Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara skicka en hälsning och tacka för otroligt inspirerande inlägg.

Vilken fin människa du verkar vara. Dig skulle jag vilja ha som vän där ute i den riktiga världen, inte minst nu när den ser ut som den gör.

Tack för att du finns och gör skillnad.

Hoppas att allt ordnar sig både för dig och familjen och att du snart får komma hem igen.

Kram till dig

Vad kul att höra från dig, Fibblan. Särskilt med den uppdateringen av livet. Håller tummarna för dig och alla andra.

FinaLisa, skönt att höra att det är över. För varje gång det är över är vi många steg närmare det helvita livet/målet. Kanske klev du över dit för alltid. Hoppas hoppas..

Att du kommer att lyckas är jag helt säker på.

Kryakram till dig ?

Du har så rätt, nästan ingen utan eget beroende kan förstå hur man kan dricka mot sin vilja.

Är så glad över att mitt drickande inte var av allvarlig karaktär medan mina barn var små. Nu när jag vet hur starkt ett beroende är ser jag det bara som ren tur att allt inte eskalerade förrän barnen var vuxna, nästan iaf, den yngsta var i övre tonåren.

Kram till dig

Så glad jag är för din skull.

Kram

Ja, det är verkligen en förmån att få ta del av allt du skriver. Som jag sagt tidigare, du är otrolig på att svara och peppa andra.

Har själv tidigare varit mycket mer aktiv, men är lite periodare även vad gäller att hänga här. Läser det mesta och trycker små hjärtan här och där.

Ville bara säga att du gör skillnad.

Kram

Tyvärr, alldeles för stor igenkänning. Dubbla känslor. Skönt att läsa om att man inte är ensam samtidigt som man självklart inte önskar någon A-tvånget.

Tror på dig. Så himla starkt att hälla ut flaskorna.

Kram

Har sagt det förr, jag gillar verkligen ditt sätt att skriva och beskriva. Läser med stor behållning.

Kram

Alltså, du är ju bara så bra.

Fint med att se fram emot morgonen istället för kvällen. Tack! Det ska jag försöka använda mig av.

Hoppas att du får ett ok påsklov trots allt.

Kram

Tack för att du delar med dig. Är glad om du vill hänga kvar, men forumet får inte kännas som en belastning eller ett måste. Även om man själv har fått mycket hjälp av det i början.

Kram

Tänker på oss alla föräldrar som har alkoholproblem..Detta ständiga dåliga samvetet och döljandet för att inte bli påkommen eller göra någon ledsen och arg..Många föräldrar som lever i en dimma, när man borde vara närvarande..Till slut en misär, där endast alkoholen är viktig..Hur kan det bli så? Älskar man inte sina barn mer än alkoholen..Jo, det gör personen egentligen..Men ju mer alkoholen(i dettafall, kan vara andra beroenden) har tagit över hjärnan, desto svårare har personen det att göra rätt val och prioritera barn, familj, jobb etc..Jättesvårt att förstå..Och ännu svårare att förstå för den som inte är beroende..Här kan viljestyrkan hos oss komma in..Envishet, klokhet, Självkänsla,ödmjukhet, och inre styrka..Ju mer av dessa egenskaper vi har eller skaffar oss längs den nyktra vägen, desto mer sannolikt att vi klarar av att bli fria från skiten. Även kunskap om missbruk och beroende är nödvändigt..Så svårt att förklara för barn som har föräldrar som dricker, hur det fungerar..Kram❤️

❤️❤️

Jag läser era trådar och får styrka att fortsätta. Förresten tycker jag det var ett rätt dåligt skämt...Jag hade också blivit väldigt stressad och tänkt.."nu är det kört"..Ha en fin nykter helg!/Rosa76

Jag blir ledsen när jag läser hur du blev bemött! Jag önskar att jag hade vågat ta till hjälp redan för 10 år sedan men det gjorde jag inte...Du har redan vågat mycket och låt inte en persons nonchalans rättfärdiga ett fortsatt drickande. Det är lätt att bara fortsätta för att någon säger att du är så ung, spelar ingen roll!! Ju längre tid man fortsätter dricka ju svårare är det att bryta mönstret. Det vet jag från egen erfarenhet. Välkommen hit, här finns många goda lyssnare! Kram Rosa76

Jag hänger också upp mitt liv på mina underbara morgnar. När suget kommer så tänker jag på hur jag mådde innan, hur halva dagen försvann (kändes det som) innan jag kände mig ok. Darriga händer och en mindre behaglig doft i munnen men man höll skenet uppe och låtsades må prima...jag mådde allt annat än prima. Ljuspunkten på dagen kom inte förrän kvällen närmade sig och intaget av a påbörjades igen..Idag finns det andra belöningar som börjar visa sig försiktigt.
Kram Rosa76

Så glad att få följa din resa, du är så stark// kram Strulan som nu måste köpa leverpastej och leksandsknäcke ???

Det är många som man undrar hur det går, och hoppas att det går bra för.Jag har knappt varit inne på forumet på ett par dagar och märkte att jag till och med saknade er som är här?

Kram

Hej Ada81! Vad ledsamt och frustrerande att läsa om hur illa du blev bemött när du tog det stora steget att boka en tid för att få hjälp med ditt helgdrickande, som du känner är för mycket. Du känner en oro och den borde ha tagits på allvar, inte relativiserats mot "tunga missbrukare". Då blir ju signalen att "du har inga problem, fortsätt dricka som du gör". Men du har ju sökt hjälp av en anledning, du skulle inte ha gjort det om du inte själv hade känt att du vill något annorlunda. Så himla tråkigt.
Det är ju såklart inte samma sak, men om du vill få stöd i att dricka mindre så finns t.ex. ett gratis självhjälpsprogram här på Alkoholhjälpen som funkar bra för många. Du kan göra det på egen hand eller med stöd av en rådgivare.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

det är vad jag sitter och äter nu. Har just insett (sent jag vet) att det är påsklov nästa vecka. Jag ska alltså roa två barn på heltid hela veckan. Vara lite kreativ med maten och vara på glatt humör från morgon till kväll. Hujedamej. Jag har många förslag på vad vi kan göra. Problemet är att få med sig barnen på det. Åtminstone är det viktigt att flickan kommer ut. 14-åringen sköter sig mer eller mindre själv tillsammans med sina kompisar. Det är ju ingen som åker iväg denna påsk i alla fall, vilket annars är det vanliga.

Alkoholen känns just nu oerhört avlägsen. När jag tänker efter kan jag inte riktigt förstå att den var så närvarande bara för ett par helger sedan och nu liksom inte finns. Tanken på rött vin lockar mig inte för närvarande. Inte ens mina alkoholfria bubblor som ligger i kylen lockar. Varför? Därför att jag tror att jag håller på att bygga om belöningssystemet i skallen. Min belöning numera är morgnarna, inte kvällarna. Då går jag för det allra mesta och lägger mig vid 21. Dagen är slut och jag är nöjd med den. I stället längtar jag till nästa morgon. Att få vakna pigg och klar i huvudet. Dricka te i lugn och ro. Studera livet utanför fönstret när det vaknar till liv efter natten. Denna längtan är på ett sätt starkare än längtan efter fredagsvinet tidigare. Denna längtan är ärlig och ren. Detta måste jag hålla i!

Tack Andrahalvlek, Vinäger, Denhärgången, Seklart och FinaLisa för era kommentarer! Vi hjälps åt här!

Kram!

Andrahalvlek!
Jag läste ett inlägg från dig i en annan tråd och känner igen mig så mycket i dig??
Vi verkar ha (haft) samma förhållande till alkohol genom livet, barn i samma ålder och lika lång sträcka till att komma till rätt inställning, för att kunna sluta dricka.

Men jäklar ändå vad lätt det är när hela hjärnan och kroppen säger nej!?
Jag bara hoppas att det fortsätter så.
Men det tror jag?
Kram?

Jag var bjuden på middag förra helgen och min vän frågade vad jag ville ha att dricka till maten.
Alkoholfritt rödvin kan jag ta sa jag. När jag druckit ur glaset och det var dags för påfyllning så sa
vännen med allvarlig min: Oj, det stod visst inte 0,5 procent på flaskan, utan 13,5 procent! Jag hann under några sekunder att tänka: Shit, nu är det kört och nu är jag tillbaka på dag noll, helvete! ?
Men så började han skratta och sa: ha-ha, jag bara skojade.

Jag må känna mig stark i att inte vilja dricka alkohol, att inte ta det där första glaset. men jag är livrädd för att råka få i mig det av misstag. Litar inte på att jag ska klara det utan att känna sug efter ett andra glas.
Läste här om någon som efter ett halvårs nykterhet tog ett par glas vin och dagen efter började dricka vodka och sedan var autopiloten på mot systembolaget igen.Tror att jag skulle kunna reagera likadant.
Så jag kommer hädanefter vara väldigt noggrann när det finns risk för att man råkar få i sig "giftet" av misstag.
Jag vill absolut inte råka ut för ett ofrivilligt återfall.

Jag har inte varit inne alls mycket här på ah de senaste dagarna, på gott och ont. Det som är bra är att jag knappt tänker på alkohol överhuvudtaget. Det som inte är bra är att jag saknar att se hur det går för alla andra här. Jag har ju varit inne och läst här många gånger dagligen i flera månader, och har ju liksom fått "kompisar" som man vill att det ska gå bra för❤️ Sedan känns det bra om man kanske kan hjälpa någon på traven mot ett nyktert liv, genom att kommentera, eller att själv lägga ut inlägg om egna erfarenheter. Med tanke på hur mycket det här forumet har betytt för mig så kommer jag hänga kvar här på obestämd framtid. Kanske kommer blir lite längre mellanrum mellan gångerna, men att jag ska lämna det helt, nä, det har jag svårt att tro.

Ha det bra allihopa! ??

Vilken fin omsorg du visar för din nära vän. Du resonerar klokt kring olika strategier för att få in honom på rätt spår - att när ni ses, så uppmuntrar du till aktiviteter som inte kretsar kring fest och alkohol, utan du ger honom en chans till kompishäng med ett annat fokus. Du är då själv nykter och visar honom att livet kan innehålla mycket roligt även utan alkohol. Att ta upp din oro med honom för de gånger han dricker när det inte är fest kan vara ett sätt att få honom att lyssna, om du tydligt utgår från dina egna känslor - "jag känner mig väldigt orolig för dina alkoholvanor". Om du vill kan du också fråga honom om vad det är som får honom att slå bakut när du föreslår att söka hjälp. Det kan ju handla om olika rädslor. Det finns också många olika vägar att söka hjälp, där en del är mer anonyma och lättillgängliga ifall han är rädd för att söka vård som identifierad patient.
Eftersom du skriver om din uppväxt med en pappa med alkoholberoende, så kan det samtidigt som du försöker stötta honom på olika sätt också vara bra att definiera för dig själv var dina gränser går. I slutändan är det ju din vän som behöver fatta beslutet om förändring och ta de steg han behöver mot nya vanor. Känn efter hur mycket energi er relation tar och ger dig.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förstår det. Och du vet att det inte är sant. Självklart finns det en fara om du själv känner så! Du får inte ge upp. Sök dig vidare! Som jag nämnde så har blodprover varit till hjälp för mig. Oavsett om de visar på fina värden eller inte så hjälper ett kommande blodprov mig till att hålla nollan.
Kram!

Hej!

Är man som alkoholist eller beroendepersonlighet extra känslig för ensamhet?

Jag har ju hört att en ensam beroende är alltid i dåligt sällskap.

Betyder det att jag i min påtvingade ensamhet, är utsatt för en större risk för återfall än vanligt?

Om jag tittar på mig själv, och ser på vem jag är, och hur jag kom hit, kan jag ärligt svara nej.
Och självklart hjälper det med lite nyckter tid.

Men vi är alla olika individer, och kanske behöver någon annan vara extra försiktig under ensamhet.

Att vara ärlig mot sig själv, och dela med sig av mörka tankar till en medmänniska, har räddat många från återfall.

Så om du känner dig ensam, och mörka tankar börjar snurra i huvudet. Ring någon och berätta om det, jag vet av personlig erfarenhet att det hjälper.
Har man ingen att ringa, så finns det möjlighetet på nättet.
Hur man delar med sig av sina mörka tankar spelar ingen roll, bara att man gör det.

Med mig är det ok, kommer inte hem till påsk.
Men vi har accepterat situationen, och gör det bästa av det.

Det har lugnat ned sig betydligt sen sist jag skrev, sonen och jag har pratat.
Han förstår nu att det vi gör, gör vi för att vi älskar honom.

Mvh Bo

Se klart: Tack för ditt inlägg. Att vara en förälder att räkna med är nog det enda som gör mig mest just nu. Jag har ingen inre motivation idag, känner egentligen ingenting. Allt är bara grått, tråkigt, meningslöst och tomt.... jag tänker: Jag är ingen glad eller rolig person men jag är en nykter mamma. Det är good enough. Jag håller på att läsa igenom din tråd. Så mycket den hjälper mig att acceptera de stunder som är "varken eller". Att låta tiden ha sin gång. Jag är på inlägg #158 och får många gånger tårar i ögonen av all styrka, mod och sårbarhet ni alla har i din tråd. Att ha facit i hand. <3

Andrahalvlek: Ja, mycket klokare. Jag har tänkt på att det är annorlunda den här gången. Mer insikt men jag tror att hjärnan är mer "med" den här gången. Förmodligen för att mängderna jag drack innan det här stoppet inte alls var lika stora som tidigare. Jag hade aldrig klarat 2-3 boxar/v senaste tiden. Förra stoppet i januari gjorde nog att jag trappade ner trots att jag började dricka igen då. Det är ju positivt.

Känner att jag har svårt att formulera mig idag. Tankarna flyter inte på, de kommer stötvis och utan vidare känslor. Läser, förundras och finner tröst i att det är som det ska innan det blir bättre. Man måste nog börja tomt och blankt för att kunna skriva nytt. Man kan ju inte ha kvar sina gamla repliker i sin nya bok. Den skulle inte jag vilja läsa.

Kram

Hej Nytid! Du skrev för ett tag sedan här om din påbörjade nykterhet, som du bröt efter 4 dagar med hemlevererat vin. Det lät så hoppfullt det du skrev sen, att du kände att det nästan var bra att du tog det "felsteget", att det gjorde dig mer peppad att hoppa av karusellen. Hur har de senaste veckorna varit?
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet