Senaste kommentarerna i forumet

Jag har hängt här ganska länge. ?
Jag hade hoppats att när jag äntligen sökte hjälp, så skulle jag få det.
Det läkaren sa, fick mig att tro, att med mig, är det ingen fara. Jag kan fortsätta dricka såhär.

Vilket bedrövligt bemötande. Det borde väl varje beroendeterapeut förstå att har man tagit steget till kontakt med dem har man tänkt på det väldigt länge och bestämt sig för att man verkligen behöver hjälpen! Ville de inte ens följa upp dig med ett nytt möte? Blodprov?

Häng här med oss!

Kram!

Hej Flowerchild! Vad tråkigt att det snabbt blev en besvikelse när dina föräldrar skulle komma igång med nya vanor. Det lät ju som en bra intention att hålla nere drickande till vissa bestämda dagar, men den här gången var nog beroendet starkare än det logiska tänkandet som det tyvärr ofta kan vara. Fint att du, samtidigt som du funderar kring om föräldrarna är beroende eller ej, vänder blicken mot andra, roligare saker. Det som ger dig energi och en paus från föräldrarnas problem. Du har redan fått många kloka idéer om olika vägar att ta kontakt för att få stöd i detta och har ju själv redan tagit kontakt med Maskrosbarn, vilket är toppen. Jag undrar också, hur du känner inför att ta kontakt med någon vuxen i din närhet, som kanske skulle kunna hjälpa och stötta dig? Du ska inte behöva vara ensam i detta.
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Söker man hjälp så ska man få hjälp! Men vården är inte vad den borde vara tyvärr.

Välkommen hit! Vi har alla varit där du är. Några av oss har slutat, andra kämpar för att komma fram till ett beslut att sluta. Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig.

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig allt vi hinner och orkar ?

Man vill så mycket som anhörig och vän ibland kanske t.o.m. för mycket. Det kan göra det svårt att se vad som är konstruktivt och vad som egentligen underlättar ett fortsatt missbruk. Viktigt att inte undanhålla negativa konsekvenser av missbruket. Detta verkar du ha funderingar om själv. Något jag tycker är väldigt viktigt är att ha klart för sig att missbruk handlar enbart om känslor och har inget med förnuftet att göra. Logiska argument fungerar således inte. Också viktigt att inse att din kontroll hjälper inte honom bli nykter och där får man kanske rannsaka sig och fundera på varför man gör vissa saker.

Om du vill vara ett stöd för din vän rekomenderar jag dig att gå på möten på alanon där du kan få mycket stöd och råd i hur du ska agera i olika situationer och hur du tar hand om dig själv. MYCKET VIKTIGT. Leta lämplig grupp på nätet.

Jag bokade tid, privat i en annan kommun. Bor på en liten ort, och jag skäms.
Jag dricker för mycket, har gjort så i många år, men hållt mig till helgen. = helgalkoholist.
Mitt möte med vården:
- Hej, varför kommer du hit idag?
- Ja, jo det är så att jag dricker för mycket, har ett enormt sug efter alkohol och behöver hjälp.
-Dricker du på veckorna?
- Nej, men varje helg.
-Vad tänker du att vi ska hjälpa med?
- Har läst att det finns medicin som hjälper att dämpa suget, att det kanske skulle hjälpa mig att kunna avstå att fysiskt måsta åka förbi bolaget när det vankas helg.
- Nej, den medicinen är för tunga missbrukare, som kommer hit, har supit i 4 veckor, och skakar av abstinens, där är inte du.
- men jag känner att det kommer bli värre om jag inte tar tag i detta.
- tränar du?
- Jag promenerar.
- Det kan en 80-åring göra också, du ska träna hårt, gå på gym.
- ja, jo. Men jag är ensam med barn, tiden finns inte.
- du är inte fysiskt beroende, utan psykiskt. När det är helg, vill du dricka. Mitt råd till dig är att söka hjälp i form av stödsamtal. Det finns på alla orter. Många har blivit hjälpt av att samtala.
- ok, tack så mycket.
- Lycka till, du är ännu ung och du har barn att ta hand om.
SLUT!

Mitt rop på hjälp, hördes inte. Och jag passade på att åka förbi bolaget i den staden, för att slippa visa mig på mitt lokala bolag, där dom känner igen mig. ?

