Senaste kommentarerna i forumet

Tack, detsamma! :)
Jag håller med dig, om att vara med sig själv en längre tid. Jag har ingen lust att dricka nu. Jag hoppas att alko-suget inte kommer tillbaka, eller att den håller sig på en nivå jag kan hantera. För nu känner jag att det är såhär jag vill leva. Nykter! Sund.
Jag har klarat av 3 veckor igår. Målet är 4v. Men jag har ändå satt nästa mål: februari.
Vi ska komma ihåg att belöna oss! Jag ska unna mig må bra grejer - massage, frisör, restaurangbesök... Allt för att avlasta, inte trigga med stress. Blir jag stressad behöver jag återhämtning. Vila. Jag ska också välja bort sociala tillfällen som tar energi.
Tack för ditt stöd!! Vi unnar oss att må bra!??‍♂️
Kram?

Tack för att du bryr dig. Jag har varit borta några dagar och haft väldigt trevligt och inte tänkt på hur kasst allt är. Kom hem igår kväll på jättebra humör och ville dela med mig med min fru men hon var inte intresserad av att lyssna, enda hon ville göra var att sitta och titta på tv och ingen fick säga något. Imorse så tappade hon humöret igen och hittade på alla möjliga lögner att bråka om, det var väntat, för varje gång jag är på bra humör gör hon allt för att få mig på dåligt humör. Det har iallafall fått mig att bestämma mig, äktenskapet är över. Men jag vet inte hur jag ska komma ur detta utan att förlora allt. Fast om jag inte kommer ur snart så förlorar jag hälsan och det är värre. Att hon står i ett annat rum och sjunger om hur fet jag är är inget jag kan acceptera, sen i nästa sekund tycker hon att vi ska gå ner på stan senare idag och fika och att hon ska ha en tårtbit och då måste jag också ha en för hon kan inte äta själv.

Tänker inte förstöra mitt liv längre, jag sätter mig själv först. Ingen alkohol för att stå ut, och ingen djävla tårta för att göra någon annan nöjd. Fuck it.

Jag fattar. Det är bara att fortsätta hålla på. Du anar inte hur många gånger jag har funderat fram och tillbaka genom åren. Hundratals. Dricka lagom, inte dricka alls, dricka lagom, ah det går bra för mig att dricka när jag känner för det, nä det gick ju inte så bra osv. För mig är det slut nu. Vändpunkten var att jag två lördagar i rad uppträtt kraftigt berusad inför min 14-åring för att jag inte kunnat begränsa mitt intag. Den skammen får mig att avstå nu. Skillnaden nu mot då är att jag nu är skild. Har jag barnen, har de bara mig. Jag kan inte hänvisa till pappa. Barnen måste självklart kunna känna sig TRYGGA i sitt eget hem och ha en förälder de kan vända sig till och lita på. Det är i korthet detta jag hänger upp min nykterhet på nu. Att bara ha ETT val d.v.s. att INTE dricka är för mig enklare än det ständiga resonerandet kring att jag kan dricka lite grand, hur mycket är det?, måste till bolaget, dricka ute, dricka hemma, dricka själv, nu är det ledigt dricka mera oh hjälp nu blev det för mycket igen...

På ett sätt är det skitenkelt. På många sätt är det skitsvårt. Men det går!

Jag har länge begränsat mig.
Tex tänkt
-det är ingen idé att köpa nytt skåp och nya lampor om vi ska gå isär...
-det är ingen idé att planera roliga saker framåt om vi ska gå isär.
-det är ingen idé att vi går på restaurang för det blir bara fel.

Men jag ska sluta tänka så nu. Det begränsar mig själv för mkt och han behöver också bevisa att han skärpt sig.

Idag har jag bokat en spa weekend med övernattning med mina vänner. Ska bli så skönt. Jag tar semester från jobbet och tänker enbart på mig.

Jag har lyckats bli sjuk igen.
De senaste dagarna har varit ok. Upptäckte här om dagen att det fattades en massa vin. Innan jag hann fråga kom han och berättade att han i lördag gick till en kompis, medan jag sov pga förkylning, och hade bjudit honom på vin samt lämnat kvar boxen hos honom. Vet inte vad jag ska tro.

Just nu tänker jag att jag ska försöka se helhetsbilden. Dvs inte bara drickandet. Får se hur det går...

