Senaste kommentarerna i forumet

Lite avundsjuk, men hoppas så du kommer iväg// kram Strulan?❤️

Jag tror du har helt rätt, kan och ska inte fortsätta att bete mig sådär längre, det kan ju bara sluta illa.
Som tur är behöver jag inte längre sätta mig i några situationer som innebär krogen i alla fall. Hemmafester (som som tur är inte sker särskilt ofta), däremot... Skönt att höra att det släpper lite när man har gått igenom risksituationer några gånger.

Vad härligt att du kommit så långt! Jättebra jobbat! Bra det där med att tänka på att inte dricka i onödan. Håller med om att det, för mig också just nu åtminstone, är helt onödigt över huvud taget. Känner inget som helst behov/sug av någon alkohol alls nu. Men den känslan kan väl, tyvärr, förändras med tiden misstänker jag.

Jag har nu inte varit ute och festat alls sedan tre månader tillbaka, så jag hoppas att min hjärna har påbörjat läkningsprocessen. Det kanske den har, då jag i alla fall precis nu nyligen, har insett hur dålig alkoholen är för mig.

Jag har läst "Bot på naturlig väg" utav David Servan-Schreiber. Mot stress, ångest och depression rekommenderar han bl a hjärtkoherens, EMDR, gryningsljus, omega-3, meditation och träning. ?

Nu ikväll har jag varit och provat mindful yoga på ett, för mig, nytt ställe. Alltid lär man sig något! ?‍♀️

Tack svagis! Jag skulle inte säga att det är mod utan för mig är det ren överlevnad. Jag har på intet sätt (ännu) supit sönder min kropp. Men jag är övertygad om att jag skulle kunna göra det. Det är ju också så att det inte bara är kroppen som ska överleva utan även relationer. Relationen med mina barn är det viktigaste jag har i livet. Den kan jag bara inte äventyra med alkohol. NEJ, NEJ, NEJ!

Däremot har jag problem med vad jag ska kalla mig. Du har ju bestämt dig för "Nykterist". Jag vet inte vad jag ska säga fortsättningsvis. Förmodligen kommer jag försöka gå under radarn i sammanhang där jag tror en ytlig förklaring krävs. D.v.s. inte delta. Jag är feg. Det är jag faktiskt.

Härligt att höra att ditt finger är under kontroll! Bra sjukgymnast också! En extremt positiv sak som har hänt här i dag är att min flicka fick godkänt färdtjänst. Hon kan inte åka kollektivt längre, absolut inte t-bana. Buss kan gå i bland. T.o.m. vanliga tåg kan vara krävande för henne. Oavsett tar det kollektiva åkandet så himla mycket kraft från henne så det blir liksom inget roligt sen. Men, nu har vi en väg ut ut lägenheten helt plötsligt! Jag fick faktiskt lite julaftonfeeling här och började titta på färdtjänstkartan för att se om vi kan komma till hennes favoritbadhus nu. Och, det kan vi!
Kram!

Kan bara säga grattis till ditt kloka beslut// kram Strulan❤️?

Fick sparka mig ur sängen i morse för att komma iväg och träna, men se det gick med att räkna till fem och sen agera ? Sen hem till de föräldrarna, säga till pappa att vänta tills jag är tillbaka skall bara handla sen kommer jag. När jag kommer har han gått, dvs stapplat och haltat iväg för han inte kan vänta. Kör runt med bilen och hittar honom, lasta in honom kör hem. Hämtar mamma som skall till sjukhuset, lämnar pappa hemma. Till sjukhuset med henne och yrar omkring där, träffar läkare och sen hem igen med henne.
Det är en jäkla tur att de är två glada prickar som bjuder på många skratt, men ibland gör de mig galen ?❤️
Jo har hunnit prata med chefen i en timme om en kollega som brustit på jobbet under helgen, otrevligt att behöva göra det men nödvändigt.
Så i kväll belönar jag mig med choklad och tänker hur fan hann jag dricka vin? Så löftet är lätt att vara nykter vad som än händer// kram Strulan ???❤️

Det där med försovning är nog ett gott tecken - åtminstone skrev du det till mig när det hände 2 ggr på en vecka :)
Nu har jag vaknat av klockan som vanligt den senaste veckan och det känns tryggt att det funkar.

