Senaste kommentarerna i forumet

Härligt och bra jobbat ??❤️// kram Strulan

Du ska inte känna att du inte bjuder på energi. Det gör du! Alla gör det de kan, ibland orkar man kommentera hos andra, ibland inte. Vi hjälps åt! Det är det som är så bra med att vara fler härinne. Det enda du måste göra är ta hand om dig själv.

Och grymt att du håller i! ❤️

Och till det viktigaste av allt - slippa kampen inuti!! Det är så värdefullt ✨!
Jag var på G, men ja.. omständigheterna lockade fram den lurande, lismande ?..men än så länge står jag över den..?.
Du inspirerar verkligen med ditt flow och din positiva inställning till din nya hobby?!
Jag är så glad att jag också funnit denna hobby, och att jag kan utöva den trots mitt tuffa läge..?
Stor kram
/Fibblan ?

..kan inte heller förstå det.
Och ja, när det gäller styrkan i nykterheten, så är det ett ständigt pågående arbete..(!)
Med din och andras hjälp i form av pepp och stöd,
kloka ord och påminnelser så blir jag också starkare..?!
Känns tråkigt att min energi inte riktigt är där för att bjussa tillbaka..? Men tänker också att så här kommer det ju inte att vara för alltid..
Passar på nu- Heja er??! Håll ut, håll i och fortsätt håll på med den sköna gröna hobbyn som kallas nykterhet ?!
Kramar
/Fibblan ?

Jag är singel och längtar efter nån att vara med. Dejtar gärna nykter. Kan faktiskt hålla mig nykter för en killes skull, för jag vill så gärna vara med nån. Har väl trott att om bara Han dyker upp kommer nykterheten automatiskt.
Men det är bara det att nykterheten gäller bara de där stunderna vi faktiskt träffas irl. Annars tar jag mig gärna några glas vin för att jag är så glad och nykär! Eller "en" öl för att våga svara ett sms. Eller en halv bib för att något gått fel...

Nu, efter 10 (snart 11) dagars nykterhet känner jag mig snarare lättad av att inse att möjligheten att bli nykter ligger hos mig, inte något jag ska lägga på någon annan.

Bakom mig har jag 15 års singelliv. Ett kärlekslöst förhållande innan dess. Några kortare romanser har jag haft och en lång "till-och-från-relation" men inget som blivit seriöst. Många många många sexuella relationer har det blivit. Inte för att jag vill det, jag har helt enkelt inte träffat nån som vill något mer än det med mig. Och så var det även långt innan alkoholen tog över.

Det som får mig både att gråta och på nåt rubbat vis att skämmas är att jag aldrig någonsin i hela mitt liv varit lyckligt kär. Och jag är närmare 40.
☝️
2/3 bib-varning för mig....
Men
Just idag är jag så förbannat inställd på fortsatt nykterhet. Jag kan inte säga att jag "ska ta tillbaka kärleken i mitt liv", som jag kan med träning, drömmar och karriär, jag kan inte ta tillbaka nåt jag aldrig haft. Detta får nog tyvärr bara göra ont tills vidare. Nykter ska jag vara iaf.

Snart nykter 11 dagar ❤

Grymt bra jobbat! Grattis

Det går bra... Ingenting sedan sist. Känns bra...

Kanske är det så att de skriver ut antabus lika smidigt som de skriver ut antidepressiva till de som är inne i en depression? Jag är såå emot tabletter, vilket jag vet låter fel eftersom jag häller i mig den andra skiten;( Jag har funderat mycket på AA o kollat upp att det finns i närliggande stad som är lite större, jag ska testa det om jag nu inte klarar det själv. Känns bara så fel alltihop, för jag är väldigt envis som människa, när jag bestämt mig för något så blir det så. Men jag har en känsla av att jag kommer klara några dagar, kanske veckor sen är jag i samma bana igen,. Alkoholen är en vidrig fiende;(

Ja det här med alkohol är inte enkelt för oss med problem. Jag har haft en lång period där jag kunnat haft en sund relation till alkoholen. Å sen kommer bakslaget sent en måndag kväll. Jag fattar fortfarande inte hur det kunde hända men det har hänt. Jag har försökt analysera vad som gick fel men blir ej klokare av det. Ibland känns det väldigt ensamt även fast jag hänger här på forumet. Jag skulle vilja ha möjlighet att träffa likasinnade människor Irl ibland. Nu väljer jag att se framåt och fokusera på det som ger energi. Lyssnar dagligen på alkispodden som jag tycker är bra. Jag har dock aldrig varit i närheten av Roger och Johans konsumtion. De är nyktra alkoholister och berättar väldigt öppet om sin resa. Hade jag inte hittat forumet och börjat reflektera över mitt dryckesmönster vet jag inte vad som hänt.

