Senaste kommentarerna i forumet

Jag är inte med i en grupp IRL. Tänker hitta ”min grupp” här. Jag har varit och är ff aktiv inom missbruksvården plus annat som gör det svårt för mig att vara aktiv i grupper i min hemkommun, så jag sökte mig hit plus att jag ska gå programmet här. Jag har ff lite kontroll - det är på gränsen att rasa, men jag har inte tappat det helt ännu. Ser dock hur jag själv flyttar fram gränserna för varje gång jag ”släpper taget”.
Är livrädd för att det en vacker dag gått över den lilla gräns jag har kvar.
Hoppas hitta stöd bland andra här, kanske ha en slags grupptråd som är som ett möte ❤️
Jag har dock en stöttande kompiskrets och är öppen med dem om mitt drickande. De vet och stöttar när jag försöker.

Kanske kan vi stötta varandra?

Nu börjar det bli knepigt att hålla reda på dagarna... Dels för att de blir fler och fler, men främst för att jag inte skriver så ofta. Har haft en riktigt spretig vecka med alltför mycket jobb och alltför lite sömn (trots att jag skrev att jag skulle prioritera den...) och sjukdom uppepå allt. Hu!
Men alkoholgrejen har fortsatt gå strålande! I torsdags var jag på ett event med jobb och kunder och det serverades alkohol från höger och vänster. Och alla drack. Jag med, fast alkoholfritt. Ingen märkte något! Jag hade trevligt ändå, kunde köra hem och var betydligt piggare än kollegerna dagen efter. Som sagt: LIFE HACK det här med att inte dricka! Det enda som var lite trist var att alkoholfritt vin ju inte är någon höjdare. Nobelpriset till den som fixar det!
Eller så får vi bara alla att servera kombucha med citron och ingefära istället.

Så härligt att du delar med oss, ger mig styrka och vilja.
Hoppar nog över naken rusningen men tar chokladen ?
Många kramar Strulan

Ska absolut kolla upp detta Strulan??

Hur länge och mkt beror på hur du har druckit. Drick mkt vatten och vila så brukar det ge sig efter ett tag.
Klokt val att ta tag i problemet.
Läsa och skriva här brukar hjälpa mkt, finns även ett självhjälpsprogram här som är bra.
Kram strulan

Tycker du skall gå är skönt att träffa andra med samma problem.
Att ta all hjälp man behöver och erkänna för sig själv att man har denna sjukdom är en sådan lättnad.
Så gå dit och pröva om det är något för dig// kram Strulan

Så klokt att du kan se det och så länge du kommer ihåg att insatsen är högre än vinsten så hjälper det.
Neurotisk piggar upp livet?
Många kramar Strulan❤️

Ett steg och en dag i taget så kommer du att komma förbi den blåsiga toppen. Det går!

Det är som det är när det inte blev som det skulle... Det uttrycket beskriver hela mitt liv egentligen. Allt i mitt liv. Jag får svindel när jag tänker på det. Så jag väljer att tänka bara på fungerande aspekter av det som blev. Blandar jag in det som skulle bli så lägger sig depressionen som en grå blöt filt över mig... Min poäng är väl att om alkoholen är det enda som inte blev som det skulle i livet, så har du nog lyckats rätt bra ändå ? Kram

Det du skriver är helt sant, problemet är att jag bestämmer mig men sviker mig själv. Det här med ord känner jag igen, orkar inte ens ursäkta mig mer. Det börjar kännas patetiskt. Jag litar inte ens på mig själv längre. Det är ändå första gången jag tänker att jag ska bli nykterist. Jag är väl lite trögfattad men det börjar klarna att jag inte kan dricka måttligt.

Tänkte faktiskt testa ett aa möte ikväll. Det är ett öppet möte. Behöver lite stöd i det här känner jag. Jag vill lita på att jag bestämt mig. Svårt att få nån annan att lita påsen när man inte gör det själv.

Tack för att nån svarar !

