Senaste kommentarerna i forumet

*Asgarv* Har nog aldrig skrattat så mycket redan vid frukost förut!

Varför används det uttrycket bara när det gäller negativa saker?
Jag tänker nu att du verkligen förtjänar att må så bra som du skriver att du gör! Du kämpar och får en belöning, det är ju fantastiskt!

Så jag hoppas att du inte tog illa vid dig av rubriken.

Kram

Mitt mål är att kunna ta ett glas emellanåt till en god middag i sällskap.
Mitt stora problem är ensamdrickande.
Men just nu väljer jag att inte ens ta det där glaset i sällskap på lördagen, fast att jag får. Har verkligen inte velat ha :-o !!

Och, ja, jag kämpar gärna tillsammans med dig :-)

Vad tråkigt att du är i en svacka just nu och inte mår bra. Men försök att se det just så, att det är en svacka, och de kommer ju emellanåt oavsett om man dricker eller inte. Kommer alltså inte att hjälpa dig ett dugg att ta till flaskan!
Om du stannar kvar här så finns det ju också många som kan hjälpa dig med påminnelser om du skulle råka glömma - använd det!

Ha en bra dag och gläd dig över ett nytt kök. Såå kul att få nytt och fräscht!!

Egentligen är jag positivt överraskad, jag somnar som en stock på kvällarna - nykter. Jag som i många år tagit ett glas (extra) för att kunna somna :-/.
Men, som många andra (tror jag) så har jag förstört min sömn, jag vaknar typ vid två och kan inte somna om.
När jag drack vaknade jag dock "pigg" och med ett relativt lugn i kroppen, kunde ligga kvar ett par timmar och få lite mer vila, om än inte sömn.
Nu, när jag inte dricker så vaknar jag vid samma tid, långtifrån utvilad och med en sådan oro i kroppen att jag måste gå upp, dimmig i skallen av trötthet. Så även idag, nåväl, det får vara så, vet att huvudet klarnar framåt förmiddagen.
Men, funderar: -Någon som vet hur lång tid det tar att få tillbaka en "normal" sömn? Förstår att det kan variera stort, men kan det handla om månader eller tar det år??

Även om jag känner mig skeptisk till att det blir spännande att utforska sitt inre, Mirabelle. Men kanske kommer jag dit? Kanske kan jag i alla fall komma till någon form av skräckblandad förtjusning? Det visar sig.
Har bestämt mig för att försöka vara öppen för allt som händer i kroppen och knoppen nu, förhoppningsvis är även det som känns jobbigt bra och små steg i rätt riktning mot en varaktig förändring. Det som sker det sker och det får lov att vara så.
Det enda som jag tänker motarbeta aktivt är ev impulser att ta till bedövningsmedel i form av alkohol!

Startar dag tretton med gott hopp om att det blir en bra dag! :-)

Iväg till jobb och ekorrhjulet. Just i dag känner jag mer för att sitta kvar i soffan här hemma, men det gör jag inte.

Jag har ingen tanke på A just nu, det är som att jag förträngt känslan av vad A gör med mig. Men jag är rädd, när det närmar sig 3 månader/100 dagar att jag trots min vilja nu, bara ger upp, ger hän till A. Att jag helt plötsligt glömmer bort allt det ajg gått igenom och bara... jag vet inte. Är nog i en period av grubbleri och mår inte toppenbra, mår inte superdåligt eller så. Men hittar fel, fastnar i saker, känner mig allmänt arg och stressad :( Ingen kul känsla.

I dag väljer jag att inte dricka. Istället ska jag ÄNTLIGEN beställa köket till nya lägenheten, och så jobba lite såklart ;)

Han ringde igår när han va på jobbet, tyckte d va tråkigt att vi ”lämnat” honom under helgen för att hitta på saker själva.....han ville ju faktiskt också vara med! Han ville också hitta på saker med sina barn och inte lämnas åt sitt öde hemma på soffan! Pinsamt säger jah! Inte vill jag eller för den delen vi ha med honom på nåt sånt längre för antingen är han full eller bakis, hur som ingen mysig människa.
Sen kompletterade han med att han också vill att vi ska bli lyckliga, men på nåt sätt har den båten börjat segla ut från hamnen....jag vet inte om jag verkligen vill d! Jah har kommit så pass långt med mig själv nu att frågan om att han skulle eventuellt möjligtvis ändå sluta dricka för att vi ska bli en lycklig familj är svår att offra denna gången för mig denna gången. Allt känns som ett hopplöst fall och d enda oavsett vad ör att gå vidare själv med mina barn, att få starta om och göra rätt.

