Senaste kommentarerna i forumet

Inte en droppe på 90 dagar. Känns så bra! Jag känner mej pigg och mitt självförtroende är tillbaks. Ska utomlands nästa vecka och har en hel del funderingar kring det.... Går säkert bra där om jag tar nåt glas, men sen...När jag kommer hem... Jag vet inte....

Det känns som du verkligen är på G och du får inse att det tar sin lilla tid att ställa om...
Bra att du har ett projekt att se fram emot ??‍♀️ så kul att göra något ihop med sina vuxna barn!
Så fort du börjar träna och minskar på alkoholen kommer du tappa kilon och då blir du ändå mer peppad ??.
Jag hejar på dig!
Kram ?
Ps. Jag har redan läst på om Billströmska och så inspirerad ?

Vinden viner utanför igen efter en någon mer avmojnad natt. Jag har sovit helt ok men tar fortsatt lång tid på mig för insomning...det får gå. Arbetar hemifrån idag så behöver inte ut.

En konstig helg med insikter om varför jag inte längre vill dricka a. I fredags natt ringde min mobil kl.02.10 - jag vaknade, svarade och fick se min inneboende student sitta i en bil och se moloken ut (han ringde ett videosamtal), han sa ingenting och verkade helt omedveten om att han ringt mig. Jag lade på och tänkte: hoppas han inte blivit kidnappad av föraren...En stund senare bullrade han ute i hallen och sen blev det lugnt. Dagen efter kom han och ville prata. Det fattades 5000 kr på hans konto. Han hade kräkts på gården. Undrade om han stört mig. Jag småskrattade lite och förstod genast läget - hjälpte honom reda ut minnesluckan och det visade sig inte fattas några pengar.

Igår ringde min son, min skötsamme 32-årige son och lät spak. Han ringde från ett okänt nummer och undrade om han kunde få komma hem till mig och sova över? Sen berättade han om sin utekväll i lördags, drack för mycket, tog fel jacka när han gick, inga nycklar, sambon var i Norge, han blev insläppt i sin trappuppgång och fick sova ett par timmar där (!!)....ingen låssmed att få tag på....och så kom han hem till mig och blev lite ompysslad. Tog ett varmt bad (det stormade som värst igår kväll när han åkte hit), fick lite te och mackor och berättade att han hade ringt 112 och sluddrat "utelåscht" ett par gånger tills de lade på.

Jag behöver väl inte säga hur underbart det kändes för mig att kunna vara nykter, pålitlig, stabil och den som ger tröst. Mitt hjärta mådde så gott av denna helg :) Men lite olycklig över hur alkoholen ställde till det för min son. Han dricker sällan och jag hoppas det fortsätter så - han förstår vad det är för arv han fått med sig...
Men själv är jag spik nykter och det börjar bli det nya normala, ett tillstånd jag kanske kan börja lita på....en dag i taget...det kan komma dagar då jag övertygar mig själv om annat. Det får vi ta då.
Kram
svagis

Du är en fantastisk berättare och det är en njutning att läsa dina kåserande betraktelser ?
Du har faktiskt rätt när du beskriver sig själv, du gör inte så mycket väsen av dig i större sällskap. Men du utstrålar ett lugn och har ett så fint leende ?
Och så händer det ju desto mer på insidan av dig Berra! ?
Du kan verkligen formulera dina känslor i ord!
Jättekul att träffa dig?
Kram ?

Just ja , strategi! Näe, jag inser ju att jag inte har ngn att ta till när hjärnan börjar prata med mig om att jag är " frisk " o kan ta ett max två glas .... hjälp ! Måste ha en strategi ! Hur gör ni andra ??