Din man dricker och agerar precis som mitt ex gjorde. Dricker tre dagar i veckan, otrevlig typ en gång i månaden, man visste aldrig när, flirtande med andra kvinnor, verbala kränkningar. Däremellan den fina person man älskar. Usch din stackare, förstår precis hur du känner. Det KA skriver är väldigt klokt, väldigt bra råd. Man letar förklaringar och ursäkter för någon annan in absurdum och tappar helt bort sig själv. Man ser sin man som två personer, en man älskar och en man avskyr. Börja fokusera på dig själv. Ofta tänker man "lämna eller inte lämna". Blir ett drastiskt och svårt beslut att ta och man kommer ingenstans. Börja med små steg i en riktning att förbättra DITT liv, inte att förändra honom. Fundera runt dig själv istället för runt honom. Ställ frågor till dig själv och försök hitta svaren. Något du kan fråga dig själv är om du har varit med om liknande beteende tidigare, kanske under barndomen eller annat förhållande. Kram till dig

för bra replik. Jag känner ju också glädje över de sakerna du beskriver. Men inte på den euforiska nivå jag har kunnat uppleva andra saker (när alkohol ofta varit inblandat). Förebild för barnen, tid och energi för barnen, tid och energi att sköta andra saker som städning etc är saker jag redan upplever som positiva efter 21 dagar utan A.

Nu skrev jag en fortsättning som handlade om att jag inte har problem med att jag dricker för mycket, bara för ofta. Sedan motiverade jag varför det inte är ett problem. Jag läste vad jag skrivit och insåg att jag lurar mig själv så hårt med det resonemanget så jag var tvungen att radera och skriva detta istället. Min alldeles nya insikt, bland annat tack vare ditt inlägg: jag vet att jag inte är mogen för att ta det beslut många av er andra tagit, än. Jag måste jävlas med mig själv några vändor först, tydligen.

Espandrill, några ord från mig om käckhet och livsglädje. Jag har ju inte jättemycket erfarenhet än. Så här långt kan jag säga att vatten och promenader i sig inte ger mig livsglädje. Jo, jag dricker förvisso vatten, gärna bubbelvatten nu. En promenad gick jag häromsöndagen. Nej, livsglädjen är upplevelsen av att vara pigg och klar i huvudet. Dag efter dag. Att alltid veta vad jag har gjort och sagt. Att kunna agera ärligt och rakryggat inför mina barn. Dag efter dag. Att kunna köra bil när jag vill säger många här. Nu har jag inte bil, men förstår känslan. Livsglädjen är också att jag med min pigga klara kropp och knopp faktiskt får LUST att göra grejer som jag annars inte hade orkat. Vet inte om jag bidrar till dina tankar, men ett försök från min sida i alla fall.

Jag läser ju i varenda tråd att det inte går att dricka måttligt när man en gång har hamnat i ett beroende. Jäklar vad deppigt att läsa när ni skriver så. Jag är så inställd på att kunna dricka normalt för att det känns som att mitt liv skulle bli urfattigt utan alkohol. (Säger möjligen något om omfattningen av min problematik...) Jag kan verkligen inte tänka mig ett helnyktert liv, just nu. Läser om er andra som har bestämt er och känner att jag blir imponerad, irriterad och avundsjuk. Imponerad: jag skulle aldrig klara det. Irriterad: så överkäckt och tråkigt det låter med vatten och promenader som livets höjdpunkter. Avundsjuk: jag önskar jag kunde finna livsglädje i samma saker som ni kan.

Rolf, du har en så inspirerande tråd här på forumet. Jag är ny att skriva här, men har läst här under många månader. Så som du beskriver suget vill jag känna om en månad. Inne på min tredje dag?

Hej allesammans!
Jag är sedan snart sju år tillsammans med en man som har alkoholproblem. Just nu dricker han cirka tre gånger i veckan, oftast 8 - 10 starköl per gång. På något sätt har jag blundat för att kalla honom "alkoholist", En alkoholist är ju en som tar återställare på morgonen och som inte kan vara utan alkohol alls, har jag tänkt. Samtidigt har alkoholen alltid varit ett problem i vår relation. När han har druckit blir han lättprovocerad och tidvis kan han få rejäla vredesutbrott när han är full. Han har aldrig varit fysiskt våldsam, men han skriker och svär åt mig (fuck you, fuck your life...),vill få mig att känna mig dum, säger att jag underskattar honom och ser ned på honom. Med åren har jag försökt skapa ett pansar för att orden ska rinna av mig, men de får mig ändå att må riktigt dåligt.

