Senaste kommentarerna i forumet

Inte lätt Azalea. Hur man än gör så får man skit. Men stå på dig om lönen. Den är din. Och den kan du använda till roligare saker än att sponsra till hans alkohol.
Surheten känns igen. Tack för att jag blir påmind om den.
Sov gott du också?

Kram från mig till er Nordäng67 och Azalea??
Tack?

Kram från mig till er Nordäng67 och Azalea??
Tack?

Det går liksom inte. Hade han på något sätt visat en vilja eller liiite ödmjukhet efter allt som hänt så hade jag nog kanske klarat det.
Men istället är det surt, tvärt och argt eller total tystnad.
Idag blev han arg igen över att jag har min lön på kontot........ blir så trött på det.
Han spenderade flera 1000-tals i månaden på sprit och sen ska jag vara den som är dum i huvudet och idiot som inte har lyst att vara med och betala till det längre. Åhhhhhh
Frågade igen om han tänker söka npgon hjälp. Nä, det har jag gjort tidigare och jag har ju antabus men det skiter väl du i. Blev svaret.
Visst, jag har valt att inte kolla antabusen så det har han ju rätt i.
Sov sött ?

Det är klart svårt att välja sig vid tanken att man inte är behövd längre och det blir lite fallgropar ibland. Det måste det få bli.
Men du kommer ur dem och jag tror det går bättre för varje gång.
Ta ett djupt andetag och du klarar det.
Kram ?

Tack ??

Beslutet är fattat..Tror jag? Det känns så iaf. Har självklart funderat många gånger innan men i förra veckan hände något som fick mig att inse allvaret.
Så vad gör jag nu? Skulle vilja få kontakt med någon att skriva med..

som också haft och fortfarande har sådana dagar. Dom där dagarna blir färre och färre Att fundera på vad man skall unna sig själv brukar trösta mig. Har även lite som mål att det skall vara så nära gratis som möjligt. Inte för pengarna utan för att jag skall må bra på riktigt och inte typ trösthandla! Imorgon är en ny dag och den är din Skrållan ♥️

Bra jobbat ? du ÄR grym!

Fortfarande nykter och mår bra... Visst blir jag sugen som tusan ibland men det blir jag på annat också... Godis t.ex. Och snus... Slutade för 7 år sedan...

Jag klarade mig igår och idag! Tack för eran visdoms ord. Igår var svårare att sitta hemma inne i mina egna tankar men försökte följa ditt råd, Fibblan, och göra saker jag njuter av. Jag fick även prata mycket med mamman. Hon är stolt över mig och gav mig mycket råd. Alkoholism har varit en del av vår familj i många år tydligen. Droger och alkohol båda två. Så att jag valde mig försöka ta mig ut av det gjorde hon glad. Vi pratade mycket om hur jag har använt alkohol som både lönesak (typ "usch vad jobbigt veckan har varit men jag klarade! Drink!") och att jag använder den när jag blir ångestfylld, vilket jag blir ofta i sociala situationer.

IronWill- Jag förstår vad du menar med a karusellen kommer igång igen. Det blir alltid så att man säger "aa men jag klara av den här gången" "aa men om jag bara ta det lugnt och långsamt så går det bra". Just nu så kan jag inte göra så. Jag måste bara avstå helt. Läste i programmet att jag ska prova 90 dagar nykter för forskning visar att det funkar bäst. Det känns svårt även nu.

Min killes mamma har bjudit mig på middag. Hon gillar vin. Jag vet att hon kommer att förstå om jag säger att jag försöker en vitperiod, men jag skäms lite fortfarande att jag behöver göra det.

Ledsen i dag. Känslorna kommer över mig. Besvikelsen att det inte blir vi. Mannen grejar i sin lägenhet. Han behöver inte längre mina råd. Han klarar sig själv. Och jag sitter bara och väntar på nästa steg. Kan inte riktigt veta varför känslorna svajar nu. Har känt mig så stark tidigare. Men jag får väl helt enkelt tillåta mig själv att vara i känslorna. För jag kan ju inte leva med honom. Alkoholen är viktigare för honom.

Hej och välkommen,

Jag försökte sluta första gången någon gång när jag var runt 24 år, men klarade det inte för jag precis som du romantiserade alkohol och hela livsstilen som följer med. Det skulle ta vansinnigt många försök innan jag släppte den bilden. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag var osäker och ville passa in. Vilket kan tyckas konstigt då jag nästan straffade ut mig från det normala livet.
Hur som kontentan är att jag fattar inte varför jag var tvungen att bli en bra bit över 40 innan polletten skulle ramla ner.
Men när jag väl bestämde mig så slutade kriget i huvudet. Mitt tips är ta ett beslut, ändra dig aldrig. Oavsett.

Överkonsumtion eller missbruk av alkohol och eller droger kommer ofelbart leda till att en människas liv går sönder. Jag vet det och har erfarit det. Livet är fantastiskt även när det är dåligt utan alkohol.

Mvh

Fibblan, vad duktig du är! Så bra med steg i rätt riktning. ??
Jag har faktiskt läst just den boken (även om det var länge sen nu) och kommer ihåg att den så klart var väldigt förenklande ”män är si, kvinnor så” men trots det kände jag igen mig själv - och många män. ?
Det är intressant att se sig själv utifrån ibland.

