Senaste kommentarerna i forumet

Så var fanns det likheter, men jag var också ute väldigt mycket. Öl med kompisar, AW, konferanser etc. Men visst ofta hemma också.
I mitt fall kopplat till tristess och depressioner och allmän livströtthet.
Har nu varit nykter i drygt 1,5 år. Mycket är väldigt mycket bättre men alkoholen var för mig en medicin. Anledningarna till att ta medicinen löste sig inte genom att sluta dricka, men det är samtidigt en ond cirkel. Mår sådär, dricker, mår dåligt, dricker, mår ännu sämre, dricker och så vidare. Så jag är i alla fall tillbaka på mår sådär :)

Men ångestfri (i princip helt) och ingen självömkan kopplad till alkohol, men dras med depressioner ändå. Hur som helst så kan alkoholen bara göra det sämre.

När det gäller vad man säger så är det väl kanske enkelt i början att hitta på något. Typ blivit lite mycket så jag hakade på en 90-dagars ”alcohol-free-challenge” (fö en rätt inspirerande bok/ljudbok/challenge som gav mig energi i början). Men jag märkte att min närmsta familj (utanför min fru och barn) ganska mycket skiter ii om jag dricker eller inte. Vänner och kollegor brydde sig lite mer kanske i början men jag har inte egentligen stött på nån negativitet. Jo, det var en bekants fru som sa ”jaså du ska bli tråkig nu?”. Men hon är sån, frispråkig. Och jag är inte tråkig nu heller :)
Bonus är att barnen aldrig ser mig dricka eller påverkad, och min fru dricker lite nån gång i månaden kanske. Så eventuellt blir de positivt påverkade.

Så på det stora hela: värt det. Att sluta alltså. Har ”dragit ner” säkert 100 gånger sen 20-årsåldern (dryga 40 nu) men aldrig lyckats. Bryta helt var för mig lättare.
Lycka till!

Ps.Sjukling är man ju i någon form, men den enda i hela världen som kan lösa det är du. Och om du inte vet hur man umgås med släkten nykter så öva eller skit i det, i alla fall ett tag. ”Jag är trött, går och slaggar” = netflix på mobilen. Det är ok i alla fall ett tag.

Suck, ännu en alldeles för ung person i min indirekta närhet som cancern tog igår.?
Jag blir så påverkad och känner mig så fruktansvärt ledsen för de anhörigas skull.
Det skrämmer mig också att vissa cancersjukdomar kan vara så aggressiva och göra slut på en människa på bara några veckor...
Så idag har det varit tufft att leva.
Trots detta har jag inte ramlat dit och rättfärdigat en flaska vin att dränka sorgen i.
Det tar jag som ett tecken på att jag är stabil i mitt val att vara nykter.
Och det känns skönt?
Kramar
???

Jag är tillbaka tråkigt nog..
Men vet ju att det här forumet är fantastiskt.
Hur är det med dig?
Kram ?

Som jag ser det finns det ingen möjlighet för dina föräldrar att ha honom boende hos sig. Tyvärr hjälper det inte att berätta det utan man måste komma till insikten själv och nånstans tror jag att "mista" dig kan påskynda att man kommer till den insikten. Undrar om det är möjligt att dina förädrar följer med till t.ex. Alanon.

Att inte göra något alls har gjort att min son gjort framsteg. Att jag förändrats har tvingat honom till förändring. Att berätta konsekvenserna av missbruket har haft motsatt effekt. Det måste han själv inse för att förändras på djupet. Dina föräldrar är ju vad man kallar medberoende och det har många likheter med missbruk. För min del blev sonen min drog. När han mådde bra mådde jag bra och tvärtom mådde han dåligt gjorde jag också det. Det blir så sjukt och man tror inte det kan vara på ett annat sätt. Idag är jag lugn när han mår dåligt. Tänker t.o.m. så bra då får han ju en anledning att sluta. Man måste må riktigt, riktigt dåligt för att bli motiverad till förändring. Tyvärr gäller detta nog även dina föräldrar. Försök att få åtminstone någon av dom till ett anhörigprogram eller Alanon. Så länge din bror har föräldrar som tar hand om honom mer eller mindre fördröjer det bara processen som gör att han blir motiverad till förändring. Sedan är det väldigt smärtsamt att se sitt barn rasera sitt liv. Det finns ju inbyggt i oss att vi ska se till att våra barn klarar sig själv och gör konstruktiva val i livet. Att ha ett barn som missbrukar är också oehört förknippat med skam och att ha misslyckatss som förälder.