Men vad stark du är som sökt hjälp på beroendekliniken - grymt!! Bra inspiration för oss andra härinne som ännu inte kommit så långt med vårt mod. Jag jobbar på min "nykterist-identitet" och hoppas det ska hjälpa mig när jag ska på fest på fredag. Försöker framkalla minnen av andra situationer i livet där jag till slut lyckats "bli" något annat än det jag en gång var och fortsätta utvecklas istället för att stagnera. Men lätt är det inte.

Skönt att du klarat av flera av de där samtalen på en och samma dag. De kognitiva svårigheterna får du väl förståelse för och tid att läka hoppas jag.
Jag har kommit igång med mina artros-övningar och idag blev jag uppringd av min jättetrevliga sjukgymnast som ska skicka nya övningar till mig och följa utvecklingen och ringer igen om 6 veckor. Det finns ju hjälp och stöd omkring oss bara vi ber om det - det känns underbart <3
Kram
svagis

för jag såg nog inte det inlägget i så fall - eller så har jag redan glömt det :-D Nej nu gick jag tillbaka och jag hade inte sett Fröets inlägg med länk till artikel. Aha - då förstår jag bättre varför du skrev som du gjorde :) Nä jag har tagit kontakt med en sjukgymnast och får dagliga övningar mot artrosen så det blir nog bättre så småningom. Det kunde jag ju svarat Fröet :)
Tack för dina förtydliganden kring alkohol och krämpor iaf :) det kan inte nog understrykas att A är inte bra för alkoholisters hälsa. Punkt.
Kram
svagis

Tack alla vänner för era kommentarer, svagis, Se klart, Ensammenintestark, Lennis och PimPim! I dag har jag tagit ett stort steg för jag har varit på beroendeklinik för ett första möte. Ingen stor sak egentligen. Vi gick igenom det vi skulle och jag har ju som sagt haft möjlighet att fundera en hel del de senaste åren och särskilt mycket sedan december. Jag vet vad jag vill helt enkelt. Samtidigt har ju jag också den där sårbarheten och bräckligheten som ni andra beskriver. Jag tar inget för givet. Inklusive mig själv och mina nyktra planer. Jag är övertygad om att det är bra att ha en upparbetad kontakt på beroendeklinik att höra av sig till om det behöver pratas eller skrivas ut mediciner eller vad det nu kan vara. Nu är det Go på den i alla fall.

I kväll har jag fyllt i webbformulär inför läkarbesök på beroendekliniken. Ska ta blodprov också. Måste fundera ut en strategi för att inte glömma bort det. Ett sätt är ju att skriva det här :D

Morgonen började med att jag - hör och häpna - FÖRSOV mig! Egentligen skönt för den där förkylningen har påverkat sömnen negativt under helgen. Nu tog jag tydligen igen det i morse. Blev stressad för jag hade tänkt åka till jobbet och sedan kliniken och åter jobb. Efter att jag sansat mig lite mailade jag jobbet och sa att jag arbetar eftermiddag i dag. Jag är ju halvtidssjukskriven nu så det funkar ju om inga möten ställer till det. Morgonen blev betydligt lugnare, vilket passar en nykterist tycker jag. Skönt.

Hann även med ett kort samtal med chefen inför mitt läkarbesök på företagshälsovården i morgon. Chefen kunde ju inte precis säga emot mig när jag tog upp att mina kognitiva svårigheter går ut över jobbet... Det var ett kort, effektivt och bra samtal. Blir bra att prata vidare med läkaren i morgon. Förfärligt detta med utmattning. Skulle aldrig önska min värsta fiende den åkomman.

Förkylning för mig är ju jättebra för suget. Inget problem där i alla fall. Jag stormar mot vecka 6!

Kram!

Också en del firande och en resa som är i antågande..?. Jag kan nog precis som du ha kul ändå, men just nu känns inget så kul tyvärr..varken med eller utan alkohol.. Hade tänkt träna innan jobbet idag, men det var stört omöjligt efter den dåliga natten..?. Å ena sidan tänker jag, att jag skiter i vilket, kan lika gärna dricka, men å andra sidan kan jag av samma anledning låta bli. Allt är mig så likgiltigt i detta nu. Skönt att jag hade en bra dag igår i alla fall. Det visar ju på att sådana dagar
också finns..?!
Imorgon kanske kan bli
en sådan dag..???!
Kramar!
Från dysterkvisten Fibblan?.

Jaha, upp på hästen igen, eller upp i sadeln heter det kanske. Återfall onsdag och torsdag förra veckan. Snabbt beslut på grund av dåliga nyheter som gav mig typ panikångest.
Tvang mig själv att sluta i fredags så att jag skulle va pigg och glad idag. Vilket jag oxå är!
Men jäklar i fredags och lördags va det inte roligt att va mig.. bakfylla från helvete och mega ångest på det.
Jaja nog gnäll, är Iaf nykter igen och fått några nya dagar på nykterhetskontot ??

.

Ser nu att det blev lite märkligt då inlägget jag refererar till är från i lördags, 25 januari. Tack för att du uppmärksammade mig på det. Hoppas jag inte rör till det nu.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Tjalle!
Vad kul att få en hälsning från Frankrike :) Och ännu roligare att du håller dig till maten och kaffet den här gången <3 Grattis! Du reser nog med öppnare ögon på det här sättet och kommer att komma ihåg alla upplevelser mycket bättre <3
Ha det så gott med frugan!
Kram
svagis

Först och främst TACK!
Jag har inte sett att någon rekommenderat någon artikel i denna tråd...? Däremot finns ordet artikel i tråden eftersom jag själv håller på att skriva artiklar :) Vi tror inte att det är bra med alkohol på något sätt, i någon form eller för någon krämpa i den här tråden :)
Så ditt inlägg slår in öppna dörrar s.a.s. men bättre en gång för mycket!
Det var helt ok att du hoppade in men lite missförstånd tror jag :)
svagis

Om jag läser mellan raderna så tror jag garanterat du blir alkis om du fortsätter dricka på samma vis.

Jag tror däremot om du tar ett uppehåll totalt på 3-6 månader så kan hjärnan återhämta sig. Du kommer få sug i situationer du brukar dricka, när du kommit över dessa sug några ggr så avtar dom. Tillslut så blir inte alkohol så viktigt längre. Det är då man börjar friskna till.

Jag själv har druckit för mkt o haft masa sug men har fått bukt på dem skapligt nu. Tom druckit på någon middag utan att falla tillbaka i gamla vanor. Men jag har en regel drick aldrig i onödan. Jag börjar känna mer o mer att det alltid är i onödan så jag börjar få lättare att säga nej.

Testa o vara nykter ett tag så ska du se att det blir bättre med intaget.

Tänker att vi själva har ett val med tanke på hur vi ser på det som har hänt. Är vi vi ett offer för omständigheterna eller kan se att vi har erfarenheter, jobbiga och bra, som gör att vi är starkare än innan?

- Du har kunskap som har lett till att du idag äter rätt medicin istället för att ta droger (antar att du inte menar A här utan andra droger)
- Du har en brokig uppväxt med en omgivning som inte har gett dig de bästa förutsättningarna, ändå har du rest, upplevt massor av bra saker i ditt liv, vilket du med skinn på näsan kan se fram emot att fortsätta att göra.
- Du vet vad sorg är och saknad av närstående som inte längre finns i ditt liv, de kommer alltid finnas med dig och de erfarenheter som de har givit dig. Även om de inte finns så finns de hos dig i allt det som du har lärt dig av dem.
- Du har integritet att säga nej till familjeband som längre inte ger något. Vilka har styrkan att kunna göra det? Det finns inte någon som helst skyldighet eller kontrakt som säger att bara för att det är din mamma eller syster så ska du fortsätta att umgås. Det är ditt val och all respekt för detta!
- Att bli lämnad av sin kärlek för att han ansåg att du inte gjorde tillräckligt . När blev det hans ansvar om vad du ska göra och inte göra? Det är ditt ansvar allena och det är du som bestämmer över ditt eget mående. Hans förlust om han inte vill vara med dig.
- Att inte har några kontakter över huvudlaget utöver en falska vin. Jag tror inte ett dugg på att du på allvar tror att det är den bästa vägen som du ser framför dig. Att vara 31 år och ha den erfarenheten du har är världens tillgång även fast den har varit smärtsam, du skulle kunna föreläsa, jobba med anhörigstöd, skriva en bok, hjälpa andra. Nu säger jag inte att det är just det du ska göra, men jag menar på att du har massor av kunskap och livserfarenheter som är något som du kan stå på och gå vidare ifrån, undra hur många situationer som du har stått inför som de flesta människor skulle vare helt handfallna inför.

Tycker inte att det är sorgligt någonstans att du är nöjd, det finns så mycket mer och ser fram emot dagar där du kan bli än mer nöjd.

Day by day.

Varför ska du skämmas för att du tar tag i ett destruktivt förhållande till alkoholen. Jag skämdes själv i början när jag insåg att jag hade ett riskbruk. Jag ville absolut inte inse att jag hade problem med alkoholen. Jag drack ju bara bira och rödtjut. Jag gillade aldrig whisky och starkare grejor. Trodde typ "alla" drack mer eller mindre som jag själv gjorde. Jag har ju alltid skött mitt jobb och mina åtaganden till familjen. Nu är jag 56 år och vet sedan ett par år bakåt i tiden att jag har problem med alkoholen. Jag mår ABSOLUT bäst när jag är nykter. Läser du min tråd ser du att jag testat att dricka kontrollerat med lite olika resultat. Du ska vara stolt över dig själv som kommit så här långt på din resa. Jag har vuxna barn och barnbarn. Har sagt till mig själv att barnbarnen aldrig ska få se morfar full som en kastrull. En dag i taget ? kämpa på!
/Mrx

mig i det du skriver. I efterhand har jag insett att det inte var personen (mitt ex) jag var beroende av utan mer det drama som vårt förhållande var. Va bra att du stannar upp, känner och analyserar. Klokt av dig. Själv hade jag jättesvårt att se klart på saker och ting så länge jag och mitt ex var ett par. Har klarnat mer i efterhand. Mitt liv stannade också upp, för mycket fokus och kraft gick åt på förhållandet. Allt från träning, städning, vårda nära relationer till arbete skötte jag sämre när jag var ihop med honom. Inte hans fel utan mitt val att låta det ske. Hoppas du kan finna ut vilken väg som är rätt för dig! Kram

Skriver av mig

Jag har säkert nämt det här förut men inte insett hur det är. Jag är nog beroende av honom. Jag fick livet på någe sätt att röra sig frammåt när vi hade distans, då det kändes friare, att jag var jag och han är han... nu ses vi mycket igen och allt har stannat upp.

Jag är i en komfortzone ?
Men jag börjar förstå att jag är nog beroende av honom. Det är bra att jag ser det mer och mer

Tack ?

