Senaste kommentarerna i forumet

Ironwill ❤️

Jag packade ihop mina saker och drog iväg till en kompis i 3 nätter när fyllan slagit till, det gjorde susen. Åkte hem för jag var orolig men va beredd att dra igen om det inte hade känts rätt. Nu går han på behandling och är inne på vecka 5, jobbigt det med men hoppas tiden läker alla sår ❤

Häll ut vinet i vasken - bättre att förekomma situationen.
Lite dålig stil att lämna en flaska (oöppnad sol öppnad) hos någon som man vet kämpar.

Heja dig!
Mod och styrka,
Dee

Så skönt att räkna veckor och inte bara dagar?
Vi sporrar varandra, delad glädje är dubbel glädje?
Kramar
???

Vi är på samma tåg och samma spår? härligt!!
Godnattkramar ??
????

Starkt gjort. Kram❤️

Det du skriver skulle kunna stå som beskrivning på depression på Wikipedia. Men du var ju ”kompis” med depression sedan tidigare så jag kommer ju inte med något nytt.

Jag har som sagt också varit där många gånger så jag känner igen mig till fullo och hoppas du blir bättre. Försök att inte isolera dig. Man vill ju helst bara ligga där i mörkret och vältra sig i självömkan ifred. Men allt som oftast är vänner nyckeln till att börja må bättre. Även mycket av inlägg #468 liknar starkt hur jag brukar tänka när det börjar djupna. Trots att du känner dig ensam, som en ö och ”inte hemma i denna värld” så är vi minst två på den ön och antagligen väldigt många fler.

Ju mer deprimerad jag blir desto mer stör jag mig också på ineffektiva eller irriterande kollegor. Sen blir det väl en ond cirkel där stressen och depressionen föder varandra. Lätt att lägga till alkohol på det. Kanske nån välmenande mamma eller något som säger ”ryck upp dig” eller ”efter regn kommer solsken” och då brukar jag undra om inte den globala uppvärmningen skulle kunna skynda sig en aning. Eller vad oddsen är att bli träffad av en komet.
Sen går det över. Till nästa gång.
Men du kanske behöver en paus från jobbet. Ett par veckors återhämtning och fikande med kompisar? Kanske skulle kunna bryta den onda cirkeln.
Det är helt okej att inte orka, och för att orka i många år till måste vi få en paus ibland. Kanske lite mindful self compassion skulle kunna vara något för dig. Du låter ibland lite hård mot dig själv och du är ju din egen allra bästa vän. Speciellt när du är ensam på en öde ö i en värld du inte känner dig hemma i.

Tröttheten för mig (första 5-6 försöken att sluta :) var obeskrivlig. Höll i många veckor innan det vände.
Om du vill undvika dricka i helgen funkade något av följande för mig så länge jag bestämt mig innan: kör en vit period för träning/hälsan. Äter medicin. Måste köra pga x...
Kul att du gillar boken, den var avgörande för min egen del att jag la om livet. Men jag lät i och för sig det rulla på ett bra tag till och allt blev rätt illa innan jag själv till slut fick nog på riktigt.

Heja dig

Tack Soffi!! Det är bättre. En bra dag idag, både hunnit göra nytta och vilat! Ångesten har varit närvarande men i slutändan den som pushade mig framåt idag.

Det är så svårt med dåligt mående... ångest... Ska jag backa eller pusha mig framåt? Sjukskrivning eller jobba? Stänga in mig och vila eller ringa en vän och gå ut och promenera? Minsta lilla fel kan bli förödande och minsta lilla rätt kan vara räddning.
Frågor. Borde jag ha förstått att det var på gång? Skulle jag kunnat förhindra att det blev så illa? Vad beror ångesten på?
Jag har ett par problem som jag inte kommer till rätta med, och dessa problem dyker upp och skapar enorm ångest emellanåt. Ofta vår och höst...

Det jag kommit fram till denna episod av ångest är en kontrollförlust jag känner... som skapar ett obehagligt kontrollbehov som inte hjälper ett dugg. Den strimma av hopp och ljus jag känt de sista dagarna är att min enda chans är att släppa taget... åtminstone lite... Att inte klamra mig fast vid saker som uppenbarligen inte funkar. Försöka lita på att det kan bli bra, utan att veta hur. Lita på att andra människor finns och hjälper utan att jag behöver kräva det. Kanske till och med en högre kraft? Känns ibland som att det finns en sån. Och att lita på att jag finner lösningar, kanske inte idag, kanske först när tiden är rätt...
Flummigt?

På senare eftermiddagen kände jag en lätt ångest över en tom kväll framför mig. Några sekunder senare känner jag att jag längtar efter yoga-känslan. Slänger mig på telefon, bokar ett pass och sitter på en matta i yogastudion en halvtimme senare. Och nu mår jag bra. Under den senaste veckan, drygt, har jag inte orkat träna och yogan har jag inte varit på på två veckor. Mitt i ångest är det svårt att avgöra om träning kommer att dränera eller ge mer energi. Att bara nås av impulsen "nu är det dags igen", agera på den och få njuta är så skönt! Och det ger mig lite hopp om att jag kanske är på rätt spår... Att släppa taget lite och låta saker ske när det är dags. Det kanske kommer bli bra?
Förmodligen kommer denna ångest sitta ett par dagar till, det brukar göra det. Men det har lättat och kommer bli lättare.
En ganska bra måndag. Nykter ?

