Senaste kommentarerna i forumet

Så härligt att läsa, tack för att du delar med dig!

Visst kan man ha vänner på nätet, jag har delat saker med er som jag inte berättat för någon annan och fått så många fina svar och kloka råd.

Kram!

Du är så klok. Så fin text. Tar till mig allt och kämpar vidare på min väg mot att också bli självständig och fri.
Tack för dom kloka orden och grattis till 2 år❤️

Jätteroligt att du kikade in på min sida och vill starta 1/12 med att kliva på Fibblans framgångståg. Det kommer bli många stopp på vägen som gör att man verkligen undrar om man tagit rätt beslut? Men det finns ju inget bättre än att vakna helt vit.

Hoppas du får en fin första advent! Kraaam

Åh vad glad jag blir att ni vill hänga på mig! Fibblan och Javelin! Jag drack två glas vin igår till middagen men tränade hela dagen. Fredagen var också lugn med lite vin och mat men tidigt i säng. Har velat hit och dit hur jag ska jag göra med starten den 1/12 men detta är ju perfekt när man får sällskap juuu. Blir helt annorlunda då!

Min december är blank på tillställningar, november har varit helt hysterisk. En massa kalas men nu i slutet har jag haft mycket träningsinspirationer inför våren 2020 vilket gör att man blir lite extra taggad.

Är lite rosslig också, inte döförkyld men lite kittlig i halsen och småhostig.

Hur gick det med sonen och 18 årsdagen då? Jorusåatt...det här med diagnosbarn, som vill något så starkt, klarar ju av vissa saker som andra har svårt för. Han skrev teoriprov 9.15 samma morgon han fyllde 18. Fick 63 poäng av 65 möjliga. Efter det gick han och åt lunch för att köra upp 11.40 och BAM där satt lappen. Så duktigt gjort av honom! Jag är sååå glad för hans skull och även för mig och min mans skull. Ett helt nytt liv börjar för mig och det kan man ju faktiskt säga att det gör på många aspekter nu då. Jag slipper köra honom till skolan varje morgon och slipper hämta. Jag kan fokusera på mig själv och mitt jobb igen! Underbart!

Nu blir det vovvepromenad och så hörs vi senare! Hejja 1/12!

Tack så mycket! ?

underbar morgonläsning !! Tack !!! Och grattis till din tid !!

Så härligt att vi kan fira in den första advent med nyktra sinnen!
Önskar dig en fin och stämningsfull dag ?️✨!
Kram
/Fibblan ?.

Jag är så innerligt trött på alkohol och dess baksidor. Nu ska jag ge livet utan en chans med första delmål en vecka. Denna tråd blir min dagbok.

Så gott med julmust! Det är ljuvligt att vakna nykter.. jag tror man/vi behöver fylla tomrummet av drickandet? En hobby som upptar tankarna? Iallafall för att orka nu i början? Lära oss nåt nytt?
Ha en härlig söndag! (älskar söndagar, då fattar hjärnan att man inte behöver dricka och det är lättare tycker jag ?)

Men... varför vaknar jag med lite ångest i kroppen... vaknar liksom tom... lite jagande känsla..
Är så glad över att vara nykter och pigg men den här känslan jag inte blir av med.. som en generell ångest jag flyttar runt till olika rädslor.. just nu ångest över en semesterresa (flygrädd!!) i sommar! Förra veckan hade jag oro över ett läkarbesök. Jag har ofta rädslor jag fokuserar på. Trots livsglädje, jag tränar, läser, jobbar, etc.. men nåt gnager inombords..... jag ska inte dämpa med alkohol... ska lyssna inåt...
Skön söndag framför oss!!
?

Alla kämpar på sina sätt! Vi ger inte upp! Även om man kan falla lätt, så ger vi banne mig inte upp! Forumet hjälper verkligen till att skämsmössan inte blir för stor! Kram på Dig kloka Vinäger

Oron är nästan helt borta nu, tänker tillbaka på alla de dagar jag var det och jag vart sviken då tex när vi var ett par och han inte hörde av sig nåt under en dag då jag var på resande fot! Hur sårad jag blev, då han lovade höra av sig, men " glömde" pga fylla....
O så höll det på varannan vecka.
ATT jag stog ut så länge, sa upp ett jobb pga det

Nu är det sådan skillnad o jag vill verkligen inte tillbaka till det helvetet.

Firar jag med mig själv idag! Det är två år sedan jag, efter många turer, lämnade mitt förhållande med en man som är alkoholist. Hade lämnat flera gånger innan, gått tillbaka men första advent det året rann bägaren över. Ser den dagen som en symbol för mycket annat jag lämnade bakom mig och som startskottet för något nytt. Den helgen trodde jag att allt handlade om honom och hans drickande. Men jag insåg efterhand att det handlar om mig. Han var bara ännu en människa i raden som slukade allt jag gav. Jag trodde att han och dom andra tog/stal min energi men insåg slutligen att det var jag som gav bort den helt frivilligt. För första gången i mitt liv började jag satsa helhjärtat på mig själv. Har inte blivit egoistisk av det. Tvärtom tror jag att jag är mer genuint empatisk och på rätt sätt. Inte "jag vet vad som är bäst för dig" utan mer "jag finns här om du behöver mig"! Eller som en av mina söner uttryckte det häromdagen "F-n va skönt det är att snacka med dig nuförtiden morsan"! Han vet inte min resa men känner av den. Dessa två år har varit snåriga och krokiga, mycket tårar, känslor av ensamhet, MYCKET ILSKA, bakslag, återfall i medberoende. Men också ro och frid, många fina stunder med mig själv, framsteg, självinsikt, fattat många bra beslut, dragit slutsatser, framtidsplaner. I början stapplade jag osäkert fram och visste inte riktigt var jag skulle börja. Nu går jag stadigare med vetskapen om att, visst jag kommer att kliva fel ibland men jag litar mycket på mig själv nu. Jag är trygg med att jag löser saker och kan göra aktiva val. Jag vet nu att man inte måste fortsätta gå en dålig väg man kan ta en annan, bättre väg. Mitt kontrollbehov har minskat när det gäller andra människor för jag har kontroll över mig själv nu och det räcker liksom. Jag släpper andra fria att vara som dom är och så är jag som jag är. Passar vi ihop? Andra människor kan inte påverka mig i samma utsträckning längre. Jag har börjat skapat space, en början till gräns runt mig själv. Integritet kallas det visst. Det finns inget klister i relationer. Är dom dåliga för mig kan jag välja bort. Däremot finns det ett hälsosamt kitt i dom bra relationerna.
Trodde då att jag var den lugna och stabila filbunken som alltid visste bäst, den ordentliga och präktiga. Såg ju gärna till att ha minst en människa nära som var en riktig olycksfågel som behövde mina "oerhört kloka råd och min megaplusomsorg". Upptäckte att min bild av mig själv inte stämde med verkligheten, det var bara en roll jag spelade, en roll som krävde att motspelarna var mycket "sämre". Bakom fasaden fanns en impulsiv, drama-sökande kvinna som inte klarade av att hantera "dåliga" känslor och inte förlitade sig på sig själv. Om jag t.ex lämnade en alkoholist och kände mig ledsen trodde jag att jag hade fattat fel beslut och tog kontakt. Fast inget hade förändrats och så var karusellen igång igen, lite snabbare gick den för varje varv. Nu kan jag bara vara i det ledsna och göra något åt det som blir bra på lång sikt. Jag har tålamodet och modet att vara ledsen och känna mig ensam. För jag är trygg med att jag själv jobbar på att jag ska bli glad igen på riktigt. Och oftast känns det ju bättre bara man har sovit på saken. Bästa som finns den där känslan när man vaknar och känner sig gladare efter en ensam och ledsen kväll. OCH vet att man inte vidtog någon impulsiv och desperat åtgärd kvällen innan. Är säkert som när en nykter alkoholist blir sugen på alkohol, väljer att gå och lägga sig istället för att dricka och sen vaknar till ännu en nykter dag och suget är borta. Same same but different. Nu när livet är lugnt och fridfullt är allt mycket härligare. Man blir bra på att njuta av det lilla här och nu. I år har jag t.ex varit hemmavid under min semester och "bara varit". Förr om åren behövde jag "stora" planer, jaga lyckan och då skulle jag passa på att andas och allt skulle minsann bli så himla bra. Puh!
Framtiden känns inte oroande längre utan den känns trygg och spännande. För jag vet att jag kan lita på mig själv och kan bestämma över mitt liv. Jag har lång väg kvar men går på rätt väg och hittar tillbaka till den om jag råkar komma ifrån den. Detta forum har varit och är så viktigt för mig. Ger mig så mycket att få och att ge stöd och peppning. När mina söner säger "en polare i Australien sa.. " om människor dom endast har kontakt med på nätet har jag alltid tänkt att det är inga riktiga polare om man inte träffas i verkligheten. Men faktum är att jag har tänkt om. Härinne på forumet är vi verkligen riktiga polare mot varandra. Vi stöttar och peppar, dömer aldrig, finns här för varandra. Så fint tycker jag♥️
År tre med mig själv börjar....NU!
Kram och kärlek till er alla ?

Tänk att det är första december och perfekt "tajmatt"med första advent! När jag läser vad du skriver tycker jag iaf att du glöder av energi men skrift är ju inte samma som känsla! Hoppas du får en fin 1:a advent! Kram

det där tåget senaste veckan ?. Men nu sitter jag där jag ska i en mysig liten vagn tillsammans med dig och andra, återigen på väg mot ett renare och sannare liv??❤️!

Har inte riktigt jobbat upp ngt jävlaranamma eller energi/drivkraft. Men det kanske inte behövs. Jag ska ju bara sitta där lugnt och stilla?. Kämpandet är ju snarare när man är i det s.a.s. Nu ska jag bara åka med. Ha det vilsamt och lugnt?️??️.
December och tåget går mot en vit jul?☑️!
Kram
/Fibblan ?.