Usch, då! Att du ramlat i en stentrappa och slagit dig. Sänder en omfamnade och tröstande kram! Hoppas att du har ett stöd kring dig som kan hjälpa dig? Du är stark inför din son och lagar middag. Har du också intagit en roll att alltid vara stark och klara allt? Att han försökt att ta sitt liv innebär inte att du inte får må dåligt och ha det jobbigt. Du kanske inte behöver säga dina förbjudna tankar, men jag tycker att du har rätt att säga att det är fler som mår dåligt förutom han. Det är något som jag har erfarenhet av när jag pratat om hur jag haft vissa tankar, då har andra även berättat hur de känner sig. Ingen har ensamrätt på att må dåligt och det kan vara så att den som gör det och har gjort det länge, har svårt att se att andra också kan må dåligt. Du kanske kan säga något i stil med att jag har så ont sedan jag ramlade, kan du hjälpa mig med att handla från affären eller liknande. Att visa att du också behöver hjälp eller stöd. Bara en tanke.
Jag känner även igen "att må dåligt" lätt kan bli en identitet. Det är så mycket som spelar in för att förändra det synsättet och tyvärr så kan det behövas en inre drivkraft som säger att "nu vill jag må bra!" eftersom det är så lätt att fastna i det som är dåligt. Alla förtjänar att må bra. Kram!

Jag hoppas att det är okej att jag skriver till dig. Du har varit med oss några år, delat med dig av dina erfarenheter och stöttat andra.

När jag läser dina första inlägg från 2015 så blir det tydligt att du förändrat dina alkoholvanor markant. Nu står du inför en annan stor förändring låter det som. Du vill inte längre "kriga" om vad som är rätt eller fel eller vem som är skyldig eller inte. Dina barn lever i en konfliktfylld miljö och för dig blir det en trigger att dricka. Du är mån om dina barn och nämner dem ofta här, jag undrar om de har något annat stöd än dig och deras mamma? Kanske behövs det inte samtidigt är det ofta svårt för barn att själva be om stöd då de är lojala sina föräldrar. Barn säger ofta att "allt" är okej om någon frågar. Lika ofta kan de tro att de är orsaken till bråk, att det är deras fel. Barn behöver så att säga aktivt stöd från sina föräldrar för att kunna ta emot det samt få höra ofta av sina föräldrar att det inte har någon skuld i att mamma och pappa inte kommer överens eller dricker. Tecken på att de inte mår bra, kan vara mer konflikter mellan syskon, magont, huvudvärk, inte vilja ta hem vänner, inte själva gå hemifrån för att "passa" på sina föräldrar, stökigt i skolan osv.

Vad tänker du om det jag skriver? Vad tror du kan vara ett bra stöd för dina barn nu oavsett vilka val du gör nu?

Avslutar med att säga att du är en kämpe, det är många gånger du skrivit att du vill fly in i ruset men avstått!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Är det fyra veckor sedan jag drack sist känns så bra. Mår så bra. Idag vaknade jag och var sådär genuint lycklig. Ett stort plus är att jag idag gick in i en affär. Ni vet med sådana bommar som jag fasat för med min förväntansångest och panikångest och jag klarade det utan problem. Sån galet härlig känsla. Ska åka förbi en till affär bara för att jag kan. Var tvungen att skriva detta så det står på prent att jag klarade det. Kram?

"Att må dåligt har blivit hans identitet." Sätter på pricken ord på hur jag upplever min mamma. Hon verkar "trivas" med det. Häromdagen sa hon "jag saknar tiden när jag var inlagd förra sommaren"? Man blir ju mörkrädd när man hör sånt. Hon trivdes med fullt fokus på hennes sjukdom, kaos, övervakade toalettbesök, personal som pratade med henne hela tiden och vi i familjen som kom och hälsade på med rädsla i blicken. Dramadrottning helt enkelt. Och hon ÄR verkligen ingen annan heller, har ingen annan roll. Hon är egentligen mamma, mormor, farmor, pensionär, kvinna men spelar en enda roll i "livets teater": psykiskt sjuk. Frågar aldrig hur någon annan mår, hur det går för barnbarnen, firar aldrig jul. Kram