Senaste kommentarerna i forumet

Läser att du haft lite blandade dagar det sista. Det är väl det som kallas livet antar jag, när man inte dränker det i alkohol. Jag har också dagar som känns som transportsträckor men försöker lära mig att se det stora i det lilla. Vara glad över att iaf få en liten stund med den där bra boken, att du är frisk och kry och kan följa sonen till fotbollsträning osv.
Du kanske inte alls känner så, men för mig är det iaf viktigt nu att försöka uppskatta småsaker för att bryta de där "onödiga transportsträckorna" då man lika gärna kunde ha suttit i soffan och druckit.

Vad kloka, mogna svar du får Talien... Men inte från mig. Jag är helt för öga-för-öga-tand-för-tand. Förtryckare ska få springa *smack* in i en stenvägg av motstånd. En ilsken stenvägg som trycker tillbaka sju resor värre. Min samlade livserfarenhet säger mig att det är enda sättet att få en mobbare att lägga av på sikt. Moget eller omoget bryr jag mig inte om. Det är effektivt.

Oj, vad många som var låga igår, inkl jag.
Hoppas du har haft en lite bättre dag idag?
Och, tänk inte för mycket på det där glaset som vi saknar att inte få ta framöver, tänk mer på att det inte blir nå't glas just idag.

Tråkigt att du känner dig vissen, låter som du är på väg att bli förkyld med huvudvärk och kli i halsen? För visst, vissen kan man ju absolut känna sig när man så plötsligt ryckt undan livselixiret, men kli i halsen?
Bra att det gör det lätt att hålla sig ifrån alkohol då iaf.

Krya på dig!

Jag tycker du hanterade situationen på jobbet galant! Det händer väl även den bästa ibland att man tappar det och beter sig dumt, men att prata om det efteråt med bra kollegor och chefen är ju jättebra! Kanske hade du inte gjort det om du inte kände att du själv gjort ett övertramp och saken behövde ju pratas om, så fadäsen var kanske tom bra!

Härligt att du är på väg uppåt, och att du ju inte skulle dricka idag ;-).

Tack för dina ord?

Ja, både måndag och tisdag har varit både blä och vardag, men jag är fortfarande nykter iaf :-), så det känns lite bättre nu.

Idag har mina tankar snurrat runt bland en massa "Varför"? både högt och lågt.
Varför har jag druckit under så många år? Ja, när jag tänker efter så är det närmare tjugo år (urk!) som jag druckit alldeles för ofta, flera dagar i veckan, även om det från början inte var några mängder att tala om. Och jag fattar verkligen inte varför och var det började, någon festprisse har jag aldrig varit :-/. Visst, jobbiga känslor har jag dövat med framgång, och emellanåt finns det ju saker att fira. Men, de flesta dagar är ju ganska neutrala... Slentriandrickande? Vanans makt?
Och så det sociala drickandet, jag har aldrig haft problem med att umgås nykter, har ingen social fobi och har haft minst lika roligt de gånger jag varit på tillställning och kört bil. Så varför känner jag ändå att alkohol hör till när man umgås? Kultur? Och varför skulle jag sluta med det sociala drickandet, i sällskap dricker jag aldrig för mycket utan kontrollerat och lagom.
Varför vill jag sluta dricka överhuvudtaget? Jag har ju egentligen inte slagit i någon botten eller fått några stora konsekvenser av drickandet...
Och varför vill jag inte sluta dricka helt? Har det egentligen gett några plus?
Osv varför, varför, varför...

Nej, jag ifrågasätter egentligen inte mitt beslut att inte dricka. Jag känner inget sug efter alkohol.

Men, alla varför-frågor kom efter gårdagens tomhetskänsla. Fattar ju att jag inte bara kan ta bort alkoholen utan att ersätta den med något annat, och det var väl där jag halkade in på att om jag förstod varför jag drack så kanske jag också kunde få en hint av vad jag ska göra istället.

Det här blev nog snurrigt, men behövde skriva av mig :-)

Tack för dina ord o råd!
Kram

Din sista mening är mitt i prick. Du beskrev just det enda målet jag egentligen har i livet just nu. Kan det inte få vara så? Visst, man har en massa saker man vill (eller anser att man borde) genomföra både yrkesmässigt och i privatlivet... Men det är ju bara kosmetika. Yttre mätbar prestation. Mitt mål innebär snarare att lyckas släppa sådana bollar och låta dem ligga där de landar, utan att supa skallen i bitar... Kram på dig, du unika tänkare ?

Allt ert arbete är otroligt viktigt och tack för svaret. Forumet här hjälper mig också Mycket!

Tack, känner mig stark men tillsammans med andra och det känns skönt!
Hoppas allt går bra för dig med!

Obetänksamhet är en trist egenskap, för det var ju inte vad du behövde höra just nu.

