Senaste kommentarerna i forumet

Förändra sitt liv, sitt mående och sin framtid. Som vi vet, ingen ångrar en dag nykter.
Ja, jag är tillbaka, men på många sätt i samma situation som när jag lämnade gruppen. Visst jag drack under semestern. Minst 6 dagar i veckan. Två glas per dag. Tills panikångesten väckte mig en natt och jag fick flash back från förr. Kom plötsligt ihåg hur dåligt jag mådde den julen 2017. Och vilket jobb det var att komma ur skiten. Där på natten öppnade jag mobilen och tittade in här. Såg att både du och grönkålen ? var här och kunde somna igen. Visste att jag inte var den enda, och inte ensam. Lovade mig själv att jag skriver till er när jag kom hem, men det dröjde sig. Tog emot att bestämma sig...
Idag har jag dag 10. Den magiska för mig. Jag minns att jag sa "klarar jag 10 så klarar jag 100!"
Känns bra att vara här. Lite till beslutsamhet och jag snart kanske börjar en tråd.
Vi håller ❤️ idag är jag nykter

Svaret är såklart ja.

Sitter och funderar, jag går så helhjärtat in för min nykterhet nu. Men varför i hela sin dag är jag så självgod och peppar mig själv så mycket, det är så jädra osvenskt liksom. Samtidigt gillar jag det, då jag älskar att sticka ut och irritera och peta lite i ögon på folk.

Åter till saken, duktig-flicka-syndromet har aldrig lämnat mig. Jag ska ta mej tusan göra allt bäst. Det måste jag släppa på, eller i alla fall omvärdera och analysera i olika situationer. Tänkandet upptar all min vakna tid och jag har en mental lista i huvudt på allt jag måste tänka på för att jag inte ska behöva tänka på det. Detta gör jag ju också för att vara duktig, eller för att komma till nästa level i mitt liv, uppgradera mig själv så jag blir lite mer fullkomlig.

Just fullkomlig är roligt, har alltid känt att ajg har jobbat med mig själv för att bli fullkomlig. God nog FINNS INTE, eller fanns inte. Det är just det jag försöker mota bort nu. Det är ju bara jag som tänker att jag måste vara bäst, bättre än alla andra - fullkomlig. Det finns ju ingen annan som är det, eller ens bryr sig.

Som någon skrev tidigare i min tråd - du blir ju älskad för din ofullkomlighet.
Det har fastnat i mig!

Åh tack så mycket - tids nog kommer boken om Dee´s alkoholstrapatser, jag ska bara njuta lite först över att jag faktiskt vunnit tillbaka lusten att hålla på med min hobby såhär efter alla år då min hand hellre höll i ett glas vin hellre än i en penna, jag skriver normalt sett mycket poesi, dikter och små noveller, än så länge för mig själv, men det kanske ska bli ett långsiktigt projekt och vem vet, det kanske kan hjälpa någon själ där ute!

Att nå sin punkt att bli rädd för att inte ta itu med sitt problem är en klok punkt. Jag kom till den punkten också, faktiskt ganska tidigt efter att det spårade ur. Samtidigt var jag ju fruktansvärt rädd för att ta itu med det, eftersom jag trodde jag skulle behöva söka hjälp. Några år senare så var jag så jävla klar med mitt destruktiva liv och konsten att supa bort viktiga relationer att jag till sist klarade av att sluta dricka utan att fysiskt söka hjälp. Idag, när jag ser tillbaka på den där skitskraja Dee som satt en morgon med en sådan dödslängtan men också med en sån fruktansvärd ångest med telefonen i handen googlandes "hjälp för att sluta dricka" blir jag så jädra stolt över att jag orkade vända denna skuta på rätt köl - jag börjar nästan grina av tacksamhet typ varje gång jag tänker på vad det var och vad jag fick.

