Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Och visst är det inte nödvändigtvis nån stor grej att gå ut ibland. Förutsatt man kan hantera de situationer man sätter sig i/hamnar i.
Tror att jag ska skita i drickandet, för det påverkar alltsom oftast mitt liv negativt, även om det inte har skett något som absolut inte går att rätta till. Har tex problem med ångest och jag personligen har inte riktigt förmågan att släppa mina fyllemisstag särskilt fort. Det blir lätt ältande.
Som tur är har jag inte låtit drickandet gå ut över mitt jobb. Klart det skulle kunna ske i framtiden om jag inte passar mig.
Du har helt rätt i att det inte är någon annans fel än mitt eget, inte heller alkoholens. Jag försöker nu ta ansvar för mina dumma och onödiga snedsteg och jag förstår nu bättre hur min man känner sig. Vi har pratat om allt.
Jag har nu också börjat ta tag i några andra saker i mitt liv, som jag inte vågat eller velat göra tidigare.
Förstått att folk verkligen kan börja tröttna på ens dåliga ”vanor” och jag vill inte bli ensam pga något som jag på egen hand orsakat, och är lätt att förebygga. Genom att som du skriver inte dricka mer.
Jag ska läsa din tråd, så bra att kunna ta inspiration och se saker från andra perspektiv!

Om kontot finns kvar? Det är väl bara låta bli att logga in. Känns som om det är ganska anonymt ändå?

Absolut!! Så sant som det är sagt!!
Alkoholen är en bluff!
Kram ?

Jag hade självklart provat den vägen innan jag skrev och undrade hur jag skulle gå till väga. Ja, jag har tryckt på knappen ta bort kontot. Det funkade inte. Ja, ta jättegärna bort mitt konto.

Ja, hoppas på bättre tider. Idag känns det inget vidare. Känner mig kass på jobbet och nedstämd. Klump i halsen och nära till gråt. Men glad att jag är nykter. Känns lite som att undanträngda känslor kommer upp till ytan?

Får vara som det är så länge jag inte dricker?

Tack miss lyckad, knaskatten och finalisa ♥️

Jag har varit på väg ett tiotal gånger att börja packa ner saker men det är som att luften går ur mig och jag väljer att göra annat istället.

Jag mår väldigt dåligt just nu av många orsaker. Ingenting går riktigt bra nu... Eller vissa saker går kanske bra men det är för att jag sliter så.

Försöker verkligen se det som en tillfällig period i mitt liv. Försöker se ljuset i tunneln. Man kan komma ut starkare. Men just nu mår jag inte bra och det är lika bra att erkänna.

Om ett par dagar kommer mannen hem igen. Jag har inte saknat honom en enda gång. Det har inte hänt förut att jag varit så obrydd av hans frånvaro. Jag har behövt den här tiden själv för att rensa tankarna och läka. Det har resulterat i bra stunder men känslor har också bubblat upp. Känslor jag har tryckt ner länge. Så pga det mår jag sämre nu trots att jag egentligen mår bättre. Låter kanske konstigt. Men jag har kunnat ta tag i andra saker än allt som skett kring mitt äktenskap. Saker som är stora och viktiga och som också får mig att må väldigt dåligt. Jag har haft panikångest och katastroftankar och brytit ihop.

Men idag just i denna stund försöker jag bara andas. Det är vad det är och allt har en mening. Jag måste tro det.

Jag vet i alla fall nu 100 procent säkert att jag inte kan leva med honom mer. Jag visste det innan till 90 procent men nu när jag i några veckor varit själv förstår jag det helt. Jag har kunnat vila hemma. Slappnat av. Mått bra. Sluppit all evig städning. Kunnat sova på natten. Jag har haft plats. Barnen har fått plats. Allt har varit så mycket lättare. Alltså jag är egentligen rätt så chockad över skillnaden. Det är liksom så enkelt allting. Jag springer inte runt som en arbetsmyra och dammsuger efter mannens skor. Barnen går inte in med sina skor och inte jag heller så jag har knappt behövt dammsuga alls!? Disken tar jag en gång per dag. Vardagsrummet småplockar jag i nån gång ibland. Förut var det storstädning som gällde varje gång jag hade lust att vara där. Badrummet är rent! Barnen har till och med börjat hjälpa till. Det är som att allt faller på plats. Och det ÄR tungt att veta att det kanske dröjer innan jag får leva så igen.