Det här med att det inte är så lätt att leva själv är ju en sanning med modifikation. Jag tycker att det är jättelätt jämfört med att inte veta i vilket skick jag ska finna min partner i när jag vaknar mitt i natten. Jag tror att när man säger en sådan sak så tänker man nog att alternativet till att leva ensam är att ha ett lyckligt och harmoniskt förhållande och så var det ju varken för dig eller mig. Det här är verkligen en sorgeprocess att gå igenom och jag tror att det tar tid innan man hämtar sig. Man brukar ju prata om ett sorgeår när någon dör och jag tänker att det kanske är likadant när man lämnar ett förhållande fast man önskade att man inte behövde göra det.

Välj vilka vänner du umgås med nu när du är skör och behöver läka!
Kram!

Som står ovan är det tredje dagen utan alkohol vilket känns så skönt. Har tagit semester denna vecka för kände att mitt psykiska mående inte varit på topp på länge och det har man dövat med alkohol. Har haft flera uppehåll på 6-7 ibland några dagar mer men sen fallit och ångesten är brutal. Har ibland hanterat det bara genom att stanna vid 2 glas eller 2 mellanöl men nu efter denna fredag o lördag med alkohol och paniken inför måndagens arbete så beslöt jag mig för att ge denna veckan bara till mig. Älskar mitt jobb men så galet dåligt strukturerat just nu, där det känns som allt handlar om mig som är spindeln i nätet. På både gott och ont. Jag ska nu ge mig en present som jag läst tidigare här till att börja med 3månader utan detta ångestframkallande gift. Känns bra ingen abstinens men lite lätt uttråkad är jag allt. Lite pirrigt att komma till jobb på måndag men jag har ju fler dagar innan dess att bara ta hand om mig själv. Lite om mig och hoppas på stöttning med er andra både gamla och nya rävar. Kram??

Vilken otroligt bra liknelse! Hoppas första dagen på resten av livet har varit lyckosam ? Jag hejar på er allihop! Kram

Hej Sofia.
Ja, jag har läst runt lite i olika trådar och det verkar vara en härlig, stöttande stämning här. Jag håller med dig om att jag har mycket att vinna på att sluta dricka och efter att ha läst här på forumet inser jag också att jag inte är ensam om de tvivel jag har, tankar om hur tråkigt livet kommer bli och hur tråkig jag själv kommer uppfattas. Festar sällan i traditionell mening numera men går på en del middagar och liknande med mycket alkohol inblandat, funderar på hur jag ska stå ut med berusade människor utan att vara berusad själv?
Älskar mat och matlagning, kommer jag kunna ha vin och sprit hemma att ha i matlagning mm? Tiden får utvisa, jag är varken den förste eller den siste att göra den här resan.

Låter som en riktigt skön tillvaro du hamrar ut åt dig själv ? Håller med om att de största slagen bekämpas i ens egna tankevärld. Det är där allt börjar liksom, med hur vi filtrerar och tolkar tillvaron. Vad gäller gubben din tycker jag att du är oerhört stark som håller i nykterheten medan han gör tvärtom. Du lever det goda exemplet ? Han följer nog efter när tiden är mogen. Så var det hos oss. Men det var min man som gick i spetsen, inte jag ? Kram

Tror mina 16 dagar är något form av rekord de senaste 10 åren. Har något minne att jag pressat mig till typ 12 dagar för att bevisa att jag kan för mig själv. Men inte på det här avslappnade sättet.
Försöker köra så många AA möten jag kan, vilket är svårt med livspusslet. Men de skänker mig ro i själen. Att träffa likasinnade som berättar sina historier. Även om våra liv ser annorlunda ut så delar vi samma problem med alkoholen/droger.
Ger ett hopp när man träffar människor som är nyktra sen flera år och kommit till sans med livet.

Mina dagar pendlar fortfarande i humör och tankar. och jag känner att jag måste låta tiden gå och inte pressa fram alla förändringar på en gång, utan ta det mer soft. Har all tid i världen.
Känner mig krasslig vilket ger upphov till självömkan, en farlig trigger. Vilket i sig är sjukt, att jag känner mig värd att dricka efter förkylning/feber.
Har möte med företagshälsovården i slutet av veckan, vilket ska bli spännande. Spännande att se hur de tycker vi ska gå vidare med åtgärder.

