Senaste kommentarerna i forumet

I dag ska jag till terapeuten igen. Det kommer säkert gå bra, men känner mig generellt bräcklig just nu och små pusselbitar har satts ihop till större mönster. Funderar något ofantligt. Är så mentalt trött, och fysiskt trött också. Har inte hunnit vila mig i helgen själv och då blir allt bara fel för mig tyvärr. Väldigt vad jag är speciell kan man tycka.

Har fastnat i soffan som jag så ofta gör, måste verkligen hålla mig till en rutin på morgonen för att allt ska flyta på. Men nu sitter jag är och skiter i det. Vem bryr sig om jag kommer lite "sent", har ändå inget möte den första timmen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag reda i det inre, och ta det lugnt på jobbet.

håller jag tummarna för dig miss lyckad, och hoppas att din nyfunna man visar sig vara bra.

Positivt att din nykterhet fortskrider och är stabil. Det enda hållbara alternativet för oss alkoholberoende personer om vi vill behålla kontrollen över oss själva och våra liv, är att välja bort alkoholen och fortsätta leva nyktra.

Många höstfärgade och varma kramar till dig miss lyckad

Hej! Jag försöker också dra ner på mitt drickande. Tyvärr måste jag nog göra ett uppehåll helt innan jag ens kan försöka ta ETT glas vin.. Svårt detta ?

Jag känner igen mig i alla svar i denna tråd. Jag dricker också i min ensamhet. Det kan för min del gå 1-2 veckor innan jag tar till flaskan igen efter att jag druckit mig full i min ensamhet. Jag brukar sätta på musik och laga mat. Ibland gör jag mig fin, sminkar mig och tar nån selfie och lägger upp på Instagram. Till slut blir jag alltid full och får minnesluckor. Det har hänt att jag besöker kvarterskrogen om jag blir sugen på mer vin än vad jag har hemma för tillfället. Men jag vill verkligen sluta, hitta andra sätt att må bra på utan alkoholen.

Jag klarade det. Alkoholfri dag ett. En ångest som klingat av men som hållit mig i ett järngrepp större delen av dagen. Här och nu lovar jag mig själv att inte mer må dåligt på grund av den kemiska ångest alkohol orsakar. Jag lovar också mig själv att vilket skitmående som kommer nu och framåt så ska jag vara snällare mot mig själv. Det har inte varit så framgångsrikt att marinera själen i vin kan konstateras så här vid läggdags. Men nu är det slut med det. Glad över de välkomnande jag fått i min tråd och försiktigt nöjd med mig själv kan jag göra bokslut med dag ett som nykter.

Check och bock! Alkoholfri öl och thaigryta och söndagspyssel.

Har lagt mig och ska snart sova. Känner mig tacksam över att lägga ännu en nykter dag bakom mig. Har gjort roliga saker idag som jag aldrig orkat med eller känt mig peppad på om jag hade dränkt gårdagen i vin.

Vad spännande höll jag på att skriva..haha Nej, men det är alltid skönt och fascinerande att hitta gemensamma nämnare med andra. Känner du att du blivit mer sansad nu efter uppehåll med alkohol? Jag är definitivt på rätt väg men blir fortfarande lite väl nojjig. Viss del av det är ju för mig precis som för dig, en del av min personlighet, men riktigt så ängslig som jag var efter sommaren har jag aldrig varit. Börjar bli bättre nu dock.

Jag fick en liten känsla och tog min rastlöshet till nått litet jag kände för. Åkte och handla för ett par goda måltider att tillaga hemma idag. Behövde egentligen handla för hela veckan men det struntade jag i.
Efter lunchen insåg jag hur mycket jag saknade min bok jag nyligen läst ut. Har ju inte varit nån bokälskare innan men jag tog suget i akt och tog med min dotter till stan igen för jakt på en ny, hon behövde nya gympaskor också. Efter ett par butiker hittade jag något som verkade lite lockande och vände hemåt.
Hemma gjorde jag lite kaffe, en skål med glass och la mig i soffan i uterummets soliga brittvärme och hade en fantastisk stund. Blev så harmonisk att jag t.o.m fick ett spontant sug att sen hoppa upp och ta mig än den 10cm långa gräsmattan. Tyvärr visade sig att detta fina infall nästa skulle ta knäcken på mig, en lång historia kort, gräsklipparen krånglade till den grad att jag var snudd på att slå sönder den innan jag blev klar. Klockan hade gått och matlagningen jag sett fram emot blev sen. Trötta barn som klagade och gnällde på allt inkl den middag jag ansträngt mig för gjorde att jag tappade humöret vid läggningen. Det satte en lite sur eftersmak på dagen men jag kan leva på den fina stunden i uterummet och se fram emot en pigg vecka utan biverkningar av en blöt helg. Välkommen måndag, jag är redo ?

