Senaste kommentarerna i forumet

Jag har äntligen läst klart "12 livsregler - ett motgift mot kaos" utav Jordan B. Peterson. Den var bra men av någon anledning väldigt tungläst för mig. Det tar för lång tid att förklara varför.

Igår dansade jag i kyrkan igen. Idag besökte jag en ny kyrka, med spännande interiör, som hade lite qi-gong/kroppsövningar vid lunchtid men det var inget för mig. Det var mest för daglediga pensionärer. Ikväll ska jag på en kort mässa. Allt för att tanka andlighet och hålla mig lite sysselsatt så jag har anledning att inte dricka. ?

har jag tagit många gånger för gått på behandlingsprogram. Tig rejält återfall i somras och drack varje dag i 5 veckor.. tog test efter 5 veckor då jag tog sista fyllan och då var peth på 0,052. Min sköterska sa att det antydde på att jag faktiskt druckit något litet intag nyligen eller längre tillbaka. Jag förnekade det men testet visar ju vad det visar. Trodde verkligen inte att det car kvar i blodet så länge men men... så man behöver minst 6 veckors helt nykter för att visa 0.
Hoppas du har lite att gå på nu och lycka till!

Jag tittar in här och vill ge ett svar på din tråd då du inte fått något på just denna ännu. Jag ser att du har flera trådar och har fått svar i dem så det är bra! Det kan vara lite såhär på forumet, ibland får man svar snabbt och ibland tar det lite tid, när en ny tråd skapas eller det skrivs ett svar syns den igen och för att "hamna längst" upp kan man därför behöva skriva flera gånger om det är så att man vill ha lite stöd från andra användare här.

Fint att du delar med dig både av "delmål" du har och vad som motiverar dig att göra denna förändring, att sätta ord på det utåt såhär kan vara hjälpsamt för att kunna sortera sina reflektioner och förtydliga vad det är man vill. Dock krävs det både mod och kraft för att göra det. Bra gjort!

Flera kan nog också känna igen sig i just detta och det i sig kan kännas skönt, veta att man inte är ensam.

Fortsätt gärna skriva och läsa och hoppas mycket här blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är fantastisk så du kämpar med dig och dina barn. Du är så värdefull och jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få lugn och ro snart.
Kramar och lycka till dig???
???

Hoppas din dag har varit bra såhär långt ?
Vissa dagar är lite tristare och man undrar varför allt känns grått.
Nu när vi inte lurar oss själva längre med Alko (som gör oss ännu gråaare till sinnet ?) så får vi hitta på något annat bättre alternativ.
Jag ska fika med en kompis i eftermiddag, det är alltid trevligt☕?

Ha en fin kväll, fina Fibblan?

Kram ?

Tack! Såhär vill jag absolut inte ha det om tio år, jag lever i en katastrof, något som jag försökt ta mig ur tusentals gånger. Allt från att han kört full, åk dit och haft fotboja, sparkat sönder min bil, blivit fast i ett annat land, supit bort allt han hade. Knackat på hos mina grannar mitt i natten, dom på mitt jobb har pratat om hur han beter sig. Jag har alltid fått städa upp efter han, hjälpt han. Kört han till beroendeenheten och försökt fixa. Jag vet att jag inte hjälper genom att städa efter hans, men när man står mitt i allt är det så svårt att veta hur man ska göra och vilken väg som är rätt. Jag skäms som tar allt han gör och jag skäms för hur han beter sig. Igår bestämde jag mig för att gå in här och försöka få stöd och hjälp.
Men jag är långt ifrån där, där då jag kan lämna den man jag egentligen älskar av hela mitt hjärta. Jag skäller är arg, gråter och ber om att han ska ta hjälp. Men inget händer. Idag ska han gå och prata med en på psyk. Jag blir glad att han tog det beslutet av sig själv. Men känner mig ändå arg och ledsen att han inte försöker göra mer. Jag känner att han bagatellisera detta. Jag orkar inte ge mera chanser, men mina hot betyder inget längre, för jag klarar inte att stå upp för det jag säger. Jag kommer tillbaka oavsett. Detta är en mardröm. Men det värsta av allt är faktiskt att man aldrig får ett förlåt eller en ursäkt. Är det vanlig för alkolister att inte kunna säga förlåt? Jag blir så otroligt ledsen av det.

