Senaste kommentarerna i forumet

Om att det låter som du haft en Fin helg!
Min söndag blev också bra, kanske goda krafter i omlopp för oss som kämpar.
Kram och önskar dig en fin start på veckan!

Gärna det??!
Har slitit som ett djur i förra veckan med kulmen i lördags..phu. Men jag fixade det till sist.
Nu bara lugn. Hade så önskat slippa de vita knogarna, men de kommer och går. Ingen dag är den andra lik.
GRATTIS till 20 månader ?✨! Det kan man gott få beröm för, även om det går "lätt" nu?!
Som sagt, nu rätt lugnt igen för min del, men du får gärna fortsätta sälja in det nyktra livet ?! Sådana som du behövs, när sådana som jag vacklar fram på ostadiga ben?!
Nåja, får ju tag i det där "jävlaranammat" emellanåt, vilket jag tycker du är så bra på att uppmuntra och inspirera till?!
Hoppas du mår fortsatt väl ?!
Kramar!
/Fibblan ?.

...helgen alltså.

Men....så här i efterdyningarna efter den, så känns det ändå väldigt bra, jo...väldigt bra.
Man lägger ofta upp små preliminära agendor inför helgen, denna helg var ”obokad”, dvs vi får inte boka upp något innan helgen.
I lördags morse vaknade jag och frugan ensamma, grabben hade dragit till Barcelona över helgen med kompisar, han skulle parta och kolla spanska ligan i fotboll, passar på nu innan han fastnar i låne/familjeträsket.
Vi gnuggade sömnen ur våra trötta ögon, tittade på varandra, jahopp!, vad hittar vi på idag?
Jag föreslog direkt ett morgondopp i spa’t, det brukar vara en härlig start på dagen, okey svarade hon.
Men om vi skulle besöka den där outlet’en i staden tio mil härifrån som vi fick rekommenderade av din systerdotter, kontrade hon?
Självklart svarade jag, det var en bra idé
Men då hinner vi inte bada, tillade hon.
Johodå, vi behöver inte ligga och luckras upp hela morgonen, högg jag tillbaka.
Nu blev det fart på oss båda, upp och duscha, på med badbrallorna och ner bland de klordoftande bubblorna.
På taknocken satt ett tiotalet duvor och blängde moloket på oss, de vågade inte sig ner till fågelbordet som dignade av smarriga solrosfrön och jordnötter, de var verkligen synbart irriterade av att vi sabbade deras frukostplaner, inget ho’ande där inte.
Sedan medans frugan fixade till barret ordnade jag med ”bakfyllo-mackor” som numera inte längre är några bakfyllemackor.
Enkelt uttryckt, det är stekta formfranska med stekt ägg och en stor skiva tomat på.
Någonting som hon och jag myntade en gång i vår ungdom, men namnet hänger envist kvar utan innebörd längre.

När kaffet precis runnit ner i halsen på oss båda hoppade vi snabbt in i bilen och drog iväg.
På vägen dit messade dottern och frågade vad vi gjorde, frugan svarade lite undflyende att vi var ute och handlade, vilket vi också gjorde, men vi ville vara själva för en liten stund.
Solen sken utmed de bara och torra vägarna och man började få lite vårkänslor, snart kan vi öppna stugan för säsongen, det var de tankarna som flög igenom min skalle..., älskar solen!
Vi gjorde det vi skulle och var nöjda med våra inköp, frugan ”tvingade” på mig en skinnjacka, har inte haft någon sedan jag var tonåring, men den var billig och lite för kort i min smak, massor av dragkedjor och grejer.
Nu ser du häftig ut, uttryckte hon med ett smil i hela ansiktet, visste inte om hon skämtade eller inte.
Mest rädd är jag väl för att skinkvecket ska lysa med sin närvaro varje gång jag böjer mig framåt, men okey, vi kör!
Dottern följde oss på vägen hem med frågor om när vi kommer hem, och mycket riktigt vi hann in med kassarna två minuter innan de trampade in i hallen.
Vi fuskade med lite halvfabrikat i potatisväg till middagen, sedan umgicks vi med barnbarnet i soffan framför teven.
Alla blev snabbt trötta, allra helst småbarnsföräldrarna som förlorar så mycket av sin sömn, så de frågade lite försynt, får vi sova här inatt?, självklart, vem tvekar på att vakna upp till ett solskensglad bebisuppvaknade i sängen?, inte vi i alla fall.
Lilljycken var överlycklig att få sova sked med morfar under täcket, lite stickig rackare men man vande sig.
Han kröp ut och tog lite luft en stund, för att några minuter senare försiktigt buffa in sig igen, mysigt, jajemän!

