Senaste kommentarerna i forumet

Tack Andrahalvlek och VaknaVacker! för era kommentarer.Blev så glad över att bli sedd. Vet att jag måste vilja på riktigt och ta ett beslut att helt avstå. Jag vet att jag inte kan dricka lagom, vad det nu är? funkar ju inte alls. Men ändå känns det så svårt att att tänka att jag aldrig mer.....
Jag mådde så bra när mina vita dagar växte i antal förra vändan härinne, jag var så stolt, men då tillät jag mig att dricka någon gång ibland, vid speciella tillfällen. Nu gör jag inte det. Sätter ett första mål att inte dricka alls nu i april. 2 födelsedagar kommande veckor hade i normala fall fått mig att skräckslaget vackla redan nu. Men inget är ju normalt i dessa coronatider och firandet är inställt. Om det inte planeras för nån utefest. (Kan ju hoppas att det regnar;)
Nej nu är jag bara så trött på mitt eviga vinpimplande, nu knyter jag näven och är beredd att slåss för mitt liv!

En vecka av sorg & saknad har gått. Känns som en evighet sedan du fanns i våra liv. ??

Men åh så kämpigt! Vet känslan. Men inget blir verkligen bättre av att man dricker. Det är ju precis tvärtom... det som händer hanterar man ju sämre.
Man blir ju bara mer spänd och stressad ju.
Vi här stöttar dig! Läs din egen tråd, där finner du dina egna tankar och motivation. Kram?

Så var dagen kommen, jag flyttade igår, sönerna kom nu med pappan. Vi käkade pizza och har fixat. Nu Netflix och lego med lillen och storebror drog till en kompis i närheten. Så skönt ❤men ändå så sorgligt. Tycker dessa 2år var fruktansvärda så många gånger, men önskar inget hellre än att det ska få bli bra för oss, tillsammans, en familj. Förstår att framtiden blir tuff, med misslyckandet och innan orken kommer tillbaka. Träffade mannen idag när jag skulle hämta mer grejer, det var lugnt. Han har sin chans nu, annars tror jag hans liv är kört. Man blir inte frisk från sjukdomen och kan fortsätta dricka. Har någon erfarenhet vad som händer efter dom ger upp? Han tänker inte flytta hem till hemstaden, han ska bo kvar och leva vidare, vilket är obegripligt. Han har sina söner i hemstaden, men kontakten blir mindre. Hans söner vet också om sjukdomen och att han tagit behandling, undrar hur dom kommer ta allt

Ja, tror jag gjort något jobb med mig själv ändå, inte säker på hur.?
Att slippa dricka är en lättnad!

..,din tråd som jag tror jag missat trots att vi hängt här omlott. ?
Har just kämpat- är väl kanske ett för starkt ord- men levt igenom storhelgen påsk med allt vad det inneburit av umgänge, middagar, eftermiddags-cava och spelkvällar- utan alkohol.
Räknar hundra dagar idag.
Det är svårt.
Trots de där underbara pigga lördagmorgnarna och minus på vågen. Men också härligt.
Jag fixar inte att tänka framåt utan tar bara en enda dag i taget.
Igår kväll hittade jag en alkoholfri flaska rödvin i ett skåp och ”hetsdrack” två glas. Inget hände...
Håller på dig och kampen framåt!

Vad härligt det låter! Kul att du gillar naturen så mycket. Det är samma med mig. Det var i skogen jag hämtade kraft dagarna innan jag blev nykter. Kom ett par snöbyar här uppe i Göteborgstrakten också.

Kram

Alkoholen höjer nivån av serotonin och dopamin som påverkar vårt humör. Det första är må-bra-hormon och det andra igångsättnings-hormon.

När man slutar dricka störtdyker dessa hormoner och det tar några veckor, ibland ännu längre, innan de stabiliserar sig på normala nivåer.

Det är orsaken till din låga energi och ork. Det är bara att bita ihop och ta en dag i taget - försök att tvinga dig ut på promenad.

