Senaste kommentarerna i forumet

Jag har nog så länge jag kan minnas varit otroligt dåliga på att hantera alkohol! Jag dricker ansvarslöst mycket och minns sällan kvällarna.

Jag har ständigt ignorerat problemen som uppstått och inte viljat förlika mig med att jag har problem!

I lördagsnatt hände något som verkligen fått mig att inse.
Jag, flickvännen och några kompisar var ut på krogen och hade trevligt!
Jag blev för full, utkastad, jag var stökig och otrevlig, mer minns jag egentligen inte.

Dagen efter vaknar jag på polisaresten!
Jag har kört bil med 2.0 promille i blodet! Något som jag inte har ett minne av!
Rattfylla, jag har aldrig ens tittat åt bilen förut jag kan inte förstå hur jag kunnat utsätta andra för så stor fara!
Jag kommer givetvis bli straffad för detta och båda mina jobb kommer jag bli av med! Min flickvän gråter bara när jag pratar med henne då hon känner att hon vill lämna mig.

Slutsatsen, jag har förstört allt och jag kan inte skylla någon annan än mig själv! Jag vet inte vad som kommer hända mig nu!

Klippet du kände i augusti, verkar vara
tillbaka?! Man riktigt känner din styrka i mening efter mening?! Och nu är du där att du vill hjälpa dig själv till en nivå extra, genom att ta kontakt med läkare. Modigt! Och såklart då att du är mån om att det ska bli rätt. Mitt tips på den fronten, är att du letar upp din närmaste beroendemottagning (i små kommuner kan behöva leta sig fram till närmaste största stad..) och ringer o bokar en tid det direkt. Jag kan ju inte garantera att just den mottagningen du söker, är bra på bemötande, men min erfarenhet är att eftersom de jobbar med just dessa frågor, är de generellt bra på och bättre än de vanliga allmänläkarna ☺️. Lycka till ?!
Sedan när det gäller den där "frulunchen", låter det inte ett dugg konstigt i mina öron. Vi har alla varit där och jag är fortfarande där. Bävar inför kommande tillställningar som rasslar in i mängder nu när december kommer.. Men det finns ju ett gäng nödlögner att ta till, så jag kommer välja bland dem..?, i första hand tror jag. Efterhand som jag bygger upp min egen tillit, styrka och glädje inför mitt beslut, så tror jag att jag så småningom kommer kunna säga bara nej tack, jag dricker inte alkohol.✊??!

Heja dig Pellis - nu kör vi! Och drar åt svångremmen för a-? ännu lite till?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tack ❤️ Han gick iallafall iväg med barnen till fsk, men han mådde inte bra d skulle jag veta! Hoppas din helg varit lugn..

Tack ❤️ Han gick iallafall iväg med barnen till fsk, men han mådde inte bra d skulle jag veta! Hoppas din helg varit lugn..

Fruktansvärt ont att läsa om hur du (och din lillebror) har det. När det gäller att bryta med din pappa. Det blir ju gärna drama utan dess like när man har en relation till någon som missbrukar. Man själv låter sig också dras med. Du kanske helt enkelt kan göra ett avslut med honom utan att prata med honom om det. Bara börja gå din egen väg så att säga. Behöver inte vara svart eller vitt, antingen eller. Utan mer ett avslut inom dig själv och för din egen skull. Då kan du fortfarande träffa din bror. Visst du kanske rent fysiskt träffar din pappa men inte mentalt/ansvarsmässigt. Att bryta med din far blir mer att sluta ta ansvar för honom. Otroligt jobbigt när det är med minderåriga barn inblandade. Och man häpnar över hur byråkratiskt och stelbent det funkar när samhället ska/borde gå in och ta ansvar. Du har gjort en orosanmälan som inte verkar få effekt. Kan du vända dig till någon chef/politiker på orten där du bor och påpeka hur det förhåller sig med respons på er orosanmälan. För den lilla människan (du i det här fallet) blir det ju som att kämpa mot när man bara vill kämpa för ett gott syfte. Om du inte redan har sökt hjälp och stöd för egen del kan jag varmt rekommendera KBT. Har själv haft stor nytta av det. Växt upp med en psykiskt sjuk mamma och sedan haft förhållanden där jag har fått "spela samma roll" som under min uppväxt. Du måste börja sätta dig själv i främsta rummet. Det handlar inte om att bli en fullblodsegoist utan att helt enkelt bry sig lika mycket om sig själv som man bryr sig om sina nära och kära. Att älska sig själv också helt enkelt Massa kramar

Du borde låta bli att nosa på flaskan.
Vad är nästa steg och kommer du att må bra av det?

