Senaste kommentarerna i forumet

Lördag! Sov som sagt lääääänge i morse, vilket jag verkligen behövde. Har sen haft en bra dag med lite jobb hemifrån (skönt att få saker gjorda), god mat och myskväll.
Kombucha framför en film.

Dag 12, antabus. Jag mår så sjukt jävla dåligt. Jag kan verkligen inte sluta svettas, kissa, springer runt i cirklar, kryper i kroppen. Tungt o andas, ångest o panik av obehag! Vad fan är det som händer? Abstinensen borde väl inte bli så här mkt värre nu?

Forumet är ju speciellt..Kan trigga igång sug, men också att vi får stöd och kunskaper för att lära oss om beroende..Forumet och mina vänner har varit det enda jag använt för att sluta dricka..Skulle någon sagt det för 4 år sedan till mig att du kommer att kunna sluta dricka med denna hjälp, hade jag varit mycket skeptisk..Jag har ju tyvärr flera släktingar som har dött i sviter av alkoholism, men även nära som lyckats sluta..Då har man egentligen bara 2 val..Leva eller gå ner sig i alkoholism..Det finns ingen medelväg..Sen kan det ta olika lång tid med förfallet, beroende på kost, hälsa, arbete osv..När jag väl förstod att lättaste vägen alla dagar i veckan var total avhållsamhet..Då blev livet mycket enklare snabbt..Stor varm kram till er båda?✨✨✨

Tack för omtanken ? det värmer.
Ja viktigast i mitt liv är ju jag själv. Konstigt att man inte tänker mer så utan alltid ska vara så jävla snäll o tänka på andra först! Jag hoppas verkligen allt löser sig men just nu är det tufft.. kämpa på du med !

Det var ett tag sedan jag skrev. Sommaren har varit en balans på slak lina fyllda med hopp och förtvivlan. Nu har det gått så långt att mannen i mitt liv bara ägnar sig åt att supa. Han är sängliggande tills han tar sig till systemet. Igår fick jag nog och sa att han får tillbringa sin tid i sommarstugan. Nu har jag en känsla av hopp och saknad. Men vad är det jag saknar? Vad är det jag vill och önskar? Jag vill har tillbaka min nyktra, kärleksfulla man. Fast den man som jag älskar och är gift med finns inte längre, han är utbytt mot en person som är sjuk och gör vad han kan för att förgöra sig. Ge mg stöd, och glädje att orka fortsätta....

Av någon anledning har jag inte gått på några möten på lördagar hittills. Det kan nog behövas en liten vilodag för möten också. Jag tycker därför inte om det här med "90 möten på 90 dagar" eller "nu ska jag vara nykter i 3 månader". Det blir övermäktigt att orka med och när man inte orkar med sina egna förutsatser kan det vara lätt att "strunta i allt för det är ändå kört"... Känslan av besvikelse och misslyckande blir för mycket för oss och då triggas vi genast försöka bedöva den känslan...
Ibland behöver man resa bort för att kunna få tid att längta hem. Vi behöver vila så inte AA möten eller liknande blir vårt nya beroende. Jag pratar förstås om mig själv för jag vet att det är ganska vanligt att försöka gå "all in" för AA när man slutar dricka. Jag blir nästan rastlös idag utan att ha ett möte att gå till. Jag kan ju gå på massor utav möten i stan, morgon/middag/kväll om jag skulle vilja men det vill jag inte heller. Då blir jag lite manisk och det är inte heller bra. Jag behöver hitta en balans, tror jag. ⏳

Tack för era kommentarer. Jag får sadla om och upp på hösten igen. Jo, det ligger nog lite i det, "man får vara nöjd om man är lite glad ibland".

Hjärnan är så programmerad att det ska ske saker hela tiden. Räddade upp 3000 från gårdagens usla spel. Men bryr mig egentligen inte om jag har obegränsat med pengar. Det är något annat jag söker.

Köpt vin idag igen. Började vid 15 och följde travet. Vid 17 är jag bara trött och tänker, "vad var det här bra för". Sen nu ut och drick några glas vin. Allt för att överleva och göra slut på kvällen.

Måste skippa det här. Får inte ens en skön känsla av vinet. Vodkan gav åtminstone något lugn. Vinet är bara blä!

Har ju ett bra liv egentligen. Vet vad jag måste fokusera på. Ändå bara släpper jag allt och bryr mig noll.

