Senaste kommentarerna i forumet

Nä. Du har inget ansvar för hans nya förhållande. Inget ansvar för honom heller. Han levde och utvecklades (?) över 60 år utan dig. En förhållandevis kort period korsades era vägar. Vad menar du att du borde ha ”lyckats” med under dessa ögonblick av ett helt människoliv? Om du definierar din (kanske inte helt verklighetsförankrade?) bild av framgång tror jag du snabbt ser hur orimlig känslan av misslyckande är. Nu ska han iaf leva och utvecklas (?) utan dig igen. Det enda ansvaret du har är hur du uppför dig som medmänniska, på samma sätt som du har ett ansvar för hur du uppför dig mot kollegor, grannen, kassörskan på ICA... Dvs alla människor du stöter på i liv och vardag. The basics... Inte med vilje kränka honom, skada honom, stjäla från honom osv.

Jag dricker men betydligt mer måttligt. Ingen starksprit sedan jag minns inte när. Umgänget med mitt nya sällskap går jättebra och jag ballar inte ur med A på något sätt.
Mycket mer harmoni i livet och jobbet flyter på bra. Önskar emellanåt att jag inte drack något överhuvudtaget men alko styr inte mitt liv något mer. Jag styr.
Grymt att du klarat dig så bra och även funnit någon att ge din kärlek till. Tror att det är våran gemensamma nämnare, att ha någon att bry sig om och älska. Ser upp till dig. Se upp till dig själv för du är grym.

Känslorna känns, och låter man dem göra det utan att få panik över att man känner som man gör, så går de över. Så har det iaf varit för mig. Jag är en riktig känslomänniska med höga toppar och djupa dalar. Och pendeln svänger med en ruggig fart. Sedan jag slutade dricka har jag jobbat på att återerövra en förmåga jag minns att jag hade rätt tidigt i livet. Jag har helt skrotat ”positivt tänkande”, aka detta tidevarvs stora masspsykos. Tex klanta sig på jobbet, det gör man ju emellanåt, och det leder till massa jobbiga känslor... Skam, rädsla, frustration... Jag låter känslan kännas, accepterar att så känns det just nu, flyter litet ovanpå känslan med vetskapen att den är tillfällig, går vidare när jag har känt klart. Dipparna går över mycket snabbare och horisonten ljusnar rätt snabbt när jag går in i de där negativa känslorna och låter mig vara eländig, istället för att kämpa emot eller försöka trycka undan dem. Det låter säkert flummigt, eller i värsta fall klämkäckt. Det är verkligen inte min avsikt. Jag bara har en vag idé om att man lätt ”fastnar” i negativa känslolägen när man desperat försöker ”rycka upp sig” istället för att bejaka dem. Kram på dig

Just det betyder att du gör något alldeles rätt just nu.
När det är plågsamt och river och sliter i en och man försöker lägga nya banor fast det är så tungt så gör du alldeles rätt.
Jag vet att jag skrivit det förut,jag själv var i abstinens efter mitt ex.

Jag visste att jag inom ett tag skulle ge efter och skicka ett sms eller ringa och kolla eller eller.
Medan han var i berusning eller abstinens,men aldrig i egentlig avsaknad av mig eftersom han var så fast i alkoholen.

Men för varje timme så kommer du samtididgt att bygga upp ditt egna jag som väntar på att få komma tillbaka till dig.
Jag märkte att för varje riktigt tung dag eller kväll så kom det sen en dag som kändes riktigt ok.
Sen kom det en dålig dag igen och så upp igen.
Så småningom blir dipparna inte lika djupa och din saknad inte lika stor.
Dina bra dagar kommer oftare och du känner dig gladare och starkare.

För att sen falla ner i ett svart hål igen osv.
Detta om du påminner om mig och min resa.
Håll fast vid dig själv nu Troja.
Baka kakor,gå på bio eller simhall.
Gå långpromenader,vad som helst som avhåller dig från kontakt.

Härligt att du hänger kvar, Fibblan! Jag väntar på dig här i Det vidare livet. Snart är din tråd också här!
I mitt liv händer inte så mycket spännande - och det är ju väldigt skönt, faktiskt. Spänning jag att jag gärna slipper just nu. Jag kör på i vardagen istället och försöker att få den att vara så bra som möjligt. Inget att rapportera alltså, precis som det ska vara. En nöjd, om än lite tråkig katt. Tråkkatten.
Kram på er alla!