Jag vill också tipsa om aa-online...man kan ju välja att ha både micken och kameran avstängd och bara sitta och lyssna på andras tankar och erfarenheter...man måste försöka att se möjligheter istället för hinder:-)

Nu möter vi våren nyktra!

Grymt bra att hälla ut flaskorna!

Två boktips:
”Tänka klart” av Annie Grace, finns att beställa på nätet.
”Skål! Ta mig fan!” av Torbjörn Åberg, finns som ljudbok på Storytel.

Poddtips:
Alkispodden
Missbrukspodden

Jag hjärntvättar mig själv med hjälp av detta nästan 24/7. Läser två kapitel i ”Tänka klart” varje kväll, inne på andra läsningen, lyssnar på ”Skål!” 30 min innan jag somnar varje kväll, tredje lyssningen. Lyssnar på två-tre poddavsnitt varje dag, i bilen, på promenaden, när jag cyklar osv.

Alla 87 avsnitt av Alkispodden har verkligen varit svinbra! Idag har avsnitt nr 88 släppts och det ska jag lyssna på just nu medan jag diskar ?

Du måste bestämma dig med hela hjärnan, både medvetet och omedvetet. Om halva din hjärna vill sluta dricka och den andra vill fortsätta så funkar det inte. Det blir krig i din hjärna.

Du kan inte sluta för att du är tvungen. Du måste verkligen vilja sluta dricka. Till slut vill du inte dricka.

Kram ❤️

Jag är inskriven på beroendeklinik. Jätteskämmigt så klart, men det fick bära eller brista kände jag, Går på ganska glesa möten där eftersom jag valt att ha det så. Men, de följer upp med nya blodprover under tiden. Det hjälper mig och kanske skulle kunna hjälpa dig också? Beundrar din kamp Soffi!
Kram!

Såg dig i Knaskattens tråd och var bara tvungen att leta upp dig!?
Du och Amanda är ju ytterligare två underbara människor som jag saknar jättemycket!
Flera av oss som hängde här tillsammans har ju skingrats och eftersom vi alla betydde så mycket för varandra och peppade så intensivt är man ju ändå så nyfiken på vad som hände...

Hoppas att du mår bra Jasmine och jag blir jätteglad för ett litet livstecken oavsett.
Stora kramen till dig! ????

Tack Fibblan, så härligt att få ett livstecken!? ??
Blev alldeles rörd och så skönt att du verkar må bra och till och med tagit plats i förarbåset! ??️?

För egen del åkte jag iväg lite utanför spåret en stund för några veckor sedan.
Du vet hur det är, flera månader vita, sedan oops?, vad händer nu? Jo, ? kommer på besök och man har garden nere för man tror man är säker efter nästan fem månader...
Men nu är det över för denna gången som Vinäger brukar säga...?
Ha det nu fint fina Fibblan och var rädd om dig du också!
Stora kramen ???? och en
Glad Påsk ??

https://poddtoppen.se/podcast/1394259254/alkispodden
Ett bra avsnitt ifrån alkispodden om isolering och onlinemöte ❤️

Ja den boken verkar intressant ska kolla upp den ??

Vill du ha förändring eller vill du fortsätta och dricka varje dag? Hur vill du leva? Fantisera och dröm och skriv ner hur ditt drömliv ser ut. Är det att dricka 7 dar i veckan eller drömmer du om nåt annat? var rädd om dig.

Mvh Nytid

I höstas gick det ju ändå ganska lätt att sluta dricka, ja, jag mådde ju inget vidare bra första tiden nykter men något tvingande sug att dricka hade jag inte.
Så vad är skillnaden nu?
Jo, då kunde jag vara duktiga flickan som pausade drickandet för att visa läkaren som avslöjade mig att jag minsann kunde. Jag visste alltså hela första månaden att blodprov väntar och jag kan bli kallad närsomhelst till VC. Dessutom så kunde jag ju bli normaldrickare efter att ha hållit upp en period. Något att se fram emot.

Nu vet jag att det var rena bedrägeriet mot mig själv, det där om att jag kan lära mig dricka måttligt. Nu vet jag att jag måste sluta för gott. Och den tanken är övermäktig. Aldrig mer?
Sedan har jag inte riktigt någon botten att ta spjärn emot. Att bli avslöjad förra hösten, den skammen var ju ett slags botten att slå i.
Vad har jag nu? Förutom vilja och pannben? Och där är det ju viljornas kamp som jag skrev ovan...
...och vetskapen att jag kommer att må mycket sämre en period när jag slutar dricka...
Hjälp!

