Senaste kommentarerna i forumet

Bra Fibblan, att du lyckas stå emot även de dagar som känns tyngre. Och det är ju precis som FinaLisa skriver, att just de dagarna blir ju tusen gånger värre om man dessutom toppar dem med alkohol och all ångest och skit som kommer på köpet. Det är så otroligt kortsiktigt.
Läser du fortfarande hjärntvättningslitteratur? Tror ju hemskt mycket på att liksom demonisera alkohol i hjärnan så att man inte tänker att man "inte får" utan faktiskt att man inte VILL. Att inte gå och längta för sig själv, utan direkt tysta tankarna med allt negativt som alkohol för med sig, så att det blir automatiserat att tänka NEJ USCH när man tänker på ett glas vin. Typ.
HEJA HEJA dig! Kom ihåg att du blir starkare för varje dag. Kram!

Visst är det så Mirabelle G-S! Känner mig så nöjd över att inte låta mig besegras av ngn dum gammal tanke. Det tillhör det förgångna, att ta till sådana kontraproduktiva
metoder??!
Låter mysigt med fika med kompis ☕?! Idag har också varit en rättså trist dag, men åtminstone inte lika stressig. Och precis som du säger, så får det bara vara ibland. Ibland känns det grått och trist. Ibland för stressigt för ens eget bästa. Dessa dagar hör också livet till och inte heller dessa känslor kommer att vara för evigt.
Snart är jag mer pepp igen???! Acceptans är mitt nya go to! Behöver jag säga att det är ? ggr bättre än alkohol..(?) ?.
I stunden lite trist - men långsiktigt gör det mig till en vinnare???!
Kram och godnatt!
/Fibblan ?.

Den ska jag absolut läsa. Har alltid levt i osunda relationer, men vet inte vad det är som gör att jag dras till det. Jag vill inget hellre än att ha lugn och ro, stabilitet och värme i min relation.

Så säger jag till mig själv när jag inte har en aning om vad dom ska hända. Hur det är blir så kommer det en ny dag och man kan ta nya fräscha tag och beslut då.
Min är inne på att tigga och be just nu värvat med nedlåtande sms. Jag bryr mig inte ens om att svara just nu.
Sov sött ?

Välkommen hit!
När man börjar titta sig själv i spegeln och funderar vad som påverkar att man är kvar så börjar det hända saker i en.

Jag har flera gånger tipsat om en bok som är min bibel.
Kvinnor som älskar för mycket.

Jag fick sitta med skämskudde stora delar av boken.
Men den gjorde också att jag började lyfta på slöjorna till mitt inre.
Blandannat beskriver författaren en del kvinnors behov av att åka berg och dalbana.
Man ger sig själv kickar av antidepressiva av att slippa vara i lugnet.
Man har alltså svårt att ha det bra för det skapar en inre klåda.

Att få kläm på varför man är kvar i något som gör en illa.
Eller se att man gärna kliver in i ett nytt liknande det man just skakat av sig är omtumlande och nyttigt.

Läs runt här och fortsätt skriva.

Jag tror jag är rädd för det trygga och stabila. Varför vet jag inte, låter ju helt galet? Jag vet att jag är en omhändertagande människa, kanske känner jag mig bättre av att vara i en relation när jag får hjälpa? Jag vet inte men jag gissar. Men just denna relationen så har jag aldrig känt mig så kär i hela mitt liv, aldrig varit så nykär och på rosa moln. Min mormor sa till mig att när det nykära har lagt sig, -lagt sig? På fyra år känner jag mig fortfarande nykär i denna mannen. Det gör allt så fruktansvärt jobbigt! Om hjärnan och hjärtat strider mot varandra så vinner iaf mitt hjärta alltid. Han besväras av en fruktansvärd svartsjuka och den skapar dom flesta problemen hos oss, jag blir arg kastar ut han och han super ner sig och hittar på galenskap. Så snurrar det runt som ett ont hjul.