Nej, självklart måste mitt liv förändras nu. Att vara deprimerad, ha ångest och fysiska besvär av långvarig stress är inte som en förkylning när man kan stanna hemma från jobbet ett tag, äta lite piller och sen köra på som om inget hänt. Här krävs att jag förändrar mitt liv, utan tvekan.
Men med rubriken menar jag att jag kanske måste ifråga sätta hela min grund, det räcker inte att jag börjar meditera, motionera och tänka lite mer på mig själv. Jag känner en stark känsla när jag nu varit hemma i drygt två veckor. Jag börjar få lust och gör saker. Kan jag överhuvudtaget få mig själv, Pianisten, att fungera med det som jag ser som de mest enkla grunder eller måste jag våga släppa ramarna totalt?
Om jag plockar ut de mesta basala sakerna som tillsammans håller ihop det som jag normalt har det så är det:
Jobb --> Dagis --> Skola/Fritids --> Hushållsarbete --> Hygien --> Sömn
När jag tittar på hushållsarbete så tänker jag också de mest basala saker som matlagning, handla, småplocka, bädda sängen, tvätta, ta hand om värmepannan, betala räkningar, dammsuga nån gång i veckan. Alltså ganska låga, basic krav som krävs för att livet skall fungera.
Detta är en heltidssysselsättning för mig med råge, det spelar ingen roll hur bra jag försöker effektivisera och jobba in rutiner som flyter av sig självt. Efter detta är jag slut som människa och det finns inget över varken till att njuta av livet eller till de där andra sakerna som faktiskt också behövs göra för att må bra. De där sakerna som inte kan räknas som basala men som ändå faktiskt behövs då och då som träning, klippa gräset, tvätta bilen, slänga återvinning, dammtorka o.s.v.
Jag tycks ständigt komma tillbaka till dessa tankar, jag får inte ihop det. Nu när jag är hemma från arbetet så börjar det sakta fungera. Jag kan ta saker i den mån de kommer, både nöjen och måsten. Jag kom på igår att jag måste köpa mer pellets till pannan. Alltså åka med släpkärran till stan och köpa pellets. Men släpkärran behövde ju besiktigas så till att börja med fick jag se om det fanns en tid för det. Det gjorde det och jag kunde åka till stan, besiktiga släpet, åka vidare och köpa pellets. Köra hem och bära in det. Laga lunch, äta lunch. Komma på att jag måste ta tag i att göra min anmälan för sjukpenning till försäkringskassan. Göra klart den. O.s.v.
Så här går mina dagar nu, kommer på små saker som behöver tas tag i och gör dem. Försöker ge mig korta återhämtningar i mellan innan nästa tanke om nått som behöver fixas kommer. Men nu är ju som sagt den annars helt väsentliga delen, arbete, borta för tillfället. Vilket jag märker sakta men säkert lett till att jag klarar av att hantera dessa små saker som kommer över mig som behöver fixas, samtidigt som jag börjat få lust och har ork, tid och energi till små enkla nöjen mellan. Som t.ex att spela lite piano, läsa lite i min bok, laga mat, o.s.v.
Detta måste jag på något vis kunna applicera i mitt vidare liv, men hur skall det gå till när jag skall börja jobba igen. Nästa vecka börjar jag på 50% som är tänkt skall fortlöpa året ut. Det är till att börja med fantastiskt att få den möjligheten i vårt land att kunna vara deltidssjukskriven, men en dag kommer den då jag skall köra 100% igen. Vad skall jag ha kommit fram till då? Hur skall mitt liv kunna kastas om för att få ihop livspusslet och samtidigt finna denna tiden och framför allt ron till små nöjen som är helt avgörande för att må bra och känna livslust. Det känns som jag behöver hårdgranska de delar som jag själv ser som "basala grunder" idag. Dessa är garanterat grunder som är gemensamt för mig och väldigt många andra.
Men för mig är det nått som inte stämmer och går ihop.