Ja men varför i hvete är d så svårt att försöka göra nånting åt det då om d är d värsta som kan hända...vilket jag hört är d som gäller här också! När man skriker ut att man så gärna vill hjälpa o stötta då de är så medvetna om sin sjukdom!

Varför ska vi behöva leva ett sexlöst, känslokallt liv bara för att de vill leva med en såkallad familj?

Man kan verkligen bli gråhårig för mindre

Hej
Sexlivet är dött. Och det har det varit sedan den minste föddes. Kanske händer 1-2 ggr per år.
Efter barn två har allt som var lite sämre innan blivit mkt värre. Mer alkohol och mer fetma.
Innan han började dricka mer och mer så åt han mer och mer. Han skaffar sig ett nytt beroende så fort det ena avtar.

Ja jag tänker så nu fick han en lite boost när jag tvingade svara på -jag älskar dig. Eller att de behöver ju också känna sig älskade och vill gärna på något sätt få en bekräftelse på det. Men det blir ju bara en fasad från bådas håll.

Barnen pratade om rädslor härom kvällen. De frågade även oss vuxna vad vi var rädda för. Sambon svarade att han var mest rädd att jag och barnen skulle lämna honom...

Vet inte vilken tråd i ordningen det är som jag börjar...så typiskt mig..börja om och börja om..istället för att fortsätta och att ta itu med saker...Det är som om de här nya omtagen som kommer hela tiden ger mig hopp..men så fortsätter jag inte...och varför fortsätter jag inte?? En fråga som jag har ställt mig så många gånger...för vinsterna med att sluta dricka alkohol övervinner allt kan jag känna just nu..Varför får jag ingen kontinuitet i motionen eller varför tröstar jag mig även med mat? Jo, men det beror ju på den där jäkla alkoholen!! Jag tänker att orsaken till att jag dricker alkohol är flera ..den största är ju att jag har utvecklat ett beroende..men sedan är det en vana att åka till Systembolaget efter jobbet, det är en vana att dricka alkohol till fredags- och lördagsmyset. Jag dricker pga tristess, ibland ensamhet och många gånger att dämpa ångest. Alkoholen kanske ger mig glädje den första timman då jag har druckit för då är allt möjligt då ska jag ta itu med alla dåliga vanor och det kommer gå bra för att nästa dag blir det likadant igen.
Jag behöver jobba med mina tankar för mina tankar styr mig väldigt mycket...och jag behöver påminna mig om hur farlig alkoholen är för min hälsa. Jag har förhöjda levervärden som än så länge kan bli bra om jag tar itu med alkoholen men hur många gånger har jag inte suttit där med min läkare och inte förändrat mitt beteende. Imorgon ska jag ta prover igen..har bokat om tiden några gånger för jag ska ju ha klarat det här bättre...tänkte nästan boka om tiden imorgon igen...för jag skäms så förfärligt när jag träffar min läkare när jag inte har slutat med alkoholen. Fast jag har bestämt mig att imorgon tar jag prover..och jag väntar på att få träffa min läkare..för att få svar på hur proverna ser ut. Ikväll ska jag gå till Viktväktarna..jag jobbar inte aktivt med vikten men mötena för mig är viktiga..kanske lite som att gå till AA. Anledningen att jag inte går till AA i min stad eller grannstäderna är att det är små orter och jag har ett offentligt arbete där jag har jobbat i flera av kommunerna. Därför är det betydelsefullt för mig att ha kontakt med rådgivare här på Alkoholhjälpen och att få skriva här på forumet. Hoppas att jag ska klara den här dagen och morgondagen!!