Hej Mrx. Kul att fortfarande se dig här, eller ja, missförstå mig rätt :)
Jag förstår precis hur du känner. Det var en av de bästa stunderna jag kan minnas från i början av i år när jag hade en perfekt symbios med mina fina regler och kunde dricka vid de "rätta" tillfällena. Sen må bra, igång med träning och inga hjärnspöken. Kommer tyvärr inte ihåg när det stöp, men det är väl den där punkten när man lurar sig att börja ta sig till tillfället istället för att det oskyldigt kommer till dig. Hoppas du är på din vakt. Vad som än händer lär vi oss nått nytt och jag önskar dig all lycka och välgång i det.

Välkommen hit till forumet. Läs runt lite här i olika trådar så kommer du få svaret på den frågan. Allt gott! ?

Ja jösses... va sjukt! Så skönt att denna helg börjar nå sitt slut! Hoppas morgondagen och hela nästa vecka har bättre att erbjuda för oss alla!
?

Grattis! Du tog dig helskinnad genom eldprovet. Det var starkt gjort! ?

Välkommen hit till forumet! Vad bra att du själv kommit till insikt att ditt drickande fått ökade negativa konsekvenser för dig och din omgivning. Man måste nämligen själv vilja göra en förändring för att lyckas. Fortsätt skriv här så hoppas jag du ska må bättre med dig själv, en dag i taget. ?

Tack för omtanken Soffi! Det har verkligen varit en krisig helg..

Jag har inte gått från panikångest-nära till glad och lugn. Men mår bättre, ok. Jag önskar att jag skulle få välja utmaningar själv nu när allt är nytt, tyvärr får jag väl acceptera att livet är och fortsätter. Jag kan bara påverka hur jag möter detta. Önskar vidare att jag hade ett schema eller nån som säger till mig hur jag ska göra så jag slapp avgöra själv. För jag känner mig oförmögen till att fatta mina egna beslut.
Den som fick lyssna lite idag var ett "ex". Den som lyckades ta ner mig jorden eller "snap me out of it" var Cola zero. För jag bestämde mig för att träffa honom en sväng idag. Fick långa kramar och fina ord.. Dom som skrämmer mig mest har varit dom som varit räddningen idag. Jag får vara tacksam för det ändå.

Nyss hemkommen från yogan. Gick sådär... men jag blir liksom inte besviken som jag kan bli med övrig träning. Tror det beror på att yogan inte är kick-främjande ? eller hur jag ska uttrycka det. Den är ju mer mjuk, utvecklande och långtidsverkande. Därför jag valde att påbörja den formen av träning för några veckor sen. Och det lyckades jag påminna mig själv om idag. Hur mycket jag än vill ha kickar så är det inte de som hjälper mig mest. Även om jag inte kände mig lugn nog att tillgodose mig yogan så märkte jag att kroppen är mer avslappnad och medgörlig. Hoppas det även gäller själen snart...

Känner mig nu trygg nog att möta morgondagen. Imorgon finns inget utrymme för stress och panik, jobbet kräver ett lugnt jag... Har åtminstone tre saker att se fram emot nästa vecka. Allt är inte skit och ibland är jag bra. Det får duga nu.

Det känns som att jag måste skriva något form utav kontrakt med mig själv för att jag ska få må bra på jobbet imorgon.
Jag har redan nu räknat ut att det inte kommer vara någon förändring i min situation efter att jag pratade med kollegan. Han var hemma från jobbet resterande dagarna efter vårt snack, så imorgon blir det första dagen jag ska spela med honom i grupp igen efter vårt lilla snack.
Jag har redan kalkylerat att jag kommer behöva ryta ifrån. Stå på mig. Vidta åtgärder. Detta pga att jag till och med blir utfryst i vår lilla chattgrupp där vi kommunicerar om jobbet. Han svarar alla där utom mig ikväll.
Så, för att inte lägga mig platt som de senaste tre veckorna, skriver jag ner ett litet kontrakt för mig själv, och bevisligen är vi nu nere på dagisnivå på vissa punkter, men vafan ska man göra?