Tung dag idag
Svårt att arbeta...
Va jätte svårt igår kväll och inatt då tankarna va uppe i han. När slutade han, är han kvar o dricker, vi som brukar höras, kom han hem, efter fest osv osv. Jag försöker vända på det. Inget du mår bra av ändå, han va så även fast ni var ett par o INTE ENS DÅÅÅ hörde han av sig som det tillhör i en relation,plus att han lovat att göra det TÄNK PÅ DET! Tänk va mycket du slipper nu. Låt han leva sitt liv med sånt.

Men ändå är känslorna jobbiga, ledsna, maktlösa. Det är så tyst från han, och jag är inte alls van vid att ha det så här.

Just nu vill jag bara skruva fram tills jag ska på samtal, jag vill bara prata o skriva om hur jag mår, jag vill inte prata om nåt annat just nu

Jag har precis fattat att jag är sjuk. Jag är alkoholist och kommer troligen dö om jag inte ändrar mina vanor.

Vad bra gjort, 13 dagar???
Och det är helt normalt att känna som något saknas för hjärnan har inte ställt om sig riktigt ännu.
Men det kommer bli bättre, jag lovar dig?
Så mycket du och din kropp vinner på att inte dricka är mycket mer värt än att slentrianmässigt dricka och fastna i ett beroende.
Lycka till ???

...är en dygd och det måste man ha med sig själv ibland ?.
Att bli stressad, arg och ledsen när det kör ihop sig är normalt och det lägger sig efter ett tag. Men du måste komma ihåg att vila mellan varven.
Ladda batterierna och det är jättebra att motionera med det man tycker är kul och givande.
Jag har aldrig varit på AA men förstår att många får bra stöd och kraft därifrån. Så bra att du har dem också.

Lycka och styrkekramar till dig
?????????

Att det är över 9 månader som du har hållit nykterheten, Wow Strulan?

Det låter så spännande att få nya insikter och känslor inför sig själv och jag längtar verkligen dit också.
Vem är/blir man om man inte dricker alkohol längre?
Ja, det får man ju inte reda på om man inte slutar dricka...?

Kramar
???

Absolut är mörkret en faktor att räkna in som en orsak till deppighet.
Den här dikten skrev jag i början av 1990-talet då min sambo och jag ganska nyligen hade träffats.

"Mörka trista november
är inte lika svart i år.
För du, min älskade
lyser upp mitt inre
med att finnas till
och älska mig."

(Vi är fortfarande tillsammans ?)
Så Studenten, du gör helt rätt i att bara acceptera denna mörka tid som ju är övergående ?

Kramar
???

Det var väl en film med Sandra Bullock som hette så om jag minns rätt.
Det känns faktiskt väldigt bra såhär långt. Har inte haft något sug eller några tankar på att jag vill dricka över huvud taget.
Det som kan bli lite knepigt om ett tag är att vi ska ha ett par vänner här på middag om ett tag. Vi har ju alltid druckit vin eller starköl tillsammans under lugna former.
Men hur ska jag göra nu med vinet till dem? Om jag bjuder på mat kan jag väl be dem köpa med vin som passar till maten men att vi själva inte dricker något. Jag tycker det känns jobbigt att gå in på Systembolaget, vill helst inte det...?
Jaja, det får lösa sig på något vis.
Idag ska jag unna mig en massage ?? Det är jag värd?
Kramar
???

Att det faktiskt är november. Gjort en mer övergripande kedjeanalys och sett ett mönster. November och jag/min kropp brukar inte riktigt vara polare. Samma med februari. Vi trivs inte riktigt ihop.
Antagligen för att mörkret är härpå riktigt nu och inga färger på träd eller mark.
Det är en ganska krävande situation för många av oss här i svearike.
Så jag släpper idén om att hitta en orsak, accepterar skiten istället. Hej november ? Jag tycker inte om dig, men nu är du här och så får det vara helt enkelt :)

Haft min vovve hela helgen och var ut på vandring med honom och mrniceguy i snö och regn. Vi grillade korv och kokade kaffe på öppen spis. Det var riktigt mysigt. Hade rätt kläder på mig, så jag höll värmen bra.

Håller på att kolla lite resor för att hälsa på bästis i Malmö. Funderar på att faktiskt ta in på hotell och lyxa till det lite ?
Hade varit riktigt najs ändå, något att se fram emot. Vi märker!

