Senaste kommentarerna i forumet

Det är så märkligt att det aldrig kan få vara lugnt på alla fronter nån endaste period i mitt liv!
Nu kan jag inte ens bli ledsen för det är ett slösande med min energi.
Men mitt i Corona krisen då jag själv håller på att läka från min operation då blir min sambo plötsligt så dålig i sin sjukdom!
Och jag vet inte hur jag ska fixa detta. Alltså rent praktiskt.
På måndag blir det ett akut hembesök från kommunen och vi får se vad som ska hända.

Igår kände jag att min oro ville ha vin men mitt förnuft sa att det är helt omöjligt.
Det är oansvarigt, egoistiskt och fullständigt idiotiskt att dricka alkohol i detta läge! Tänk om jag måste ringa på jouren eller 112 och inte är nykter!?
Hemska tanke...
Nej, denna situation måste jag fixa hur jobbig den än är.
Ska läsa en stund nu och förhoppningsvis somna om en stund??
Kramar ???

Orosmoln på himlen. Kaos i vår omvärld. Jag hanterar det på bästa sätt, genom att vara fortsatt nykter. Är mer tacksam än någonsin över detta faktum..?. Våren är här ?☀️trots allt.. En räddning för mig. Ljuset, vitsippor och hälsa hos dem som står mig närmast (peppar, peppar ta i trä..☺️). Jag behöver inget annat.
Styrkekramar?!
/Fibblan ?.

Be att få göra ett blodprov på vårdcentralen som visar hur din lever fungerar. Det är det testet som brukar tas.

Generellt brukar man säga att om man dricker två dagar i rad så tar kroppen stryk eftersom den inte hinner återhämta sig emellan.

Hur mycket skada man tar av olika mängder beror ju på ens fysik i övrigt, men det finns säkert också genetiska egenskaper som påverkar. Vi reagerar alla olika.

Vad det gäller om du är beroende eller inte så testar du det lättast själv genom att bestämma dig för att avstå helt från alkohol en tid.

Det låter som du har fått viktiga pusselbitar på plats ? Ta en dag i taget - och fokusera på fördelarna med att vara nykter. För det finns en massa fördelar, eller hur?

Nu har det väl gått 10 månader här i krokarna om jag förstått rätt..☺️!
Och kryakramar vill jag förstås också skicka med?! Hur mås det nu? Hoppas du mår bättre?och kan sprattla vidare med återvunnen energi?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Tre månader är kanonbra??
Tänkte på den där mörka skuggan...?
Visst skulle man istället kunna tänka sig den som en slags skyddsängel som bara vill en väl..??‍♂️?
Åtminstone känns det mer positivt att tänka så?
Lycka till med din fortsatta resa ??
Kram ?

Cykla har jag inte gjort idag, men två promenader med dottern har det blivit. Först till affären och sen ner till stan för att hämta mat.

Har man ett mål med promenaden så är hon mer lättmotiverad ? Och vi behövde båda röra på oss. Det var riktigt skönt i solen ☀️

Städat har vi gjort också, båda två. Dottern har ett ”städschema” som hon bockar av. Funkar perfekt - även om jag hela tiden behöver finnas till hands och arbetsleda, och göra det svårare som att vika lakan och dammtorka.

Men oj vad det behövde städas ? Dammråttorna under sängen hade ynglat av sig och fått småråttor ?

Funderar lite på varför jag inte har orkat med detta de senaste veckorna. Sjuk har jag varit förstås, men ändå.

Jag tror att jag har blivit mindre benägen att göra ”måsten”. Jag har så många ”måsten” på jobbet - mitt hem är min frizon.

Jag har det inte stökigt och snuskigt, jag håller efter hyfsat. Diskar var tredje dag åtminstone ? Men att dammsuga, damma och våttorka golv var några veckor sedan sist.

För mig är det snällt mot mig själv att låta mig vila tills lusten att göra sådant faktiskt kommer. För lusten kommer till slut, igår blev jag ju sugen på att faktiskt städa idag.

När man som jag har varit sjukskriven för utmattning är det superviktigt att lyssna på kroppen. Och jag prioriterar alltid vila om kroppen behöver det.

Men imorgon behöver kroppen faktiskt cykla också! Den vet inte om det än bara. En lugn cykelrunda får det bli imorgon förmiddag. Sen blir det promenad med min mamma.

Hon ser så mycket fram emot våra promenader och det tar så lite tid i mitt liv, jämfört med i höstas då hon var sjuk och jag fick skjutsa henne hit och dit, handla, hämta mediciner osv.

