Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker fortfarande mycket på alkoholberoende och andra beroenden..Det blir numera kanske nattliga inlägg på Forumet, för att jag nu har nattjobb..Tar hand om våra minsta..Känns väldigt bra än så länge..???

Tycker också ”Mig äger ingen ” är jättebra..Min mamma eller jag, skulle aldrig lämna mina barn någonsin..Men jag har en vän som också fick bo med sin alkoholiserade pappa, istället för sin missbrukande mamma..Hon tog hand om pappan när han var för full för att ta hand om sig..Det har gått bra för denna tjej, förutom att hon är medberoende..Finns andra bra filmer om alkoholism också..Svinalängorna bla..

Vet inte hur gammal din farmor är men
om hon är klar och redig,prata med henne. Är övertygad om att hon iallafall vill stötta dej.
Att efteråt få veta att man kunde hjälpt eller funnits för dej, och inte fått veta det gör ont.
Svårt att tro att hon inte anar vad som försiggår där i hemmet.
Beroende på hur gammal du är borde du få hjälp på sätt som gagnar dej, eget boende eller liknande.
Prata med farmor så kommer ni på något som gör att ditt liv blir bättre ❤
Lycka till

Tack Rosa76, Vinäger, Se klart och Andrahalvlek för att ni vill ha mig kvar. Era kommentarer värmer mitt hjärta. ?
Att besöken här antagligen blir färre ju längre man kommer i sin nykterhet är nog helt naturligt. Men så länge det känns bra och som sagt inte blir ett "måste" så kan man ju hänga här så mycket man vill.

Angående min kompis skämt, så visste han bara att jag inte skulle dricka a under kvällen. Han visste inte att jag
har lagt av helt p.g.a alkoholmissbruk, hade han vetat det så skulle han säkert inte ha dragit det skämtet.
Senare under kvällen berättade jag för honom hur det ligger till och varför jag har lagt av att dricka, och då såg han lite besvärad ut.? Men som jag skrivit om tidigare, han var bara positiv till mitt beslut och vi hade en jättetrevlig kväll.

@Se klart, det där med återfall är något att ha i åtanke. Vi får hoppas att det är någon här med längre erfarenhet av nykterhet som kan svara på hur länge det är riskabelt.

Nu är det dags för mig att krypa till kojs, och se fram emot en härlig lördagsmorgon ?

Kram

Började osökt tänka på filmen ”Mig äger ingen” och valde att titta på den ikväll. Igen.

Boken är bättre, men böckerna är alltid bättre än filmerna. Men filmen är riktigt bra ändå. Ont-i-magen-bra.

Det är så mycket som gör ont i magen. Först och främst att mamman inte tar med sig dottern när hon flyttar. Fullständigt obegripligt.

Och pappans oförmåga både själsligt och praktiskt - även om han verkligen gör så gott han kan. Det är ju 70-tal i en arbetarstad, långt från nutidens hemmapappor. ”Vart ligger dagis?”

Dotterns skyddande av pappan, som till slut vänds till avsmak. Helt förståligt, det finns en gräns för vad man klarar av och hon har ju alternativet att flytta hem till mamman. Hon står ut väldigt länge, av kärlek till sin pappa.

Pappans tydliga kärlek till dottern gör nog allra mest ont i mig eftersom det påminner så mycket om min pappas kärlek till mig, liksom ordlös men syns så tydligt i ögonen. Och ändå låter han dottern fara så illa. Kärlek räcker inte tyvärr.

Scenen i bilen när han halsar vodka gör ont. Liksom scenen i hallen när hon inte vill komma ut och ta emot julklappen, men han ska ju ändå ”vidare” så det gör inget. Men groggen han erbjuds kan han inte motstå. ”Jag stänger dörren efter mig.”

Slutscenen är så fin, då hon som vuxen får uppleva honom nykter och hemmet välstädat och propert. Hon berättar att han ska bli morfar. Han är inte ett dugg bitter gentemot henne, tvärtom. Han är så glad att få träffa henne, stolt som en tupp över att hon ”lyckats” i livet.

