Senaste kommentarerna i forumet

Alkoholdjävulen är en stark motståndare. Kom igen med nya krafter - lite klokare och starkare.

I den ljudbok jag lyssnar på nu handlar ett kapitel om rädslor. Till exempel rädsla att sluta dricka för att ...

Ja, vad är det värsta som kan hända? Att man misslyckas? Att man ska bli annorlunda? Att livet ska bli tråkigt?

Jag har inga svar. Möjligen att jag var rädd för att aldrig få dricka alkohol igen. Aldrig mer. Som om det vore en mänsklig rättighet. Som om jag skulle bli utstött och dö ensam av tristess annars.

Jag vet egentligen inte varför jag var rädd för det. Jag får dricka om jag vill, men det är jag som bestämmer. Inte vinet eller alkoholdjävulen. Och jag vill inte dricka. Inte just nu, och inte inom överskådlig framtid.

Vad är jag mer rädd för? Jag har inga fobier, förutom att jag är lite höjdrädd. Det ska jag kanske utmana på allvar ?

Jag har ärligt talat funderat på att lära mig klättra. Kombinationen höjdrädsla och klättring funkar ju inte. Det tål att tänkas på lite till.

Man skulle vara lite mer som Pippi: ”Det där har jag aldrig provat, så det klarar jag säkert alldeles utmärkt.”

Jag har i pytteliten skala börjat ta mig utanför komfortzonen genom att lyssna på min första ljudbok på engelska ?

Den boken jag lyssnar på heter ”I Can Stop You Drinking” av Craig Beck. Den är bra hittills, men kräver full koncentration minst sagt.

Jag tänker att om jag vänjer mig vid engelska ljudböcker så finns det ju plötsligt en massa quitlit på Storytel att välja på.

Vi får se hur länge jag orkar proppa min skalle full med nyktra argument. Snart återgår jag nog till mina deckare och feelgood-böcker igen ?

Känner jag just nu, åkte iväg för att gå på AA där jag bor,blev ensam på mötet.
Jag förstår absolut att folk inte vill träffas i dessa tider,men jag skulle så gärna vilja sitta på ett möte och bara få lyssna och ta in alla klokheter som dom har att dela med sig av.
Jag älskar atmosfären och känslan av att sitta med andra som gått igenom samma helvete som en själv...och jag saknar att inte känna mig ensam.
Men men,jag lånade med mig en bok hem,jag får göra det bästa av situationen.
Såg också att jag varit nykter i 248 dagar,det gör mig så glad och stolt....jag har bevisat och fortsätter bevisa för mig själv att jag har en enorm viljestyrka...och det slog mig också att det liv jag har nu faktiskt är ett liv som jag vill leva,jag ser fram emot nya utmaningar och jag saknar inte mitt gamla jag för fem öre.

Så tråkigt att hamna i den situationen när du är gravid. Gömmer och ljuger hör ju till missbruket och det är svårt att förstå. Finns ingen logik i missbruket. Han missbrukar inte alkohol och droger p.g.a. dig eller någon annan.

Det är ju så att för att kunna göra en ADHD utredning krävs nykterhet om resultatet ska vara tillförlitligt.

Du får nog fokusera på dig själv och ert kommande barn och hitta en lösning så ni får det så bra som möjligt. Ett liv tillsammans med en missbrukande förälder är inget alternativ. Sök hjälp i form av kurator, alanon eller bvc kanske. Du behöver allt stöd i din situation.

Jag läser ditt allra första inlägg väldigt väldigt ofta... det ger mig kraft.. Tack för det och grattis till ditt liv!! Otroligt inspirerande.

Har känt mig lite trött på alla sätt på sistone. Känt mig gammal liksom. Trött av rädslan för Corona/viruset, ovissheten och spändheten under lång tid, utan slutdatum. Att inte kunna leva och göra allt roligt jag vill göra. Livet tvingar oss att backa. Luta oss tillbaka. Inte skynda för att leta efter lyckan där utanför. Stilla stanna upp för att inse att lyckan finns där inom oss. I stillheten. Vi har ingen kontroll över livet och världen därute. Vi kan bara acceptera. Stanna upp. Lyssna inåt. Jag inser att jag behöver jobba med den biten än. Lyssna inåt. Njuta av det tysta och tråkiga. Det är där lugnet är. Här. ☯️

100 dagar!!
Vi surfar på!??‍♀️?☯️

Mina döttrar är verkligen underbara - på helt olika sätt. Den äldsta är typ A-barn på alla sätt, men hon är empatisk och lyhörd som få.

