Senaste kommentarerna i forumet

Fredag och fjällen 2.0. Dagarna rullar på och jag är tacksam över semestern och nykterheten. Har känt mig lite låg i veckan. Vet inte vad det beror på, möjligen nåt hormonellt eller så anar jag lite gråfilter över tillvaron... farligt farligt... Två månader är ju mitt rekord som nykter och jag har nu precis klarat av 8 veckor. Kan det vara ett 2 månadersspöke..?

Har inte känt nåt sug alls efter att dricka. Har sett så många mammor i skick som får det att knyta sig i magen. På kvällarna kan jag inte låta bli att undra hur barnen i stugorna har det med onyktra föräldrar. Många har det så klart jättefint och tryggt med skötsamma familjer men jag var med om en händelse här som jag inte kan skaka av mig. Kan inte berätta utan att riskera anonymiteten men det var misär bara... stackars stackars barn.

Och när jag reflekterar över mitt eget drickande så vet jag att jag aldrig skulle visa mig i det skicket. Hur illa var det egentligen, jag har ju inga problem att hålla mig nykter. Jag drack mig aldrig full ute med familjen osv... Varför dyker de här tankarna upp nu? Jag vill ju inte ens dricka, jag känner ingen avund eller sorg. Försöker hjärnan släta över problemen för att jag åter ska falla i samma fälla? Det känns uppriktigt obehagligt, för att jag inte förstår.

Alla varningsklockor borde ringa, jag känner mig lite nere, tycker det känns grått trots semester, länge sedan det fanns några euforiska inslag i tillvaron, håller på och mäter mitt eget drickande med andra och förmodligen förskönar sanningen. Ja, befinner mig i en nedförsbacke just nu och där nere väntar enbart sorg, smärta, ångest, självförakt mm. Får se det här som en mental lift och ta mig upp härifrån så fort det bara går.

Min cykelkärra blev stulen. Mitt vardagspussel havererar. Jag söker efter ett rimligt sätt att hantera det.
Min hjärna försöker få mig att sjunka in i självförakt igen. Logiken är ungefär att jag får skylla mig själv, att universum vill visa för mig att det här lilla livet jag envist försöker driva är dömt att misslyckas och det är dags att bara ge upp nu. Den enda rimliga lösningen på det här är att börja om från början. Skaffa körkort innan jag blir gravid, skaffa stabil ekonomi innan jag skiljer mig, helst bli en person som klarar av att vara gift alternativt förstå från början att personer som jag inte bör föröka sig.
Jag har alltså lärt mig att inte lyssna på det här. Ungefär som mantrat att jag inte kan och inte vill dricka, jag kan inte och vill inte gå den vägen. Stop.
Jag kan däremot inte komma på en alternativ reaktion. Och att jag känner mig handikappad i att hitta rimliga känslor till situationer sätter ju direkt igång nästa eviga destruktiva loop, sönderalkad, misslyckad, hopplös, körd från början - stop.
Så, är det nån som har ett förslag på en lagom reaktion att prova? Hur hanterar man att bli av med något riktigt viktigt?

läsa om era framgånger Knaskatten och Mirabelle på den nyktra stigen när jag nu tagit klivet över till den här tråden.?

IronWill! Vi sågs ju på träffen för ett år sedan, och det är mycket uppmuntrande att se att det går så bra för dig när det gäller alkoholen. Hade en liten dipp nyligen, annars tycker jag det känns bra för det mesta att slippa alkoholen och nu är det drygt tre månader för min del. Ostbågarna tar jag också till ibland, så nu försvann lite av mitt dåliga samvete när jag läser att du har samma begivenhet. Läsken kan jag dock vara utan, eftersom jag ska helst ska undvika allt vad socker heter på grund av diabetesvarning. Kallt bubbelvatten går det massor av, och det räcker för det mesta utmärkt. Ha de, /Fenix

Dee och FinaLisa! Det är värdefullt att få ett gensvar här på forumet när man hör av sig. Fortsatt mod och styrka till er också, och ha en bra helg till att börja med!

