Senaste kommentarerna i forumet

Bra gjort av dig att starta en egen tråd, då blir det lättast för dig att få svar och kunna följa din tråd. Läs runt på forumet så kommer du lära dig massor om medberoende och alkoholister, och framför allt förstå du inte är ensam! Fortsätt skriv av dig för att lätta på din börda, vi är många här som förstår din situation och delar dina erfarenheter.

Mirabelle... nej det har jag inte varit. Det låter ju som en bra idé, den ska jag ta med mig. Just nu har jag inte ork för ännu en sak känner jag - jag vet, det säger emot varandra. Men hoppas som sagt att det värsta lagt sig.

Har en superstressig dag i dag, inte mycket tid för återhämtning än lunchen. Men så får det vara. Just nu känns det okej.

Jag har lämnat över det mesta av stressen för lägenheten till min pappa, eller han tog den från mig. Så stressen och paniken när snickarna ringer och stressar om NU NU NU får komma till honom. Han är lugnet själv, jag blir bara stressad och fattar ofta inte vad de pratar om. Så det är jätteskönt.

Bor som sagt lite tillfälligt hos mina päron just nu då jag inte fixar allt det där andra vardagliga och verkligen inte vill vara ensam. Har ju inget direkt självskadebeteende som skulle ske om jag var ensam, men det är inte omöjligt att jag skulle äta tills jag spyr, svälta mig själv eller dricka A. Min hjärna är så fucked up! Jag känner iallafall igen symptomen.

Måste fixa i ordning mig nu, dags att dra till jobbet strax.

Väljer att inte dricka i dag, istället tar jag några djupa andetag och försöker skaka av mig pressen, stressen och deppen.

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag är också så fruktansvärt kär i en alkolist, världens finaste man. Men som gör mig så illa, skämmer ut mig och sårar mig gång på gång.

Jag är helt ny här, vet inte hur detta funkar. Behöver stöd och någon att prata med som är i samma situation. Har varit fram och tillbaka i ett förhållande i fyra år. Han är alkolist och jag bara sväljer den ena katastrofen efter den andra. Varför vill han inte ta hjälp? Varför säger han aldrig förlåt? Varför känner jag bara att allt är mitt fel? Det gör så ont i hela mig, men ändå kan jag inte länna han. Han betyder allt för mig! Det är som om han är två personer.

Jag är helt ny här, vet inte hur detta funkar. Behöver stöd och någon att prata med som är i samma situation. Har varit fram och tillbaka i ett förhållande i fyra år. Han är alkolist och jag bara sväljer den ena katastrofen efter den andra. Varför vill han inte ta hjälp? Varför säger han aldrig förlåt? Varför känner jag bara att allt är mitt fel? Det gör så ont i hela mig, men ändå kan jag inte länna han. Han betyder allt för mig! Det är som om han är två personer.

Mannen i mitt liv, den underbarasre sexigaste, mest insiktsfulla mannen- han som ser mig o får mig känna att något är värt nåt..är alkoholist. Och när han dricker, är jag inte vatten värd. Förhållandet är slut- o jag mår så förbannat uselt av att inte ha honom. Hela han är som en drog i sig. Att han är periodare kan jag nu 2 år senare notera och vid samma tid förra året kastade han ut mig. Han gjorde det idag igen. Jag har nånstans att bo. Men att den som älskar en ( o jag är ingen romantiker egentligen men hag tror faktiskt att han på ett plan älskar mig) kallar en fula saker o får en att tro att allt är ens fel " tjatar- låter som en repig skiva- du fattar ingenting- enough said- det är över för alltid den här gången nu"...och jag sitter här o allt jag saknar är trots den skiten- honom. Jag är så innihelvete medberoende..denna gången gjorde jag inte som förra- då jag själv söp ner mig o försökte ta livet av mig- jag ringde hans ex, hans mamma (!) , min mamma, hans vänner o mina vänner..så att " alla" vet. Jag vill inte skämmas mer. Och han behöver ett nätverk..jag behövde skriva av mig

Jag är helt ny här, vet inte hur detta funkar. Behöver stöd och någon att prata med som är i samma situation. Har varit fram och tillbaka i ett förhållande i fyra år. Han är alkolist och jag bara sväljer den ena katastrofen efter den andra. Varför vill han inte ta hjälp? Varför säger han aldrig förlåt? Varför känner jag bara att allt är mitt fel? Det gör så ont i hela mig, men ändå kan jag inte länna han. Han betyder allt för mig! Det är som om han är två personer.