Lila är ju pensionärskaffe och där är du ju inte än :-)))

Denna sena timme.
Kan inte sova och det beror troligen på att jag sovit ut i helgen, samt att jag började surfa runt på olika reor... inget jag rekommenderar.
En skön helg mot sitt slut, inget ”märkvärdigt”, något underlättad av inte tusen sociala grejer, för det tycker jag fortf är svårt.
Ett kompismingel idag som var väldigt trevligt, går bättte än längre middagar, att jag kan röra mig som jag känner. Inte instängd.
Överlag så har jag verkligen behov av mycket tid för mig, och mina egna tankar. Hänger såklart mkt med min man (som avslutat sin vita månad), men han dricker för sig själv försumligt.
Jag känner ibland att jag inte är 100 engagerad, jag tycker tex att jag inte bara behöver egen tid m hjärnan utan även med kroppen. Försökte förklara att det inte på något sätt hänger ihop med attraktion, men jag har verkligen känslan av att jag jobbar m ngt stort. Som ett sorts forskningsprojekt. Och så skulle mina tankar, kropp och lust liksom också vara lite för sig själva.
Känner faktiskt ingen oro över det, men det är ju lite oväntat. Känner mig glad då vi är tillsammans, men vill helst inte ha någon för nära.
Vet inte om någon känner igen?
Har haft minimala Depp-stunder denna helg när jag reflekterar över tillfällen då det tycks som att jag inte kommer att dricka. Men det är trots allt ingen klinisk depression utan mer lite hunörsänkare,
Det är ju inte nu det handlar om så jag bordlägger tankarna. Tar dem var och en när de ev blir aktuella.
A-fritt vin och lite bubbel hjälper mig otroligt mycket. Hälla, hålla, dricka lite långsamt och just utan stress. Det känns mysigt och ganska good enough.
Imorgon börjar vecka 6 som nykter. Det känns som jag har överraska mig själv med att ha sånt fokus och dra alla lärdomar jag kan, när de uppenbarar sig. Som forumet. Lärdomar på löpande band. Och alla fina människor här inne, tack för att ni är med!

Så strongt,
Och 14-åringar, för dem ska en VARA där, och nykter då. Det räcker utmärkt!
Kram och heja dig Charlie!

Hoppas allt är bra med dig och att du samlat på dig många vita dagar ? Själv tog jag ett beslut på nyårsafton att förändra och minska mitt drickande och jag drack inget alls på 1 månad och det är jag glad och tacksam för ? Efter en nykter månad så drack jag några öl och det var inga problem. Nu har jag inte tagit en droppe på snart 2 veckor och jag känner mig starkare i mig själv och känner att alkoholen inte styr mig och jag känner inget tvång att dricka längre och det känns så skönt. Ha det så bra ??

Ja jag refererar enbart till mina helger, det finns egentligen inget intressant att berätta om vardagarna.
Sova, jobba, äta, sk_ta, ett par timmar framför teven, och så var den dagen borta, helt meningslösa...

Men helgerna däremot är helt annorlunda, de tillhör mig, och där jag får bestämma vad som ska hända.
Ja så länge jag inte låter alkoholen få ett inträde i den vill säga, då blir de bara ett kaos...

Lördagen den började med att dottern med familj hade sovit över, och vände jag mig mot frugan i sängen så möttes mina blickar av en lång svart nos och ett par gula ögon, det var dobbernmannen som lagt sig emellan oss.
Hon tittade upp med en blick som om hon sade...godmorgon tvåbening, vill du ha en nospuss?
Under täcket kröp lillskiten ut och sträckte på sig som om han undrade .. hur fick du människorna att vakna dobbis?
De hörs tunga steg i trappen det är dottern som kommer upp med barnbarnet och snart sitter en skallig lintott vid fotänden och ler som bara ett barn kan göra en Arla morgonstund, alldeles för pigg för en morfar.
Dagen börjar tidigt och jag har gott om tid att göra mig i ordning för dagens stora händelse, forumträffen.
Jag åker in i god tid med bilen, och tur var väl det, för att lita blint på en GPS är småfarligt, hur då tänker ni.
Jo jag kan säga att det är en väldans skillnad på mellan Kristinebergsbacken och Katrinebergsbacken 35 A.
Jag blev bortlurad i områden som jag inte alls kände igen, det här är väl inget berg?
Visste ju på ett ungefär var det låg, men jag är en vanemänniska, jag fipplade bort mig förra året också.
Då fick jag lära känna delar av Årsta jag aldrig sett förut, dessutom är den seg på att uppdatera sig så på hemvägen var jag på väg mot Södertälje, men nog om detta.

Träffen blir inget ångesttillfälle längre, som första träffen trodde jag att jag ensam skulle sitta bland en massa gamla avdankade parkbänksfyllon, men så har det aldrig varit, bara en massa hjärnspöken i min skalle.
Nejdå, jag var glad att få komma på träffen igen och i förhoppning om att få träffa gamla vänner, och så blev det.
Dessutom fick jag träffa en massa nya.
Det är inte undra på att forumet är ett så pass kärvänligt ställe att mötas på, när man får träffa människorna bakom det, alla är helt vanliga människor med en väldigt intressant bakgrund och historia.

Precis som förra gången satte vi oss ungefär 15 personer i en halvmåne runt varandra och presenterade oss inför varandra, och det blev väldigt långa fina berättelser, alla öppnade sig på ett känslosamt sätt.
Förutom jag då, är inte rädd för att prata i vanliga fall, men inför en större publik så bryter mitt mod ihop totalt.
Jag blir lika förbannad på mig själv varje gång, darrar på rösten och flackar med blicken, på något sätt när jag öppnar dammportarna till mitt inre så väller känslorna över mig och jag blir bara svamlig, jag som hade så mycket jag ville säga, hade tränat hela veckan på mitt tal, och så bara skiter det sig totalt, blir så urless på mig själv, usch!
Har jag sagt det att jag är en känslomänniska?

Men trevligt hade vi, och tiden bara rann iväg, vi låg hela tiden i tidsnöd kändes det som, alla ville prata så mycket och tiden räckte inte till, plötsligt var klockan tre och det var dags att bryta upp, suck!
Det var därför vi tillsammans önskade att träffen kunde komma två gånger per år så att fler kunde komma.
Precis som förra gången var det många som fick förhinder i sista stund, och det fanns ett överdåd av mackor.

Hursomhelst är jag tacksam att fått träffa er i verkliga livet, ska se om jag kommer ihåg alla.
MrX, Dee, DenHärGången, Vinäger, FinaLisa, Adde, Rosavina, Charlie, Magnus, Rossette, Li-Lo, nä nu känner jag att jag har glömt någon, förlåt!
Tack för hälsningen Mie via Adde, hoppas på bättring, det är du värd.

Jag hade väldigt gärna hängt med och fika, men som ni kanske kommer ihåg, min helg var hårdbokad.
Det visade sig att frugan hade givit mig en julklapp med teaterbesök, men inte uppmärksammat att det fanns två teatrar med namnet ”Scala”, varav den felaktiga låg i ....Karlstad, 33 mil därifrån.
Så det blev bråttom hem och hämta frugan och packningen som jag laddat på morgonen, och sedan iväg.
Och nu svaret på frågan Vinäger, Sissela Kyle, ja inget lätt namn att lägga på minnet, sorry för att jag bladdra ihop det med Yrrol, måste ha blandat ihop henne med just..Ulla Skog.
Bra?, nja nu är jag en som går på rätt många föreställningar och har börjat bli kräsen, okey men inte så mycket mer, underhållande ja, men inte värt skinksvamp av att sitta så många timmar i bilen.
Själva utflykten var jättehärlig, vi kände oss jättebusiga som bara drog iväg sådär med hotellnatt och allihopa.
Staden var mysig i kvällsmörkret och den hade ett visst uteliv även om det drog kallt om öronen.
Vi åt en god men sen middag på en italiensk restaurang och sedan tillbaka till hotellrummet.
Vaknade före klockan sju på morgonen av att ryggen pajat, sängen var på tok för hård, försökte t.om sova på magen men kvävs av kudden och senare av nackspärr.
Snurrade runt fram till halvnio, sedan satte jag mig upp och utbrast...Nä nu j_vlar pallar jag inte längre!
Frugan vaknade med ett ryck ifrån sin dröm, och trodde att jag ville skiljas.
Smärtan av att vara helt ledbruten fick mig nästan att vilja gråta, men jag är man, män gråter inte...

Det ingick ingen frukost i denna hotellnatt, så vi bestämde att ta den på det lokala kafferosteriet.
Tänk att få testa helt nyrostat kaffe till frukost, wow!
Fick vänta till klockan 11 då de öppnade, kvart över står vi och rycker i dörren, det sitter folk vid borden och tösabiten bakom disken undgår våra blickar, hon vill inte öppna dörren och undviker oss.
Efter en kvart åker vi iväg i vredesmod och jag förbannar detta j_vla rosteri och säger högt att vi aldrig mer ska dricka det där kaffet med ett efternamn och en färg på slutet, punkt!

