Senaste kommentarerna i forumet

Mirabelle G-S sa en gång i min tråd att man behöver inte vara alkoholist, eller ens ha alkoholproblem för att sluta dricka...

Visst är det sjukt att andra kan bry sig så mycket om vi dricker eller inte. Folk är livrädda för att umgås med någon som inte dricker, och jag tror jag vet varför. Jo för att de själva då är rädda för att bli påkomna att de dricker för mycket, de känner sig underlägsna någon som har kontroll kring sig själv.

Hoppas du kan få din vän att förstå allvaret, annars är mitt tips att skaffa en annan. :)

18 dagar, det är ju helt sjukt bra. kan du tänka för 20 dagar sedan att du skulle vara här nu? Eller för 10 dagar sen kanske? Visst är det häftigt när dagarna börjar samla ihop sig.

Jag känner så igen det där med känslorna som går upp och ner, man vill glömma dem med A, man vill framhäva dem med A, man vill aktivera sig med A och man vill chilla med A. A var ju bästa vännen, så inte konstigt att det hänger i.

Jag tror jag har tappat numret till den vännen nu, men man vet ju aldrig.. redan i morgon kanske jag hittar numret och blir frestad att ringa.

Det kan bara morgondagen utvisa.

Mitt tips är, ta en dag i taget-. Bestäm dig vardera dag för att inte dricka, så känns det inte övermäktigt.

Släpp skammen är också viktigt, förstår att man inte vill skylta med den såklart, jag gör inte heller det, men har du problem och inte klarar att sluta själv så måste du ta hjälp, annars kommer det fortsätta som det gör. Man kan inte böna och be bort en grej som alkoholism.

Jag har visserligen "bara" varit nykter i lite över 60 dagar men du anar inte vilken regnbåge som finns när regnet av känslodämpande vin-droppar avtar. Det är helt underbart, helt fantastiskt till och med (för mig i alla fall).

Ta hjälp av Alkoholhjälpen, skriv här i forumet hur det går. Jag har fört dagbok sedan jag började och all respons och alla man lär känna här är ovärderligt. Det är också viktigt då man kan gå tillbaka och syna vad man skrivit tidigare och analysera sina inlägg.

För mig var det nog inte så svårt att just sluta dricka, jag hade inte de fysiska besvären, mer den mentala besattheten och invanda rutiner. Att komma underfund varför man dricker och ta tag i det underliggande problemet var definitivt jobbigast i mitt fall, att förlora min bästa vän - vinet, att inse sig maktlös mot alkoholen var även det viktigt.

Ett tips till, lyssna på Alkispodden - du kommer känna igen dig, den är rolig, verklig, du får tips och känner dig inte ensam.

Kram och lycka till, hoppas att jag får följa din resa här snart

Vad som är sant så skit i vad han tycker och tänker ??

Vi är i skrämmande lika situationer. Förutom att vi har inte barn vilket kanske gör det lättare. Jag har oxå en stadig grund. Min kille är arbetslös, sjukskriven, kronofogden skulder. Har nästan ingen släkt, mamma död pappa ur bilden. Förstår verkligen hur du känner med att det är tufft att lämna någon som inte har någon eller någonting. Känns i hjärtat men som sagt måste man se det som att det är " JAG o du" inte "DU och jag".. att prioritera sitt eget välmående är inte egoistiskt. Jag har försökt hjälpa i år nu. Sopat undan hans misstag. Tagit ett lån då han i början påstog att han skulle bli dödad om han inte betalade... sjukskrivit mig från jobbet för att ha koll så han inte tar en överdos. Åkt hem på raster för att se att han sover och andas. 6 överdoser satte sig hårt i både hjärta och hjärna. Och jag blev medberoende som bara fan. Tipsar dig om boken djävulsdansen. Har du läst den? Den ger styrka. Kram på dig ?

Du är så grym... hoppas resten av veckan har varit bra för dig. Min har varit jättebra - men uttröttande.

Vet inte vad jag mer kan skriva - men du är så inspirerande och stark!

Tack så mkt det ska jag vara ?

Jo det kommer nog bli rätt "tufft" för honom. Ännu en grej att sy på offerkoftan. Ush är så trött på denna offer rollen. Man måste forma och skapa ett bra liv för sig själv. Och visst alla kan hamna snett i livet men det gäller att ta sig i kragen då. Dom spydiga komentarerna är vardagsmat här. Väljer att inte ta åt mig och jag vet vad som är sant och inte sant gör det du med. Att jag hitta hit betyder mkt för mig med. Att få skriva av sig och att få stöd av er som är i samma sits. Tänkte först att detta är inget för mig eftersom min kille inte har alkohol problem med hittade inget drog forum som var så här bra så fick börja skriva här.. ja som sagt nu är det lungt killen röker cannabis om dagarna nu och är seg/snurrig/glömsk. Aja tänker att det är ju bättre än att han inte trycker i sig piller som tidigare för pillermissbrukare är så oberäkniga. Man vet aldrig hur snett det slår i skallen.. låt han röka sönder sin hjärna så han blir dement vid 40 år. Orkar inte bry mig ? jag ser fram emot flytten. Kram ?

