Senaste kommentarerna i forumet

Hahaha..ja, visst är det skönt att slippa?!!
Vaknade med den känslan också idag. Bara så nöjd över att slippa allt sådant där "meck", både på kvällen, under natten och på morgonen.. resorb, huvudvärkstabletter, negativa tankar om sig själv som borde inte druckit, ånger och ångest..
Tänk vilka kvällar och morgonar vi har nu. ? ggr bättre, minst??!

Ha en bra lördag och en fin
kväll med vännerna?!

Och så somnar vi på samma sätt ikväll?!
Kram
/Fibblan ?

Och ofta lägger man 99% av energin i att tänka på hur kan de vara så korkade och göra så dumma val.

Frågan som kan vara bra att ställa är ju.
Vad kan du göra åt det?

Och börja nysta där i den svåra frågan.
Ofta kommer man fram till att inga hot eller ultimatum hjälper.
Istället måste man hitta strategier för att skydda sig själv.

Hitta alternativ för att skydda sig själv och ev barn.
Det som är bra med det är att den som då dricker själv får ta konsekvenserna av sitt drickande om du inte är där och reagerar på hans drickande.
Utan agerar vilket ger en annan handlingskraft i den egna personen och konsekvenserna blir också tydligare för er båda.

Men det är tufft att vara i detta.
Läs och skriv och ta till dig det som passar.

Och att ta makten över sig själv är möjligt.
Du är inte för evigt fast även om det kanske känns så just nu.

Nu slås jag av hur mycket bättre jag har blivit på att lyssna inåt, acceptera och släppa sedan jag slutade dricka på negativa känslor. Tex gårdagen. Det enda positiva med arbetsdagen var att den så småningom tog slut. På allvar. Förr hade jag sjudande av ilska över min vanmakt plockat upp vin på vägen hem. Sedan hade jag druckit, medans jag ältade dagen over and over again, tills ”fuck-it känslan” spred sig i kropp och knopp. Jag hade hållt god min inför familjen och vägrat erkänna enns för mig själv att jag kände mig besegrad. Sedan hade jag suttit uppe trots att hela mitt inre skrek av utmattning. För att dricka mer. För att få känna ”fuck it” litet längre. För det vet man ju innerst inne, att när det välsignade ”fuck it” går ur kroppen så har de obearbetade negativa känslorna förvandlats till ångest. Och nästa dag är det den ångesten man dricker på istället. Igår när jag åkte hem ältade jag naturligtvis dagen, så som man gör när man är samvetsgrann. Och jag kom fram till att det fanns inget, absolut inget jag själv hade kunnat göra annorlunda för att avstyra allt som gick fel. Jag accepterade att tingens ordning låg utanför min kontroll. Och jag accepterade att det gjorde mig ledsen, besviken och faktiskt ganska rädd. Och det var befriande att erkänna för mig själv att den dagen var överjävlig, utanför min kontroll. Det är OK att känna att det enda positiva med den dagen var att den var över. Och det är OK att vara utmattad och inte orka med vare sig sig själv eller någon annan efter en sådan dag. Så jag kröp i säng med min spikmatta strax efter kl 20, somnade som en sten. 12 timmar senare vaknar jag pigg och positiv. Besvikelsen, ilskan och rädslan värkte bort under natten. Hoppfull, inte stupfull, som Ensam skrev i sin tråd.

Jag är tacksam för att jag är nykter...fick ett samtal igår kväll om att min äldsta dotter var full, så det var bara att sätta sig i bilen och åka och hämta henne.
Hon säger att hon bara hade druckit en öl, men lukten avslöjade att det var mer än så...är så glad att jag inte var full så jag kunde hämta henne.
Var också och bowlade med mina andra två barn igår...jag såg hur chockade som blev när jag frågade dom, jag brukar ju aldrig hitta på saker på en helg...så länge det inte inkluderade alkohol iaf, så det var jätteroligt att se deras miner.
Det känns som att jag håller på att hitta tillbaka till den person jag vill vara...personen som har varit försvunnen i så många år.
Fick även ett samtal från min mamma igår...alkoholdemens är ju en fruktansvärt skrämmande sjukdom, ibland när hon ringer så svamlar hon om allt möjligt konstigt, och ibland, som igår så låter hon helt frisk.
Jag vet ju att hon hon har en hjärnskada som aldrig kommer att försvinna...men när hon ringer och låter helt normal, då brjar jag tvivla..trodde jag hade accepterat allt efter det gågna året, men det får ta sin tid.