You got mail på chatten på Cairy, Ill see you around ;-)
Stor kram,
Dee

Hemsk känsla när symptomen du beskriver kommer. Risky drinkers kan man kolla på.
Addiction och intervention finns det massa avsnitt av på youtube. Mkt avskräckande men också igenkännande.
Jag som var så kul att dricka vin med, var en bra bok också tycker jag.

Testa gå på ett öppet AA-möte? Känslan av att vi är så många som har problem är rätt skön. Lätt att känns sig oerhört ensam med sitt problem.

Välkommen och hoppas du kan hålla dig ifrån den där livsdämpande nektarn.

Vi är ju alla så olika, men jag tror att jag lyckats med mina 37dagar då jag så problemet i vitöga, inte lallade med mig själv utan bara bestämde mig, allt eller inget. Är vinet egentligen så viktigt? Det är ju inte där som problemet ligger.

Jag tror alla kan sluta dricka men det är bara de som kan rannsaka sig själva och kan, orkar, vågar och framförallt innerst inne vill få en förändring som har möjligheten att lyckas. Möjlighet är viktigt att poängtera, sen behöver många stöttning och hjälp från andra, ja alla behöver nog det - på rätt sätt för dem. Jag har bara detta forumet.

Och självklart vill ju ingen ha ångest osv. men bara för att man inte vill dricka så innebär det ju inte att man vill vara nykterist. Man måste vilja det om man vill bli fri från A förgått, annars faller man dit igen. Man måste åtminstone acceptera det och jobba med att vilja förändra tror jag. Så är det för mig, jag kan omöjligt säga om andra. Så detta är ingen universal sanning.

Lycka till (och vi finns här och stöttar)

Utanför boxen helt just nu. Mitt ärliga försök till trots.

Har flera gånger tänkt att eftersom jag inte till hundra når upp till det ärliga helvita försök jag närde för snart två år sedan så kan jag lika gärna ge upp.

Ge upp?

Nej, nej, nej... Aldrig ge upp. Det är så jag tagit mig fram här i livet. Och lyckats rätt bra. Eller, rättare sagt, lyckats mycket bra. Både vad gäller jobb och familj. Trots psykisk ohälsa, panikångest och de senaste åren även ett alkoholmissbruk.

Sååå, vad göra?

Jo, tvärt emot vad många förespråkar kör jag mitt eget race. Nykter så många dagar/kvällar jag klarar och de som inte blir det försöker jag låta innehålla så lite alkohol som möjligt.

Har alltid sagt att fixar jag inte det bästa så försöker jag nöja mig med det näst bästa. Vad det än gäller. Och där är jag nu.

Är tacksam för varje dag som funkar. Är extra tacksam för alla dagar som är helvita. De andra blir färre och färre. Tror att den här strategin är bäst för mig just nu. Säkert inte den som eftersträvas och förespråkas, men den enda som funkar för tillfället.

Döm mig inte för hårt, det här är det bästa jag förmår. Och själv är jag nöjd med att ha insett detta. En dag tar jag klivet över till den helvita sidan. Det är jag övertygad om. Men just nu famlar jag i gråzonen. Gråzonen är helt ok. För mig. Just nu.

Sidan heter "Förändra sitt drickande" och det gör jag. Förändrar så in i bomben.

Svagstark har jag skrivit om förut. Det är jag nu. Med betoning på det senare; stark.

Kram på er alla här på forumet. Ni är lika bra, oavsett om ni kämpat länge eller är nya. Kom ihåg att tillsammans är vi starka, starkare, starkast. ?

Miss Mary Poppins (autocorrecten gjorde om det sista till Poopins ?) Så himla kul att få ett livstecken från dig - även om det som vanligt är dubbelbottnat när någon är här igen. Självklart jobbar vi ihop; cocaholics, grönkålister och andra udda varelser kräver detta, vår specialitet.

Nu kör vi (eller vad det nu var jag sa)...

Kram på dig

Bra att vara tillbaka och i bra skick!

Välkommen hit. Här kan du skriva av dig och få hjälp och stöd. Men sedan kan det också vara skönt att prata med någon fysisk person. Jag rekommenderar dig att ta kontakt med kommunen. Dom är skyldiga att hjälpa anhöriga till beroende. Jag går och pratar med en anhörigstödjare och det är guld vört.

Tack snälla InteMera. Ja nu ska jag njuta?

Tack FinaLisa och kram ?
Jo vi kämpar och mår mkt bättre när vi klarar att stå emot. Även fast vi inte alltid lyckas, så är det väldigt mkt bättre att försöka sitt bästa. Än att bara ösa på och blunda för problemet. Antar alla som är här inne, har erkänd för sig själv att det finns ett problem. Det är en bra början, till ett nyktert liv. ?

Önskar dig Skrållan en skön helg med många skratt och lugna kvällar, det är du värd!

Är en skitdag. Men men, får väl bita ihop.

Vill du fixa det gör du det, för vi skall igenom kräftskivor, höstmys, jul och nyårshelvetet osv finns alltid en anledning till att ta ett glas. Men tror vi få inse att det är en sjukdom och all hjälp som behövs får man ta, men till sist är det den egna viljan som styr. Skickar dig all kraft och ork till att finna din vilja och välja det du vill❤️??// kramar Strulan

Jag känner mig så patetisk, senast 5 åren har jag mer och mer börjat dricka allt oftare.
Jag fick min borderline diagnos för ca 1 år sedan och har haft en väldigt otrygg uppväxt, min pappa är nykter alkoholist och båda mina föräldrar lever med grova psykiska problem. Jag själv har kämpat på med ätstörningar och ångest genom hela min uppväxt trots detta har jag pluggat gått ut med topp betyg haft eget företag och har ett bra jobb. MEN jag har en jävul på min axel, jag har en rastlöshet som kryper på ständigt där ger alkoholen mig eller piller en ro i kroppen att kunna slappna av och känna mig lugn.
Har en sambo som inte förstår varken psykisk ohälsa eller detta och nej jag berättar inte allt verkligen inte.
Samtidigt är det skönt att ha någon som är "normal" hade jag haft någon som mig hade jag nog inte kunnat fortsätta.
Varför ska det vara så svårt? Jag vill bara ha lugn och ro :(

Välkommen hit igen, finns inget att skämmas över vi har alla försökt mängder av gånger. Finns ett bra självhjälpsprogram här och jag tyckte det var riktigt bra. En bok som jag nu läst 2 gånger är skål ta mig fan, lyssna på beroendepodden och alkispodden är ett stort stöd. Finns även appen Cairy som jag tycker är riktigt bra. Så ta stöd här och en dag och stund i sänder. Kram Strulan ❤️??

Tack jag har försökt så många gånger, men misslyckas jämt. Har nästan gått ett år sen jag var inne å skrev på detta forum att jag hade klarat 3 veckor. Men sen trillade jag dit å då skäms man att gå in här. Men kan nånstans känna att jag nåt min gräns nu. Finns det nåt bra program man kan bli lite inspererad att sluta? Jag tänker nåt man kan ladda ner å se på tvn datorn?

Styrka, mod och vilja till dig//kram strulan

Alls för jag vet hur svårt det kan vara att låta bli.
Men i första hand skulle jag säga att inte ha vin hemma, för så himla lätt att ta det.
Ibland känns det som bara vinet står där och ropar på att jag ska öpppna och dricka det tyvärr...
Jag försöker sysselsätta mej med annat, kan börja storstäda, baka osv..
Nämen detta fixar du ikväll, tänk så bra du kommer må imorgon.
Kram❤

då är det verkligen känsligt och jag är verkligen körd när jag tar mitt prov!! Har SU frågat hur länge det är kvar i blodet/peth om man avstår helt? Kan din operation ha ngt md den långsamma sökningen att göra?

Vinet tar över mitt liv helt nu. Jag har börjat få hjärtklappning eller rusningar vet ej vad. Händer skakar lite lät känner jag av på natten när jag halvsover.. det finns inget gott av detta vin jag är beroende och måste sluta.. hur gör man ? Jag ska hålla mig undan vinet i kväll, druckit varje kväll på semestern..

Jag hänger i och fortsätter att välja nykterhet, även om det är lite svårare nu. Hoppas att det är en kulle jag behöver komma över och att det lättar om ett tag.

Mkt händer när man nyktrar till, både med kropp och knopp den största fördelen är att jag är lugnare. Insett att vissa saker får man leva med, att välja med omsorg och att jag behöver inte passa in det räcker om jag är jag.
Så väljer även idag att vara nykter vad som än händer styrka, mod och vilja till er// kram Strulan ❤️??

Om jag jobbat 5 dagar i veckan och druckit på min fritid så kanske det kunna bli Max 2 l vin sammanlagt på en vecka.
Dricker aldrig starksorit..
Men mina värden har aldrig legat under 1,3..
Hade en period på en månad.
Började då på 1,7 och 3 veckor senare hade det bara sjunkit till 1,3, under dessa veckorna hade jag inte avstått helt men hade noterat jag hade 3 veckorna druckit en flaska vin och 5 starköl och alltså utspritt på 3 veckor.

Så blev också fundersam på hur provet är och fått reda på att det är ett väldigt känsligt prov..

Man rekommenderar ju också att inte tvätta med handsprit vid provtagningen eftersom detta innehåller etanol... och just detta reagerar peth provet på.

Är det någon som erfarenhet medicinering mot sitt alkohol missbruk.
Ja Antabus finns ju, men sen finns ju två andra mot suget av alkohol.
Någon som testat detta?

Tog upp detta med min mardröms läkare i våras och han nekade mej det eftersom han inte hade erfarenhet av dessa och dom var för dyra...
Ja hur kan man tänka så...

För mej har ju min medcinering varit mitt jobb och därav inte druckit, men nu när jag förlorat det så är ju risken stor att alkoholen tar över mitt liv ?

Jag har varit nykter i 37 dagar, hur hände det? Hur har jag lyckats? Vilket stort tal det är... det tar ju nästan 2/3 av en minut att räkna så lång och det gånger 1440 minuter per dygn så är det ju jättelänge. I vilket fall... det där blev inte rätt ;)

Jag är definitivt inne i en bra period just nu, har lyssnat och läst mycket och tror att jag mentalt har accepterat att jag är maktlös inför alkoholen, ja i alla fall så länge jag väljer att dricka den. jag har gett upp gentemot min inre röst som inte vill acceptera att jag inte har kontroll kring det. Jag kommer aldrig mer kunna dricka om jag vill ha kontroll i mitt liv, om jag vill vara lycklig (inte bara ha kul). Vem vet, detta kanske också kommer i vågor.

En annan sak som har släppt är att jag tillåter mig känns känslor, bearbetar dem mer och sen går vidare. Får ofta den där inre demonen som säger saker som att du kan inte göra det och så och du är ful osv. Men just nu så funkar det om jag bara tänker på det som en inre demon, som jag säger nej till. Förut har jag bara stängt av och inte gjort saker som att umgås med personer bara för att jag känner mig så ofullkomlig. Nu så känner jag att jag bara gör saker ändå, för inget händer ju. Folk kanske dömer mig, men då är det ju faktiskt deras problem, inte mitt. Vill och behöver utveckla detta mer.. för jag känner att det öppnar dörrar och jag vågar vara mer sårbar vilket i sig gör att jag skapar närmre relationer till andra.

I dag väljer jag att inte dricka, istället sitter jag nu hemma och kurerar mig efter några intensiva dagar och inväntar att jobbet startar på måndag. Och det känns bra :)