Avstå kontakt om du klarar det.
Mycket tufft i början,men bättre i förlängningen.

Välkommen hit! Det finns underbara människor här inne. Som ny från början kan man känna sig lite förvirrad, osäker men samtidigt en vilja av stål. Jag har kämpat länge, lyckats några veckor i följd men sen fallit tillbaka. Det enda raka är att ta sig upp igen och gå in här varje dag! Jag gör en omstart idag som heter duga, jag har tragglat i flera månader nu men igår fick jag nog. Då kan man säga att vi gör detta tillsammman då :-) Kraaam

Jag är inte heller pepp på nåt alls idag. Vill stanna under täcket och vara ifred. Något jag lärde mig hos psykologen när jag var mitt i utmattningen var att jag inte ska lyssna på den där känslan direkt när jag vaknar. ”Hur fan ska jag orka känslan” är bara en inlärd reflex. Den har inget med verkligheten att göra. Bara man är igång och involverad i dagen så försvinner den. Hoppas innerligt att profetian stämmer för dig med. Varje dag kommer du ett steg närmre utredningens slutsats, och mitten av december. Kram

Till att fira tre veckor! Du SKA inte vara nöjd över dina tre veckor du ska vara SUPERNÖJD! Grymt! Tack snälla du som peppar mig! Kram . till dig!

Krya på dig Nykteristen. Hoppas du snart blir bättre. Och att du kan få en stund av vila för att kunna bli.
Kram

Jag sitter fortfarande kvar fast längst bak i vagnen! Ni är så gulliga som kikar in och hejjar på mig. Helgen gick inte alls bra men nu ska jag boka en läkartid, måste ta detta till en nivå extra. Har ingen direkt läkare jag gillar på min vårdcentral och det måste vara en snäll läkare för skäll är det sista jag vill ha!

När jag skriver att helgen inte gick bra menar jag inte att jag spårade fullständigt men jag har gått och ojjat mig över en bokad "frulunch" sen länge tillbaka. Låter helt sjukt att jag inte kunde motstå att ta lite vin men som jag skrivit förut är jag en oerhörd centralfigur vid dessa tillställningar så jag dividerade in i det sista med mig själv. Jag svettades och fick hjärtklappning och var ilsken som en tjur på arenan över denna lunch. Kände att jag inte orkade svara på en massa följdfrågor.

Nu ska jag alltså boka en läkartid för provtagningar. Sovit dåligt inatt men jag känner mig oerhört laddad faktiskt trots att det kommer finnas så många hinder och utmaningar på vägen. Däremot vet jag inte hur det går till med läkare? Om jag oavsett, först måste gå till husläkarmottagningen eller om man kan komma till en beoendeläkare? Får googla under dagen. Sen ska jag ju flytta nästa år inom samma kommun men jag kanske ta en mer närliggande värdcentral än den i centrum? Börja på ny kula. Ni som har läkartips att ge - boosta mig gärna!

Kraaam

Trött, ont i magen, panikkänslor, oförberedd. Vill ligga kvar hemma. Men ska inte.

Ska till doktorn i dag, de ska kolla värden inför utredningen. Är inte direkt pepp på detta. Men det måste bara göras.

Väljer att inte dricka idag, väljer istället att inte bryta ihop bland folk.

Sedan jag skrev här sist har jag velat om jag behöver hjälp eller inte, att jag kanske ändå kan reda ut min situation utan stöd eller hjälp från andra. Jag nappade nästan på min egen övertygelse men är nu tillbaka för att ventilera min senaste insikt.

