Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina månader ??❤️

Den där känslan av att man fixat en tuff dag utan..den är så jäkla skön. Och precis som du säger så blir man bara mer stärkt av det och är ju i långt bättre skick att klara av det som behöver redas i, även dagen därpå.
Heja dig?!
Du är en sann inspirationskälla ?!
Kram
Fibblan ?

Tack för orden. Nu i efterhand så känns det inte riktigt som ett misstag. Jag var normalt sugen och tog två öl. Men risken finns ju alltid såklart. Jag har ju aldrig varit med om att förlora kontrollen en gång till. Så jag ropar inte hej

..har aldrig läst boken, men titeln har fastnat hos mig som ett uttryck för den känslan, att det verkligen kan kännas som att man kommer från olika planeter..?. Och så finns ju hela spannet däremellan, inte alla kvinnor som varken är så analyserande eller pratglada, som en annan..?.
Eftersom jag till min natur också är ganska velig, å ena sidan och andra sidan..så uppfattas nog jag också som mer åt det arga hållet när jag väl är tydlig..?. Med anledning av att denna tystnad också går emot min natur, så har tanken om att ta det där initiativet mjukats upp.. pratat lite grann och jag har ringt till familjerådgivning också nu. Och mannen min har dealat med det praktiska..så med små små steg rör vi oss iaf ifrån dödläget..alltid ngt. Och ngt som verkligen är något - är min nykterhet som (förutom avstickaren i lördags) består?!
Det är ju ändå till att väcka det slumrande begäret..så det har varit mer tankar på a nu de senaste dagarna..men jag vet vart jag ska och vilken riktning jag behöver gå för ett långsiktigt välbefinnande, så det är bara att jobba upp avståndet mellan mig och a-? igen..?!

Kram till den som behöver!
Och tack för dina tankar och pepp Pellis?!
/Fibblan ?

Vilken tur att jag inte drack på min skitdag igår, för idag är jag tvärtom riktigt nöjd med hur dagen artade sig. Om jag hade druckit igår hade jag troligen inte lyckats så bra som jag gjorde idag ? Man måste ha alla sinnen skärpta och vara alert, på tårna, varje minut. Det rimmar illa med dagen-efter-symptom... Nu ska jag mota iväg ungar på diverse aktiviteter och sedan njuta av att göra inget vettigt alls resten av kvällen ?

Hej känner att jag behöver skriva av mig.
Lite kort om min bakgrund är att jag började dricka/droga när jag fyllde 13 idag är jag 24 och har druckit i långa perioder sen dess.
Jag vet att jag är alkoholist/beroende men har så svårt att acceptera det att jag är alkoholist och beroende och har svårt att vänja mig vid tanken att jag aldrig mer kommer kunna dricka/droga. Det känns stundvis tråkigt för att alkoholen/drogerna gav mig den där tillfälliga kicken. Ibland känns det som att livet är slut för nu är jag nykter och går på AA..

Trots att jag aldrig har kul när jag dricker/drogar så romantiserar jag ofta tanken kring det.
Jag är också expert på att glömma hur det egentligen var och intalar mig själv ibland att det inte var så illa men det är ju inte sanningen.

Mitt i allt så har jag en extrem vilja att leva nykter/drogfri som jag tidigare saknat och kanske är det de som gör det extra tungt?Eftersom det lämnar ett extremt tomrum.

Och som vanligt när jag kliver av spökar beroendehjärnan och jag börjar dividera med mig själv om att jag kanske kan lära mig att kontrollera mitt drickande men jag vet att jag inte kan det och aldrig kommer kunna. Blir som ett inre krig med mig själv som jag är så trött på..

Jag kände mig rastlös som en äggsjuk höna första månaden utan mitt vin. Sen ersattes de stunder jag brukade dricka av andra stunder. Det tar ett tag att komma på något meningsfullt att ägna sig åt liksom. Man har blivit som ett barn som blir matad med underhållning och aldrig får ha tråkigt - fantasilös och initiativlös. Det går över. Välkommen hit till forumet!

... och det är du som skapar det goda. Vill titta in och säga att du är så strong nu, att sitta ensam mitt i natten och veta att den välbehövda sömnen som skiner med sin frånvaro kanske kommer ställa till det och ändå, där och då, håll i hålla ut och låta det vara så är ... ja mer än imponerande.

Snyggt Ultra.