Hej Ensam1984! Det låter som att du har ett bra fokus för dagen - jobba, äta och sova. Vakna fräsch på lördag morgon. Det är så fint att ta del av dina intentioner, din vana att avsluta många inlägg med "Jag väljer att inte dricka idag, istället …" Just dagens fokus känns som något vi alla borde påminna oss om, om och om igen. Att vara extra snäll mot sig själv och att ta det lugnt, så viktigt.
Med hopp om en vilsam helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du och din familj har verkligen gjort det ni kan för att försöka hjälpa din syster och hon har också själv gjort många försök för att bryta sitt alkoholberoende, men hittills utan långsiktig effekt. Helt förståeligt att ni känner er slutkörda av allt som ni har gått igenom! Ni tar mycket ansvar för systerns behandling och mående, vilket tar på krafterna. Jag instämmer i gros19:s svar här ovan. Att orosanmäla till kommunen kan vara klokt och även att söka stöd för er som anhöriga, för att ni ska orka. Kommunen erbjuder ofta anhörigstöd och det finns Al-anon-grupper på många orter. Utöver det kan det kanske kännas hjälpsamt att fortsätta skriva här. Vill du/ni ringa och bolla med någon om er situation finns också Alkohollinjen på 020-84 44 48 alla helgfria vardagar.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad fint att du har hittat hit till forumet och har modet att starta en tråd, även fast livet just nu inte är på topp. Du dricker i smyg och är medveten om att det är problematiskt, men det är svårt att förändra. Här kan du finna mycket stöd, hopp och inspiration för att komma igång med nya vanor, ifall du vill! Du är inte ensam! Ibland kan det ta ett tag innan en ny tråd tar fart, men fortsätt gärna skriva och dela med dig av dina tankar.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Starkt när man erkänner och en sådan lättnad.
Tack för du delar med dig för så viktigt att man får höra att det går att ett bra liv. Ni som har många års nykterhet ger oss styrka att fortsätta och samtidigt ge oss en spark där bak när vi vacklar.
Ha en fin dag

Hej igen! Det låter som en stabil plan för helgen, att ta hjälp av din man för att klara fredagen utan alkohol. Du formulerar dig oerhört kärnfullt, troligen kan många här känna igen sig i det du skriver - "Jag vet varför jag dricker. Jag vet att jag inte kan sluta när jag börjat. Jag behöver helt enkelt lära mig att inte börja." En väg till det är kanske att hitta andra sätt att hantera ångesten och du tänker dig att du nu är i ett läge där du faktiskt skulle kunna ta till dig en KBT-behandling. Det ser förstås olika ut på olika orter, det här med tillgången till KBT-behandling, men många vårdcentraler har psykologer eller KBT-terapeuter kopplade till sig numera, det kan vara en väg att kolla upp. Nu finns det ju också flera aktörer som erbjuder psykologsamtal via videosamtal, med vanlig patientavgift.
Trevlig helg och lycka till med din fredag utan alkohol!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

VaknaVacker, ja det är så jobbigt. Har tidigare fått bort det med sockerfri tranbärsdricka. Men det fungerar inte längre?Fick nu ett antibiotika med brett spektrum och för svåra uvi. Idag är det som bortblåst, tack och lov för antibiotika ?

Först och främst BRA JOBBAT!!

Du har brutit ett skadligt mönster, den värsta tiden är över och du kommer att må bättre och bättre för varje dag som går.
Några små tips vill jag gärna få komma med.
Det här är en perfekt tid för att föröka skapa sig nya mönster, jag brukar rekommendera motion, men du väljer själv vad du mår bra av.
Och sen, fundera på om du kanske ska prata med dinna nära och kära(inte barnen) om problemet. Det finns en otrolig befrielse i att erkänna sitt problem. Och jag personligen upplevde att min läkning började efter mitt erkännande.

Jag tackar så mycket för att du skriver så ärligt, det berör mig verkligen.

Mvh Bo

eller något.. frustrerad. Irriterad. Glad. Nere. Uppåt. Sorg. Alla dessa känslor. Varför. Hur.När.
Jag har jobbat och jobbar mycket med mig själv. Jag vill så mycket. Men jag tycker mig ha fastnat. Fast ändå inte.
Jag tänker inte lika alls mycket på A längre. Varje dag, ja. Men inte lika intensivt. Det jag mest har i min hjärna är att nu har jag klarat mitt år. Du kan hantera det på ett helt annat sätt nu. Du klarar det. Men jag vågar inte prova. Tänk om jag faller tillbaka i det destruktiva mönster jag har?
Nä, bättre att jobba upp sig själv. För jag har ganska kul nykter också. Och är tacksam över det. Att jag har varit så mycket runt alkohol det senaste året. Och inte druckit. Jag vill känna mig stolt. Och lite gör jag väl det. Men frågan som kommer, varför i helvete kan inte jag dricka normalt? Jag kanske kan, men är det värt det. Så som jag har mått vill jag ALDRIG må igen. Men det gnager. Jag har det mycket bättre nu. Jag har lärt mig att hantera stress lite bättre. Att jag duger som jag är. Med mera.. men det är gnagande tanke ändå. Kanske man skulle prova bara för o se. Så kanske man kan släppa det sen.. det är ett svårt avgörande. Jag tänker nog få mer ordning på mitt liv. Själsligt, ekonomiskt m.m.. Men det är svårt att släppa taget. Jag är på väg att flytta till min man. Från min kommun jag bott i 32 år. Det känns. Men välkomnar en förändring. Sen vet jag inte om jag flyr från problemen eller om jag helt enkelt följer mitt hjärta. Det är svårt att släppa allt. Jag har tagit mycket ansvar för min mamma eftersom hon har alkoholproblem. Denna ständiga oro. Vad gör hon nu? Dricker hon? Kör hon bil? Är hon död? Tänk vad jag har fått leta efter henne. Hämta henne för hon har varit full på jobbet. Listan kan göras lång. Det kanske är där min frustration ligger. Att jag inte kan hjälpa henne. Tror också det kan vara en anledning till att jag tänker mycket på alkohol. Min mamma började dricka när jag var i tonåren. Då jag hade behövt henne som mest, när man är i den åldern för att hitta sig själv. Jag vill inte klanka ner på henne. Hon är en underbar mamma. Men man blir ledsen och arg. Efter varje löfte om att hon ska sluta. Så håller hon upp. Men faller igen. 20 år har det varit så. Men jag älskar henne innerligt. Men det har också medfört beteenden hos mig som jag inte gillar. Enormt kontrollbehov, misstänksamhet med mera..Men det kanske dags att släppa allt nu. Det är på tiden att jag lever mitt egna liv. Med min älskade man som ger mig stöd i vått och torrt. Mina bonusbarn som jag älskar som om dom vore mina. Älska mig själv. Älska livet. Njuta.