Vill tipsa om självhjälpsprogram här, samt två bra poddar alkis och beroendepodden det har hjälpt mig många gånger.
Fint att ni kan stödja varandra❤️kram Strulan

Bra jobbat Strulan! Förstår att det känns som att vinna en tävling ? Det gjorde du riktigt bra! Kram

Kollar min app och ser att nykterheten varat sex månader inatt. Vilken tur att jag inte drack på jobbeländet. Det hade känts snöpligt. Den här helgen har jag plågats mer än vanligt av romantiserande tankar på vinets härliga avtrubbning. Ska jag aldrig någonsin få känna den sinnesfriden igen? Fast mitt minne av sinnesfrid är en lögn. Det vet jag. När jag slutade dricka var det länge sedan vinet hade den effekten. Ångeststegring, allra senast när alkohollullet börjar lämna kropp och knopp, förmodligen tidigare än så. Ätstörningsdemonen som vaknar till liv så fort vinet försvagat förståndet, den orkar jag inte ens tänka på. Nä. Det är bättre att fortsätta på den inslagna nyktra kursen. Jag är frisk. Litet lagom neurotisk. Men frisk.

Är du med i någon grupp? Känner du att du kan kontrollera det så långt? Allt känns hopplöst när det är flera dagar med motgång än positiva... Det känns skönt att dela med sig eller hur? Letat efter något som det här en god stund?

När går detta över? Jag har bestämt att sluta dricka helt. Idag är första dagen och kroppen känns lite skakig och jag får värmevallningar.

Överlevt årets första julfest, känner mig som jag vunnit en tävling.
Var lite orolig innan för att börja vackla och falla. Men hade både trevligt och skoj, även om det blev en del tjat om att jag borde ta ett glas vin.
Så firade i dag med träning på morgonen och kände mig som en hjälte.
Så idag är löftet lätt att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan ❤️

Jag fattar känslan, när man känner många blir det inte kul att visa sitt inre. Men kanske det att bli igenkänd på AA inte är värre än att bli igenkänd på det sätt du beskriver?
Jag önskar verkligen du kunde få finna din tillhörighet ❤️ Jag tänker det här forumet är en slags gemenskap oxå.

Kära Antonia, jag såg ditt inlägg sent igår natt när jag satt på dass! Jag satt där länge och läste, benen domnade och jag haltade svårt när jag återvände tillbaka till sängvärmen. Det värmer fantastiskt skönt att få meddelanden och kloka tankar från dig och alla andra vänner som kämpar med samma problematik.
Jag blir "glad" när någon känner igen sig, för det innebär att man först och främst inte är ensam, för det andra att man kanske inte är helt unikt knäpp ändå?
Uppriktigt sagt blir jag rörd när jag upptäcker att det finns någon därute som läser det jag skriver och eventuellt även kan finna fragment som är värda att kommentera eller fundera över.
Min rastlöshet och allt annat bedövar jag som vanligt med träning och prestation, inte alkohol! Jag ska ta en lång löptur in till stan idag där vi ska fira ett kalas. Perfekt tillfälle för mig, fast visst ligger det en del ångest att "behöva" göra det. Väl framme är det underbart i varje cell och resten av kvällen är jag i ett lyckorus, är snabb i tanken, skämtar och håller låda. Tror det stavas endorfiner.
Antonia, det du skriver om eventuell glädje och nyttan över att få en diagnos på papper är samma för mig. Jag är tveksam och vet inte om jag skulle må bättre av att någon expert sätter en stämpel på ett papper? Ibland tror jag att jag har alla de kombinationer du beskriver, ibland är jag övertygad om att jag helt enkelt bara ÄR sån här, en livlig, skön typ där det surrar mycket tankar och funderingar. Väldigt mycket livsglädje, empati, känslorna utanpå kroppen, kreativitet och allt annat. Sedan andra dagar då kemin i hjärnan ändrat sig kommer känslorna av att allt är meningslöst, jag är patetisk och bättre död än levande, allt är så svårt att ta sig över. Att exempelvis behöva ringa ett enkelt telefonsamtal som plötsligt blir en barriär av tankar och känslor även om det på förhand är ett samtal helt utan obehag eller svårigheter inblandat.
Jo jag är kreativ och driver på men just nu behöver jag komma till ro med jobbet och nykterheten.
Jag kommer inte lämna arbetet så enkelt som vissa kanske tror, på dass i går natt läste jag även om arbetsrätt! Hahaha, inte konstigt man tappar känseln i skinkorna då?
Har formulerat ett mail till VD som han får läsa tidigt måndag morgon. Tror det löser sig, allt har en tendens att göra det till slut.
Antonia, skönt att ni kan göra nykterheten tillsammans din man och du, även detta med LITE vin känner jag extremt mycket igen. Min fru har inga problem med alkohol, varje gång jag tar upp ämnet "Lite vin till maten ska väl en vuxen man klara" så blir det självklart spänning och oro i luften, så just nu och framöver är det helt enkelt vita dagar och nätter som gäller för mig.
Alla mår bättre av det, inte minst jag själv.
Försöker tänka mer på mig själv nu och ett tag framöver. Det är jag värd.
Kram GP