Fridens ☃️

Jag har sökt på nätet för att få någon slags tröst och rationellt tänkande. Jag mötte en man för 1 1/2 år sedan och hade ingen aning om att han var alkoholist. Vi är båda boende i stan vi har gemensamma vänner på kvarterskrogarna - så egentligen tyckte jag väl att han drack som alla oss andra. Sen när vi började ses mer insåg jag att hans rutin var att dricka 4-5 starköl efter arbetet och jag sa bara att det gör inte jag. Vi sågs i veckan då och då och på helgerna tog det mig en lång tid att se hur hans lördagar/söndagar tedde sig. Jag förstod inte att han drack från morgon till kväll i början sen när vi hade setts under ngr månder började saker falla på plats, hans humör som ändrade sig efter antalet glas osv. I vilket fall som helst har det nu tagit slut med en ände av förskräckelse. Han har börjat träffa någon annan bakom min rygg (åter igen ett ego tänkande, hon är arbetskamrat och är i ett förhållande sedan 30 år) han har ljugit och varit arg och till och med gjort mig illa. Den nya förälskelsen som kommer gå åt skogen är ju en mardröm för henne, hon har ingen aning om hans alkoholism. Han är inkonsekvent och virrig. Han kommer inte ihåg något, han tar flera tabletter för att sova och virrar runt. Tyvärr blev jag medberoende gör mer dåligt han mådde. Han har över 65 år men fått tim anställning på jobbet - helt enkelt för att han är medveten om att han super ihjäl sig. Jag kastas mellan sorg och ilska och tror att jag behöver höra att detta inte är mitt fel jag har inte misslyckats, tvärtom så vände jag mig ut och in för att få det fungera. Jag kan inte hjälpa honom när han inte ens vill prata om sina problem. Såg honom i lördags för att få ett värdigt avslut, som gick åt skogen helt, Innan vi sa hejdå, hade han fåt panikångest på en restaurang och satt hela tiden och höll sig över magen. Vi skildes åt med hans ord; Hör inte av dig igen till mig, jag hör av mig till dig. Jag måste vända detta ryggen och luta mig mot hans önskemål även om han super ihjäl sig. Visst är det väl någon här som kan hålla med mig. Jag gillar inte den personen jag börjat se men jag vet också att det är en bra man i grund och botten. Och ligger det på mitt ansvar att varna kvinnan?

Har senaste 2 dagarna haft migrän, har haft massor på jobbet och hemma. Lyckats klanta mig 2 gånger på jobbet och har massa ångest över det. Min snuttefilt "alkohol " kan jag längre inte använda. Mår jättedåligt. Har haft ångest, varit arg, stressad och gråter. Ikväll ska jag försöka ta mig ut och springa. Var på AA igår. Det hjälper för stunden men en stund Efter mår jag piss igen. ?

Morgon och nykterheten är en vana vilket var tur i natt, blev väckt av en vän som behövde hjälp.
Att kunna ta bilen mitt i natten och köra till akuten när en vän behöver hjälp är så skönt.
Nu med en kopp kaffe funderar jag över livet hur allt blivit och vart jag är på väg.
Trivs med jobbet men kanske behöver en förändring där för tar mkt av min energi och är mkt stress vilket triggar draken.
Men skall ta några månader nu och försöka mig lära mig hantera det annorlunda.
För den största pressen sätter jag på mig själv, försöka lära mig att bara hänga med och inte ta på mig mer än det jag behöver.
Är kanske en nytt steg i nykterheten när man sorterar upp livet och tar bort eller förändrar det som inte är bra för mig.
Går in i tionde månaden med nyfikenhet och tillförsikt med viljan att göra på ett nytt sätt för att få ett bättre resultat.
Så löftet för dagen är samma som igår, var nykter vad som än händer// kram Strulan

Härligt att höra InteMera, du har verkligen förtjänat lugn och ro i din egen lägenhet!
Så starkt gjort av dig!!!

Jag har sovit så gott och vaknar tidigt, dricker kaffe i lugn och ro. Fick färdigt mitt kök igår, detdär sista lilla som skulle på plats och nu sitter jag och bara njuter! Inte ett ljud från mannen sen igår eftermiddag, jag tänker inte kontakta honom heller för lika bra vi hålls på var sin kant just nu för det blir bara bråk som inte leder nån vart. Ska låta honom smälta verkligheten i ett tomt hus ensam nu några dagar så får vi se om han alls börjat reflektera över vad som lett hit.

