig är om jag inte träffar honom, då känner jag mig starkare. Och att släppa kontrollen, är det jag jobbar med nu. Att jag får leva mitt liv och han sitt.
Jag trivs i min lägenhet och försöka göra sådant jag tycker om. Men ibland känner jag mig ledsen, det tar ju tid att ställa om sig, att det inte blev vi.
Men det får ta den tid det tar. Jag jobbar med mig själv och undan för undan så blir jag mig själv igen. Den jag känner igen. Mitt gamla jag.

Besökte en vän. Vi har nog aldrig hängt utan att dricka. Jag förklarade förra veckan att jag inte kan dricka som tidigare.
Hon bjöd på mat och det fanns vin. Spontant sa jag att jag kanske kan lämna bilen, men så kom jag på migsjälv och tog tillbaka det i samma mening.
Drack några alkoholfria öl, hon tog en med styrka. Vinet stod på diskbänken.
Var inte sugen. Beslutet att inte dricka som förut ligger fast.
I helgen blir en slags prövning. Tappar jag det nu, då måste det till än mer drastiska åtgärder. Jag har lagt ribban för vad som är ok, känner mig stabil.
Jag har koll.
Jag tror på mig själv.
Jag förtjänar bättre.
❤️

Idag har det varit planeringsdag med mina jobbarkompisar och efter det for vi och åt en pizza.
Ganska roligt att få träffas utanför jobbet, men just nu är jag helt slut.
Träffade även dom som ska hålla i behandlingen jag ska gå på....väldigt trevliga människor som det var lätt att prata med.
Däremot blev jag rädd när hon sa att vecka 4 så är det anhörigvecka och då får fsmiljen komma dit och prata om hur mitt missbruk påverkar dom..vet inte riktigt vad jag är rädd för, vi pratar ju väldigt mycket redan nu med varandra.
Men det var som att polletten verkligen föll ner, hur allvarlig denna sjukdom jag lider av är.
Så jag blev lite nere och nervös...lägg till en ultrados av pms på det så kanske en del förstår hur jag känner...men jag tänker inte dricka på den här känslan...den ska få finnas där tills jag har besrbetat den.
Nu tänker jag sova...och imorgon är det en efterlängtad sovmorgon☺

Sänder en hälsning igen, tänker på dig och hoppas du inte mår alltför dåligt.
Stor kram ???

Men det kommer fler gånger Fibblan!
Huvudsaken är att du hänger kvar i gänget och helst på tåget men du bestämmer. Kram ???

Vad bra att du hittade hit!
Du verkar veta vad du vill och kommer få bästa supporten här inne?
Skriv och läs, här finns massa kloka tankar och tips hur man styr bort från alkoholdjävulen ?
Kram och Välkommen ?

Glömde bort hela Systembolaget i dag!! Det låg och smög pytte lite långt där bak i huvudet men sen försvann det snabbare än det dök upp!? Konstigt.... Så nu väntar helgen ihop med sambo... Det kan vara tufft nog när det inte finns ett endaste litet fnugg av förståelse. Han hade/har också en "ovana" men har klarat sig några månader nu och jag har väldigt svårt att acceptera honom för den han är utan sin ovana. Dom första 4 åren var han helt annorlunda, tyvärr lättare att tycka om... Men nu är det bara att jobba sig igenom dagarna tills kl 15 på lördag för då är Systembolaget stängt för helgen!

Jag är övertygad om det nu! Sedan jag hittade detta forum och startade min tråd för snart 1 år sedan har det verkligen varit en resa i att förstå mig själv och alkoholens destruktiva inverkan på mitt liv.. Vad det gäller det förstnämnda är jag ännu trevande..?
Det sistnämnda är klart som korvspad och ändå är det svårt. Antar att det är det som kallas beroende..
Jag har som sagt, sedan jag började läsa och skriva här, gått från klarhet till klarhet. Och jag har laddat för att våga vara med☺️. Men nu går det inte ändå..?. Modet finns äntligen där och viljan, som ju aldrig fattats, men det krockar med en resa vi bokat. Känns som en besvikelse då det hade gett mig så mkt att få träffa er som kommer. På ett år hinner man ju med en hel del
konversationer..☺️.
Jaja, nu vet jag iaf. Och ni också.
Ingen Fibblan på träffen?.
Avis.
Accepterar.
Alles gut☺️.
Kram!
/Fibblan ?.