Jäklar vad bra vi är som hänger i! ?? Starkt av dig att komma ihåg all misär A för med sig, särskilt idag när du känner dig låg! Det går upp å det går ner för oss alla!
Kramar till dig❤️

Det är långt till november....
Mitt råd att lämna på direkten för din egen säkerhet, var rädd om dig ♥️

Det är långt till november....
Mitt råd att lämna på direkten för din egen säkerhet, var rädd om dig ♥️

Kommit till punkten att han tror att jag ljuger....
Jag ljuger om allting.....
Det går inte att diskutera med honom. Jag känner mig så frustrerad....

Hur många wiskey 6cl ska intas innan pet går i taket och hur länge lever markören

Tankarna snurrar. Små motgångar känns övermäktiga. Stora motgångar går inte ens att tänka på. Kan inte tänka klart en hel tanke. Ledig idag och får inget gjort.

Idag går tankarna till A. Alkohol skulle kunna hjälpa mig att orka och våga tänka klart tankarna. Få mig att glömma eller få mig att ta tag i saker.

Men mina dåliga minnena är alldeles för färska. Trasiga vinglas på köksgolvet som jag inte orkar städa upp på flera dagar för att jag antingen är för bakis eller för full. Eller nerpissade byxor i duschen efter en utekväll. Stanken, äcklet och självföraktet. Alldeles för tydligt. Jag får vara nykter. Idag igen...

Det kommer väl bättre dagar hoppas jag. Dagar när jag kan tänka klart mina tankar och kanske till och med se lösningar.

Ska klara även den 18e dagen...

Jag känner mig stark. Så himla stark.

Men om det är för att jag är det eller för att jag inte stannar upp och funderar - jag vet inte.

Nu har jag kört min detox 7 dagar, 2 veckor lvar. Det har varit så löjligt enkelt efter söndagen. Har nog droppat några kilo i vikt men bryr mig mest om hur kläderna sitter och tänker inte kolla vad jag tappat förrän det gått 3 veckor.

Funderar ingenting på A just nu. Det är för enkelt nu - visst är det konstigt, när allt till synes är perfekt så ifrågasätter man vad som är fel gör att det är perfekt ??‍♀️

I dag har jag valt att inte dricka och kommer heller inte dricka. Istället ska jag lägga mig i soffan så fort jag kommer hem och slötitta på serier

Hej Rosa ljus! Vilken uppgivenhet din trådstart andades här i slutet av augusti. Hur känns det nu? Samtidigt som du skrev om att du "aldrig kommer härifrån" så låter det som att du tar steg och du har tagit stora steg i riktning mot ett annat liv! Du skriver av dig en del av din frustration här, hoppas att det kan ge dig lite utlopp för det du bär inom dig. Lägenheten är fortfarande uthyrd en månad i taget, men bara för att du bor ihop med din sambo behöver det ju inte betyda att allt är precis som det alltid har varit, att du beter dig på samma sätt som tidigare - inom dig har det hänt mycket. Jag får känslan att ditt inlägg, med all den frustration som du ger uttryck för, vittnar om att du mentalt ändå är på väg mot att sätta mer gränser och att tänka mer på dig själv. Säg till om jag är helt ute och cyklar!
Finns det några sätt att ta dig ur detta fängelse som är ditt hem, något som du kan boka in att göra som DU skulle må bra av?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du hade bestämt dig för att vara nykter igår men det slutade på ett annat sätt. Nu brottas du med skam, ångest och minnesluckor, men kanske var det också en positiv vändpunkt för dig - kanske gjorde det att du tog mod till dig och skrev om din situation här och ber andra om tips på hur du kan sluta dricka? Det är starkt och handlingskraftigt. Du har en väldigt fin och tydlig målbild - att vara en kärleksfull och närvarande mamma, en sambo som delar livet med någon, en som upptäcker nya saker och upplever livet utan önskan att försvinna in i ett rus. Det är en väldig styrka att kunna se vägen framåt såhär tydligt och det kan hjälpa att behålla motivationen när det dyker upp svåra stunder.
Kanske känns det som ett stort steg att kontakta vården just idag, när du känner en stor skam. Kanske känns det lättare när det har gått lite tid. Kanske hittar du stöd genom en annan väg. Hoppas att du får fler tips här från andra användare snart. Du kan också höra av dig till oss som arbetar på Alkoholhjälpen (t.ex. genom fliken Fråga) för att få tips på olika vägar till stöd, det finns många olika varianter!
Du har tagit ett stort steg redan, som har hittat hit och skrivit så ärligt och modigt om hur du har det.
Återigen, välkommen!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