Som jag skrev lite längre upp i tråden har jag lite svårt för Persbrandt, men i den här rollen är han fantastisk! Han fick en guldbagge för den rollen. Så välförtjänt.

Inte nog med att du har alkoholdjävulen att kriga mot. När ens nära och kära
dessutom har det jobbigt så blir det ju ännu tuffare.
Det finns bara en sak att göra, kämpa och aldrig ge upp!
Och det vet du ju redan hur man gör.❤️

? Styrkekram ?

Kollade på hus att hyra för 1 1/2 vecka sedan, föreslog för mannen att vi pausar 1månad, berättade för barnen hos deras pappa, dom sa bara nej. Mannen bröt ihop, jag sa allt jag kände och känt, sa att han hade 2 vägar att välja mellan, han valde den rätta så han. Såg inget bevis, inga möten, inga samtal, inget hjälp hemma. Tystnad depression och ett misstänkt återfall. Idag kommer jag hem med sönerna, jag har haft en sjukt stressig dag ( eget företag) va sen. Handlat, lagar mat, mannen jobbar i verkstad på gården. Han kommer in och säger han har druckit, jag frågar hur han tycker att jag ska hantera barnen, ja han skulle inte störa dom. Sätter sig i tv soffan och slocknar, luktar och är smutsig. Jag är nog i chock, det här har aldrig hänt tidigare. Jag har möjlighet att hyra huset, men jag orkar inte riva upp barnen. Skulle vilja att han flyttar men det gör han inte. Jag tror jag blir tokig... psykologen jag får hos sa att det viktigaste är att stå upp för sig själv, hon tycker att jag gör det, är inte medberoende men ändå klarar jag inte att ladda om, fast jag måste. Fy fan vilken sjukdom, jag ser hans lidande, jag ser att han inte ens försöker bli frisk, utan bara vita knogar. Han har nästan ingen kontakt med sina barn, inget umgänge. Jag fattar inte varför han vill bo kvar på orten, när han bara bott här i 2,5 år och har allt 45mil härifrån. Jag tror jag såg på mina pojkar att dom förstod att något inte stämmer, men hur ska jag göra, berätta, inte berätta. Visa dom huset i smyg imorgon för att dom ska bli lite taggade. Dom är 11 och 13. Jag vill inte ge dom det här lidandet, dom drömde också om familj, tyckt om sin styvpappa och vi har flera härliga minnen. Dom har varit stolt över att mamma gift sig. Och dom har aldrig behövt känna sig otrygg i hemmet, det har jag sett till.

Vanans makt är stor och autopiloten kickar in ibland, men du stod emot!

Bravo ?

InteMera, hur har d gått? Åhh denna alkohol som styr...

Här har denna vecka kantats med barn som är sjuka o man som är full. Lägenheten blev inte min utan ytterligare en lgh som rann genom fingrarna o min ork börjar tryta. Jag vet ärligt talat inte när allt kommer vippa över....men jah måste måste försöka va stark o inte trilla för barnens skull. Jag får falla när det är över...när vi är på andra sidan. Dock känns allt så långt bort....som min terapeut sa, man känner sig fastbunden till både händer o fötter, d går inte att lossa ens för en liten sekund utan då stramar allt gill sig ännu mer. D va så hon förklarade mig o mitt liv just nu...hon satte pricken över i. Så jvla sjukt.

Azalea, jag förstår dina känslor...men hoppas ändå att du kan njuta o tillåta dig att njuta men samtidigt fundera på hur du vill ha det efter dessa 6 mån.

Vad kul, hoppas du får jobbet!
Skönt att du rattade rätt hemåt så det blev chokladbollar istället för alkohol?
Sov gott??

