Senaste kommentarerna i forumet

Ska INTE dricka!
Känns som livet håller på att rasa samman dock.. men jag får försöka tänka så att när jag håller mig helnykter genom detta,
så GÖR iaf JAG det RÄTTA. Och det känns viktigt att behålla mitt sinne och mina känslor äkta och utan förstärkning av alkohol. Jag behöver ha huvudet skärpt och kunna lita på mig själv och att det jag känner i det här kaoset, är det "riktiga". Sedan att jag inte riktigt vet vad jag känner och vilken väg som blir bäst, så får det väl vara. Hellre det än ett förhastat beslut..
Ville bara skriva ner det här, hur sunda fibblan resonerar??.
Vad a-?, säger det kan nog de flesta ana..och jag gör mitt bästa för att bara ignorera den lilla patetiska figuren..
Kram
/Fibblan ?

Min särbo håller inte bara på med alkohol, utan också andra droger. Misstänker att han har börjat igen. Jag finns här för dig, om du behöver prata ur dig dina känslor♥️.

Trevlig helg till dig med??

Allt under kontroll. Fredag utan alkohol. Höstdepression, som vanligt.
Ha en trevlig helg!

Två steg fram och ett tillbaka, skulle jag säga. Du gör det superbra, Fibblan! Speciellt med tanke på omständigheterna.
Det är kanske inte så kul att bara kämpa på med huvudet nere, men ibland är det som det är. Huvudfokus just nu är att du inte dricker, och det gör du ju inte.
Kämpa på! Och prata med karln. ?

..alltså allt känns bara så fel och jobbigt och tungt..Jag har så fruktansvärt låg energi också. Så jag orkar bara med det absolut nödvändigaste, typ jobba, ta hand barnen, skola, deras aktiviteter etc..
All energi, livslust, kämpaglöd och positivet rann ur mig i samma sekund som han berättade. Det är en och halv vecka sedan nu.. och dagarna handlar bara om att ta sig igenom dem. Och såklart då utan alkohol..
Med der går det iaf bra. För 25 dagar sen startade jag min "0-vison" och sedan dess har jag druckit 2 öl vid ett tillfälle. Det får man ju va nöjd med mitt i allt..?. Ska verkligen jobba för att det inte blir något i helgen heller nu..?

Ha en fin helg och kämpa på för LiVET och det som är värt något????!
Kram
/Fibblan ?

...är jag och hinner inte hänga här inne! Vill önska alla nya välkomna och säga HEJ till ”the oldies” ?. Imorgon ska jag försöka få en stund över till att jag jobba med programmet vilket är kul men tar lite tid. Är på helgkonferens liksom men känner att jag behöver dra mig undan ibland och då kopplar jag upp mig. Helvitt blir det inte men inget utsvävande. Tycker jag har kommit en bra bit på vägen ändå och tänker inte klandra mig för tidigare misslyckanden. Trevlig Helg på Er alla ?

Startar dag 19 och känner mig lycklig! Nu kanske jag tar i från tårna men det var flera år sedan den här lättnaden och lugnet infann sig! Jag associerar det till lycklig i alla fall! ? Funderat i flera dagar över hur lätt det är att avstå A den här gången?! Kan verkligen inte förstå det. Levde ju för mitt vin för bara 3 veckor sedan. De verkliga dipparna har inte kommit än men jag hoppas och tror att jag ska klara dessa dagar när de kommer! Har återupptagit min hobby med att sticka! Bra sysselsättning på kvällarna, tankeverksamheten med fullt fokus på att räkna maskor, hinner inte ens tänka på A då! Rekommenderas varmt om man är lite rastlös! Nu kör vi nykter helg!
Kram alla ?

Vanligtvis är den här chefen en empatisk människa. Och själva handledningen skedde liksom i humoristisk anda. Litet hur dråpligt det blir när arbetslaget består av individer som alla tänker olika. Hen blev nog rätt ställd när jag protesterade, och ville liksom fortsätta i samma humoristiska anda utan sura miner. Nu har jag sovit några timmar och är inte arg längre. Men jag funderar ändå på att ta upp saken med chefen idag, i enrum. Kram till dig vännen. Ha en fin fredag!

Men vilken jävla idiot, självklart ska en chef (för jag har för mig att du sa att du hade en psykolog som chef någon gång, kanske var en annan, spelar ingen roll, jag antar) inte påtala "fel" med specifika personer i grupp. Det är totalt oprofessionellt. Jag förstår din ilska. Precis sådant hände mig under min första karriär, då jag senare gick in i väggen. Min chef då ställde sig och skrek på mig inför kunder och personal. De FÅR inte behandla än sådär. Man tar personen till sidan, för en diskusion och faen också, är man psykolog borde man ha empati nog att förstå att man inte säger ”Du behöver inte ta åt dig så." Jobbar också med psykolog och andra professioner som verkligen ska ha en empatisk förmåga, de jag jobbar har just det.

Alltså en del folk borde få gå i vuxenskola, hur man för sig och talar med andra.

Måste dra till jobbet nu, men Mirabelle - din chef är ett pucko, var glad att du har överhanden där, du är nämligen inte det.

ha en fin fredag! Kram

Wow... jag är trött, efter att redan ha jobbat 40h denna vecka och hållit ett hemskt tempo så ska jag nu iväg på min sista jobbdag. Jag är slut, körd, död i huvudet. I dag blir det lite sightseeing som ajg brukar kalla det, har det på jobbet ibland. Åker och besöker andra platser.. rätt skönt men stressande när man känner att det är så mycket man vill, kan, borde göra. Men får bara släppa det och försöka vara lite trevlig.

På måndag ska jga till kurator, känner ju att jag mår så bra nu, vilket känns lustigt, men ska ju dit ang. att jag måste fördela min energi bättre och det behöver jag ju fortfarande. Kanske mer än förr, för just nu undrar jag o jag inte försöker vara superwoman och kommer köra mig in i den där mytomspunna väggen så småningom. Det värsta är att det är bara mitt fel, jag tävlar inte mot någon, bara mig själv, ingen ställer några krav på mig - ingen som blir besviken i arbetsgruppen eller chefen i alla fall. Varför måste jag bara få bekräftelse från jobbet? Pust. Det säger ju inget om det viktiga liksom.

Måste få ansiktet att se någorlunda respektabelt ut, i dag blir det en illröd läpp, känner att jag behöver det.

Väljer att inte dricka i dag, även om det är fredag, istället ska jag så fort när jag kommer hem tända ljus, göra fotbad och mysa till det i soffan med värmefilt och pepsi max.

ha en fin fredag alla där ute

Nej, för mig gäller det att aldrig ta det första glaset...för jag vet att det kommer inte att stanna där.
Så där har det varit för mig också, jag har tvungen att dricka tills jag small av, annars kändes det fullkomligt meningslöst att dricka överhuvudtaget.
Tänker på alla gånger jag varit ensam med barnen och jag drack tills jag somnade...kunde ha hänt vad som helst med dom och jag skulle inte ha en aning.
Nej fy, då vill jag hellre ge dom tryggheten och vissheten att jag finns här för dom
Det är ganska konstigt hur det blir här i livet, och hur fullkomligt kidnappad hjärnan blir av alkoholen...man är ju helt ovetandes om hur det känns att verkligen må bra på riktigt...
Emala. ...kanske du behöver söka hjälp om du inte klarar att sluta på egen hand. ...jag hoppas och tror på att du klarar det här, du är betydligt starkare än vad du tror☺

Själv har jag inte skrivit här på några dagar.
Har druckit som vanligt efter min nyktra vecka. Dvs stora mängder... Det är som att benen styr sig själva till bolaget...
Är skitförbannad på mig själv, men är fast besluten att ta upp kampen igen!
Jag mådde ju så bra när jag var nykter.
Idag har jag druckit 1 liter vin och 4 starköl. Är just nu i det stadiet att jag desperat kräver MER!!! Men det finns inget mer att få tag på...
Hatar, hatar, hatar att vara salongsberusad (om ens det). Hellre vara spiknykter i så fall. Dricker jag inte tillräckligt mycket så får jag ett våldsamt begär efter mer... Det är anledningen till att jag inte klarar att trappa ner på alkoholen. Lättare att avstå som nykter, och aldrig dricka det första glaset.
Blir nog en sömnlös natt. Allt känns skit!
Jag har sedan länge erkänt att jag är alkoholiserad, förnekar det inte längre.

Näe... Jag är fortfarande så förbannad att jag inte kan sova. Inte särskilt balanserat, jag vet. Inser även att jag blev manipulerad av en kollega under dagen. I kombination med handledarspektaklet bränner jag topplocket. Ska passa mig för den kollegan i fortsättningen. Alltid ska det finnas nån sån. Urk. Jag har gristidig start imorrn. Fan.

Finaste finaste Lim ❤️ Loggade in i dag o ser att du är tillbaka ... och har varit det ett tag .. så jag hade en del att läsa ikapp .. och såå sorgligt det är att läsa ditt senaste inlägg .. vad A gör mot oss o våra familjer o barn .. Har hela tiden vetat att du har en plan och att det är dags nu .. du har själv kommit till den punkten att nu får det vara nog .. Barnen o du behöver komma ifrån homom och som du säger så förstår o känner de mer än vi tror .. Förstår också hur jobbigt det är att hela tiden fundera om vad som är rätt och ovissheten om hur det ska bli .. Jag har ju själv gjort den resan .. Tänker på dig på dig o hoppas att du har krafter kvar att ta dig igenom den här jobbiga tiden .. kom också ihåg att det är helt ok att be om hjälp , från vänner o familj .. skulle så gärna vilja komma upp o hjälpa dig och barnen ❤️ du är värd så mycket mer ❤️ Massor med Kramar .. Lerigen

Najs att höra!

Dom vill ju att man ska tycka synd om dem men är ju så svårt efter ett tag när man inser att egentligen vill de inte riktigt ta emot den där hjälpen ändå... Gud ska veta vad jag försvarat den mannen! Ursäktat hans missbruk en miljon gånger, typ "ja men det e ju för att hans pappa e dum i huvet, han har en elak chef mm mm" Har också försökt hjälpa så mycket, men slutat med det i lika stor utsträckning nu när vi gjort slut och inser att min hjälp gör liksom varken till eller från. Hans beteende är precis samma. Mmm har också åkt hem tidigare från jobb och lånat ut pengar som jag aldrig kommer att få tillbaka, betalat kronofogden åt honom men ändå surar han på mig för att jag är på honom att han måste betala sina räkningar nu när han äntligen är skuldfri... Det blir tufft när han väl flyttar men jag vet att det är nog så det måste bli även om jag inte helt stängt dörren men då ska väldigt mycket till, i så fall 100 % nykterhet, avgiftning, behandling, behandlingshem (han har gjort allt detta en gång tidigare dock) men att se till att soc inte släpper honom så lätt denna gång. Han tror tyvärr att han har allt under kontroll.
Har boken hemma men var ganska längesen jag läste. Borde nog läsa om några kapitel...
Så sant att det är helt OK att prioritera sig själv, glömmer det så ofta

Allt knallar på här, förutom förkylningar och huvudvärk. Men ingen alkohol, så klart. Det känns liksom som det nya livet och det nya normala. Jag tänker inte på det förutom när jag går in här varje dag. Skönt.

Vilken fruktansvärt jobbig situation du befinner dig i. Det måste vara förfärligt. Och så mycket du har stått ut med och hållit ihop under så lång tid..! Jag förstår verkligen att du reagerade som du gjorde, och jag tycker att du gjorde rätt i att sätta ned foten. Det har ju pågått så länge nu att det inte kommer att bli någon ändring av sig självt. Jag förstår att det känns urjobbigt med tanke på barnen, men samtidigt: de märker ju vad som pågår. Och även om du finns där som deras trygghet 24/7 så påverkas de så klart av att ha en pappa som gör tvärtom, finns där med sin otrygghet. Det påverkar ju dem också.
Kom ihåg: det är också en gåva till barn att stå upp för sig själv som förälder. Allt kommer att ordna sig.
♥️ ♥️ ♥️

Tack finaste knaskatten och miss lyckad ♥️ jag har gått in här några gånger men inte orkat logga in. Skjutit upp det hela tiden.

Det var rätt lugnt här ett tag. Men nu har min man åter igen gjort massa dumma saker berusad. Jag satte ner foten idag. Förväntade mig en ursäkt och ånger men han sa att det var mitt fel att han betett sig som han gjort?! Att han får komma hem när han vill och att det inte är min ensak. (han väckte mig alltså med gräl kl 3 på natten ett par timmar innan jag ska till jobbet).

Jag sa att det är bättre att vi ansöker om skilsmässa. Jag sa att jag inte kan leva med en person som är ute och dricker på nätterna och väcker mig och barnen när vi behöver sova. Att han ens kan påstå att det är mitt fel och tycka att han får göra exakt som han vill gör ju bara att jag måste ut ur detta äktenskap. Det ÄR inget äktenskap.

Jag VILL inte behöva skiljas. Jag vill absolut inte det och jag dör av tanken att det skulle kunna bli värre för barnen?? Men hur ska jag orka flera år till såhär när han visar NOLL intresse av att ändra sitt beteende!?

Jag vill lämna honom. Jag vill bo ensam med mina barn. Jag vill ha en kontakt hos socialen om barnen ska vara hos honom (hur han nu ska vilja ha dem... Han vill ju bara ut hela tiden). Jag kan inte fortsätta det här spelet. Han bidrar inte med NÅGOT bra i mitt liv förutom att jag får ha barnen heltid om jag lever med honom (vilket inte är så bara...).

Vill inte skriva vad mina barn säger och tänker men de har alltså börjat påverkas av hur han beter sig. De är för stora för att missa allt nu.

Önskar jag kunde se in i framtiden. Vilket val är det rätta!?

Hur mycket ska man stå ut med och till vilket pris?

Jag skriver av mig nu. Vet inte vad som kommer att hända men jag känner att jag vet att jag kan inte fortsätta leva med honom när han dricker. Men jag kan inte heller låta barnen behöva göra det utan mig sedan heller. Nu finns jag ju alltid med.

Vad är bäst för barnen?!

Usch. Livet är så orättvist tycker jag.
Jag ska inte behöva känna ångest över att barnen ska behöva vara med sin egen pappa. Finns det hopp att han kanske blir en bättre pappa om vi skiljs?

Fuck alkohol. Jag kan inte fatta att folk sitter hemma och MYSER med sånt skit. Samma skit som river sönder min familj. Helvete!!!!!!!

Jag har snart ingen självrespekt kvar. Jag är hans slav. Han gör vad han vill och jag bara ler. Men jag klarar inte mer. Inte när han rakt ut nykter säger att han får komma hem när han vill och att det är mitt fel att han bråkar med mig. När han inte ens ångrar sig dagen efter. Då har någon slags gräns passerats.

Käre gode Gud, hjälp mig att bli fri och hjälp mina barn ♥️ hjälp oss komma ur den här situationen hela tillsammans ♥️

Vad fint att dina barn finns där för dig och lyfter dig när det känns överjävligt orättvist och tungt. Barn som har fått rikligt med empati lär sig att visa empati. Du har gjort ett bra jobb! Ta hand om barnens fina mamma nu och håll henne frisk och nykter. Kram

Känner väl igen mig i det ni skriver här
Hjärtklappning vid tanke på att gå någonstans till vänner, oron att nåt ska ske mm...

Jag är ff inne i en fas att bestämma mig..
Han fortsätter att dricka, så är det bara
Är det inte starköl en dag så är det folköl, det är hans liv. Jag och han är inte ett par men jag och han ses som nästan ett och hur jag än vrider o vänder på allt så påverkas jag av han val att hela tiden ha med alkohol i bilden... varesig det inte bråkas eller ej så passar inte jag in i en annans liv när det gäller hur den väljer att dricka så här ofta som han gör och mycket.

Nyss hemkommen från möte. Min fina dotter följde med mig idag. Jag har sagt till barnen att de är välkomna att följa med någon gång för att se hur det är. Sonen kände sig dock inte riktigt bekväm med att följa med men jag fick världens underbaraste kram utav honom idag. Den kramen säger mer än tusen ord...?

Jag känner mig inte grym alls, utan fylld till bredden med harm (återigen, tack Adde för ett användbart ord). Resten av veckan har varit bättre. Harmen kommer sig av kvällens handledning, då handledaren (psykolog) påstod sig ha observerat att jag gjorde något som jag inte gjorde. Ett väldigt vanligt misstag i de sammanhang som jag arbetar i, men ett misstag jag lärde mig av med för många år sedan. Handledaren satt runt ett hörn och lyssnade på verksamheten. Då när jag enligt hen skulle ha begått det här misstaget befann jag mig i ett helt annat rum. Nåväl. Jag sa givetvis ifrån. 1) Just det misstaget begår jag inte längre (däremot en massa andra...) 2) Jag var inte i det aktuella rummet under observationstillfället. Ok, då hörde jag fel, sa handledaren. Fint så. Jag var nöjd med det. Men, så lägger hen till ”Du behöver inte ta åt dig så.” Som om jag vore obefogat stingslig på något vis. Inte ta åt mig??? När hen säger mitt namn och inför arbetslaget påstår att jag gjort något jag inte har gjort? Hur i helvete tar man INTE åt sig? Ska jag inte tala om att hen har fel? Nu fanns det massa annat att diskutera och kort om tid, så jag valde att inte orda desto mer om det. Men vaffan? Så jag är fortfarande skitsur. På den nivån att jag känner ilskan ila runt i kroppen i form av arga rysningar och pirrningar i ansiktet. Undrar vilken känslan hade varit om hen tagit upp något misstag jag verkligen hade begått... Då hade jag också varit upprörd, fast på ett annat sätt. Sur på mig själv förmodligen. Jag vill iaf tro att jag inte hade känt för att bita av huvudet på handledaren. Men vem vet. Det lär visa sig, för det ska navelskådas väldans mycket i min nya roll, och misstag lär jag göra så det räcker och blir över... Hade jag haft vin så hade jag hällt i mig det. Vilken tur att jag inte har något.

Tack, ni är fantastiska! Alltså Lykke, vi ska ju bara fortsätta så här tycker jag, vi ÄR ju bra ?
Ensam1984, trodde absolut inte den första dagen att det skulle gå så här bra.. trodde kanske nån dag.. Men nu fantiserar jag om 1 mån, 3 mån, halvår, 1 år och 10 år ? Jaja... Jag ska ta det lugnt, en dag i taget. Bästa sättet att ta sig fram på, och bästa sättet att njuta av livet på

Mitt i snurret drog jag på musik och dansade loss ?
Fick besök av min bästa vän. Pratat med syrran. Och rätt var det var så fick jag några svar. Blev lite klarare. Vissa saker lägger jag för att vila ett tag till...