Stort grattis till denna milstolpe. En resa i så många avseenden som du sammanfattar så fint. Självinsikt är helt avgörande och du bidrar med en enorm inspiration genom att sammanfatta hur du genom att se dig själv och arbeta med dig själv når framsteg efter framsteg och samtidigt ser på framtiden med tillförsikt och nyfikenhet. Jag kämpar lite med min egna målbild men tror att jag både ska försöka måla den i bredare penseldrag men också konkretisera hur en dag i livet kan te sig om jag når de övergripande målen kring medberoende tex. Det är svårt med målbilder när man har så lite att relatera till. Jag är imponerad över din resa och går i dina fotspår som ger mig vägledning och riktning och viskar att aldrig ge upp. Jag har varit med er i 1 år nu och sedan dess har tankar kring skilsmässa konkretiserats och genomförts och tingsrätten har nu bekräftat äktenskapsskillnad. Det stormar nu och jag ser inte riktigt hur jag ska komma vidare rent praktiskt men jag ska över den där blåsiga toppen och söka lä på andra sidan. Du visar att det går !!!! Du är fantastiskt bra !
Kram Blade Runner

Tack för din respons? Innan allt blev så här kunde jag inte fatta för allt i världen varför eller hur folk kunde låta allt gå så långt!? Skämma ut sig, ligga dyngrak och nerkissad bredvid en bänk i stan där 100-tals människor bara kunde stå och stirra! NU förstår jag.... Jag tycker inte synd om mig själv, det är mina älskade ungar jag tycker synd om. Jag kan nästan se puben som jag blev portad ifrån förra helgen från mitt fönster. Ena killen som har varit här dom 2 sista gångerna från räddningstjänsten jobbar jag med, och vi hade ett jättebra kompis förhållande på jobbet. Nu har han sett mitt värsta, nerblodad och äcklig, ful i munnen, förbannad, även frågat honom om sex. Jag tycker så synd om honom, men skäms för att be om förlåtelse. Jag fick erbjudande om att vara med i AA-grupp men jag tackade nej. Jobbade många år på våran lilla vårdcentral som receptionist och 90% av vår lilla befolkning här vet vem jag är. Jag är den hjälpsamma glada tjejen som hjälper allt och alla. Därför skulle det vara så otroligt skämmigt att komma in i ett rum där alla vet vem jag är... Kanske dumt att tänka så, men jag gör det...

Ja, då har jag varit nykter i 3 månader då ? Så tacksam för det! Känslan av tristess släpper o jag har istället börjat se ganska tydligt hur jag ska lägga upp allt för att närma mig det liv jag önskar leva. Prio 1 på listan är separation. Han krökar mer än vad han någonsin gjort under vårt ett o ett halvt år långa förhållande. Jag har tappat hoppet.. Nu börjar jag få tillbaka känslor av panikångest som jag inte haft på flera år o det är ju ett starkt tecken på att något i livet är allvarligt fel. Vi är särbos (som tur är) men har hängt ihop 24/7 sen vi träffades så det blir en stor förändring ändå. Glad att ni finns ?