1. Vid hälsning på morgonen, hälsa som vanligt och tänk inte på att hela gruppen är emot dig, det är bara en person som försöker förminska dig. Var glad i rösten och hälsa ordentligt.
2. Vid eventuell utebliven hälsning, rikta hälsningsfrasen med namn och titta ordentligt på personen. Om detta görs ser gruppen att du vidtar åtgärder för att försöka nå människan.
3. Erbjud din hjälp ordentligt. Speciellt till personen.
4. Ta inte att han inte hälsar ordentligt, ta tag i situationen på en gång och be att få prata. Här har jag inte bestämt mig för om jag ska ta honom åt sidan eller ställa en fråga direkt riktad inför resterande gruppen.
5. Bli inte arg. Vad du än blir, bli inte arg.
6. Var extremt tydlig med att åtgärder vidtas om han inte skärper sig, inga hot utan mer konkret "jag kommer lyfta detta med chefen om det inte blir en ändring"
7. Avreagera dig på gymmet vid behov.

Nu är det slut på miss nice Dee. Det måste va slut.
Jag kan verkligen inte gå runt och må såhär dåligt - nog för att jag alltid har söndagsångest inför en ny arbetsvecka, men detta är snarare söndagspanik. Och jag har typ sovit bort hela lördagen pga att jag varit typ... lite mentalt trött liksom.

Mod och styrka,
Dee

På förmiddagen fick jag en plötslig ingivelse av att åka till kyrkan på högmässa. Det kändes bra. Nu är jag precis hemkommen från ett fint möte. När rastlösheten sätter in och tankarna snurrar är det sinnesro jag behöver. ?

Välkommen tillbaka ❤️

Välkommen till forumet igen! Idag är det dag 1, för mej. Jag hoppas också på många vita dagar framöver. Skam den ger sej..! ?? Kram

Tack gode gud! Nu är rutinen åter, Börjar bli mer och mer övertygad att jag har npf-problematik, varför jag aldrig sett det innan kan jag inte förstå? Hmm..kan det ha att göra med den kära vännen A!? Högst troligt skulle jag säga.

Måste komma ner i varv lite nu och kika på något intelligensbefriat.

Just ja, nu på hemvägen så lyssnade jag på alkispodden och episod 32 var helt underbart!

..till två veckor!
Hoppas du fått fira det med en riktigt skön dag ute i naturen :-).

Oj, klockrent!
Jag har också alltid varit en mycket riskmedveten person. Men har de senaste året/åren känt att jag nästa blivit nojjigt rädd för en del saker - ser faror överallt. Jag har inte förstått varför, tänkt att det kanske kommit med åldern (men sååå gammal är jag inte..).
Där fick jag nåt att fundera på...

Så mycket tankar och känslor du har att hantera just nu, låter jättejobbigt, lite som en livskris?
Känner så igen det, för mycket tankar och känslor högt och lågt, panikattacker, skratt som blir gråt, vanka oroligt, försöka lyssna på nån form av avslappningsmusik som snälla människor försett en med, vars enda resultat att man vill snabbspola bandet och till slut studsar upp.
Jag har alltid tagit till alkobedövning i sådana lägen.
Tur att du vet bättre, att du vet med säkerhet att det bara blir sämre med alkohol. Håll fast hårt i den vetskapen.
Sänder styrka!
Kram

Bara: Fy sjutton vad härligt! ? Är förvånad över hur mycket roligare livet faktiskt är och hur kort tid det tog att få bort det värsta suget från hjärnan.

Nu var det kanske dags att uppdatera då.

Vi är tillsammans igen. Han har inte druckit sedan midsommar, och saknar det inte - rökningen trillar han dock dit på med jämna mellanrum, men jag är mest glad att alkoholismen är...borta. Alltså, på riktigt.

Jag gick aldrig till Al-anon, ty mötet var inställt, och nu har jag fått ett nytt jobb som tyvärr krockar - så jag köpte "Codependency for Dummies" av Darlene Lancer och jobbar mig igenom den. Mycket vettigt finns det, även om det gör ont ibland.

Inser också att pojkvännen varit medberoende till sin mamma hela sitt liv, så jag har förklarat vad boken handlar om - kanske lägger han ihop ett och ett och vill läsa den själv en vacker dag, kanske inte - men jag kan inte tvinga honom. Jag blir bättre och bättre på att hålla isär oss och låta honom ha sina gränser.

Jag kan i alla fall intyga att Sinclair-metoden fungerar. Jag kan även intyga att man inte KAN tvinga någon att ändra sig. Men man KAN hjälpa, föreslå, och stötta - en alkoholist kommer kanske inte att sätta sig och leta "botemedel" - men Sinclair-metoden är UNIK i just den aspekten att för att den ska fungera så måste man FORTSÄTTA dricka - det är lysande, eftersom den sjuka delen av alkoholisten inte VILL sluta.

Avvänjningen går gradvis. Det tar ungefär ett år - men det fungerar.

Springer någon på den här tråden så är det ungefär allt jag kan säga; det fungerar om man sköter det - men det är inte DITT jobb att sköta det ÅT "din" alkoholist - det måste de göra själva.

Men du kan föreslå det.