Hej, det gör faktiskt lite ont i mig att läsa hur det gått den senaste tiden. Dina föräldrar hade en bra intention, men beroendet tog över. Jag levde med en alkoholist i 12 år och jag vet hur det kan vara. Jag funderar på om du kan prata med en lärare eller en förälder till en vän. Jag nämnde tidigare att du kan prata med socialtjänsten, men jag förstod att du hade en mindre bra erfarenhet genom en vän. Jag tänker att de kanske kan erbjuda en terapeut, men jag vet inte. Har du varit hos kuratorn? Du kanske kan notera vilka vuxna du möter och kanske det finns någon i din närhet som du inte har tänkt på, att du kan prata med. Det är fint att du får lite andrum i påsk. Ta hand om dig!

Idag har jag varit på en anställningsintervju. Det var den tredje denna veckan på samma jobb. Just nu står det mellan mig och en till så det är roligt?
Meen vad jag ville ta höger in på systemet på väg till bilen efteråt! I normala fall hade det varit det normala, glad, uppspelt, förväntansfull, fredag, älsklingen hemma igen efter ett par dagar ifrån varandra. Satan i gatan vad det hade förgyllt och avslutat en händelserik dag.
Men just den normaliteten har jag supit bort! Det sättet att fira har jag förbrukat. Big Time!
Såå jag firade(lös tröstade) mig med två! chokladbollar i bilen istället ?
Funkade bra men på ett annat sätt...

Tack för denna värmande komentar, får ju erkänna att det känns JÄKLIGT gött att vara nykter.

Jag borde egentligen berätta för någon vuxen om det hela ja, men vet inte vem. Skulle kunna berätta för farmor, men träffar henne alldeles för sällan, speciellt nu med coronaviruset och allt. Sen vet jag inte riktigt vad för hjälp man kan få heller, vad kan man göra åt problemet ens? De begår ju knappast något lagbrott eller liknande. Kan ju säga att ända motivationen jag har för tillfället är hösten. Om jag får lite avstånd (deltid iallafall) från detta kanske jag kan se det på ett annat sätt.

Idag spårade det helt också. Min morbror är här med min kusin (12 år) och kan satte i sig ett helt flak norrlands guld och gick o la sig halv nio. Mina föräldrar drack också mer än vanligt (upp mot 3 flaskor var nu) o jag skulle göra pannkakor och det var extremt svårt att inte skrika på dem när de kom och hämtade vin i köket hela tiden och skulle ställa massa frågor. Sen började de bråka om vem som skulle få välja tv-program, som små barn. Och mamma ringde morfar (som inte heller var nykter) och hade värsta diskussionen om coronaviruset. Sen undrar de varför jag aldrig är hemma på helgerna, ja du. Är dock inte hemma påskhelgen, ska på en övernattningsgrej, kunde inte kommit mer lägligt. Kan verkligen inte se vad jag har gemensamt med dessa människor.

Men alltså! Hur är detta möjligt?!
Så bra du skriver här. Välkommen?

Dagar och veckor vävs ihop till ett enda sammaelsurium.
Mitt i händelsernas centrum, det känns så ologiskt att ens vara där.
Samtidigt ges en bild utav en annan verklighet till de vanliga döda. De som inte ser, men som kanske förstår hur vi har det.
Det känns så ologiskt att vara här. Här. Här inne.
Jag har inte tid åt självrannsakan. Här gäller det att hålla i sig ordentligt när stormen kommer.
Vara fokuserad, prioritera och lägga sig själv åt sidan.

Jag räknar inte mina nyktra dagar för närvarande. Jag hinner inte tänka på alkohol utan njuter istället över vart mitt fokus just nu ligger.
Det är drygt 3 veckor sedan jag räknade efter.
483 dagar. Starkare än någonsin.
Och just nu är jag bara jag. Inte Dee, den nyktra alkoholisten.
Så häftigt.

Tack för era svar!

Tack för era svar Strulan65 och Andrahalvlek!

För många år sedan hade jag kontakt med Rådgivningscentrum i min stad. Kan inte ha kontakt med ngn i min stad el i grannkommunerna pga att jag känner ngn. Å pga att jag har den utbildning/yrke som jag har så vill jag behålla min anonymitet.