Jösses vad tufft det var vissa veckor för både henne och mig. Men nu mår hon så mycket bättre, och det gör mig så glad.

I november var hon så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva till sommaren. I december var hon ännu sämre, då trodde jag inte att hon skulle överleva julen.

Men sen jan-feb har hon blivit stadigt bättre och bättre. Två timmars promenad med henne på söndagar är inte jobbigt, tvärtom.

Jag gör som du - klart vi varje gång måste tro att det är över! Att gå in med en fullständig övertygelse om att man en gång för alla är kvitt skiten - för mig finns inte heller något annat sätt. Och en gång är det ju på riktigt den där sista gången???! Bakslag kommer, de hör tillfrisknandet till! Upp på spåret så tuffare vi vidare ??️?!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Hej
Jag är fortfarande nykter. Har gått på AA möten. Pratat med mitt arbete för att få hjälp från dom. Gråter mycket. Saknar mina barn och blir handlingsförlamad när jag är hemma, orkar inte prata med någon. Det känns så hopplöst. Men tänker inte dricka för att bedöva mina känslor. I morgon är det en ny dag. Lyssnar på poddar. Måste skaffa en sponsor men har inte hittat någon än....tack för att du undrade ?

Så bra att du skriver i denna tråd och berättar hur din dotter gjorde till slut. Så är det, arbetsgivaren har stort ansvar att arbetstagaren får hjälp. Flowerchild, det är så många som har alkoholproblem. Jag fick själv alkoholproblem som ung då jag arbetade i en bransch där alkoholen flödade, inom försäkring och bank. Jag valde att stoppa helt till slut, eftersom jag aldrig ville dricka och det var på ett sätt svårt att stå emot grupptryck eller att känna sig tvingad att vara med på konferenser och liknande som spårade totalt. Jag blev på riktigt lite "tokig" och sa upp mig. Förstår idag att det var min räddning, jag behövde komma därifrån! Jag valde hälsans väg i livet, efter att ha kämpat med psykisk ohälsa ett tag och idag är jag frisk och symtomfri. Det gäller verkligen att vara sann mot sig själv och leva det liv en vill leva. Att inte jämföra sig med andra, utan att lyssna på sig själv och göra det en behöver. Du är viktigast i ditt liv.

Kul att du tittar in ibland och berättar hur det går ?

Känner igen mycket av hur ni har det hemma..Jag har också haft liknande problem som dina föräldrar har nu..Jag har även många syskon med alkoholproblem, precis som din mamma har ”arvet” i släkten..En av mina döttrar mailade min dåvarande chef till slut om mitt beroende..Det gjorde hon efter att jag lovat att själv prata med min chef..Men sköt upp det för att det kändes jobbigt..Arbetsgivaren har stort ansvar att se till så arbetstagaren får/tar hjälp mot alkoholberoende..Jag förstår att du älskar dina föräldrar..Det är bara alkoholen som förstör för människor..Ta hjälp av den du känner kan ge dig stöd..Kanske ett telefonnummer till maskrosbarn eller anhörig-grupp..Allt kan ordna sig, men då måste man få hjälp..Min chef som jobbat med missbruk sa att var 7:e vuxen har alkoholproblem, så det är väldigt vanligt..Nu är jag nykter sen nov-2015..Har aldrig ångrat det..Däremot att jag inte slutade dricka tidigare..En av mina döttrar är stödperson i Föreningen Maskrosbarn..Ring någon förening. Du kan vara anonym..Varm kram???

Full fart framåt här. Sambon tog två glas vin igår.

Jag dömer INGEN. Hon hr inga problem och slutar alltid efter 1-2 glas.

Men tom dessa situationer så avstår jag.

Morgonen... morgonen skall vaknas utan minsta huvudvärk eller bakfylla.

Jag VET att det aldrig stannar vid 1-2 glas för mig. Det gör det aldrig, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Full fart med kids, inte tid till något annat. Min livsstil är hälsofokuserad. Mat 6ggr / dag och jag börjar nu tom efter bara 3 mån styrketräning med kontinuitet jag aldrig haft förr se ut som en liten biff. Resultaten kommer direkt när man skippar de där burkölen som gör en trött och fet.

Haaaaalllelulja! Mot nästa dag!

Ja, nu gäller verkligen en dag i taget. Rutiner. Jag gör hemmagym 3 dagar/veckan. Handlar kl. 7 på morgonen. Läser AA:s dagliga reflektioner varje morgon. Men går inte på möten. Lever i karantän med min man. Rabblar sinnesrobönen, som hjälper mig. Går promenader i solen. Tittar på serier. Har det skönt hemma. Är tacksam, att jag hittat nykterheten!