Dessa utbrott händer inte alls varje gång han dricker, utan kanske en gång i månaden eller så. Samtidigt vet jag ju aldrig när det blir, så varje gång jag ser att han dricker försöker jag hålla mig undan och/eller inte säga särskilt mycket när han talar med mig. Ofta håller han långa monologer om ett specifikt ämne där han vet att vi har lite olika inställning. Jag är också orolig när vi är bjudna någonstans där det finns alkohol, att han ska börja med monologerna eller bli lättirriterad.

När han inte dricker är han generellt sett en otroligt fin, omtänksam och hjälpsam person. Jag är så glad i den versionen av honom och älskar honom verkligen! Samtidigt vet jag inte hur länge jag orkar leva med hur han skiftar när han dricker. Nu i januari har det varit värre än tidigare. För tre veckor sedan var han ute och festade på krogen med ett par kompisar. Jag sov mig igenom hans hemkomst (hade lagt mig på soffan), men när jag vaknade på morgonen fanns det spyor på/omkring toalettstolen och på sovrumsväggen. För två veckor sedan satt han och drack öl och vin i vardagsrummet. Jag hörde att något spilldes och gick ut för att kolla. Såg han hade spillt på rödvin på en matta, så ville tvätta bort fläcken. Han blev rasande, talade om hur dum jag var och att jag alltid skulle störa honom. Jag borde ligga i sängen och sova, inte hålla på och kontrollera honom. Han var alldeles röd i ansiktet, skrek för full hals och kastade sedan allt som fanns på vardagsrumsbordet rakt i golvet (dator, orkidé, nötter...). Sedan välte han bordet och sparkade på det så hårt att han hade svårt att gå i tre dagar efteråt. Dagen därpå skämdes han och sa att han måste dricka mindre alkohol. Själv hoppades jag mot bättre vetande att det skulle bli så.

Nu i fredags bjöd ett par av mina kolleger med honom på en bar eftersom en av dem skulle sluta sitt jobb (de visste inte hur han kan bli när han dricker). Själv kunde jag inte vara med, så tackade nej. Nu i söndags kontaktade en av mina kolleger mig och berättade hur chockade de blivit av hans uppträdande: Han hade blivit "konstig" efter ett par timmar i baren, hade bjudit en av deras kvinnliga vänner på öl och sedan sagt att han ville ha sex med henne. Hon var helt chockad och äcklad. När han såg det sa min man tydligen till henne att hon minsann fick betala tillbaka pengarna för ölen han bjudit på om hon inte ville ha sex med honom. Mina kolleger bad min man ge sig av, men han vägrade och sa att ingen bestämmer vad han ska göra. Slutligen lyckades de få honom att gå, men mina kolleger och deras kvinnliga gäst mådde väldigt dåligt av det. Och jag skäms fruktansvärt och känner mig så ledsen! Nämnas bör att jag tidigare fått reda på att min man kontaktat andra kvinnor för att stämma träff med dem under några tillfällen under tiden vi varit tillsammans (via Messenger), men såvitt jag vet lyckades han inte. När jag fick reda på detta för två år sedan och vi talade om det, hävdade han att han varit full vid de tillfällena. Mår jättedåligt: Vill inte mista den goda versionen av honom, men orkar inte hantera den person han blir när han dricker. Vad ska jag göra!

Du har så rätt i att man ska ta ut glädjen i förskott eller där man kan. Glädjas i nuet är det väl egentligen. Du mår bra och har gjort ett fantastiskt jobb. Att det sen kommer sug får man räkna med men det är inget man behöver agera på. Det är bara utmaningar.

Grattis också till Fenix! Med flera. Det går bra nu!

