Senaste kommentarerna i forumet

Jag är nästan säker på att farmor faktiskt anar, eller till och med redan anser att mina föräldrar dricker för mycket. Hon och jag gjorde en hel del saker tillsammans i höstas och ibland sa hon saker som fick mig att anta det. Men jag vågade aldrig prata med henne om det. Min lillebror blev ju hemmasittare för två år sedan och har inte varit i skolan sen dess. För det mesta stänger han in sig på sitt rum, antar att det är hans trygga punkt. När han slutade gå till skolan kom flera orosanmälningar, dock var det just skolan han inte ville vistas i. Det är en anledning till att jag har svårt att berätta för en vuxen, jag är rädd att de ska få en till orosanmälan på sig. Vi har till och med varit på familjeutredningar och grejer, men då fattade jag inte vad vi höll på med. Det har varit soc folk här också, men då var allt tvärt emot hur det brukar vara, prydligt och rent. Men jag fortsätter också undermedvetet att försöka hitta anledningar att förneka det hela, trots att jag har väldigt mycket bevis.

Och det väcker många många tankar...har en i släkten som ligger på lasarett pga hjärtinfarkt,samt att min dotters nära Internetvän valde att ta livet av sig...den stackars flickan var bara 16 år.
Så den här veckan har varit väldigt turbulent,många tankar och känslor,vilket resulterat i att jag haft ångestkänningar...det är längesen sist,och inte alls lika kraftfullt som tidigare...och jag har försökt att hitta olika lösningar för att hantera den.
Märker också att jag är inne i en fas där alkoholbitchen vill att jag ska prova att dricka igen...den försöker inbilla mig att jag kan prova,och om det inte funkar så kan jag börja om.
Men jag är livrädd för återfall,jag vet att om jag ens provar ett glas så kommer det att vara kört...och ångesten och skammen skulle göra att jag aldrig skulle våga erkänna och sen skulle det bli så mycket värre.
Så jag vandrar vidare på min nyktra väg...jag har så mycket mer glädje och kärlek i livet nu,och det vill jag inte byta bort mot en tillfällig flykt.
Då väljer jag hellre att möta mina demoner med rak rygg och ett rent samvete.

Tack för grattis?
Igår när jag kände sug så "bar" jag suget med mig.Förr har jag stött bort det.Det kändes okej att vara i det måste jag säga.Mina känslor är inte längre så starka som de va förr när jag hela tiden hittade anledningar till att trösta mig.Tycker att jag inte är så bra på att peppa er andra men gör det när jag har nått vettigt att skriva i allafall?enligt mig själv? Tack Se klart och Vakna Vacker?för grattis
Kram Pilla

Heja dig! ?
Läs på om vad alkoholen gör med oss människor. Det hjälper mig att hålla mig nykter.
Ha en fin lördag, kram?

Grattis till dina vita dagar?
Så himla bra och gött!
Du har så rätt, alkohol ger oss inte det vi behöver. Tvärtom... en evig karusell av att må dåligt.
Nu tar vi en vit lördag... som vanligt??

95 dagar i frihet?
Hur känns det? Det känns normalt. Vaknar normal. Utan ångest. Utan bakfylla. Det är fortfarande härligt att vara nykter. Supertråkigt emellanåt och då fantiserar jag om att dricka lite frasigt bubbel eller gott rödvin, men tillochmed i fantasin häller jag efter första glaset tvångsmässigt i mig massor! Blir besviken över att den sköna fyllan som jag fantiserar om uteblir. För så har det varit de gånger jag fallit tillbaka förr. Fantasin om den sköna känslan är inte nåbar i verkligheten. Vilket innebär att suget är falskt! Det jag drömmer om finns inte. Det är inte skönt att dricka lite, det är fruktansvärt obehagligt att dricka mycket.
Jag har använt alkohol för att dämpa svåra känslor eller för att försöka framhäva sköna känslor. Blivit beroende och börjat tro att det är alkohol som får bort min ångest. Istället är det alkohol/abstinens som gett mig ångest.
Som en rökare, tror att han blir lugn av en cigarett. Inser inte att det är cigarretten som skapar stressen/abstinensen som stillas av en ny dos, som klingar av och blir stress/abstinens som måste stillas....... och så går det runt runt runt i ett förfall. Nedåt. Endast nedåt. Man blir inte friskare av cigarretter. Man blir inte friskare av alkohol.
Den enda utvägen, den enda vägen till ett friskare liv är att vara drogfri. Vad än vi emellanåt inbillar oss, så är det så. Alkohol kommer aldrig att ge oss den livsnjutning vi vill åt.

Så gå ut i naturen, stilla, ensam, lyssna på naturen, lyssna inåt. Sluta stressa och sluta tänka. Stilla sinnet i nuet. Lyssna på din kropp, inte på tankarna! Tankarna babblar på, ”monkey brain” ?. Få tyst på apans/tankarnas tjatter genom att lyssna inåt. Andetaget, hjärtat. Stilla.

Ofta agerar vi idag impulsivt på tankar. Testa att luta dig tillbaka i känslan du har. Lyssna?☯️

En alldeles perfekt dag för att börja min nyktra resa. Helg och ledigt. Bortbjuden ikväll och det är lättare att tacka nej där än att låta bli att planera för en "mysig hemmakväll". Förråden är tomma och det är söndag imorgon = systemet stängt. Måndag blir alltså dag tre och det är kortvecka innan jag får ledigt igen. Det här SKA gå. Det här ska gå BRA!
Gårdagen då? Den som började så bra med uthällda vinflaskor. Det gick skitvägen. Jobbångesten var hög och ovanpå det hände några andra saker som gjorde att jag började sticka på offerkoftan igen. Den där förbannade helt egenskapade STORA offerkoftan som börjar kväva mig. Jag får verkligen ingen luft när den sluter sig om mig och jag kan ändå inte sluta sticka på den.
Men vet ni vad? Det är verkligen inte synd om mig! Inte alls! Det går bra för mig (bortsett från det här med alkoholen då...). Jag gnäller över att jag har för mycket att göra, och det har jag, men det är självpåtaget och hittills har resultatet varit över förväntan, det går min väg helt enkelt. Det jag missade på vägen var att ta hand om mig själv och tid för återhämtning, alltså sitter jag här nu och kan inte vara glad för jag har satt mig själv i skiten med spriten igen...
Men nu kommer äntligen lite ledighet. Jag får tid att vila och att göra en sak i taget.
Jag får tid att lyssna på alkispodden mm igen. Tack för tips/påminnelse, Andrahalvlek! Det var ju en av de saker som hjälpte mig i höstas. Tappade bort det på vägen nånstans...
Har också slarvat med att vara här inne, som ni vet, nu får jag tid igen :-), jag behöver ju er! Och, jag ska bli mer aktiv i era trådar också, när jag kommer lite mer i rätt riktning. Just nu känns det inte som jag har så mycket att bidra med... går ju sådär för mig....
Och, ja, jag vet att jag måste VILJA bli nykter. Och det vill jag. Men jag har bestämt mig för att det blir "bara för en period". Annars blir det för "synd om mig, får jag aldrig med dricka? Buhu, buhu!". Som att det var en mänsklig rättighet att få dricka!? Jag ska ju vara glad att min sjukdom stavas alkoholism och inte cancer.
Apropå sjukdom, ja, beroendeklinik kanske krävs, jag måste kanske inte klara allt själv? Tack Charlie för att du skrev att du tar hjälp, då känner jag mig mindre ensam om jag tar den hjälpen.
Och tack Vinäger! Nej ensamma är vi inte!

Kram till er alla!

Dag 99 som vit idag. Kaffet smakar såå gott?☕

På dag fem skrev jag:
"Alkoholen är en stark motståndare. Jag kan inte vara kaxig för då blir jag slagen knockout. Jag kan inte vara nonchalant, då går det åt skogen. Eller snarare till systemet... Jag kan inte vara nostalgisk och tänka aldrig mer ett glas vin. För snart har jag ett glas vin i handen. Har kommit till insikt om att jag kan inte dricka normalt. Har provat det förut. Min beroendehjärna vill ha kickar.
Att se framåt gör mig glad och förväntansfull. Mitt liv kommer bli vad jag gör det till. Inte vad alkoholen gör det till i alla fall..."

Tänk jag hade sådan insikt redan då.
Stämmer på pricken ju.

Vi behöver varandra här Se klart. Så är det ju?

Kram till er alla fina?

Otroligt stark film om kärlek och missbruk. Kunde inte hejda tårarna... ?

Ja fast det här har pågått i 2 år nu, alkoholen gör honom lycklig för stunden eller håller ångesten borta ett tag, han tycker det är värt det nu och då känns det ju som om det är viktigare. Fast behandlingen bara 3 månader bort och han har haft 3-4 återfall, vet att han inte kan blanda sprit och tabletterna för han har fått en rejäl snedtänning på det i höst. Jag vill verkligen inget mer, och jag måste hitta en bra väg ut för barnen. Mina närmaste stödjer mig fullt ut. Men ändå tvekar jag

Tänker på dig och skickar lite sinnesro... ?

Sisådär då är lördagmorgonen här!
Håller helt med dig, blir ju så klart mindre häng här med tiden.
Naturligt ju...
Hoppas du får en bra dag. Kram!

Jag känner såväl igen mig i dryckesmönstret Vinäger, den där fullständiga övertygelsen om att det är slut nu och lugnet och säkerheten i det och sen perioder när det inte är slut. För mig går det rätt bra nu, har haft enstaka återfall (1 dag/vecka kanske)men då kan man också börja analysera.
Det känns som att du är rätt inkännande, HSP, och då menar jag att du verkar känna in dina nära och käras känslor och nu mår flera omkring dig dåligt. Det är tröttande. Sån är jag iallafall och jag mår också dåligt fysiskt nu och blir trött och då saknas bromsen, spärren och det är mycket lättare att tycka att à är en bra idé. Jag är helt övertygad att det funkar som medicin för mina fysiska problem. Blir det då flera dagar i rad, eller fler under en period, med alkohol då, ja då försvinner omdömet. Avskyr hur korkad jag blir av alkohol och just det där som du har varit bäst på att sätta ord på när man ”tappar kontrollen”. Vi har båda klarat oss utan upptäckt, men åtminstone jag balanserar där på kanten ibland.
För mig är det en sån lättnad när jag inte har alkohol tillgängligt på nåt sätt. Kanske inte fysiskt då just nu, men jag trivs så bra nykter och sover så bra. Men det där tvånget att handla hem, tvånget att dricka och sen då dricka mer än man tänkt och alla känslor av misslyckande med det. Kan du se till att du inte har tillgängligt? Kan du ta hjälp av din man nu? Och få hjälp att bryta? Eller är du just nu också för mycket inne i träsket? Egentligen gillar jag inte uttrycket ”kidnappad hjärna” men ja, vad ska man säga... det känns ju inte alltid som om man gör de bästa valen i de där perioderna. Jag vill inte riktigt kännas vid dem och valen då när det är över. Så hur får du stopp nu? Vad behöver du egentligen Vinäger? Vad är det alkoholen ger dig och hur kan du göra för att få det utan att dricka? Överhettad hjärna? Av alla tankar på allt och alla runt omkring? Kan du gå in i dig själv och andas? Kan du få lugn på nåt annat sätt?
Det går att bryta och jag vet att du älskar när det är över. Går det att fokusera för att hamna där? Tänker att du har en fantastisk och stöttande man, kan ni jobba tillsammans igen? Kramar, jag älskar dig och dina funderingar härinne, det vet du.

Ja den är bra. Fint filmtips ju. Skall ta o kolla den med maken, han blir så glad när jag har filmförslag.
Hoppas du får en bra lördag och fortsätter krya på dig. Kram?

Så kämpigt med oro. Allt på en gång...
Just det där att inte kunna påverka är tufft. Men allt blir inte så eländigt som man tror. Kram?

Så fina tankar. Kram

Idag ska jag vara tacksam för allt gott i mitt liv och göra det bästa jag kan för att sprida omsorg till dem omkring mig istället för att sakna det jag inte har just nu. Vaknar nykter och solen skiner genom fönstret. ?☀️?

Vad säger han själv? Det är ju positivt att han berättade att han druckit ändå mitt i eländet. Du skriver att han gått på behandling och äter antidepressiva. De antidepressiva verkar inte fungera och han blandar med alkohol. Dålig idé. Och du vill inte rycka upp dina barn... du kanske ska prata med barnen eller prata med mannen om hans mål. Han kanske borde prova en annan medicin om han fortsätter att må så dåligt. Alkohol är en jäkla skitdrog men det känns som att ni skulle behöva prata lite om vad hans behandling innebär om ni nu ska fortsätta tillsammans.

Som jobbigt du har det nu, hoppas du hittar din kraft// kram Strulan?❤️?

På sätt och vis begår de ett lagbrott när de har två minderåriga barn och dricker som de gör. Du och jag antar, din bror, vill inte vara hemma. Ni har en12-åring på besök. En kusin. Jag antar att du är van, men det gör inte saken bättre. De kanske inte blir aggressiva och arga, men det är en miljö som ni borde slippa. Och de dricker sig till permanenta skador på hjärnan. Det kanske de redan har? Du beskriver en miljö som är så otroligt deperimerande att barn ska behöva uppleva. Min sambo växte upp på deltid i en sån miljö. Jag har inte fått höra så många detaljer. Han bestämde sig för när vi fick barn att de aldrig skulle behöva uppleva en full pappa. Och han dricker mycket måttligt. Dina föräldrar visade en vilja att sluta. Det är svårt och de är två som dricker. Med den mängd de har druckit har de nog inte varit nyktra på lång tid. Om du gör en anmälan, kanske de kan få hjälp med sitt missbruk, det är allt annat än en normal alkoholkonsumtion.

På sätt och vis begår de ett lagbrott när de har två minderåriga barn och dricker som de gör. Du och jag antar, din bror, vill inte vara hemma. Ni har en12-åring på besök. En kusin. Jag antar att du är van, men det gör inte saken bättre. De kanske inte blir aggressiva och arga, men det är en miljö som ni borde slippa. Och de dricker sig till permanenta skador på hjärnan. Det kanske de redan har? Du beskriver en miljö som är så otroligt deperimerande att barn ska behöva uppleva. Min sambo växte upp på deltid i en sån miljö. Jag har inte fått höra så många detaljer. Han bestämde sig för när vi fick barn att de aldrig skulle behöva uppleva en full pappa. Och han dricker mycket måttligt. Dina föräldrar visade en vilja att sluta. Det är svårt och de är två som dricker. Med den mängd de har druckit har de nog inte varit nyktra på lång tid. Om du gör en anmälan, kanske de kan få hjälp med sitt missbruk, det är allt annat än en normal alkoholkonsumtion.

Jag tänker fortfarande mycket på alkoholberoende och andra beroenden..Det blir numera kanske nattliga inlägg på Forumet, för att jag nu har nattjobb..Tar hand om våra minsta..Känns väldigt bra än så länge..???

Tycker också ”Mig äger ingen ” är jättebra..Min mamma eller jag, skulle aldrig lämna mina barn någonsin..Men jag har en vän som också fick bo med sin alkoholiserade pappa, istället för sin missbrukande mamma..Hon tog hand om pappan när han var för full för att ta hand om sig..Det har gått bra för denna tjej, förutom att hon är medberoende..Finns andra bra filmer om alkoholism också..Svinalängorna bla..

Vet inte hur gammal din farmor är men
om hon är klar och redig,prata med henne. Är övertygad om att hon iallafall vill stötta dej.
Att efteråt få veta att man kunde hjälpt eller funnits för dej, och inte fått veta det gör ont.
Svårt att tro att hon inte anar vad som försiggår där i hemmet.
Beroende på hur gammal du är borde du få hjälp på sätt som gagnar dej, eget boende eller liknande.
Prata med farmor så kommer ni på något som gör att ditt liv blir bättre ❤
Lycka till

Tack Rosa76, Vinäger, Se klart och Andrahalvlek för att ni vill ha mig kvar. Era kommentarer värmer mitt hjärta. ?
Att besöken här antagligen blir färre ju längre man kommer i sin nykterhet är nog helt naturligt. Men så länge det känns bra och som sagt inte blir ett "måste" så kan man ju hänga här så mycket man vill.

Angående min kompis skämt, så visste han bara att jag inte skulle dricka a under kvällen. Han visste inte att jag
har lagt av helt p.g.a alkoholmissbruk, hade han vetat det så skulle han säkert inte ha dragit det skämtet.
Senare under kvällen berättade jag för honom hur det ligger till och varför jag har lagt av att dricka, och då såg han lite besvärad ut.? Men som jag skrivit om tidigare, han var bara positiv till mitt beslut och vi hade en jättetrevlig kväll.

@Se klart, det där med återfall är något att ha i åtanke. Vi får hoppas att det är någon här med längre erfarenhet av nykterhet som kan svara på hur länge det är riskabelt.

Nu är det dags för mig att krypa till kojs, och se fram emot en härlig lördagsmorgon ?

Kram