Ha det fint Alla!!

bara önska dig välkommen hit! Du har hittat rätt Forum. Här kan man lära sig massor och få råd och stöttning. Fortsätt sätta ord på dina känslor. Det är så bra för då kan man läsa det man själv skrivit och se på det hela med lite distans och perspektiv. Mitt ex (alkoholist) var likadan som din man. Sårade en djupt utan att säga eller göra förlåt. Jag kände precis som du att han var som två personer, en jag älskade och en jag hatade. Jag hade hjälp av att verkligen börja se honom som EN person och också att acceptera så här är det. När man är i ett destruktivt förhållande så lever man på något sätt i framtiden, sen när allt blir bra typ. Acceptera att så här är erat liv, är det vad du vill ha? Kasta hoppet överbord för du vet inte om han någonsin kommer till insikt om sina problem och förstår hur dom går ut över dig. Vill du ha det så här om tio år? Kram

Skönt o höra att man inte är
Helt knäpp utan att d finns fler som är så...

Nä jag börjar aldrig att säga orden själv och oftast svarar jag inte dvs låtsas inte höra! Framförallt inte puss o kram. Hur är d med er intimitet? Finns d nån kvar? Här är d borta för vinden....lilltjejen blev till under hans antabus-tid sen är den som bortblåst och ärligt tror jag d var där som även jag blev som bortblåst o avstängd!

Men visst är d konstigt, säger dom de orden så kanske de är förlåtna och en själv accepterar det enligt dom? Kan det va så? Att enligt dom är allt bra igen? De har då fått tillåtelse att fortsätta?

Tack det ska jag.

Du beskrev precis så som det är hemma hos oss. Han säger ofta - jag älskar dig.

Jag vill egentligen inte säga det tillbaka, då jag inte gör det fullt ut. Visst jag älskar honom för vissa delar men inte på det sättet som det borde vara. Det känns inte helt ärligt att säga tillbaka.
Jag låtsas ibland att jag inte hör, pratat vidare så att jag inte uppfattat det eller säger det jättefort tillbaka så att orden knappt uppfattas.
Jag kan känna det som att han säger orden för att bli förlåten, som en bikt nästan. Det tycker jag är falsk från hans sida, men jag tror inte han tycker så, han menar nog det -att han älskar mig, hur konstigt det än låter i min öron.. inte f-n behandlar man någon som man älskar som han behandlar mig..

Hittat ett litet torp (vet inte om jag skrivit d förut) men alltså väntar tålmodigt på att de ska svara...4 dgr sen jag skickade meddelandet! Nervositet på ett bra sätt men också en STOR klump i magen för tänk OM de svarar att den är min eller iallafall att jag kan få komma o kolla på den. Då är d nämligen dags att ta tag i det helvete som kommer att braka loss utan dess like....

Hittat ett litet torp (vet inte om jag skrivit d förut) men alltså väntar tålmodigt på att de ska svara...4 dgr sen jag skickade meddelandet! Nervositet på ett bra sätt men också en STOR klump i magen för tänk OM de svarar att den är min eller iallafall att jag kan få komma o kolla på den. Då är d nämligen dags att ta tag i det helvete som kommer att braka loss utan dess like....

Ullabulla
Jag har nog abstinens av exet ?

Jag försöker göra saker som är bra. Efter arbete så tränar jag ( det är en livstil jag har ) försöker tänka på annat jag har i livet.