Får man erkänna det här? Jag vill inte sluta dricka!
Alltså var jag på systemet igår och köpte tre flaskor vin och hällde i mig en igår em. Planeringen är att ha en ikväll och en på söndag, på lördag ska jag till gubben så då bjuder han. Måndagen då? Då är det ju big no no att gå på systemet (har dock skitit i det sista tiden). Nej, på måndag ska jag nog göra ett nytt försök för jag borde kanske sluta ändå? För om en månad har jag en händelse inplanerad där jag verkligen vill vara alert och klar i huvudet, men det är ju lååångt kvar. Nu kan jag väl ändå unna mig att få må sådär bra som jag gjorde efter första kvällen med alkohol i slutet av februari? Innan det så mådde jag ju så dåligt. Det kan ju inte ha berott på att jag har sinnessjukt mycket att göra och stor stress och psykisk belastning både på jobbet och privat. Det är klart att jag klarar att kliva upp 4:30 varje dag och åka hemifrån för att komma hem runt 20, försöka varva ned genom att tänka efter vad för viktigt jag glömt göra under dagen och sedan stupa i säng. Att jag mådde dåligt måste ju ha berott på att jag saknade alkoholen. Visst?
Och nu jobbar jag ju hemma pga Corona, så då finns ju tillochmed tiden att unna sig några glas avkoppling. Perfekt!
….
….
Slippery slope…
….
….
Jag vill inte!
Jag vill inte tillbaka till där jag var förra sommaren!
….
….
De två kvarvarande vinflaskorna precis uthällda i vasken.

Slutligen Tack Vinäger! Missade ditt inlägg igår. Och tack Andrahalvlek och Javelin. Tack för att ni tror på mig!

Ja vad fint... det är skönt att få kontakt med känslorna. Äntligen?
Saknar en del kompisar här jag med. Hoppas de kommer tillbaks.
Massa kramar till dig????

Grattis till dina dagar! Ja vi kör vidare ???

Jag önskar att jag hade nåt konkret råd eller nåt som kunde hjälpa dig, men det är en hel del i din text som jag känner igen mig så väl i. Usch, rastlöshet är en plågsam känsla, som att ha klåda utan att kunna klia sig ungefär. Det är en så hemsk känsla så man flyr in i olika saker för att slippa den. För min del blir det också mycket promenader, och så älskar jag tex att tvätta, så jag tvättar så ofta jag kan ?, haha! Jag sköter om hem och ekonomi och tar ansvar för allt praktiskt som behöver göras, men det ger liksom inte de där kickarna jag behöver. Och resten av all tid, ja... Jag klarar inte heller att sitta still och glo på film, har inte ro att läsa böcker heller (tråkigt ju!). Och hur hanterar jag det? Jo med alkohol. Guldkanten på en skittrist och grå vardag! Jag vill iallafall ge dig ett tips att åtminstone prova: när du känner dig sådär rastlös, försök att bara vara och stanna kvar i den känslan så länge det går. Erkänn känslan utan att lägga några som helst värderingar i om den är bra eller dålig. På så sätt ska tydligen känslan förlora sin makt över dig med tiden. Krävs nog en del övning, att bara vara utan att göra. ;) Berätta gärna hur det gick efteråt!
Jag kan förstå att det här med din dotter gör dig utom dig av oro samtidigt som du måste brottas med din egen sjukdom.. Du har ingen lösning på situationen, så stunderna med vinet är ditt andningshål.. Har jag rätt? Får ni någon hjälp av vård eller myndigheter för bipolariteten? Äter ni någon medicin mot den? Har du provat att vända dig till tex psyk eller Soc angående att din dotter släpper allt och bara dricker, när hon blir manisk? De borde kunna hantera detta eftersom de är så kallat professionella! Så ska hon ju inte behöva ha det, och inte du heller som anhörig! Vad säger din dotter själv om situationen?
Stor kram till dig, håller tummarna för er! ♥️