Stora kramar till dig idag!
Det är inte dagarna som är betydelsefulla egentligen, utan att vi tar hand om oss så gott vi kan. ❤️

Så! Fyra veckor senare och allt tuffar på. Skönt! Jag har hittills inte utsatt mig för många triggersituationer, men på lördag ska vi ha vänner på middag. Det brukar drickas en hel del vin när vi ses. Men den här gången ska jag vara nykter. Det blir intressant! Men ska nog gå bra.
Så stolt och nöjd över att det hittills har gått så bra, och så glad över att jag inte är trött på nykterheten - tvärtom. Jag känner mig starkare och starkare i beslutet. Hoppas att det håller i sig! Är så skönt att slippa kampen inuti.

Dag 17 redan?! Det är ju fantastiskt. Skönt att du är så stark i nykterheten när allt är uppochner. ?

Och tillit tar tid att bygga upp igen..
En snabb sammanfattning av tre kloka gummor i olika åldrar??!
Tack för ni finns!
Precis som du säger Mirabelle, handlar det om att komma ikapp nu. Och det tar ju lite tid förstås att reda upp trasslet i huvudet och ledsenheten i hjärtat. Och jag får fundera vidare på hur och om jag/vi ska ta hjälp utifrån. Min man går nog med på vad som för att det ska bli bra. Jag vill gärna lösa saker själv..?. Och kanske får vi börja där. Se hur långt vi kan komma på egen hand..eller tar vi in proffshjälpen..?. Oavsett hur det blir med det, ska jag inte hoppa i sjön med en
stenbumling?!
Jag står kvar här på stranden, nykter ?!
Och även om det finns svek kopplat till alkoholen också, så är det ju på ett helt annat sätt, menar jag och precis som du är inne på vinäger så är det lättare att rätta till och har heller inte fått några så långtgående konsekvenser. För jag fortsätter att låta bli..?. Dag 17 idag.

Kramar till er alla ❤️!
/Fibblan ?

Har ibland fått höra här på forumet att jag fått kämpa extremt mycket. Men jag upplever att även du har tvingats slåss extra mycket mot A-rösten och A-tankarna. Det är visserligen ingen tävling, men när suget går all in är det tufft.

Bra jobbat. Jag menar det från hela mitt hjärta. Verkligen bra jobbat!

Kram till dig

Rätt eller fel, min spontana tanke är: Kör, bara kör...

Nu vet ju inte jag hur din väns äktenskap ser ut, men när du beskriver ditt, så... Alltså, vi behöver närhet och bekräftelse i ett förhållande. Finns den fysiska möjligheten har vi i ett sunt förhållande också ett behov av sexuell tillfredsställelse. Inget att skämmas för, tvärtom...

Hoppas att allt går den väg som är bäst för er båda.

I vilket fall som helst, pirr är mysigt. Njut av känslan. ?

Kram till dig

Åh.. Tusen tack Ensam1984! Det är väldigt fint att höra att man faktiskt kan vara en inspiration när man ofta tvekar på sig själv o du ska veta att jag uppskattar det otroligt mkt, tack! Kram

Du har rätt i att jag klart skulle vara stolt över någon annan i samma sits, men något jag själv måste jobba med o även håller på med, att ej va så hård mot mig själv, men jag har alltid varit en mänska som bryr mig mer om andra än mig själv tyvärr, men det är en kamp det också! Men dag för dag fortsätter vi kämpa!

Även jag, som varit smal hela mitt liv fram till för ca fem år sedan, lider otroligt av alla extrakilon. Ibland är det bra att vara lite fåfäng, kalorierna är ju knappast måttliga vad gäller A. Alla sätt att låta bli är bra.

Skönt att höra att du ändå är ok.

Kram

Då jag inte orkar skriva så mycket som jag skulle vilja, skickar jag ändå en hälsning och en önskan om att allt slutar så bra som det kan.

Fy f-n för psykisk ohälsa.

Kramar i massor till dig. ?

Finaste du, vet inte vad jag ska säga.

Det du har upplevt nu måste förstås vara extremt jobbigt. Att den man litat på tokat till det på det gruvligaste sätt. Visst har vi också gjort fel och svikit, skillnaden är väl att det är lättare för oss att rätta till det hela. Utan framtida konsekvenser. Om vi låter bli att dricka, alltså. Och det verkar du inse. Att reda ut det du varit med om kräver nog ett engagemang utan A i blodet. Annars kanske det blir ännu värre. Bara några tankar...

Hoppas innerligt att situationen kan ordnas upp till det bästa.

Tror och håller på dig. ?

Kramar i massor

Inte svårt att konstatera att dina sena nattinlägg var skrivna på fyllan, både här och hos mig. Inte optimalt, men så blir det ibland när A tar över.

Först och främst, en eloge för att du inser att detta är ett problem. Att få ett oemotståndligt sug en vardag är inte vanligt - förutom för oss med problem.

