Senaste kommentarerna i forumet

Du, det är så himla mänskligt och jag vet själv hur jäkla svårt det är. Man skäms men det är så bra att du skriver här. Där man inte behöver skämmas. Vi kan börja om ihop! Det är inte hur många gånger man faller; utan hur många gånger man reser sig upp som är grejen.

You got this. Imorgon är en ny dag.

❤️?

Starkt att inte dricka när det är där framför nosen. Grattis till dina bra val du gjort och att du är på dag 21. ??

Det var så underbart att äntligen få träffa er. Både själva forumträffen och "efterfesten" på caféet var otroligt givande. Att du FinaLisa inte alls såg ut som jag tänkt mig var bara en positiv överraskning.

Tyvärr var jag så nära återfallet jag bara kunde bli. Precis som jag berättade var det nog till viss del tanken på träffen som gjort att jag klarat mig de senaste veckorna.

Skriver lite halvkryptiskt då jag skäms som en hund. Hade helst inte velat skriva alls, men kände att jag måste få kommentera den fina sammankomsten och den gemenskap den förde med sig.

Jag tog alltså ett återfall i går. Samma dag som träffen. Sorry!

Orkar inte skriva mera nu, men tack för att ni finns i mitt liv och aldrig sviker. Känner mig ibland som ett hopplöst fall, men vet att innerst inne ger jag aldrig, aldrig upp.

Kram på er

Jag gillar inte heller att flyga. Flyger sällan och då alltid med en 15 mg Sobril i mig. Har för mig att du skrev att du också använt dig av den metoden - varför oroa dig nu när du har en lösning? Visst plan går sönder i tre delar men det är fortfarande den säkraste metoden att transportera sig.

För mig har oro och ångest varit en ständig följeslagare genom livet. Har kunnat oroa mig för saker som är så osannolika att när jag berättat om det har andra fått ett skrattanfall för att sen be om ursäkt när de förstår att det är min verklighet. Allergier, sätta i halsen (både jag och barnen), flygkrascher, plötslig hjärtsjukdom (jag), terrorattentat osv osv osv. Den där oron har ätit upp mig tidigare. Men sen jag började med 20 mg Paroxetin (SSRI) varje morgon går den att hantera. Den där ovanligt höga grundångesten som jag tydligen föddes med har blivit hanterlig för mig och det är en sån lättnad.

Så om du inte redan tar SSRI (då kanske du behöver justera dosen) så är det mitt bästa tips till dig. Skit i alla om och men, prova och utvärdera efter en månad. Man måste inte leva med daglig ångest och oro som förpestar ens liv och får en att vilja supa ner sig för att få vila.
Kram
svagis

Hej, det är klart att du ska stanna här. Jättefint att höra att du fått samtal med din sons behandlare, att sonen brutit sekretessen. Psykiatrin går att prata om mycket. Det är mycket som skulle behöva förändras. Behandlingar som träningsgrupper, mindfulnessgrupper och kbt till alla borde vara självklart. Det går inte bara att pumpa i människor med mediciner. Jag ser en del som verkligen farit illa av för mycket mediciner. Läser processen av Åsa Nilsonne just nu och det är tungt att höra hur jag och andra patienter inom psykiatrin varit och är försökskaniner. Mina misstankar besannades. Mediciner behöver testas och utvärderas hur människan svarar på den och somliga får konsekvenser för resten av livet. Jag vet ingen medicin som inte gav någon biverkan. Jo, lamotrigin gav mig ingen biverkan, men den var ingen medicin för mig att tänkas vilja bli gravid på. När jag skriver detta så borde jag vara lycklig för att jag klarade att bli medicinfri, men samtidigt krävs det att jag underhåller så mycket för att leva utan medicin, så jag vet inte om det är värt det alla dagar. Det är inget som jag förespråkar. Däremot så borde den offentliga vården arbeta mer förebyggande. Vem som helst kan bli allvarligt sjuk av psykofarmaka. Det gäller verkligen att ta hand om sig.

Det var underbart att vara de sista dagarna med henne. Men det var samtidigt då himla jobbigt att lämna henne vid stationen när hon åkte. Jag gläds så mycket för hennes skull men det är en sån saknad så det gör ont.
Det har gått rätt bra denna veckan och jag har hållt mig sysselsatt hela tiden men idag har jag en riktig svacka och känner mig så himla ensam. På något sätt strandsatt och övergiven. Då dumt egentligen.
Ska försöka komma ur den känslan och det blir nog bättre när jobbet startar igen. Då har jag fina vänner runt mig igen.
Håller med om att yoga är riktigt skönt. Det rensar tankarna och kroppen mår då väl av det. En väninna är snäll och vi gör det varje lunch efter en app och det fungerar fint.
Tack än en gång för att ni tänker på mig och för att ni finns där?
Azalea

Huuu...jag har verkligen dippat i helgen. Vaknar med hård ångest som knyter ihop varenda muskel i rygg, nacke, axlar, käke.. får tårarna att forsa och tankarna bli svarta. Rädsla och oro. För framtida flygresa i sommar. Sjuklig fobi. Som gör mig deppig. Vad händer? Jag är en glad människa!!! Varför varför måste denna jävla fobi förstöra mitt liv? Jag är så himla rädd att jag vill fly. Jag vill avboka familjens resa. För många flygolyckor på nyheterna. Senast ett plan som brutits av i flera delar. Skräck! Min mardröm. Jag har fastnat i denna skräck. Jag förstår varför jag har druckit som jag gjort. Jag är ju helt koko! Är det såhär jag är? Livrädd och begränsad?
Idag är en sån dag. Jag vill bo själv. Ensam. Orkar inte vara en som sätter käppar i hjulen för familjens planer. Börjar känna mig som en börda. Och blir rädd för dessa tankar.

Att veta vad som är bäst för en men åndå inte göra det. Undrar hur det skulle vara om alla gjorde "rätt" dvs det som är bra för en. För det lilla barnet gör vi så, men vad händer sen - när slutar vi med det? Tänker inte, spånar bara lite. När kraven ökar börjar vi ersätta det vi inte kan ge, genom att t.ex. ge godis som tröst. Hitta på något roligt när man är ledsen och vad säger vi då - fel att vara ledsen . Jag t.ex. tror jag skulle må bra av att meditera, vet det t.o.m. Finns utrymme för det har t.o.m. en meditationskudde, men jag gör det inte. Vet inte om det beror på att jag inte vill möta dom känslor jag kanske skulle komma i kontakt med. En sak vet jag och det handlar inte om förnuftet utan känslor precis som vid missbruk. Alla normalbegåvade vet ju att man ska vara försiktig med alkoholen. Det skulle vara intressant om man bara gjorde det som var bra för en. Så kommer en dum tanke jag vet - det skulle vara tråkigt, men det tror jag egentligen inte på. Tycker du verkar göra det som är bra för dig och då kommer en knasig tanke till - att du bara vågar. Vad jag menar med det får jag fundera på.

Så skönt att kunna gå ut i naturen med sin namma och vad skönt för henne att ha dig.

#1000
Gud, jag har visst hängt här på forumet ett tag... ?

Det behöver vi verkligen bli bättre på. Man är sin värsta fiende ibland, man får inte mobba sig själv. Man gör ju lätt det när man känner förakt.

Jag tror att för mig handlar mycket om acceptans också. Sluta se alkoholen som en guldkant på tillvaron när den ställer till så mycket skit.

Stor kram

Tack för ditt inlägg i min tråd. Jag har läst din här nu. Nej, vi vet ju att ingenting blir bättre med A, vi vet ju det! Kram, ?

Förstår att du har väldigt mycket runt dig och att alkoholen kan funka som en flykt men som du skriver så blir det ju mer skit än bra av det när man redan går igenom mycket.

Tycker det är jättebra att du har strategier och mål med allt bra du kan göra för att hjälpa måendet på traven. Jag försöker också träna tre dagar i veckan. Varit så sjukt lat med mindfulness men ska bli bättre.

Jag är också en svamp när det kommer till energier runt mig. Jättejobbigt men man kan bara försöka att se hur man kan parera det bättre. Sluta dricka är ju verkligen jätteviktigt när man har mycket annat runt sig.

Nu kör vi!

Stor kram

Jag känner mig nästan hudlös när jag mår dåligt - ALLT dåligt mående och gnäll i omgivningen suger jag åt mig som en svamp. Otroligt märkligt. Men alkohol gör ingenting bättre - tvärtom!

Kram ❤️

Sju nyktra veckor är verkligen något att vara stolt och glad över ? Kram ❤️

Jag kan verkligen känna igen hur andras dåliga mående påverkar en och jag önskar det fanns en off-knapp. Det kan räcka med en tidningsartikel så slår ångesten till med full styrka. Tidigare har alkoholen tagit udden av det värsta men också orsakat de flesta reaktionerna. Det jag kan säga efter drygt fem veckors nykterhet är att mottagligheten minskat avsevärt. Jag reagerar inte lika hårt på allt även om vissa stunder fortfarande är jättetuffa.

Eftersom mitt rekord som nykter i vuxen ålder ligger på två månader, (bortsett från när jag var gravid och var ett känslomässigt hormonellt vrak) känns det extra viktigt att klara av ännu längre, (helst resten av livet, ) för att se hur pass mycket av det dåliga måendet som alkoholen egentligen orsakat.

Men du har verkligen en superplan för att klara av detta och må mycket bättre med rutiner och övningar, kör hårt nu så kommer förändringen snabbare än du kan ana!

Hej, jag har tänkt på dig och hoppas att du har det bra. Hur går det med yogan? Jag har kommit på att jag själv ska prova att gå till en ny yogastudio i veckan. Har blivit inspirerad av att skriva här och minns att du skulle gå på yoga. Jag har utövat det hemma en del, men det blir inte lika bra. Det hjälper så bra att skingra tankarna och även låta känslorna komma fram, för de känslor som behöver komma fram. Ta hand om dig extra mycket nu när din dotter har flyttat och tillåt känslorna komma. En kram från mig.

Vad härligt att läsa om dina skillnader i psyket efter att du slutat dricka. Det är ju det man är ute efter: att må BRA.

Missade också träffen igår; vi får gå nästa gång :)

Låter inte kul med influensan.. kämpa på och hoppas att du är frisk snart!

Kram

Åh. Bra kämpat!
Så härligt att läsa, och framåt ska vi. Kram ?

Känner så väl igen den känslan - att allt är trist och meningslöst och ångesten kommer ikapp så fort man inte distraherar sig med tv eller fysiska aktiviteter. SÅ jobbigt! Känner precis likadant nu, pga stress, alkohol och sannolikt hormonkaos pga klimakteriet.

Men ingenting blir bättre av att jag dricker - tvärtom! Den läxan hoppas jag verkligen att jag har lärt mig nu.

Och det vet du också ❤️ Kram ?

Du har verkligen kommit långt på din väg. Så härligt att höra och jag gläds verkligen med dig.
Hoppas du fick en fin helg, skönt att krypa in nu ikväll och tända lite ljus medan det ösregnar ute.
Kram Azalea

Vad skönt att ha en del helger bakom sig! Längtar tills mina börjar ticka på igen.

Stor kram

Tack för hälsningar från dig genom Vinäger igår???
Vet att du gärna velat vara med också... Men är man sjuk så är man?
Skönt att du mår bättre psykiskt i alla fall ?
Vi ser fram emot nästa träff i stället ??

Kram ?

Hej, jag har tänkt på dig och undrar hur du har det. Hoppas att du får det stöd du behöver och att du har det så bra du kan ha det just nu. Grattis till nytt arbete! Om du inte gör det eller har tänkt på det, så se gärna till att ta regelbundna pauser på nya arbetsplatsen och kanske även skapa nya rutiner med återhämtning. Kanske du har möjlighet att träna på arbetstid. Ta för dig av allt du kan tänkas få hjälp och stöd med! En kram från mig.

Är så glad för din skull ? Sex veckor är grymt bra! Och din inställning är bäst ❤️

På väg mot ett återfall... Extremt låg. Ingen motivation alls. Att jag lyckats undvika det idag är bara för att jag inte kunnat bestämma mig för hur jag ska göra. Nu är det "för sent" för suget är som störst innan och till middagen. Nu har vi redan ätit. Men jag känner igen mina tankar... ?