Just nu känns d som ett fängelse och jag tror min kropp håller på att märka av d. Så många blodsockerfall och nästan små panikångestattacker så där att man känner sig instängd i sin egna kropp har jah inte haft nångång förut som nu! Men jag måste måste måste bita ihop o klara av d hör för barnens skull

Jag tycker också att morgnarna och förmiddagen är värst, inte så att jag känner sug att dricka, utan för att jag mår skit. Vet inte om en del kommer av att jag från början hade så höga förväntningar på att bli ännu piggare på morgonen (har sällan varit speciellt bakfull) när jag inte druckit dagen innan - och så blir det precis tvärtom! Blir typ bakfull av att vara nykter!?
Men jag är nu på dag 13 och det börjar lätta.
Så, håll ut! En dag i taget...

Är ju jättebra att du känner att det är rätt beslut du tagit. Måste vara en riktigt skön känsla!

Jag tror det blev gjort. Orden bara rann ur min mun och nu kan jag inte få saker osagda. Ligger ensam i ena rummet och har sådan panik i kroppen. Vill bara packa ihop mina saker och dra men har ingen bil så det går inte.
Allt jag försökte förmedla vändes i hans huvud till något helt annat och nu är det som att jag har sagt att han är ett argt jävla pundarfyllo i hans skalle. Jag är inte mycket bättre själv och han är så himla lugn nuförtiden om man jämför med innan.
Jag har PANIK! Kan inte andas! Hur kan saker bli så fel fast en bara vill väl??? Allt är raserat och det finns ingenting att plocka upp. Han verkar inte ens brydd eller ledsen över det som händer. Bara arg över vad jag sagt och det är synd att jag känner så.
Vill bara knäppa med fingrarna och trolla bort allt det onda.
Jag drunknar.

Har jag kollat på hela kvällen...väldigt intressant att höra människor berätta om hur deras liv varit och hur dom tagit sig ur sina beroenden.
Funderar på att gå på mitt första AA möte imorgon...fast jag är lite tveksam...vet att om jag går dit så kommer jag att känna mig tvingad att vara nykter...och då kommer det inte att kännas lika bra längre...så jag måste fundera på det lite till.

Har jag kollat på hela kvällen...väldigt intressant att höra människor berätta om hur deras liv varit och hur dom tagit sig ur sina beroenden.
Funderar på att gå på mitt första AA möte imorgon...fast jag är lite tveksam...vet att om jag går dit så kommer jag att känna mig tvingad att vara nykter...och då kommer det inte att kännas lika bra längre...så jag måste fundera på det lite till.

Hej det du beskriver känns väl i gen jag. Har alltid tyckt det varit kul med fest å party men alltid blivit kanonfull och finns ingen hejd jag har alltid haft ångest ågren och känt mig illa till mods det har let till att jag även om jag tar en öl i veckan så har partytrollet hoppa i gång i mig och det blir en fylla även då.
Så för mig funkar inte alkohol jag kan inte hantera det på ett vettigt sätt och därav har jag bestämt mig för att bli nyktert partytroll
Tror det på sikt är lika kul å trevligt
Med vänlig hälsning,

Du undrar hur du förtjänat att ha det som det är, men egentligen vet du ju att du inte förtjänat det. Hur skulle det gå till? Lätt att tänka så när man tycker livet är orättvist det gör jag också, men ingen har förtjänat att leva med en missbrukare/beroende. Lätt att leta fel hos sig själv och att ha skuldkänslor det är vi anhöriga ofta experter på. Hoppas litteraturen du beställt ger dig insikter på behöver. Lycka till !

Härligt nu krigar vi på och så ser vi till fixa det här?

...att bara sova på saken. Sov gott :) Ny dag imorgon.

Bra jobbat! Jag är inne på min 8:e dag och det är verkligen många tankar i huvudet. Men efter en nykter helg (min första på lääääänge) känner jag mig stärkt då helgen blev så himla bra just pga att jag inte drack. Nu kör vi en vecka till :)

Så där kände jag också, jag undrade vad alla andra skulle tycka om jag inte klarade att vara ifrån honom. Men jag har hela tiden försökt tänka, vad känner jag, vad vill jag. Första tiden visste jag inte hur jag skulle överleva. Men jag lovar, det går.
Och jag blir ledsen i dag också, men inte så ofta längre. Sen får du väl tänka att bevisar han att han kan bli nykter, så är det ju ingen som säger att det inte kan bli ni.
Jag tycker du ska tänka på dig nu Azalea, du måste också få må bra. Och det är så skönt att slippa handlas med någon som är full. Man blir lugn inom sig. Och jag tror att du klarar det. Gör detta för dig nu?. Kram till dig

Ny vecka nya utmaningar känner att jag har valt rätt väg att göra slut med flaskan?
Även om det varit massa tankar och känt att det saknats något i veckan Som gått så ser jag fram emot att få pricka av en vecka till som nykter Alkolist . Nya tuffa utmaningar kommer komma men jag känner att det är något jag måste lära mig hantera för att kunna leva ett liv utan Alkohol.
Ny vecka nya tag!