Hon sa i tonåren spontant saker som ”Vet du om att rättvisa är att få utifrån sina förutsättningar, inte att alla ska få lika”. Då blir man som mamma gråtfärdig av lycka ❤️

Den yngsta tror att hon är universums medelpunkt - och agerar därefter, på gott och ont. Hon är en livsnjutare till max, och precis som sin mamma älskar hon relationer. Alla som kommer i hennes närhet smälter ❤️

För varje år som går är det bara roligare och roligare att ha barn, och det verkar inte finnas någon övre gräns.

Att etablera en vuxenrelation med den äldsta dottern är så fint att jag blir tårögd bara av att tänka på det. Våra samtal och vår kontakt kan inte mäta sig med något annat.

Den yngsta, som jag är god man till, kommer alltid att behöva sina föräldrar på ett helt annat sätt. Men vi jobbar på att hon ska bli så självständig som möjligt.

I april 2021 blir ett LSS-boende byggklart och där hoppas vi att hon ska flytta in, men det vet hon inte om själv än. Då skulle hon tjata ihjäl oss ?

Vårt ”föräldraskap” går lite på övertid minst sagt. Hon fyller 21 år men är mentalt som en 6-åring. Lite utmattande har det varit under årens lopp men den kärlek hon ger väger upp med råge ❤️

Hatar mig sjalv

Har fallit dit. Klarade 2 vector. Fiulll som ett svin

Hoppas du blir frisk snart, sen kan du titta tillbaka och säga att du klarade detta med// kram Strulan ?❤️?

Hoppas att det blir bättre för din son och att han kan fortsätta på den positiva vägen nu. Psykisk ohälsa är inte lätt att hantera och då är det risk för själmedicinering. Han verkar dock vara på rätt spår.
Det är precis som du säger att besvikelsen vid återfallen tär på en och man oroar sig.
Jag har tagit reda på en del om missbruk men det känns bra att diskutera i ett forum där man direkt känner sig förstådd. Är också skönt att få bekräftelse på att det är ok hur man agerat.

Andrahalvlek; ska lyda ditt råd att varje dag lyssna, läsa, söka information. Upprepning lär behövas för att få hjärnan att tänka nytt, byta spår. Med en dåres envishet har jag om och om igen , år efter år, försökt få livet att fungera med hjälp av alkohol. Att jag nu befinner mig här bevisar ju att det inte fungerat. Det är en hård kamp som väntar.
Så absolut Soffi; jag antar utmaningen.
Kram på er

Det är din dag 100 idag!!!

Kram ❤️

Har också övergått till att räkna veckor, fast det nästan känns lite övermodigt. Lite extra kaxigt så har jag dessutom skrivit siffran för varje vecka på väggalmanackan - för hela maj redan ?

Det hade jag aldrig trott när jag började den här resan. Jag minns fortfarande den bävande känslan dag 5 när den första nyktra helgen väntade. Hur skulle det gå?

Men det gick - och det har fortsatt gå bra, så nu har vecka 9 passerat, tjoho!

Grattis till oss ❤️

Och det gör jag så gärna!?
Klappar mig på axeln och firar sju veckor nykter idag!!??
Känns nästan lite overkligt ?

Vad gullig du är! Har inget växthus- än, måste bli lite bättre på mina små pallkrage-odlingar först.. så nu läser jag på om kvällarna..
Mitt jobb är (bland annat) att formulera mig, så jag håller på med det en del till vardags. men här är det naturligtvis något helt annat, går ju inte att öva på nykterhet som händer ju i realtid ? därför känns det spännande att försöka fånga tankar, något ögonblick.
Blir glad att du uppskattar det.
Nej, jag hade faktiskt skrivit in 100 ? i kalendern!
Just idag kändes det inte så viktigt, men jag är lite rädd även för förändringar i min inställning, så jag fortsätter räkna. ?
Tack för att du hänger med på min väg, betyder mycket! Kram och Grattis! ?

Jag mår inget vidare. Nu har jag varit sjuk, halvsjuk, kalvkrasslig, nästan frisk och så assjuk igen... i fyra veckor, och det går aldrig över. Jag som ALDRIG har sjukfrånvaro är helt plötsligt sjukskriven. För nåt ospecificerat jäkla virus?! Idag har jag klappat ihop fullkomligt, bara grinat och låtit katastroftankarna helt få överhanden. Men jag har kravlat över 10-månaders-strecket för ett par veckor sedan. Nykter. Just idag är det inte mitt eget val. Hade jag vin skulle jag hälla i mig det på två röda... Tur att jag inte har det då, och att jag inte får gå utanför dörren med min ospecificerade smitta. Hoppas på bättre dagar. Den som lever får se.