Men jaa visst har det gått fort?! Helt galet ju!
Har haft ännu en bra dag! Har liksom en glad känsla i kroppen - trots lite höstkänsla (gillar vår och sommar, hatar vinter!) och mycket på jobbet. Och en massa annat jag BORDE göra, typ träna och sova bättre. Men känner mig liksom lätt i sinnet. Trots allt. Tackar nykterheten för det - känner mig liksom starkare i och med att jag för första gången har lyckats hålla alkoholtankarna borta (i alla fall hittills, måste jag lägga till!).
I dag blev det barnfavorit till middag - tacos och cola. Både små och stora katter nöjda.
?

Harm... vilket bra ord. Tack för att du delar med dig Adde.Det känns tryggt på någe vis att läsa att även ni som har varit nyktra länge stöter på risk-situationer då suget härjar, och övervinner det. Det där ordet ”harm” ska jag fundera vidare kring. Det kanske är den där harmen som är mitt problem också, fast jag trott hela tiden att det är känslan av maktlöshet. Kanske är det ältandet och harmen över den upplevda maktlösheten som är det som leder mig farligt nära vinflaskan...

Tack för tipset

Till din lägenhet.. hoppas att du får lugn och ro i ditt liv och attfå hitta tillbaka till glädjen i livet det förtjänar du ? nu har allt vart lugnt här.. kan alltid gå och sova hos andra men kan jag så vill jag endå va hemma. Mannen är lugn men tycker jag tar det för allvarligt.. sjukt.. kram på er alla

Alkispodden är bra om nyktert liv av två som tagit sig ur.
Boken ”skål ta mig fan” tycker jag beskriver situationen och lösningen bra.
”Jag som var så rolig att dricka vin med” gillade jag också.

kontakt med en kvinnojour som kan lotsa dig vidare. Gå på Al-anonmöte och be någon om råd, du är inte ensam i din situation. Och kommer han i bil och luktar sprit : Ring polisen !!

behandlingshem i närheten. Finns numera rätt många alternativ men sök om möjligt ett 12-stegshem. Kanske kan börja med åka ditt för en träff med en terapeut utan några krav ? Kanske kan följa med henne på ett öppet aa-möte ?
Lycka till !!

skaffade ett gäng telefonnummer till aa-vänner som jag kunde använda mig av i början. Bara vetskapen om att jag hade den tryggheten hjälpte mig många gånger när det var tungt.

sent men TACK Li-Lo !!!

Idag blev det en sån där väldigt sällsynt dag då jag liiiite, men bara liiiite.... kan ångra att jag inte dricker.
Efter att ha haft ett prat med en yngre sak av det manliga (?) könet som är totalt borta i huvudet, nej det är ingen diagnos, utan är bara sällsynt arrogant och bara har jag..jag...jag i skallen plus ett obegränsat bankkonto (går det hand i hand verkligen???)

Skulle ha varit ett stort skäl till att supa skallen i bitar tidigare i livet och liksom bara dränka typen i sprit. Jag får inte bort honom ur skallen och harmas väldeliga, vilket naturligtvis bara gör det sämre för mig. Och utsikten att han dyker upp i skallen tillsammans med bakfylleångesten skrämmer ju !! Så pass mycket att jag väljer att inte dricka.

Jag har ju haft lyckan att få vara på den nyktra sidan av livet ett tag och jag kan ju tycka att jag borde ha lärt mig alla fällor vid det här laget men icke så. Det kommer nya fällor, inte så ofta numera, och jag tackar 12-stegsprogrammet för att jag har en stabil grund att stå på. Jag har fått verktygen till ett nyktert liv och jag får se till att använda dem efter bästa förmåga.

Det är som jag skrivit ett antal gånger : Oavsett längd på nykterhet så har vi alla samma avstånd till återfallet = En armlängd !
Jag får inte glömma vilken sjukdom jag har för då kommer allt att rasa ! Att påminna mig är så viktigt dessa dagar då det går lite snett.
Det är helt och hållet mitt ansvar att leva ett nyktert liv och jag gör det enbart för min egen skull.

En dag i taget och inte ta det första glaset är ett helt ok recept för ett bra, nyktert, liv !

Man känner sig verkligen grym när man klarat av att möta de där känslorna man brukat dricka på. I mitt fall är den farligaste känslan maktlöshet. Och igår var jag verkligen maktlös mot oddsen som tornade upp sig från alla håll samtidigt. Det är en känsla jag aldrig har klarat av att acceptera förut. Men den här gången gick det ? Jag accepterade maktlösheten (om än med tandagnisslan och vita knogar) och gick vidare. Kram på dig vännen ❤️

Låter ju riktigt bra! Orkar du och vill får du gärna dela med dig, kanske finns det ngt hjälpsamt i den för en annan också..?, men det är helt upp till dig?!
Skulle kanske hakat på dig och också gjort programmet nu, men samtidigt inte riktigt läge ändå för mig. För mkt annat att fokusera på och så har jag en resa till Frankrike om 14 dagar dessutom som helt kommit i skymundan av allt annat kaosartat som uppdagats, och det återstår väl och se hur jag ska lägga upp planen för att försöka hålla nykterheten i ett av vin-landen nr 1. Får återkomma till detta i min tråd.. Nu är nu och Nu är vi nyktra -
Lycka till med programmet ?!
Jag hejar på?!
Kram
/Fibblan ?