Det har mina perioder av sjukskrivning lärt mig - att bli lite mer chill ? Tvätt, disk och dammråttor springer inte ifrån mig. Tyvärr ?

Jag älskar att umgås med folk, men jag vägrar att putsa på ytan och prylar är inte min grej heller.

Jag brukar säga att jag samlar på relationer - alla sorters relationer. Varje möte berikar ❤️

Ville bara kolla att du var vaken ?
Måndag it is! ?
Apropå sill blev det mkt improviserad middag idag, övar mig på att inte vara så ordentlig. Tror jag varit över-noga när jag druckit så att ingen (utifrån) skulle kunna anmärka på någonting. Tror jag gjort så också för att kunna spegla mig själv och tänka; jag lagade ju krånglig mat och diskade och torkade och städade innan jag gick och la mig och ställde alla tomglas i förrådet och sopade golvet innan jag gick och la mig. (Och drack en halv flaska vin till under tiden).
Så deppigt, så skönt att det är över.
Unnar mig att slarva.
Skarvkram från eder slarv-räknare.

Då har du all tid i världen just nu att hjärntvätta dig med nyktra tankar!

Tack och kram ❤️

Jag har aldrig haft en chrush på Persbrandt. Gillar inte den svårmodiga, kaxiga sortens killar ?

Filmen finns på CMore, men den finns säkert på andra ställen också. Men du kommer att sörja förfallet som din ungdomschrush gör inför kameran ?

Trösten är att Persbrandt privat är nykter sen några år tillbaka ?

Håller med om att forumet är kanon! Boken ”Leva nykter” ska jag direkt leta upp ? (Det var visst AA-studiebok upptäckte jag. Noll koll.)

Idag är jag inne på min 12 nyktra dag

Jag är så glad för den hjälp jag får från forumet, AA-möten (3 denna vecka), Företagshälsovård, vänner och litteratur

Jag kan rekommendera att läsa Leva nykter

Hej! Är det någon av er här på det vidare livet som har behandlats på The Drawing Room. Det verkar mycket bra, men det är också oerhört dyrt. Jag hade verkligen uppskattat någons input!

Nu har jag läst Elisabeth Kubler-Ross sista bok, "Livets hjul". Oerhört intressant om hennes eget liv och om döden och livet därefter... ?

Här hemma är det likadant. Jag vill att vi gör saker tillsammans men han är bara sur och suktar efter alkohol. Tyvärr är han bara hemma och förpestar. Jag också både rädd och orolig men jag har ju bestämt mig men har det tufft ändå. När det gäller barnen så kanske de inte märker något nu och tycker att det är bra som det är nu. Men om du märker en förändring på dem kanske det är lättare för dig att fatta ett beslut. Du kanske inte är där ännu? Men försök göra bra saker för dig så du har ork att fortsätta. Ta hand om dig. Jag ska göra en bra sak för mig ikväll och det att städa bänken och ta fram lite påsk. ? Vad ska du göra för bra sak för dig/er? Jag tänker så kan vi stötta varandra igenom en tuff kväll?

Gott det låter med med sill, nu blev jag sugen? Man får vara tacksam för att man sover bra numera, tänk på hur det kunde vara förr, när alkoholen höll på att lämna kroppen vid 4 tiden på morgonen?
Jag har också röjt i trädgården i dag, ska snart tända grillen och grilla fisk.

P.S Det är dag 90 idag? och vår 3-månadsdag är på måndag. (såg att du hade skrivit tisdag i någons tråd?)

Ha en go kväll! Kram

Ok, tack för att du delar med dig!
En sak som helt tog bort mitt sug efter alkohol var Antabus. Jag funkar så att om jag vet att jag inte kan, då funderar jag inte ens på det, och känner därmed inget sug. Men TYVÄRR, och det här är sååå trist: jag reagerade på Antabus med att jag fick massor med finnar i ansiktet, på bröstet och på ryggen. Och inte små heller! Riktig böldakne! Skämdes och ville knappt visa mig för folk. Min dåvarande beroendeterapeut ansåg att jag måste sluta ta Antabus, jag höll med men förstod nästan att jag skulle ta återfall så fort den gått ur kroppen.. Jag dricker bara för att jag KAN, röker för att jag KAN, gör det o det just bara för jag kan. Det som är praktiskt omöjligt rättar jag mig efter och klarar mig utan. Därför anser jag att jag behöver bo på behandlingshem en tid, men nä de som gör utredning och bestämmer tycker att öppenvård räcker..