Söndagsmorgonen vakande vi till doften att svärsonen ordnat med sin variant av fattiga riddare, kaffe och juice.
Att sätta sig vid dukat bord till frukost är verkligen en lyx.
En lugn morgon där svärsonen och jag fixade med lite teknik, därefter drog vi på en lägenhetsvisning för sonens del som ännu inte kommit hem, den var fin men frågan är väl om han kommer att kunna hänga med i budgivningen.
Lägenhetspriserna i Stockholmsområdet när löjligt höga, förstår inte hur våra ungdomar ska kunna flytta hemifrån, någonsin.
På vägen hem förbi kondiset och inhandlade fyra ljuvligt goda semlor, superfärska i jämförelse med de vi åt på ett bilvaruhus dagen innan, de var iINTE busfärska.
Eftermiddagskaffet smakade extra gott efter att ha varit ute en stund i sällskap av semlorna.
Sedan började Berra härja runt igen, hur var det nu, hade jag inte en videograbber här någonstans i gömmorna?
Tillsammans med svärsonen som är lite vassare på det där med datorer och hämta program så löste vi det tillsammans.
Rev fram ur byrån alla gamla hemvideofilmer och sparkade igång VHS-maskinen som dammat igen ordentligt, hittade tio tretimmarskassetter med filmer som jag hade dokumenterat barnens uppväxt med.
Nu eller aldrig så ska mediat hamna på en uppdaterad form, så vi satte igång den första rullen.
VHS-scart-kompositsladd-videograbber-USB-PC-USB-extern hårddisk, och en lång väntan (3h).
Testade om teven kunde läsa VCD formatet på disken, och det kunde den.
Frugan började böla när filmen rullade igång, det var från BB där dottern föddes fram för snart 27 år sedan.
-Kommer du ihåg smärtan, frågade jag lite undrande?
-Snörvel....nä, men vi var så unga då hördes det mellan tårarna från frugan.
Jag stoppade filmen och lät det få gro in istället, mest gör jag det för dotterns skull, för att hon ska kunna relatera till sin egna dotter.
Tiderna var andra då, likaså upplösningen på videoformatet, frisyrerna och klädvalet, midjemåttet, rynkorna...
Vi får ta det när frugan är mer förberedd, det finns många med på filmerna som inte finns med oss längre också.

En middag som nästan har blivit av en tradition på söndagar är min lasagne, vet inte om frugan föreslår den så pass ofta enbart för att hon ska slippa stå vid kastrullerna, men god är den, och ofta förekommer den på just söndagarna.
Vi samlas alla vid matbordet, njuter av maten och allas närvaro, så även grabben som kommit hem men trött av bara den efter att bara ha sovit tre timmar natten innan.
Vågar inte fråga vad de gjorde, men antar att de måste ha haft det roligt, han kan snäsa av en lite irriterad när man ställer för många frågor och han inte är på humör, eller som i det här fallet...skittrött.
Han gick och lade sig direkt efter maten, och det gjorde han rätt i, lillpojken min...(en och nittio lång).

Så helgen blev inte som det var tänkt, men vi hade å andra sidan inte planerat den heller, så den fick komma som den ville.
Och det blev så här i backspegeln, väldigt bra, är nöjd.

Har ingen stress längre när inte alkoholen pressar mig att göra saker som jag egentligen inte vill göra.
Alkoholen var helt frånvarande, ja bortsett från den halva ölen svärsonen hann och klämma i sig innan han somnade framför teven i lördags, inte ens ett glas rödvin har frugan rört denna helg, vatten och cola i glasen för alla.
Ja okey, vad sonen har bälgat i sig under helgen förtäljer inte storyn, men det lär komma fram så småningom.