Min lillebror har blivit tilldelad en kontaktfamilj. En process som jag och min pappa hållt på med senaste 2 åren utan att hitta någon som matchar våra behov.
Men nu, äntligen, har han fått en stabil och trevlig familj som ska avlasta oss en helg i månaden. Tyvärr känner jag att insatsen kommer för sent och att det inte kommer att räcka till. Pappa dricker varje helg, 3 dagar i sträck och jag själv är inte kapabel mentalt att ställa upp som stöd för lillebror på helgerna som jag tidigare gjort.
Att lillebrorsan är hon sin kontaktfamilj en helg i månaden kommer inte vara tillräckligt. Resterande helger kommer han spendera tillsammans med vår fulla farsa.
Jag gjorde en anonym orosanmälan för tre veckor sedan till soc, min farbror som jag pratade med samma helg gjorde en i sitt namn också. Ingen återkoppling har givits till varken pappa eller min farbror. Anledningen till anmälan är för att pappa på fyllan smsar och ringer ungefär ALLA vi känner. Han terroriserar oss med sms som pendlar från att vara kärleksförklaringar till rena hatbrev. Detta pågår dygnets alla timmar fre-sö och jag fattar verkligen inte hur människan klarar att hålla sig vaken under så lång tid. Med tanke på att jag vet hur han blir när han är full så finns det inte en chans att min lillebror får den omsorg ett barn kräver under helgtid.
Jag har även ringt socialkontoret och försökt få kontakt med min lillebrors handläggare. Killen som svarar i telefon vill inte lämna ut handläggarens nummer till mig och säger alltid att han ska lämna ett meddelande till henne men hon återkopplar inte.

Eftersom jag själv känner att jag är på bristningsgränsen vad gäller mental hälsa så hade jag ett givande samtal med min käre make här om dagen. Jag landade ganska bestämt i att JAG absolut skulle må bäst av att eliminera pappa ur mitt liv. Frågan är bara hur. Hur gör man slut med en förälder?
Innan jag pratar med pappa om detta MÅSTE jag få bli hörd av någon på socialtjänsten. Jag måste få berätta precis hur min lillebror har det och jag måste veta att dom kommer hjälpa honom. Jag vet med all säkerhet att dagen jag berättar för pappa att jag inte längre vill ha honom i mitt liv kommer han vända mig ryggen och klippa all kontakt med mig. Hans drickande kommer eskalera och lillebror kommer få det värre. Med skämskudden i hand får jag erkänna att jag blivit medberoende och ibland inte talat hela sanningen för varken myndigheter eller anhöriga omkring mig. På något sjukt och skevt vis vill jag skydda min pappa och ursäkta hans missbruk.
Tanken på att bryta med pappa och ta bort mig själv som stöd för min lillebror gör mig livrädd. Vad för jag om vi bryter kontakten och lillebror inte får hjälp?
Hur sover jag gott om nätterna då?

Titta på klockan på sovrumsväggen, lite över halvelva på söndagskvällen, wow tänker jag, duktig ponke!
Har nog tänkt så förut, och det har inte spelat någon roll, jag somnar i alla fall sent.
Nästan så att det blir tvärtom, bara för att jag har gott om tid, så slösar jag bort den med att inte somna i tid.
Har alltid sedan jag varit liten haft lite hybris vid sänggåendet, på kvällen är tiden min, alla andra sover och jag får ha mina tankar ifred, det myllrar i skallen av tankar.

De säger att när man sover så gör hjärnan en resumé av dagen som gick, paketerar in saker i sina minnesfack.
Min hjärna tjuvstartar redan vid sänggåendet, och jag är medveten om hur den jobbar.
Ofta letar den efter saker som var skämmiga, sådant som gör att man har svårt för att somna.
Jag kan enkelt berätta att det var tio gånger mer under den tiden jag drack, då gjorde jag alltid skämmiga saker.
Hjärnan skulle ”bestraffa” mig för dumheter som jag hade gjort, eller sagt, så inte undra på att man skälver lite på kvällen.

Men....när man inte dricker längre...så blir det mycket enklare, facket för skämmiga saker är mycket mindre än det bra’iga.
Därför är jag lite stolt numera när jag ska gå och lägga mig på söndagar, att arkivera veckans händelser är mycket roligare.
Därför skriver jag om den just vid detta tillfället, det är då jag får tiden över att reflektera över mitt nya nyktra liv.
Ja, nytt och nytt, om två veckor blir det 11 år, låter fjuttigt med två ettor, elva känns längre.
Om man tänker i dygn så närmar det sig snart fyra tusen dagar, det känns ännu mer, en resa jag inte vill göra om.
Jo resultatet blev ju bra, men vilken jättekraft den tog ur mig, blir mentalt trött när jag tänker på vad jag har gått igenom.
En livsomvändelse som har betytt väldigt mycket för mig, en tid för rannsakning, självbehärskning och livsskådelse.
Så vem blev jag?
Någon ur mitt forna dryckesumgänge tycker nog att jag har blivit en tråkmåns, partykillen Berra är borta.
Den blomstrande alkoholisten har ryckts upp hastigt med rötterna och försvunnit.
Ur myllan har en annan växt fått utrymme och ny kraft, det spirar en ungväxt med en annan syn på livet.
Vattnas inte med alkoholhaltiga drycker och söker sig inte till nya brandhärdar som kan svedda dess grenar.