Hej och kram tillbaka! :) Ja det är full fart här, jag har ärligt talat inte hunnit vara så aktiv här inne på senaste tiden. Men jag lyssnar på alkispodden när jag pendlar till jobbet om dagarna så jag får min dagliga "dos" bearbetning ändå.. haha
Du har så rätt i det du skrev att även de tråkiga dagarna är en seger och kanske ännu viktigare att klara av än de dagar då allt flyter på.. I dag är det 22 dagar som nykter och det flyter på just nu, har inte haft nåt kraftigt sug på flera dagar och mår ganska bra på det stora hela, är dock väldigt trött fortfarande. Funderar på om jag har någon vitamin eller järnbrist, ska nog köpa nåt tillskott och prova om jag blir lite piggare.
Jag är så glad och tacksam att jag tog det här steget nu, det var inte en dag för tidigt... Min sambo som bara skulle köra en vit januari har ändrat sig och hakar på en månad till ihop med mig och det känns jätteskönt! Den svåra utmaningen kommer när han börjar köpa hem a igen...

Saker jag märkt sedan jag slutade:
* Sömnen är så otroligt mycket bättre nu, jag sover HELA natten utan avbrott och vaknar piggare
* Jobbet går så mycket bättre, är klarare i tanken och får mer gjort!
* Mitt stora intresse som är min häst ger så otroligt mycket mer- jag känner verkligen hur bra jag mår av att tillbringa tid i stallet och med henne (det kändes många gånger jobbigt pga bakfylla eller så hade jag bråttom hem till a)
* Bättre tålamod med barnen
* Bättre humör generellt, jag är GLADARE! :) Kan komma på mig själv med att börja sjunga i bilen helt spontant.. haha
* Bättre självkänsla! Wow jag fixar det här och jag tar ansvar för mig själv och min familj!
* Bättre sexliv! Det är så mycket bättre utan att vara avdomnad/avtrubbad....
* Jag är en bättre vän! Jag har under lång tid försummat de få riktiga vänner som jag har, nu har jag tagit kontakt med ett par av dem och det känns så himla bra! <3

I dag är jag TACKSAM för allt fint jag har i mitt liv! <3

Första månaden är tuff med omställningar i tänkesätt och ofta sömnlöshet och kroppsliga symptom. Skönt att det stabiliserats och att du genomskådar suget som falska signaler. Alkohol är inget som kroppen behöver så suget är ”bara” psykiskt. Men starka krafter, det måste man inse och förstå. Du har rätt metod, eftertanke och insikt. En mycket bra början.

.

Dag 24 idag. Så glad!
Mår så gott av att vakna utan att vara bakis. Att inte tänka på om hur och när och hur mycket jag skall dricka. Känns som jag sluppit ur ett fängelse där jag torterats!
Alla dessa känslor jag haft. Den starkaste är mitt dåliga samvete som gjort att jag tappat mitt självförtroende och jag känt mig totalt värdelös. Hur jag plågat min familj. Framförallt med att de är oroliga för min hälsa.
Tänker på hur dåligt jag mått av alkoholen när jag får sug... det är liksom inget alternativ att dricka. Försöker hålla fast vid den känslan!

Ha en fin a-fri dag alla fina!???

Det låter som det börjar landa lite för dig. Skapa gärna en rutin där du får landa lite varje dag. Se på dina utmaningar som du klarat av och de som du klarar. Uppmärksamma gärna en sak som du är tacksam över och påminn dig om vad du har att vara tacksam över under de stunder som känns utmanande. Jag påminner mig själv varje dag vad jag har klarat så att jag klarar av det som känns tungt just nu. En dag i taget. Idag är jag tacksam för att solen skiner och att jag har tid att springa i skogen. Motion gör att jag klarar hantera stress och oro på ett bättre sätt. Yoga fungerar lika bra. Ta hand om dig!
Kram!

Vi kämpar vidare tillsammans här! Jag är på vecka 5 och hade inte klarat det utan detta forum kan jag säga. Forumet är mitt AA. Här inne påminns jag varje dag om potentiella fallgropar och glädjen över att vara nykter.

Så. Nu är jag här på allvar. Var i forumet för några år sedan under annat namn och höll upp från a i tre veckor. Då jag inte tyckte jag kunde ha så stora problem ? och inte riktigt kunde identifiera mig som alkoholist? provade jag att dricka igen. Var ju givetvis helt fel tänkt.

Jag hör inte till de alkoholister som dricker kopiösa mängder och som inte kan sluta när de väl börjat. Men, jag dricker ensam och ofta. Jag smyger och gömmer. Jag har skuld- och skamkänslor. Och jag mår ju inte bra, varken mentalt eller fysiskt av all alkohol.