Det hjälper att få läsa dina och de andras ord här ❤ och längtar tills samtalet är

Känslor! Jag älskar människan...på ett konstigt jvla vänster. MEN meeeen samtidigt så har jag sååååå svårt att säga det till honom för jag vill verkligen inte att han d ska bryta ner mig till att börja gå tillbaka och på nåt sätt börja acceptera allt igen, för d gör jag inte....inte en endaste liten gnutta!
Så när han säger Jag älskar dig! O då såklart förväntar sig att jag ska säga d tillbaka så känner jag mig så illa till mods, jag mår på riktigt dåligt av att han (som jag känner d) tvingar mig till att behöva säga orden bara för att jag vet att d är d han vill höra! Jag hatar mig själv och honom för just dt! Knäppt? Eller ett vanligt fenomen?

Välkommen!

Det är ofta lite skrämmande att märka att alkohol får allt mer utrymme och får konsekvenser som inte känns okej. Nu står du där, i startgropen och kanske lite osäker på vilka nästa steg som kan vara rimliga för dig. Tre viktiga steg redan tagna, insikt, beredskap och du har bett om stöd. Klokt. Ett tips är att starta en egen tråd då ökar chansen att du får svar här. Inte helt lätt att veta hur en ska bete sig i ett nytt forum. Du har i alla fall hittat rätt, här finns en myriad av erfarenheter och generositeten att dela med sig. Kanske har du redan nu funnit trådar som känns extra relevanta för dig?

Ett varmt välkommen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Och idag väntar ännu ett möte med min drogterapeut, har börjat se fram emot att få prata med honom...är så lätt att vara ärlig och verkligen dissekera sina tankar.
Hade även ett väldigt fint möte på AA igår...kom dit en ny kille som jag tycker verkar vara väldigt mysig, känns bra att ha en gemenskap att gå till varje vecka.
Ska försöka bli mer social på min fritid, fast jag känner fortfarande att jag trivs bäst hemma, men samtidigt skulle jag vilja ha nån att umgås med ibland...är nog nånting jag borde bearbeta.
I övrigt så vräker snön ner här, så snart är det dags att gå ut och skotta....sen ska jag gå igenom några lådor jag har kvar från mina föräldrars lägenhet...det har jag dragit ut på alldeles för länge...men nu är det dags☺

Kanske får jag ångra att jag inte följt ditt råd (än). För flaskan står kvar... Och jag har inte rört den.

Beträffande att lämna en flaska hos någon man vet kämpar, ja, det är onekligen dålig stil. Men, alla människor som inte förstår, jag känner att jag måste lära mig att hantera dem också. Det är ju så många som inte förstår att det är en kamp att sluta, eller minska, sitt drickande om man är alkoholist. -Det är väl bara att låta bli? … … Än mindre förstår de när jag säger att jag druckit för mycket, jag har ju tydligen dolt det mycket väl...
Likväl som många inte förstår när man har ångest och är deprimerad. -Ryck upp dig! … … När man inte orkar: -Det är väl bara att göra! ...

Vissa saker går nog helt enkelt inte att förstå om man inte själv upplevt det och jag har lärt mig att inte bli upprörd över det. Bättre att lära sig hantera det fullt ut.

Det är nog det som gör att jag tycker det är så fantastiskt skönt att vara här på forumet bland så många i samma båt. Jag är inte ensam och det finns människor som förstår.

Jag är så tacksam att ni finns!

Tack miss lyckad, Ler och knaskatten för era ord ❤️ jag läser hos er med men är dålig på att skriva. Men jag vet att du har 100 dagar knaskatten och stort grattis till det! Och du miss lyckad är min målbild.

Jag och mannen är otroligt sams... Om man kan säga så. Det är väldigt skönt. Det gör att jag inte ältar och tänker så mycket längre. Och det är skönt för själen. Det var dock bra när jag ältade allt för det är därför jag kan stå fast vid mitt beslut trots att vi är vänner och på samma sida. Hade det varit för ett par månader sedan hade det gjort att jag drog tillbaka skilsmässan.

Han har tittat på fler lägenheter. Väntar på svar. Det blir det när det blir.

