Senaste kommentarerna i forumet

Hjärtgillar inte att du är ledsen vännen, men att du prövningarna till trots väljer att vara nykter ❤️ Och jag gillar att du reder ut trasslet i huvudet och bejakar dina egna behov i detta. Du behöver få vara ledsen och sårad. Mannen får vänta på inkännandet tills du har kommit ikapp dig själv. Kram

Varför är dom så arg? Det är ju dom som gör fel, men till slut så blir man osäker

Jag visste om en rattfylla med dom, och som han förklarade. Och då lät det logiskt.
Men här blev det som över en natt, vi hade varit tillsammans i nästan 2 år, hoppat rejält och köpt stort hus med allt vad det innebär. Och då började det, jag blev både rädd och ledsen att han ångrat sig osv. Vi kämpade på, gifte oss 7mån senare, för jag älskar ju honom. Tufft, turbulent och helt galet, lagt skulden på mig själv och även blivit så förbannad. Två svängar försvann han, var i vår sommarstuga och jag väntade på dödsbesked efter att han drog iväg packad på motorcykel. Kände efter det att det där får inte hända igen. Han har varit och fått medicin plus sömntabletter, kämpar och jag vet att han gick in i en depression pga av flytt, nytt jobb som han inte trivdes på, men det har kostat så jävla mycket. Det har varit lugnt i 2månader nu. Nu kommer jag hem, han sover, han är full, vi hade en diskussion om pengar och han är deprimerad igen... Men det tar inte lika hårt, det är skönt. Och det blir som en urladdning när han dricker, jag har ju som väntat på det och när det händer märker jag på mig att jag blir mjukare och lenare, helt sjukt. Lite hoppigt, men jag måste bara få ur mig... Jag sa sist det hade hänt att jag ville skilja mig, och då kändes det verkligen så, men jag skulle skämma ögonen ur mig för det är i min by vi bor i. Men för er då, hur hanterar du det?

Ni har så fina och kloka tankar..önskar jag kunde agera efter dina råd Mirabelle. Jag både vill och inte vill det. Samtidigt som jag tänker att vi ska ta oss igenom detta, så jag inte riktigt beredd att gå in med medkänsla, förlåtelse och stöd än..
Jag vet att detta är enda vägen men det är som att jag vill hålla honom på "sträckbänken" lite, för att han ska förstå vad det sårar och att man inte gör så här..typ.. fast det vet han redan..
Men det handlar om en självbevarelsedrift och respekt. Jag känner mig så tillintetgjord på ngt vis..vi får ju prata mer.med varandra till helgen. Någonstans ska ju jobb och hushåll, barnens aktiviteter etc rulla på trots detta chockbesked och att jag bara vill stanna världen en stund..
Knaskatten- ingen dum idé med familjerådgivning, men problemet är att jag känner dem lite privat, de som jobbar i kommunen. Har man rätt att söka i en annan kommun? Jag vet inte men jag tror inte det..?.

Jag vet inte vad jag vill, vad jag orkar och vad nästa steg är. Och precis som du säger Lennis är sömnen A O. Har fixat hem örtte, ska göra mig en kopp nu..men natten till idag var iaf bättre än föregående när jag inte sov nåt..
Både vill och inte vill vin..men det är skit samma vad jag vill egentligen, för jag ska inte iaf..
Och jag kommer inte att göra det.
Somnar nykter ikväll iaf.

Kramar
/Ledsen, ledsen Fibbla?

Orkar inte heller..
Vill bara säga att ni är betydelsefulla?.
Styrkekramar till dig FinaLisa
och alla som behöver
Kram
/Fibblan ?

Det berodde nog på att de plötsligt dök upp en möjlighet att dricka som ja inte var beredd på. Ja hade även börjat slappna av, slutat läsa och lyssna på saker som rör alkohol problem. Men nu tar jag nya tag måste klara detta.

Vilken sen uppdatering. Har inte haft tid till något förutom jobbet i dag, och sen skedde en liten olycka också, men jag mår under omständigheterna bra och mår så himla bra annars just nu. Debra dagarna är definitivt fler sen jag slutade med A.

Tack för all input, reflektioner och tips. Jag tar med allt på min resa till att få ett mer fulländat liv, vare sig det är med eller utan en kärleksrelation. Det är inte det viktigaste, det viktigaste är att ha vänner och veta att man är älskad. Och det tror jag att jag är, och uppskattad.

Kommer skriva mer om ensamheten framöver, då jag har så mycket tankar och reflektioner kring det men just nu ligger fokus på annat i huvudet. Eventuellt blir det ingen dans i helgen, men om några veckor så kommer det däremot bli det värsta som kan inträffa - Finlandsbåten med tjejgänget. OMG DET är om något en utmaning. Brukar inte åka på sånt, men jag ska göra saker som är kul. Och jag ska finna mod och berätta för de 2 tjejerna jag ska åka med och säga att jag inte kommer dricka, punkt. För jag tänker verkligen inte det nu. Det finns ingen chans att jag sabbar 57+ dagar för att gå tillbaka till dag 1 igen. Okej, jag vet att detta ed dagar inte spelar någon roll, men om det motiverar mig så in i helsike, så kan det väl vara en bra sak kanske.

I dag har jag inte druckit, istället har jag fikat en del, haft ganska kul och fått rejält ont i huvudet.

Är inte det en saga om prinsessan som blir förälskad i odjuret för hans inre egenskaper och då bryts hans förtrollning och han blir en prins?

Kvällens möte var jättelyckat. Vi har väl aldrig skrattat och flamsat så mycket mitt i allvaret! Känner mig lyckligt lottad bland alla dessa fina människor.

Min vän var förstås där, sittandes vid min sida, som vanligt numera. Jag försöker rannsaka mig själv varför jag reagerat på honom som jag gjort. Snygg är han inte. Det är inte det yttre som attraherar. Det måste vara den dagliga sms-kontakten där vi delar och hjälper varandra om angelägna ämnen. Inget ytligt prat utan precis det motsatta. Sen ses vi ju flera gånger i veckan på möten. Sen bad han mig komma till kyrkan totalt tre gånger senaste veckan. Vi har ju en kemi mellan oss både på lek och allvar. Sen är ju han gift sedan 29 år och jag sedan 20 år. Ja, vi får se hur detta kommer att bli. Jag vill bara vara helt skamlöst oansvarig och njuta av nuet. Jag lever ju i ofrivilligt celibat (med extremt få undantag) sedan typ tio år tillbaka. Jag har inte särskilt dåligt samvete gentemot min man, tyvärr. Det är ju han som avvisat mig och de känslorna krävde mycket vin för att dövas i många år. Livet är aldrig enkelt. ?

Alltså STAKETET!!!
Min inre Knaskatt kan tänka att du och jag skulle ha haft jäkligt kul därute i dimman ihop. Du låter som en dam i min smak.
???
Men! Det är ju bara kul med distans, eller hur? Det är faktiskt inte alls kul när man är uppe i det, skadar sig själv och andra, vaknar med ångest.
Man är en sorglig clown.
Men nu! Nu är du stark som en jäkla björnhona. Så imponerad av hur du hanterar allt jobbigt, hur du var så brutalt ärlig mot din man och hur du stod emot suget.
Att tänka på allt skadligt alkohol medför (både för dig och för dina föräldrar tidigare - och dig som anhörig då) är en fantastisk strategi. Bara att ta fram listan och påminnas. ❤️❤️❤️

Precis så resonerar jag också Knaskatten. Jag är inte alkoholist, men riskerar definitivt att bli det. Så nu är jag ”en sån som inte dricker” ?

Nej, egentligen spelar det kanske ingen roll vad vi kallar oss, kanske? Jag tror att jag nog skulle gå över till att bli min definition sv alkoholist om jag hade fortsatt köra på med drickandet som tidigare. Därför ville jag sluta. Jag har ett alldeles för bra liv - för mycket att sabba! Inte värt det.
Så just nu kallar jag mig inte alkoholist. Jag kallar mig nykter. Och det tänker jag fortsätta att göra ?

Det avgör saken Adde. Jag ska baske mig aldrig skaffa katt! ?

Hmmm... Det låter ju litet depressivt... Kanske är det hjärnans signalsubstanser som jobbar på att återställa den kemiska balansen i hjärnan? Om det håller i sig borde du nog kontakta din husläkare och utreda om du kan ha hamnat i en depression ?