Har varit på väg till detta vägskäl under hela hösten då mitt drickande eskalerat. Jag har gjort många försök att sluta. Det mest seriösa höll i sig i två veckor med ett snedsteg efter sex dagar då jag gick upp mitt i natten och bälgade i mig sprit. Var som en annan kraft som tog mig till spritskåpet.

Just denna kraft som är en del av mig men ändå inte är jag ju inte ensam om att uppleva. Känns lite som doktor Jekyll och mr Hyde. En del av mig vill mitt bästa, en annan vill dra mig ner i ett mörkt håll med lockrop om hur skönt och härligt det är att dricka. Och skönt kan det ju vara i vissa stunder. Alkohol är ju mumma för belöningssystemet. Men till vilket pris. Nej, nu har jag börjat förlika mig vid tanken att inte kunna dricka a mer. Men jag är så rädd för mig själv/ den mörka kraften/ alkoholdjävulen som säkert kommer att komma med sina förrädiska lockrop framöver under en lång tid.

Efter att ha läst på forumet under säkert ett halvår nu så vet jag hur kampen ser ut för de flesta och jag har stor ödmjukhet inför hur min framtid ska se ut.Men alla vittnar om samma sak: vilken glädje och lycka att vara nykter. Detta inspirerar mig liksom så mycket andra kloka saker som skrivs här.

Idag är tredje dagen utan alkohol och jag tänker iaf inte dricka idag.

att läsa igenom din tråd. Ler vid borttagningen av gömman, har själv rensat mitt favoritskåp som kunde innehåll typ två flaskor, 5 burkar starköl och någon minitetra vin. Nu finns där enbart sladdar och laddare till diverse mobiler och annan elektronik. I dag är det två månader utan en droppe. och jag kan säga att de där ögonblicken av ren lycka inträffar flera gånger i veckan. Kan inte förstå att jag varje kväll hällde i mig alla denna alkohol, varför??? Nåväl, älskar mina nyktra mornar varje dag.

Välkommen hit! Håller med, man är verkligen inte starkast när man är ensam. Detta forum är jättebra!?

snälla Strulan ! Lyssna på din inre röst och bromsa livet lite !

Förutom alkoholen som bara väntar på en lucka att anfalla i så har du din fysiska kropp som tar stryk i långa loppet !! Vi är nog många som varit i din sits, jag med, och det finns möjlighet att ändra vägen framåt. Och vi som är beroendepersoner har sämre stresstålighet så att ta hand om oss själva är prio ETT !! Bara du kan välja väg framåt men att åka bakom jycken i skogen verkar vara en lysande idé :-)))

Kram Strulan !

Gunda !!

Och visst är livet väldigt skört om vi inte sköter om oss själva ! Oavsett hur länge vi varit nyktra så har vi samma avstånd till alkoholen dvs en armlängd ! Och visst är livet så mycket bättre som nykter !

Kram Gunda !

Vad tufft du har det. Starkt av dig att vilja kämpa för att hjälpa din sambo när du har så många egna svårigheter att hantera.
Jag undrar lite kring varför din mamma tycker att din sambo är dålig för dig? Alltså vad menar hon att han gör mot dig? Du skriver att han är alkoholist och att ni hållit i ihop i mer än fem år, men inget om hur hans alkoholproblem påverkar dig och dina barn.

Varma hälsningar
E

Jaaaa nu vänder det snart! Redan nu är det relativt ljust på himlen. Det gör mig glad ? tack. Jag skickar tillbaka dubbelt till dig. det ska bli skitkul att ses ?

Förstår ni att snart är det vår? Vi har snart överlevt en till mörk och blöt vinter. Pirrar till i magen när jag tänker på det. ?
Denna våren ska jag ut och promenera och springa och ta vara på vårens framfart från start. Det så mycket fram emot det.

I övrigt så har jag åter igen en bad ass tuff jävla dag framför mig. Men det känns helt okej ännu. Känner mig lugn i kropp och sinne. Och efter jobbet ska jag träffa en nygammal vänn. Lite kul historia, jag intervjuade honom för en roll tidigare. Och vi klickade på ett personligt plan. Efter processen var klar så tog vi kontakt igen och har sedan dess varit vänner.
Visst är det kul hur man kan träffa nya människor i sitt liv? :)
Ser fram emot att få hänga lite och bara prata bajs.

Fridens ☀️