Jag är idag eftertänksam och begår inga illgärningar, tar inga förhastade slutsatser trots att jag älskar impulsivitet.
Jag hatar långsiktiga planeringar och vill leva i nuet, men inte för dagen, och vill gärna se framtiden an.
Jag vill vara fri att få ta mina egna beslut och konsekvenser av dem, en sak som jag svor mig fri som alkis.
Jag älskar inte livet, men hatar det inte heller, men vill leva det fullt ut, tanken att dö nyfiken gör mig förbannad.
Jag vill få ro och känna att jag fick ta del av allt, förstå kanske en liten del av vad livet gick ut på.
Att förstå varför en beroendehjärna ställer sig över all logiskt tänkande, varför man gör saker som man inte vill, men gör det ändå.

Många tankar min hjärna försöker filtrera ut en sen söndagskväll.
Men veckan då, jodå, den var helt okey.
Stressig arbetsvecka som vanligt, man får inte så mycket tid över till annat, allt går i sina rutiner.
Helgen tog vi det lugnt och civiliserat, tog sköna sovmornar, lugna frukostar där vi skämde bort varandra.
Tid till att reflektera över vädret och dess omslag från sur-regn med plusgrader till efterlängtat snö med några minusgrader.
Åja, inga mängder med tillräckligt för att få lite vitt på grenar och ängar.
Lördagseftermiddagen till kalas för att fira en släkting, och gav oss tid att umgås med våra kära till långt in på kvällen.
Dottern med barnbarn har varit med oss fredag, lördag, och söndag, och vi känner oss som riktiga morföräldrar.
Söndagen åkte vi och shoppade lite vinterpjuck åt mamsellen, jo jag pallade att hänga med runt i fyra-fem skoaffärer utan att förlora temperamentet, men att handla i mataffären är ingen höjdare, jag tappar lätt humöret.
Jag vill veta vad det jag behöver finns överskådligt på rätt plats, det får inte ta för lång tid.
Hatar när folk ställer sig och lutar sig ner i kyldisken med kundvagnen rätt ut bakom sig så att de blockerar hela gången.
Eller där två (oftast) kärringar ställer sig och pratar där det är som trängst i en gång, hallå flytta på er!
Eller där frugan ber mig hämta en vara och har sedan sprungit gatlopp med kundvagnen till andra sidan butiken.
Om en handling tar mer än en kvart så är det enbart slöseri med min tid, den kunde jag ha använt till något bättre, som eftertanke t.ex.
Vet inte varför jag jämt blir så irriterad i matvarubutiken, kanske har det att göra att jag tvingas trängas med så mycket andra människor så tätt inpå, lika stressade som jag, likasinnade...
När ungarna sedan skriker utan anledning håller mitt huvud på att sprängas i bitar.
Under en millisekund var jag på väg att luta mig ner i en sulky och skrika tillbaka på ungj.eln, men lät mig behärskas när jag kunde se framför mig hur det skulle bemötas av föräldern och de andra i butiken.
På vägen ut ifrån butiken sa frugan, att du alltid ska bli så irrig (och syftar då på irriterad) när vi ska handla mat, men ändå orkar med att jaga efter nya skor med mig i en massa skoaffärer?
Jag suckade högt, men orkade inte bemöda mig att ta ett försvarstal, jag lät det förbli obesvarat.
Så visst kan blodtrycket gå upp på en även när man inte dricker.

Berra

Är arg

Jag tänker så här...
Jag har fortfarande kontakt ? kontakt med en man som inte gjorde ett skit för att kämpa. Jag fortsätter ha kontakt fast han är kvar med sin älskade alkohol.

Känns fel. Senast för en stund sedan hörde han av sig, skrev lite om jobbet. Jag sa att jag ska sova..
O han skrev att han tar en aw. Det är som att pissa på det vi hade, o han gjorde inget åt saken.

Varför ska jag låta mig lyssna på detta. Det är som att låta mig såras av att han ska på aw. Missförstå mig inte
Jag ska inte tillbaka, men kändes fel att på något sätt acceptera det o fortsätta va bra vänner när han förstört allt !

Har lust o säga hej då åt han.
Har skrivit att jag inte vill höras så mycket nu

Jag blev nykter av egen kraft och fick bra verktyg av programmet alkoholhjälpen erbjuder, det hittar du här på startsidan!

