Senaste kommentarerna i forumet

Jag har inte märkt någon konsekvens av alkoholfria öl. Tagit antabus i mer än 3 månader och druckit alkoholfria öl flera ggr utan problem

Men vårdkontakt avrådde från ”alkoholfria” öl när jag åt antabus. Samtidigt säger en del att filmjölk har lika mkt alkohol i sig som 0,3.
Jag vågade inte chansa alls men vet inte hur det ligger till.

Då är vi riktigt synkade idag. Konstiga drömmar. Pissig dag, som blev ännu pissigare pga kraven man lägger på sig själv. Riktigt frestad att stanna till på systemet på vägen hem. Smutta vin i soffan tills man når ”fuck-it-mode”. Men nej. De pissiga känslorna är viktiga. De är kompasser som visar vad vi behöver jobba med. Och ibland är det inte verkligheten som är problemet, utan förväntningarna vi har. Jag förväntade mig att kunna göra det omöjliga. Igen. Vi behöver anpassa våra förväntningar till verkligheten. För verkligheten lär inte låta sig anpassas till våra förväntningar. Ha en trevlig helg!

Någon som provat naltrexon och lyckats sluta med sitt drickande? Tog mig i kragen idag och gick till läkaren efter 3 års dagligt drickande. Har provat antabus för då över 3 år sedan men lyckades inte hålla det utan slutade efter 2 månader och började dricka igen. Håller tummarna att detta ska hjälpa mig men vill gärna höra era erfarenheter!

Det låter ack så tungt Femina. Det är ju det, att i nykterheten avslöjas allt som skaver i livet. För mig var det att jag hade förlorat gnistan och visionerna i mitt ”kall”. Och jag hade förlorat människokärleken som är nödvändig i yrket. Den smärtsamma sanningen var att jag ville inte längre. Jag kände mig låst och skamlöst exploaterad i min yrkesroll. När jag blev nykter och tvungen att ärligt möta mina känslor blev det omöjligt att stanna kvar. Jag är tacksam att jag hittade en ny väg att gå. Det verkar mycket mer komplicerat för dig att lämna det som skaver :/ Under omständigheterna tycker jag visst att du kan vara ärlig och säga som det är ”Jag älskar inte dig längre”. Vad ska han göra? Tvinga dig att älska? Omöjligt. Försöka vinna tillbaka kärleken genom förändring? Önskvärt, men kanske inte troligt. Ägna sig åt seriös problemlösning och ordna så ni kan gå skilda vägar på ett bra sätt? Också ett önskvärt scenario, men nog inte troligt det heller. Han verkar inte vara typen som investerar sig. Förmodligen rycker han på axlarna och fortsätter som vanligt efter ditt kungörande. Men DU har vunnit tillbaka din integritet, och kan med gott samvete leva vidare som om ni vore skilda, även om ni måste bo under samma tak. Jag kanske är helt ute och cyklar, men det är tankarna som väcks hos mig när jag läser om din situation. Kram

av en rätt nyanställd på ett bolag i mellansverige hur hon kände sig lite knäpp när hon fick pendla mellan olika bolag i andra närliggande orter ! Det var samma ansikten på samtliga bolag hon var på !!

Det tog ett tag innan hon fick förklarat för sig att det var såna som jag som pendlade mellan butikerna för att inte bli igenkänd :-))

Ja, jag fick ju se lite av Sverige när jag var aktiv :-)) Händer ibland att jag svänger förbi bolagen som jag då handlade i för att se så de sköter sig :-))

Min nya vän är bara en katalysator. Han har egentligen nästan ingenting alls med alla mina känslor att göra. Jag inser det nu. Jag kan inte lägga mitt ansvar på någon annan. Det vore bekvämt att luta sig tillbaka in i någons trygga armar och bara blunda och lita på att allt kommer att ordna sig. Vara liten och behövande. Det vore så skönt... Men nu ska ju jag föreställa vara vuxen! Jag känner mig oändligt trött just nu... ?

dig till att ha kommit in i känslofasen !!!! Den är ovan men ack så nödvändig och faktiskt berikande ! Jag upplevde en väldig lättnad och befrielse när jag började utforska all mina nya intryck och lärde mig att "använda" och njuta av dem.

Du skriver "Jag är värd kärlek, omtanke, glädje, nyfikenhet, respekt och mer därtill, precis som alla andra. " och det är såååå rätt !! Men....du måste lära dig att älska dig själv först innan du går in i nya relationer eller gör stora förändringar ! Att behålla byxorna på ett år in i nykterheten är ett bra aa-tips ! Du ÄR värd att ha det bra så gör bra saker enbart för din egen skull och ge dig själv små belöningar !

Jag vet ju själv hur bra en kram kan fixa känslostormar och skapa lugn och ro inombords men jag har passat mig väldigt noga för mer nära relationer med en annan alkis/medberoende.

Kram på dig !!

Jag älskar dig inte längre. Kan man säga så? ?

Jag är så trött på allting! På att kämpa. Att inte få respons. Att min man är så sjuk att han inte kan fatta att han har levt i paradiset i alla dessa år men själv varit övertygad om att han har ett helvete. Ett mörker som han skapat själv och trivs utmärkt att leva i. Han lever ett liv i förnekelse. Han har förstört hela vår familjs tillvaro. Och jag, min dumma jävla idiot, har försökt fixa allting, hela tiden. Men när en eldsvåda är släkt har det redan hunnit uppkomma dubbelt så många nya! Han lever livets glada dagar med sitt vinglas nere på undervåningen, isolerad från övriga familjen. Han har haft det alldeles för bra och bekvämt så länge. Varför skulle han ändra på sig? Det har ju funkat för honom hittills?

Jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag får be Gud om hjälp. Jag arbetar inte. Jag har min sjukdom. Om vi säljer huset så blir det inte tillräckligt över för att köpa två nya bostäder. Hyresrätter existerar knappt längre och ett kontrakt får man inte utan fast jobb med stadig inkomst. Hur ska jag orka? Å andra sidan - hur har jag orkat leva så här i alla dessa år? Det var mycket detta jag befarade skulle hända om jag slutade dricka. Att jag skulle se mitt liv med nya ögon. Erkänna total maktlöshet, precis som första steget i tolvstegsprogrammet. "Vi erkände att vi var maktlösa inför vårt medberoende - att vi inte längre kunde hantera våra liv." "Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd." Steg 3: "Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i Guds händer, sådan vi uppfattade honom. ?

Precis, fel på ämnesomsättningen och jag har framförallt märkt att det var fel då jag tappade så sjukt mycket hår, det blev jätteslitet snabbt och torrt. Vet inte om det har kommit tillbaka, kanske bara är så att man blivit gammal ;)

Men Hypotyreos är en av de vanligast folksjukdomarna läste jag. Det verkar dock som att det är svårbehandlat så att man mår bättre, men lever gör man lika länge bara man tar sina tabletter.

Bra att de kollar upp dig rejält och skönt att det andra såg fint ut.

Hej!
Jag har nyligen börjat använda antabus för att komma tillrätta med mitt alkoholmissbruk.
Min fråga är om jag kan dricka sk alkoholfria drycker tex alkoholfritt öl eller vin.
En del av dessa har ju en alkoholhalt på tex 0,3 eller 0,5 %.
Kommer jag att reagera på dessa om jag äter antabus?
Min nästa fråga är då :
På vissa drycker i handeln står det 0.0% alkohol.
Kan jag lita på detta och våga dricka dessa?
Jag är inte ute efter att hitta nåt kryphål att få i mig lite alkohol utan bara att hitta en god måltidsdryck som inte är för söt.
Tacksam för svar.
/Åke

Oavsett vad som händer eller inte händer med min nya bekantskap så ser jag ju klarare, nyktrare, nu på hur tomt och andefattigt mitt äktenskap är. Hur ensam jag är i relationen. Att mina behov inte tillgodoses alls. Jag har inte velat, orkat, se den nakna sanningen i vitögat för det har gjort för ont. Jag är värd mycket bättre än såhär. Mycket mer än det här. Jag är värd kärlek, omtanke, glädje, nyfikenhet, respekt och mer därtill, precis som alla andra. Jag har levt i en själslig öken alltför länge. Det måste få ett slut. Jag ser inte längre fram mot Greklandsresa särskilt mycket. Men den är nog nödvändig och nyttig för mig. Jag kommer se vår relation i ett starkare ljus nu som nykter. Det är ofrånkomligt. Gud, bär mig när jag inte mäktar med min vandring... ?

32 dagar nykter o jag börjar smått känna jag bara vill ge upp, spola antabusen, dricka o bli mänska igen. Jag har inte bara förlorat en vän, min största trygghet, utan jag känner jag börjar förlora mig själv också. Det är otroligt skrämmande o frustrerande, inget känns rätt längre o absolut inte när man tyvärr måste kriga sig igenom allt detta ensam. Sen är det är inte bara ett A beroende jag krigar med för sidan om allt detta har jag även min psykiska ohälsa, diagnoser, ångest, bearbetning, hålla mig drogfri, jag krigar mig också igenom flera stora bortgångar, vardag, separering o att få mitt förhållande att fungera trots mitt mående. Men det är tufft, det är en jäkla svår skit kamp dagligen o jag säger inte A gör något bättre för det vet vi det inte gör, men det kanske finns stunder det faktiskt är sämre eller bättra att välja ta tag i sitt beroende? Jag är så trött o slut på ork!

Jag har blivit så emotionell senaste veckorna. Jag gråter för allting! Alla känslor, både lycka och sorg. Det liksom rinner över lite allt som oftast numera och det kände jag inte av i början på min nykterhet. Jag skäms inte alls för det. Igår sa min f d sponsor att det var "den stora islossning" och nickade igenkännande. Det var verkligen en bra liknelse. Fastfrusna känslor som lagrats i åratal börjar plötsligt lossna. Små isbitar, större isberg, allt bara lossnar inom mig och smälter bort. Tur att de finns mer erfarna medlemmar som redan trampat på samma stig där jag går nu, som kan bekräfta att det är helt normalt.

Min vän skickade sms redan imorse och antydde att han kanske skulle gå på fredagsmötet. Jag har aldrig sett/hört att han brukar gå dit. Jag har varit där några få gånger. Jag sa att jag kommer ifall han kommer. Några timmar senare hör han av sig och säger att han INTE orkar idag. Nu fattar jag ingenting. Hjärtat har plötsligt börjat sjunga i moll. Ja, jag är sårad. Och förvirrad. Genast kommer suget att dricka vin farande. Orkar inte känna smärta, besvikelse eller övergivenhet. Han vet kanske inte heller vad han håller på med. Kanske är jakten roligare än bytet? ?️

Mardrömmar i natt (minns inte vad, men hemska) följt av en pissig dag. Trots att jag försöker göra förändringar för att må bättre så skjuter jag mig i foten hela tiden. Tror fan att jag lyckats göra det sämre igen.
Eller är det bara mentalt? Är jag egentligen bara slav under mina egna värdelösa tankar som jag speglar på världen och situationer. Stressen och pressen kanske inte är lika kopplad till externa faktorer som jag trott.
Visste väl att det delvis var jag men det kändes lättare att byta situation än att ändra på mig själv. Suck, kommer nog inte undan att jag måste jobba med acceptans och släppa ännu mer krav på mig själv. Lite sugen på att kröka till faktiskt, just idag. Brukade släppa då. Få en ”fin fredag”. Lite ”äh fuck it”. Kommer inte att ta i alkohol men just idag blev jag faktiskt lite frestad. Vad är poängen med att lida lixom? Blir ju ändå aldrig bra (säger mina känslor). Men det kommer bli bättre på nått sätt som vanligt, och då skulle jag ångra det. Jag mår uselt, men det är okej.

Men här blir ingen marinad av livet och hjärnan igen, om jag får behålla förståndet.

Helg igen, brukar ta en stund på parkeringen på fredagar när jag handlat och studera människor. Är det fler än jag som upptäckt att nu ser man dem, de som är som jag var för ett halvår sedan?
Radarn inställt på bolaget, men man försöker se lugn ut. Men hjärnan är redan hemma och första glaset upphällt.
Undra hur de tänker de som jobbar på bolaget, speciellt på en liten ort som här de möter ju oss flera gånger i veckan.

Jag inleder helgen med pass på gymmet och sen jobb hela helgen.
Är så tacksam att jag blev upptäckt, fick hjälp och tog den???❤️
Önskar er en fin helg med styrka, mod och vilja/: kram Strulan

Det är en fröjd att läsa din tråd vännen, och jag myntar ditt träffsäkra uttryck ”hoppfull, inte stupfull” för det är på pricken så det känns :) Kram

Ja bara ångesten av att inte veta om det skulle räcka över helgen, och paniken om man inte orkade bära hem ännu mer, eller kände att man var tvungen att byta systembolag för att personalen kände igen än, eller tiggaren som satt utanför i princip visste ens namn. Att först gå till Apoteket och köpa treo för man visste att man skulle ha huvudvärk, sedan ta trippen till systemet och sedan avsluta med att gå och handla onyttiga snacks eller mat. Vilken tragisk jädra rutin. Hur kan man vara så elak mot sig själv och vilseleda sig själv att tro att man unnar sig själv, att man är värd det. Tyckte väl precis att jag var värd ingenting och ännu värre iof.

Jag vet att jag låter lite euforisk och säkerligen knäpp inför er som har det jobbigt nu, som inte har slutat osv. Men det är som att vara pånyttfödd. Just nu, i denna sekund så är det just precis det - för mig. Jag har inte hittat någon andlig makt - jag har hittat det bästa för mig, jag har nått nästa level i mitt livs-spel. :)

Vad lustigt, vi måste vara krämp-tvillingar du och jag :) Ja, jag ska läsa på litet om tillståndet nu i helgen. Skönt att det låter allvarligare än vad det är. Symptomen kunde visst vara torr hud, frusenhet, matthet, sömnbesvär, övervikt och depression. Allt stämmer ju på mig, utom övervikt. Men hypo-yadayada kan visst påverka alla inre organ om det inte behandlas. Det var sådana prover de skulle ta också i nästa omgång. I övrigt såg testerna rätt fina ut. Det var bara järndepåerna som var för låga. Det ska nog fixas lätt, och så blir jag som ny :)

Känner igen mig så otroligt mycket i det du skrev i ditt senaste inlägg.
Att planera, tänka på a...för mig kretsade nästan allt jag gjorde runt alkohol..
När jag kunde dricka, om jag hade tillräckligt hemma...vilken mat jag skulle laga som det passade bäst att dricka till.
Är faktiskt skönt nu när man inte behöver lägga all energi på det☺

Vad livet är harmoniskt och lätt nu när ingen tid går åt att dricka, vara bakis, införskaffa dricka, planera för att införskaffa dricka, tänka på att dricka, hitta undanflykter för att dricka, hitta på lögner så att man kan dricka. Ha ångest för att man dricker eller inte kan dricka osv.

Bara det att jag inte behöver hitta en undanflykt för att exempelvis sova över hos någon över helgen är så befriande. Eller resa bort med någon.. Förut hittade jag på allt möjligt lögnaktigt, bara för att kunna få vara själv och dricka när jag väl var ledig. Jag tror inte ens jag var medveten om att det var pga. A, jag tror min tanke var just - jag har ingen energi, ajg orkar inte, måste få ladda batterierna. kopplade inte att A var en stor bit av varför det var just så. Jag ville inte göra något annat. Jag följde ofta inte med vänner ut och gjorde saker, då jag hade min bästa vän hemma väntandes på mig. Det är sjukt!

Men jag var och är sjuk också, det skall icke förglömmas.

När jag läser hos andra så har de ofta en sån insyn och medvetenhet att det de gör är skadligt för dem. Kanske i flera år innan de slutar. För mig var det inte så, det kanske inte var normalt och jag är ju en person som tänker mycket men hade nog aldrig låtit mig själv tänka tanken kring A och missbruk. Eller missbruk i stort - har ju i ärlighetens namn varit matmissbrukare hela mitt liv. Men det var som en blixt från klar himmel som bara sa att du är det slut. För att må bra och få ett nytt liv när du flyttar så får du inte dricka i nya lägenheten. Du får inte associera den såsom du gör med den gamla.