Nu har vi brådis igen, vi ska vara på ett födelsedagskalas klockan ett, och det stämmer ju inte tidsmässigt.
Plågar den stackars bilen och gör bara uppehåll för en snabb frukost på gyllene måsen och för att tanka bilen.
Vi kommer alldeles för sent till kalaset och får titta på de tomma tårtfaten och den sista ljumma slatten kaffe ur bryggaren, men det gör inget, för jag och frugan har haft en kanonhelg, alla gånger.
Vi småler åt varandra i bilen hem och alla barnen med bihang gör oss sällskap till söndagsmiddagen.
Vi umgås precis som vi brukar vid middagen, bäbisen tar all uppmärksamhet vid bordet till allas glädje.
Att hon någon timme senare vid kaffet framför teven tar sina första stapplande steg gör inte saken sämre bara nio månader gammal, samma dag som hennes tremänning fyllde år, lätt att komma ihåg.
Härligt att se de små utvecklas så snabbt med sådan livsglädje, men det påminner också oss som morföräldrar att vår tid långsamt börjar avvecklas, med gråa hårstrån, sämre syn, ledbrutna efter en hotellnatt borta osv.
Men å andra sidan, detta är naturens gång, och det är bara att hänga med....

Ute brallar det på ordentligt av ytterligare en vinterstorm, takpannorna slamrar och trädtopparna böjer sig majestätiskt i sin siluetter i natten, det skramlar hos en grannes baksida när presseningen som täcker utemöblerna fladdrar inför vindbyarna.
Det gör det extra mysigt att ligga i sängen en söndagsnatt och summera helgen som innehöll så mycket.
Jag är nöjd, ja sicken helg det blev, och tacksam för att jag höll mig nykter ännu en helg och fick behålla minnena ifrån den.
Imorgon får jag frågor om hur helgen har varit på jobbet, de älskar att höra mina händelserika helger.
Själva är några av dem ensamma och de somnar oftast framför teven med staplar av urdruckna ölburkar och en tom pizzakartong, det enda händelserika som händer i deras liv är att de är lite wild&crazy och beställer en annan sort på pizzan bara för att liva upp det lite.

Jag har ett annat liv, tack för det nykterheten!

Berra

FinaLisa, lömde att skriva att folkhögskolan heter Billströmska:)...Vi kanske ses!

Hej Alla..och särskilt till er som var på träffen igår..och till Magnus, Li-Lo och Rosette!!

Jag är SÅ glad över att min man och jag åkte iväg ...mina barn skojar och säger att det är jag som bestämmer...och visst kan det vara så...men jag hade aldrig bett honom att följa med mig om jag inte trodde att han hade velat och att han skulle känt sig väldigt obekväm. Vi har pratat om träffen och er alla väldigt mycket efteråt och med värme i våra hjärtan. Jag förstod att ni alla har skrivit mer eller mindre ganska länge i forumet...jag har gjort det någon gång men när jag inte har fått mer än några kommentarer har jag tröttnat fast efter träffen blev jag inspirerad...å jag är ju även en duktig flicka därför har jag skrivit endast när jag klarar att vara nykter.

Många av er sa att träffen inspirerade er till att hålla er nyktra..vi, min man och jag kom ju upp till Sthlm på fredagen och fredag samt att bo på hotell är så förknippat med att dricka alkohol. Jag kände att detta var ett svårt tillfälle att lyckas med att inte dricka alkohol när jag nu inte klarar det annars. Jag bestämde mig därför att det skulle vara ok till att ta ett glas vin till maten...men det finns ju systembolag över allt så jag lyckades inte riktigt med detta. Vi följde ju inte med och fikade efter för vi tänkte att vi skulle åka fram till Gamla stan..men jag var så jättetrött och frusen efter träffen så jag ville bara vila...min man är ju förkyld och hostig...så vi la oss och sov en liten stund...därefter åt vi jättegod mat på en indisk restaurang ca 20 min promenad från hotellet.. och då drack jag en stor starköl..i vanliga fall hade jag druckit några till el vin. Jag var inte alls nervös inför träffen men det var känslosamt, mycket intryck mm jag tror därför att jag blev så trött. Idag efter frukost och utcheckning, så har vi varit på Fotografiska muséet , har aldrig varit där tidigare..å det var väldigt intressant. Vi gick lite i Gamla stan..åt lunch där..och sen åkte vi hem i riktigt dåligt väder blåst, regn och mörker men med varmt hjärta. Jag åkte och handlade lite grann...köpte två små öl 3,5 ..vet egentligen inte varför...hade gått lika bra utan.