Att du ”vet att du kommer vara nykter i två veckor/bara idag”, och sen två veckor/en dag till etc. ”Hyffsat säker” låter i mina öron som du lämnar en del förhandlingsutrymme?
Oavsett vad man får för hjälp så är det ditt psyke som får dra det tunga lasset.
Att verkligen bestämma mig var nyckeln till att klara den första tiden för mig. Lämnar du utrymme för att förhandla så kommer du att börja vela och till slut förlora. Jag kan garantera det.
Det tog en längre tids nykterhet innan min fru började lita på att jag lämnade korken på. Man vill gärna läka med ord, men de har man ju gjort så många gånger förr. Bara handling som kan bevisa att man menar det.

har växt till tonåring nu :-))) Och tänk vad 9 år går fort !! Grattis till er båda Mulletanten ! Jag hoppas att ni micklar till er en resa till forumträffen !

Jag glömmer aldrig min första aa-födelsedag som jag firade i den internationella aa-gruppen i Patong på Phuket !
Där sitter jag, nybörjare, i sällskap med bla 2 amerikanska herrar i 80-års åldern och som reste runt en sista gång i Asien där de en gång varit stationerade som militärer. Båda hade runt 40 år som nyktra alkoholister :-O

Jag blev dubbelt imponerad !! Såååå lång nykterhet och såååå friskt att resa runt i den åldern ! Jag kommer knappast att uppnå 40 årig nykterhet i levande tillstånd ( men jag kommer inte heller att självantända av brandfarlig vätska i krematorieugnen) och det är väldigt tveksamt att jag lever så länge så jag kan resa vid 80-års ålder.

Där satt också en yngre amerikan som var imponerad över att JAG tordes resa när jag bara hade ett års nykterhet ?? Jag fattade inte vad han menade men han förklarade att det ju fanns så mycket alkohol överallt så det var farligt bara det. Jag kommer ihåg att jag sa till honom att alkoholen knappast överfaller mig utan det är mitt egna val som avgör. Jag har inget minne av hur han svarade mig.

Där fanns också en indier som hade gjort den sk geografiska flytten för att komma undan alkoholen. Och som känt är hjälper inte det speciellt vilket han också hade insett efter ett halvår. En man kom med tipset att klä av sig naken, springa runt i centrum medan man äter en chokladkaka för att motarbeta suget !!! Kan kanske funka :-))) En helskön homosexuell tysk med lederhosen och ett sprudlande glatt humör.....

Ett av de bättre aa-möten jag varit på !!!

Näe...nu får det vara slut med nostalgi och gamla minnen jag ska ju leva dagen idag för i morgon kan det vara för sent.

Skrållan och Spinoza ? Ja samma här, har delat saker med er som ingen annan vet. Ni känner mitt innersta bättre än någon annan. Kramar

Vad jag lider med dig! Förstår din oro nu när du är sjukskriven, jag var hemma förra veckan och då gick det tre BiB ? känns skönt att börja jobba igen.

Jag tänker så här: missbruket är ett slags självskadebeteende som vi inte kontrollerar. Men det blir enklare att styra om vi kan få syn på tecknen som visar att en ”självskadeattack” är på väg.
För att få syn på dessa tecken måste vi välja att öppna ögonen och se dem; även när det gör ont.
När vi sen ser dem kan vi med hjälp lära oss att undvika dem eller avbryta dem.

För dig låter det som om du aldrig fått tillräcklig trygghet med din behandlare för att våga öppna upp för att få syn på dina tecken. Kanske skulle en grupp; typ AA eller varför inte NA vara bättre stöd för dig (grupp som grupp, huvudsaken man trivs med folket)

Har du funderat på det? ❤️