Få se om AA-online är ngt för mig.

Kram❤️

Jo, #mulletant, Musse & Kalle förgyller våra liv varje dag. ??
Glädje och kärlek! ?

Ett oerhört omtänksamt inlägg av en klok man. Önskar dig en vilsam påsk i ditt eget sällskap ?

Skönt att du kan prata med sonen, och att han lyssnar på sin kloka pappa!

Fortsätt så - utforska! Sakta men säkert hjärntvättar du din hjärna med nyktra tankar ?

Idag mår jag mycket bättre. Har jobbat i princip heldag hemifrån. Längtar nästan till nästa vecka och att få åka till jobbet igen. Än så länge är vi inte tvungna att jobba hemifrån. Det kommer kanske ?

Idag fick jag till och med lust att städa här hemma - och det behövs verkligen! Då måste jag vara frisk om jag orkar tänka på städning ?

Men städningen sparar jag till imorgon - och jag har förberett dottern också. Vi behöver båda förberedas på sådant jobbigt ?

Ser fram emot att cykla i helgen också - det ska bli skönt väder tydligen. Vårvarmt på söndag till och med ☀️

Jag ser också fram emot att äldsta dottern kommer hem till påsk ❤️ Hon bor visserligen i Göteborg, som har fler coronasmittade än vi har hos oss, men som student har hon pluggat hemifrån de senaste tre veckorna och hon har inte åkt kollektivt alls så det känns ändå rätt säkert. De åker egen bil hem hit också.

Men lite konstigt känns det ändå, när så många andra inte får träffa sina barn, att just jag ska få göra det. Som om jag har lite dåligt samvete nästan.

Fast egentligen är jag bara jätteglad att få träffa henne förstås, älskade äldsta dottern ❤️

Med nykterheten är det också bra, det känns stabilt. På väg till affären idag körde jag förbi bolaget, kastade en snabb blick och tänkte ”dit brukade jag köra ofta”. Thats it.

Tack gulliga Andra halvlek.
Nu har vi haft aw m vänner på FaceTime, jag skålar i mitt alkoholfria bubbel som ger mig lite fredagskänsla, funkar bra och känner mig avslappnad fast utan stress som förr var fredagskänslan nummer ett. På det hällde jag vin. Undra på att det brann.
Lugn kväll (vad annars...) imorgon väntar utomhusliv, grilla korv.
Som flera av er påpekar, morgonen är nya kvällen. Köper bär, pressar apelsiner. Saknar just nu inte de roligheter jag tidigare tjatat om. Men jag längtar efter mina vänner, kollegor, barn i mängder och att få pussa på dem och liksom vara nära. (Barnen alltså, inte kollegor.)
Tröstar mig med lite nykter surf på span efter fina kläder i detta mjukisbyx-inferno.
Ha en fin fredagkväll!
Kram.

Gör en planering för helgen och bocka av efterhand.

Båda böckerna är svinbra men bör läsas i portioner. En-två kapitel per dag - låt orden landa i dig ordentligt.

Och börja ikväll! Du behöver hjärntvätta din hjärna med nyktra tankar ?

Kram ❤️

Bra tänkt och sagt om morgonlängtan!?

Tänker också så när det kryper i kroppen på kvällen och man inte vet vart man ska vägen.
Det är för tidigt att gå och lägga sig och man vill ju bara vara nöjd med att ta en kopp te och en knäckemacka.
Och det är ju precis det man blir när man vaknar på morgonen?
Man ångrar aldrig en nykter kväll!
Kram?

Visst heter den så? Handlingen låter avskräckande! Att han dessutom läser den själv låter ännu läskigare.

Har lite svårt för Mikael Persbrandt faktiskt, har alltid fått lite psykopatvibbar på honom ? Vet inte när han spelar en roll eller inte liksom ?

Men rollen som pappan i ”Mig äger ingen” gör han verkligen bra! Där fick han nästan mitt hjärta att brista ?