Vi hjälps åt!
Checkar ut supertrött men supernöjd över mina 3 veckor??!
Kram
/Fibblan ?.

Så det kan bli - det är tanken som räknas..?!

Fantastiskt bra jobbat - tänk 4 veckor imorgon ?!
Heja dig???!
Kram
/Fibblan ?.

Hej!
Min bror bor också hos föräldrarna, vilket gör att jag inte orkar vara där..Är det rätt sätt att tackla eländet? Hur tänker ni? Jag skulle gärna träffa föräldrarna mer, har dåligt samvete för deras skull..å andra sidan de som valt..
Har försökt hjälpa, men medberoende och brors ilska försvårar. Han var också in i 6 månader vilket är för kort tid efter många års missbruk..
Jobbig situation :/

Hade vi..Jag tänkte en del på mina tidigare utlandsresor..Det värsta var att komma hem..Höra tonårsdottern fråga sin lillebror..”Är dom fulla?”..Lillebrors svar, Jaaa..Tonårsdotterns besvikna suck, och så gick hon upp på sitt rum..Jag och exet rumlade in med vårt bagage, (mest alkohol) Dåligt samvete-presenter till barnen..Ni förstår vilken skillnad det är att komma hem nu..Nykter och lite trött..Betydligt enklare och roligare att resa numera..????????

Hur gör man när prata inte funkar? Inget händer med drickandet, de bli bara värre när jag lägger press. Ska barnen berätta hur jobbigt de är för dom? Filma när han är full och tvinga honom att se? Orkar inte vara trevlig mer, och ångesten ligger under huden hela tiden.

Härligt att ta steget till det vidare livet❤️

Det är tufft med frugan och hennes "aggrodamp" kan jag tänka.
Läste din tråd och det slår mig att dina resor med flyg och lounge stämmer klockrent på mig också.
Det är en tuff miljö att vistas i där allt känns tillåtet på något vis. Man är ju inte riktigt någonstans egentligen där uppe i det blå?
Flykten är så mycket enklare på ett plan eller i en lounge där precis alla är på väg någon annanstans.
Jag har varit brutalt berusad flera gånger på både flyg och lounger, mirakulöst nog har jag aldrig blivit utkastad!
Kämpa på Nystart!
Frugan bör nog få kämpa lite på egen hand tycker jag det låter som.
Kraft och kram till dig!
GP

Jag har definitivt tagit rejält med stryk mentalt även om den fysiska misshandeln var tuff den också som liten parvel. Jag har sedan väldigt många år tillbaka mentalt
"gjort om" min mor till en helt annan människa än den hon var när vi hade det som värst. Numera är hon väldigt gammal men klar i knopp och kropp så några konfrontationer kommer det aldrig mera bli så länge hon lever. Jag skulle inte vinna någonting på det tror jag?
Hon skulle dö av sorg och elände och jag skulle troligen ta på mig hela skulden för att ha varit ett jävligt barn.
Det är så jag oftast ser det, att felet varit mitt.
Jag tror och vet att så inte var fallet men jag kan inte riktigt fullt ut släppa tanken, tror nog min dödslängtan, som ibland kickar in när ångesten är svår, beror på att jag klandrar mig själv.
Nu hade jag en farsa som ytterst sällan gick in och styrde upp, han drog sig undan. När han väl fick nog av barnmisshandel och skrik så blev han så förbannad så allt kokade över och han slet handgripligen bort min antagonist med våld. I de lägena kunde jag passa på att försöka slå tillbaka mot min mor och det gjorde jag med vrede och hat.
Självklart har jag massor fina minnen av min barndom men det är sorgligt nog så att det våldsamma och svåra ändå är det som är mest tydligt för mig.
Det är inte alls roligt att inte ha förmågan att sudda ut det och komma förbi det helt och hållet.
Nystart, jag är helt övertygad om att du måste skydda dina barn till hundra procent!
Du måste helt enkelt göra det.
Man behöver inte slå någon för att den ska fatta men ibland måste man helt enkelt svara med samma mynt. Det finns ingen ursäkt för att bete sig som din fru gör mot dig och era barn. Nu är hon inte med i diskussionen och kan försvara sig men det låter väldigt labilt får jag säga.
Att bli straffad som barn bara för att en förälder mår skit är inget bra. Det finns heller ingen ursäkt att inte agera när någon annan lider.
Skippa flaskan, skydda barnen, snacka allvar med frugan, funkar inte det så lämna eländet.
Viktigast av allt är BARNEN!

Kram från GP

att stå emot övertalningskampanj! Hoppas du får en välförtjänt lugn vecka nu. Ord är inte värda ett dugg utan efterföljande handling. Särskilt inte när det gäller missbruk. Till slut blir man ju inte ens besviken när löften inte hålls, blir en vana liksom. Sorgligt för ens egen del för det betyder ju att man typ har blivit avtrubbad. Hoppas du kan vila lite nu och ladda batterierna.