Tack för era uppmuntrande kommentarer:)

Det här att det alltid ska drickas beror nog på att folk i allmänhet har dålig fantasi. Man gör det man alltid har gjort, på samma sätt som man alltid har gjort det. Bli trendsättaren i umgänget. Föreslå aktiviteter som bryter nu-ska-vi-dricka-mönstren. Ingen vettig människa dricker väl alkohol när man tex kör go-cart, lazerdome, escape room, bouldering eller paintball. Jag upplever, tvärt emot dig, att trenden i samhället är att leva sunt och samla upplevelser. Det är på modet att avstå alkohol (och socker, och kolhydrater, och kött, och e-ämnen osv osv).

Du ser ? Du är på väg ? Bra jobbat!

Så är det ju, att man blir tilltufsad och omtumlad av livet mellan varven. Väldigt ofta har det just med mellanmänskliga möten att göra. Eller kanske egentligen icke-möten, då vårt engagemang och det vi ger av oss själva inte tas emot så som vi förväntade oss. Era vägar korsades, men ni möttes aldrig. Han var inte redo för det. Ujuj vad filosofisk jag blev nu... Annars brukar cynisk vara mer min melodi... Bra att du känner dig trygg i avslutet och att du förmår att se hur erfarenheten trots allt har berikat din personliga utveckling.

Ibland måste vi förlåta oss själva för att vi varit sjuka eller helt enkelt för att vi inte visste bättre. Om vi ger oss själva lite tid så kan vi gottgöra det vi har ställt till med, men ge det tid.
Att känna ånger och en önskan att bli en bättre människa är en bra bit påväg.
Lycka till

Se där .. Bra jobbat .. Ha med dig känslan nu ..och att vakna nykter imorgon bitti övervinner allt .. Lycka till nu ?

Över mig själv, att jag lät mig behandlas dåligt mm. Man ser sig själv som stark och självständig men klarar inte av att sätta sig i respekt och ämna något som man tar skada av typ. Jag lämnade för två år sedan men hade försökt flera gånger innan men gått tillbaka. Och det var först för några månader sedan som jag klarade av att bryta kontakten helt genom att blockera honom. Något jag borde gjort för länge sedan men inte klarat av. Han super fortfarande så jag är glad att jag lämnade och inte slösade fler år av mitt liv. Men som sagt lätt är det inte för det finns ju en människa bakom missbruket, en människa man älskar och som har bra sidor och egenskaper.

Tror att känslan av att lyckas är felformulerad av mig. Känner mig trygg i det du skriver. Jag är en bra medmänniska och går vidare på livets stig en erfarenhet rikare. Lite lätt omtumlad dock, men det tillåter jag mig själv att vara.

Nöjet helt på min sida beträffande omtanken.

Jag håller kanske inte helt och fullt med dig ang att man måste lära sig att hantera att andra människor inte förstår - till viss del absolut, men inte när det kommer till ens närmsta anhöriga, så till vida att man givit en förklaring till vad man upplever/känner/tänker och eventuellt ger konkreta handlingsplaner för hur man önskar att de ska bete sig. Till exempel kan jag dra en liknelse med mina föräldrar som vet att jag kämpar: De kom hem från en kryssning och hade köpt bland annat en platta med Longero från båten (en favorit för min del) Pappa ställde in den i mitt övernattningsrum där jag sov över helgen och jag var realtivt nynykter då. Jag sa då till honom "tänk dig för nu, är det verkligen schysst att du ställer in den till mig, när du vet att jag kämpar?" Han förstod då först vad han gjort, han svarade att han inte alls tänkt så, men förstod att den stuationen var väldigt onödig (nu hade jag troligtvis inte rört den ändå, men dumt att chansa när man är nynykter liksom.) Det är väl det jag försöker förklara med att jag tycker att man kan kräva lite av ens närmsta. Det är en sjukdom, en livsfarlig allergi vi har, inte öppnar man en påse nötter hos ens respektive man vet är nötallergiker, om man vet om allergin och älskar personen?

