Senaste kommentarerna i forumet

Hej,

Tack för ditt svar och jag tror att dina tankar stämmer väldigt bra :) Sömnen börjar äntligen bli bättre, mer nattsömnen som kan vara lång men är hyggligt pigg under dagarna :)

Börjar med att säga grattis till alla dagar av alkoholfrihet!

Blev nyfiken på artikeln och har dessutom ett visst ansvar för vad som publiceras här. Det gläder mig att ni försöker finna samband och förklaring till hur era kroppar reagerar nu när ni väljer bort alkohol. Då alkohol är en såväl vatten-som fettlöslig molekyl påverkar den alla celler och organ. Lite olika för olika personer såklart.

Jag vill slänga in en brasklapp här. Artikeln är gammal. Precis som artikeln beskriver så är studien inte säker på vad som var vad, den lilla minskning man kunde mäta av inflammatoriska parametrar kan även vara en sänkt förmåga hos levern att producera protein. Mediciner som behandlar reumatiska sjukdomar har dessutom ofta en leverpåverkan vilket inte bör kombineras med alkohol.

Något en del inte känner till är att det i senare metastudier visat sig att de studier som tidigare använt en kontrollgrupp som inte dricker alls har missat att urvalet blivit skevt då de som inte drack alls, druckit mycket och slutat eller var sjuka på andra sätt vilket omöjliggjorde alkohol. Kontrollgruppen var således "sjuk" och jämfördes med friska personer som drack i olika utsträckning. Tidigare resultat blev då att ett halv glas vin om dagen för den äldre populationen kunde skydda något mot en ett fåtal specifika hjärtproblematik (all konsumtion över det och i andra åldrar hade inga positiva effekter) samtidigt hade även den mycket måttliga konsumtionen negativa effekter på andra typ av problem, för hjärtat och övrig kropp.

Vetenskapen kan idag inte rekommendera alkohol i någon utsträckning eller för någon specifik grupp av hälsoskäl.

Det verkligen glädjande är att forskning om alkohol får allt mer anslag!

Hoppas att det var okej att jag hoppade in här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Den insikten att jag inte klarade vit månad gjorde att jag nu avstår helt.Har gjort programmet här med stöd av rådgivare.Kan det va nåt för dig?
Har erfarenhet av besattheten i att dricka vin som jag inte kunde rå över i stress så nu försöker jag ta hand om min stress.
Har inga rätta råd men jag provar så här och nu har det gått 31 dagar idag?

Just det är så svårt. Det finns ingen hjälp att få. Den erfarenheten delar han och jag. Min son har haft kontakt med psykiatrin i femton år, egentligen hela livet, men han mår ändå inte bra. Det är samtidigt så att det verkar svårt för att inte säga omöjligt för honom att ta emot hjälp. Behöver man hjälp är man en sopa har han tidigare uttryckt.

Ibland tänker jag fler förbjudna tankar och det är att må dåligt har blivit hans identitet, det är han "bäst" på. Vi har en vän som är bäst på att vara fysiskt sjuk. Skulle man "avslöja" honom med att må bra då säger han, men du skulle sett mig igår då mådde jag jätte, jättedåligt. Allt detta snurrar i huvudet som ett sätt att undkomma smärtan kanske. Just nu vet jag ingenting, men är oehört tacksam för att en lugn, klok person läser det jag skriver och försöker bringa ordning i det. Så tacksam Nordäng. ?

Grattis till dig ❤️?

Trots att jag vet vad hon är och vad hon håller på med är det så svårt. Igen nu på morgonen, kommer ner till frukosten strax efter övriga i familjen och de är mitt i en diskussion om x-boxen. Min fru med kontrollbehovet måste styra exakt när barnen får använda den och hur länge, hon hade kommit på att det endast finns tid för ett av barnen att använda den i 10 minuter ikväll. De började ju genast bråka om vem som skulle få dessa 10 minuter, då hoppade jag in med det självklara svaret - ingen. Ena dottern tappar det helt och börjar bråka för hon vill spela på den ikväll, sen kommer hon med en vit lögn mot mig som hon vet får min fru att reagera - vilket hon förstås gör - för i hennes värld är det mer troligt att jag ljuger och inte min dotter som är ute efter att spela på x-boxen. Det hela spårar ur förstås och allt är mitt fel. Till slut kommer det ju fram förstås att dottern inte talat sanning, men det bryr sig inte min fru om, det är redan för sent. Hon drar in bråket från igår, det hon startade helt oprovocerat, sen hade jag tydligen inte sagt god morgon innan jag försökte medla i x-box bråket. Nej jag har faktist fått nog nu, försökte verkligen mitt bästa i 3 dagar men det ledde egentligen bara till mer smärta och mer drickande. Hon stod och skyllde på barnen att vi kommer skiljas, det är deras fel och mitt förstås. Hon har inte gjort något fel över huvud taget. Hon hotade med att hon ska gå till en advokat för att dra igång skiljsmässan, jag hoppas verkligen hon gör det - dock tror jag inte hon gör det utan kommer vänta ut mig och sen skylla allt på mig. Jag ska iallafall förbereda mig, stannar jag här i ett år till tror jag inte jag kommer leva längre.

Jag är nu 30 plus. Jag har varit ”festdrickare” mer eller mindre regelbundet i ca 15 år.
Jag drack oftast en gång i veckan under några år i början, den tiden efter att jag fick börja gå på krogen. Det har blivit mer sällan med tiden, och det senaste året vid några få tillfällen. Men ärligt talat, så la jag ner det som var mer regelbundet (nån gång eller två i månaden), så sent som året innan det...
Har vid vissa tillfällen druckit alkohol måttligt eller lite, till exempel som då jag varit hemma och inte kunnat gå och köpa nåt mer för att systemet är stängt eller för att jag är lat och inte orkar gå dit. När jag umgås med någon som faktiskt dricker måttligt själv, eller då alkoholen på en middag tagit slut.
Men vid i princip varje tillfälle dricker jag på det där sättet som jag gjorde i början, när jag började ”festa” i tonåren. Varje gång samma misstag: dricka utan att få någon känsla för när jag ska sluta, och i och med det hällt i mig alldeles för mycket. Och nu: Alltid dricka på det där sättet, trots att jag lovat mig att ta bara ett glas vin, eller max två. Bestämt mig i förväg att gå hem efter det, inte efter 22. Som sen leder till att jag tänker: eller i alla fall sluta när jag är lagom full och sen ha kul utan att dricka mer alkohol efter det. Och lite längre kan jag ju stanna, bara en timme till eller så, det är ju nu det börjat bli roligt. Går över till öl, för att kunna dricka längre och inte behöva åka hem innan de stänger. För att jag kommer vara för full innan stängningsdags vid 3.00 om jag fortsätter med vin. Och jag vill stå med nåt i glaset hela tiden, jag vill maxa fyllan nu när jag ändå är ute.
Sen är klockan ”plötsligt” 2.30 och jag inser att nu måste jag ju gå! Vad håller jag på med!? Inte såhär igen! Jag får plötsligt ångest över vad jag gjort. Alltså att jag har tappat omdömet och som oftast sagt pinsamma och onödiga saker som var alldeles för privata för att dela med mig av till någon alls. Känner mig dum och pinsam för att jag har passerat 30 och fortfarande inte kan hantera alkoholen på ett vettigare sätt än vad jag gör. Och för att jag trots min ålder fortfarande håller på och festar som jag gjorde som 20-åring. Patetisk känner jag mig. Jag har slösat en massa pengar dessutom, säkert 500 spänn bara på alkohol under en enskild kväll. Alkohol som ändå bara får mig att känna mig riktigt äcklig. Och åh nej, min partner som ligger hemma och ska sova, hur i hela friden kan jag vara så självisk att jag inte ens tänkt på hur han känner sig!? Medan jag är ute och beter mig utifrån vad jag får för infall där och då, får han ligga och vara på spänn och vara orolig för mig tills jag kommer hem. Utan att han vet när det blir och i vilket skick jag kommer vara i (på den nivån om jag lägger mig i sängen med kläderna på eller om jag i alla fall klarar av att klä av mig innan). Eller att han får oroa sig för att det kanske händer mig nåt.
De partykompisar som är kvar på stället ännu, går jag bara ifrån. Jag klarar rent fysiskt inte av att leta upp dem och säga hejdå. Går jag dessutom inte nu direkt så hinner fyllan slå till ännu mer.
Jag inser också i den här stunden att jag faktisk utsätter mig reella risker när jag knappt kan gå ut från stället upprätt, utan istället med nöd och näppe raglar och hoppas på att jag kan gå 10 meter till taxin, utan att någon eller något står i min väg så att jag ramlar. För ramla skulle jag lätt och säkert göra, om något steg skulle missbedömas av mig, vilket jag också förstår är högst sannolikt i det tillstånd jag är i. Jag blir riktigt rädd då, och blir nästan som klar i huvudet (känns det som då), i alla fall till den grad att jag tänker allt jag skrivit här ovan. Men kroppen är ju fortfarande lika påverkad och jag fattar att jag inte har den minsta kontroll över mig själv längre.
Hoppar sen då alltså in i en taxi, eftersom jag är för packad för att kunna ta mig hem på något annat sätt, och mumlar till chauffören vart jag ska, dvs hem.
Skit också, jag beter mig verkligen som en barnslig idiot! Min man måste vara så väldigt orolig för mig nu, speciellt när klockan är såhär mycket. Fast just det, jag skickade väl ett meddelande till honom någon gång under kvällen och skrev att jag kommer senare än planerat? Vad var klockan då? Måste kolla. Jag tar upp telefonen och försöker låsa upp den. Men jag ser inte vad det står på skärmen ju! Fy fan vad pinsam jag är, jag har sjunkit så lågt igen att jag ser dubbelt och måste blunda med ena ögat för att ens kunna slå in lösenkoden. Sen försöka hitta meddelandet. Bilen skakar för mycket för att mitt öga ska kunna fokusera. Jag ger upp, är ju ändå hemma om några minuter nu...
På morgonen skäms jag inför min älskade, över hur jag betett mig under natten som varit, och jag vill bara låtsas att det inte var så farligt. För att slippa konfronteras med det faktum, att jag inte kan sluta dricka vid de tillfällen när jag väl börjat med det första glaset alkohol.
Det värsta är att jag aldrig ber om ursäkt dagen efter...
Under nåt halvår eller så, för ett par år sedan, började det bli lite enstaka glas vin utspritt i veckan också. Bara ett glas. Liksom om man åt nåt med vännerna ute eller jag tog ett glas nån kväll hemma. Och sen under semestern är det ju ok... Sen kände jag, efter att ha hållit på så under den perioden, att jag mot slutet började få ett sug efter vin. Jag kunde se fram emot helgen några dagar i förväg, för att då kan jag dricka igen. Då insåg jag att det fanns en viss sannolikhet att det skulle skapa stora problem om jag fortsatte sådär. Då slutade jag med de där extra glasen här och där. Ett av de få vettiga beslut jag tagit när det gäller alkohol.
Jag får sällan minnesluckor. Tror jag. Men jag pratade vid ett tillfälle med en kompis som berättade nåt rejält dumt och onödigt som tydligen hade hänt en kväll när vi varit ute tillsammans. Jag blev helt kall inombords! HUR kan jag ha glömt nåt sånt? Jag kunde verkligen inte komma ihåg något liknande alls, inte ens efter att hon återberättat det. Jag som innan dess varit helt 100 på att jag mindes hela den kvällen! Vad är det mer, vid andra tillfällen, som jag inte kommer ihåg efter att jag har försvunnit in i alkoholdimman?
Det är först nu (!) jag har fått nån typ av insikt i att mina alkoholvanor inte känns riktigt ok.
Det är inte kul alls längre. Festen är över sedan länge.
Jag har nu medvetet helt slutat umgås med de som jag festat med. Avslutat relationerna genom att låta de rinna ut i sanden.
Jag önskar att jag tidigare hade vågat mig på att se mitt drickande för vad det faktiskt är. Att jag inte skulle förnekat vad jag gör mot mig själv och andra i min närhet. Jag skulle ha rannsakat mig själv och ställt mig själv till svars.
Jag har varit så feg.
Men nu vill jag att det ska var slut med vin, öl och all annan sorts alkohol för min del. För alltid.
Svara om du vill.
Vad tänker du?
Och:
Är jag alkoholist?

Idag känns det som jag klättrat över ett jobbigt berg och ut på andra sidan med en fin utsikt.
Jag måste vara rädd om mitt nyktra ”tankesystem” märker jag.
Det är som sagt inte bara en tanke utan sammankopplade sådana som ett nät över hela mitt liv.
När jag stör mig själv, i lördags var ett utmärkt exempel, med tankar på vin, mys (av det slaget) smak och mat och att få höja känslorna ett snäpp bara genom några små klunkar. Då, då händer det att hela hjärnan liksom får en dubbelgångare. Kan inte förklara bättre.
Men alla tankar om välmående blir infiltrerade av det tänket.
Min andra insikt: det blir jobbigt när jag gör exakt de saker som är förknippade med vin. Jag behöver bryta lite fredag/lördagsrutiner, bara lite.
Förra helgen föll det sig så att jag hade andra aktiviteter för mig, det skapade då inget sug. Vin kan inte läsa kalender och vet inte vad det är för veckodag. Men vin kan läsa vanor, det vi/jag gör.
Stor middag igår som hanterades utan problem men med två glas a-fritt bubbel.
Är osäker på om det är bra, men står inte riktigt ut med Coca-Cola i fina glas.
Nu blir det skönt med vardag!
Kram på er.

Hej på er kära forumvänner. Jag skulle ha skrivit här för länge sedan men som någon av er kanske kommer ihåg är jag på resande fot. Så fort jag har slagit mig ner för att göra ett inlägg har det kommit något emellan men nu känner jag att det är dags. Är ensam för en stund framöver. Just nu är jag i Frankrike. Ska vidare till Italien och Österrike och kommer åter hem om ca 2 veckor.

Det är ett helt annat liv på den här resan än alla mina andra. I vanliga fall brukar det börja redan på planet och sedan fortsätta i alkoholens tecken. Jag är väldigt förtjust i både god mat och dryck men sanningen och säga har det alltid fokuserats mer på drycken än maten. Vid alla restaurangbesök har jag ivrigt letat efter vinlistan och dryckesmenyn. Det brukar börja med några glas "hemma". En rejäl drink, en flaska vin och avec och sedan eftersläckning. Av detta dricker min fru normalt ett glas vin.

Den här resan har varit helt annorlunda. Jag har inte haft anledning att "stressa" för att få det första glaset. Jag har vinnlagt mig om att fundera, tänka efter och bara ta någon timme i taget. Istället för att fundera när jag kan besöka den trevliga puben för att få min första öl har jag tillbringat förmiddagen med stilla promenader, besökt något café och botaniserat i kaffemenyerna istället. Jag är en kaffedrickare av rang men endast när jag är nykter. När jag dricker alkohol smakar kaffet riktigt illa och jag har inget behov av en enda kopp. Öl har jag kunnat dricka till vad som helst men just kombinationen öl och kaffe är vedervärdig.

Även om jag är en riktig hemmakatt trivs jag med att kuska runt i Europa då och då. Det är kallt i hela Europa, även för årstiden, Men med rätt kläder finns det ändå mycket att se och uppleva. Speciellt för mig som bor på rena bondvischan kan det vara uppfriskande med nya intryck.

Jag känner mig relativt stabil i min nykterhet och mår lite, lite bättre för var dag. Samtidigt är jag extremt rädd. Jag har ju haft nyktra perioder förr. Efter riktiga "A-vändor" har dessa uppehåll kunnat bestå i ca 1-4 månaders uppehåll men sällan eller aldrig längre. Därför känner jag mig osäker. Tänk om jag en dag vaknar upp och tänker att "nu skiter jag i det här...."

Det är just därför jag måste jobba extremt hårt med mig själv. Inte släppa taget. Inte stänga av hjärnan. Måste hela tiden arbeta med att inse vilka konsekvenser det skulle få om jag började igen.

Just idag är jag ändå hoppfull och jag tänker på er alla duktiga som kämpar "där ute".
Allt gott/Tjalle

Idag har jag för första gången vaknat helt utsövd, sovit 8 timmar ?
Har drömt för andra gången, som jag kommer ihåg.

Tyvärr har jag fått tillbaka min artrosvärk i knän, fingrar osv. Så jag kan inte simma längre. När jag äntligen hade blivit av med gipset och kommit igång med simningen så kom detta bakslag ☹️?

Idag har jag för första gången vaknat helt utsövd, sovit 8 timmar ?
Har drömt för andra gången, som jag kommer ihåg.

Tyvärr har jag fått tillbaka min artrosvärk i knän, fingrar osv. Så jag kan inte simma längre. När jag äntligen hade blivit av med gipset och kommit igång med simningen så kom detta bakslag ☹️?

Inte så mycket att tillägga. Ingen alkohol, inget sug ???

en fin måndag och en bra start på veckan☀️!
Kramar ?!
/Fibblan ?.

du kanske har börjat släppa den redan? Det är bra i så fall för skamkänslan suger massor av energi.

Själv har jag kommit så långt att jag kan sitta på ett AA-möte och erkänna att jag är maktlös inför alkoholen och att jag är alkoholist. Men jag har bara berättat om min alkoholism för mina allra närmaste, totalt 6 personer. Har också tänkt ut att jag aldrig ska behöva säga att jag är "nykter alkoholist" utan istället säga att jag är "nykterist" vilket ju är ett sätt att smita undan själva stämpeln "alkoholist" som jag är lite rädd för.

Annars är jag är en rätt så vanlig 56-åring som inte har så många pusselbitar men full rulle i mitt liv ändå :-D
Kram
svagis

Det är LIVET utan A - med familj, mat, djur och kärlek du beskriver - så härlig läsning!
Kram
svagis

sina egna känslor går att komma tillrätta med. Bra att du inte känner dig dålig när det gäller dina känslor och tankar. Men precis som du skriver så är det jättesvårt att veta hur man pratar med en människa som mår så dåligt. Dom säger ju att självmord och försök till det är rena impulshandlingar. Att man lugnt ska påpeka att det finns hjälp mm. Tror varken du eller han mår bra av att du lättar ditt hjärta för honom när det gäller dom "förbjudna" tankarna. Det är ju inte en frisk människa som reagerar friskt. Så tänker jag när det gäller min mamma. En riktigt frustrerande situation där man sugs med i det osunda. Man kan inte agera och prata som en frisk människa. Man är rädd att säga något som utlöser ett nytt försök. Och om problematiken runt en beroendeperson likställs med "elefanten i rummet" kan situationen runt en suicid person likställas med "en tickande bomb". Många kramar till dig♥️

Bra jobbat Ensammenintestark - du fixar det här!
INGET blir bättre med A i sitt liv.
Ha en fin dag!
Kram
svagis

Jo du har rätt - och som pricken över i märker jag jag vaknar idag att mina artroskänningar blivit bättre, lillfingret är mindre svullet och jag känner mig helt ok.
Det är viktigt, för mig, att notera alla små framsteg i kroppen sedan jag slutade dricka alkohol. Först var det mest akuta symtom, alltså ren abstinens där feber, huvudvärk, yrsel och magsmärtor dominerade. Sen var det andra saker jag noterade; mina konstant rödsprängda ögonvitor hade blivit vita igen, jag snarkar inte som tidigare, sömnen blev lugnare och jag slutade drömma (=kom inte längre ihåg några drömmar), efter 2 veckor hade jag minskat 4 kg i vikt. På det psykologiska planet har det hänt precis lika mycket och det som är skönast är att slippa skammen som jag gått omkring med i åratal.

Idag ska jag åka ner till stan och sätta mig på biblioteket och skriva. Idag ska jag vara nykter :)
Kram
svagis

Hurra! Sju heja dagar nykter! Just nu känns det overkligt att jag för bara en vecka sedan var berusad varje dag. Känner mig fortfarande väldigt sårbar samtidigt som jag är övertygad om att detta är det enda rätta att göra.

Gårdagen gick ganska bra, men tankarna kring alkohol fanns i huvudet mest hela tiden. Får vara på min vakt och slåss när de kommer. Vilket troligen kommer att hända lång tid framöver. Men tar rygg på er andra som lyckats längre period och där alkoholdimman verkar lätta mer så småningom.

Nu tar jag mig an denna dag nykter??

Ville bara säga hej och önska dig en bra vecka ?
Jag läste om din bedrift om åkturen i tunnelbanan och det måste ha varit ett riktigt mentalt lyft! ?️
Härligt att man kan få en sådan häftig upplevelse bara så plötsligt ?
Och att du dessutom fick massa oförlösta känslor att flöda ut i din mans famn❣️
Ja, något är verkligen på gång med dig, Vinäger ? så spännande!

Man tänker ju att i vår 60+ålder så händer väl inte så mycket mer med den personliga utvecklingen förutom att man såklart lär sig nya saker intellektuellt.
Men just känslomässiga insikter om sig själv tänker jag är svårt att få nya...?
För egen del har jag hållt på att analyserat mig själv i snart 40 år...?
Men man vet aldrig, människans undermedvetna är väldigt gåtfullt.

Ha det fint Vinäger, nu är det inte långt kvar tills vi ses IRL!?
Kram ?

Skönt med en fin helg i ryggen att luta sig mot när en ny vecka startar?
Hoppas den blir lugn och inte alltför stressig för dig.
Kram ?

Du är stark som håller i gång din träning så frekvent ???
Vad gäller alkoholen så gör vi ju vår egen resa och det som känns bra för dig just nu är ju såklart det som du väljer.
Huvudsaken är ju att man får till den förändring som är ens mål.
Jag hejar på dig Lennis!!????
Kram ?

Kärlek till dig i natten! ❤️

Hur hanterar man konflikter med en person som försökt ta sitt liv? Får man säga vad man känner, vad man tycker? Får man överhuvudtaget finnas till? Jag är arg, rasande på honom för att han utsätter mig för såna plågor genom sitt agerande, sitt självdestruktiva liv, genom att försvinna och inte höra av sig på drygt två veckor, genom att ställa sig på spåret när tåget ska komma. Jag tycker inte det är rätt att utsätta anhöriga för sånt men det vågar jag inte säga för då kanske han tar livet av sig. Överhuvudtaget ska jag utplåna mig själv totalt för att han har det ju alltid ändå värst.

Här sitter jag sönderslagen efter att ramlat i en lång stentrappa. Värk och ont överallt, värst i huvudet. Ögat är hoptejpat och börjar bli infekterat och på nätterna vaknar jag av att jag skriker aj. Det gör så djävla ont och samtigt kommer tårarna och blandar sig med varet i ögat. Ja,ja så kan livet se ut ibland och det löser sig säkert. Kunde varit mycket mycket värre. Egentligen inget problem men......................

Så kommer min älskade och hatade son och mår dåligt, Att skona mig från detta i den situationen jag befinner mig skulle han aldrig tänka, så jag lagar mat, försöker vara trevlig så att han inte mår ännu sämre och försöker ta sitt liv igen. Förbjudna tankar och känslor men dom finns där ändå och jag känner mig faktiskt inte dålig för att jag har dom.

Vilket fokus du har! Heja dig! Tappa inte siktet på land för det känns som om du har sett det i kikaren.

Dina barn kommer antagligen tacka dig för att du visade dem att du är viktig för dig. Att du inte kan acceptera vad som helst. De kanske inte ser det idag men de kommer att se det.
När du visar dem att det finns en gräns så kommer de att minnas det och förhoppningsvis ha med sig den respekten för sig själva när de själva är vuxna. Du visar dem att det inte är ok att bete sig hur som helst och de lär sig förhoppningsvis att varken vara den som beter sig illa eller bara den som accepterar. Stå på dig! Släpp inte blicken!
Jag tar upp kikaren om du tappar den. Du är inte ensam. Vi är många här som känner igen oss i dig och vi står på din sida i det där oförklarliga kriget som våra beroende partners väljer att ha mellan varven.

Kärlek!
Styrka!