Tack för ett gott skratt!
En freudiansk felhörning ????? Klockrent!

Oj oj oj vad jag känner med dig. 7 veckor utan alkohol är bra men tror du verkligen att han kommer klara av att inte falla tillbaka igen och orkar du gå igenom det igen? Jag tänker exakt som du om ”hopp” om återfall som hjälper en att ta nästa steg och bli arg och handlingskraftig. Men alldeles oavsett om han får ett återfall eller inte när det är dags att flytta så får du nu en egen lägenhet som du har all rätt i världen till och som du behöver för att läka och få lite distans. Det kanske känns som du sviker honom och det är klart det för ont och det är okej ! Men om du inte flyttar sviker du dig själv och du är värd lägenheten. Inget kommer ju att hända när du flyttar dit annat än att han antagligen blir arg och får ett återfall som han skyller på dig. Men ett återfall hade kommit även om du stannat kvar. Se det som ett steg mot att vara snäll mot dig själv. Säg att DU behöver detta för att må bra. Tänk att människor med eller utan missbruk separerar precis hela tiden och att världen fortsätter som om inget hänt. Jag förstår att du också är rädd att tappa ansiktet inför omgivningen, det är jag också, men jag troendet är hjärnspöken som försöker hålla oss kvar i det som känns tryggt för att det är vad vi vant oss med även om det är skit.
Kramar till dig
Blade Runner

Skönt att höra från dig! Inget att be om ursäkt för, vi gör som vi vill ?.
Jag har också fått höra det där med att vara svår i oändlighet... när jag öppnar munnen för att snacka blir alla knäpptysta och gapar... "she talks" liksom... eller att jag är en utomjording (finns en antydan till det i mitt användarnamn här). Använder knappt social medier heller. Alkoholen var väl mitt stöd i det sociala. HÄR, och nu är första gången jag bara öser ur mig... men ingen vet vem jag är ?

Skönt att du också är misstänksam till det lätta hittills ? borde vara svårare? Men men.. njuta tillsvidare tänker jag.
Kram på dig! Vi fortsätter ?

Dag 6 avklarad. Imorgon har jag hållit upp en vecka! Morgonen idag var rent fördjävlig! Gick som i en dimma och mådde riktigt skit! Frammåt lunch blev det en promenad och därefter återvände livet en aning. Kvällarna går bra, men förmiddagarna är jäkligt jobbiga av någon anledning.
Jag har inte varit nykter en hel vecka på en evighet, så det känns rätt stort. Samtidigt vet jag att rekordet på många år är 8 veckor. Väldigt, väldigt långt dit!
Känns lite som att det knappt är värt det om det ska vara så här jäkla jobbigt. Men kör en dag i taget!

Vi ska nog passa oss för att bli dogmatiska. Vad som är rätt och fel är väldigt svårt att säga generellt. Nå, kanske kan vi alla som letat oss hit enas om att det är ”fel” att fortsätta dricka alkohol på ett sätt som vi mår dåligt av? Men vad man mår dåligt av måste man avgöra själv. För den som triggas av alkoholfri öl är det dåligt. För den som lyckas avstå alkohol just genom att suga på alkoholfri öl är det däremot bra. Var och en blir salig på sin egen lycka ?

Sen känner jag igen rädslan för att börja peta i obekväma känslor. Under flera år hade jag inte råd att känna efter alls för egen del. Andras hälsa, till och med liv, hängde på att jag höll ihop istället för att känna. Till slut tappar man bort sig själv helt. Det är inte så ”bara” att börja känna igen när man undvikit det länge. Det kan hända att man upptäcker att känslo-kompassen manar en att göra opraktiska förändringar i livet tex. Men man ska också komma ihåg att känslor är just det. Känslor. De kommer och går. Många är flyktiga, även om de känns nog så starkt i stunden. Andra är mer bestående och kräver handlingskraft av oss. Vilka som är vilka vet man inte förrän man vågat stanna i känslan, accepterat den och gått vidare. Det är rätt spännande att utforska sitt rika inre liv när man väl har börjat ? Det fixar du Soffi!