Det är sjukt strongt att du inte druckit flaskan som står kvar, power säger jag bara, men en extremt onödig situation att försätta dig själv i - ett tips är att snacka med din respektive förutsatt att du upplever det som en grej, att det står en halv vinare hemma och stirrar på dig. Öppnar du upp dig kanske din respektive också känner sig extremt ärad att få va den som får va ett bollplank/stöttepelare!

Mod och styrka,
Dee

Tack för svar:)

Idag klarade jag att inte köpa alkohol...Hade en brottningsmatch med mig själv när jag satt i bilen på väg till Viktväktarna..det var ca 45 minuter kvar tills systemet skulle stänga...men jag klarade stå emot! Det som gjorde att jag vann mot alkoholen var att jag ville titta på Vår tid på SvtPlay och jag vill inte vara så himla trött...Så nu har jag en helt suverän känsla inom mig så himla skönt!!

Jag vill verkligen att Du ska veta att jag vet att Du fick ta så jävla mycket då, förut.
Min inneboende sorg. Min euforiska lycka, mina pikar i glädje jag knappt själv kunde parera. Min själviskhet. Min slöja av nyckfullhet. Och mitt dårskap.
Allt det där, tillsammans med mina mörkaste mörkaste tankar.
Jag vill att Du ska veta att jag vet vad det kostade mig i efterhand. Vad det kostade Dig. Vad det kostade oss.
Jag vet det. Tro mig, jag om någon vet vad det har kostat.

Jag vill verkligen att Du ska veta hur förtvivlat jävla ledsen jag är för det.
Saknar Dig. Skäms inför Dig. Tycker om Dig. Vill Ditt bästa. Vill vara Din vän. Vill ge tillbaka det jag tog av Dig.
Jag vill att Du ska veta att jag vinner den här kampen varje dag. Även fast jag triumferande går som en segrare ur ringen varje kväll, så är jag den största förloraren när jag kommer till vår vänskap.
Jag förstår det. Tro mig, jag om någon förstår Dig.

Jag vill att Du ska veta att en del av mig känner att det inte är rättvist att jag förlorat Dig.
Orättvist. Mot Dig. Mot mig. Mot oss.
Älskade T, förlåt, jag vet inte vad jag kan göra för att få vara en del av Ditt liv igen!

Vill också säga Välkommen hit. Bra val. Det är så skönt att skiva av sig här.
Också bra att du ska gå på ett möte för anhöriga till alkoholister. Jag går på det. Så bra. Och skönt att prata av sig. Längtar till varje möte. Och efteråt känner jag mig så stark.
Fortsätt skriv. Bra att gå tillbaka.

Jag skäms nog mest för att jag är kvar med någon som beter sig så illa. Alla säger så enkelt, bara gå. Men uppenbarligen så kan jag ju inte gå. Isåfall hade jag ju gjort det för längesen. Nu på fredag ska jag gå på ett möte för anhöriga till alkolister, behöver verkligen förstå att jag inte är ensam. Just det med att säga förlåt, hade varit skönt att få, men samtidigt om det ändå upprepas med svek och att man beter sig illa gång på gång så betyder förlåt noll. Vet inte varför jag så jagar efter ursäkter och förklaringar. När jag väl tänker till så förstår jag att han är så sjuk av sin alkolism och inte har förmågan. Du skriver ex, hur tog du dig ur allt? Hur länge har du varit ifrån han?

Det låter tungt... Men vilken tur att insikten kom innan det var för sent. Redan idag kan du vara ”en sån som inte dricker”. Första stegen mot en friskare framtid har du redan tagit. Du har sjukdomsinsikt. Du har sökt dig hit. Vackert så! Välkommen ?

Segern är desto ljuvare de dagar då kampen varit stor ? Keep up the good work chica! Kram

Men det här kanske är omtaget som ger dig en rejäl puff framåt i nykterheten ? Jadu... varför släpper man sådant man vet är bra för en... Det finns nog lika många anledningar som det finns människor. Något som hjälpte mig något enormt i början av nykterheten var att finna och kultivera nya intressen. Dels bröt jag gamla rutiner när jag inte gjorde som jag brukar. Läsa böcker i soffan med vinglaset i högsta hugg på helgerna byttes tex mot att vara ute och spela golf i timmar och åter timmar. Man blir ju upptagen av de nya intressena, och glömmer bort att längta efter sitt vin. Och sen är man så nöjd med sig själv när man utvecklas och lär sig nya saker att man inte vill sabba med vin. Testa får du se ?