Igår när jag lade mig för att sova hörde jag att han öppnade ölburkar i vardagsrummet. De hade han faktiskt smugglat in helt utan min vetskap. Jag var faktiskt förvånad över att han inte skulle dricka för han är ledig idag och han dricker alltid kvällen innan ledighet. Han var fullkomligt lugn och störde inte så varken jag eller barnen påverkades denna gång. Och jag måste sluta bli besviken. Han fortsätter dricka och det kanske är lika bra att jag hörde ölen öppnas igårkväll. För trots att vi är sams så fortsätter han med det som har kraschat äktenskapet. Och han gör det i mitt hem. Ljudet av burkar som öppnas är ju ett jävla äckligt ljud. Ursäkta svordomen.

Jag är lite ledsen denna morgon. Skulle vilja ligga och krama mina barn hela dagen och titta på film. Bara få andas in lugnet de ger mig och kärleken.

Men dags att åka till jobbet.

Ha en fin dag allihopa ❤️

Förresten har jag inte druckit på 1006 dagar. Tänk vad de dagarna har öppnat mina ögon och lett mig åt rätt håll. Till självrespekt och självkänsla och till att vara en bättre medmänniska. Hur hade jag klarat alla motgångar om jag samtidigt berusat mig?

kissen! Det var såklart här jag skulle leta efter dig! Så troligt skönt det måste ha varit, kan känna känslan! Kraaam

eller hatälskar du drama och berg-och dalbana? Hoppas du inte tar illa upp över frågan. Efter att ha jobbat mycket med mig själv så har jag kommit fram till att jag sökte drama men påstod att jag hatade det. Hade ett förhållande med en alkoholist och hur många gånger grät jag inte och skrek "jag behöver trygghet och stabilitet". Men frågan är om jag hade klarat av att ha det lugnt och stabilt. Hade nog blivit ännu mer osäker. Och det beteendet tror jag beror på att man inte är trygg i sig själv och inte känner sig själv. Nu har jag jobbat mycket på att vara trygg i mitt eget liv, göra mig själv trygg. Så hade jag träffat någon som mitt ex idag så är jag ganska säker på att jag inte hade blivit ihop med honom. Fick tidiga tecken men lyssnade inte på mig själv. Hade du stabil barndom och uppväxt? Det hade inte jag. Vänd fokus till dig själv och lyssna på dig själv. Du skriver att han är mannen som får dig att känna att du är värd något. Fundera över varför det behövs en annan människa för att du skall känna att du har ett värde. Kram

Tack Spinoza och Azalea!

Kom endel sms igår från mannen, han skriver kort han vill få en chans till, att han ska sluta dricka och vara elak. Jag skrev tillbaka och förklarade hur jag känner. Svaren jag får tyder på att han varken helt förstått och att han egentligen inte är förmögen att på riktigt ändra på mycket av det som inte fungerat hos oss även när han varit nykter för han vill fortfarande ha rätt. Han skyller fortfarande på mig och före han på riktigt ger mig en plan för sin nykterhet, mer än att han i tre ord säger han ska sluta, och verkligen visar nån förståelse för den skada han åstadkommit finns inte mycket mer att prata om. Jag har lagt ut texten nog till honom, han klarar inte av att bemöta det och lämnar det mesta helt okommenterat.

Men det är skönt att ha ett ordnat boende så vardagen kan fungera nu trots allt, men känner det tar ut sin rätt på orken med allt funderande. Jag vet inte riktigt vad nästa steg nu blir, tänker jag tar en dag i taget så visar det sig säkert.

Ha en bra dag alla ni som kämpar!

Det är så vi går göra tror jag. En dag och ett litet steg framåt.
Idag ska jag träffa min terapeut och det känns skönt. Har du någon du kan prata med? Det är skönt att kunna prata av dig och få sätta ord på sina känslor.
Antingen det är med en god vän eller terapeut så är det nyttigt att få hjälp. Vi är inte ensamma i detta även om det kan kännas då ibland.
Kram?