Ha en bra dag alla ni som kämpar, ni mina hjältar som redan orkat ta er ur det och alla ni som ännu inte riktigt vet vad som komma skall!

Du håller inte på att gå sönder, du har påbörjat din väg till att bli hel igen! Att frigöra dig från det elände alkoholism i familjen har är det enda du kan göra för att rädda dig själv. Drickandet är hans ansvar och inte ditt, det finns ingenting du inte redan provat med som får honom att sluta dricka om inte han själv vill det.

Jag har själv i helgen också fått nog av mannens drickande efter 10 år, du kan läsa om min resa i min egen tråd Nu är det dags. Det har varit åratal av vånda, insikter, förtvivlan och rädsla, men kom till en punkt i fredags att nu får det bara vara nog.

Fortsätt läs och skriv här på forumet som är fullt med mänskor som levt det liv du levt, du är inte ensam och du möts här av stöd, goda råd och pepp när man som mest behöver det. Skriv av dig när det är jobbigt och i din tråd kan du sen följa hur långt du faktiskt kommit när tiden går, bästa terapin att skriva ur sig all ilska och ledsamhet istället för att bära den ensam.

Ja ??

Idag rann bägaren över och jag fick verkligen nog..
Jag har sparkat ut mitt livs kärlek pga att han inte kan låta bli alkoholen. Han har lovat som så många gånger förr att han ska sluta dricka, för vår skull. Den här gången fejkade han halsont och förkylning för att få ligga hemma och supa istället för att jobba. Jag själv har haft förkylning som tagit om de senaste veckorna, jag är inte frisk ännu men rar mig ändå iväg till jobbet. Har två av mina barn som bor här växelvis och han vet att jag inte vill ha drickandet när de är här. Som alltid nekade han att han druckit men vägrade samtidigt blåsa i alkotestaren som är en del i vår överrenskommelse att han ska göra när jag ber honom om det. Nu har sms:en börjat rulla in om hur osympatisk människa jag är, och att jag inte hjälpt honom att sluta dricka. Har väl inte annat än ställt upp för honom i de 4,5 åren vi varit tillsammans. Jag bara försöker hålla näsan ovanför ytan och överleva nu, vara sådär hård och kall som behövs för att han ska inse vad han behöver ta tag i....förhoppningsvis. Känns som att jag håller på att gå sönder. /Lisan

13 dagar idag som nykter.
Känns bra men tråkigt på något vis.
Känner mig rätt nere, känns som något saknas och det är hemskt att tänka att det säkert är kroppen som saknar ruset av alkohol. Men det är väl bara bita ihop och inse att det här gör mig gott och att det är precis vad jag behöver just nu.

Är läst delar av den här tråden och känner igen mig i mkt som skrivs. Börjar känna att jag måste ha en längre paus från alkohol men behöver inspiration
Känns som jag kan få det från "Bestämd" och flera av er andra som skriver här...
Det här med tristessen, att det blir en dålig vana, jag kan både känna mig halvkass (typ bakis) och inte alls sugen och ändå dricker jag några glas - helt meningslöshet.
Jag vill "bara" dricka när det är gott och mysigt och jag mår bra av det - vilket i och för sig är ofta - men...Och så behöver jag spara pengar också - hoppas det kan vara en motivation...?

Hej Nannin!
Jag tror du och din sambo behöver försöka hitta tillbaka till varandra igen.
Dels för att du behöver ha någon nära nu och sen i fortsättningen också.
Jag har börjat hitta tillbaka till min fru på bara en vecka. Jag började gömma små post-it lappar med hjärtan o.s.v. Sen lyssnade jag på Kärlekens fem språk ljudBok av Gary Chapman och då trillade poletten ner. Jag fick min fru att börja lyssna på den och efter bara en vecka så är vi kära igen.
Vi har båda problem med alkohol och triggar varandra. Men jag tror att kärleken vinner till slut.
Om man varit tillsammans ett tag så försvinner oftast förälskelsen, men kärleken kan man vinna tillbaka.
Kram!!