Jag har varit nykter i 11 månader nu, förra veckan följde jag med en gammal vän till AA för att jag var nyfiken, men jag upplevde det lite som du beskriver det och tyckte inte heller om snacket... jag ska prova att gå ett par ggr till, för att verkligen ge det chansen.
Min upplevelse var fin på mötet, men jag blev irriterad över att jag inte blev tagen på allvar av de gubbarna jag mötte där som sågade min väg till nykterhet med att säga att AA var det enda som kunde hjälpa mig. (Haha!)

Jag hänger här och spanar på de trådarna jag känner bygger upp mig, som t.ex Mirabelle G-S :-)

Mod och styrka!
Dee

Jag drack för de fanns alkohol och jag var själv, jag måste rensa ut allt. Får inte finnas hemma. Min självkontroll överstiger inte min självbild. Man tror man kan och klarar allt. Så sitter man som nu. Tre öl senare själv. För de här behövde ingen veta. Hur dumt att ha alkohol hemma. Ska prata med mannen imorgon och säga att vi måsta hälla ut allt och ha det clean hemma. Han har redan sagt att han kan vara nykter om jag tycker det är jobbigt. Antar att jag bara måste lära mig släppa allt. Hoppas att tiden hos beroendecentret kommer snart. När man är själv känner man också varför inte bara dricka allt? För ingen behöver veta. Ölen får en att känna sig som världens sämsta med. Varför gör jag så här. Hade det inte funnits öl hade de varit lugnt. Kanske man måste lära sig och omgivningen att inse ens begränsningar?

..nya tag (?) !
Hur har du det Pellis ??
Oavsett hur helgen varit, stannar tåget när som för dig att hoppa på ? !
Hoppas du mår bra och att du har haft fullt upp med andra grejer, så det är därför, bara tre dagar sedan du hördes av ju..
det känns väl länge för mig, eftersom jag hänger här väldigt frekvent nuförtiden ?.
Stor kram!
/Fibblan ?.

..även om det är här du hänger nu..?!
GRATTIS än en gång?!
Man kanske blir lite präktig, när man slänger alkoholen i soptunnan..?! Jag känner likadant! Vilka söndagar man har nu för tiden ?! Söndagsångest känns som ett minne blott..
Nu ger vi oss möjlighet på riktigt att vara on top of things och det ger sånt lugn och skön känsla inför kommande vecka?!
Skulle gissa att vi båda somnar mkt tillfreds med dagen?!
Önskar dig också en fin start på veckan?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Så jäkla bra jobbat! Var stolt över dig själv?..Grattiskramar..

Jo du kommer göra det. Jag gjorde det med mitt andra ex, tänkte så ?
Varför stanna så länge mm hade alla varningssignaler framför mig osv
Jag kommer dit igen
Och det gör du med ?

Håller helt med dig ?! Ikväll somnar
jag nöjd -
både över nykterhet - 3 veckor?❤️?, och rent hus, såväl bokstavligt
som själsligt talat ? !

/Fibblan?.

Jag har haft två episoder nu med ont i skallen och illamående...blir helt slut i kroppen, så imorgon blir jag hemma från jobbet.
Blir alltid nojig av sånt här men jag försöker att inte fastna i negativa tankar.
Den här helgen har varit väldigt lugn, har bara varit hemma och tagit det lugnt och det var verkligen härligt.
Var ute som förälder på stan ett tag i fredagskväll, som tur var råkade vi inte på några fulla ungdomar...däremot träffade jag några jobbarkompisar som var ordentligt fulla. ...och jag insåg att jag klarar inte av att vara runt fulla människor längre.
Dom är bara högljudda och besvärliga, är så grymt tacksam att jag inte var en av dom.
Har inte haft nåt sug alls i helgen...det känns otroligt skönt att slippa....för ju mindre sug jag har, ju mindre tänker jag på A....och jag har så mycket annat jag håller vill tänka på

Välkommen till forumet ? Du har hamnat helt rätt, bland inkännande medmänniskor som stöttar, utmanar, peppar, tröstar och ger goda råd. Jag kan dessvärre inte svara på dina frågor. Jag har aldrig varit på AA, eller något liknande. Men det finns erfarna människor på forumet, som kanske kan hjälpa dig. Starta en ny tråd, så har du större chans att bli hittad. Lycka till!

Hurra för Knaskatten! Välkommen in till det vidare livet ? När man börjar tveka betyder det inte att man ska dricka, utan jobba hårdare på att känna att man inte vill dricka... Jag gillar hur du tänker!