Alldeles snart har jag varit vit i 3 år också. Jag är helt säker på att det är tack vare det som jag orkar med allt ändå. Jag är så lycklig över att jag inte dövar ångest och oro, frustration och sorg med alkohol. Jag hade mått en miljon gånger sämre om jag gjorde det.

Jag har en oro i mitt liv men jag hoppas att den försvinner snart. Det är bara ganska svårt att hantera den just nu....

Kram till er alla ♥️

Du prioriterar helt rätt för en människa i din situation! Själv har jag också förändrat min syn på duktighetskravet som följt mig hela livet...försöker vara "tillräckligt bra" nuförtiden även om det blev ett slags återfall i duktighet 2019 då jag blev tvungen att ge mig ut på jobbmarknaden och fixa nytt jobb efter 10 år på samma arbetsplats.
Hoppas du får en riktigt bra tisdag!
Kram
svagis

men bra jobbat med 9 nyktra dagar :) För mig var de första 10 dagarna tuffast...sen har det rullat på lättare tycker jag även om kroppen har alla möjliga hyss för sig. Det blir nog riktigt bra till sommaren :)
Kram
svagis

Du är så duktig i ditt nykterhetsarbete och en inspirationskälla för mig och andra - tack för det <3
Kram
svagis

finns det gott om härinne - det känns skönt, då är man i gott sällskap :)
Det låter himla bra, bara gör utan att tänka för mycket. Jag har själv blivit mer och mer "Ernstig" som min son säger och tillverkade en lampskärm av ett fint gammalt 50-talstyg i helgen - gillar verkligen att pyssla och dona. Jag får ju mitt sociala på jobbet åtminstone 2 dagar i veckan vilket räcker ganska bra för mig.
Kram
svagis

Så häftigt med bommarna!!

(känner också att vissa rädslor/fobier/ångest mildras med nykterheten)
?

Jag är väldigt trött i kroppen. Jag lyssnar på kroppen och försöker hitta tid för återhämtning. Pressar inte mig själv som innan.

Jag är nöjd med nykterheten! Så glad! Ser fram emot små vardagliga roligheter, hobbyn, träning. Accepterar att jag inte alltid känner mig på topp.

Just idag är allt bra! Heja oss alla!!
??

TessMa - Så skönt att du har förståelse för din mamma. Jag har också kommit ganska långt, från att ha ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar med att sköta henne, känner jag ilska över hur jag blev behandlad men förstår att hon gjort sitt bästa utifrån sina förutsättningar, jag vet att hon alltid älskat mig och jag älskar henne. Sorgligt dock att hon blev så sjuk.

Vi kvinnor har det tufft.

Kram

x.

Det är verkligen en bra slutsats. I måttliga mängder för den som kan hantera den så kan den ge lite guldkant. Ett fint vin till en köttbit eller ett glas rosévin en sommarkväll. Men för oss som är här så fungerar inte det. För oss är den en bluff och en falsk vän. Vi saknar smaken, tja, inte är det smaken vi drömmer om utan ruset, en stunds flykt från verkligheten. Visst saknar jag det ibland men när jag spelar filmen till slut så vet jag hur det slutar. Inte med ett eller två glas. Inte för mej.

Alkoholen är en destruktiv partner, en psykopat, som man inte får släppa för nära. Lära sej att leva i dess närhet men inte släppa in i sitt liv igen.