Tidigare i somras bestämde jag mig för att den 31 aug skulle sista fyllan ske. Idag. Hade tänkt mig en sista utgång. Förmodligen hade det blivit så att kroglivet hade avslutats efter ikväll, rätt så trött på skiten... Men ensamdrickandet hade nog fortsatt.

Så kom den där måndagen för snart två veckor sen. Den 19 aug var en helknäpp dag. Jag var så skakig och svag i benen att jag förstod att jag inte kunde ta mig ut för att inhandla mer att dricka.

Samma dag, med darriga fingrar, hittar jag detta forum och i mitt svaga sinne kändes det nästan magiskt, som att universum eller nån högre kraft petade runt i min värld för att få mig att förstå. Jag registrerar mig samma dag.

Också samma dag blev jag tilldelad denna veckas jobb. Arbetsuppgifter som står väldigt långt ner på min lista av saker jag vill göra! I min röriga skalle känns det då som att den där högre kraften försöker jäklas med mig. Sända hjälp och hinder samtidigt?! Hur ska det här gå, tänkte jag...

Men, jag slapp jag oroa mig för den hemska veckan som låg framför mig. För att förra veckan (och även denna) så här ingenting oroat eller skrämt mig mer än alkoholen, allt annat är småpotatis. Och för första gången på många år valde jag att låta "känsla av magi" stå högre än "känslan av jäkelskap".

Arbetsveckan har gått bra! Bättre än jag kunnat tro! Hamnade i Nuet, varje arbetsuppgift fick sin plats med fullt fokus och glädje. Fick bra respons av mina stressade men underbara kollegor!

Är rätt glad att jag både fick den där magiska känslan samtidigt som jag fick "motgången". Motgången som jag nu ser som en utmaning som jag klarade galant!

Nu ska jag börja unna mig! Yoga, massage, nykter middag med en vän och nyktert kalas inbokat närmaste veckan!

Jag är rätt bra! Livet kanske är magiskt? Dag 13 blir en nykter lördag ❤

Och tack för din positiva pepp Knaskatten ?!
Nu är jag förstås riktigt nöjd över att jag stod emot igår..?! Oavsett hur läget är, och vad vi alla var och en kämpar med, så är den ju så guld värd - den känslan att vakna nykter!
Så tacksam över var dag som får börja med denna klarhet i huvudet.
Så.., nu får vi se hur denna dagen blir..

en sak är säker iaf - jag ska vara nykter idag! Jag ska somna nykter ikväll och vakna på detta sätt imorgon igen?

Ha en fin lördag!
Kram
/Fibblan ?

Igår kväll samtalade min vän och jag i flera timmar via sms. Vi har båda samma tankar om mångt och mycket, trots att våra liv skiljer sig så mycket åt. Det kändes bra att kunna samtala utan att jag flyttar fokus från det som är viktigt. Jag är glad att ha honom att prata med. Det är guld värt. Jag får vara tacksam för det. ?

Jag hoppas att du sover gott nu. Du hade en kamp inom dig igår som tar rejält på krafterna. Bra att du kunde gråta!
Idag tycker jag du ska göra dig av med den där ölen. ?

Han skulle på systemet idag, ”skulle bara” hade en ganska hetsk diskussion om förra helgen och att han inte klarar av det - skulle bara dricka lite vin framför datorn ikväll.

Jag la mig vid 23 då jag var dödstrött och då hade han dragit i sig två flaskor 11%-igt vin, hade inget mer köpt och var i relativt gott skick. Tänkte jag kunde slappna av då han satt och spelade!

Vaknade nu kl 03:30 av okänd anledning, inser tillslut att det är ljud utanför fönster, hinner tänka tanken att han somnat på soffan men så hör jag spottandet, han ligger ute på gården med cykeln över sig! Jaha. Då var vi här igen, äntligen fredag.

Jag höll i ölen, jag ville dricka, jag tänkte dricka, men också lite för att det kändes som att jag förtjänade att må dåligt för att jag ens tänkt tanken på att dricka. Men istället sitter jag här i sängen o gråter som fan samtidigt som jag snart tryckt i mig en halv tårta. Lite sorligt kanske MEN jag har fortfarande inte druckit något. Hur fan hamnade jag här, vad har det blivit av mig?

För mig är det bara inspirerande att läsa! Är lila frälst som du. ?