Tack FinaLisa
❤️???!

Stor kram!
/Fibblan ?.

Läste din tråd och ville bara skicka en stor styrkekram?.
Du kämpar på bra och står emot alkoholdjävulen ?.

Min egen lördagkväll bestod av tv-serie, skumtomtar, choklad och vindruvor ?
Lite för mycket av allt men bättre än vin?
Kram ?

jag läser din tillbakablick. Det är drygt nio år sen jag hade hittat hit och läste, läste, läste.... fattade att jag inte var ensam med en man som ’’gömmer, smyger och ljuger’ och att det hör till.... Hör till ett alkoholistiskt beteende. Tack och lov läste jag lika mycket på forumets båda sidor och fattade för första gången kampen, hur svårt det faktiskt är för den som är beroende att välja ett nyktert liv. De jag speciellt fäste mig vid var dig Adde, Berra och Fenix.... Ni gav mig hopp om att ’vuxna karlar’ kunde bli.... nej välja nykterhet. En gång skrev jag, som jag trodde då, att det var såna som ni som var Di Gamle - när du skrev om att ’ta rygg på Di Gamle’ . Då skrattade du nog gott när du läste. I alla fall gjorde du noga klart för mig att så var inte fallet - att ni var typ småpojkar... och nu vet jag vilka Di Gamle är för jag har mött dem. Och ni har blivit äldre alla tre....
Lätt att bli nostalgisk - ja! Alldeles i dagarna är det nio år sen jag gick min väg, ut genom hemmets dörr med tanken att start ett ’eget liv’. Det blev inte så, istället blev det en nykter man. Det är jag tacksam för, och för forum; utan dig, Berra, och många andra, nyktra och onyktra - en del våra gemensamma, speciella vänner - tvivlar jag på att det varit så. Att jag varit kvar. Vägen till ett nyktert liv är inte enkel och rak. Inte heller till den nyktra tvåsamheten. För oss två, mig och mullegubben, har det fungerat så här långt. Olika bra olika tider och dagar, men värt.
Jag önskar dig - som ser med fasa fram emot den hysteriska jultiden - en bra tid med glädjeämnen och sinnesro! Tack för allt du bidrar med här och annanstans! / mt

Det är ju jättebra att du klarat 90 dagar!!?
Men varför ska du lyssna på andra människor om detta? Du ska lyssna på din egen röst.
Det fanns väl en anledning till att du sökte hjälp för att förändra ditt alkoholintag?
Jag hade gått på mina egna känslor och inte brytt mig om vad andra tycker och tänker. Det är ju din kropp och ditt mående som är viktigast!
Stå på dig och gör ingenting förrän du är verkligen säker på att det känns helt rätt.
Kan rekommendera Mirabelles tråd som också hade målet 3 månader men fortsatte hålla sig helt nykter då hon mådde mycket bättre av det.
Lycka till ?
Kram ??

Första veckan gjord☑️
Bra jobbat???
Kram ?

Hej IronWill, skönt med sån företagskultur. Det kan ju stämma att förväntningarna till viss del kommer från mina egna tankar. Dock har det uttalats från chef att det bör vara sprit med i bilden och det återberättas mycket historier där det ”blivit för mycket” men att det ”hör ju till”..

Kanontoppen ju! ?
Förstår att man lätt hade fallit för frestelsen när en dag blir stressig.
Men du är jätteduktig!
Känns väl skönt? O skönt att förhoppningsvis vakna utvilad i morgon ?

Det är ett underbart stöd att lösa och skriva här.

Lördag! Nykter! Dagens triggers: stressig shopping dag och sen middag hos oss med släktingar.. som jag tycker om men blir stressad av situationen.
Nu; soffan, barnen borde sova...???

Nu har det gått 90 dagar tror jag sedan jag bestämde mig att ändra mitt drickande. Jag har varit helt nykter hela tiden. Har gått ut o varit på restaurang o barer där sällskapen drack men jag valde alkofri öl. Har fått en massa frågor: varför? Är du gravid? Jag köpte extra vin för dig ska du inte dricka ett glas? Och sedan har jag också blivit kallad en party pooper för att jag ville inte dricka och var inte gravid. Jag var rasande, minst sagt.

Men nu undrar jag vad ska hända? Det var aldrig tänken att jag skulle vara nykter för evigt. Jag ville bara sluta dricka så mycket. Jag har pratat med en läkare o vi har bestämt att jag få dricka max 2 drink per dagen/ Max fyra per vecka. Men jag kände mig att jag ville köra 90 dagar nykter först för det rekommenderas av nykterprogrammet jag kör.

Men Det känns nu fel att dricka... Som om det vore något dåligt. Som jag sviker mig själv o andra runt omkring. Jag är nästan rädd att dricka något nu.

Någon annan som har känt så? Var gjorde du isf?