Hej, vad bra att du hittat hit.
Det är samma för mig, har precis börjat skriva här och det hjälper väldigt mycket.
Jag lyssnade på "alkispodden" idag, de talade om hur man ska prata med alkoholist om drickandet. Det som kom fram var att det enda en alkoholist "lyssnar" på om man ens gör det är konsekvenser. De berättade att det var när de mötte konsekvenser av sitt drickande som de blev tvungna att ändra det. Det gick inte med logik och dialog att nå en alkoholist. Om de tar sig ur det, det finns inga garantier där.

Jag håller med Skrållan och har precis vaknat upp själv i ett medberoende att man får tänka på sig själv i första hand och sedan avgöra hur man vill göra med resten.

Känner med dig och vet hur det är. Fortsätt skriva här så kan vi stötta varandra!

Vi står här vid sidan om banan och hejar fram dig allt vad vi orkar!

Bra att du är nykter, men fy vad trist att ditt begär fortfarande är så starkt att alkohol är nummer ett fortfarande.

Men begäret är väl inte konstant? Det kommer och går? Och det går att stå emot - du bestämmer!

Det påstås att suget kommer och går rätt ofta upp till sex månader, men att det blir glesare och glesare mellan gångerna.

Men solsken väcker sug kanske. Igår satt jag på en veranda i solen och njöt, medan jag drack en alkoholfri öl. Hade nog kunnat vara påskmust också faktiskt.

Jag känner nästan aldrig sug. Lite märkligt. Men jag vill inte dricka, det är kanske skillnaden? Mellan att känna sig tvingad att låta bli och att verkligen inte vilja dricka.

Det är verkligen synd att man inte kan dela med sig av bilder här. Då hade ni fått se mina bilder på imponerande stora ekar, bokens löv som spricker ut, fina blåsippor, hav av vitsippor och otroligt vackra backsippor ?

Sen några år tillbaka har jag ett projekt där jag ska besöka alla naturreservat i vårt län. Det finns 115 stycken, och idag fick nummer 24 och 25 besök av mig. Jag har att göra några år till ?

Jag älskar verkligen naturen! I fredags cyklade jag tre mil tur och retur till havet, igår letade jag efter Hitta-ut-kontroller tillsammans med äldsta dottern runt en sjö, och idag blev det två naturreservat.

Mycket frisk luft! Lite snö kom det en kort stund idag, och det blåste rejält. Men solen sken också och värmde gott i bokskogen.

Om du bor i en större stad brukar det finnas särskilda kvinnomöten hos AA också. Det hade jag nog föredragit.

Kan bli lite trött på mäns mästrande ibland, ”så här är det och så ska det alltid vara”. Även om kvinnor i flock kan vara jobbigt också ?

”Stora boken” är ju inte heller toppmodern precis, inte ens språket vill man modernisera har jag läst. Precis som om språket är det avgörande? Till och med ”Fader vår” har ju fått modernare språk.

Det känns igen, att man önskar att dom går och lägger sig och somnar. Har lämnat min man för snart 1 år sedan.
Han blev också väldigt dum när han druckit. Bara verbalt, men det sårar ju och sätter sig i själen.
Jag och mitt ex kunde också prata om olika lösningar. Han skulle dra ner på drickandet o.s.v. men sedan drack han som vanligt igen. Och det är väl så att den som dricker måste sluta för sin egen skull, annars går det inte.
Hoppas att du kan lägga fokus på dig själv istället. Det hjälper faktiskt mycket. Att sätta sig själv först istället för att hela tiden fokusera på den som dricker.
Fortsätt att skriva här. Det är så skönt att kunna gå tillbaka och se hur allt var.

Fördomar tycks finnas även inom
AA. Skit i dom! Kolla om du hittar något möte online istället. Det ska jag prova. När jag är mogen.

# Tack, Soffi
Jo, att hålla mig nykter är nu högsta prioritet. Det är en förutsättning för att kunna göra bättre framöver. ?