Håller med dig Azalean att det är svårt när man inte kan prata med varandra. Jag har typ stängt av och bara försöker härda ut.
Vet inte vart han befinner sig nu heller så jag kan inte nå honom om jag skulle vilja det.. Men det känns så tomt, känner mig så ensam i det här.
Jag förstår att längre fram kommer det att kännas bättre, men just nu gnager oron hål i mig..
//Lisan

Min särbo håller på med både alkohol och amfetamin. Jag skulle också ha gett mig av om jag hade bott hos honom och haft barn.

Så skönt att ha en morgon i lugn och ro. Det stärker, känner det också.
Jag är i samma sits som du med sms av alla olika karaktärer. Försöker inte ta till mig det han skriver men ibland kommer det en liten tagg av ånger. Då försöker jag skaka av mig det med en promenad eller ringa en vän och prata om nåt helt annat. Lyckas ofta men inte alltid.
Men jag är nog lite sabbad i känslorna så det får jag räkna med.
Imorgon har vi en ny fräsch dag framför oss och den bestämmer vi över.
Kram till dig ?vi fixar detta

Men det är det enda rätta vi kan göra mot oss själva.
Jag fick nog för 2 veckor sedan och har lämnat också efter 8 års drickande.
Det är allt annat än enkelt men det är en tröst att skriva och läsa här inne på forumet, man får styrka av det och hjälp av att skriva av sig och lätta på det inre trycket man känner.
Håller med om att det inte är ett vanligt uppbrott eller skilsmässa vi får gå igenom. Så mycket svårare när man inte kan prata och diskutera som andra kan. Det är ju inte lätt med en som är onykter eller torrfull.
Men vi får jobba oss igenom det tillsammans.
Fortsätt sätt dina tankar här på forumet när du känner, du är alltid välkommen.
Kram till dig Lisan och Intemera?Azalea

M.M.. Är inne o läser ikapp .. Här kommer stort Grattis även från mig till dig och Ikaros .. 3 år och 1 månad idag ? Varm kram tillbaka .. Lerigen ?

Tack!
Ja mitt sunda förnuft säger mig att det är rätt beslut, men att driva bort människan man älskar så mycket är det svåraste jag någonsin gjort. Vid ett "vanligt" uppbrott är man ju klar med relationen i regel.
Just nu vet jag inte ens vart han är, vet att jag inte borde tänka på hans väl och ve, det är ju han som valt att dricka..

//Lisan

Så skönt att dagarna bara kan få flyta på i all sin "ospänning" ?!
Jag har det återigen lite mer turbulent, men jag rår på detta också ?! Övertygelsen är lika stark, så det är mer att jag blir irriterad över att a-? försöker nästla sig in. Men se, det går inte, för jag har hjärntvättat mig, så de där gamla resterna från förr kan rinna av som på en hal tvål ???!
Tack för "tråk". Tänk att det kan inspirera ?, men det gör det?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

..är vad det är!

Härligt att du unnat dig massage idag - det är du såå värd?!
Och vad gäller stundande besöket kommer du hitta en lösning! Bra att du funderar redan nu på vad som kan bli bästa sättet att gå till väga?!
Kram och godnatt?!
/Fibblan ?.

Fundera du ett varv till i lugn och ro och hoppas du får sova riktigt gott i natt ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Skönt att dippen verkar vara över för denna gång! Har du träffat en arbetsterapeut någon gång? De kan vara bra på att hjälpa till med individuell struktur av tillvaron så att man inte gör helt slut på batteriet, och hamnar i det där läget där man är helt överväldigad och kraschar... Det är ju väldigt individuellt vad som tar energi och vad som fyller på energi. Det kan vara trixigt att hitta sin egen balans. Särskilt om man brottas med föreställningar om vad man ”borde” klara av eller må bra av... Bara en välvillig tanke. Kram

Det gör vi verkligen ?! Och visst är det härligt att få tala om veckor numera?☺️!

Tyvärr är jag inne i en lite kämpigare period just nu. Det går inte så lätt. Stress och trötthet suger musten ur mig och därmed blir ett annat slags sug också mer lättväckt.. tyvärr ?, men jag gör allt i min makt för att inte trilla dit på
det???!