Blev ett långt inlägg men ville skriva av mig.
Önskar er en härlig helg! Ska på födelsedagsfest. Lär bli mycket vin. Men för min del alkoholfritt då jag ska köra. ??❤️

Hur mås det i dag?
Kram!

Hej Strulan!

Tycker personligen att erkänna att jag var alkoholist, var nog en bland de större händelserna i mitt liv.
Innan det hade jag inte fått något att fungera, klarade av att vara nyckter någon vecka om året max.
Efter det erkännandet har jag inte tagit ett återfall, fått mitt liv tillbaka och min familj har fått den man/pappa/bror/son de förtjänar.

Mvh Bo

Jag har ju sportlovsledigt här och det känns toppen med barnen. I går var jag och flickan på en koldioxidsnål tripp till Thailand. Vi cyklade bort till Thaimassagen och fick oss var sin timme välmående. Inte gratis, men å andra sidan har flickan pratat om den underbara massagen hon fick i Thailand när vi var där för tre år sedan, utan att vi någon gång tagit tillfället här hemma. Men i går hände det! I dag ska vi i väg och studsa och i morgon ska vi alla tre i väg till ett museum. Blir mysigt.
Hoppas du får en fin dag!
Kram!

Se klart. I bland kan det vara bra att blicka lite tillbaka när det känns skavigt. Om du t.ex. läser din #160 igen så kanske den kan vara till hjälp nu när det känns jobbigt och dessutom är fredag och allt.
Kram!

Jag behöver absolut ta tag i drickandet, jag behöver vila utan alkohol. Men utan snuttefilten blir det dagliga livet med frun outhärdligt. Dålig ursäkt ja visst men det är stressen här hemma jag inte klarar av, att vandra på det där minfältet och hennes humör kan skifta från bra till dåligt till bra 5 ggr om dagen. Vore lättare om hon var elak hela tiden istället för att varva elakheterna med att vara bra, det gör en bara konfunderad och helt omöjligt att kunna ta ett beslut och hålla fast i det. Jag funderar allvarligt på att boka en semester själv för att vila upp mig, är dock rädd för mig själv att jag bara skulle utnyttja det till att dricka ändå.

Bravo Andrahalvlek! Det låter som om du har en toppenhelg framför dig! Underbart.
Kram!

Känslan av att vakna nykter och klar en lördagmorgon är oslagbar!
Kram!

Hej och tack snälla Bo, miss lyckad, Adde, finalisa och andrahalvlek ❤️❤️❤️ När jag läste min tråd tänkte jag att herregud hur orkar nån läsa den här människans återupprepningar och velande kors och tvärs. Men å andra sidan så ledde allt det till platsen jag är på nu. Tror det hjälpt mig så mycket att skriva här. Att få ner en del av tankarna på pränt. Om inte annat så har det lättat min ångest många gånger. Och allt erat stöd betyder så väldigt mycket ❤️

Jag undrar hur lång tid det tar innan jag landat i allt på riktigt. Jag får fortfarande som anfall av overklighetskänslor. Inte ånger eller nåt men jag tycker att allt känns så sjukt på nåt sätt. Trots att det tagit nästan ett halvår från beslutet att separera till att det skedde så känns det som att allt hänt över en natt.