Dag 16, kämpar på

Det var säkert inte illa menat men med din ännu ovana situation och sorg över att det gått som det gått, är det helt naturligt att du reagerar.Du verkar uppleva det nästan lite orättvist att du ”måste” leva själv, klart att du hellre skulle ha fortsatt med din man som den han var förut. Men du har varit modig oh sett att han inte är densamma mer, att han inte prioriterar dig som du prioriterat honom. Där hans vanor tagit över också ditt liv på ett ohälsosamt sätt som inte lämnat dig med nåt annat val än att gå. Det gör ont, det skaver och det känns sorgligt. Men vet du vad? Det är exakt för att du kan känna känslor som du måste gå, innan du liksom han blir stum och känslobedövad. Skulle du inte brytt dig eller orka känna skulle du lika bra kunnat stanna. Men kunde du inte längre blunda och tränga undan känslorna och därför gick du, exakt därför du också känner så starkt när någon uttrycker sig lite klumpigt. Du tar åt dig för i din nyvunna styrka ingår att se och känna med öppna ögon och öppet hjärta. Det är nog enda vägen till läkning så var glad åt din reaktion, för den är sund och på sikt välgörande, men sänder dig en varm kram och mycket styrka att inte fastna i den sorgsna känslan för länge. Imorgon en ny dag, en dag i taget framåt ?

Tack Bestämd. Jag tog upp problemet med bra kollegor och chefen idag, berättade både hur min kollega beter sig men även hur jag reagerade. Det var skönt. Fick bra feedback från chefen, både förståelse och råd. Kan släppa detta för nu och göra bättre nästa gång.

Förövrigt, bra dag hittills. Trodde att jag skulle dricka idag när jag kom hem ? det skulle jag ju inte... som tur är så är jag på väg uppåt efter förra veckans dipp, och suget känns bara absurt och konstigt.
Ännu en nykter dag i denna kvinnas liv ?

Du är helt otrolig också!
Hejja oss! ??????
Hoppas jag kan leva på den här känslan imorgon också...
En dag, en timme, en minut i taget...

Det låter som att alkoholen just nu tar alldeles för stor plats i ditt liv och får dig att missa saker som du egentligen värderar. Du känner att du sviker många runtom dig och är ledsen att vara där du är, igen. Har du några tankar om hur du vill ta dig ur det här mönstret? Vilken typ av stöd är du beredd att ta emot, om något? Tidigare har du haft det väldigt tufft när du har varit utomlands, men nu tolkar jag det som att du är tillbaka i Sverige igen och därmed har större möjligheter att söka vård/stöd om du skulle vilja. Det är såklart helt upp till dig, men det låter som att du inte är inne på en så bra väg just nu.
Ta hand om dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Visste inte att vanliga vårdcentraler hjälper till med sånt!
Har ju själv blivit skadad av min pappa som är och som vart alkholist hela mitt liv så trodde aldrig jag kunde ska någon som han skadat mig. Vet inte riktigt vad jag ska klassa mig som, dricker sällan nu de senaste året. Spårar dock varje gång! Och är ju en sån som inte kan dricka 1 glas utan det blir så många tills det svartnar!
Har iallafall kommit fram till att jag inte ska dricka något mer!
Tack för ditt svar och dina ord!

Hej Janne84! Vad härligt att du vill ge det här forumet en chans, trots att du inte har varit mycket för nätforum annars. Jag skulle vilja hävda att det här är en unik oas i cyberrymden, där stämningen är varm, stöttande och icke-dömande - till skillnad från många andra forum och sociala medie-trådar. Du har på ett ärligt och modigt sätt beskrivit hur alkoholen har kommit att skapa konsekvenser för ditt liv och dina närmaste relationer, som du inte vill leva med längre. Vilket klokt beslut att våga berätta om hur du har det för din familj, så har de också möjlighet att stötta dig och peppa dig att hålla dig till din nya linje! Det låter som att du har väldigt mycket att vinna på att förändra dina fyllefredagar - du kan bli en mer närvarande pappa och slipper oroa dig för vad din dotter ska tänka när hon blir äldre och mer medveten. Du kan få en bättre och mer tillitsfull relation med din partner. Du kan må bättre i dig själv när du slipper gräma dig efter kräksincidenter och urspårade fester. Du får garanterat behålla körkortet. Nu har du bestämt dig för att sluta dricka, ett stort och väl genomtänkt beslut. Fortsätt gärna skriva här om hur det går!
Varmt lycka till!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det visar på ett väldigt mod och en målmedvetenhet att du efter den här omskakande händelsen tog till dig av tipset som du fick och att du skapade ett konto och började skriva här! Nu känner du att du vill göra något åt din situation, klokt av dig! Har du några idéer om vad som skulle kunna vara hjälpsamt för dig, för att göra en förändring av dina alkoholvanor? Det finns många sätt att ta stöd i den här processen och många klarar sig också på egen hand när man väl har bestämt sig för hur man vill att livet ska se ut. Du kan skriva till oss rådgivare om du vill ha tips på hur du kan söka stöd/hjälp. Jag hoppas att det känns okej att jag redan nu flaggar för att vi också har ett gratis nätbaserat självhjälpsprogram som du kan anmäla dig till här (blå rutan på startsidan), det är hjälpsamt för många. Man kan välja att arbeta mot nykterhet eller ett kontrollerat drickande, beroende på vad man tror blir bäst för en själv.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ska vi göra det??