Jag vet att jag behöver få ner stressnivån, och få in mer av lugn och bättre sömn, även om det är svårt att få till just nu.
Jag påminner mig om mina tre veckor och att jag minsann inte tänker ge efter för den lille patetiska a- ??! Nä, jag tänker då inte bryta min vackra linje med vita, fina
friska dagar ??!

Nu är det äntligen kväll och inte så många måsten kvar av denna dag ? !
Och än en gång har jag lyckats bevisa för mig själv att JAG är STARKARE än den lilla rösten som tror den kan få mig till ngt annat ?!
Somnar nykter ☑️
Kram
/Fibblan ?.

är att lägga ner "projekt få honom att sluta dricka"! Försök ägna tid åt annat. Vet av egen erfarenhet hur otroligt svårt det är. Det som är bra med det är att man skapar distans och perspektiv. Man börjar inse vad som är ens eget ansvar och vad som är hans ansvar. Det sorgliga (men hälsosamma) är att avståndet ökar rent känslomässigt. Åtminstone var det så för mig. Mot slutet kände jag ofta "men herregud, är JAG ihop med det där fyllot som ballar ur var och varannan helg" typ. Jag blev elak, sa saker till honom som jag aldrig trodde skulle komma ur min mun. Till slut var jag vid vägs ände: går jag inte nu kommer jag gå under. Jag ville inte vara den personen jag blev tillsammans med honom. Prioritera dig själv och dina barn. Vad mår ni bra av? Kram

Tackar tackar! Jag har inte lyckats bestämma läkare ännu. Den jag blev rekommenderad var ST-läkare och jag vet inte om det känns rätt liksom. Inget vin iaf och det är huvudsaken. Tränat både måndag och tisdag så inatt borde jag väl sova gott!

Sov Gott och Kram

Glömde nästan gå in hit i dag. Har haft en fin dag i dag - positivt, ingen överdriven stress, kort dag på jobbet och roliga saker skedde.

Orkar inte skriva mer då jag är så trött. Men skriver mer i morgon.

Har valt att inte dricka i dag, istället var jag vuxen, duktig och fixade utmaningarna galant

Du ska inte skämmas, där d minsta du ska göra! D är han som ska skämmas över vad han gör mot sin familj.

Jag har undersöka dessa år varit starkt medberoende o därmed hoppats att för varje grej vi gör så ska han sluta pga att vi gör d...köper hus, d blir bra då har han nåt o göra dvs slipper tänka på alkoholen. Vi skaffar barn, d blir bra för då måste han ju skärpa sig....en pappa utsätter inte sina barn för alkoholmissbruk iallafall inte mina barns pappa osv osv osv.

Jag har också haft en bra barndom visserligen mkt fylla på helgerna för min pappa men inget som inte varit o är några problem....har en bra utbildning, utbildar mig nu o vet redan att jag är garanterad ett väldigt bra jobb efter. Men det har ju inget med saken att göra egentligen. Man kan hamna i det ändå...medberoende-träsket. Men man behöver hjälp för att förstå o komma ur det, det är iallafall lättare om inte annat!
Du är bra som du är, glöm inte det! ❤️

Kom på nu att jag tror att jag saknar mod för att jag skäms...

Jag skäms för honom...
Men mest skäms jag för mig. För att jag hamnat i denna situationen. Jag borde vetat bättre. Varför tog jag inte signalerna och tecknen på mer allvar. Varför skaffade jag barn med en man som visade dessa tecken. Hur kunde jag vara så dum.
Jag är en klok tjej med bra barndom och utbildning. Jag måste varit desperat.
Jag skäms för min dumhet.

Hej
Skönt att du börjar bli frisk igen. Så jobbigt med småbarn och sjukdom.

Jag vet det är helt sjukt vad man håller på att hjälpa. Men jag intalar mig att jag gör det för att han är pappa till mina barn.

Nää jag har inte tagit kontakt ännu. Men jag har sett ut företaget som jag ska kontakta. Vet inte vad jag väntar på, mod kanske.

Idag blir det inget dricka för det finns inget hemma, tror jag...

Tar en dag i taget. Men idag är iallafall en bra dag.Jag har energi och är rätt glad.

AK, tyvärr av egen erfarenhet blev d bara värre när jag filmade honom....han blev rasande! Så nja inget o rekommendera, tyvärr kan d nog va så att de inte inser förrän man faktiskt på riktigt lämnar!