Är ju rätt ofta hos mannen och han har kommit bra i ordning och håller det fint och städat nu. Han verkar ha en annan ansvarskänsla där. Och det gör mig både glad och ledsen. Att han gör det hemtrevligt osv är ju positivt för alla men samtidigt känns det sorgligt. Att han gör det utan mig där. Det är rörande på ett sätt. Men jag tror detta kommer från mina moderskänslor jag har för honom. Att jag blir rörd över att han diskar och tänder ljus... De känslorna är egentligen de känslor som är skadliga för mig för det är de som hållt mig kvar i en skadlig relation. Att han lägger en matta i köket är inget att bli rörd över men jag blir det. Men jag försöker träna bort det. Min köksmatta går han ju på med leriga skor. Han blir ju inte rörd av vad jag gjort hemma alla år.

Jag tänker mycket på honom. Är rädd för att han ska känna sig ensam. Men vi pratar inte om sånt. Jag tror vi båda försöker komma till rätta där vi är nu.

Barnen sov hos honom igår och var där hela dagen igår. När jag kom dit efter jobbet var han märkbart stingslig. De hade haft en bra dag och barnen var glada men jag tror att han ville ut på stan. Och ganska direkt åkte han och jag och barnen gick hem till oss. Mannen tog sin ryggsäck och i den brukar han lägga öl han köper. Så det var skönt att veta att jag inte kommer att se den ölen.

Jag frågade min ena son igår hur det känns nu när vi bor isär. Direkt svarade han att det känns bra. Han sa att pappa lugnat ner sig. Och det är ju för att nu är han inte här och dricker, väcker oss, tjaffsar med mig eller pratar högt i telefonen. Och när vi umgås alla fyra har det hela tiden varit helt nyktert och väldigt familjefokuserat på ett sätt det aldrig var när han bodde här.

Hittills ÄR allt mycket bättre. Men jag sörjer och jag chockas flera gånger om dagen av verkligheten men jag hoppas det ska bli lättare med tiden.

Det är väldigt positivt att det går mot vår. Det ger lite hopp om en lättare tid.

Kram till er alla ❤️

Fortfarande nykter. Bara mycket annat att distrahera mig med så inte gått in här. Vet att i dag kommer det bli ett kraftprov.

Känner mig spyfärdig i dag, har visserligen inte ätit men är rädd att det är beroendet som ger sig till känna. En vecka senare liksom.

Just nu har jag inte ork till att dricka, just nu ska jag bara jobba, äta och sova. Fokusera på morgondagen då jag kan vakna och inte vara bakis. Det är ju det bästa med att va nykter liksom (på kort sikt)

Så väljer att inte dricka i dag, istället tar jag det lugnt och försöker vara extra snäll mot mig själv

Bra jobbat och klokt tänkt// kram Strulan❤️

Ett nytt avsnitt av alkispodden inleder denna fredag, tycker dessa samtal är fantastiska ❤️
I kväll skall jag på fest och för första gången under detta året ser jag fram emot det.
Har i vanlig ordning både livrem och hängsle dvs kör så ingen chans att vackla här.
Annars rullar dagarna på och är en period av lugn, omständigheterna på jobbet har gjort att kaos blivit lugn.
Ibland skall man ha tur och livet är bussigt❤️
Så ha en fin fredag och ta kloka val// kram Strulan??❤️

Det var en stund sedan jag skrev, men jag hoppar runt och läser lite här inne varje dag.
Skulle vilja dela med mig av några saker, en är relationen till alkohol.
När många av oss slutar dricka,så tar ändå alkohol upp mycket av våra tankar. Vilket är helt naturligt.
Så var det för mig, och så blir man ju påmind överallt.
Min relation till alkohol idag kan enkelt beskrivas, den finns inte.
Alla tankar som kretsar kring alkohol har försvunnit med åren, det är helt enkelt inte en del av min person idag.
Men är trots det fortfarande vaksam, beroendet är en slug fiende. Glöm aldrig det.

Sen tänkte jag på skam och skuld,
Vi vet ju alla vad det är för något.
Vi är ofta fyllda av de känslorna.
Så var även jag, hur kunde jag göra så, varför kan jag inte bara sluta, varför har jag så dålig karaktär, jag sårar dem jag älskar, osv, listan kan göras hur lång som helst.
Alla känner skulld och skam, och det är jätte jobbigt.
Men till vilken nytta? Du har ingen nytta av det, dina nära och kära har ingen nytta av din skulld och skam.
Åter igen se på varför du känner skulld och skam, finns det en orsak? Är orsaken ditt fel? Kan du göra något åt det? Om svaret är ja, gör det. Om svaret är nej, och detta är svårt jag vet, släpp det.

Jag gör självklart bort mig ibland, är trots allt bara människa.
Men med detta tankesätt, slipper jag släpa runt på skulld och skam längre än nödvändigt.

Önskar alla en trevlig helg!
Mvh Bo