Wow, helt otroligt! Att allt va så annorlunda för bara en månad sen. Efter att gått en jäkla månad med miljoner tankar o känslor om allt, så är det som skrämmer mig just nu att jag är så otroligt tom? På allt, känslor, tankar, på ork o energi! Varför? Jag trodde jag skulle känna något efter allt jag gått igenom. Att jag lyckats med något jag trodde va omöjligt, att jag gjort något bra, lite glädje eller känna mig stolt kanske? Men det är bara tomt så jävla tomt. Det kanske känns lite annorlunda imorgon men vad vet jag.

Alltså förlåt, men jag skrattar åt din stakethändelse. Bättre än Charlie Chaplin ju! Kan tyvärr ticka av en del av dina fyllehändelser för egen del... men jag har aldrig ramlat över samma staket tre gånger. Förlåt! Nu ska jag sluta. Din lista är en bra påminnelse om varför vi väljer att vara ”en sån som inte dricker alkohol”. Kram

Var ganska exakt i ditt läge och tankemönster länge. Sen blev det bara värre o värre och till slut smög jag dygnet runt.
Barn märker sjukt mycket mer än vi vuxna (och framför allt a-problematik-vuxna) tror. Jag försökte sluta för deras skull ett tag men märkte likt de flesta talar om att man måste verkligen vilja det själv för att lyckas.

Hjärnan blir mer o mer kidnappad av skiten. Hoppas du lyckas bryta mönstret. Ett hett tips/förslag är att ta hjälp. Typ antabus 3 mån för att se om tankarna klarnar. Eller knata in på ett AA-möte. Förlorar ju inget på att testa. Spriten och vinet finns kvar.
Det är sinnesjukt svårt att lyckas helt själv.
Brukar även tipsa om boken ”skål ta mig fan” som fick mig att inse att jag verkligen började vara illa ute.

Heja dig!

Man måste inte ha nått sin botten för att sluta dricka. Man måste inte enns ha alkoholproblem för att sluta dricka. Det finns inga krav på att ”kvala in”. Vem som helst kan när som helst bestämma sig för att sluta förgifta sin kropp och knopp med alkohol. För mig blev det lätt att ta beslutet att bli ”en sån som inte dricker alkohol” när jag tänkte så. Länge höll jag på och velade fram och tillbaka gällande huruvida jag hade alkoholproblem eller inte. När jag insåg att det kvittar om jag har problem eller hur stora problemen är blev det så lätt. Varför skulle jag välja att hälla i mig nervgift? Bättre att välja bort skiten innan man har utvecklat ett fysiskt behov och får lida abstinens från helvetet...

jag har numera samma upplevelse med dotterns katter (!!!) om jag inte har med mig kattgodis när jag ska natta dem !!!! Satan vad sura de blir om jag kommer tomhänt !!! Inget klapp då inte hahaha...

För responsen! Bra sammanfattning om hur det är just nu. Gör allt jag kan för att försöka förstå vad jag gjort och var jag är på väg ?

Jag är inte där..än. Jag vill helst inte att någon ska veta att jag dricker, så jag dricker i smyg o inte för mycket så att någon ska märka. Men det känns som en tidsfråga innan jag slutar bryr mig helt. Måste man nå botten innan man bestämmer sig för att sluta?

Du har en helt enastående förmåga att ärligt och klarsynt beskriva dina känslor, tankar och upplevelser. Det du skrev om ensamhet här i tråden är så oerhört viktigt och något som många brottas med. Så ledsamt att läsa om det svek och den destruktiva relation du var i för länge sedan, som fortfarande får makten över dina val i livet. Men det märks att du reflekterar och har kloka idéer om hur du vill ha det framåt. Just nu är det prio ett att bibehålla nykterheten och du känner dig mer hoppfull än tidigare om framtiden, det är härligt att ta del av!
Tufft att känna att valet står mellan att slippa bli sviken och lämnad och då fortsätta vara ensam, och att uppleva kärlek och närhet men då riskera att bli svårt sårad. Svårt att våga ta steget att träffa någon, om erfarenheten sedan tidigare bara är "nära relation = fara" (din hjärna försöker vara dig till tjänst här och varnar med rädsla och flyktimpulser när du träffar någon ny).
Hoppas att det är okej att jag kastar ur mig tips om två nyutkomna böcker, om det kan vara till hjälp för någon? Den ena boken handlar om vänskap, jag tänker att det är lätt att stirra sig blind på att en kärleksrelation ska vara den stora meningen med livet. Den heter "Underbara krångliga vänskap" av Elin Liljero Eriksson och innehåller många bra övningar (tyckte jag). Den andra heter "Att vinna över ensamheten" av Anna Bennich och är helt nyutkommen, också den innehåller konkreta tips och strategier för att öka och fördjupa relationer.
Varma hälsningar, med hopp om en härlig dansant helg och fortsatt modiga steg i riktning mot det som du längtar efter och mår bra av!
Sofia, Alkoholhjälpen och anhörigstödet