För tips! Älskar ny input och inspiration, och känner mig också stolt över att vara en sån som inte dricker. Ska lyssna!
Det låter verkligen som att du är stark och stabil i allt och att du har jobbat med dig själv. Modigt och bra gjort!

Underbart att du är tillbaka på banan med full styrfart! Tror att det är bra tänkt att vara den som styr sammanhangen såhär i början av nykterheten. Det är bara onödigt och dumt att utsätta sig för svåra situationer - det kan man spara tills man är lite mer självklar och stadig i nykterheten tänker jag.
Hoppas att du hade en mysig kväll med dina grabbar! ?

Så bra att du inte lyssnade på rösten! För varje gång du inte gör det blir du starkare och rösten svagare. Du är så bra! Kram!

Att inte behöva bälga i mig fyra glas vatten innan jag går och lägger mig för att minska bakfyllan och sen ligga där med kluckig mage och vakna och vara kissnödig efter några timmar och ha huvudvärk och få ångest och förbanna mig själv och dricka mer vatten. Hurra för att slippa det!

Vad gör man om ens mamma lever ihop med en arg alkoholiserad man(min styvfar). Min styvfar har sedan länge vart alkoholiserad och har förlorat sin familj, vänner och jobb pga spriten. Det gör mig så oerhört ledsen och stressad att inte kunna hjälpa min mamma ur denna situationen. Jag har erbjudit att ordna ny lägenhet eller att hon kan bo hos oss tills det blir bättre men istället väljer hon att vara kvar med honom och arbetar dygnet runt för att hålla sig hemifrån då hon vet att hon kommer hem till en som är arg, full och svär. I sommar bröt jag min kontakt med honom efter att han som vanligt anklagade mig för saker jag inte gjort och skrek och sa elaka saker till mig inför min 4 åriga son. Det gör mig så oerhört ledsen att se min mamma leva i detta och att folk i hennes närhet har valt att ta avstånd ifrån båda. Behöver verkligen råd om hur jag kan stötta henne och få henne glad igen

Ja jag förstår att något förlåt får jag aldrig.
Ibland, men bara ibland letar sig en tanke in och jag undrar, kunde jag gjort något annat, var det så farligt? Men bara ibland, sedan tar förnuftet plats igen och jag vet. Vet att jag gjort rätt som lämnat. Jag kan inte göra någon annan nykter, som dessutom inte vill.
Mannen skyller på allt annat än alkoholen. Tänk vad han förtränger allt.
Jag kommer leva mitt liv. Jag kommer leva själv. Jag ska ta hand om mig och jag ska bli lycklig.
Jag ska göra allt som jag drömt om. Nu är min tid.
Dax att gå vidare och inte tänka på mannen.

Ja så frustrerande att man aldrig får prata ut och prata färdigt, Azalea. Att man inte helt kan lägga det bakom sig. Men det blir väl så att man får tänka att det är deras sjukdom. Att man aldrig får förståelse för allt som sårat. Allt som gjort ont i stjälen.
Känns igen att man inte får dra upp det som hänt utan bara glömma och förlåta, och se glad ut.
Det är inte lätt.

Det här hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit känns det som. Alltid skuldbeläggande på mig om han mot förmodan någon gång skulle stanna hemma eller egentligen bara av att jag nämner nånting så var jag kontrollerande. Evigt testande inför sina vänner. Ringa medan han är med dom och fråga om det är okej att han följer med ut, jag säger ja trots att vi inte träffats på länge eftersom jag anar att hans vänner får veta mitt svar och jag är livrädd för att verka ”psyko”, sedan få svaret ” ja vad bra för du är på högtalare. Vi slog vad om att du skulle säga nej”. Så förnedrad och besviken. Men ändå har jag stannat trots att jag sagt hot om att lämna, mycket för att han inte alltid var full och dessa nyktra stunder gav mig nånting att hålla fast vid. Han har alltid druckit minst torsdag, fredag och lördag. Inte alltid mycket men åtminstone minst en öl. Ibland tagit sig återställare dagen efter fest för att orka festa igen. Måndag- torsdag jobbar han borta så jag antar att han druckit då också eftersom hans ekonomi är dålig trots relativt bra lön. En gång drack han så mycket att han fick minnesluckor och påstod att han blivit drogad. Alltid trott att han ska ändra på sig, men det har aldrig skett. Kanske en kort period men inte mer. Det enda jag ångrar i nuläget är att jag inte lämnade honom, nu fick han istället nöjet att dumpa mig och säga hur hemsk jag varit istället för att behöva erkänna sina problem för någon.