Imorgon ny vecka...å nu börjar jag med måndagen...ska gå till min terapeut som jag har träffat under ett par års tid. Går där för att jag har mycket sorg inom mig...har haft det tufft under livet med barn som har haft tuffa tonårstider, mycket död och sjukdom..så jag har medicinerat med alkohol..nu behöver jag den inte längre...nu vill jag leva mitt liv!! Mina barn som är 21 och 25 år vet om mitt beroende men inte hur allvarligt det är. Min dotter pushar mig att träna för min hälsas skull...så vi ska cykla en tävling i maj ...jag en kort sträcka och hon den långa. Jag frågade om hon ville..för jag sviker aldrig henne när vi bestämt oss för att träna..å ska jag cykla då måste jag ha en mycket lättare kropp...å då kan inte alkohol finnas i mitt liv.

Så ett varmt tack för att jag fick ta del av era liv...så nu vill jag klara måndagen utan alkohol!!

Varm kram:)

Ledsen själ, det är ruskigt lätt att halka i alkoholträsket. No big deal, bara att fortsätta att räkna dagar o vara stolt ju? Kram???

Vad modig av dig att berätta om ditt återfall...det gör att jag vågar skriva lite om mig..men jag tänker att jag gör det på den tråden som jag startade upp " När kommer dag två?" för jag har fått lite kommentarer där och vill gärna försöka skriva svar där.
Det var så kul att få träffa dig igår....vi kämpar ihop...vidare..för mig var det evigheter sedan jag klarade två dagar....

Kram:)

En gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver gruppen dig, och ibland behöver du gruppen.”

Kram ❤️

Inga problem vad det gäller tankar på alkohol, jag har ju inget hemma.

Mer tankar på min ångest pga stress, som går ut över min sömn. Att bara gå och lägga sig ger stresspåslag. Jag har haft enorma problem med just sömnen i omgångar. Vidrigt.

Men jag har sprungit 3 km idag, och efter det mådde jag bättre. Just pulshöjande aktivitet tickar igång det så viktiga och sköna hormonet endorfin. Det sk nöjdhetshormonet.

Jag vill springa 3 x 30 min/vecka, men mina hälsenor bråkar lite. Får komplettera med motionscykeln som står bakom soffan, även om det är svintråkigt. Bra att ta till när det är busväder ute också.

Tack för att ni finns ❤️

Jag har faktiskt börjat säga till vissa ”jag mår jättedåligt om vi hela tiden ska prata om allt negativt, som vi ändå inte kan påverka. Kan vi inte prata om något annat?” Sen ingår det förstås i min HR-roll att delta på rehab och sånt, men det brukar jag klara bättre. Jag låter dem prata, utan att försöka lösa helt enkelt. Jag är så snabb på att lösa allas problem annars, eller åtminstone försöka lösa dem. Det går ju inte alltid. Läste i en artikel att gnäll på jobbet får vissas kortisolnivåer (stresshormon) att stiga bara av att lyssna. Vi borde alla tänka på det lite mer.

Vinäger, du nämner att du kanske är ett hopplöst fall. Jag tyckte att jag träffade ett mycket hoppfullt fall i går! Du kommer upp på banan igen när du är redo för det (kanske du är redan?).
Stor kram!
Charlie

Hej Johan, och alla andra......
Har druckit för mycket, nästan varje dag i 12 års tid, och jag vet att jag bara MÅSTE sluta då levern ömmar och jag mår allmänt dåligt. Jag blir inte så onykter att folk direkt märker det, dricker helst i min ensamhet hemma när jag lyssnar på musik eller kollar tv. För mig är det alltså en mysfaktor och sysselsättning om kvällarna. VARJE morgon säger jag till mig själv att "ikväll ska jag inte dricka en droppe" men när klockan närmar sig 17 så börjar jag fundera på hur jag ska få tag i alkohol, "bara till ikväll". Mina löften betyder inget längre för jag har svikit dem så många ggr. Vad ska jag göra när suget tränger sig på när eftermiddagen kommer och kvällen närmar sig? Slutar alltid med att jag åker o handlar hem några flaskor vin o tänker att Imorgon börjar jag om, Igen o igen o igen. Behöver hjälp med hur jag kan tänka för att motivera mig att inte dricka :(

Jobbat?? även om jag halkade lite så är jag dig hack i häl. Härligt. Kram?