Hej Muris!
Klart jag kommer ihåg dig!
Jag hoppas allt är bra med dig?
Dina styrkekramar och värme ger mig glädje och kraft att fortsätta med fullt fart framåt.
Nu är det min tur.

LP.

Som väntat blev reaktionen från mannen skarp när han fattat att jag inte avser komma hem i första taget. Arga mess, hot om myndigheter och rättegångar och allmänt dumförklarande av allt jag gör och är hela kvällen. Insikten drabbade honom hårt när han fattade att han på riktigt kan komma att bli tvungen att sälja vårt hus och därmed sitt älskade garage. Under natten svängde sms:en till självömkan, att han inte hade nåt att leva för som har en så tråkig och hemsk fru som tagit allt ifrån honom. På morgon undrade han om nåt ändrar om han slutar dricka och jag svarade ärligt att han först ska bevisa att han klarar av att vara nykter länge innan nåt alls kan komma på tal. Jag vägrar bli behandlad som jag blivit mer, ännu igår tyckte han att han hade all rätt att behandla mig som han gör för att jag inte fattar att ändra på alla mina fel. Nu kommer det gulligheter om att han ska sluta dricka och att han älskar mig. Han tar verkligen till alla manipulationsmetoder han kan tänka sig från hot, övertalning, kärlek och resonemang.

Han har skrivit bara om mig och alla fel och brister jag har, skrollade igenom hans mess och inte ett enda reflekterar över att han väljer att dricka och vad det ställer till med. Har bett han läser på om alkoholism och medberoende och vad det gör med barn att växa upp mitt i det. Före han alls fattar att spriten inte handlar om nån annan än honom själv och hans val finns inget mer jag kan göra än skydda mig själv och barnen. Hur ska man kunna ta till sig att han säger han älskar mig efter dagar av elakheter, hot och kränkningar? Nu är det nog med ord, nu ska ha bevisa i handling om det alls betyder nåt innan jag ens vill prata om nån fortsättning. När han inte får nåt svar på sitt sms så lär det snart komma elakheter igen, varför han ska bry sig när jag uppenbart inte gör det för bara för han säger förlåt så ska allt vara glömt enligt honom. Att prata om dt går inte, jag tänker inte ens försöka motivera hela min existens längre till honom.

Vad tröttsamt allt dethär, jobbet går som i dimma och man önskar sig en knapp för snabbspolning att ta sig ett år fram.

Jag har nu börjat lyssna på boken...Ojojoj....igenkänningsfaktorn är hög! Tyvärr får jag väl säga. Jag inser mer och mer att jag faktiskt har problem och det är väl ingen glädje med det direkt. Ser i alla fall fram emot att fortsätta lyssna på boken.

Nåt som är positivt med att haft en nykter helg är; att idag på måndagen kunna vara på jobbet rakryggad och helt utan andradagens baksmälla.

Samtidigt går jag runt och är supertrött...Vet inte om det är hösten eller att all energi går åt till att fundera ut en fungerande plan att hålla sig nykter i framtiden. Till helgen är jag tex bjuden på tjejfest med gamla vänner och en hel del nya människor. Jag har inte helt kunnat bestämma vilket ben jag kommer att stå på där. Jag vet att jag borde hålla mig nykter samtidigt som någon på min axel säger att klart du klarar att ta lite vin till maten....jag har några dagar till på mig att hitta en strategi för denna helg. Fan det borde ju vara lätt....kan man tycka.

Hemkommen från jobbet - massa strul i lägenheten och det blir inte som jag vill. Orkar inte mer besvikelse ? ligger i ett mörkt rum och tjuter. Är så innerligt trött och deprimerad och hade jag inte varit hos mina päron nu så hade jag säkert druckit. Allt känns hopplöst - meningslöst.

Jag förstår inte... hur jag ska kunna leva just nu... vill ligga här, under täcket resten av livet. Vill inte äta, vill inte prata, vill bara ha mörker och tystnad

Jag vet inte om jag skrivit i din tråd tidigare, men jag har läst en del.

Din situation är verkligen tuff, tuffare än någon ska behöva uppleva.
Men du inser att du bör sluta dricka, och det är jättestarkt i din situation.
Och att du kanske måste lämna din fru, inte lätt även om en totalkrasch närmar sig.

Men, när du skriver att du ska sluta skriva här så måste jag få svara att jag inte tycker det beslutet är rätt.
Om du känner att du får någon som helst stöd här så stanna kvar!
Jag tror att du kan behöva stöd ifrån alla möjliga, och omöjliga, håll just nu för att inte förlora siktet på vad som är bäst för DIG.

Du väljer. Men vi finns här.

.. och hoppas att du fått ro att ta hand om dig på ett bra sätt i helgen.

Kram!

för att höra hur du mår?

Jag vet ju att förra veckan var tuff, så jag hoppas verkligen att du har det lite bättre nu.

Varma kramar!