Ensamheten är min sten jag rullar uppför!

Kram på er!

Ja, ibland går det fort! Hjärnan bara plötsligt tycker att man ska dricka. Och så går man på autopilot...
Har ingen aning om det syns på proven. Men hur det än blir så ge inte upp bara för att du råkade ett misstag.
Drick inget mer. det löser sig. Kram

Vad är det för fel på mig?! Går på antabus och håller på med en npf utredning. Efter många om och men (pga jag ej visat noll på proverna) så är äntligen utredningen igång. Har inte druckit en droppe och har inte ens känt saknad sista tiden. Sen kommer idag. Vaknade irriterad, trött, uttråkad. Alla barnen ville olika saker tjafsat om det och mannen tjurig. Har varit sugen på alkohol hela dagen men jag har inte ens tänkt tanken på att köpa. Meeeen.. när jag åker och handlar så går min reptilhjärna och köper 2st 3.5or! Alltså nej! Jag ska lämna prover nästa vecka! Det kommer väl synas nu? Jag måste försöka förhala detta på nåt vis. Hur kan man vara så impulsivt jävla dum?!

för mig... faktiskt mycket kärlek. Han var ju långtifrån bara en alkoholist med dåligt spritsinne. Han och vi var mycket mer än så. Eller snarare så fanns det andra stunder än dom dåliga. Stämmer så bra det du skriver att det börjar med kärlek och slutar med vanmakt. Jag var långt ifrån stöttande den sista tiden, gjorde alla fel man kan göra både mot honom och mig själv. Jag skuldbelade honom och gjorde våld på mig själv. Man kan tänka på skulden hur mycket som helst och på olika sätt men handlar väl i sista änden att ta ansvar för sitt eget liv och mående. Tack kloka Ullabulla ♥️

...önskade bara alla lycka till med vad de typ skulle göra idag. Shopping, golf, gym eller svampplockning. Själv har jag inte gjort många knop *asg*

Tack för omtanken! Det är du så bra på FinaLisa (kramar stort nu)

Fy satan vad jag är uttråkad, har inget att göra. Känner mig som ett litet barn som skulle vilja göra något kul, umgås med någon, spela spel, gå ut och äta med någon (och inte dricka). Men har ingen just nu och bor för tillfället i en stad där jag är ensam och inte känner någon. Det kommer ju bli ändring på det men undrar om jag någonsin kommer flytta in i den nya lägenheten (måste få tag på hantverkare som VILL renovera och kan göra det innan jul).

Någon som har ett bra förslag på något att göra när vädret är piss, man inte har någon att umgås med och inte orkar kika mer på film/serier. Det står still i mitt huvud nämligen. Får bara jobba igenom den jobbiga tråkighetskänslan, ungefär som det var med A i början. Nu har jag inte ens tänkt tanken (förutom i just denna sekund såklart) att det vore en idé att dricka A och förvunna ifrån känslan och "ha kul". Men det är ju bara på fake, inte på riktigt. Det är ju inte den riktiga Ensam.

Du har så rätt, men det är himla svårt att avvänja sig med. Och är en väldigt allt eller inget person (vilket är bra med just A).

Pellis, du måste hinna ta det lite lugnt också. Inte stressa för mycket....
Vila är också återhämtning.

Kramar
???

För många år sedan sa en terapeut till mig att sätta upp en lapp på kylskåpet med texten:
"Det räcker gott och väl att du är bra"

Jag hade också sådana krav på mig själv och gick in i den berömda väggen.
Så småningom så har jag fått lära mig att inte försöka vara perfekt i allt jag gör.
Man kan ha lagom som sitt motto också.
Men det får man träna på.
Och det funkar på det mesta utom alkohol för min del.
Där är det allt eller inget...
Så därför måste/vill jag vara nykter.

Kramar
???

Duktigt att sluta med både alkohol och cigg! Förstår att det är kämpigt ibland, men det är bara att hålla i. Vi mår bättre utan!
Kanske läge att hitta något annat du kan unna dig och belöna dig med? Förutom belöningarna att slippa ångest, få känna sig fräsch, vara starkare och piggare och slippa bakfylla bland annat. Kram! ?

Håller med!
Härligt att vakna utan bakfylla?

Kramar
?️?️?️
PS. Just nu vräker regnet ner!!

Vilken energi, Pellis! Här var vi slut efter första veckan på jobbet. Hela familjen sov till 10! Såååååå skööööönt. ? Älskar att sova som den katt jag är.

Så var det mycket skuld och en hel del kärlek och omsorg.
Om jag inte visar ibland att navelsträngen sitter där så dör han(eller jag..)

Dvs hans överlevnad hängde på mig inbillade jag mig.
Och någonstans var det ju vi som lämnade en människa i nöd.
Som var sjuk och behövde vårt stöd.

Men det stödet blir ju på slutet krampaktigt och ilsket och förmodligen inte alls så värst stöttande.

Dvs man påbörjar livet tillsammans i kärlek och slutar när vanmakten blir för stor och den som dricker för sjuk om man ska se det från ett håll.

Men varje dag som den beroende sätter flaskan till munnen så gör ju också de ett val.

Så skulden är ju delad och svår att bära för både den som dricker och den som står bredvid.
Om man istället väljer att hälla den gemensamma skulden i en bägare och kalla det för alkoholen så tror jag att det kan vara lättare att bära.

12 dagar har gått, men känns mer som veckor. Min andra helg nykter. Inget känns lättare. Allt känns så jäkla långt borta, alkoholsuget är där, vill inget annat än dricka men kanske bra att jag ej kan då! Men fan, abstinensen påminner mig 24/7 nonstop om vad fan jag gett mig in på o vad jag går igenom o det är ett rent jäkla helvete!!

Vad det är som hindrar den sista procenten. HAN vet däremot tror jag. HAN förstår mig precis och vet hur han skall göra för att jag skall vara kvar där och läsa, känna, tänka. Läser det han har skrivit. Dramatiska och definitiva formuleringar gör mig osäker och rädd märker jag. Typ "jag inser att du inte vill ha kvar mig i ditt liv, jag skall respektera ditt val och försvinna helt ur ditt liv". En sån formulering lägger ju samtidigt över valet och beslutet/skulden på mig. Vilket skapar frustration för valet var ju hans, han valde spriten. Om jag tänker mer att valet ju faktiskt VAR mitt och självmant "tar på mig skulden" så kanske det inte blir lika skrämmande och frustrerande. Ja jag erkänner jag valde bort det livet och honom!
Sen är det skrämmande (får jag lov att erkänna) att han skall "försvinna helt ur mitt liv." Fast jag vet att det är det bästa. Begriper mig inte på mig själv. Varför har jag svårt att släppa någon som inte visar mig ens grundläggande respekt, behandlar mig oseriöst och har burit sig åt som ett svin rent ut sagt?? Så himla konstigt är det! Har ju gått över två år sedan lämnaprocessen började på allvar och fortfarande är jag där och kletar mig fast, mindre och mindre men ändå inte helt fri. Väntar på upprättelse? Väntar på förlåt på riktigt? Eller vad är det som håller mig tillbaka den där sista procenten? Önskar man kunde göra en "programmuppdatering" och sen vara klar och fri! Tack för eran feedback, så värdefullt ♥️

...visst är det skönt! Tänkte precis samma sak imorse när jag vaknade 05.48 och klev upp 06.15. Då släckte jag kl 21.30 igår. Behöver jag säga att jag är NÖJD?

...behöver jag läsa två gånger nu. Inget första glas, jag upprepar inget första glas! Kram

Jag låg på 0.74 i peth och det tog exakt 4 veckor innan jag var nere på 0.05.
Hade då druckit några dagar med måtta veckan innan provet (några folköl per dag, och drack sen en flaska vin och 6 folköl 1 dag innan provet (smart va?;)

Jag sitter själv just nu och funderar på hur mkt värde det blir av EN enda fylla. Jag har nämligen varit nykter nu i månader men tog en helkväll med alkohol från lunchtid till sen natt. Ska lämna prover snart och gruvar ihjäl mig över om det kommer synas eller ej. Det har då gått 2.5 vecka sedan mitt lilla återfall. Eftersom halveringstid är 4 dygn hade jag ju kunnat räkna ut det om jag bara visste vad jag låg på efter en kväll. Någon som vet vad det brukar ligga på då?

Exakt så är det. Inget första glas! Det är inte värt vad man riskerar - hela livet, ju - bara för en dryck. Som egentligen är ett gift.
?