Se klart, stämmer ju fullständigt att alkoholdjävulen verkar som bäst i vane- och rörelsemönster. Har börjat med programmet här på AH och skriver logg. Blir ju fullständigt tydligt att suget och tankarna på a dyker upp som mest i viss situationer och platser. Så vi måste bryta vanorna och rörelsemönstren. Och bli uppmärksamma på när de dyker upp som oftast. Då är vi beredda att ge dem en match och lämna dem därhän.

Rolf, dina citat ur Se klarts tråd blir ju närmast poesi sammansatta på det sättet.? Den röda tråden är helt klart att alkohol förstör våra hjärnor och att utan den kan våra liv bara bli bättre och bättre.?

Nu känns det genast lite bättre ?! Tack snälla för uppmuntrande ord?! Precis som du säger Denhärgången, är det nog vid denna tiden som mkt förändringar sker rent kemimässigt i hjärnan..den har liksom börjat greppa att här kommer det inte bli mer belöningspuffar i form av alkohol..

har också fallit här tidigare..?, så känner viss oro inför resan..Men jag ska försöka göra vad jag kan för att förbereda mig mentalt och ladda upp med strategier för att kryssa mig igenom alla frågor och förväntningar.. det är sjukt egentligen att jag har mer bekymmer över hur det ska emottas av andra, snarare än att jag själv är "rädd" för att falla dit pga frestelsen..?!

Och det är väl som du säger Pellis, denna tiden, januari månad..☁️?️, är ju inte så upplyftande i sig precis..och ja, det är faktiskt helt otroligt att jag inte gett efter, trots allt depp..?. Det har varit nära dock, och jag har verkligen fått ta i så inte bara knogarna har vitnat..??..?!
Jag kämpar på ???!
Nu tar vi denna regniga och fruktansvärda tisdagen med storm?!
Kramar!
/Fibblan ?.

jag har en tråd i det forumet, leta på den så kan du se lite hur jag reagerar. Jag slutade dricka i början av november. Jag har druckit två ggr sedan dess. Dom gångerna har gått bra, iofs vet jag att det är tur. Jag ser det ändå positivt, dom två gångerna jag druckit har fått mig att inse att det är värdelöst. Jag har börjat inse att det är bättre nykter. Just nu känner jag inte alls för att dricka. Första te veckorna som nykter var jag sur o grinig i omgångar. Alkoholen var en bra polare och tröst som jag saknade hur mkt som helst. Men nu på flera år känner jag för första gången att jag är beredd att be hon dra åt skogen.

Jag är väldigt glad över dom känslorna, jag är rätt säker på att även om jag skulle dricka nu så kommer jag inte att känna samma kärlek iaf och fortsätta helg efter helg.

Jag går aldrig på krogen berusad, jag lärde mig för några år sedan att jag inte kan dricka på krogen. Jag tror att jag ska dricka en öl men det slutar alltid med för mkt A. Dricker mig jättefull och tappar alla hämningar, pratar med folk och är allmänt pinsam. En sak jag lyckats skapligt med är att låta bli krogen. En sak som är jobbig med alkohol är att man ses som lite konstig om man säger nej. Kommer alltid någon följdfråga varför eller jo men du väl ta en öl. Det är så jäkla viktigt för många att få i sig den där alkoholen i vilken form det nu är. Jag har lärt mig se vilka som är halvberoende och det är rätt många faktiskt. Skillnaden på mig och många andra som gillar alkohol är att dom har bättre ölsinne om jag säger så. Har man det så är det inte lika stort problem att dricka oftare anser jag. Jag menar kan du hålla dig i skinnet och bete dig som folk så ser jag inte riktigt problemet med att dricka en gång i veckan så länge man inte börjar dricka varje dag eller successivt ökar på antalet dagar under berusning.