Ja, som rubriken lyder. Jo, jag vet att man kan räkna ut hur pass illa ens konsumtion är, jag har fått göra testet flera gånger när jag sökt hjälp. Men jag fattar inte: det finns väl knappast nån människa som sitter och RÄKNAR hur många milliliter, centiliter eller kvadrosyfiliter de får i sig varje gång de intar alkohol?! Eller gör vissa kanske det? Själv är jag för upptagen med att njuta! Jag har alltid förklarat för de på ställena att jag faktiskt inte har en aning om hur många GLAS starköl, lättöl, sprit osv - utspritt på ett genomsnitt- jag dricker. Vadå glas, jag köper mina öl i burkar! Jag är urkass på matte, har börjat misstänka att jag har dyskalkyli. Jag begriper liksom inte deras tabeller och måttstockar. Alltså har jag i princip fått gissa och gå på känsla vid dessa tester.
Som sagt så sitter jag inte och räknar (gör man det har man ju verkligen problem ;) men jag dricker typ 2-3 folköl ena dan, nästa kanske det blir ett 6-pack folköl, dagen efter kanske jag "lyxar till det" med 2-3 starköl. Jag dricker öl 6-7 ggr/vecka, de flesta av de dagarna blir det bara folköl (3,5%). Jag vet, jag dricker för ofta! Men t.o.m. beroendeläkaren jag senast träffade skakade på huvudet åt den där måttabellen de använder och sa: "Enligt DEN HÄR är du svårt alkoholiserad!" Jag frågade vad han själv tyckte, och han tyckte verkligen inte att jag stämde in på bilden av grav alkoholist. Jag dricker enbart öl, för att det är gott och billigt, aldrig sprit (ok, nån gång per år om nån bjuder!), aldrig vin.. Jag har knappt blivit full de senaste åren, bara lite påverkad, vilket man såklart blir redan efter en öl även om de flesta inte själva märker att de är det. Anledningen till att det blir så mycket öl för mig är tristess, brist på innehåll i livet, det är gott, det är trivsamt, jag "är värd en öl", jag går hemma 7 dagar i veckan pga förtidspension mot min vilja, jag har bl a ADHD så har svårt att stå emot mina impulser, ibland är det pga sorg eller nåt jobbigt som hänt under dagen, ja finns massa anledningar. När jag jämför med många jag känner, som är rå-alkisar.. De bryr sig inte om annat än supa, de häller i sig bokstavligt talat, vill bara bli fulla, dricker vad fan som helst bara det är alkohol... Alltså om jag är grav alkis som testet visar, vad ska man då kalla DEM för!? Jag undrar hur pass tillförlitligt det där testet är, och som sagt vem fan sitter och räknar i centiliter oavsett om man dricker 1 eller 31 ggr/månad? Och..hur pass stora problem anser ni att jag har?

Jag började dricka när jag var 14 år och fyllde 50 år i höstas. Har nog på ett sätt varit beroende hela tiden. Har ofta blivit fullast, gått sist från festen.

Har fått kommentarer från anhöriga de sista 15 åren. Har själv tänkt tanken att jag borde begränsa eller sluta dricka i 5-7 år kanske. Kanske ännu längre, man vågar ju inte tänka tanken fullt ut i början.

Deprimerad var jag redan i tonåren. Oftast årstidsbunden. Utmattningsdeprimerad 2007 och började med SSRI. Försökte sluta med SSRI 4-5 gg men blev alltid deprimerad igen, så jag fick börja igen.

År 2013 separerade jag, och min dåliga relation var roten till mycket. År 2018 blev jag utmattningsdeprimerad igen, och fick höja dosen SSRI. Försökte sänka dosen i somras, blev deprimerad igen.

Senaste 2-3 åren har min tolerans för alkohol ökat enormt. Kan dricka sjuka mängder vin - nästan alltid ensam. Tillsammans med andra kan det spåra ur rejält. Kommentarerna från mina anhöriga har blivit mycket mer frekventa, allra mest från äldsta dottern.

Till slut lindrade inte alkoholen alls. Kände inget lugn, bara stress över att dricka mer och mer. Stress över att jag var bakfull och inte orkade det jag behövde göra, hemma och på jobbet.

När ångesten blev fysisk igen efter jul (sticker, bränner och svider i huden på mig) och sömnen blev obefintlig så fick jag nog. Då slutade jag dricka.

Tog beslutet en fredag. Drack två sista glas vin på lördagen, hällde ut resten av vinet som en ritual, och räknade sen sön 9/2 som dag 1.

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Jag har bestämt mig. Jag vågar absolut inte chansa och dricka ett enda glas - jag ramlar dit direkt. Så väl känner jag mig själv.

Tricket är att bestämma sig med hela hjärnan. Både det medvetna och det omedvetna. Det funkar inte om halva hjärnan vill vara nykter medan den andra vill dricka.

För att påverka det undermedvetna måste man läsa på all fakta man kan hitta om hur alkohol påverkar oss negativt. Ta del av andras vittnesmål, och vända ut och in på sina egna tankar och åsikter. Då funkar forumet kanon.

Ett tufft jobb. Men att supa var tuffare. Jag får dricka om jag vill, ingen tvingar mig att låta bli. Men jag vill inte dricka.

Däremot snusar jag och jag tänker inte sluta. En sak i taget.

Hoppas det är ok☺️(?)
Visst var vi ett gott gäng; Vinäger, Lennis, Pellis, Knaskatten. PimPim som också kom tillbaks och för min del en hel del kontakt med Stormenlilla i slutet av min mest aktiva tid här. Och Mirabelle förstås, och Denhärgången och Ironwill och.. ja, listan kan förstås göras hur lång som helst. Vill precis som du önska lycka och styrka till dem❤️??! Och till er alla som läser detta!
Ge aldrig upp och i bästa fall fortsätt låt bli att ta det första glaset..!
Varmaste lyckönskningar till er alla???!
/Fibblan ?.

FinaLisa❤️!
Jag har inte glömt dig heller ska du veta?! Kändes fint att se sitt namn i din tråd☺️. Har inte varit inne sedan jag skrev i min tråd sist. Ett medvetet val för att jag vill hålla allt vad som väcker tankar på alkohol så långt ifrån mig som möjligt! Det har inte funkat felfritt men just nu är jag sedan en tid, tillbaka på det helt nyktra spåret igen??️?! Jag tog mig t.o.m rätten att hoppa upp på lokförar-platsen???! Nu är det helt klart jag som styr☑️!
Ville bara titta in och säga hej och önska dig fortsatt framgångsrikt tillfrisknande med både din arm och nykterheten ???! Du är bäst!
Fortsätt va rädda om er både du och sambon din?!
Stor kram?!
/Fibblan ?.

Andrahalvlek:
Grattis till 2 månaders nykterhet! ??? Hur länge hade du varit beroende, och fanns din depression där innan? Eller kom den med alkoholen? Hur lyckades du bara bestämma dig och sluta sådär pang-bom? Jag har sjukt svårt att bryta vanor, jag är väldigt kompulsiv då det gäller substanser. Jag borde sluta röka också, har redan fått hälsoproblem pga rökningen trots att jag inte ens är 40 och "bara" har rökt sen jag var 23. Det är så mycket jag borde ändra på för min hälsas skull, men SÅ svårt på egen hand! Jag skulle vilja och behöva bo på ett behandlingshem ett tag för att få ordning på mig själv, men det har blivit avslag varje gång jag ansökt om det hos kommunen. Jag skulle verkligen vara motiverad och ta till mig behandlingen om jag fick åka iväg nånstans! Är det nån här som vet vad man kan göra för att övertala dem om att det behövs och kommer göra skillnad? Att jag iallafall är värd en chans? Bara för att många andra misskött den och fortsatt som vanligt när de kommit ut, så antar de säkert att detsamma gäller mig.. Sen vill de inte betala, fast det säger de såklart inte! Jag saknar helt självdisciplin, och det verkar inte spela nån roll hur många goda råd och ideer jag har, det är som att jag inte styr mina tankar och handlingar!! Kunskapen inom vården är så gott som obefintlig!

Sisyfos: Tack för tipset om Alkispodden! Och rådet att fokusera på andras behov. Det är uppenbart att de som beter sig illa mot andra själva mår dåligt, för människor som är hela i sig själva och tillfreds med livet har inget behov av att göra andra illa! Men man är ju liksom ingen tankeläsare; hur ska jag kunna förstå tex att den som kommer fram och säger nåt taskigt kanske bara är fruktansvärt ensam och vill ha mänsklig kontakt till varje pris som helst? Så långt hinner jag inte tänka innan ordslagsmålet är ett faktum. Jag kan avslöja nåt privat om mig själv för er, och det är att jag är jävligt egenkär, till min och andras nackdel, jag "bjuder" liksom inte på nåt, jag låter inget passera. "Ett öga för ett öga, en tand för en tand..", typ. Är fixerad vid vad som är rätt och rättvist. Så, lite självkritik där, haha! Jag hatar att jag jämt måste vara så jäkla "stolt"!