Vad det gäller min son har jag inte så mycket koll längre. Han har boende och övrig hjälp han behöver för att få möjlighet att skapa sig ett liv han är tillfreds med. Jag kan inte göra något vad det gäller det. Så här har det dock inte varit alltid. Att hitta det lugnet jag har idag trodde jag inte var möjligt. Mitt liv styrdes helt av honom och jag var skräckslagen för vad som skulle hända om jag inte hade kontrollen. Detta är min sanning. Hoppas den ökar din förståelse.

Som jag ser det finns det ingen möjlighet för dina föräldrar att ha honom boende hos sig. Tyvärr hjälper det inte att berätta det utan man måste komma till insikten själv och nånstans tror jag att "mista" dig kan påskynda att man kommer till den insikten. Undrar om det är möjligt att dina förädrar följer med till t.ex. Alanon.

Att inte göra något alls har gjort att min son gjort framsteg. Att jag förändrats har tvingat honom till förändring. Att berätta konsekvenserna av missbruket har haft motsatt effekt. Det måste han själv inse för att förändras på djupet. Dina föräldrar är ju vad man kallar medberoende och det har många likheter med missbruk. För min del blev sonen min drog. När han mådde bra mådde jag bra och tvärtom mådde han dåligt gjorde jag också det. Det blir så sjukt och man tror inte det kan vara på ett annat sätt. Idag är jag lugn när han mår dåligt. Tänker t.o.m. så bra då får han ju en anledning att sluta. Man måste må riktigt, riktigt dåligt för att bli motiverad till förändring. Tyvärr gäller detta nog även dina föräldrar. Försök att få åtminstone någon av dom till ett anhörigprogram eller Alanon. Så länge din bror har föräldrar som tar hand om honom mer eller mindre fördröjer det bara processen som gör att han blir motiverad till förändring. Sedan är det väldigt smärtsamt att se sitt barn rasera sitt liv. Det finns ju inbyggt i oss att vi ska se till att våra barn klarar sig själv och gör konstruktiva val i livet. Att ha ett barn som missbrukar är också oehört förknippat med skam och att ha misslyckatss som förälder.

Vad det gäller min son har jag inte så mycket koll längre. Han har boende och övrig hjälp han behöver för att få möjlighet att skapa sig ett liv han är tillfreds med. Jag kan inte göra något vad det gäller det. Så här har det dock inte varit alltid. Att hitta det lugnet jag har idag trodde jag inte var möjligt. Mitt liv styrdes helt av honom och jag var skräckslagen för vad som skulle hända om jag inte hade kontrollen. Detta är min sanning. Hoppas den ökar din förståelse.

Första nyktra fredagen på länge. Känns magiskt! Hängt med kidsen hela dagen och bara haft det mysigt. Nu sitter jag i soffan o käkar godis o dricker läsk. Känns himla bra ❤
Hittade min gamla tråd. Helt galet, det var som om jag kunde kopiera det första inlägget och klistra in det nu. Exakt vid samma tillfälle i mitt liv började min överkonsumtion, exakt efter lika lång tid skrev jag mig första inlägg här.. Skrämmande!
God helg på er alla ??

Nykter en fredag liksom?! Fan va bra det känns ? Har också spenderat kvällen mysandes i soffan med kidsen. Känns magiskt.
Heja dig! ?