Vänligen Li-Lo

Superbra att du tar tag i saken. 2-3 glas varje dag mår kroppen inte toppen av, och det blir en slippery slope mot mer och mer alkohol och mindre och mindre kontroll.
Mina tips är:
1. Läs böcker! (This naked mind och The unexpected joy of being sober var riktiga ögonöppnare för mig). Plugga på!
2. Skriv och läs här varje dag.
3. Sluta drick. Just do it. En dag i taget och kör på i 30 dagar till att börja med.
Lycka till! ??

2 månader! Fantastiskt ju. Du är en månad före mig. ???
Hoppas presentationen går bra!

Och jag mår faktiskt bra....tänker på alko ibland men inte lika ofta som förut, det är nu jag måste börja vara på min vakt det vet jag, tycker det går lite för lätt än så länge. ..
Lite orolig inför helgen när gubben kommer hem, brukar alltid innebära att jag dricker som en galning, men inte den här gången, jag njuter så mycket mer av att vakna relativt pigg och att få må bra.
Fick höra att en av mina jobbarkompisar gjort bort sig på personalfesten....hann tänka två tankar...undrar om den personen mådde skit dagen efter, och vilken tur att jag valde att inte fara dit...
Jobbar hela veckan nu, så förhoppningsvis har jag annat att fokusera på än att dricka....men jag har känt att suget går minskat drastiskt som senaste dagarna...och det är jag glad över, och jag är stolt över mig själv att jag kämpar på☺

Grattis till två månader! ?

Dag 3 o so far so good....
Sov väldigt dåligt inatt...gick upp o satt vid köksbordet...vin hade hjälpt där o då men lät bli ☺️
Känner suget men bara att kämpa på o för mig är det värst efter jobbet, den gamla vanan att hälla upp ett glas vin när man kommer hem bli lugn o dämpa all oro i kroppen... men nu gäller det att hitta andra vanor
Ha en bra o nykter dag alla ni där ute

Min mamma har varit periodare i många år och man känner igen mönstret så väl när det börjar närma sig ett återfall. Alla tre syskon vägrar ha kontakt med henne under perioden, det vet hon. Idag ringde hon mig och vi hade ett bra samtal. Vi har alla tre sagt att om hon söker hjälp finns vi alla där för henne men hon har inte velat utan sagt att han ska klara det på egen hand, vilket hon gör...ett tag, kan vara upp till ett år. Jag berättade för henne att ingen av oss tror på henne längre, man tappar förtroendet då vi får höra detta gång på gång. Då sa hon för första gången att hon behövde hjälp. Ett steg i rätt riktning. Hon vill inte gå till AA, hon vill nog egentligen inte gå nån stans men ska vi fånga in henne ska vi göra det NU! Annars rinner det ut i sanden tills nästa gång. Vart vänder jag mig?

Det finns ju löfte om lindring åt det hållet, så det var bra jobbat!

Vill bara förtydliga mitt inlägg ovan. Jag har kunnat ta en eller tre med kontroll under perioder. Känt mig duktig, bra och i full kontroll över mitt drickande. Men sedan släppte kontrollen bara så där och börja om igen. Kanske ibland att det råkade gå bra att släppa lite på kontrollen också. Då blev jag riktigt kaxig. Sen boom, hallgolvet, besviken fru etc.
Men om målet är att ha relativt få ångestdagar och storfyllor, och inte bli av med dem helt, så kan det säkert funka. Men det kräver mycket av kontrollfunktionerna i hjärnan. Blev i mitt fall ganska mycket fokusförlust i konversationer eftersom jag hela tiden fokuserade på att spara min öl och räkna ut när jag kunde ta nästa etc.
Men var och en har sitt sätt. Bra kämpat och som ”Hoppasattjag..” skrev ovan, häng inte upp dig på misstagen.

Kom precis på - 2 månader har jag varit nykter i dag. 3 juli var min första nyktra dag ❤️

I dag är dagen med stort D, stor presentation för 200personer, fullspäckat med möten hela dagen och inga raster. Har 15min lunch nu och har bara stängt in mig för att få lite tyst.

Denna dag är verkligen inget kul men jag ska överleva, nykter!

Och 5:e dagen av detoxen, det går bra, över förväntan. Skönt att inte behöva tänka på mat mest, men det funkar ju inte i längden liksom.

Mår annars väldigt bra måste jag säga, om det beror på att jag inte hinner tänka eller orkar - det vet jag inte.

Väljer i dag att inte dricka, istället tänker jag vara allmänt grym!