Jag måste fortfarande koncentrera mig på vad alkoholen påverkar mig, och det är egoistiskt, helt självklart.
Jag ör opåverkad och inte ens sugen, det är bra känslor som jag kan leva med, resten av livet.

Klockan är snart ny vecka då jag ligger ensam vaken i vår säng en söndagsnatt som jag brukar när jag sammanfattar veckan som gick, och det blev inte som det var tänkt, det kunde faktiskt bli bättre, tänka sig!
Kommande vecka är hårdbokad, så det är bara att mentalt spänna bågen igen, stresströskeln höjs åter.
Bara att vänja sig, hellre mycket att göra, än inget alls.

Lilljycken har lämnat små spår i form av päls som gärna flyger in i mina näsborrar, det kittlar lite besvärande.
Men snart kommer John Blund och slår sin slägga hårt i skallen på mig, förhoppningsvis.

Sov Gott!

Berra

Så kom den där blixten från klar himmel igen. Funderar ju så mycket hela tiden, var på gymmet i fredags och tänkte och tänkte. Insåg att det är över med min fru, började nästan gråta där inne, tror jag inte riktigt orkade ta steget fullt ut så bestämde mig för att det måste ju gå att fixa. Så köpte blommor på vägen hem och bestämde mig nu ska det försökas igen, det kanske inte är henne det är fel på, kanske bara hennes elaka mor. Har haft en hyfsad helg och så när vi tittat klart på tv serien vi följt så frågor hon om en aktivitet vi ska göra imorgon, jag säger att ja den ska vi göra så vi pratar lite om det och sen exploderar hon för att det var hon som tog upp det och inte jag. Jag hade redan räknat med att vi skulle göra den utan att behöva ta upp den igen, men icke nu är man helt värdelös osv igen. Tror detta var dödsstöten för mig, dags att checka ut ur den här skiten.

Drickandet har ju inte gått så bra heller, det tär mer på mig när jag försöker vara vän med henne så dricker efter alla lagt sig.Eller ja, dricker ju lite innan också men när jag blir själv så är det ju bara att vrida på kranen. Detta håller ju förstås inte, jag måste bort. Barnen måste också bort från henne.

Blev inte av att jag skrev men hoppas ändå du känt stödet i ryggen eller som du sa, en hand att lägga din i ?!
Hoppas du kan känna dig nöjd med veckans arbete som var och att du haft möjlighet i helgen att ladda dina batterier ????!
Kram!
/Fibblan ?.

Och det kommer vara tufft, sorgligt,jobbigt och en hård resa men det klarar du av eftersom du är en fin mamma som gör allt för dina barn.
Kämpa vidare ?

Skönt att höra att det är bättre.
Att leva med någon med missbruk är så tärande. Dricker de så är det ett helvete. Dricker de inte så blir man nervös för hur längre det ska vara bra eller att helvetet ska börja igen...

Förstår att det är jobbigt att prata på anhörigstödet. Som att vända ut och in på dig själv. Men visst det behövs. Men man blir då dränerad på energi...

Önskar att du får en bra vecka.

Hej Nykteristen

Jag mår nära på bra. Jag fått ischias också nu efter förkylning och feber, men jag härdar ut. Jag som typ aldrig är sjuk, har varit det flera gånger den senast månaden..
Annars är det bättre än på länge. Han dricker mindre på veckan och lite mindre på helgen också. Humöret har också varit något bättre. Han fixar hemma också :)

Igår hade jag en kompis på besök. Hennes man är mer än konstig och de har tre barn tillsammans. När jag lyssnade på henne så speglade hon många av mina egna mina tankar.

Jag tror jag sporrade henne. För redan i morse träffades vi med alla barnen på gympa. Hon viskade till mig innan vi skildes åt...
-tack, detta vad precis vad jag behövde, att komma hemifrån, så befriande...

Sorgligt hur många som har det tufft...

Hua... har dock inte så mycket glas men annat skit i mina skåp, exempelvis plastburkar utan lock, och än värre, lock utan hemmahörande bunke ??‍♀️
Varför skjuter man alltid på sånt tråkigt.
Har i varje fall bytt ut mitt porslin i köket nu till Rörstrands Swedish Grace Snö. Jag fullkomligt älskar den serien ? Känner mig kär varje gång jag dukar fint med den ?