Här är jag helt nykter en fredag kväll!??‍♀️
Vid kl 18, stressad i matbutiken, var jag säker på att ett glas vin bara måste jag ha. Men jag sansade mig.
Har lagat god middag, spelat spel med barnen och nu är det soffan och vila för alla.
Tjohooo! Så skönt!
?

?

Måndag 9 december.. kanske kan jag hålla det målet. För att rensa kropp och tankar.

??

Jag är väldigt glad och tacksam för att jag lyckades ta första steget för 35 år sedan. Jag var då semester vikare på ett av landets största sjukhus. Där mitt i sommaren på min dåvarande arbetsplats sprang jag ihop med min blivande fru. Vi har tre vuxna barn tillsammans som alla har lyckats bra här i livet. Barnbarn börjar komma. Vi har villa bilar och varsin katt. Om typ 10-12 år när vi får pension ska vi skaffa vovve. Alkohol? Ja den finns i våra liv men den kommer aldrig att få ta över. Är så glad och tacksam för mitt liv. Varför ska jag förstöra det med alkohol?
/Mrx

Fantastiska människa! Att du mitt i all kaos, oro och sorg runt omkring dig tar dig tid att skriva till MIG! ❤
Stor kram och hoppas din första advent blir precis så mysig som du önskar ?

Ah ett ligg är lösningen! Påminner mig om en kväll när jag var trött, sur och less. Jag meddelade gubben att nu går jag och drar nåt gammalt över mig. Hans respons var ”Ok, jag får väl ställa upp då” i väldigt suggestiv ton. ”Nä, inget SÅ gammalt” sa jag ?

Samma situation som jag varit i. Både med dryckesvanor och relation till fru samt tomrummet/tristessen.

Vill du verkligen förändra ditt liv gällande alkohol, så är det bästa sättet att ta hjälp. Erkänna för sig själv och andra.
Allt jag provat tidigare funkade inte, efter ett par dagar satt jag där igen.
Men nu är jag snart upp i 3 månader och mår kanon.

Har använt jobbet som en stor anledning till att jag behöver dricka. Men har visat sig att jobbet funkar bättre utan alkohol.
Stressar mindre och tänker inte lika mycket på jobbet. Trodde alkoholen funkade som medicin till problem, men var tvärtom.

Vet inte om det hjälper dig något, men du är i alla fall inte den enda. Vi är många som sitter i samma båt!

Mvh Broken

Godis är bra. Eller ostbågar. Eller ett ligg. Har hört att det är extra bra efter nära-döden-upplevelser så led upp mannen till syndens näste när barnen däckat (kanske på grund av ostbågar). Eller godis. Jag kör ostbågar.

Jag måste fnissa litet när du beskriver den obekanta glädjen ? och afrikansk magdans ? Do it! Do it! Do it! Pretty pleeeeez

Jag hoppas på fler glädjesprudlande dagar för din del. Själv är jag lätt schizzo och lyckas med bravaden att vara både gladlynt och cyniskt lagd samtidigt. Det är väl ändå märkligt om nåt!

Hej gros19!
Ja jag har berättat för mamma precis hur jag känner. Har även varit på anhörgstöd som tyckte jag skulle bjuda hem dem till mig istället. Min bror har en egen lägenhet som soc betalar för. Han har ett eget hem. Han har blivit erbjuden hjälp från arbetsförmedlingen, har även blivit erbjuden behandlingshem som han tackar nej till.Jag förstår att det måste vara hemskt som förälder att ha ett barn som missbrukar. Svårt att veta vad man ska göra. Men det finns hjälp att få. Min bror har förstört så mycket genom sitt missbruk och det känns som jag aldrig vill ha kontakt med honom mer. Men jag vill ju ha mina föräldrar i mitt liv.
Han gör inget för att förbättra sig, fått till mig igår från min pappa att min bror beställer droger på nätet fortfarande.
Han ljuger och manipulerar mina föräldrar så de vet väl inte vad de ska tro.
Har din son slutat med droger nu? Tog han droger när han bodde hos dig?
Hur ser erat liv ut nu?
Tack för ditt svar!
Kram?

