Senaste kommentarerna i forumet

I mina ögon är du inte alls ett hopplöst fall. Eller... i så fall är jag också just hopplös, trots att det går bra just nu och det känns som moder ska gå bra från nu. Du brukar också uttrycka den där säkerheten ibland när det känns bra. Så vad säger du Vinöger, bör jag också inse att jag är ett hopplöst fall eller bör jag titta på de framsteg jag faktiskt gör och har gjort?
Här är några av dina framsteg
Många och långa nyktra perioder
Ett otroligt stöd här på forumet eftersom du så frikostigt delar med dig
. Du har berättat för din man o bett om hjälp
Du har förstört ditt bästa gömställe
Det finns åtskilligt mer att skriva, men jag vägrar att tro att det är hopplöst. Försök se mönstren i fallandet. Tidpunkt, årstid? Utmattning? Har du tagit hand om dig? Se det helt enkelt som att du blir lite klokare för varje dag. Du vill inte dricka. Ambitionen finns där, förmågan likaså. Nu ska bara övertygelsen komma också. Jag tror på dig.

Finns på svtplay, och går nog utmärkt att gråta till ?

”Jag har nog överdrivit mina alkoholproblem”.

Hu, den tanken är livsfarlig!

Själv är helt övertygad om att hormoner är en stor del i mitt dåliga mående. Någon sa att hade man humörproblem i tonåren lär man få det även i klimakteriet ? Fyllde nyligen 50 år och har haft det jobbigt i många år med humöret, men mensen började strula rejält för ca 3 år sedan och har inte tagit helt slut än, och jag vill helst inte ta hormoner. Har provat och mådde sämre. Ständig pms ?

Regelrätta tips.
Jag vet mest att jag svajat betänkligt.
Känt eufori och glädje som en nyförälskad tonåring.
Sen glidit ner i ett svart hål.
Så att hålla sig kvar däruppe är inte så lätt.
Man är så van att fylla tomrummet.
Men när man inte gör det utan låter det förbli tomt så börjar det sakta tändas en och annan stjärna.
Som man får titta lite extra på.
Och ev gå vidare och se var den leder.
Men visst är det lätt att istället låta sig falla in i gamla mönster.
Betydligt svårare att hålla sig frisk.
Min botten gick ur mig och jag famlade omkring rätt länge innan jag började få grepp om tillvaron igen.
Vill du ha kontakt så kan jag ge mitt nummer till admi?

Så här tror jag att det funkar för de flesta av oss som har problem med alkohol:

1) Inse problemet fullt ut - utan att förneka/förminska/dölja.
2) Verkligen bestämma sig för att sluta dricka, och verkligen vilja det. (Även om risken förstås finns för återfall.)
3) Göra det, och ta en dag i taget.

Det tog MÅNGA år för mig att ens ta steg 1. Jag ville ju verkligen inte att det skulle vara så illa. Jag ville inte vara ”allergisk” mot alkohol. Men till slut kände jag mig tvungen att inse fakta.

Jag försöker att inte tänka ”aldrig mer”, utan jag försöker istället påminna mig om att ingenting blir bättre med alkohol i kroppen - för det slutar aldrig med 2-3 glas. Aldrig. Det spårar nästan alltid ur på något sätt. Skäms som en hund över vissa ”urspårningar”. Tonårssynder är okej för mig, men inte ”medelålderssynder”.

Jag försökte verkligen begränsa mitt drickande, från och till i många år. Funkade några veckor, slutade förr eller senare i katastrof. Det tog evigheter för mig att ta första steget - att inse fakta fullt ut.

Det får ta tid, ta den tid du behöver. Läs och skriv här på forumet. Låt dig inspireras och avskräckas.