För mig kom beslutet att sluta när jag verkligen insåg hur dåligt jag mådde...hade ont överallt, var jättedeprimerad och såg verkligen ingen glädje i nånting.
Sen har jag tänkt mycket på mina barn och på hur det måste vara för dom att se mamma packad var och varannan dag.
För mig funkar det bäst att ta det dag för dag, jag är inne väldigt ofta här på forumet och läser och försöker ta till mig av alla råd som finns.
Vissa dagar är det tyngre och vissa gånger bättre...men jag har inte ångrat mitt beslut att sluta dricka en enda gång☺

Än så länge.. .Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet men det är väl inget man ska ta ut i förskott i alla fall...
Har börjat läsa en bok som heter "Flodhästen i vardagsrummet".
Den kom i början av 1990-talet och handlar om hur barn som växer upp i alkoholisthem formas av sina självbilder.
Har kommit halvvägs och vissa delar är faktiskt väldigt nya för mig trots att jag själv gått i terapi.
Både spännande och skrämmande läsning!
Kanske man kan hitta ytterligare en pusselbit till varför ens egna självbild är så dubbel, dvs starksvag?
Jag läser vidare och håller mig nykter hursomhelst?

Kramar
???

Det finns böcker om att dricka kontrollerat, eftersom det i forskning har visat sig möjligt för ganska många (inte alla, men många). En bok på temat är t.ex. För mycket för ofta av Anders Hammarberg och Karin Romberg, som bygger på KBT och innehåller många övningar och strategier.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Blir fundersam..finns det en bok om hur man lär sig dricka lagom?? Känns inte helt ok eller? Det är ju sådana tankar man brottas med.

få häva ur sig ångesten hos en annan människa eller varför inte i en AAgrupp är den absolut bästa medicinen. Jag har sett så många människor som totalvänt sitt liv efter att ha tagit steget att lätta sitt hjärta och rensat ur all gammal skit.
En förhållandevis enkel grej i sammanhanget var när jag för första gången talade om för mina barn att jag var alkoholist ! (Som om det var en nyhet för dem :-))) ) Jag skämdes så otroligt innan jag sa det men det var en sån otrolig lättnad när jag väl gjorde det !

Ta hand om dig !

Vad har hjälpt er att sluta dricka? Jag har så mycket skam och ångest så jag klarar inte av att söka mig till vården el prata med min man. Alla tips emottages tacksamt!

Det kommer verkligen bli en reality check för honom när du väl flyttar ut och han inte får nyckel, hehe såklart han inte får nyckel :) känner igen sådana kommentarer också, tror missbruket ger totalt skev verklighetsuppfattning (alternativt lyckas ljuga om situationen så de tror på det själva). Min sambo kan också prata om grejer som borde fixas här hemma, typ "vi borde köpa ny säng" och då undrar jag tyst om han har glömt att vi gjort slut och att han ska flytta ut asap.... Fast sen senare får jag ändå syrliga kommentarer om att jag sviker honom som vill bryta upp pga att han är den som är sjuk och att jag inte finns där när han mår så dåligt (kan tycka att om han mått så dåligt i alla dessa år borde han tagit hjälp för längesen och så är vi inne i den diskussionen igen som aldrig leder någon vart). Jobbar på att han ska flytta ut, tyvärr gör han inte mycket själv åt saken själv och jag har blivit sjukt dålig på att bara sätta ner foten. Något jag troligen behöver hjälp att hitta tillbaka till sen när allt det här är över. Tycker det hjälper att vara inne i detta forumet när det känns jobbigt, sorgligt nog är det lite skönt att läsa om andra som också är i samma situation. Jag kan sätta min situation i perspektiv och ofta när jag läser så tänker jag "men lämna bara!" och sen tittar jag på mig själv och ser hur fruktansvärt svårt det är i verkligheten.... bra att det verkar lugnt för tillfället, njut och tänk att väldigt snart är detta över!

Jag har druckit nästan dagligen i över tre år. Klarar av att sköta jobb och hem. Eller, jag klarar av att göra det jag ska men det blir sällan bra.
Vill bryta mönstret. Vill leva. Utan alkohol. Utan sug efter att få försvinna i ett behagligt rus. Utan bråk med familjen. Vara en närvarande och kärleksfull mamma. En sambo som delar sitt liv med någon. Upptäcka nya saker. Skratta. Gråta. Komma ihåg. Tänka nya tankar. Utan alkohol.
Nykter.