Varit tillsammans med min sambo i snart 3 år.. Han har alltis haft problem med drickat med de har bara blivit bättre och bättre.
Nu är jag gravid i vecka 17 och sen vi fick veta i vecka 6 så har han sagt att han vill behålla.. Men missbruket är värre än nånsin.. Han smyger å gömmer och ljuger.. Även med hasch..När jag konfronterar så säger han att de är pga mig? Barnet?
Jag fattar fan ingenting.. Han säger att han vill så gärna bli pappa men just nu kommer han inte få komma i närheten av den.
Vet ej vad fasen ja ska göra.
Han har troligtvis ADHD och var i dag till läkare för första gången för att påbörja en utredning. Men de kommer ta veckor innan han går en diagnos. Han kom hem med ett kvarter sprit i kalsongerna efteråt och ligger nu full på soffan..." utredningen tar för lång tid, jag tar vad jag behöver så länge de krävs" säger han...vad fasen ska jag ta mig till?

Kommer från beroendesidorna.. dvs. De som försöker göra något åt situationen och som har kommit till insikt om det. Din dotter kallar sig alkoholist, jag vet inte vad hon lägger i det begreppet, men det verkar inte bekymra henne, snarare definiera henne. Jag tror inte att det är så många där på beroendesidorna som är bekväma med det ordet. Det är möjligt att alkoholism är en sjukdom men det går att ta sig ur beroendet. Man är inte maktlös. Hon vill fortsätta. Hon kallar dig dålig mamma. Bra att du har insett att du tyvärr möjliggör för henne att slippa bli vuxen och ta ansvar. Villkorslös kärlek handlar kanske mer om att förlåta och glömma, än att acceptera vad som helst. Hoppas så att du kan få hjälp och verktyg via Alanon. Hon behöver bestämma sig, sen är vägen kanske inte spikrak men just nu vill hon eller förmår hon inte göra något åt situationen. Det är ok om du ställer krav. Valen hon gör måste få konsekvenser.

Jag försöker fortfarande bena ut hur jag ska tackla detta framöver och tänker mycket på hur det kommer gå. Känner också en oro över att jag kommer misslyckas även den här gången. Att motivationen kommer att avta och jag om sex månader tittar tillbaka och ser att det blev precis som senast.

Era tips och goda råd är därför guld värda! Att hålla siktet på målet och orka även de dagar när allt känns tufft är så mycket enklare när man har sätt att tackla det på. Ha en bra kväll allihop! Själv ska jag göra en kopp te och leta upp någon bra bok att dyka in i.

Passade på att läsa tillbaka i din tråd och vilken inspirationskälla du är! Grattis Äntligen fri, det har du gjort bra!

Hej H,
Jag är också ny här på forumet och känner att det ger mycket kraft att läsa hur alla kämpar. Har fått samma reaktion som Pilla när jag sagt att jag avstår från alkohol för att det lätt blir för mycket: flera personer har då öppnat upp om att de oroar sig över sitt eget drickande. Och till mindre bekanta verkar alla acceptera att man tar en vit månad utan att komma med frågor på det. Och för mig hjälper det att tänka på bakisångest när jag får alkoholsug, det vill jag aldrig mer ha...

Fem nyktra år - mäktigt mycket! Stort grattis till ett rikare liv på många sätt ?

Tack för att du tittar in och skriver en hälsning till oss blåbär i sammanhanget - det betyder enormt mycket ❤️

Jag identifierar mig ju med döttrarna lättare eftersom jag är kvinna själv. Det hade varit svårare med söner, men då hade jag fått lära mig!

Äldsta dotterns kille har varit en del av vår familj delvis i 7-8 år och ibland har jag undrat ”vilken planet är han ifrån?”

Dels är han väldigt omogen (fortfarande 24 år gammal) och han kan bryta ihop fullständigt över skitsaker. Han kan babbla i evigheter om något mekaniskt, som ingen annan har ett dugg intresse av. Och han märker inte ens att folk omkring honom är ointresserade.

Men värst är ändå när han ”killgissar”. Han kan påstå en sak med 100 procent övertygelse, och sen har han ändå ingen jävla aning.

Men han är ju inte ensam om det, sådant håller ju till exempel Trump på med hela dagarna ?