Ja, hur går du vidare? Bara du vet vad som krävs. Antingen kommer du fram till att du har större problem än du trott och därmed bryter helt eller så antar du att detta var något ovanligt. Beroendet är lurigt, har nyss gjort en uppdatering angående just det i min tråd. Jag upprepar, bara du vet...

Angående Flatenloppet vet jag ännu inte hur det ser ut den helgen. Vore riktigt kul att ses igen, men ber att få återkomma. Om det nu går att fixa en plats in i det sista...

Och du, det där med svenskläraren och grammatiken kan du släppa helt. Det enda jag har uttryckt i sammanhanget är att jag här ser så många som kan analysera och uttrycka sina känslor på ett naturligt sätt. Och det kan du. Med råge.

Kram på dig

uddda.. du måste tillåta dig själv att vara stolt. Om någon av oss andra skulle lyckas med det, eller någon som du känner skulle lyckas och ha utstått så mycket. Skulle inte du avundas dem och tycka att de var sjukt starka och vara stolt för dem? Det tror jag. För jag är det, jag är så sjukt stolt över dig.

Grattis så in i bänken... har ju följt dig hela månaden även om jag inte skrivit hela tiden och du är en inspiration - DU är en inspiration!

Kram

Funderingen beroende eller inte verka vara ständigt aktuell. Här kommer ett gammalt inlägg från min tråd:

"Beroende

Läser runt lite på forumet och några tankar dyker upp - i sedvanlig ordning. Om jag lät min hjärna vila emellanåt kanske mitt liv skulle vara lite enklare.

Nåja...

Speciellt en sak har fångat mitt intresse den senaste veckan: beroendet. Många skriver att de inte är beroende, andra är osäkra på om de är det.

Vad är då ett beroende?

Frågar man ett uppslagsverk får man i svaret bland annat detta:
"... fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt."
Och vidare:
"... personen har svårt att styra intaget av substansen."

Jag tänker att alla som har hittat hit har ett slags beroende. Om man har svårt att låta bli att dricka är man på ett eller annat sätt beroende. Att jämföra sig med personer som dricker mera än vad man själv gör är ju ganska verkningslöst. Möjligen om man kan dra lärdom av hur fort det kan gå utför.

Flera skriver att de druckit i många år, men aldrig tagit något på en vardag, tagit en återställare, druckit på morgonen/före lunch/före middag/före kl 19.00 osv och därför tror att de är säkra. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet vi. Ingen blir fullblodsalkis över en natt. Alla har vi - visserligen på olika sätt, men ändå - druckit oss till detta. (Det går självklart bra att använda mindre stigmatiserande ord än alkoholist/alkis, gillar det inte själv, men betydelsen är densamma.)

Själv drack jag i mer än tjugo år endast på helgerna. Att ta något på en vardag fanns inte på kartan. Men så en dag...
Jag drack under dessa många år heller aldrig före helgmiddagen, tankarna fanns helt enkelt inte. Men så en dag...
En återställare? Nej, fy, vad äckligt. Det föll heller aldrig mig in under alla år. Men så en dag...

Varför skriver jag då detta?

Självklart för att varna andra. Det kan gå så himla fort. Kan jag påverka bara en enda i rätt riktning, är det värt dessa tankar.

Istället för att fundera över om du är beroende eller inte, ta varning av att du är här, på Alkoholhjälpens sida. Sluta dricka innan du kommit så långt att du inte behöver undra, utan är smärtsamt medveten om att du är djupt nere i A-träsket. Det blir så mycket svårare då. Inte bara att sluta rent fysiskt utan också att hantera den ångest det destruktiva drickandet medfört.

Detta alltså skrivet i all välmening, av omsorg - garanterat utan en enda tanke på mästrande - i sann forumkärleksanda."

Kram på er

Vilken dag, är helt slutkörd, men nöjd. Planerade kring Finlandsresan med mina vänner på lunchen. De är mycket skötsamma men gillar att festa till det ibland rejält, men jag sa till dem att de kan räkna med att inte jag kommer dricka. Vågade inte säga varför så jag skyllde på att jag tar någon ny medicin. Som jag visserligen tar, men alkohol kan man dricka för det. Men det kändes som en vit lögn jag kan leva med så länge. Och jag kan även leva med det längre fram.

Nu ska jag bara chilla, jag ska göra så lite som möjligt - det är varmt

I dag har jag heller inte druckit, känner nu när 2 månader är nära att jag kanske inte behöver hänga här varje dag, men vi får se.

Istället för att dricka så har jag varit jädrigt duktig, haft underbara samtal och nu ska jag njuta av en kall pepsi max :)

hur du hamnade där? (Eller så är svaret enkelt; för att du känner dig hemma i ett alkishem.) Det intressanta är ju vad du du ska göra för att du ska ta dig därifrån. Det hörs ju på långa vägar att du inte ska vara där, allt med det där förhållandet låter vidrigt. Antingen får han flytta, eller så gör du det själv.