Så skönt att höra från någon insatt i hur psykiatrin fungerar och med erfarenhet av mediciner. Min son vill dom ska ta psykosmedicin och han vill inte, säger att han vill meditera istället och gör det dagligen och under lång tid, kanske ibland upptill två timmar på en dag.

Jag tar en medicin själv och det är lamotrigin, den enda du själomhändertagande upplevt inte haft några biverkningar. Fick en inflammation i huvudet och har medicinerat sedan dess med lamotrigin och jag får behålla den just pga att den inte ger några biverkningar. Min son har melantonin för sömnen och det har fungerat för honom. Så skönt med människor som väljer "rätt väg" dvs att avstå från medicin och att istället lägga energi på att tillfriskna. Betyder väldigt mycket för andra som kanske tvivlar. Tack självomhändertagande.

Något helt annat. Såg idag på TV ett lesbiskt par som skulle ha barn. Två kärleksfulla mammor och ett barn. Plötsligt blev allt så klart för mig. Jag var ensam mamma till två barn (tvillingar) Pappan var missbrukare och gift med sin drog, men det förstod jag inte då. Så olika förutsättningar vi föds under.

Charlie, Andrahalvlek, Stormenlilla och Se klart, tack så mycket! Era kommentarer betyder mycket för mig. Så skönt, ni vet ju precis vad det här handlar om. Vi samlar helger (det går snabbt) och fortsätter framåt?
Kram???

För att du finns i mitt liv. Och för fina ord hos mig. Det var så himla kul att träffas i går - och överraskande att se att du såg helt annorlunda ut än vad jag fått för mig. ?

(Tyvärr strulade jag till det i går kväll. Vill helst inte skriva det, men har ju bestämt mig för att vara ärlig.)

Många kramar

Ja, jag funderar över den.
Och just de här veckorna har jag börjat ”deala” med mina guldkanter och det är rätt spännande och faktiskt känner jag mig ganska rik.
Till exempel byter jag mig (tidigare) drink (ar) på fredagkvällen.
Mot lördag morgon, pigg och utvilad i sängen, och oavsett hur länge jag sover så vaknar jag med gott samvete.
Jag har bytt mina 2-3 (4) glas vin på söndagkvällen.
Mot hinna stryka, fixa, greja inför veckan, och inte minst; vakna måndag morgon och praise vardag,
Idag bytte jag champagne på ett em- mingel mot att komma hem och få känna mig riktigt utvilad efter en skön helg.
Att gå längre och säga att en byter bort fylla, somna i soffan och vakna svullen i ansiktet/ det är ju på något vis uppenbart. Men om jag börjar i det tidigare skedet känns det plötsligen helt logiskt.
Vet inte om det är lika logiskt för nån annan, men vill bara påminna om att guldkant kommer i rätt många skepnader.
Bra kämpat alla som fixat helgen, och ni som inte fixat helgen har kämpat dubbelt. Kram.

...på min bibel.
Men varför känns det som om det finns något väldigt fint sagt och tänkt att det är när vi har det som värst som vi behöver varandra som mest.
Eller något sånt.
Jag är ledsen för din skull. Inte för att jag inte VET att du redan är tillbaka. Men jag vet också hur jobbigt det är när vi inte klarar det vi har föresatt oss. Och de här tillfällena ställer frågor om varför och vad hände. Ännu mer pussel och trådar att dra i, kan kännas övermäktigt precis när det händer.
Men pussel och trådar är ju själva livet, även detta.
Du vet jag håller på dig så det gör ont i knogarna och jag är alldeles säker på att du kommer fixa det här.
Något annat finns inte att välja på,
Största kramen.