Har också lagt tid på att fundera över om man ska lägga till ordet alkoholist på listan av attribut.
Men eftersom det saknas en officiell definition så blir det ordet laddat med mottagarens egen syn på vad det är. Jag har testat att kalla mig det i ”tryggare” sammanhang med blandade resultat. Nån sa, ”Nej men det kan du ju inte vara, kanske lite festglad men inte alkoholist”. En annan frågade om barnen for illa”. Så jag har lite svårt för det ordet. För mig är det parkbänken eller min farsa som dyker upp. Jag avbröt nu för att inte hamna riktigt så långt fram som honom.
Jag säger (när det behövs) att jag inte klarar av att dricka, eller har alkoholproblem. Nån enstaka har någon då frågat om jag är alkoholist. Då har jag frågat vad det betyder. Funderar på att fråga när/om det händer igen om de uppfattar mig som en alkoholist i stället, eftersom det är det som räknas i avsaknad av en tydlig definition.

Tack så mycket, Talien, för att du delar med dig av dina kloka reflektioner om hur alkoholen har påverkat ditt arbetsliv, dina relationer, din träning m.m. Det är starkt av dig att du har stannat upp och kunnat se hur alkoholen har smugit sig in och tagit över, du märker på flera fronter att drömmar som du har haft tidigare har förstörts då alkoholen har fått högre prioritet. Nu har du insett att du behöver ge upp alkoholen för att kunna nå dina drömmar om ett bra yrkesliv. Det är ju väldigt bra att ha de här drömmarna, en tydlig målbild, som du strävar emot när du håller dig nykter. Då påminner du dig om att du är på väg mot något som kan bli bättre, det handlar om drömmar som ska förverkligas. Utan mål och drömmar kan det ju kännas som att nykterhet bara handlar om att ta bort något som har gett livet en (kortsiktig) guldkant och då kan det bli tuffare att motivera sig. Inspirerande att läsa om det lugn som du har upplevt under första veckan och att du har börjat tycka om dig själv lite.
Varma hälsningar, med hopp om fortsatt lugn och självmedkänsla!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dax å lämna Perth prov. Fick ett återfall å drack under semester 1v ( 1 flaska vin/v dag)...där innan ngt sporadiskt med vissa dagars uppehåll... skäms så jag skakar!!!!!! Klarar jag mig nu på 3v nykterhet???? Usch

Ja, hur känns det idag då? Jo tack, inget vidare men det går ju inte att backa bandet
Igår höll jag fullkomligt på att implodera av återhållen oro och ångest!
Fick inte en vettig tanke i huvudet när jag försökte stå emot suget efter lugnet...
För det är verkligen ett lugn jag vill ha och inte alkohol egentligen.
Men det gick inte igår.
Är så fruktansvärt ledsen för min vuxna som, han är nu 40+ och är så olycklig med sin psykiska ohälsa.
Han har försökt få hjälp men får det bara halvhjärtat, social tjänsten menar att han klarar sig med öppenvård men det gör han inte.
Så svårt att vara medberoende när jag vet hur fin han är både till det yttre och inre.
Det hade varit lättare att släppa taget om han varit en kriminell skitstövel men han är så långt ifrån det som man kan komma.
Suck, nu får jag ta ett nytt tag och göra en omstart snart igen. Det är ingen idé att börja räkna massa minusdagar. Det är bara så störande☹️

Men tack kära forumvänner för styrkekramar och pepp och en extra kram till "kvintetten"
Orkar inte kommentera i andra trådar just nu...
???