Just nu gråter jag av dina fina och
stärkande ord..?
Kom iväg på yoga och i stunden var det givande och avkopplande, men ska man hem också in i ett fredagsmys som känns allt annat än mysigt..
Så mkt som behöver sägas, men som är oss vuxna emellan..vi måste finna tiden till detta snarast möjligt, men problemet är att jag är så trött efter denna extremt utmattande vecka, så det lär ju inte bli ikväll heller..
3 glas vin ? Ngn ? Får vi fresta med 3 glas vin?
???
NEJ!
Går och lägger mig nu och hoppas på mer energi imorgon..
Har inget vin hemma heller för den delen, men några öl ska det nog finnas någonstans..men jag SKA ju ändå INTE dricka ngn alkohol, så vad rör det mig..(!)
Jag tänker verkligen inte gå in i ngt sorgligt letande för att sedan stå och väga beslutet med flaskan i handen.. nähe du din lille jävel ?, jag understår mig inte krypa ner till din usla nivå..Jag är bättre och starkare än dig?!
A-? kan känna sig besegrad ännu
en kväll..?✨!

Tack än en gång för pepp Lennis?! Har läst ditt inlägg flera gånger. Dina styrkekramar kom till användning allihop ?!

Kram och godnatt alla
/Fibblan ?

Vissa kanske läst min förra tråd, andra inte. Hursomhelst så tog min sambo beslutet att lämna mig eftersom han tycker att det är mitt fel att han dricker eftersom jag får honom att må så dåligt. Han har aldrig förbättrats, endast blivit sämre och denna semestern har varit hemsk. Första veckan efter vi separerade söp han tre dagar i rad, som jag vet om. Jag vet att det är bra att det är slut men ändå så kan jag inte gå vidare, det sjuka är att jag fortfarande tänker på om han dricker och hur mycket. Även så frustrerande att inte kunna prata med någon för jag vet att han har sagt hur hemsk och kontrollerande jag varit och hur dåligt han mått. Det irriterar mig att inte kunna berätta sanningen om hur förhållandet har varit. Dagen han gjorde slut så var han först som vanligt på morgonen, frågade om jag ville följa, sedan åkte han iväg och kom hem ett par timmar senare och då svarade han inte på tilltal. När han sedan kom hem på kvällen så gjorde han bara slut utan förklaring förutom att han tyckte att det inte fungerade. Jag skrev ett långt mejl om det helvete jag haft men det tog han inte åt sig av så nu tänker jag gå vidare och låta honom supa ihjäl sig. Men hur ska jag sluta oroa mig och sluta vara så medberoende? Någon som har tips?

Dag 32, Fredag! Där står en öl i kylen, men det har den också gjort sen innan jag blev nykter. Men fan varför skriker den efter mig just idag, just nu? Varför funderar jag ens på att dricka den? Jag vet ju att antabusen kommer vinna i denna onödiga fundering. Så varför tror jag ens att dem 5-10 min innan antabusen säger ifrån kommer vara värt det? Men kanske bara en klunk eller några stora, jag kanske klarar mig? AAAH! Jag blir så jäkla arg på mig själv, för att jag tänker dessa tankar, för att jag inte kan putta undan suget, för jag inte kan leva ett normalt liv utan A! För att jag låtit den förstöra mig. Den har mig i ett sjukt obehagligt grepp o jag måste försöka slita mig.

Vinradarn på! Det hade jag, och nu kan jag se andra som har fokus bara på alkoholen. Blir tydligt i sociala medier, på AWs, vid bolaget... så skönt att ha vidgat fokus till LIVET i stället. ?

Tack fina vänner för hejaropen! Det känns fantastiskt där jag sitter i min soffa och dricker kombucha som vanligt. ?
Underbara fredag!
I morgon middag med vänner, men det ska jag klara utan alkohol. ?

Starkt jobbat!!! Idag har jag varit nykter i 3 veckor och 2 dagar. Har inte varit nykter såhär länge på säkert två år, druckit mellan en till två flaskor vin om dagen senaste året. Jag äter naltrexon varje dag, för mig har det hjälpt. När suget helt plötsligt kommer och är kvar trots att jag försöker hitta på något annat, så kommer jag ihåg att naltrexon gör det onödigt för mig att dricka, jag kommer ändå inte känna någon effekt. Så för mig har det hjälpt, hoppas att det kan göra det för dig också!