När jag är på krogen och blir för full tappar jag allt, jag respekterar inte min fru. Säger att jag ska komma hem kl.22 men kommer hem tidigast då krogen stänger. Jag kan få för mig massa grejer, typ om nån kvinna pratar med mig så blir jag intresserad osv. Sån tur är har det aldrig gått längre än så, jag brukar få en grym ångest av sånt. Även om jag skulle vilja något sådant så är det inte bra att ta ett sånt beslut full, man tänker efter i fem sekunder och gör nåt man kommer ångra hur länge som helst. Däremot om jag är tveksam till saker nykter och tar beslutet nykter så är det lättare att stå för när man tagit beslutet i sina sinnesfulla bruk. Detta gäller alla beslut jag tar på fyllan, ofta kan dom vara förhastade men jag hade kanske tagit dom nykter oxå lr inte. Beror på vad det är och hur länge hjärnan bearbetat frågan. På fyllan är hjärnan impulsiv utan konsekvenstänk, vilket många tycker är roligt när jag är med. Men det ger mig en brutal ångest.

Det jobbiga är att inte lita på sig själv, jag reser i jobbet ibland ca 2 ggr om året. Ett exempel till Italien och titta på lite prylar till mitt företag och vi åker ett gäng på 4 personer. När vi kommer till Arlanda på eftermiddagen så ska det tas en kaffe innan flyget. Alla vill ha en irishcoffe, ok tänker jag. Tar oxå en sån, på planet två glas vin. Nu är hämningarna borta för mig skapligt men ändå under hyfsad kontroll än så länge. Kommer fram till hotellet vid 19 tiden, inget jobb förens img kl 9. En kille kommer med förslaget en öl i hotellbaren. Ner tar en öl, nu är det jag som börjar komma med förslag efter den ölen. Vi går ner på stan o kollar lite, in på en pub två öl till. Vi måste också äta nåt säger jag, in på en restaurang beställer billig mat o en flaska vin. Sen vill 2 av mina kollegor lägga sig på hotellet för att orka upp på morgonen. Klockan är nu ca 23, vi går till hotellet den tredje som kunde tänka sig en öl till ångrar sig när han ser klockan och tänker efter lite så han går oxå och lägger sig. Jag går in på hotellrummet tömmer minibaren och går ut på stan. Det slutar med att jag kommer in på hotellet vid sextiden på morgonen totalt klapprak. Lyckas vakna av klockan ändå typ 8:30, går med till hotellfrukosten och fokuserar på kaffe. Är knappast nykter men inte heller så glatt full. Luktar sprit antar jag, biter ihop går på förmiddagens möten. Försöker spela nykter, blir nyktrare o nyktrare. Ångesten river mer o mer i hela kroppen. Känns som jag tappat kontrollen över hela mitt liv, sms från frugan orkar inte se det. Ger mig mer ångest bara pga vilken patetisk figur jag känner mig som. Börjar oroa mig vilka konsekvenser detta skall få när jag kommer hem. Vi är kund och ska köpa prylar av dom som tur är för min skull så dom törs väl inte riva i åt mig. Funkar så i andra länder, det är ju jag via mitt företag som håller i cashen och har den makten. Jag förstår detta och utnyttjar det till att komma undan med att jag är berusad. Ska vara tydlig med att jag aldrig utnyttjar sånt annars men försöker här rädda mitt eget skinn. Jag klarade mig den här gången pga att vi var kund till dom och skulle köpa grejer för flera miljoner. Hade det vart omvänt att vi skulle sälja in nåt så hade antagligen mitt liv tagit en annan vändning i den situationen. Kanske mitt företag förlorat en miljonorder pga att jag var full en hel dag.

Det blev en lång historia, men jag ville bara visa på ett exempel på hur det kan bli när man tappar kontrollen. Extremt kan det låta. Men tänk att det hade varit hemma, då tre sig händelseförloppet annorlunda. Visst var ute o festade kom hem sex på morgonen. Hade väl inte gjort nåt tok på natten förutom att dricka. Det värsta var väl att vara sen hem i det läget. Lite skäll av frugan för hon vart orolig. Det hade gett lite ångest som hade släppt på ett par dagar då jag lurat mig själv att vad fan spelar det för roll om man festar till ibland.

Det är kontrollen jag är rädd att tappa, ibland för jag inte det. Men var tjugonde gång jag dricker så blir det så. Total katastrof egentligen. Sen är det bara tur om situationen är mer eller mindre accepterad.

Långt inlägg hoppas du förstod min andemening i detta. Tänk på om det är värt att dricka i överhuvudtaget. En dag kanske man vaknar och är helt ensam med en syn både på sig själv och från andra att man är en patetisk idiot.

Många säger att man inte kan skylla på alkoholen. Det kan man inte, det du kan bestämma är att låta bli. Du är alltid nykter när du väljer att ta första klunken. Däremot när väl alkoholen är i blodet så har många människor tappat kontrollen över sig själv. Jag är inte samma person ibland när jag dricker. Men jag började dricka nykter!!

Idag bjuder jag på några bevingade ord från en som skriver här på forumet.

”Så jag gör det nu. Kanske äntligen”
”Allt var inte perfekt idag. Men det har varit lugnt.”
”Årets sämsta sömn, 3,5h”
”Tänkte idag på om detta att ”nå botten” som många pratar om, som föregår nykterheten. Måste det vara så?”
”Sov så dåligt inatt, hoppas på bättre nätter.”
”Tror jag känner mig sorgsen för att jag är där jag är. Hade önskat vara som ”alla andra”
”Tänkte först att jag önskar bort den delen som aldrig kan sova utan 2-3-4 glas vin.
”Sover skruttigt. Drömmer så mkt, vaknar ofta, men morgnarna är sköna för trots att jag är trött så vaknar jag långsamt.”
”Jag känner mig mindre stressad”
”Jag är mer uppmärksam, jag har mer energi men också svårt att vara still.”
”Nu tänker jag mig så en längre period men kan ej idag ta beslut om aldrig mer.”
”mer tid= bra, men också lite tråkigt.”
”Ville bara ta ett glas och få lite energi.. Men nu är det måndag igen och det känns faktiskt lättare!”
”Tycker jag ser lite piggare ut.”
”När jag tidigare hållit upp 2-3 veckor har jag ofta känt mig ”lätt” i livet”
”Min man är faktiskt ännu bättre ut ett nyktert perspektiv”
”Klara ögonvitor, minus 1,5 kilo kroppsvikt, minus 10 kilo dåligt samvete och förträngning av verkligheten”
”Jag bjuder mig själv på att inte känna stress över att vara trött imorgon.”
”Jag Kommer Inte Vara Bakis.”
”Detta vill jag inte tillbaka till.”
”Jag har ofta tänkt att mitt riskbruk är en tickande bomb.”
”Mycket mer vardagsglädje är min främsta reflektion. Lättnad, över att känna sig fri. Att göra vad jag vill en kväll. För jag bestämmer.”
”Jag tittar på mig själv i spegeln och tycker att jag ser pigg, glad och stolt ut. Jag tänker inte nedsättande tankar om mig själv.”
”Jag tycker att himlen liksom lyft, att jag ser längre.”
”Livet verkar kunna bli kul ändå - Om man till kul räknar; energi, lust, lätt att andas, effektivitet och se fram emot.”
”Idag känns det som jag klättrat över ett jobbigt berg och ut på andra sidan med en fin utsikt”
”Blir galen på att man/JAG ska ifrågasätta om det går att ha ett bra liv utan drickandet, när det för oss här- gör livet så jävla mycket jobbigare att leva.”
”De här första veckorna är vardagen en fristad. Tacksam. I varje andetag känner jag nån sorts skillnad. Det kan vara inbillning men det kan också vara sant.”

Hur många gånger vill du göra denna förändring? Hur många gånger tror du att du behöver gå igenom detta innan du ser att A är en falsk vän? Kan vi dricka normalt? Det du beskriver ovan är det normala enligt min mening. För vissa går det långsammare att skapa beroendet, vissa går vi djupare ner i fördärvet än andra, precis som du frågar dig själv. Men en sak är säker att A har alla dessa smygande baksidor som bara är förunnat att förstå för den som har blivit nykter.

"Glöm bort hur hemskt det var och minns att allt det roliga är kvar! Jag längtar efter havet som jag aldrig har fått se Och att samla vackra snäckor är en underbar idé!"

Jahapp nu måste jag börja veta vad jag vill och vilka gränser VI ska göra gemensamt för framtiden?!

Han har nu varit på beroendekliniken i 15dagar med program och behandling varje dag från morgon till kväll. Och JAG har fått klara mig själv i huset med alla minnen all oro alla tankar utan att hitta någon att prata med ? hon som jag träffat 2ggr nu på beroendevårdskliniken här i stan så fick jag prata med 1h igår, där hon berättar att hon är utbildad i psykiatri men inte inriktad på medberoende utan bara allmän psykiatri? Jag fick själv börja fråga om Al-Anon grupper, något journummer som man kan ringa oavsett tid. Och nja hon visste om nån grupp men hade inte någon info på hur den funkar eller några kontaktuppgifter?!

Blir så less? vet inte vart jag ska vända mig. Jag behöver oxå stöd och hjälp men det verkar som det är omöjligt att få det här på orten jag bor på.

Har lånat böcker på biblioteket för att få mig en förståelse kopierat sidor ur Djävulsdansen' gjort dom övningar som kanske hjälper mig som medberoende att hitta någon tråd att följa, men sen kommer frågorna och tankarna som jag skulle vilja ställa till någon som vet något om beteende och gammalt tankesätt.

Trött och less! Vad är vitsen med allt?!
Han får hjälp dagligen! Men jag lider också och jag får klara mig själv med hus ungar och husdjur och alla måsten.

Djävla pissdag! ?

Haha. Tydligen ytterligare en dag passerad i min hjärnas önsketänkande?. Skyller på grym huvudvärk hela natten och mardrömmar. Mardrömmar även igår natt. Olika scenarier men minnesbilden av en odefinierad person som ville mig illa i båda drömmarna. Adjävulen månne? Men tog två Treo på morgonen och huvudvärken borta. Trött men på väg till jobbet nu.

I helgen var det fest och familjeträffar. Jag körde och ingen frågade varför jag inte dricker. I torsdags hade jag mina funderingar över min nykterhet och helgen. Att samlas fredag - söndag med alla och en större uppvaktning, var en av mina tillfällen när jag drack. Stress, massor att fixa, mat för många som skulle lagas i dagarna 3. För att orka drack jag, det var min bensin.
'Nu var jag nykter. Jag bad om hjälp och tog inte på mig allt. Köpte färdiga delikatesser, lagade en del mat och tog till en del köpemat. Genväg i köket helt enkelt och det underlättade mycket. Lät andra hjälpa till och även ta disken. Ett stort steg för mig som vägat släppa på kotrollen och ta emot hjälp. Att vara festfixare var liksom min grej, fast jag sällan orkade och behövde dricka.
Nu var jag nykter och kunde koppla av i de andras sällskap. Jag var NÄRVARANDE och det var ok. Jag var ok. Lite stolt och tacksam.

Idag försöker jag jobba med mig själv och har skrivit i min bok om mina triggers och hur jag ska möta dem. Jag får dagliga mail från Soberbuddy som jag gillar. Följer soberbuddy även på Insta.

(länk borttagen av admi)

Kram på er alla som kämpar!

Jobbigt med skakig resa. Å andra sidan samlar du ju hela tiden på dig en massa erfarenheter kring triggers och hur du kan avhälpa dem. Det är toppen ju! Bra jobbat Ensammenintestark!
Kram!

Denna skakiga resa flyter på trots allt. Igor hade jag inte mkt sug. Kom på kvällen mör jag var på väg hem. Verkar som att på väg hem är en tydlig trigger. Jag noterade detta, men försökte att inte spinna vidare på tankarna och låta adjälvulen ta över. Känner mig stolt över det. Men väldigt ödmjuk och rädd för vad som kan komma andra dagar.

Idag ännu en nykter dag???