Du har så rätt Soffi, mår man inte bra själv är det svårt att hjälpa andra att må bra. Det jag har märkt nu efter drygt 3 månaders nykterhet är att jag bryr mig mycket mer om hur mina nära och kära mår. Förr dövade jag mig med alkohol om det blev för jobbigt. Försökte fly från problemen, men det var ingen bra taktik, för då mådde man ju ännu sämre själv ju mer beroende man blev av giftet. Jag har aldrig ens krökt ett hårstrå på mina barn eller frugan, varken nykter eller full. Men jag har svikit dem pga mitt eget mående.

Då var påsken snart över, en konstig påsk, där jag inte ens kunnat träffa min gamla mamma ❤️pga coronan. Första gången i mitt liv detta sker, men det är också min första nyktra påsk på 35 år!? Så otroligt skönt att äntligen blivit av med det förbannade alkoholberoendet?

I dag har jag fyllt på med jord i trädgården och planterat blommor i krukor. En plötslig snöby kom blåsande med en kylig nordanvind, men inte ens den kunde ta min lyckokänsla i från mig.
Mitt beslut är ristat i sten, aldrig mer alkohol i min kropp!?

Kram, och ta hand om er❤️

/Torn

Att erkänna sig besegrad av alkoholen är ibland den enda lösningen och att sedan i praktiken aldrig inta det första glaset. Och en jävla råstyrka i sig själv!

Varken du eller jag kommer kunna dricka normalt - jag lovar dig att du kommer må mycket bättre när du ridit ut det första i nykterheten och skapat dig nya vanor och tankemönster och nyktert kan läsa igenom det du skriver här och framför allt slipper du den ändlösa diskussionen och förhandlingen + att du lättare kommer kunna hålla dina mål och hitta andra saker att belöna dig själv med än alkohol.

Värt att prova, du vet ju åtminstone att det andra alternativet inte funkar.
Mod och styrka,
Dee

Försöker hitta quitlit på svenska på Storytel. Går sådär. En hittade jag, men den var inte speciellt bra så den vill jag inte rekommendera.

Det finns massor på engelska dock, både e-böcker och ljudböcker. Jag sökte på ”drink” och fick upp ett helt gäng.

Valde att börja lyssna på ”I Can Stop You Drink” av Craig Beck som står bakom ”Happy Sober Solution”. Jag förstår nästan allt ?

Craigs tänk går hand i hand med Annie Graces tänk, så det är ett annat sätt att lära sig samma sak. Repetition är viktigt!

Kan ni rekommendera bra quitlit på svenska? Så kan jag söka på Storytel och se om de finns som ljudböcker.

Säger man quitlit på svenska förresten eller finns det något annat begrepp? Chiclit säger man ju på svenska i alla fall som genre.

Hej igen. Hade en fin påsk och lovvecka. Spenderade alla dagar utom 2 tillsammans med mina vänner på båten. Lade märke till hur mycket lyckligare och piggare jag blir när jag inte är hemma. Även om oron finns kvar ändå. Vem vet om någon av mina föräldrar ramlat ner för trappan eller startat fler bråk med grannen. Kom hem igår, är alltid irriterad när jag kommer hem. Mamma tror att det är jag som är en tjurig tonåring eller något. Men det är dem som gör mig irriterad. Gillar inte att mötas av en överfylld tvättkorg och vinfläckar på golvet. Får iallafall mer perspektiv på det hela när jag inte är hemma. Insåg också några andra saker. Just nu jobbar mamma inte (tyvärr...) men när hon gjorde det kunde hon ibland stanna hemma för att hon var trött eller behövde ringa en massa telefonsamtal, tänk om hon egentligen var bakis. Pappa och andra sidan har alltid jobbat övertid. Men han vill alltid att deras vänner ska vara här och umgås och inte hos dem, tänk om beror på att han kan dricka då och slipper köra?
Har bestämt mig för att berätta för farmor när jag känner mig redo för det. Trots att jag väldigt ofta fortfarande tror att jag överdriver. Försöker verkligen säga att jag inte gör det men det är svårt. Har också slagit mig hur jobbiga just de senaste åren varit. Har känt så mycket skam. Både över mina föräldrar, min släkt, att det alltid är stökigt här, när det kom ut att min lillebror inte är i skolan och att jag blivit mobbad och utfryst på 2 olika skolor. Insåg då att jag verkar ha en del att bearbeta... Pappa har alltid sagt att känslor ska man packa ner i ryggsäcken och lämna där typ. Men den taktiken har gjort att mina känslor är helt avtrubbade trots att de är överväldigande. Har blivit så avtrubbad att jag inte ens kan gråta längre.