Skickar en styrke kram❤️

Tyvärr har jag inte den blekaste aning om vad alkoholmarkörer är för nåt, men jag ropar ”Whoop whoop Odette! Go get them tiger!” Nu håller vi tummarna för att det rätta jobbet blir ditt, och den rätta vägen utstakar sig ? Kram

Jaaa... vad säger man... Helvete. Situationen på jobbet eskalerade. Och får ett slut. På det traumatiska vis jag har flaggat och ringt larmet för dagligen under fyra månader nu. Jag räddade förmodligen en kollegas liv idag. Eller från att få men för livet. Med min egen säkerhet som insats. Kollegan som försatts i livsfara är den som kommer dras i smutsen och gå igenom en skadeståndskravsprocess. För med den galna rättsosäkerheten vi numer har i vårt yrke blir hen anmäld för tjänstefel, oavsett hur hen hade agerat i situationen hen var försatt i. Om hen inte hade agerat som hen gjorde hade hen blivit anmäld för det. Nu blir hen istället anmäld för att hen agerade. Så. Åt. Helvete. Fel. Fy fan för Sverige. Faktiskt.

Jag vill suga i mig en vinare och domna bort. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker krama och pussa på mina ovilliga telningar och glädjas åt att jag inte blev skadad idag.

Du har rätt, man känner sig så värdelös när man har små barn och ändå inte kan hålla sig ifrån alkoholen. Jag vet ju att jag är en jättebra och rolig mamma, men det är som att vinet gör att jag kan slappna av och jag anser aldrig att jag blir särskilt full. Men det är ju dagen efter jag märker att jag inte ens kommer ihåg vad jag o sambon pratat om kvällen innan, då kommer ångesten som en ångvält. Nu är jag riktigt pepp på att vara hemma nykter en fredagkväll med barnen. Köper lite godis o läsk som jag kan mumsa på när de somnat. Det godisfria livet får vänta en stund ?
Ja jag tror att det fortfarande är mycket hormoncirkus här, det är väl därför jag "unnar" mig vin.
Ska ut o käka med några jobbarkompisar på tisdag, har fortfarande inte bestämt mig om jag ska köra eller faktiskt dricka vin. Jag har iallafall bestämt mig att inte dricka något innan dess. Och nu när vi inte har något vin hemma så tror jag det blir enklare. Trodde först jag skulle kunna ha det hemma, men nej det var ju dödsdömt.
Har du några planer för helgen?
Tack för ditt pepp! Kram

Hoppas du berättar anledningen till att du inte kommer för dina föräldrar, förmodar det är vänner och bekanta som också avstår från att besöka dina föräldrar. Brukar bli så att man isolerar sig under sådana omständigheter. Har upplevt samma sak som förälder, men nu bor min son inte längre hos mig och äntligen kan jag börja leva. Självklart vill dom inte ha din bror boende hos sig tänker jag men man ser väl inget alternativ kanske. Vad har din bror för möjligheter att ordna eget boende? Under tiden min son bodde hos mig ville jag inte ha besök varken av vänner, barn eller barnbarn. Visste aldrig hur min son mådde så jag avstod från detta. Mitt råd är att va ärlig och berätta för dina föräldrar hur du upplever situationen och att du egentligen vill komma, men inte under dessa omständigheter. Hur dom tar det är deras sak och deras ansvar. Lycka till!?

Jag har köpt en råsaftscentrifug. Gillar att belöna mig med goda blanddrinkar med morot, rödbeta, apelsin, lime och ingefära.

Har städat. Adventsljusstakarna lyser i fönstren och det är läge för lite mys, avkoppling OCH belöning. Med vad? VAD?