Spännande tankar, har ju inte flyttat ännu, men längtar. En tanke där är dock att det är inte den gamla lägenheten jag associerade med att dricka, det var rutinerna i sig och mitt stängda sinne.

Jag var inte öppen, ögonen var inte öppna, jag var inte glad. Nu känner jag mig som en sol runt de flesta, förut ville jag bara gömma mig för att jag var rädd att om någon tittade på mig rejält så skulle de se igenom mig, mitt skal av ofullkomlighet och svaghet. Att jag gick runt och bara låtsades - vilket jag gjorde, och kanske till viss del fortfarande gör. Totalt ofullkomlig. Fast ofullkomlighet har jag ju lärt mig nu är fint, men en drickande ofullkomlig Ensam1984, det är inget fint.

Utan er här hade det aldrig gått, och utan just precis mig själv hade det heller inte gått. fasiken vad vi är grymma :)

Starkt jobbat med dina 50 nyktra dagar! Du märker att suget efter alkohol har sjunkit undan gradvis, men att humöret går upp och ner. Kanske börjar en sorg dyka upp, över att alkoholen inte kommer att finnas i ditt liv framöver. För några dagar såg du bara det härliga med nykterheten. Utåt så märker ingen av vad du går igenom inombords, hur du kämpar emot alkoholen. Nu gruvar du dig inför en fest, där du överväger att tacka nej för att slippa se på när andra dricker. Jag tycker inte att du verkar egoistisk som överväger hur du ska göra med festinbjudan, du tar ansvar för dig själv och vad som blir bra för dig. Du känner vad du egentligen mår bäst av just nu. Det kommer säkert flera inbjudningar framöver, när du kanske är mer säker på din förmåga att välja din egen väg?
Starta gärna en egen tråd i forumet, kanske under forumdelen "Förändra sitt drickande" eller "Det vidare livet", när det gäller ditt eget drickande, så finns det större chanser att få svar, pepp och tips från andra användare!
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Första gången jag skriver här,
Är hemma med små ångest, ingen dag är sig lik... Nu är det alltså 50 dagar nykter.. Suget är ju inte alls de samma som i början. Men humöret går upp o ner, kan inte sära på vad som är vad.
Håller jag på bli små sjuk är det därför jag är så slö o nere el är det pga att man inser mer o mer att alkoholen aldrig mer kommer finnas i våra o mitt liv!? Bara ett par dagar sedan mådde jag så bra, spänd över nyktra livet.. Och idag helt nere... Jag känner en otrolig press för jag är inte den som någon skulle peka ut som alkis, varken på jobb, vännskaran el mina barns skolor. Jag är tjejen med kontroll och skarp som en kniv, klok, rolig alltid glad och positiv... Men här ligger jag på soffan o försöker komma på hur jag ska kunna tacka nej till en inbjudan... Och jag vet att många kommer bli besvikna om jag inte dyker upp.. Men är det rimligt att sitta på en fest/tillställning för alla andras skull o titta på när alla dricker ( rätt mkt för den delen) när jag då kämpat i snart 2 månader? Är det egoistiskt att tacka nej för att inte riskera att suget blir för stort o jag faller dit igen

Du reflekterar på djupet kring hur alkoholen har tagit plats i ditt liv på ett sätt som du inte riktigt trivs med, även om du hittills har klarat dig ifrån många av de negativa konsekvenser som kan följa. Du märker att toleransen och mängden har ökat och att det har blivit ett smygande kring alkoholen, du döljer för din man hur det egentligen står till eftersom du är rädd att han väljer att lämna dig annars. Du har här fått lite olika tips på sånt som kan vara hjälpsamt i en förändring av drickandet - AA, medicinering, boktips. Hoppas att det är okej att jag bidrar med ytterligare två vägar att gå, om det känns svårt att ta kontakt i den lilla stad du bor? Här på Alkoholhjälpen finns ett gratis nätbaserat självhjälpsprogram där du kan få stöd av en rådgivare, det är hjälpsamt för många. Ett annat sätt att ta ett första steg kan vara att ringa Alkohollinjen på 020-84 44 48.
Hoppas att du hittar något som passar för dig. Fortsätt gärna skriv här om hur du tänker och vad som blir hjälpsamt!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet