Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att du har det jobbigt o riktigt tufft nu ?? hemska hemska tanke man blir helt kall av smärtan i det du skriver ??
Som en mardröm som aldrig tar slut - som du säger ett barn ser man att ska överleva sina föräldrar ??
När man har barn i samma ålder blir man rädd man vet inte vad som rör sig i en tonårings hjärna...en tuff ålder oavsett o förmodligen mer om det ligger missbruk med i bilden med. Vet att min son (18) sa för kanske ett halvår sen att han kände sig väldigt nere. Sa men det kan alla göra ibland. Då säger han har du stått vid spåret minst en gång i veckan o funderat på att hoppa...jag blev helt iskall o tröstade pratade massor men oron finns kvar...Jag är också en sån som din väninna ger allt för barnen men i såna tillfällen känner man att man inte räcker till ??...
Usch kan verkligen inte tänka mig in i din väninnas bottenlösa sorg ?? tur för henne att hon har en så himla fin väninna som dig PimPim ??
Skickar massa massa massa styrkekramar till dig o din väninna med familj - finns verkligen inga ord som räcker till ?? KRAM ?

Äntligen hittade jag den, på Life. Köpte Captain (höll på att skriva Morgan... ?) hallon och ginger-lime. Båda var goda, men hallon lite för söt i min smak. Ska definitivt leta vidare bland sorterna, då även mannen gillade dem.

Håller med Lennis, du är bra. Jag brukar säga, nu kommer det en repris igen, att funkar inte det bästa alternativet får man tillsvidare nöja sig med det näst bästa.

Kram till dig

Jo, det var nog bland det tuffaste jag varit med om, på så många plan. Jo, det var nog ett bra steg till förändring, som du säger. Vem vet var dt hade slutat annars...
Jo, dt var en resa tt gå på ens första AA-möte, skall dit på söndag igen. Vilket känns bra faktiskt.

Trevlig onsdagskväll till dig med LillaVideung74!!

Först, vad fint med kommentarer, tack alla. Allterbra och Fenix, vad kul att ni också är på gång, självklart även Fibblan och Stormen lilla. Känns som om vi är många "gamla" forumvänner som har hittat hem nu. En sporre i sig.

Nu till rubriken...

Har känt mig lite nere och lättretlig ett par dagar och vet precis vad det handlar om. I helgen ska jag utsätta mig för en av de situationer som jag brukar få panikattacker i. Det var när det slog mig att jag inte kan, eller snarare inte vill, lugna mig med alkohol som oroskänslorna fick riktigt fäste.

I dag skickade jag ett sms till M och bedyrade min kärlek ? samtidigt som jag bad om ursäkt för att jag inte varit mig själv de senaste dagarna. Skrev också att jag inte mått så bra och haft det lite jobbigt. Direkt kom ett svar där han skriver att han är orolig och undrar om det är något speciellt som gör att jag känner så här. Jag hann inte ens svara innan han ringde för att höra hur jag mår. Sa att vi kan prata när han kommer hem samtidigt som jag kände hur känslorna åkte berg och dalbana inom mig.

Oron hann byggas på under em och mitt humör svajade betänkligt. Jag var som en damm på bristningsgränsen innan han var hemma. Det kändes som att jag klättrade på väggarna medan jag väntade. Visst hade alkohol lugnat för stunden, men jag längtade inte alls efter den falska vännen. Hade den funnits tillgänglig vet jag inte om jag orkat stå emot, men då den är inlåst slipper jag ju den förhandlingen.

M hann knappt innanför dörren förrän jag kastade mig om halsen på honom och började stortjuta. Ni vet, sådan där riktig fulgråt. Jag snörvlade och hickade samtidigt som han tröstade och vyssjade mig som ett litet barn: Såja, gumman, det blir bra, ska du se...

Och då...

Då berättade jag om det som varit, inte allt, men mycket mer än tidigare. Hur drickandet ännu en gång eskalerade och att jag inte druckit något på tre veckor. Jag hade ju avslöjat en del i slutet av förra året, att jag drack ibland i veckorna, men inte omfattningen. Det enda jag förmodligen aldrig vill berätta är detta med handspriten och hur jag druckit allsköns häxblandningar. Känner att det inte spelar någon roll i sammanhanget och att jag gärna behåller dessa två mest förnedrande minnen för mig själv. Men vilken lättnad det var att få släppa ut en del. Det går inte i ord att beskriva.

Efteråt klamrade vi oss fast vid varandra, förmådde inte släppa. Jag hulkandes och han tröstandes. Till slut var jag tvungen att släppa, fick knappt luft (hade just varit snyggt om jag kvävts till döds just när livet börjar bli vackert igen...). ?

Så nu sitter jag här alldeles urlakad, men på ett skönt sätt. Helgens utmaning känns fortfarande tuff, men inte riktigt lika som tidigare. Mitt humör känns mer stabilt, om än inte helt som vanligt. Men skillnaden mot eftermiddagen är enorm.

Det känns som om detta var ännu ett steg i min process mot det helnyktra livet. Lite som att jag har en checklista där jag bockar av de olika stegen. ✅ Kan inte fatta att det bara har gått drygt tre veckor sedan jag drack senast, det känns som minst tre månader.

Men...

Jag är fortfarande ödmjuk och har stor respekt för alkoholens kraft och makt. Det gäller att glädjas i nuet, som santorini så bra uttryckte det. Att jag inte tänkt på det, att säga att man tar ut glädje i förskott innebär ju faktiskt att man gläds i nuet. Smart!

Kram till er alla och, ännu en gång, tack för att ni finns och berikar forumet.

Nej ibland har man inte rätta motivationen helt enkelt - men en gyllene medelväg funkar med! Gör som du tränar som besatt nu - försöker starkt att göra det till en vana! Försöker få till minst 3 helst 4 pass i veckan o tänker att det måste ge verkan på både kondition ork energi positivitet o allt annat ?
Visst märker man att det gör det!! Jag tycker vi gör det bra med träningen klanka inte ner på dig själv! Du gör faktiskt något för dig själv o bra jobbat med att försöka sälja in kombuchan även om dom inte nappade på det ?
Jag tycker du gör det bra! Mycket runt dig så känns inte som du hinner eller vill ha mer än lagom mycket vin! Lagom kan vara ok medans man samlar styrka ? kramar till dig o härligt att höra att du mår bra!! Kram kram ??

Att läsa om dina vinster och jag håller med dig, idag är kanske en sån dag, det får vara lite enkelt! Heja oss! Kram.

Tänkte när jag läste ditt inlägg Espadrill, om tråklivet och bubbelvatten att JA, vad jag är +1 på de tankarna.
Sedan läser jag på, Charlie, vinäger. Ni allihop får mig att tänka nya tankar, att känna förtröstan. Men också; att det är upp till var och en av oss.
Jag är mkt ödmjuk och Vinöger, dina erfarenheter och den ton med vilken du förmedlar dem, det är så fint.
Mitt nyår var ungefär som ditt, Espadrill.
Jag har inte sett något tåg än, men att kliva in här, och lite i taget umgås med tankarna på ett liv utan alkohol känns inte så skrämmande just nu.
Tack!

För omtanken! Jodå, jag har hängt här i smyg närmare 1 år. Insett mitt sjuka beteende och har läst på som tusan vad gäller alkoholmissbruk. Arbetar ironiskt nog som samtalsterapeut, men ibland kan man inte leva som man lär ;-)
Tycker mig se personlighetsdrag bland oss beroende folk. Kallar det för adhd-lihght. Det är allt eller inget som gäller i det mesta. Låg stresströskel, högkänslighet, höga egna krav på prestation o person...Låg impulskontroll, pms (kvinnor). Övertänkande/ångest. Ja du ser. Mina egna reflektioner

Du är aktiv här på forumet, funderar lite på vart du ska skriva. Som anhörig, för egen del, att du påbörjat eller är i en förändring om jag förstår dig rätt.
Oavsett verkar du vara hjälpt av att formulera dig i text, det är du långt ifrån ensam om. Tack för att du delar med dig av hur det är för dig.

För din del låter det som att alkoholen kan komma in som ett sätt att slappna av. Samtidigt låter det som du önskar att du kunde finna den avslappningen på andra sätt än med alkoholen.

Den har blivit en del av ditt liv men du vill inte att den ska ta sådan plats den tar nu. Du blev mor ung och har nu barn på halvtid och det låter som att tid är något du behöver mer av, tid för dig och möjlighet att ta hand om dig på ett sätt du kanske inte hunnit tidigare.

Hoppas du kan hitta lite tips och råd här bland andra som kanske har liknande situationer eller att skrivandet i sig kan kännas hjälpsamt.

Ett litet tips är att skriva flera gånger i samma tråd så får du kanske flera svar. På så sätt hamnar din tråd "längst upp" och blir synlig igen och det kan också vara lättare för någon att få en mer samlad bild av hur du har det och på så vis lättare ge dig stöd.

Du gör såklart som du känner och är hjälpt av!

Önskar dig en fin vecka!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

vad bra att du hittat anhörigstödets forum som ett sätt att ventilera dina tankar och känslor kring din situation. Både att känna igen sig i hur andra har det och att andra kan känna igen sig i det du skriver och bli hjälpta av det kan ju kännas något lättande. Det hörs att du brottas med att till och från ha dåligt samvete när du sätter en form av gräns om jag förstod dig rätt.

Inte alls ovanligt och det låter också som att du tänker att om du inte "står pall" är ni tillbaka på ruta ett. En tanke jag fick där är att det aldrig är någon annans ansvar om någon väljer att dricka eller söka hjälp eller liknande, oavsett hur du gör är det inte ditt ansvar och du som avgör vad någon annan väljer. Du vet ju säkert detta ville bara påminna om det på något vis kunde vara hjälpsamt.

Jag ser att du är aktiv i flera trådar, hoppas du känner att du får ut mycket av att vara här. Tack för att du delar med dig.
När det kommer till att få ut tester från någon annan är det inget som går att kräva.

Önskar dig en fin vecka och hoppas det dåliga samvetet lättat något..

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du sätter ord på en situation som flera här inne nog känner igen sig i, svårigheten att ta upp något som har med någons alkoholvanor att göra. I det här fallet har du fått höra det av en tredje person och vill nu ta upp det med den det gäller, eller kanske önskar att du fått veta det av hen själv direkt, om jag förstod dig rätt.

Du har varit öppen och ärligt med hur du mår men inte fått den responsen tillbaka. Det låter som en besvikelse i relationen just kring det samtidigt som det låter som att du har både en oro och en önskan om att ändå kunna prata med din vän om det.

Du är omtänksam som funderar på hur du kan ta upp det och har vänt dig hit för att få svar. Ibland tar det lite tid att få svar i sin tråd och man kan behöva skriva flera gånger så den syns "längst upp" igen. Kanske har du redan hunnit prata med din vän nu?

Om inte vill jag mest säga att det är svårt att ge exakta råd kring hur du bäst tar upp det men en sak som kan vara hjälpsamt är att uttrycka det utifrån hur du känner och kanske bara säga att du hört lite vad som hänt och undrar hur personen mår kring detta?

Hoppas du hittar lite här på forumet som blir hjälpsamt för dig och skriv gärna igen och berätta hur det gått eller om du vill ha fler tips!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du beskriver något som jag tror flera här känner igen sig i. Hur det är att vara nära någon som jobbar med att förändra sina vanor. Den personen är på något vis i början av sin process medans för dig har det gått så lång tid och det blir som en känsla av att vänta på att se om det blir bättre. Du funderar på om personlighetsförändringar du märkt i samband med alkoholen kommer bli bättre om jag förstod dig rätt. Du undrar också över hur lång tid det i så fall kan ta och om det är värt att vänta. Många frågor och funderingar som det säkert kan vara skönt att ventilera här. Gissningsvis är dessa svar olika för många av olika anledningar. En fundering jag får är, vad kan du göra för dig som hjälper dig att må bättre oavsett hur det kommer bli för honom?

Jättebra att du skriver här och sätter ord på det du funderar på, jag ser att du har flera trådar och kanske har du redan märkt att det kan dröja lite olika länge innan man får svar. Ibland behöver man skriva flera gånger så att ens tråd hamnar längst upp igen.

Skönt hur som helst att han har tagit hjälp och genom att du skriver här har du också tagit steg i det!

Varma hälsningar
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

vad spännande att höra lite om din vita period, hur du upplevt den såhär långt, dag nummer 5. Alkoholfria alternativ och att äta gott och nyttigt verkar vara något som verkligen var hjälpsamt för dig, säkert är det flera här som känner igen sig i det. Tack för dina tips, det är säkert flera är som läser och kan känna lite inspiration av att få en verklig person som är mitt i förändringen som ger konkreta tips!

Kul att höra att det hjälper dig med pepp från andra här i forumet!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det låter som att du verkligen går dit du vill med alkoholen nu. Du ringar in att rastlöshet eller att känna dig uttråkad kan vara det mest utmanande. Du har flera idéer på lösningar och gör det du har möjlighet till nu låter det som. Kul att höra att du är hjälpt av att läsa och kommentera här på forumet!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Köra dig sa mannen om du vill dricka vin då du ska på AW?.
Nej jag vill Inte dricka mer vin
.Jag mår dåligt av det!Jag vill inte till baka till träsket svarade jag bestämt?.Så härligt att känna att känsla och tanke är överens?

Hej TessMa.

Inte läst hela din tråd men "hoppar in" ändå (har inte startat ngn egen ännu).
Tycker du varit ruggigt stark kämpat mot sug o klarat nykterhet en lång tid. Kände så igen mig i att "LIVET KÄNNS SÅ FÖRBANNAT GRÅTT OCH TRÅKIGT" Jag fastnar också där titt som tätt. Önskar jag skulle känna mer glädje i nykterheten men vet inte riktigt hur "komma dit" o det gör mig också ledsen. Vissa dagar känner jag mig helt humorlös, som jag tappat min förmåga att skratta. Lättretlig mot min omgivning alt superledsen är dock vardagsmat. Försöker ha tålamod, en dag i taget, vara snäll med mig själv osv... Har prövat AA möten o tyckte om det, men tyvärr varit motigt komma iväg efter jul (återfall, drack alkohol). Ska försöka peppa upp mig gå igen för där finns ju människor som förstår hur man tänker/känner o gjort samma resa.

Onsdagskram till dig

Det här med virkningen är en process som liknar den att bli nykter måste jag säga. Jag virkar, det blir snett, jag river upp, börjar om, det blir ojämnt, jag river upp och börjar om. Och för varje gång jag har rivit upp blir det liite bättre. Åtminstone gör jag (nästan) inte om samma misstag igen. Jo det gör jag, men då är det bara att fortsätta ändå. Jag har också tänkt lite strategiskt kring virkningen kopplat till när jag blir sugen på vin. Fredagar är ju en trigger för många av oss. I dag har jag tänkt att på fredagar ska jag alltid kunna komma hem till ett påbörjat virkningsprojekt. Just de två tre första varven är lite skakiga för mig än. Därför är det bra att ha ett lite mer lättsmält projekt att sätta händerna i när vinsuget sätter in tänker jag. I all enkelhet.

I dag har jag övat på stolpar och halvstolpar. Kul eftersom det blir mer virkat per varv!

Långsam dag med vab igen. Försökte delegera ut den eventuella morgondagens vab till exmaken. Funkade inte. Synd eftersom jag har en timmes massage inbokad som går upp i rök och ett besök på samtalsterapin. Dessutom har jag mina leveranser på jobbet som måste rivas av på ett effektivt sätt nu eftersom tre dagar redan gått upp i rök för mig. Dumt. Stress är inte bra nu.

I dag kommer jag att gå och lägga mig nykter. I morgon bitti kommer jag att vakna pigg (nåja) och klar i huvudet.

Kram

Jag känner som du!! Suget förstör allt!!

Jag känner som du!! Suget förstör allt!!

Välkommen hit!

Så tufft att bli konfronterad ang sitt alkoholmissbruk. Kanske också ett steg till förändring om man ska försöka tänka positivt mitt i allt elände.
Strongt av dig gå på AA möte. Tyckte det var jättenervöst första gången jag gick (tänkte vända o gå t bolaget istället...)
Glad jag gick in på mötet för kände som du, att stämningen var "varm" och välkomnande. Samt som du också säger att där fanns människor som förstår och inte dömer en med "beroende"hjärna.
Önskar dig en bra onsdagskväll!

Dessa hormoner! Ingen tröst att man vet vad skiten beror på. Känns ju lika hopplöst varje månad...har nåt liknande från ägglossning till första dropparna blod. Ökar ssri den perioden, men vore så skönt att slippa. Känner mig direkt aggressiv och galen. Rädd för mig själv. Sedan. Poff! Som en "normal" människa igen när mensen kommer. Blir även kognitivt nedsatt tycker jag. Trögtänkt. Skulle bara säga att jag lider med dig.

Har genomgått anhörigprogram på Nämndemansgården. Det dom beskrev hände i hjärnan när man drack alkohol var att vissa funktioner "släcks ner" bl.a. empati. Tycker det var en bra beskrivning. För övrigt är det ju en fullständigt oacceptabel situation du befinner dig i. Tycker det är bra som Nordäng säger att bestäm dig för hur många chanser du ska ge honom. Skulle också vilja rekommendera alanon till dig. Kram och ta hand om dig!

Promenerar med hundarna, känner mig så avstängd och har absolut inget tålamod med dem. Är ilsken och spänd i hela kroppen. Känner mig helt förtvivlad. Då förstår jag att det är PMDS som spökar. Svårt att beskriva känslan med det är en avgrundskänsla tillsammans med avstängdhet. Så nu vill jag bara att min mens ska börja?

Härligt att du är glad. Det är du värd??? ja det där samvetet kan man gott vara utan. Fy fasiken. Självförtoendet tar nog ett tag att bygga upp känns det som men det ska vi fixa eller hur?! Massa kramar??

22 och dagarna rullar på bra tycker jag. Är glad och utvilad. Känner mig fräsch och fin. Skrev in mig på en hemsida igår där man kan chatta med en psykolog. Stod att de kan svara upp till 2 gånger per dag men min psykolog och jag har haft kontakt hela dagen. Så härlig respons. Måste ju ta ett ordentligt tag i min panikångest. Så idag måste jag hämta en sak som är rek. Så jag är tvungen. Tar med min man som lite trygghet. Åter till denna kvinna.så härlig hon skrev tom att nästa gång jag ska handla själv kan hon va med mig på chatten hela tiden som stöd. Hur bra. Ska verkligen ge det en chans känner jag. Idag har jag varit genuint lycklig. Tjohoo. Fasiken vad härligt livet kan va?? kram till er alla kämpar??