Och slå inte så hårt på dig själv, du är bara mänsklig. Kram ❤️

mig med, trots att jag var där för andra gången:-) Lite vanskligt att räkna upp folk i sådana här sammanhang om man inte är hundra på att få med alla. Ingen nämnd och ingen glömd brukar jag använda om jag ställs inför en sådan situation. Men värre saker inträffar. Huvudsaken för mig är att nykterheten känns så bra nu. Ha en bra vecka alla! Starkt av dig Varafrisk och din man att delta på träffen. /Fenix

När ni hittar hit o sticker in, när ni säger ert eller delar era tankar o funderingar så gör det självklart skillnad hos mig ska ni veta. För när man skriver här utan tanken på att någon ska läsa eller lägga någon större energi på det o man mer ser detta som ett ställe att få ventilera ett samtals ämne som för andra kan vara "tabu" eller svårt att förstå så känns det lite extra fint att komma in o faktiskt se att någon läst, gillat eller tagit sig tid att skriva en rad eller två. För jag är ensam o ja jag tröstar mig tyvärr just nu med A extra mkt, men jag går också in här dagligen, läser o skriver o det är la kanske alltid en start.. Tusen tack alla!! Jag vill även ni skriver här vart ni är, hur ni mår o går igenom.

Kram ?

hur bär man sig åt för att sörja på "rätt" sätt? Tycker jag har gråtit floder, tänkt, känt ja hela registret. Men känns mer som jag har gjort det på en ältande och geggande nivå. Vill ta mig framåt, förlika mig med saker, acceptera. Men fattar inte hur man bär sig åt?

Jag är sugen på att anmäla mig och några vänner till 5km sträckan. Vi ska ses i helgen. Få se om jag lyckas övertyga dem. ?

Inget sug efter alkohol, och allt annat vore faktiskt konstigt.

Har fullt upp med min nattångest. Har inte sovit alls i natt ? Verkligen ingenting. Vidrigt!

Jag är fixerad vid att få sova, trots att jag vet i teorin att det handlar om att varva ner kroppen så pass mycket att man kan släppa taget. Sömn är en ickehandling.

Kombon stress/oro, alkohol, pms och fullmåne är för mig allra värsta kombon för att hamna snett med sömnen, och hamnar jag snett så blir jag panikslagen, och då är det omöjligt att sova.

Nu slipper jag alkohol och snart även fullmåne hoppas jag (?). I klimakteriet tycks jag dock ha konstant pms, och stress/oro har jag omkring mig, men två bort av fyra är ju bra!

Stress/oro är ju en upplevelse snarare än faktum, så det hänger ju ihop med ångesten förstås. Som en negativ spiral. Efter ett tag blir allt överjävligt. Jag försöker därför bryta automatiska negativa tankar med positiva medvetna tankar. Försöker, för det är fan inte lätt!

Försöker av samma anledning inte umgås med gnällspikarna på jobbet. En del tycks nästan ha gnäll som livsluft ?

Försöker alla knep jag kan ta till för att varva ner. Gå långsamt, äta långsamt, fika, lunchrasta, kort lunchpromenad, försök till mikrovila på bussen fram och tillbaka, och en stunds mindfulness i vilorummet till en låtlista med sångmantra.

Jag lägger mig platt på rygg, med filt över mig, och sätter på en låtlista med sångmantra som jag spelat regelbundet i flera år. Min kropp är ”programmerad” på den musiken, plus att just sångmantra är bra för hjärnans återhämtning.

Jag ligger där med händerna på magen och andas in och ut lugnt i takt till musiken, ”sjunger med” i mantrat inuti huvudet. När jag mår bra ”slocknar” jag efter tre låtar. Somnar inte riktigt, hamnar liksom i det som jag kallar ”mellanlandet”. Ställer klockan på 30 min.

Sen vaknar jag upp som om jag fått en spann vatten över huvudet. Perfekt sätt att ”reseta” skallen och återfå energi. Samma upplevelse kan jag få på bussen, om ingen sitter och babblar i telefon bredvid. Resan tar 30 min, i bästa fall slocknar jag 20 min.

Det funkade förstås inte idag. I vilorummet kände jag riktigt hur ångesten ville tvinga mig upp, men jag låg kvar, djupandades och fokuserade på sångmantrat.

Den här mindfulness-träningen gör jag på arbetstid när jag mår så här. Det är fan jobbet som delvis gjort mig sjuk pga stress ? Annars försöker jag göra det på en lunchrast, men nu har jag slarvat ett bra tag.

Mindfulness är verkligen ingen quick-fix. Man måste träna regelbundet i månader när man mår bra, för att ha nytta av det när man mår dåligt. Och jag har tränat massor, sen många år tillbaka.

Musiken tar sig liksom in i kroppen med hjälp av ett annat sinne, nästan omedvetet. Det har hänt mig i väntrum tex att jag plötsligt nästan nickat till. Först då har jag hört att de spelar en låt från min mindfulness-låtlista.

Jag har tränat mindfulness med olika sorters prat också, men musik funkar bättre på mig. Djupandas in, paus, andas uuut, paus - i takt med musiken. Känner i händerna hur magen reser sig. ”Sjunga med” inne i huvudet.

Sångmantra är på indiska så jag fattar ingenting, men det spelar ingen roll, det gör nytta ändå. Och det finns forskning som stödjer det, även om det låter flummigt.

Efter föreningsmöte ikväll, och sen uppvärmda rester framför tv:n, så satte jag mig på motionscykeln bakom soffan och cyklade 6 x 5 min så svetten lackade medan jag tittade på tv. Allt för att frigöra endorfiner.

Bäst idag var ändå att jag har fått massor gjort på jobbet! Mellan alla pauser ? Man jobbar inte effektivare för att man hoppar över de viktiga pauserna. Tvärtom.

det stämmer på mig också! Har ju handlat om långvarigt "drogande" för min del så... Frågan är då vad som är rätt och hälsosamt att göra med detta tomrum. Märker att jag tar till allt möjligt. Slutade med alkohol på nyårsafton. Nu har min surf-tid på mobilen ökat markant istället. Har vart en sån som haft mobilen nedslängd i handväskan tidigare men nu surfas det för glatta livet. Promenerar jättemycket, känns som något bra både för kropp och knopp. Skaffat mig lite nya vänner, också bra. Flera av mina "gamla" relationer känns så otroligt konstiga. Dom pratar nog på samma sätt och om samma saker som vi alltid har gjort. Men jag känner mig annorlunda, vi passar inte ihop längre. Relationer gnisslar och skaver, jag känner mig instabil och ofta låg. Är jag på vägen mot tillfrisknande eller är jag ute på djupt vatten och bara trampar? Kanske tänker för mycket? Och fast det är ett tomrum som uppstår så tar ju det så förbaskat mycket plats och kraft. Ska äntligen ta mig för att läsa den boken du nämner. Vet att det har pratas förut om den här inne. Som du säger skitkul att försöka bli frisk?

Jag sticker in huvudet hos dig med anledning av att jag såg ditt senaste inlägg här ovan och kände igen mig lite granna.
Jag vill bara skriva till dig att med tiden blir det bättre.
Det låter osannolikt, jag vet, om någon sagt det till mig då hade jag kanske blivit arg rent utav.
Du skriver att alkoholen är din vän, ditt stöd och din trygghet i den verkligheten du lever i. Det kan kännas så, jag vet, min bästis hette vitt vin och levde i symbios med mig under många år innan jag till sist insåg att det är ju pga min "bästa vän" jag mår såhär dåligt.
Alkoholen må finnas där som en tröst och en avslappnande belöning i början, men det den gör är att den sakta men säkert distanserar dig från omvärlden, skapar fler tomrum i din själ som behöver fyllas med ytterligare alkohol, ser till att komma emellan dig och dina vänner/familj för att få dig i ett ännu starkare grepp.
Och när allt skiter sig, då står den där flaskan där.
Men, om man kan lyckas se förbi det, och blicka tillbaka till tiden innan man blev bästis med sin flaska så ser man oftast ganska tydligt vilken personlighetsförändring man genomgår när man börjar dricka.
Det är samma personlighetsförändring man raderar ut när man slutar dricka.
Det tar tid att vänja sig av med alkoholen, och hitta andra alternativa vägar att gå och hantera känslor på, men det går. Tro mig. Det går om man bara är villig att stå emot den där överjävliga perioden av både sorg, saknad och vanemönster som ska brytas.

Mod och styrka, A är inte vår bästa vän utan vår mörkaste demon till fiende.
Dee

Tyvärr så finns det inte mycket du kan göra.
Det är ett val dom han gör och det enda du kan är att tala om för honom hur det påverkar dig och er relation.
Kanske låter tufft men du kan inte ändra på honom utan det är ett jobb han måste vilja och göra själv.
Ta hand om dig själv ?
Azalea

Vi har varit gifta i 10 år, båda 75+, gott om pengar.
När vi träffades hade min man blivit änkling, druckit mycket för det. Levt nykter några år med dåvarande frun som som också haft alkoholproblem dessförinnan enligt egen utsago.

Jag har uppdrag som innebär att jag reser då och då. När jag är borta super min man hejdlöst, är redlöst berusad, tappar balansen, ramlar slår sig, står på blodförtunnande medicin som innebär att han blöder ymnigt. För mig innebär det oro, han svarar inte när jag ringer och då vet jag inte om han ligger skadad eller bara sover.Jag når honom inte med ord när jag försöker förklara hur jag påverkas av detta eller försöker få honom att söka hjälp. När jag kommer hem är det skitigt minst sagt. Ska jag tvinga honom att resa med mig så att han inte dricker så mycket? Att låta bli att
resa överväger jag inte.

Vad skojsigt, nu jädrar ska det lubbas!
Jag satt ikväll och fnulade på om jag skulle springa 10 km eller 5 km på midnattsloppet i år, härligt att du tipsade om att anmälan var öppen, då har jag ju två lopp på agendan redan nu mao!

Flatenloppets arrangör, Running4serenity1 på insta och Flatenloppet på Fejan har öppna träningar på söndagarna runt Flaten för den som vill komma i form inför loppet, det brukar vara ett glatt och härligt gäng som deltar om man vill få lite nya kompisar!

Den här gången måste vi ju hitta varandra i vimlet tycker jag! Jag ska hoppa ljushopp så du ser mig!
/Dee

Se klart...vilken fantastisk dagbok att läsa din "Knyttets sång". Rev av hela ikväll. Inser att jag varit inne i den tidigare o gillat det jag läst.
Inte tagit mig tid att skriva så många rader ännu eller starta en egen tråd. Försöker "sålla" lite bland allt läsvärt o matnyttigt som detta forum har att bjuda på.
Själv har jag haft mer än en blomkruka/gardin/dold udda hylla som gömställe. Några gånger har jag funnit ett kvarglömt glas på ett sådant ställe, ack o ve, stor skam (ja just det var där jag satt igår kväll innan jag somnade ifrån det "roliga"). Försökt "krångla" till drickandet då o då med flaskor o traditionell icke skruvkork men i sämre perioder skippat all form av sofistikerat beteende. Kört tidernas sämsta gåva av dem alla till oss problemvindrickare, BiBen. Ur en kaffekopp om det funnits ngn hemma som inte bör se vad jag dricker o vilken idiotisk tid på dygnet. Uppfinningsrikedom o kreativitet kände härom inga gränser.
Klanka inte ner på dig själv över sömn i nykterhet. Kropp o själ behöver vila. I mitt fall oändligt o irriterande mycket. Försöker också vara snäll med mig själv även om det är svårt. Inser ju det tar tid att läka samt förstå min alkoholhistoria o alkoholframtid.
Kram från mig?

Grymt jobbat - starkt!

Jag var också utomlands för ett tag sen, hade också lite vånda inför det, men mitt sällskap var så gott som solidariskt nykter med mig under resan och jag hade turen att de gjorde galet goda fruktdrinkar åt mig istället!
Varför tänker du att du skulle ta ett glas utomlands för när du skriver att det kommer bli klurigt när du kommer hem, om jag läser lite mellan raderna?

Jag tänker att det finns en orsak till att du har 90 dagar i bagaget och att du skall fokusera på dessa 90 dagar. Och ta en dag i taget.
Det brukar sällan vara till vår fördel att ursäkta sig med att ta ett glas bara för att man är på semester.
Kan du lösa den situationen på något sätt?
Hur gör du hemma?
Vet ditt sällskap om att du är nykter?

Mod och styrka och sjukt bra jobbat,
Dee

Dee, det var du som tipsade om flatenloppet 2019. Jag och frun deltog. Vi tänker göra det även i år igen. Igår anmälde vi oss på den här länken: https://flatenloppet.com/2017/11/10/flatenloppet-2018/
Hoppas det är fler som ställer upp och synliggör psykisohälsa och missbruk.

Du skall absolut inte fortsätta ta din medicin om du tänker fortsätta dricka, men det vet du ju redan. Tidsspannet för när du intog tabletten kontra när du intog vinet är det ingen fara med.
Läkemedlet och alkoholen har en förstärkande effekt på varandra, så de ska absolut inte mixas vare sig under tätt tidsspann eller under en tid. En miss i protokollet är okej.
Har du fått tabletterna för att sluta dricka och lindra symptomen? Prata med din läkare om något annat som tar bort suget istället isf, det finns bättre medikament.

Ta hand om dig,
Dee

I boken kvinnor som älskar för mycket.
Där beskrivs just denna depression som delvis kan bli rätt djup.
Just för att man inte drogar längre.
På en känsla,en kärlek osv.
Att man just genom att hålla sig uppe med tandagnisslan håller depressionen ifrån sig.
Ju tuffare relation/trauma/upplevelse man utsätter sig för.
Ju starkare lugnande tablett har man knaprat i sig.
Stämde i alla fall ypperligt på mig.
Hon beskriver också det ilande ekande tysta tomrum som kommer istället för alla dessa "piller"
Skitkul! Belöningen för att man försöker trampa på den friska vägen?

Även här. Kanske atmosfäriskt?
Trött trött och trött.
Rastlös och irriterad hungrig och tjurig. En dag att vända blad över.
Önskar så att jag kunde gråta på beställning tror det är en liter tårar i den här kroppen. Var ligger de och skvalpar tro?
Om du kommer på något gråtknep, meddela gärna!

Jag vill inte känna att A är det enda jag har som stöd eller som vän, jag vill inte känna att jag "måste" för att klara mig, jag vill inte må dåligt för jag kämpar emot. Jag vill inte må sämre för att jag faktiskt lyckas stå emot. Men ändå är du A min bästa vän o min trygghet i den verklighet jag lever i o det är så så sorligt o otroligt jäkla frustrerande..

Ja, du glömde mig men det är helt ok....jag menar helt ärligt det är ok...men jag hade med mig min man...tack vare att du och ngn annan som jag inte minns nu så tror jag att jag har koll på det flesta..å för mig har det känts mer inspirerande att skriva här på forumet (eftersom jag började för några månader sedan) när jag vet vem några av er är.
Jag minns att du sa att du tyckte att det var inte helt enkelt att prata inför alla...och jag tänker att det är väl helt ok...vi är olika!! Det betyder ju inte att du inte har något att säga...å du är verkligen en fena på att skriva...verkligen detaljrikt och intressant. Du klarade även att inte dricka alkohol under helgen...gick det lätt eller var det svårt eller hur var din känsla? Minns inte men är det många dagar, veckor, månader som du inte har druckit alkohol??

Kramar:)

Va kul att du har läst på om Billströmska:)Blev du sugen på frigörande dans eller någon annan kurs? Om du anmäler dig t ngt hör gärna av dig:)
Efter att jag har skrivit här så ska jag betala in anmälningsavgifterna till Cykeltävlingarna...just nu känns det verkligen som jag kommer att fixa det!!

Kramar till er alla!