Är gift sedan många år tillbaka.,med en man som missbrukar alkohol .
Vi har ett bra liv ,när inte alkohol finns med i bilden.
Problemet är att när han dricker gör han det i smyg.
När jag konfronterar honom,får jag höra
- Jag har inte druckit- Det är fel på alkohol mätaren- Jag är så trött på ditt tjat -Varför skulle jag dricka mm mm
Oftast blir han utåtaggerande och ful i mun mot mig ,som såklart blir ledsen.
Han blev för några år sedan av med körkortet och fick dryga böter .
Tycker där att han borde kört sig...men inte.
Jag vill ställa ultimatum ....Bli nykter...el förlora mig.
Vad ska jag göra?

Hej Klart!

Jag kände också efter nästan så lång tid som du att det har blivit alldeles för mycket. För mig eskalerade det. En helg i månaden. Två, tre, fyra, kanske lite på vardagen. Sista månaden låg jag på ett ett flak öl i veckan tror jag det var. När jag en dag kände att jag inte hade kontroll utan bara fortsatte dricka så insåg jag att jag hade problem. Trots att andra i min närvaro reagerat. Att din sambo har reagerat bör du ta på allvar. Det är väldigt lätt att kasta bort andras åsikter om ens drickande.

Hur du vill sluta bestämmer du själv. Men Cold turkey var inte så farligt faktiskt. Om man tänker på de mängderna du dricker. Det är ju högst personligt och jag är ingen läkare. Eller så vill du kanske bara trappa ner och gå tillbaka till en rimlig nivå.

Jag tror att, utifrån mig själv och det jag läst på forumet mycket handlar om att man är rädd för att förlora det där lilla extra. Det där lilla ruset som får en att må så bra. Smaken, mm, varm i kroppen, mm, mm det är så härligt. Men det är gift som vi gladeligen vill hälla oss i kroppen. Herregud, helt vansinnigt egentligen.

Jag läser att du inte vill dricka på vardagarna. Ta fram vinnarskallen och bestäm dig. Du är en som inte dricker på vardagar helt enkelt. (Om det vore så enkelt).

Jag hoppas du får en bra gemenskap tillsammans med oss på forumet och tar ett beslut som funkar för dig och att allt fungerar som du vill! Lycka till :)

Något som funkade för mig var möjligheten att få skriva av mig här på forumet. Skriva hur morgon och kväll var och få skriva med andra, samt läsa om andra. Sen använder jag även I am sober appen. Så klickar man i vad man har för mål och får notiser om hur man skött dagen.

Idag hade jag en jävligt stressig dag på jobbet. Jobbade väldigt länge. Vanligtvis har jag tankar om att köra ett annat håll för då kan jag nämligen köpa med mig öl hem. Jag hade tanken idag också men den var förändrad på något sätt. Typ "Öl dricker vi inte idag" Och suget som jag vanligt vis har i halsgropen just vid dem tillfällena var inte där heller. Så det känns väldigt skönt.

Hur starka var dessa öl Du drack?
0,0. %. eller med lite tex 0,5 % ?
Hittills har jag bara vågat dricka 0,0
/Å

Hej !
Jag är helt ny här , och äntligen har jag insett att jag har stora stora problem med alkoholen ,
Och få hjälp i nästa vecka , måste göra detta nu.
Jag har inte druckit sen i lördags i förra veckan, just nu sitter jag ensam i soffan och barnen sover och min fru är på jobb fest. Hur kände ni er i början på eran resa, jag kan säga så här att jag har aldrig känt mig så här värdelös och ensam som just nu. Sitta och kolla på tv och å bara glor , innan var det aldrig problem för då kunde jag dricka några bira till det. Men nu känns det inte alls bra. Känns som allt är tråkigt nu.

Skönt att motivationen är tillbaka! Hoppas att den håller i sig och programmet funkar!
?

Som förväntat, så lyfte missmodet under repetitionerna. Jag fick distans till eländet, och kan nu rycka på axlarna åt det. Så vin var inte lösningen. Lösningen var ett par timmars hyperfokus på något som är så svårt att det är omöjligt grubbla på annat under tiden man ägnar sig åt det. Och så givetvis gott sällskap, där man känner sig accepterad och omtyckt precis så som man är.

Jag är också på väg att lämna, bata jag hittar modet, och ska skriva på lägenhet imorgon. Är så sjukt nervös över det men vet att jag måste ta ett kliv framåt mot ett normalt liv.
Han tror att allt om skilsmässa är glömt tydligen och nu går jag och gruvar mig för att ta upp det igen.
Jag har länge misstänkt narcissism och han är väldigt kontrollerande på ditt sätt och kommer nog bli riktigt arg på mig.
Fy vad det är svårt att bara göra det man vill. Saknar också den tjejen med självförtroende som jag egentligen är.
Kram och var rädd om dig?