Ha en underbar vecka 5 nu!
Kram PimPim?

PimPim! Ja det gör den verkligen. Finns i så många goda smaker också!??
En annan sak som funkar är också det att man mår bra. Lättare med sug man får såå positiva vibbar. Det blir som i ordspråket att man kan låta svalorna flyga över huvudet men inte bygga bo på huvudet typ.... sov gott????

... mer och mer och så himla starkt jobbat av dig ??✨✌?
Under februari kommer prövningar varje helg med 30-årsfirande, 40-årsfirande, weekendresa till Gbg osv jisses. Fast det kommer bli så himla skönt att hålla i bilnycklarna och vara den som kör! Brum brum ???
Det kommer bli galet kul ändå och jag hoppas jag får energin att komma igång med träning precis som du... ??

Sov så gott!?

Kram PimPim?

Lite kvällsläsning i din tråd Fibblan, härligt att du fick en bra helg och preppat dig inför veckan som kommer.
Sov gott??
Kram ?

När jag började skriva här så kände jag att min anonymitet var viktig, jag ville inte riskera att någon jag känner skulle läsa här och förstå att det är jag som skriver.
Nu känns det inte alls lika viktigt då jag redan skrivit massa personliga saker som de i min närhet skulle förstå att det var jag om de läste.
Tex vid ett par tillfällen har jag nämnt min son, jag har ingen grabb. Däremot har jag en helt underbar dotter.
I övrigt är jag en rätt så vanlig 26åring som försöker att få ihop livspusslet

Genom att läsa era inlägg inser jag att jag haft en bra helg!! Tack för det :)
Kram
svagis

Började läsa de första inläggen i den här tråden och fy f-n vilket stresspåslag det gav, var tvungen att sluta. Det var då en tid i mitt liv jag aldrig mer vill känna eller tänka på.

Sorgen är tung som bly fortfarande, har knappt gått tre månader. På sätt och vis känner jag mig lite stolt över att jag rest mig så här pass fort ändå. Hade kunnat fortsätta bedöva mig med alkohol i flera månader- år till.. Men jag har samma stora längtan efter ett helnyktert liv som när jag började skriva här.

Det är skrämmande att hantera alla känslor och inte kunna värja sig när det blir för jobbigt. Min livlina just nu är långpromenader. Är så tacksam att det inte är halt ute och att jag kan gå i skogen fastän det är januari. Försöker äta bra och sova mycket och det håller mig flytande. Däremot märker jag att jag även isolerar mig. Vill bara vara i min hälsobubbla och inte utsättas för fler prövningar just nu. Allt går bra så länge jag vet planen för dagen. Vad jag ska göra, äta osv. Orkar inte dividera med några impulser nu. Förstår att det är oundvikligt med tiden men en stabilerare grund är ett måste.

Detta gäller givetvis fjällresan med. Kontroll och lugn är ledorden. Min partyperson är raka motsatsen.. impulsiv, sprallig och rätt galen emellanåt, allt är möjligt och det ska levas som om det vore sista dagen på jorden... usch blir matt bara att tänka på det men känslan där och då är ren frihet. Falsk frihet. Att vakna dagen efter med ångest, sprängande huvudvärk, illamående, minnesluckor och ännu mer skärande ångest är allt annat än frihet. Gud vad skönt att slippa det.

Jag är dig hack i häl ?
Jag tänker också på forum-kompisar, undrar hur det går med än det ena och andra.
Det är väldigt fint!
Ps. Jag brukar behandla min a-röst som ett jobbigt trotsigt barn. Ligg och skrik eller smäll i dörrar, medan jag återgår till min disk.

Förutom det där med titanskruvarna då..??!
Helgen blev kanske inte alltigenom lugn för min del..?, men nykter ☑️?!
Heja oss??!
Du är helt grym PimPim, som fixar allt du behöver deala med nu nykter?!
Önskar dig en god natts sömn och en bra ny vecka! Snart en månad..???!
Kramar!
/Fibblan ?.