Men samtidigt så flyter livet på. Jag vet att detta inte kommer vara för alltid, förhoppningsvis. Jag kan välja en bättre väg och ett bättre liv.

Tack för ditt svar. Problemet är att jag har så långt till närmaste anhörigmöte,därför skriver jag här. Hur går det med din son har han försökt sluta eller blundar han för sina problem? Förstår att det är väldigt jobbigt för dig som mamma och förstår också att man måste försöka släppa det man inte kan påverka. Trodde inte att det gått så långt som det gjort för min bror när jag hälsade på honom spontant. Jag har försökt hjälpa och stötta men han faller efter några veckor igen.Har i nuläget väldigt liten kontakt med honom, orkar helt enkelt inte med det eftersom jag har andra närstående som behöver att jag håller ihop. Det är mycket i mitt liv nu. Har berättat för honom hur jag känner och att han måste ta tag i sitt liv innan vi kan ha kontakt som förr. Detta är inget hot eller manipulation från min sida utan jag menar det jag säger, den här bergochdal banan är för smärtsam och jag kan inte följa med i den. Han säger att han förstår det och att han ska försöka klara det här. Vet inte hur det kommer att bli i framtiden men jag följer honom på avstånd och får reda på av andra anhöriga hur det är för stunden.
Mitt fokus ligger mycket på vår mamma som blir så nere och trött av det här ibland. Hon har tät kontakt med honom och har börjat förstå att detta inte är något som kommer gå över i en handvändning,men hoppas på en förbättring.
Känns bra att ventilera här.

Jag är precis på väg att kravla upp igen på rätt väg efter ett återfall. Innan dess klarade jag nästan ett halvår som nykter.
Det som gjorde att jag tappade motivationen och tog ett återfall var att jag glömde ta hand om mig så att jag kunde må bra i nykterheten. Det handlar ju om så mycket mer än att "bara" avstå alkohol för att må bra: äta, träna, sova, umgås med familj och vänner, rolig hobby.. Bara du vet vad du mår bra av.
För om man börjar må för dåligt av att man slarvar med sig själv, ja då kan man ju lika gärna dricka också! Typ.

Välkommen och lycka till!

Tack för eran respons. Har inte kunnat svara på sidan för har jobbat hela helgen.
När man jobbar så funkar det med att inte behöva dricka nånting för då har man inget val. Tack för tipsen ska fixa fram böckerna och alkispodden.
Kram

Solen skiner, det är varmt. Jag är sugen på vin, men dricker inget. Naturligtvis. Som vanligt. Men det slår mig hur stark längtan efter alkohol är. Jag skulle hellre ta några glas whisky just nu än att krama min hund, leka med mina barn, sätta på min flickvän, ja, egentligen allt. Och ändå kommer jag inte att dricka. Men förhoppningsvis göra allt det andra. Spriten är och förblir nummer ett. Eller: det tillstånd den försätter mig i. En jobbig insikt. Men bara att kämpa på.

Det är ju så viktigt att finnas för varandra i familjen, det blir så tydligt när jag läser dina senaste inlägg.
Men att finnas där för andra innebär också att man först måste ta vara på sig själv och sin oro/ilska/stress eller vad det nu är. Annars skaver man bara på varandra, speciellt i dessa tider när vi är isolerade från mycket av den normala umgänget.
Det är ju också lika viktigt att vi finns här på forumet för varandra. Men även här gäller ju att man måste "gå sin megapromenad" emellanåt, ta vara på sig själv först helt enkelt innan man kan hjälpa andra.

Kram!