Hej käre John,

Tittar in på forumet då och då . Undrar hur du har det :)

Kram,

Nurture

Å tack snälla finalisa ❤️❤️

Idag när jag kom hem från jobbet var mannen typ som förut mot mig. Alltså förut som innan skilsmässan och allt elände efter det.

Han kramade mig och höll om mig i soffan. Inget ont i det. Vi tittade även på lägenheter samtidigt. Men så sa han plötsligt att han vill att jag ska komma ihåg att det är jag som vill skiljas. Och att vi inte har så stora problem egentligen. Jag gick inte in i diskussion utan sa bara att problemen är visst stora. Jag menar (men sa det inte för jag orkade inte) han drack senaste IGÅR. Men han vet inte att jag vet det.

Senare frågade han mig när jag tog av mig vigselringen. Jag sa att det gjorde jag för länge sedan och jag berättade även att han vid den tidpunkten ville att jag skulle ge den till honom så att han kunde förstöra den. Men det mindes han inte. Han var ju full.

Är han på väg in i ett förhandlande med mig? Hoppas inte. Inte för att jag kommer att ge med mig utan för att om han misslyckas så tär det på egot och det i sin tur kan leda till ilska.

Det behöver inte vara så. Men jag ska nog vara lite försiktig nu och inte få honom att tro att allt är glömt och förlåtet. Det är denna balansgång som är så sjukt komplicerad när man fortfarande bor ihop. Man vill vara vänner men inte så bra vänner att den andra känner att det är ett dumt beslut att gå isär. För vi har det trevligt ihop.

Han sa häromdagen att det kommer bli så tråkigt att bo ensam. Jag skrattade till för mig själv. Han är ju orsaken till att han ska bo själv. För det är värre än tråkigt för mig att bo med en aktiv alkoholist.

De lägenheter han tittat på hittills har alla varit fina och bra och det känns i alla fall jättebra. Då vet jag att flytten i alla fall blir det en bra bostad.

Börjar han förhandla med mig ska jag påminna honom om hur tråkigt han skulle få det med mig. Just nu har han kakan och kan äta den. Han bor här och är sams med mig och kan samtidigt fortsätta vara ute och dricka osv. Undrar om han just nu glömmer bort det.... Att jag inte säger stopp är ju för att jag tänker att vi inte är tillsammans. Skulle vi vara det hade jag krävt nykterhet och bråkat med honom nu. Just exakt nu har han det bra. För jag ställer inga krav. Men så skulle det INTE vara om vi skulle fortsätta tillsammans. Jag måste nog påminna om detta. Han inbillar sig nog att livet skulle vara såhär med mig. Att han skulle få dricka så länge han inte bråkar med mig. Men så är det inte.

Varje gång jag tänkter aktivt på hans kommande flytt blir jag nästan tokig. Då känns allt så fruktansvärt overkligt. Kommer det ske? När? Hur? Var?

Just nu är det behagligt hemma och det är också läskigt nästan. För det är då man börjar undra vad man gör...

Men!! Det räcker att tänka på den kommande helgen och känna klumpen i magen jag kommer ha då när han med stor sannolikhet är ute och dricker med sina kompisar. Den klumpen ska ut ur mitt liv. Så är det bara.

Snälla håll tummarna för besked om lägenhet denna vecka eller nästa. Håll tummarna för positivt besked.

Kramar!

kan vara olika. Har en bekant vars man också blir dum när han är full. Han är alltid djupt ångerfull, köper blommor och fjäskar när det har hänt. Dock är han nog inte lika djupt i sitt missbruk (än) som mitt ex är. Jag har också lagt många timmar på att vara ledsen och undra varför mm. Du kanske kan börja med att låta honom städa upp efter sig själv. Du behöver inte skämmas för honom, det får han allt göra själv.