Tack för att du läser och kommenterar. Hjälper mig och än mer om mina inlägg kan hjälpa dig ❤️
I dagsläget så är han nykter, började med Antabus för en vecka sen efter att jag och barnen bokstavligt talat fått fly ut ur hemmet mitt i natten av hans agressivitet som han får när han druckit i d senare. Vi bodde hos mina föräldrar fram tills han varit o börjat med Antabusen. Han va mer medveten om vad han gjort denna gång och hur hans sjukdom verkligen påverkat oss. Dock tar vi en dag i taget här med. Vem är jag att lita på hans ord när han 2 ggr innan ätit det o slutat efter en stund?!
Sonen o jag går på Anhörigcentrum på samtal nu. Känns bra att även sonen får göra det då detta påverkat honom väldigt mkt de senaste,...o jag lider med honom.

Hur länge har ni varit tillsammans? Har han druckit hela tiden?

Ja, Lennis, precis som du säger. Varit bästa "dagen efter" på länge ??! Vaknade pigg och har fått väldigt mycket gjort! Allt kirrat för veckan som kommer; planering, veckohandlingen, tvätt. Allt är on top inför kommande vecka. Och ändå har jag funnit tid för barnen och härlig samvaro med familjen?! Mumsig middag? och nöjda barn! En fin avslutning på en, får man ju nu nästan säga, klassisk berg-och-dalbane-helg..?. Men jag håller i ?! Jag ska fan inte ge mig??❤️?!

Tog ju tag lite i träningen i förra veckan också och hoppas liksom du att jag ska kunna få till ett liknande koncept denna vecka. Vissa dagar får jag bara inte in någon tid för egen träning, så då får det bli raska promenader på lunchen istället???! Det är så inspirerande att ta del av ditt schvung med träningen nu Lennis ?! Riktigt bra jobbat??!

Och du Stormenlilla?️, var ju också riktigt på G med det?! En kväll, som inte riktigt blev som du hoppats, det är ju ingenting. Ett undantag som bekräftar regeln bara??! Må sorg, bekymmer och besvär som drabbade dig i helgen, lämna dig nu när nya veckan startar?! Håll i din målbild; friska, sunda tjejen som tränar och dricker a-fritt???! Vi hjälps åt! Nu lämnar vi helgens strapatser bakom oss och blickar framåt?☀️?!
Kramar och tack till er alla för stöd i nöden ?!
/Fibblan ?.

Charlie70, Santorini och TessMa, TACK för era svar ovan. Jag försöker också, hela tiden, varje dag, jobba med mig själv och visst har jag kommit en bra bit på vägen!
Detta forum är helt fantastiskt tycker jag, god ton, härlig stämning och det hjälper såå mycket att veta att man inte är ensam och att ingen dömer en härinne! Jag ska helt klart fortsätta hänga härinne och läsa alla underbara, kloka berättelse.. <3

Började dagen med högmässa i "hemmakyrkan". Sen bakade jag och sonen morotsmuffins tillsammans. ?

Ikväll var jag på tredje och sista prova-på passet i yoga-och meditation. Det var populärt för det var proppfullt i salen! ?‍♀️

#mulletant
Jo, jag ser till att sysselsätta mig nu. Jag har mycket roligt inplanerat framöver också. Det hjälper mig att inte falla ner i tristess och tankar av meningslöshet. Ha det fint, du med! ?

Hej, jag hoppar in här eftersom jag läser att du blir uppmanad att prata med någon liksom att du själv säger det. Jag har gått i massor av samtal. Det är hjälpsamt. Börja bara, gå till husläkaren och be om samtal (alla har rätt till ett visst antal samtal med kurator). Be om stöd av psykolog om du vill det. En präst kan också vara ett stöd. Börja bara så kommer det att lossna att jag hoppas att du snart får bra stöd.

Och hur mår du lilleman?

Utifrån det du skrivit så låter det som att hon är grunden till allt elände, ursäkta mig men den kärringen låter som en riktig jävla häxa.
Hur har det gått med alkoholen under helgen?

Tack, det är skönt att vara tillbaka igen

Det är väl härligt när dagarna kan lunka på något så när i harmoni med ens själsliga liv och kroppen! Är det inte det som är lycka? Och i den lunken får man utrymme att även tänka på framtiden. ha lust med framtiden. Kunna planera och vara kreativ. Så vill jag leva mitt liv VARJE dag!

Bra att du pratar med fysioterapeut i morgon.
Kram!